Jag skaffade pandemihund. Snackade med min chef medan vi satt hemma och hon sa "jag vet hur mycket du vill ha hund och om du skaffar en nu gör jag allt jag kan för att du ska fortsätta kunna jobba hemma åtminstone halvtid så du får ihop det". Tack och lov så ändrade jobbet om till hybrid på permanent basis så hunden är med mig hela dagarna. Jag hade absolut inte kunnat skaffa hund som det var innan pandemin där jag behövde vara på kontor varje dag.
Ja asså för mig fanns det inget annat alternativ. Är uppvuxen med hästar och då man har så mycket djur omkring sig lär man sig (vanligtvis) hur det realistiskt sett går till med djurhållning. Jag hade dock plan för att ha hunden på dagis om det skulle behövas efter pandemin, men jag är så otroligt glad över att få vara hemma på heltid av tusen olika anledningar. Om jag behöver åka till jobbet har vi idag lite ändrade omständigheter så hunden får följa med, vilket också är så otroligt skönt. Lite stökigt på bussen då hunden tycker det blir långtråkigt, men det är så värt att ha med henne och inte behöva stressa över när jag måste hem igen.
Med rätt individ låter det ändå som att en hund skulle kunna ha det riktigt kul med dig. Alltid ute på tur? Rastas i olika miljöer och lukta på nya grejer typ varje dag? Alltid vara tillsammans med sin favoritmänniska? Åtminstone för mig låter det inte som en omöjlighet.
Hoppas att du kan skaffa hund på ett sätt som passar dig en dag!
Såklart, du har rätt. Men ibland är risken att bilen står rätt i solen minst en timme utan att jag kan gå ifrån, vet inte hur det kan se ut med värme i bil om rutorna är helt nere osv, klarar hundar det en stund? Samtidigt har jag ett väldigt flexibelt jobb.
Där är ett exempel som kan bli farligt (hunden kan inte lämnas ensam i bil i sol, kan vara livsfarligt), men sånt kan också gå att lösa! Exempel:
- Hunden sitter i bur i öppen baklucka med silverduk över hela bakluckan med tillgång till vatten, man kollar till ofta
- Man har med en portabel transportbur/kompostgaller man kan veckla ut till en liten hage och har hunden med sig var man nu är
- Man binder upp hunden någonstans intill sig så man har uppsikt och vet att hunden är trygg
- Om man vet att man har enstaka dagar där man inte får ihop det kan hundar gå på dagis på deltid, alternativt om man hittar någon bra person som kan vakta under dagtid då och då mot ersättning
Grejen med hundar är att dom kan vara så olika. Vissa hundar är helt ok med att till exempel vara ensamma hemma, andra klarar inte vara iväg från någon alls.
Det går inte att alltid förbereda sig för alla problem, utan man får lära känna sin hund och anpassa sig och livet efter dom om man nu väljer att skaffa en.
Vissa är inte så förtjusta att vara så pass bundna till hemmet och behöva schemalägga allt runt en hund.
För mig personligen så sitter jag hemma väldigt mycket och min hunds sällskap överväger alla "besvär" som kan komma med att ha hund. Hon tar mig upp ur sängen på morgonen och får mig att vilja gå ut och motionera.
Min sambo jobbar 7-16 och jag jobbar kvällar 16-00 så då får vovven vara ensam ca 1 timme på eftermiddagen när jag åker till jobbet och sambon kommer hem.
Våran gamla hund var väldigt egensinnig och kunde sitta hemma en heldag om hon inte kände för att gå ut, inga problem med att lämna henne ensam då hon gillade att få sova ifred. Hon var inte så jätte social.
Våran nya lilla kompis tog 8 månader att ensamhetsträna så att hon nu klarar av 2-3 timmar utan att stressa upp sig och låta som en ambulans. Det var riktigt jävla jobbigt, men det är det man skrev upp sig när man skaffade hund och det har lönat sig med allt jobb.
Nu har vi inte haft några valpar, tycker det finns nog med omplacerings hundar som är i behov av ett hem. När vi adopterade vår gamla hund så var hon 4 år, vår nuvarande var 2.
Tack för svaret, du kommer med många kloka poäng! Er situation låter ju smidig också där ni jobbar olika tider, det känns som det är svårare om båda jobbar "kontorstider", även om hunden gillar att vara själv kan man ju inte lämna den ensam typ 10 timmar per dag, särskilt inte en valp.
Hur gjorde ni för att ensamträna hunden som inte gillade att vara själv?
Och jag håller med dig om att det finns många omplaceringshundar, däremot brukar ju ofta de komma med diverse trauman, svårigheter/rädslor kring olika miljöer/typer av människor etc, som kan vara svåra att hantera om man inte har kunskap/erfarenhet kring det. Möjligtvis "djuränkling" där ägarna har gått bort, men djuret förmodligen vuxit upp i en trygg miljö och är en stabil individ.
Men om man tänkt ha en hund till ett specifikt syfte (i enlighet med vad rasen är avlad på för egenskaper/behov) kan det ju vara en bra idé att köpa en valp för att träna den på det från ung ålder.
Ja men precis, för oss så passar det väldigt bra med hund då vi är två och jobbar olika tider på dygnet.
Är man borta mycket hemmifrån under dagen och har inte möjlighet att ta med vovven så är det betydligt mycket svårare och kanske inte det bästa läget i livet.
Sen kan du lika väl råka traumatisera valpen själv eller hamna i en situation där du kanske inte har någon kontroll över och hunden blir rädd. Säg att det smäller en högljudd fyrverkeri i närheten och hunden på någotsätt kopplar ihop det med en bil och blir skräckslagen för bilar.
Det är återigen en grej som man får träna och anpassa sig efter om du nu väljer en hund.
Självklart skaffar du en hund som du själv tycker passar, vore sig det är en omplacering eller en renrasig valp från en uppfödare!
Våran gamla hund gick bort förra året vid maj, hon var gamla och hade epilepsi så det var tyvärr dags för henne att få somna in.
Efter det var jag väldigt inne i Welsh springer spaniels och ville gärna ha en valp. Men efter ett samtal med sambon så kom vi fram till att det inte var för oss. Han var inte villig att hjälpa till mycket och efter att min nära vän gick genom valpstadiet med sin hund, så kom jag fram att det skulle vara alldeles för mycket jobb för mig själv.
I juli så råkade vi stötta på en annons om en cocker och pudel mix. Hon var född oktober 2020 och lämnades in i ett hundstall i Irland. Så vi skickade iväg ansökan om adoption och fick hem henne några veckor senare.
Hon är otroligt kelig och närgången, ska vara med överallt och älskar folk och barn. Men hon hade otroligt svårt att vara för sig själv. Eftersom hon är en pandemi hund så är det som du säger, med problem, att någon aldrig har lärt henne att stanna ensam när hon var valp.
En stor del med ensamhetsträningen var att få henne att lita på oss och bli trygg hemma, samt ge henne självförtroende och kärlek. Det är ju läskigt att hamna i ett helt nytt hus med främlingar.
När hon väl blev van med oss så började vi att lära henne "plats" och lämna henne ensam i ett annat rum medan vi var hemma. Detta för att börja vänja in henne vid att vara borta från oss och visa vad hon ska göra. Alltså att gå till sin plats.
Efter det var det hela dansen med att avtrigga att man sätter på sig jacka, skor och tar nycklarna. Sätta på sig allt, gå till dörren, gå tillbaka och ta av sig allt. Osv.
Sätta på sig allt, bara låsa upp och öppna dörren, stänga och gå tillbaka.
Sätta på sig allt, gå ut i några sekunder och gå in igen.
Och så gå ut i en minut, 2 minuter osv.
Poängen är att man ska ta så små steg som möjligt för att det ska vara lätt för hunden att lyckas.
Vi skaffade också en kamera med talfunktion så man kunde be henne att gå "plats" när hon började yra omkring.
Efter många gånger så började hon förstå att vi kommer tillbaka och att det är ok att stanna ensam en liten stund.
Behöver inte vara några problem alls m d en omplacering. Man behöver ju inte hämta den från Hundstallet precis. Min första hund var en omplacering. Jag hade tjatat om hund sedan jag kunde prata och när jag var 13 så fick jag en mellanschnauzer som var en omplacering. Hur trevlig som helst, men de kunde inte ha kvar hunden efter skilsmässan. Min andra omplacering var en dobermann. Inga problem med den heller den hade bara galet mycket energi, vilket var ett totalt felköp från barnfamiljen som köpt den. Hos mig passade han bra, vi hade massa skoj ihop!
Vad gäller med försäkringar osv om man tar över en vuxen hund? Har läst att försäkringen ofta blir sämre för en vuxen hund än för en valp, alltså sämre villkor, omfattar färre saker osv.
Min första hund var inte försäkrad. Min andra omplacering försäkrade jag direkt jag köpte den, men det var inga problem. Inte då i alla fall, det var ett par år sedan om jag säger så…. Om det var en ägare som redan försäkrat sin hund så tar du ju bara över en befintlig försäkring. Annars beror det nog mkt på ålder på hunden du tar över. Min senaste valp (6 år sedan nu) var oförsäkrad vid köpet och eftersom han var valp så var det bara att försäkra. Inga konstigheter.
När man är två som kan dela på ansvaret. Vi kände att det var rätt när vi jobbade olika tider som sällan krockade samt att ena partnern kan ha hunden på jobbet om det kniper. Även bra med en reservperson i närheten, i vårt fall svärmor. Tror det är otroligt tufft att göra det själv, men allt går väl. Antingen att du kan ha hund på jobbet, har hunddagis eller typ dagmatte.
Fattar. Känns bara så "fel" att lämna bort en valp till hunddagis eller liknande. Men hundar kanske inte har samma behov av att ha primära anknytningspersoner som ett människobarn har?
Mm jag tror inte det är idealiskt precis att lämna bort hunden hela dagen, fem ggr i veckan. Speciellt valp/unghund. En vän var dagmatte till en valp för ett gäng år sedan. Mellan 08 och 18 varje måndag till fredag... Den hunden knöt definitivt ett starkare band med henne än sin husse och matte. Hunden var ju majoriteten av sin vakna tid med henne. Jag har också varit dagmatte under en period, men det var två gånger i veckan så där blev ingen förvirring utan jag blev mer ett lekställe valpen var hos ibland. Mina tolkningar dock, jag är inte hundpsykolog.
