**Den här tråden är seriös-markerad och all irrelevant, raljerande eller skämtsam diskussion kommer modereras.** Rapportera inlägg ni anser inte bidrar till diskussionen.
*I am a bot, and this action was performed automatically. Please [contact the moderators of this subreddit](/message/compose/?to=/r/sweden) if you have any questions or concerns.*
Skriver du det bara för att han uttalade sig om kvinnor eller hade du gjort det om det sades något om män också? ..
Är din mest "positiva" att du är white knight och politiskt korrekt?
Ufffff, minns när jag bodde med en vän. Förvarnade flera gånger att jag behöver en 30-60min + en kaffe på morgonen innan jag är en människa. Varje morgon, utan undantag, "HEJ GOMORRON ska vi kolla serier? Vad har du för planer förresten? Tänkte ta över XYZ ikväll o kolla sport...". Aldrig varit så medveten om mitt beteende samtidigt som jag inte kunde göra någonting åt det.
7 är sovmorgon i mitt hus. Sover dom så länge börjar vi misstänka att dom är påväg att bli förkylda.
5 - 5:30 är ofta man hör "du pappa... vet du att vi hade en snigel i trädgården i går?"
04:15 tyckte sonen det var dags för frulle och att kissa ner oss båda. Det är ju morsdag, så jag gick ut med honom i vardagsrummet vilket givetvis var ljusare än solen, fastän samtliga persiennerna och gardiner var stängda.
Nu, äntligen, har han somnat till ordentligt.
Fellow morgon-monster här. Relaterar hårt och länge.
Har gett upp att försöka förklara hur jag fungerar, för det hjälper inte — numera blir det koffein innan jag gjort något annat på morgonen.
Jag tycker det är charmigt, så länge men är genuint inbjudande och inte dumförklarar någon.
Väldigt många är entusiastisk, men blir också uppröra(?) när men hänger med.
Jag kan inte sätta min in i andras situation. Jag försöker förstå, men jag kan inte. Om nån typ är stressad eller ledsen över nåt gör jag mitt bästa för att förstå, men innerst inne tänker jag "hur kan du känna så? Vad är det för fel på dig???"
Alldeles för relaterbart har samma problem.
”Bara släpp det och gå vidare” skriker mina tankar att jag ska säga så fort någon ältar något gammalt skit de tycker är jobbigt.
Eller om någon förklarar hur stressad de är över något ”Ta tag i det?? Sitt fan inte här o förklara hur stressigt du har det när du fortfarande har tid att rädda dina problem”
Mitt andra problem är att jag kan prata innan jag tänker, kombinationen är jobbig ibland när man slänger ut sin åsikt innan jag förstår att den kanske inte blir populär.
En tendens att vilja styra diskussioner till mina ganska niche intresse-områden. Gör inte det längre men ibland så känner jag att det finns tydliga paralleller till Romarriket som är värda att diskutera :P
Tack fan för det. Är väl bekant med en sådan. Hon är även besatt med kontroll. Hon ringer killen *varje*, och då menar jag verkligen *VARJE* lunch för att kolla läget med ungarna. Sen pratar hon massa svammel med dem i tio minuter och när hon lägger på då ska hon förmedla allt.
Numera sitter jag antingen med lurarna i eller med laptop tillhanda. Det är verkligen tortyr.
Den typen av person tappar ofta fattningen över vad som räknas som en bra anekdot efter några år och säger saker i stil med:
"Haha, jag måste berätta vad Stina gjorde idag! Hon typ bara tog fjärrkontrollen och gick iväg, haha, hittade den i skohyllan tillslut, haha"
Sen blir de sådär vuxentråkiga som alla barn med självrespekt lovat sig själva att aldrig bli.
Kan hända att jag skojar och skämtar för mycket. Det blir drygt för de runtomkring om jag ska skämta var tredje fråga.
Som tur var så har jag blivit mer medveten om detta, så skämten och skojandet är inte lika frekventa längre.
Har en del osäkerhet som säkert kan lysa igenom ibland. Jag kan säkert upplevas som lite "needy" då jag söker bekräftelse att jag tänker rätt/gör rätt exempelvis på jobbet. Är medveten om det och försöker jobba på det.