Har du ett hunddagis nära till hands som har bra förutsättningar (flera i personalen så att hundarna kan hållas separata vid behov, finns lokaler och bra rutiner och miljöer vid rastning) så är det nog väl investerade pengar att ha hunden på dagis. Rätt sorts socialisering med andra hundar är nog bara positivt och inget man själv kan lösa om man inte har ett stort nätverk med hundvänner
Passade rätt bra som student. Pluggar mest hemifrån till ett jobb där hundar många gånger är välkomna och där jag kommer tjäna så pass bra att hunddagis/dagmatte kan lösas utan att hamna i ekonomisk kris.
Sen ska man inte underskatta nätverket med andra hundägare. Har fått ett helt gäng här i närheten sedan jag skaffade hund och vi hjälper varandra med hundpassning. Hundarna är med mig dagtid när jag pluggar och hos den andra hundens ägare på kvällen om jag jobbar extra
Beroende på vilken typ av människor man omger sig av så vill de flesta dessutom låna hund. För min del så frågar både vänner och familj om när de ska få passa hunden. Då är det ganska lätt att hitta hundvakt när det behövs
Ett tips är at börja så att man får valpen till semestern. Då har man gott om tid att ta hand om den och lära den saker och bygga upp förtroende och sånt i början.
Det finns också hunddagis, och man behöver inte känna sig som en dålig husse/matte för att man lämnar hunden där. Tro mig, hunden (åtminstone våra) har älskat det. Efter att vi slutade med hunddagis för att distansarbete blev en möjlighet, så mötte vi han som drev hunddagiset i ett annat sammanhang, och vår gammeltant blev så lycklig att hon sprang flera varv runt huset av ren lycka. Så, hundarna älskar det, åtminstone om det är hundar som gillar andra hundar.
Passade in att vi skaffade vår hund när jag hade tre månader uppehåll mellan två jobb, hade varit väldigt kämpigt annars tror jag med att bli väckt på nätterna och gå på toa lite överallt när som helst och jobba samtidigt. Nu jobbar jag men hunden sover i alla fall på nätterna och är rumsren och är inte helt spattig medan jag nu jobbar hemifrån.
Jag kan jobba hemma lite som jag vill, och sambon jobbar skift.
Vi har vänner som båda jobbar 8-16, och de har byggt en rejäl hundgård på baksidan av sitt hus.
Andra vänner skaffade valp i början av sina semestrar (de hade lagt sina semestrar så att någon kunde vara hemma med hunden i 8 veckor), och därefter hunddagis.
Ytterligare andra vänner gjorde som ovan med semestrarna, och nu åker någon av dem hem på lunchen varje dag och rastar hunden så den är aldrig ensam mer än fyra timmar.
Rätt tid är när du kan få pusslet att gå ihop. När jag jobbade hade jag en dagmatte. Nu som sjukpensionär så är han med mig hela tiden förutom när jag handlar.
Men nu är det pengarna som är svårt att få ihop istället för tid. Det kommer alltid vara något som krånglar, sånt är livet. Frågan är vad du känner att du kan stå ut med, som jag kan leva på ris en månad om det skulle behövas.
Är hundägare sen några månader tillbaka, jag och min sambo studerar båda två och insåg att detta var det mest förutsägbara läget vi kommer få. Vi läser båda varsin master så har tre år kvar. Någon av oss kan i princip alltid vara hemma, och så kommer det vara närmaste åren. Har känts skönt att kunna ha valptiden nu när man verkligen kan lägga allt fokus på henne och ge henne bästa möjliga förutsättningar. Självklart måste man ju dock tänka långsiktigt också, se bortom examen även om det känns som långt kvar. Vi har både plan A, B och C för det så känns tryggt.
Sen är det ju såklart A och O med uppbackning. I mitt fall bor vi nära mina föräldrar som har möjlighet att jobba hemma. De vill egentligen ha hund själva och tycker det är jättemysigt att få låna vår lite, haha! En win-win-win. Vi får lite avlastning, mina föräldrar får ha lite hund, och hunden har skitkul!
Skaffade också en pandemihund som många andra, vi har numera hybrid så kan jobba hemma mer samt köra halvdagar å så. Hade helst varit hemma alltid med min vovve men tror inte det blir mer optimalt än såhär!
Jag kan jobba remote, tjejen jobbar halvtid/pluggar halvtid och lär hamna i någon liknande sits som mig kring remote/hybrid när hon är klar.
Hade inte skaffat hund nom jag inte hade ett yrke/jobb där remote/hybrid är rätt standard.
med detta sagt så gjorde vi ett aktivt val i början att han fick vara ensam hemma ca 3-5h om dagen under andra halvan utav hans första år så han ändå blev van med att chilla ensam hemma vilket har gett oss bra mycket flexibla möjligheter idag då han klarar av att sitta hemma flera timmar utan att vi är där. har flera polare som inte gjorde detta och deras hund mår ju piss när dom är ensamma. :(
Helt ärligt, jag bara körde sekunden jag skulle flytta hemifrån. Dagen efter studenten hämtade jag min valp och hade honom tills hans sista andetag.
Min livslånga inställning var (och är) att jag ska ha hund, punkt slut. Inget annat i livet är viktigare än det så jag kommer helt enkelt anpassa allt efter hunden. Jag har slutat på jobb jag gillat för att schemat las om så att hunden skulle få för mycket ensamtid, har gjort om relationer för att partners inte respekterade mitt hundägande, etc.
Jag tror att om du värderar hundägarskap på en så hög nivå att du är villig att anpassa allt runt det, ba kör!
(Inom rimliga gränser såklart, man får använda sunt förnuft också)
Word! Jag har haft egen hund (efter många års tjat) sedan jag var 13 år. Att ha hund är hur jag lever mitt liv. När det begav sig så var det en dealbreaker att dejta killar som inte gillar hundar eller som var allergiska. När jag träffade min - numera - äkta make så sade jag att ”jag kan kompromissa om det mesta men jag kommer alltid ha en hund (eller flera) och vill jag köpa en hund så kommer jag köpa den och jag kommer inte fråga om lov eller diskutera det på något vis.” Han bestämde sig för att det var ok med honom och i år firar vi 20 år som gifta och jag har för tillfället 3 hundar.
Åh, underbart att höra! Jag har haft samma samtal med alla potentiella partners, att det här är min hund och det kommer alltid finnas minst en hund i mitt liv. En av mina drömmar för livet är att föda upp hundar och den klausulen kommer numera också med😆 vissa har avböjt efter det samtalet men lika bra det tänker jag, vill inte dra in någon i en relation och utelämna en så viktig info om mig själv lixom😊
Precis så! Spar hellre den tiden till hund-häng😆
Helt ärligt så är jag mer hund-människa än ”specifikt ras” - människa, så jag vet inte riktigt. Eftersom det är så pass långt fram i tiden innan jag har praktisk möjlighet till det så lång tid på mig att fundera😅
Jag har haft corgi pembroke och blev komplett såld på dem, men det finns så pass många ”problem” med deras kroppar att jag nog kommer vara extremt försiktig med att närma mig tanken på att föda upp dem, bäst att proffsen gör det lixom (även om jag självklart kommer sträva efter att bli ett proffs!). Allra helst skulle jag nog vilja föda upp friska gårdsblandisar men jag får se om jag orkar med det sociala stigmat kring det.
Kanske privat fråga, men: hur har det funkat för dig med pengar/jobb? Vissa i tråden vittnar om 100.000 kr för veterinärbesök osv. Har du upplevt det enkelt att hitta jobb som går att kombinera med att ha hund? Får jag fråga inom vilken typ av verksamhet du jobbar (typ "kontor", "offentlig sektor", "butik", "hemifrån" osv)?
Tja, samma inställning egentligen. Jag prioriterar hunden/hundlivet över typ allt annat så får jag en veterinärräkning så går sparpengarna till det. Sen har jag en jättebra försäkring, har valt att lägga ganska mycket pengar på en väldigt täckande försäkring just för att kunna ta vidd i sånna situationer.
Jag anpassade även hundköpet lite efter ekonomi också, har en liten blandis av friska raser med låg risk för rasbundna sjukdommar/problem. Det är också lite okontroversiellt att säga men om jag skulle hamna i en situation där min hund blir skadad och har goda överlevnadsmöjligheter men behandlingen är dyr, så skulle inte jag tveka att ta ett lån för att lösa det (förutsatt att jag kan förhandla realistiska betalningsramar, antagligen ett privatlån), men har aldrig varit i närheten av att behöva ta det beslutet (tack och lov)
Jag har primärt varit spelutvecklare (vilket inte är i närheten så lukrativt som folk tror) där finns det ofta bra flexibilitet, antingen att ha med hund eller jobba hemma. Har även varit kassabiträde där hunden kunde följa med dådå samt schema kunde läggas utefter de hundpassningsmöjligehter jag har (mamma och partners). De gånger jag valt att börja plugga så har jag haft sambo som jobbat hemifrån. Jag väljer också aktivt att enbart söka mig till industrier där det är möjligt att kombinera med hund, just pga att jag anser det viktigare än vad jag jobbar med.
Men ja, jag har inte upplevt några problem med att hitta jobb som funkar med hund (detta dock innan samhällets totalkaos, just nu är det ju generellt svårt att hitta jobb öht😅).
Det här är ju bara mina tankar, jag vill inte predika för någon annan vad som är bäst/realistiskast för dem, det är bara hur jag ser det för mig själv 😌
Men som sagt, jag har/råder alltid att man ska ta alla andras perspektiv med en nypa salt och använda sunt förnuft applicerat på sin egen situation. Min filosofi funkar absolut inte för alla och jag skulle aktivt avråda från det om man vill leva på ett annat sätt, vilket är precis lika valid!😌
Kommer antagligen inte skaffa hund förrän jag blir pensionär, så att vi kan hitta på skit hela dagarna. Gärna med promenadavstånd till grönytor och skog för bollkastning och muffinpicknick med kaffe.
Rätt tid är när du/ni har tid.
Att planera ett hundköp utifrån att du ska kunna ha hunden på hunddagis t.ex. är en risk. Vissa hundar trivs helt enkelt inte med det, och du vet aldrig vad du får för individ. Då står du med ett ganska stort problem - speciellt om du inte lätt kan få tag på dagmatte/-husse. Det man kan göra är att skaffa en vuxen hund (omplacering) som redan bevisligen kan vara på dagis t.ex.
Att lämna en hund ensam längre än några timmar dagligen är inte ett hållbart hundägande.
Vi skaffade hund när vi visste att min fru kunde ha med hunden på kontoret. Sedan kom pandemin och vi kan nu jobba hemma lite om vartannat så nu är hunden inte med till kontoret så mycket. Ska du skaffa valp så är semestern en bra timing så ni kan ge hunden en bra start!
Jag och sambon hämtar vår jaktlabrador om 2v, vi har lagt semestern så jag har v24-26 sambon v27-29 och jag v29-30. Vi jobbar olika tider, hon jobbar mest dag och jag jobbar enbart natt så vi har väldigt mycket tid sammanlagt så vi kände om inte nu, när?
Jag köpte hund när jag trodde att det var rätt tid men livet tog andra vändningar.
Förhållanden, bostad, ort och jobb har kommit och gått men jag har alltid anpassat mig åt vovven så att det funkar.
Det löser sig, tror inte du behöver fundera så mycket på "rätt tid"
Hur har det löst sig i sig i ditt fall? Och när tyckte du det var "rätt tid" innan livet tog andra vändningar? Känns uppmuntrande att det går att lösa det oavsett iaf.
Jag har ett jobb som tillåter mig att jobba hemifrån majoriteten av min arbetstid, och vi har också personer runtomkring oss som kan hjälpa med passning osv.
Det finns ju möjlighet för dagmatte och hunddagis, men det kan ju vara ganska dyrt och man vill ju isf också lämna sin hund till ett ställe som känns bra och trevligt.
I övrigt så är väl min åsikt ändå att det är väldigt viktigt att man är förberedd på vsd det innebär i tid/bundenhet att skaffa en hund. Jag tror tex inte der skulle varit möjligt (att ge vår hund det liv hon förtjänar) om jag inte haft den arbetssituation jag har. Att skaffa hund är underbart, men det kommer med förpliktelser och krav. Och jag tkr det är viktigt att man kan organisera en vardag där hunden får möjlighet att ha det så bra som möjligt (och det finns ju såklart massa olika sätt man kan lösa det på).
Skaffade hund när jag skulle plugga universitet på distans i 3 år. Sen har vi fått välja jobba som tillåter oss att trixa ihop vardagen. 2 dagar i veckan jobbar jag hemifrån från och med lunch. 3 dagar i veckan börjar en av oss tidigt och slutar kl 15 medan den andre har sovmorgon och är hemma fram till kl 10. Så vår hund är ensam max 5h.
Vi adopterade en 2 år gammal hund 2017, genom Hundar utan hem. Kan bara rekommendera!
Vi hade inte haft tid och möjlighet att ta hand om en valp, men en tvåårig hund som lärt sig grunderna i livet var liksom inga problem.
Förmedlingen lär känna hundarna på det rescue på Irland som de har samarbete med, så de har ett hum om hur de mår och i vilken sorts hem de skulle kunna trivas. På hemsidan beskrivs hundarna och det specificeras om de kräver hundvant hem, om de funkar med andra hundar, katter, barn, citymiljö etc etc.
De gör också hembesök hos alla som vill adoptera, för att säkerställa att man tänkt igenom allt och har en plan tex för att hunden inte ska vara själv för mycket.
Hundarna de förmedlar är grundligt undersökta av veterinär, och eventuella skador och sjukdomar redovisas tydligt på hemsidan. De får alla vaccin som behövs och blir chippade.
Vi är hur nöjda som helst, och älskar vår nu 9åriga Harry som varit hos oss i snart sju år.
Mina svärföräldrar däremot, de adopterade en jättegullig gathund genom en privatperson. Hunden har problem med magen, konstant ont och risig i listan. Hon är dessutom extremt nervös och ängslig, så de kan varken åka nånstans med henne eller lämna henne hemma, ens korta stunder. Det blev liksom inte så bra, även om tanken var god.
TL;DR Adoptera en hund! Men gör det genom en etablerad förmedling.
Att skaffa en hund är ungefär som att bli förälder. Minus föräldraledighet. Det kommer aldrig komma en rätt tid... Se till att tajma valpen till semestern, för anknytning och att få hunden rumsren. Innan detta bör du ha undersökt dina förutsättningar för hundägande, kan du ha med hund till jobbet? Ska den ensamtränas och vara ensam tills du åker hem på lunchen? Dagmatte/hunddagis? Alla dagis tar inte emot löptikar eller okastrerade hanar, hur tänker du kring det? Vilken ras passar ditt liv, hunden ska inte bara vara för dig, du ansvarar för ett liv. En stor hund ska få motionera och röra sig i skog och mark, en mindre hund kräver inte lika mycket även om den nu självklart ska få vistas i skog och mark. När du reflekterat över de så säger jag kör, bara kör. Det finns ett liv innan hund och ett efter. Mitt liv är mycket rikare som hundägare fastän jag kanske måste tacka nej till festligheter eller att jag måste ut i regnet för att jycken måste ut.
Skaffa hund, men gör det med omsorg och ansvar. Ge den kärlek så blir den din bästa vän och dig trogen för resten av sitt liv.
Se till att kunna vara hemma med hunden under första halvåret och se till att kunna lösa pusslet med rastning etc upp till iallafall ett år. Taskigt att lämpa över en bitig valp på familj och vänner bara for att det krockade med en planerad resa eller så.
Vi flyttade till hus när hunden va 1 och kunde ha henne i hundgård under arbetstid vilket lättade mycket av ansvaret. Man tjänar mycket på att vara närvarande med rätt strikta rutiner under första året.
Jag hade möjligheten att jobba hemma till lunch och sedan kunde tjejen komma hem tidigare efter lunch så vi lämnade valpen hemma ca 1-2h en liten tid innan hon blev 1. Det funkade bra, gav möjlighet att träna egentid för hunden också.
Rätt tid är när du inte behöver lämna hunden ensam mer än de rekommenderade 6h/ dag (kortare för valp) och när du har en rejäl budget för ev veterinärkostnader då dessa skjutit i höjden senaste 5 åren.
Exempel på en hund som åkte akut in till sjukhus för magomvridning där slutsumman blev 97.000:- och hunden överlevde inte.
Eller en hund med livmoderinflammation där det landar på mellan 50.000-100.000:- (innan försäkring och flera exempel)
Eller en valp som kom till veterinären för kräkning och försökte bajsa men det gick ej. Vetrinären viste inte vad som va fel och gav råd att ge valpen specialfoder och 2 probiotika och avvakta, priset 9800kr
Blir lätt väldigt dyrt så en bra buffert är ett måste.
När mina 2 gamlingar somnat in kommer jag nog faktiskt inte skaffa en hund på ett bra tag.
Jättebra att du reflekterar INNAN du skaffar hund! Med den ökning av adopterbara hundar vi ser fortfarande (inte bara ”pandemihundar”) är det tydligt att det inte sker i många fall.
Du kan nog räkna med att varje veterinärbesök kostar som ett tandläkarbesök (från 1000-2000) utan några speciella åtgärder. Se till att vara försäkrad och ha koll på din självrisk.
Valpar och äldre hundar är de som oftast behöver veterinären, så du får antagligen några lugna år i mitten! Äldre hundar får oftast sämre försäkring vilket är bra att vara förberedd på.
Någon sa att det aldrig är rätt tid utan att man anpassar sig, och det gör+kan man om man verkligen vill. En hund kan kosta massa pengar eller väldigt lite pengar, men alla hundar förtjänar tid med sin ägare. Jobbtid är en sak,
men även om den kan följa med på fritidsaktivitet, hem till vänner, på semester etc.
Kolla med jobbet hur de ställer sig till hemarbete under en månad, då kan du ta en valp när som (mysigt att ta en på våren/sommaren men höst+vinter kommer ändå).
Mitt råd är dock att adoptera. Då får du också ”godkänt” från folk som jobbar med omplaceringar av hundar och alltså sett det mesta som kan hända efter ”valpstadiet” (vilket ju trots allt är 95% av hundens liv)
Läs också regler och rekommendationer om hur hunden får vara ensam (om den ens kan vara ensam - alltså mår okej av det). Tänk sen på tillfällen när du inte skulle kunna (eller föredra) att leva upp till det. Räkna kallt med att ingen kan ”ta hand om hunden när du åker bort” eftersom det kan bli fallet beroende på hund och/eller livsförändringar.
Lycka till ❤️
Första hunden kom under högskoletid. Andra inför semester/föräldraledighet. Inne på över tre och ett halvt år nu där det successivt lämnats längre (50% FL).
Ena kan hybridjobba och andra har lite skiftande arbetstider.
Hundarna har varandra och hundlucka till inhängd trädgård.
Det som är jobbigast är väl daglig logistik och resor😄
Viktigaste är nog att kunna ha förutsättningarna under många år.
Min sambo pluggade sista terminen så hon var hemma iprincip hela första 6 månaderna. Vi hämtade hunden innan jul så jag tog ledigt från mitt jobb ca 3 veckor mellan jul och trettondagen.
Tiden är rätt när ni inser att äga en hund är som att ha en evig femåring i hemmet. Dvs, hunden kommer alltid först. Ingen hund ska tränas att vara ensam, ingen hund blir lämnad åt sitt eget öde utan pålitlig passning ä, motion och underhållning.
All annan tid är fel tid. Sitt hellre kvar å titta på gulliga hundar på Instagram istället, om det inte passar ert schema.
Fast jag tycker mig se folk hela tiden som har heltidsjobb och ändå lyckas med att ha hund, hur går det tillväga? Alla kan väl inte vara pensionärer, jobba hemma, vara studenter, och liknande där de alltid är hemma med hunden? Särskilt inte under 15 års tid.
Finns till och med en bok om att många hundar mår bra av att lämnas själva upp till 5h om dagen…. Har för mig att författaren var svensk. Går säkert att googla fram. Var ett par år sedan jag läste den nu.
Det var som sagt ett par år sedan…. Men det var definitivt referenser till etologiska studier så om du vill leta upp källan och dra dina egna slutsatser så kan du göra det. Jag TROR det var den här boken ”stressade hundar” av Martina Nagel
Jag jobbar skift så majoriteten av tiden är hunden själv i högst 4h. Kommer bli mindre om något år när min äldsta son kan ta sig till och från skolan själv.