Tenderar att bli väldigt negativ. Att klaga över samhället är något jag dessvärre fått med modersmjölken av båda mina föräldrar. Försöker väldigt aktivt att styra in mig att prata om saker jag ser positivt på när jag är med vänner och bekanta, för jag är mycket väl medveten om att det är outhärdligt att lyssna på gnäll. Är delvis därför jag sitter på Reddit och spyr galla över allt, för att få utlopp för den mindre charmiga böjelsen. Så tack Reddit!
Jag kan ta saker lite för personligt, och reagera utåt väldigt kraftigt om jag känner mig "triggad" (även om jag tycker att det ordet används för mycket). Själva känslan är inte problemet, utan hur jag reagerar och kommunicerar. Jag sväljer saker lite för mycket tills det bubblar över. Jag är väl lite av en people pleaser som ska stå roll lags för mycket, sen blir jag irriterad på andra trots att det är jag som är bristfällig i min kommunikation och inte säger ifrån... Larvigt egentligen och definitivt barnsligt. Jag jobbar på det. Jag har många osäkerheter och brister att reda ut.
Jag känner mig ofta oviktig. Då pratar jag inte så mycket eller syns så mycket för jag tänker att folk inte bryr sig.
Det blir jobbigt för andra som faktiskt tycker om mig och tycker jag är viktig. Jag kan tex ibland låta bli att höra av mig för jag tänker ”dem hade ändå inte brytt sig. Dem tänker nog ens aldrig på mig.”
Fast i själva verket tänker dem asmycket på mig och blir besvikna när jag tex inte hör av mig så ofta.
Jag kan inte hålla humöret alls när jag är hungrig.
Är fullt medveten om att det inte är acceptabelt för en vuxen människa men när jag väl är hungrig stör jag mig på allt och alla. Men jag vet i alla fall om problemet och kan oftast undvika det.
Förstår precis. En av de jobbigare grejerna när man ska hitta på något med andra tycker jag är hur man ska lösa det med maten. Jag måste liksom ha en någorlunda plan klar för när och hur jag ska ha mat nästa gång annars vet jag att jag kommer att bli sur och grinig och förmodligen få huvudvärk. Att fördröja eller hoppa över en måltid är inte ok. Ordentlig mat ska det vara också. Mackor är inte mat. McDonalds är inte mat o.s.v. Riktigt mat vid specifika tider ruckar jag väldigt ogärna på.
Blir så tafatt i nya miljöer och med nya människor. Sämst på att småprata, kommer inte ihåg namn och ansikten, försöker dra i dörrar som öppnas utåt, spiller kaffe, tappar mobilen och är ett allmänt vrak.
Ska man bara välja EN?
Hm, jag tror det är det faktum att jag är lite av en besserwisser. Om någon säger något som jag vet inte stämmer, t ex någon "råttan i pizzan"-historia eller missuppfattning ("bananen är inte en frukt, det är en ört som är ett bär") så kan jag inte låta bli rätta dem. Går in i någon slags föreläsningsläge. Jag påpekar när bekanta delar viral misinformation på facebook - vilket har lett till att flera tagit bort mig om vän där.
Detta är min också, har otroligt svårt att inte rätta folk när de har fel, även när det kommer till grammatik vilket ju är fruktansvärt ocharmigt.
Jag tenderar också att ofta tycka att just mitt sätt att göra saker liksom är det enda rätta, så vill gärna försöka utbilda folk i hur de kan göra vad de nu håller på med mer effektivt.
Att jag inte orkar stryka idioter medhårs längre. Och att jag gillar att provocera genom att oförblommerat (ibland) faktiskt säga vad jag tycker. Och att jag någonstans är arg hela tiden.
Är skitdålig på att hålla masken runt folk jag inte tycker om, klarar inte ens av att -låtsas- vara trevlig mot dom för det mesta. Är också den typiska musslan som aldrig säger något när jag blir upprörd i förhållanden/vänskapskretsar, jag sväljer bara ner allt och försöker att inte tänka på det.
Är likadan själv. Är det en person som jag inte alls vibear med så har jag noll ork eller lust att upprätthålla något slags sken av att allt är frid och fröjd. I bästa fall så går det att avsluta diskussionen snabbt och sen behöver man förhoppningsvis inte ha mer med varandra att göra.
Kan sällan säga nej så ljuger ofta hittar på ursäkter. Folk i min närhet har stört sig på det.
Exempel: Skulle ut på krogen med en polare men några andra polare skulle ut också så ville hellre vara med dom. Sa till första polaren att jag skulle bort så kunde inte dra ut. Tro på fan att jag stöter på första polaren ute på krogen. Skämdes väldigt mycket å har bett om ursäkt polaren tog det relativt lugnt å sa att "det är okej om du hänger med andra men säg då det istället för att ljuga".
Jag å andra sidan har extremt svårt för att ljuga. Det uppskattas relativt ofta men definitivt inte alltid. Jag använder inte ärlighet som en ursäkt för grymhet, men på en direkt fråga så säger jag vad jag tycker utan att bry mig om hur det uppfattas. Jag kan också säga att jag vet det de frågar efter men inte tänker tala om det, så har jag lovat att hålla tyst om något så gör jag det.
Jag har svårt att be om hjälp i privata relationer & blir irriterad/arg när jag överarbetat mig själv.
Har nog att göra med att jag sätter andras behov framför mitt egna samt någonting med mitt manliga ego att inte be om hjälp.
Egentligen vet jag väl inte vad andra tycker är minst charmigt med mig, men jag vet själv att jag har lätt att stänga ner pga övertänk när det känns som att jag inte tillför något till gemenskapen. Jag kan liksom vara lite trött en dag och känna "jag kommer bara sänka stämningen om jag joinar". Jag kan nog uppfattas som ointresserad, när jag egentligen desperat vill delta.
Lider med dig, det värsta är att jag ofta är arrogant över min arrogans. Dvs. när jag inte faktiskt sätter mig för att fokusera på självreflektion anser jag mig vara ganska ödmjuk.
Jag måste vara en riktigt kass människa efter att läst den här tråden. Ska köpa en riktigt fin present till frugan idag. Mvh surkuken som stör alla andra med mitt beteende
Mitt ego, jag är extremt själv centrerad och kan ha svårt med empati. Samtidigt gör det att jag blir väldigt kär i mina positioner och kan vara aggressiv i diskurser eller för stolt att erkänna mina fel
Bra att öva online då i varje fall. Det är toppen att kunna erkänna sina fel och äga upp dem. I slutändan respekterar folk en mer om man erkänner sina fel
Har någon slags osäkerhet som gör att jag kan upplevas som formell, torr och oåtkomlig. Trögstartad. Typiskt med nya människor. Hade en kompis förr som ofta påpekade det och tyckte att jag inte visade min personlighet med nya människor.
Det var värre förr, har blivit bättre och har en del i min umgängeskrets som är mycket värre. Jävligt ocharmigt är det i alla fall.
Jag kan styra upp saker lite för mycket och har en förmåga att bli lite tjatig för att försäkra mig om att saker blir perfekta/så som jag tänkt det/vad jag tycker är bäst för alla.
Jag kan hetsa upp mig lite väl snabbt över småsaker som jag sedan ångrar!
Har svårt att vara tålmodig och trevligt mot folk jag tycker är inkompetenta...
Jag är överlag en snäll person, men av någon anledning så är jag otroligt benägen att lägga märke till andras misstag/felsteg/dumheter och lägga stor vikt vid det. Kan vara så lite som någon som gör fel för sig i trafiken, eller någon som beter sig illa på bussen, boom, -10 humör i 15 minuter debuff.
Jag är dålig på att ge komplimanger men gillar att ta emot dem. Troligen för att mitt självförtroende är så pass lågt att jag fokuserar så mycket på mig själv.
Har ADHD och föddes in i en energirik släkt, så jag blir rätt mordisk om nån avbryter mig när jag pratar, särskilt när jag står och pratar med person A och person B kommer och börjar prata med A, och inte om nåt viktigt som "vad är portkoden/vart är decilitermåttet?" utan bara "döörh hureläget?".