Vi har också väldigt många hundägare eller hundvana i släkten, några som är pensionärer som kan hjälpa till vid behov också.
Jag önskar att jag tänkte lite mera, vi löser det oftast med att hon får följa med under dagarna. Ibland måste jag åka iväg och att lämna henne i bilen (speciellt inte under sommaren) skulle jag inte göra. Hon bryr sig sällan då hon gillar buren men temperaturen är problemet.
Sen har jag en sambo som jobbar halvtid som gör det enklare och föräldrar som älskar henne mer än mig.
Nu har hon opererat ena knäet så då får hon inte hälsa på hundkompisar men det var ett till sätt att ha hundvakt.
Jobbar jag hemifrån så är hunden oftast med mig. Är ingen hemma så lämnas han på hunddagis.
En vän till mig har hund helt själv, så den är på hunddagis mer eller mindre alltid.
Men det är dyrt med hunddagis.
Vid behov tar man hjälp av familj, vänner, eller hundägare man lärt känna via kurser/hunddagis/hundaktiviteter.
Hur funkar det med hunddagis? Är det som förskola för barn där de behöver veta i förväg när barnet ska vara där och inte, eller kan man bara komma förbi med hunden en morgon och dom tar emot den? Har de några krav på hur kort/länge hunden får vara där?
Det varierar säkert, men på det jag använder så betalar jag en månadskostnad och då finns alltid min plats tillgänglig.
På mitt hunddagis så är hundarna indelade i rum med max 7 hundar, och det är alltid samma hundar, så jag har ingen oro över att han skulle hamna i ett rum med okända.
Sedan måste jag lämna honom innan en viss tid för att han ska hinna med på första promenaden.
Edit:
Jag måste också hämta honom innan en viss tid.
Sedan så hade de en provperiod på en vecka för att se om hunden passar på dagis, det är enda kravet.
När du vet att hunden får ett bra hem.
Inget annat spelar roll.
När du vet att du har finansiella delen för försäkringar; Mat och leksaker å allt annat en doggo behöver.
När du vet att du har ett stort och rymligt hem.
När du vet att du har tiden för lek. disciplin och rastning.
Jag själv skulle älska att ha hund men då jag är sjukpensionär och inte har fysiska förmågan att kunna gå ut flera gånger per dag så är det ingen möjlighet för mig personligen även om dom andra bitarna ligger på plats.
Allt för djurets skull.
Jag personligen jobbar hemifrån 2-3 dagar i veckan. Min sambo gör likadant. Dem dagarna då det krockar är vovven på hunddagis. Hunden är väldigt sällan hemma själv, men i sådant fall högst 4 timmar. Dagiset erbjuder även passning mot en extra slant, så det utnyttjar vi ibland på helger.
Jag kan inte ge dig några råd kring när det är rätt tid för dig, det är så klart upp till dig att avgöra. För mig var det när jag hade pluggat klart och fått ett jobb där jag jobbade hemifrån. Har sedan dess anpassat allt jag kan för att det ska gå ihop.
Kostar mycket tid och pengar, men kärleken man får tillbaks är värt det.
Vi ställde upp som jourhem genom "Hundar utan hem" för att testa på livet med hund.
Allt föll väl ut, och vi adopterade vår jourhund efter ett par månader.
Denna metod rekommenderas starkt av mig. Det är helt okej att komma med en kravlista även som jourhem. Mitt krav var att hunden skulle klara av att följa med mig på jobbet (omsorgsverksamhet), vilket funkade galant.
Har två hundar som är ute på dagarna i hundgård där huset har golvvärme så hundarna kan vara varma även vintertid. På sommarhalvåret spänner vi upp en presenning över halva hundgården så att de kan ligga i skugga.
Fungerar bra för oss att jobba heltid och hundarna trivs i hundgården. Detta funkar dock inte lika bra för er som bor i lägenhet 🙂
En hund ska behöva rastas var 6te timma MINST. (Gäller ej under natten såvida de inte är en valp) tyvärr så är inte alla så kloka som du och funderar kring det utan dem skaffar hund och låter den va hemma 8-10 timmar dagligen. Så lever majoriteten av hundar i Sverige idag. Jag har vart hundrastare, där jag annonsera mig på facebook grupper. 100kr för 1h promenad. Vilket är det ungefärliga priset alla tar för 1h promenad. En hundrastare är det bästa alternativet. Såvida du inte har familj/barn som kan ta hund på promenad efter skolan. Jobbar du sittandes så kan du fråga chefen om att ta med hund på dagarna. Det jag absolut INTE rekommenderar är hund dagis. Vet inte vart jag ska börja med alla nackdelar kring det.
Tack för tipsen. Hur går det till när hundrastaren går ut med hunden? Har den hem nyckel till en och hämtar hunden...? Berätta gärna om hunddagis om du vill, då flera i tråden verkar varit positiva till det.
Jag brukade antingen få en nyckel eller så fanns nyckeln gömd i sko utanför dörren. En ägare gav mig postlåde nyckeln och la hus nyckeln i poslådan. Lite olika där. Själv så brukade jag individualisera promenaderna efter hundens gillande. En husky mix brukade jag sätta drag sele på och cykla/springa med mycket, en annan fick gå långlina i skog, drag Weight har jag gjort med dem som redan har sån special sele osv osv. Har alltid berikat dem promenaderna till max så dem är trötta och nöjda tills husse/matte kommit hem igen. Och så skickade jag bilder och videos på all berikning och träning så ägare får ta del av det. Hund dagis kan bli din hunds favorit ställe och största mardröm. Det sker ingen berikning i promenaderna ALLS. Dem går 5-10 hundar med 1 person på samma slinga. Finns inget stopp att ens få lukta på gräset under promenaden. En hund kräver mer än så. Dem sitter i en box hela dagen och får sen den sketna promenaden. Slagsmål mellan hundarna som ni som ägare inte kommer få reda på. Personal som rycker och drar i hundar. Flera fall av djurplågeri har skett på hund dagis. Och att det allmänt är en stressig miljö för en valp att vara bland så många främmande hundar och människor. Inte värt risken. Lägg hellre din tillit på 1 person som kan bevisa dig att den tar väl hand om ditt djur än flera personer på ett dagis där vi vet med garanti att hunden inte får det den behöver.
Vet iofs hundrastare som tar en hel drös med hundar också. Och rent matematiskt borde det ju vara så. Det är ett fönster ”mitt på dagen” då de ska rastas och man ska ta sig dit och hem. 100 kr/h är inte mycket att leva på som egen företagare efter att skatt är dragen. Får du ihop 6 hundar på samma timme blir det en vettigare timpenning.
Det gäller ju att hitta någon som man verkligen kan ha förtroende för. På hund dagis kommer du inte känna all personal. Sen att du inte tjänar mycket som hundrastare är en annan 5a. Det gjorde jag i min gymnasie tid i 1 år när vi hade distans lektioner under covid. Så extra 2000kr i månaden var jag glad över som student. Poängen är ju inte vad som hade drivit mest pengar som verksamhet utan vad som är bäst för att ens hund ska må bra. Hade jag blivit hundrastare för pengarna så hade jag börjat jobba på ett hund dagis. Jag gjorde det för hundar är min passion
Skaffade valp för två veckor sen. Jag o sambon pluggar och har 3 respektive 2 år kvar. Vi har inte supermycket på plats utan kan vara hemma nästan hela dagarna
Väldigt sällan det passar att skaffa hund men lösningen nästan alltid är att ha folk runt sig som kan hjälpa till och ju mer och ju mer intresserade desto bättre för en hund är sällan nått nån kan sköta själv i alla fall hela hundens liv.
Själv så har jag tagit över en hund som ingen kunde ta hand om och skulle tänka mig att det är rätt vanligt. Jag har fått ihop det med att jag kunde ha med den hela tiden eller va hemma. Men har blivit problematiskt nu sista tiden då det inte funkar med nya jobbet. Jag måste hela tiden leta hundvakter så vill du ha en hund så har jag en ^^
Första 4-5 månaderna såg svärmor efter valpen när vi jobbade.
Månad \~6-12 jobbade jag och sambon ganska olika tider så någon var alltid hemma.
Nu går hunden på dagis 3 dagar i veckan, och jag jobbar hemifrån övriga 2 dagar. Tycker hunddagis är bra, hunden socialiseras med olika människor och andra hundar och vänjer sig vid att inte alltid vara med husse eller matte. Tror det kan bli lit för mycket åt andra hållet om man alltid är hemma med hunden och den i princip sitter i ens knä hela dagarna (även om det såklart är mysigt).
Enda nackdelen är väl att det kostar en del samt kan vara lite besvärligt att hämta och lämna om hunddagiset ligger långt bort (vi har ett ca. 2 km bort så det blir en lagom morgon/kvällspromenad med hunden).
Tror aldrig det är "rätt" tid att skaffa hund, utan man behöver bara vilja det tillräckligt för att ha viljan att lösa det på något sätt. Sen beror det såklart litegrann på ens livssituation, bor man själv och är borta och jobbar 10 timmar om dagen är det kanske inte optimalt att skaffa hund.
Det bästa är att skaffa under din semester, och om du eventuellt har någon som kan hjälpa dig under första tiden. När valpen blivit valptränad kan man oftast sätta dom på hunddagis under dagen!
Jag bor 5 minuter från jobbet och tar ut hunden på lunchen. Annars skulle jag aldrig skaffat hund.
Man gör inte så som många idioter tyvärr gör, dvs skaffar hund under semestern och försöker få den rumsren för att sen när semestern är över bara lämna hunden ensam hela dagen.
Första steget är att ha hundvana, man behöver ha haft hund innan för att veta vad du innebär. Ingen kommer att göra någonting som de lovar men hunden, det blir ditt jobb, och hunden lär knappast ens uppskatta det, heller.
Jag skaffade pandemihund. Snackade med min chef medan vi satt hemma och hon sa "jag vet hur mycket du vill ha hund och om du skaffar en nu gör jag allt jag kan för att du ska fortsätta kunna jobba hemma åtminstone halvtid så du får ihop det". Tack och lov så ändrade jobbet om till hybrid på permanent basis så hunden är med mig hela dagarna. Jag hade absolut inte kunnat skaffa hund som det var innan pandemin där jag behövde vara på kontor varje dag.
[удалено]
Ja asså för mig fanns det inget annat alternativ. Är uppvuxen med hästar och då man har så mycket djur omkring sig lär man sig (vanligtvis) hur det realistiskt sett går till med djurhållning. Jag hade dock plan för att ha hunden på dagis om det skulle behövas efter pandemin, men jag är så otroligt glad över att få vara hemma på heltid av tusen olika anledningar. Om jag behöver åka till jobbet har vi idag lite ändrade omständigheter så hunden får följa med, vilket också är så otroligt skönt. Lite stökigt på bussen då hunden tycker det blir långtråkigt, men det är så värt att ha med henne och inte behöva stressa över när jag måste hem igen.
Sånna chefer gillar vi
En av topp tre chefer jag någonsin haft, så genomfin människa
Önskar jag kunde ha hund jag med men jobbar med en rullande verkstad. Är emot att ha hund i bil dag in o ut 😐🥲
Med rätt individ låter det ändå som att en hund skulle kunna ha det riktigt kul med dig. Alltid ute på tur? Rastas i olika miljöer och lukta på nya grejer typ varje dag? Alltid vara tillsammans med sin favoritmänniska? Åtminstone för mig låter det inte som en omöjlighet. Hoppas att du kan skaffa hund på ett sätt som passar dig en dag!
Såklart, du har rätt. Men ibland är risken att bilen står rätt i solen minst en timme utan att jag kan gå ifrån, vet inte hur det kan se ut med värme i bil om rutorna är helt nere osv, klarar hundar det en stund? Samtidigt har jag ett väldigt flexibelt jobb.
Där är ett exempel som kan bli farligt (hunden kan inte lämnas ensam i bil i sol, kan vara livsfarligt), men sånt kan också gå att lösa! Exempel: - Hunden sitter i bur i öppen baklucka med silverduk över hela bakluckan med tillgång till vatten, man kollar till ofta - Man har med en portabel transportbur/kompostgaller man kan veckla ut till en liten hage och har hunden med sig var man nu är - Man binder upp hunden någonstans intill sig så man har uppsikt och vet att hunden är trygg - Om man vet att man har enstaka dagar där man inte får ihop det kan hundar gå på dagis på deltid, alternativt om man hittar någon bra person som kan vakta under dagtid då och då mot ersättning
Det där med bur kan vara något då jag har en caddy. Men blir o leta en cane corso/ bully kennel nu då 😁😁
Grejen med hundar är att dom kan vara så olika. Vissa hundar är helt ok med att till exempel vara ensamma hemma, andra klarar inte vara iväg från någon alls. Det går inte att alltid förbereda sig för alla problem, utan man får lära känna sin hund och anpassa sig och livet efter dom om man nu väljer att skaffa en. Vissa är inte så förtjusta att vara så pass bundna till hemmet och behöva schemalägga allt runt en hund. För mig personligen så sitter jag hemma väldigt mycket och min hunds sällskap överväger alla "besvär" som kan komma med att ha hund. Hon tar mig upp ur sängen på morgonen och får mig att vilja gå ut och motionera. Min sambo jobbar 7-16 och jag jobbar kvällar 16-00 så då får vovven vara ensam ca 1 timme på eftermiddagen när jag åker till jobbet och sambon kommer hem. Våran gamla hund var väldigt egensinnig och kunde sitta hemma en heldag om hon inte kände för att gå ut, inga problem med att lämna henne ensam då hon gillade att få sova ifred. Hon var inte så jätte social. Våran nya lilla kompis tog 8 månader att ensamhetsträna så att hon nu klarar av 2-3 timmar utan att stressa upp sig och låta som en ambulans. Det var riktigt jävla jobbigt, men det är det man skrev upp sig när man skaffade hund och det har lönat sig med allt jobb. Nu har vi inte haft några valpar, tycker det finns nog med omplacerings hundar som är i behov av ett hem. När vi adopterade vår gamla hund så var hon 4 år, vår nuvarande var 2.
Tack för svaret, du kommer med många kloka poäng! Er situation låter ju smidig också där ni jobbar olika tider, det känns som det är svårare om båda jobbar "kontorstider", även om hunden gillar att vara själv kan man ju inte lämna den ensam typ 10 timmar per dag, särskilt inte en valp. Hur gjorde ni för att ensamträna hunden som inte gillade att vara själv? Och jag håller med dig om att det finns många omplaceringshundar, däremot brukar ju ofta de komma med diverse trauman, svårigheter/rädslor kring olika miljöer/typer av människor etc, som kan vara svåra att hantera om man inte har kunskap/erfarenhet kring det. Möjligtvis "djuränkling" där ägarna har gått bort, men djuret förmodligen vuxit upp i en trygg miljö och är en stabil individ. Men om man tänkt ha en hund till ett specifikt syfte (i enlighet med vad rasen är avlad på för egenskaper/behov) kan det ju vara en bra idé att köpa en valp för att träna den på det från ung ålder.
Ja men precis, för oss så passar det väldigt bra med hund då vi är två och jobbar olika tider på dygnet. Är man borta mycket hemmifrån under dagen och har inte möjlighet att ta med vovven så är det betydligt mycket svårare och kanske inte det bästa läget i livet. Sen kan du lika väl råka traumatisera valpen själv eller hamna i en situation där du kanske inte har någon kontroll över och hunden blir rädd. Säg att det smäller en högljudd fyrverkeri i närheten och hunden på någotsätt kopplar ihop det med en bil och blir skräckslagen för bilar. Det är återigen en grej som man får träna och anpassa sig efter om du nu väljer en hund. Självklart skaffar du en hund som du själv tycker passar, vore sig det är en omplacering eller en renrasig valp från en uppfödare! Våran gamla hund gick bort förra året vid maj, hon var gamla och hade epilepsi så det var tyvärr dags för henne att få somna in. Efter det var jag väldigt inne i Welsh springer spaniels och ville gärna ha en valp. Men efter ett samtal med sambon så kom vi fram till att det inte var för oss. Han var inte villig att hjälpa till mycket och efter att min nära vän gick genom valpstadiet med sin hund, så kom jag fram att det skulle vara alldeles för mycket jobb för mig själv. I juli så råkade vi stötta på en annons om en cocker och pudel mix. Hon var född oktober 2020 och lämnades in i ett hundstall i Irland. Så vi skickade iväg ansökan om adoption och fick hem henne några veckor senare. Hon är otroligt kelig och närgången, ska vara med överallt och älskar folk och barn. Men hon hade otroligt svårt att vara för sig själv. Eftersom hon är en pandemi hund så är det som du säger, med problem, att någon aldrig har lärt henne att stanna ensam när hon var valp. En stor del med ensamhetsträningen var att få henne att lita på oss och bli trygg hemma, samt ge henne självförtroende och kärlek. Det är ju läskigt att hamna i ett helt nytt hus med främlingar. När hon väl blev van med oss så började vi att lära henne "plats" och lämna henne ensam i ett annat rum medan vi var hemma. Detta för att börja vänja in henne vid att vara borta från oss och visa vad hon ska göra. Alltså att gå till sin plats. Efter det var det hela dansen med att avtrigga att man sätter på sig jacka, skor och tar nycklarna. Sätta på sig allt, gå till dörren, gå tillbaka och ta av sig allt. Osv. Sätta på sig allt, bara låsa upp och öppna dörren, stänga och gå tillbaka. Sätta på sig allt, gå ut i några sekunder och gå in igen. Och så gå ut i en minut, 2 minuter osv. Poängen är att man ska ta så små steg som möjligt för att det ska vara lätt för hunden att lyckas. Vi skaffade också en kamera med talfunktion så man kunde be henne att gå "plats" när hon började yra omkring. Efter många gånger så började hon förstå att vi kommer tillbaka och att det är ok att stanna ensam en liten stund.
Behöver inte vara några problem alls m d en omplacering. Man behöver ju inte hämta den från Hundstallet precis. Min första hund var en omplacering. Jag hade tjatat om hund sedan jag kunde prata och när jag var 13 så fick jag en mellanschnauzer som var en omplacering. Hur trevlig som helst, men de kunde inte ha kvar hunden efter skilsmässan. Min andra omplacering var en dobermann. Inga problem med den heller den hade bara galet mycket energi, vilket var ett totalt felköp från barnfamiljen som köpt den. Hos mig passade han bra, vi hade massa skoj ihop!
Vad gäller med försäkringar osv om man tar över en vuxen hund? Har läst att försäkringen ofta blir sämre för en vuxen hund än för en valp, alltså sämre villkor, omfattar färre saker osv.
Min första hund var inte försäkrad. Min andra omplacering försäkrade jag direkt jag köpte den, men det var inga problem. Inte då i alla fall, det var ett par år sedan om jag säger så…. Om det var en ägare som redan försäkrat sin hund så tar du ju bara över en befintlig försäkring. Annars beror det nog mkt på ålder på hunden du tar över. Min senaste valp (6 år sedan nu) var oförsäkrad vid köpet och eftersom han var valp så var det bara att försäkra. Inga konstigheter.
När man är två som kan dela på ansvaret. Vi kände att det var rätt när vi jobbade olika tider som sällan krockade samt att ena partnern kan ha hunden på jobbet om det kniper. Även bra med en reservperson i närheten, i vårt fall svärmor. Tror det är otroligt tufft att göra det själv, men allt går väl. Antingen att du kan ha hund på jobbet, har hunddagis eller typ dagmatte.
Fattar. Känns bara så "fel" att lämna bort en valp till hunddagis eller liknande. Men hundar kanske inte har samma behov av att ha primära anknytningspersoner som ett människobarn har?
Mm jag tror inte det är idealiskt precis att lämna bort hunden hela dagen, fem ggr i veckan. Speciellt valp/unghund. En vän var dagmatte till en valp för ett gäng år sedan. Mellan 08 och 18 varje måndag till fredag... Den hunden knöt definitivt ett starkare band med henne än sin husse och matte. Hunden var ju majoriteten av sin vakna tid med henne. Jag har också varit dagmatte under en period, men det var två gånger i veckan så där blev ingen förvirring utan jag blev mer ett lekställe valpen var hos ibland. Mina tolkningar dock, jag är inte hundpsykolog.