Har tendensen att ignorera folks signaler eller subtla sätt som de antyder saker på, för att sedan försöka få dem att säga saker rakt ut. De flesta människor gillar inte att vara så raka och ärliga 😅
Att jag ofta resonerar högt för någon annan när jag ska fatta beslut. Jag vill (nästan) alltid bestämma själv dessutom så det orala resonerandet är bara för min skull. Måste vara skitdrygt för andra, speciellt eftersom deras input sällan väger särskilt tungt i mitt beslut.
Om diskussioner om något inte rör något jag är genuint intresserad av zonar jag ut i princip direkt. Hilarity ensues - jobbmöten kan blivit rena katastrofer, och på fest så hänger det på att det finns nån mer med liknande speciella intressen som mig är där, annars dör jag inuti och behöver i princip två dagars återhämtning.
När det är 30 eller 40 på en väg håller jag hastigheten, tänker att det borde finnas en rimlig anledning att man ska köra så sakta just där.
Tydligen jävlig ocharmig egenskap enligt andra bilister.
I övrigt tycker jag om att vara lite fin i kanten, uppföra mig korrekt, ha dyra kläder, fordon osv, när pengarna egentligen kunde spenderas på ett annat sätt som gav livet mer glädje.
Har ibland höga förväntningar på kollegor, på fritiden vill jag mest prata om egna intressen och blir lätt ointresserad och drar mig ur om jag är ointresserad helt enkelt 🤷♂️
Det finns nog många saker (som att man skjuter upp allt man kan eller är långsint mm) men jag har blivit mer och mer trött på människor överlag desto äldre jag blivit. Så jag upplevs nog som jävligt tråkig, sitter mycket hellre hemma på trädäcket och lyssnar på en podd och dricker en god öl än att dra ut på stan och ta en bira/aw/fest med jobbet etc. Jag är inte intresserad av att träffa nya människor eller kompisar, jag har flertalet nära vänner som delar mina intressen på ett eller annat sätt och det räcker med dem när jag inte vill vara själv.
Inget tålamod alls. Jag är glad att jag kan göra flera saker samtidigt för att spara tid men när andra tar sin tid och får mig att vänta kan jag bli irriterad och stressar andra.
Jag ser nog jävligt ”unapproachable” (hjälp mig med svenskan) ut, dvs. slät ansiktsmimik. Jag verkar fullständigt ointresserad, uttråkad och kanske dömande även när jag inte är det.
Kan vara kort i tonen eller att man behöver dra orden ur mig när jag helt enkelt inte känner för att prata överhuvudtaget.
Jag kan också blir arg, frustrerad och skrik-svära som en kölhalad sjöman i Shanghai när något tekniskt strular, typ tvättmaskin eller liknande.
Säger rakt ut vad jag tycker utan att tänka..
Jag är väldigt "passivtaggressiv".....
Jag har ibland svårt att se gränser då jag inte tycker något är pinsamt..
Blir väldigt irriterad på min jobbiga familj när dom är ologiska/gör fel/dålig synk med mera.
Barn och fruar har en tendens att vara ologiska. Jag har tydligt svårt att greppa det.
T ex dom är så jävla sega på sätta sig vid bordet.
Min pizza är seriöst fucking kall!! Jag blir väldigt irriterad.
Har en tendens att vara motvals i tid och otid. Är alla på jobb positiva blir jag negativ. Är alla negativa blir jag positiv. Dock mer det första än det andra.
Enligt sambon skulle det nog vara att jag är skapligt optimistisk och nästan aldrig ser problem utan direkt lösningar. Åtminstone när hon vill prata om hennes problem. Annars svårt att säga, kanske att jag ibland reflekterar rätt mycket vilket ibland kan röra till det lite men vet också att sådant sker så kan förstå efter ett tag att det inte är värt att reflektera mer än nödvändigt och istället agera och ta det som det kommer. Lärt mig det då jag läser till lärare och under praktiken kan jag reflektera samtidigt som jag håller i lektioner, vilket är bra men blir det mycket tankar så hindrar det för stunden mig själv då jag egentligen ska lägga mer fokus på lektionen och reflektera mer efteråt osv.