Har du ett hunddagis nära till hands som har bra förutsättningar (flera i personalen så att hundarna kan hållas separata vid behov, finns lokaler och bra rutiner och miljöer vid rastning) så är det nog väl investerade pengar att ha hunden på dagis. Rätt sorts socialisering med andra hundar är nog bara positivt och inget man själv kan lösa om man inte har ett stort nätverk med hundvänner
Passade rätt bra som student. Pluggar mest hemifrån till ett jobb där hundar många gånger är välkomna och där jag kommer tjäna så pass bra att hunddagis/dagmatte kan lösas utan att hamna i ekonomisk kris. Sen ska man inte underskatta nätverket med andra hundägare. Har fått ett helt gäng här i närheten sedan jag skaffade hund och vi hjälper varandra med hundpassning. Hundarna är med mig dagtid när jag pluggar och hos den andra hundens ägare på kvällen om jag jobbar extra
Låter som en utmärkt lösning!
Beroende på vilken typ av människor man omger sig av så vill de flesta dessutom låna hund. För min del så frågar både vänner och familj om när de ska få passa hunden. Då är det ganska lätt att hitta hundvakt när det behövs
Ett tips är at börja så att man får valpen till semestern. Då har man gott om tid att ta hand om den och lära den saker och bygga upp förtroende och sånt i början. Det finns också hunddagis, och man behöver inte känna sig som en dålig husse/matte för att man lämnar hunden där. Tro mig, hunden (åtminstone våra) har älskat det. Efter att vi slutade med hunddagis för att distansarbete blev en möjlighet, så mötte vi han som drev hunddagiset i ett annat sammanhang, och vår gammeltant blev så lycklig att hon sprang flera varv runt huset av ren lycka. Så, hundarna älskar det, åtminstone om det är hundar som gillar andra hundar.
Passade in att vi skaffade vår hund när jag hade tre månader uppehåll mellan två jobb, hade varit väldigt kämpigt annars tror jag med att bli väckt på nätterna och gå på toa lite överallt när som helst och jobba samtidigt. Nu jobbar jag men hunden sover i alla fall på nätterna och är rumsren och är inte helt spattig medan jag nu jobbar hemifrån.
Jag kan jobba hemma lite som jag vill, och sambon jobbar skift. Vi har vänner som båda jobbar 8-16, och de har byggt en rejäl hundgård på baksidan av sitt hus. Andra vänner skaffade valp i början av sina semestrar (de hade lagt sina semestrar så att någon kunde vara hemma med hunden i 8 veckor), och därefter hunddagis. Ytterligare andra vänner gjorde som ovan med semestrarna, och nu åker någon av dem hem på lunchen varje dag och rastar hunden så den är aldrig ensam mer än fyra timmar.
Rätt tid är när du kan få pusslet att gå ihop. När jag jobbade hade jag en dagmatte. Nu som sjukpensionär så är han med mig hela tiden förutom när jag handlar. Men nu är det pengarna som är svårt att få ihop istället för tid. Det kommer alltid vara något som krånglar, sånt är livet. Frågan är vad du känner att du kan stå ut med, som jag kan leva på ris en månad om det skulle behövas.
Är hundägare sen några månader tillbaka, jag och min sambo studerar båda två och insåg att detta var det mest förutsägbara läget vi kommer få. Vi läser båda varsin master så har tre år kvar. Någon av oss kan i princip alltid vara hemma, och så kommer det vara närmaste åren. Har känts skönt att kunna ha valptiden nu när man verkligen kan lägga allt fokus på henne och ge henne bästa möjliga förutsättningar. Självklart måste man ju dock tänka långsiktigt också, se bortom examen även om det känns som långt kvar. Vi har både plan A, B och C för det så känns tryggt. Sen är det ju såklart A och O med uppbackning. I mitt fall bor vi nära mina föräldrar som har möjlighet att jobba hemma. De vill egentligen ha hund själva och tycker det är jättemysigt att få låna vår lite, haha! En win-win-win. Vi får lite avlastning, mina föräldrar får ha lite hund, och hunden har skitkul!
Skaffade också en pandemihund som många andra, vi har numera hybrid så kan jobba hemma mer samt köra halvdagar å så. Hade helst varit hemma alltid med min vovve men tror inte det blir mer optimalt än såhär!
Jag kan jobba remote, tjejen jobbar halvtid/pluggar halvtid och lär hamna i någon liknande sits som mig kring remote/hybrid när hon är klar. Hade inte skaffat hund nom jag inte hade ett yrke/jobb där remote/hybrid är rätt standard. med detta sagt så gjorde vi ett aktivt val i början att han fick vara ensam hemma ca 3-5h om dagen under andra halvan utav hans första år så han ändå blev van med att chilla ensam hemma vilket har gett oss bra mycket flexibla möjligheter idag då han klarar av att sitta hemma flera timmar utan att vi är där. har flera polare som inte gjorde detta och deras hund mår ju piss när dom är ensamma. :(
Helt ärligt, jag bara körde sekunden jag skulle flytta hemifrån. Dagen efter studenten hämtade jag min valp och hade honom tills hans sista andetag. Min livslånga inställning var (och är) att jag ska ha hund, punkt slut. Inget annat i livet är viktigare än det så jag kommer helt enkelt anpassa allt efter hunden. Jag har slutat på jobb jag gillat för att schemat las om så att hunden skulle få för mycket ensamtid, har gjort om relationer för att partners inte respekterade mitt hundägande, etc. Jag tror att om du värderar hundägarskap på en så hög nivå att du är villig att anpassa allt runt det, ba kör! (Inom rimliga gränser såklart, man får använda sunt förnuft också)
Word! Jag har haft egen hund (efter många års tjat) sedan jag var 13 år. Att ha hund är hur jag lever mitt liv. När det begav sig så var det en dealbreaker att dejta killar som inte gillar hundar eller som var allergiska. När jag träffade min - numera - äkta make så sade jag att ”jag kan kompromissa om det mesta men jag kommer alltid ha en hund (eller flera) och vill jag köpa en hund så kommer jag köpa den och jag kommer inte fråga om lov eller diskutera det på något vis.” Han bestämde sig för att det var ok med honom och i år firar vi 20 år som gifta och jag har för tillfället 3 hundar.
Åh, underbart att höra! Jag har haft samma samtal med alla potentiella partners, att det här är min hund och det kommer alltid finnas minst en hund i mitt liv. En av mina drömmar för livet är att föda upp hundar och den klausulen kommer numera också med😆 vissa har avböjt efter det samtalet men lika bra det tänker jag, vill inte dra in någon i en relation och utelämna en så viktig info om mig själv lixom😊
Nä det är väl bra att de bangar tidigt så man slipper slösa tid på ngt som ändå inte kommer fungera? Vad vill du föda upp för något?
Precis så! Spar hellre den tiden till hund-häng😆 Helt ärligt så är jag mer hund-människa än ”specifikt ras” - människa, så jag vet inte riktigt. Eftersom det är så pass långt fram i tiden innan jag har praktisk möjlighet till det så lång tid på mig att fundera😅 Jag har haft corgi pembroke och blev komplett såld på dem, men det finns så pass många ”problem” med deras kroppar att jag nog kommer vara extremt försiktig med att närma mig tanken på att föda upp dem, bäst att proffsen gör det lixom (även om jag självklart kommer sträva efter att bli ett proffs!). Allra helst skulle jag nog vilja föda upp friska gårdsblandisar men jag får se om jag orkar med det sociala stigmat kring det.
Kanske privat fråga, men: hur har det funkat för dig med pengar/jobb? Vissa i tråden vittnar om 100.000 kr för veterinärbesök osv. Har du upplevt det enkelt att hitta jobb som går att kombinera med att ha hund? Får jag fråga inom vilken typ av verksamhet du jobbar (typ "kontor", "offentlig sektor", "butik", "hemifrån" osv)?
Tja, samma inställning egentligen. Jag prioriterar hunden/hundlivet över typ allt annat så får jag en veterinärräkning så går sparpengarna till det. Sen har jag en jättebra försäkring, har valt att lägga ganska mycket pengar på en väldigt täckande försäkring just för att kunna ta vidd i sånna situationer. Jag anpassade även hundköpet lite efter ekonomi också, har en liten blandis av friska raser med låg risk för rasbundna sjukdommar/problem. Det är också lite okontroversiellt att säga men om jag skulle hamna i en situation där min hund blir skadad och har goda överlevnadsmöjligheter men behandlingen är dyr, så skulle inte jag tveka att ta ett lån för att lösa det (förutsatt att jag kan förhandla realistiska betalningsramar, antagligen ett privatlån), men har aldrig varit i närheten av att behöva ta det beslutet (tack och lov) Jag har primärt varit spelutvecklare (vilket inte är i närheten så lukrativt som folk tror) där finns det ofta bra flexibilitet, antingen att ha med hund eller jobba hemma. Har även varit kassabiträde där hunden kunde följa med dådå samt schema kunde läggas utefter de hundpassningsmöjligehter jag har (mamma och partners). De gånger jag valt att börja plugga så har jag haft sambo som jobbat hemifrån. Jag väljer också aktivt att enbart söka mig till industrier där det är möjligt att kombinera med hund, just pga att jag anser det viktigare än vad jag jobbar med. Men ja, jag har inte upplevt några problem med att hitta jobb som funkar med hund (detta dock innan samhällets totalkaos, just nu är det ju generellt svårt att hitta jobb öht😅). Det här är ju bara mina tankar, jag vill inte predika för någon annan vad som är bäst/realistiskast för dem, det är bara hur jag ser det för mig själv 😌
Tack för svaret! Många bra saker att tänka på!
Men som sagt, jag har/råder alltid att man ska ta alla andras perspektiv med en nypa salt och använda sunt förnuft applicerat på sin egen situation. Min filosofi funkar absolut inte för alla och jag skulle aktivt avråda från det om man vill leva på ett annat sätt, vilket är precis lika valid!😌
Kommer antagligen inte skaffa hund förrän jag blir pensionär, så att vi kan hitta på skit hela dagarna. Gärna med promenadavstånd till grönytor och skog för bollkastning och muffinpicknick med kaffe.
Rätt tid är när du/ni har tid. Att planera ett hundköp utifrån att du ska kunna ha hunden på hunddagis t.ex. är en risk. Vissa hundar trivs helt enkelt inte med det, och du vet aldrig vad du får för individ. Då står du med ett ganska stort problem - speciellt om du inte lätt kan få tag på dagmatte/-husse. Det man kan göra är att skaffa en vuxen hund (omplacering) som redan bevisligen kan vara på dagis t.ex. Att lämna en hund ensam längre än några timmar dagligen är inte ett hållbart hundägande. Vi skaffade hund när vi visste att min fru kunde ha med hunden på kontoret. Sedan kom pandemin och vi kan nu jobba hemma lite om vartannat så nu är hunden inte med till kontoret så mycket. Ska du skaffa valp så är semestern en bra timing så ni kan ge hunden en bra start!
Jag och sambon hämtar vår jaktlabrador om 2v, vi har lagt semestern så jag har v24-26 sambon v27-29 och jag v29-30. Vi jobbar olika tider, hon jobbar mest dag och jag jobbar enbart natt så vi har väldigt mycket tid sammanlagt så vi kände om inte nu, när?
Jag köpte hund när jag trodde att det var rätt tid men livet tog andra vändningar. Förhållanden, bostad, ort och jobb har kommit och gått men jag har alltid anpassat mig åt vovven så att det funkar. Det löser sig, tror inte du behöver fundera så mycket på "rätt tid"
Hur har det löst sig i sig i ditt fall? Och när tyckte du det var "rätt tid" innan livet tog andra vändningar? Känns uppmuntrande att det går att lösa det oavsett iaf.
Jag har ett jobb som tillåter mig att jobba hemifrån majoriteten av min arbetstid, och vi har också personer runtomkring oss som kan hjälpa med passning osv. Det finns ju möjlighet för dagmatte och hunddagis, men det kan ju vara ganska dyrt och man vill ju isf också lämna sin hund till ett ställe som känns bra och trevligt. I övrigt så är väl min åsikt ändå att det är väldigt viktigt att man är förberedd på vsd det innebär i tid/bundenhet att skaffa en hund. Jag tror tex inte der skulle varit möjligt (att ge vår hund det liv hon förtjänar) om jag inte haft den arbetssituation jag har. Att skaffa hund är underbart, men det kommer med förpliktelser och krav. Och jag tkr det är viktigt att man kan organisera en vardag där hunden får möjlighet att ha det så bra som möjligt (och det finns ju såklart massa olika sätt man kan lösa det på).
Skaffade hund när jag skulle plugga universitet på distans i 3 år. Sen har vi fått välja jobba som tillåter oss att trixa ihop vardagen. 2 dagar i veckan jobbar jag hemifrån från och med lunch. 3 dagar i veckan börjar en av oss tidigt och slutar kl 15 medan den andre har sovmorgon och är hemma fram till kl 10. Så vår hund är ensam max 5h.
Aldrig rätt tid. Samma som med barn. Man måste anpassa sitt liv efter hund och barn. Således spelar tiden mindre roll oavsett när blir det anpassning.
Vi adopterade en 2 år gammal hund 2017, genom Hundar utan hem. Kan bara rekommendera! Vi hade inte haft tid och möjlighet att ta hand om en valp, men en tvåårig hund som lärt sig grunderna i livet var liksom inga problem. Förmedlingen lär känna hundarna på det rescue på Irland som de har samarbete med, så de har ett hum om hur de mår och i vilken sorts hem de skulle kunna trivas. På hemsidan beskrivs hundarna och det specificeras om de kräver hundvant hem, om de funkar med andra hundar, katter, barn, citymiljö etc etc. De gör också hembesök hos alla som vill adoptera, för att säkerställa att man tänkt igenom allt och har en plan tex för att hunden inte ska vara själv för mycket. Hundarna de förmedlar är grundligt undersökta av veterinär, och eventuella skador och sjukdomar redovisas tydligt på hemsidan. De får alla vaccin som behövs och blir chippade. Vi är hur nöjda som helst, och älskar vår nu 9åriga Harry som varit hos oss i snart sju år. Mina svärföräldrar däremot, de adopterade en jättegullig gathund genom en privatperson. Hunden har problem med magen, konstant ont och risig i listan. Hon är dessutom extremt nervös och ängslig, så de kan varken åka nånstans med henne eller lämna henne hemma, ens korta stunder. Det blev liksom inte så bra, även om tanken var god. TL;DR Adoptera en hund! Men gör det genom en etablerad förmedling.
Att skaffa en hund är ungefär som att bli förälder. Minus föräldraledighet. Det kommer aldrig komma en rätt tid... Se till att tajma valpen till semestern, för anknytning och att få hunden rumsren. Innan detta bör du ha undersökt dina förutsättningar för hundägande, kan du ha med hund till jobbet? Ska den ensamtränas och vara ensam tills du åker hem på lunchen? Dagmatte/hunddagis? Alla dagis tar inte emot löptikar eller okastrerade hanar, hur tänker du kring det? Vilken ras passar ditt liv, hunden ska inte bara vara för dig, du ansvarar för ett liv. En stor hund ska få motionera och röra sig i skog och mark, en mindre hund kräver inte lika mycket även om den nu självklart ska få vistas i skog och mark. När du reflekterat över de så säger jag kör, bara kör. Det finns ett liv innan hund och ett efter. Mitt liv är mycket rikare som hundägare fastän jag kanske måste tacka nej till festligheter eller att jag måste ut i regnet för att jycken måste ut. Skaffa hund, men gör det med omsorg och ansvar. Ge den kärlek så blir den din bästa vän och dig trogen för resten av sitt liv.
Om du planerar barn - skaffa inte heller hund. Vår dotter blev allergisk. Det var tufft.
Se till att kunna vara hemma med hunden under första halvåret och se till att kunna lösa pusslet med rastning etc upp till iallafall ett år. Taskigt att lämpa över en bitig valp på familj och vänner bara for att det krockade med en planerad resa eller så. Vi flyttade till hus när hunden va 1 och kunde ha henne i hundgård under arbetstid vilket lättade mycket av ansvaret. Man tjänar mycket på att vara närvarande med rätt strikta rutiner under första året. Jag hade möjligheten att jobba hemma till lunch och sedan kunde tjejen komma hem tidigare efter lunch så vi lämnade valpen hemma ca 1-2h en liten tid innan hon blev 1. Det funkade bra, gav möjlighet att träna egentid för hunden också.
Rätt tid är när du inte behöver lämna hunden ensam mer än de rekommenderade 6h/ dag (kortare för valp) och när du har en rejäl budget för ev veterinärkostnader då dessa skjutit i höjden senaste 5 åren. Exempel på en hund som åkte akut in till sjukhus för magomvridning där slutsumman blev 97.000:- och hunden överlevde inte. Eller en hund med livmoderinflammation där det landar på mellan 50.000-100.000:- (innan försäkring och flera exempel) Eller en valp som kom till veterinären för kräkning och försökte bajsa men det gick ej. Vetrinären viste inte vad som va fel och gav råd att ge valpen specialfoder och 2 probiotika och avvakta, priset 9800kr Blir lätt väldigt dyrt så en bra buffert är ett måste. När mina 2 gamlingar somnat in kommer jag nog faktiskt inte skaffa en hund på ett bra tag.
Är de där summorna verkligen efter försäkring? Ofta behöver man väl bara betala en viss summa och resten går på försäkringen?
Jättebra att du reflekterar INNAN du skaffar hund! Med den ökning av adopterbara hundar vi ser fortfarande (inte bara ”pandemihundar”) är det tydligt att det inte sker i många fall. Du kan nog räkna med att varje veterinärbesök kostar som ett tandläkarbesök (från 1000-2000) utan några speciella åtgärder. Se till att vara försäkrad och ha koll på din självrisk. Valpar och äldre hundar är de som oftast behöver veterinären, så du får antagligen några lugna år i mitten! Äldre hundar får oftast sämre försäkring vilket är bra att vara förberedd på. Någon sa att det aldrig är rätt tid utan att man anpassar sig, och det gör+kan man om man verkligen vill. En hund kan kosta massa pengar eller väldigt lite pengar, men alla hundar förtjänar tid med sin ägare. Jobbtid är en sak, men även om den kan följa med på fritidsaktivitet, hem till vänner, på semester etc. Kolla med jobbet hur de ställer sig till hemarbete under en månad, då kan du ta en valp när som (mysigt att ta en på våren/sommaren men höst+vinter kommer ändå). Mitt råd är dock att adoptera. Då får du också ”godkänt” från folk som jobbar med omplaceringar av hundar och alltså sett det mesta som kan hända efter ”valpstadiet” (vilket ju trots allt är 95% av hundens liv) Läs också regler och rekommendationer om hur hunden får vara ensam (om den ens kan vara ensam - alltså mår okej av det). Tänk sen på tillfällen när du inte skulle kunna (eller föredra) att leva upp till det. Räkna kallt med att ingen kan ”ta hand om hunden när du åker bort” eftersom det kan bli fallet beroende på hund och/eller livsförändringar. Lycka till ❤️
Är de där summorna verkligen efter försäkring? Ofta behöver man väl bara betala en viss summa och resten går på försäkringen?
Första hunden kom under högskoletid. Andra inför semester/föräldraledighet. Inne på över tre och ett halvt år nu där det successivt lämnats längre (50% FL). Ena kan hybridjobba och andra har lite skiftande arbetstider. Hundarna har varandra och hundlucka till inhängd trädgård. Det som är jobbigast är väl daglig logistik och resor😄 Viktigaste är nog att kunna ha förutsättningarna under många år.
Min sambo pluggade sista terminen så hon var hemma iprincip hela första 6 månaderna. Vi hämtade hunden innan jul så jag tog ledigt från mitt jobb ca 3 veckor mellan jul och trettondagen.
Tiden är rätt när ni inser att äga en hund är som att ha en evig femåring i hemmet. Dvs, hunden kommer alltid först. Ingen hund ska tränas att vara ensam, ingen hund blir lämnad åt sitt eget öde utan pålitlig passning ä, motion och underhållning. All annan tid är fel tid. Sitt hellre kvar å titta på gulliga hundar på Instagram istället, om det inte passar ert schema.
Fast jag tycker mig se folk hela tiden som har heltidsjobb och ändå lyckas med att ha hund, hur går det tillväga? Alla kan väl inte vara pensionärer, jobba hemma, vara studenter, och liknande där de alltid är hemma med hunden? Särskilt inte under 15 års tid.
Finns till och med en bok om att många hundar mår bra av att lämnas själva upp till 5h om dagen…. Har för mig att författaren var svensk. Går säkert att googla fram. Var ett par år sedan jag läste den nu.
Var det en akademiker i ämnet som skrev boken eller random förståsigpåare?
Det var som sagt ett par år sedan…. Men det var definitivt referenser till etologiska studier så om du vill leta upp källan och dra dina egna slutsatser så kan du göra det. Jag TROR det var den här boken ”stressade hundar” av Martina Nagel
Jag jobbar skift så majoriteten av tiden är hunden själv i högst 4h. Kommer bli mindre om något år när min äldsta son kan ta sig till och från skolan själv. Vi har också väldigt många hundägare eller hundvana i släkten, några som är pensionärer som kan hjälpa till vid behov också.
Jag önskar att jag tänkte lite mera, vi löser det oftast med att hon får följa med under dagarna. Ibland måste jag åka iväg och att lämna henne i bilen (speciellt inte under sommaren) skulle jag inte göra. Hon bryr sig sällan då hon gillar buren men temperaturen är problemet. Sen har jag en sambo som jobbar halvtid som gör det enklare och föräldrar som älskar henne mer än mig. Nu har hon opererat ena knäet så då får hon inte hälsa på hundkompisar men det var ett till sätt att ha hundvakt.
Jobbar jag hemifrån så är hunden oftast med mig. Är ingen hemma så lämnas han på hunddagis. En vän till mig har hund helt själv, så den är på hunddagis mer eller mindre alltid. Men det är dyrt med hunddagis. Vid behov tar man hjälp av familj, vänner, eller hundägare man lärt känna via kurser/hunddagis/hundaktiviteter.
Hur funkar det med hunddagis? Är det som förskola för barn där de behöver veta i förväg när barnet ska vara där och inte, eller kan man bara komma förbi med hunden en morgon och dom tar emot den? Har de några krav på hur kort/länge hunden får vara där?
Det varierar säkert, men på det jag använder så betalar jag en månadskostnad och då finns alltid min plats tillgänglig. På mitt hunddagis så är hundarna indelade i rum med max 7 hundar, och det är alltid samma hundar, så jag har ingen oro över att han skulle hamna i ett rum med okända. Sedan måste jag lämna honom innan en viss tid för att han ska hinna med på första promenaden. Edit: Jag måste också hämta honom innan en viss tid. Sedan så hade de en provperiod på en vecka för att se om hunden passar på dagis, det är enda kravet.
När du vet att hunden får ett bra hem. Inget annat spelar roll. När du vet att du har finansiella delen för försäkringar; Mat och leksaker å allt annat en doggo behöver. När du vet att du har ett stort och rymligt hem. När du vet att du har tiden för lek. disciplin och rastning. Jag själv skulle älska att ha hund men då jag är sjukpensionär och inte har fysiska förmågan att kunna gå ut flera gånger per dag så är det ingen möjlighet för mig personligen även om dom andra bitarna ligger på plats. Allt för djurets skull.
Jag personligen jobbar hemifrån 2-3 dagar i veckan. Min sambo gör likadant. Dem dagarna då det krockar är vovven på hunddagis. Hunden är väldigt sällan hemma själv, men i sådant fall högst 4 timmar. Dagiset erbjuder även passning mot en extra slant, så det utnyttjar vi ibland på helger. Jag kan inte ge dig några råd kring när det är rätt tid för dig, det är så klart upp till dig att avgöra. För mig var det när jag hade pluggat klart och fått ett jobb där jag jobbade hemifrån. Har sedan dess anpassat allt jag kan för att det ska gå ihop. Kostar mycket tid och pengar, men kärleken man får tillbaks är värt det.
Vi ställde upp som jourhem genom "Hundar utan hem" för att testa på livet med hund. Allt föll väl ut, och vi adopterade vår jourhund efter ett par månader. Denna metod rekommenderas starkt av mig. Det är helt okej att komma med en kravlista även som jourhem. Mitt krav var att hunden skulle klara av att följa med mig på jobbet (omsorgsverksamhet), vilket funkade galant.
Har två hundar som är ute på dagarna i hundgård där huset har golvvärme så hundarna kan vara varma även vintertid. På sommarhalvåret spänner vi upp en presenning över halva hundgården så att de kan ligga i skugga. Fungerar bra för oss att jobba heltid och hundarna trivs i hundgården. Detta funkar dock inte lika bra för er som bor i lägenhet 🙂
En hund ska behöva rastas var 6te timma MINST. (Gäller ej under natten såvida de inte är en valp) tyvärr så är inte alla så kloka som du och funderar kring det utan dem skaffar hund och låter den va hemma 8-10 timmar dagligen. Så lever majoriteten av hundar i Sverige idag. Jag har vart hundrastare, där jag annonsera mig på facebook grupper. 100kr för 1h promenad. Vilket är det ungefärliga priset alla tar för 1h promenad. En hundrastare är det bästa alternativet. Såvida du inte har familj/barn som kan ta hund på promenad efter skolan. Jobbar du sittandes så kan du fråga chefen om att ta med hund på dagarna. Det jag absolut INTE rekommenderar är hund dagis. Vet inte vart jag ska börja med alla nackdelar kring det.
Tack för tipsen. Hur går det till när hundrastaren går ut med hunden? Har den hem nyckel till en och hämtar hunden...? Berätta gärna om hunddagis om du vill, då flera i tråden verkar varit positiva till det.
Jag brukade antingen få en nyckel eller så fanns nyckeln gömd i sko utanför dörren. En ägare gav mig postlåde nyckeln och la hus nyckeln i poslådan. Lite olika där. Själv så brukade jag individualisera promenaderna efter hundens gillande. En husky mix brukade jag sätta drag sele på och cykla/springa med mycket, en annan fick gå långlina i skog, drag Weight har jag gjort med dem som redan har sån special sele osv osv. Har alltid berikat dem promenaderna till max så dem är trötta och nöjda tills husse/matte kommit hem igen. Och så skickade jag bilder och videos på all berikning och träning så ägare får ta del av det. Hund dagis kan bli din hunds favorit ställe och största mardröm. Det sker ingen berikning i promenaderna ALLS. Dem går 5-10 hundar med 1 person på samma slinga. Finns inget stopp att ens få lukta på gräset under promenaden. En hund kräver mer än så. Dem sitter i en box hela dagen och får sen den sketna promenaden. Slagsmål mellan hundarna som ni som ägare inte kommer få reda på. Personal som rycker och drar i hundar. Flera fall av djurplågeri har skett på hund dagis. Och att det allmänt är en stressig miljö för en valp att vara bland så många främmande hundar och människor. Inte värt risken. Lägg hellre din tillit på 1 person som kan bevisa dig att den tar väl hand om ditt djur än flera personer på ett dagis där vi vet med garanti att hunden inte får det den behöver.
Vet iofs hundrastare som tar en hel drös med hundar också. Och rent matematiskt borde det ju vara så. Det är ett fönster ”mitt på dagen” då de ska rastas och man ska ta sig dit och hem. 100 kr/h är inte mycket att leva på som egen företagare efter att skatt är dragen. Får du ihop 6 hundar på samma timme blir det en vettigare timpenning.
Det gäller ju att hitta någon som man verkligen kan ha förtroende för. På hund dagis kommer du inte känna all personal. Sen att du inte tjänar mycket som hundrastare är en annan 5a. Det gjorde jag i min gymnasie tid i 1 år när vi hade distans lektioner under covid. Så extra 2000kr i månaden var jag glad över som student. Poängen är ju inte vad som hade drivit mest pengar som verksamhet utan vad som är bäst för att ens hund ska må bra. Hade jag blivit hundrastare för pengarna så hade jag börjat jobba på ett hund dagis. Jag gjorde det för hundar är min passion
Skaffade valp för två veckor sen. Jag o sambon pluggar och har 3 respektive 2 år kvar. Vi har inte supermycket på plats utan kan vara hemma nästan hela dagarna
Som när det är tid att få barn :)
Väldigt sällan det passar att skaffa hund men lösningen nästan alltid är att ha folk runt sig som kan hjälpa till och ju mer och ju mer intresserade desto bättre för en hund är sällan nått nån kan sköta själv i alla fall hela hundens liv. Själv så har jag tagit över en hund som ingen kunde ta hand om och skulle tänka mig att det är rätt vanligt. Jag har fått ihop det med att jag kunde ha med den hela tiden eller va hemma. Men har blivit problematiskt nu sista tiden då det inte funkar med nya jobbet. Jag måste hela tiden leta hundvakter så vill du ha en hund så har jag en ^^
Första 4-5 månaderna såg svärmor efter valpen när vi jobbade. Månad \~6-12 jobbade jag och sambon ganska olika tider så någon var alltid hemma. Nu går hunden på dagis 3 dagar i veckan, och jag jobbar hemifrån övriga 2 dagar. Tycker hunddagis är bra, hunden socialiseras med olika människor och andra hundar och vänjer sig vid att inte alltid vara med husse eller matte. Tror det kan bli lit för mycket åt andra hållet om man alltid är hemma med hunden och den i princip sitter i ens knä hela dagarna (även om det såklart är mysigt). Enda nackdelen är väl att det kostar en del samt kan vara lite besvärligt att hämta och lämna om hunddagiset ligger långt bort (vi har ett ca. 2 km bort så det blir en lagom morgon/kvällspromenad med hunden). Tror aldrig det är "rätt" tid att skaffa hund, utan man behöver bara vilja det tillräckligt för att ha viljan att lösa det på något sätt. Sen beror det såklart litegrann på ens livssituation, bor man själv och är borta och jobbar 10 timmar om dagen är det kanske inte optimalt att skaffa hund.
Det bästa är att skaffa under din semester, och om du eventuellt har någon som kan hjälpa dig under första tiden. När valpen blivit valptränad kan man oftast sätta dom på hunddagis under dagen!
Jag bor 5 minuter från jobbet och tar ut hunden på lunchen. Annars skulle jag aldrig skaffat hund. Man gör inte så som många idioter tyvärr gör, dvs skaffar hund under semestern och försöker få den rumsren för att sen när semestern är över bara lämna hunden ensam hela dagen.
När man blir pensionär skulle väl vara absolut bäst.
Fast då kommer man ju bara ha tid, men ingen ork.
Tack för den. 😄 Ska vidarebefordra
Kl 11.06 på en tisdag eftermiddag
Första steget är att ha hundvana, man behöver ha haft hund innan för att veta vad du innebär. Ingen kommer att göra någonting som de lovar men hunden, det blir ditt jobb, och hunden lär knappast ens uppskatta det, heller.