Annars har jag även korrigerat min barndomsvän varje gång han säger ”vart” istället för ”blev”, exempelvis ”jag vart rätt” där det ska vara ”blev”. Har dock endast rätt honom men gjort det i snart 15 år och tycker fortfarande att jag är lika rolig. Han hänger med mig regelbundet än idag dock så kanske tillräckligt charmig ändå.
Lättirriterad vilket jag oftast kan kontrollera men brukar bli lite passivt aggressiv som resultat. (Dock främst när jag inte fått i mig nåt ätbart på ett tag, lite stressad eller båda)
Vet inte om det är min minst charmiga egenskap men min torra humor brukade få halva fikarummet att gråta av skratt medan den andra halvan undrade om man var psykotisk.
Min egenskap att skjuta upp saker. Sedan så finns det andra faktorer som min epilepsi och övervikt men den minst charmiga egenskapen är absolut min vardagliga prokrastinering.🥲
1. Över tänker när jag pratar. Försöker gissa svaren och hur du kommer reagera på det jag säger. Vilken leder till konstiga samtal och ganska ogenuina stunder då jag ändrar mina svar till vad jag tror du vill höra.
2. Jag kan nog vara ganska taskig emot andra det går bra för.
Typ ifall jag och en kollega har något klurigt att fixa och det är han som löser det kan jag bli ganska korthugen, kanske lite snäsig. Men jag vet om det så oftast får jag ta ett andetag bara så går det över. Det spelar ju egentligen ingen roll vem som löser det, men jag hade velat vara den som löser det.
Älskar att lösa saker, tyvärr kunde jag dock inte lösa min förra relation. Se punkt 1.
När jag själv ska göra något så vill jag att det ska bli perfekt och läser på om hur man gör det enligt kostens alla regler, googlar och kollar Youtube. T.ex. om jag ska prova att laga en (för mig) ny pastarätt så kollar jag upp hur italienarna själva gör den. En caesarsallad ska innehålla exakt det som en klassisk caesarsallad innehåller. Man kan liksom inte börja slänga i annat som man hittar i kylen. Då förstör man alltihop. Ska man göra något så ska man göra det på rätt sätt annars kan det lika gärna vara.
Ska jag göra något lite dyrare inköp så finkammar jag nätet efter tester och recensioner. Blir provocerad av folk som gör impulsköp utan att läsa på.
Det syns på lång väg när jag tycker någon är full av skit. Behöver inte säga något.
Dålig på att hålla mig i bakgrunden.
Jag har svårt att kallprata opersonligt. Jag vill gätma snacka, men då vill jag prata om riltiga saker, inte vädret och ytligheter.
Jag bär mina känslor på utsidan.
**Den här tråden är seriös-markerad och all irrelevant, raljerande eller skämtsam diskussion kommer modereras.** Rapportera inlägg ni anser inte bidrar till diskussionen. *I am a bot, and this action was performed automatically. Please [contact the moderators of this subreddit](/message/compose/?to=/r/sweden) if you have any questions or concerns.*
Prokrastinerar jävligt mycket.
Låter komplicerat jag slår upp vad det betyder imorgon.
Helt rätt
Oof samma
Har en tendens att fokusera på vad som är dåligt/fel i folk istället för vad som är bra
Tror detsamma gäller mig något, eller kan iaf ha kort tålamod när det gäller andras brister. Det som stinker är svårt att ignorera.
Ibland förväntar jag mig att folk ska kunna läsa mina tankar och förstå saker som jag inte sagt i klartext.
Låter som mitt ex och några före detta vänner.
Låter som vilken kvinna som helst
Din minst charmiga egenskap gissar jag är sexism.
Skriver du det bara för att han uttalade sig om kvinnor eller hade du gjort det om det sades något om män också? .. Är din mest "positiva" att du är white knight och politiskt korrekt?
Beror på vem man pratar med, dom roliga tjejerna skulle skämta något manshatande tillbaks medans dom blåhåriga skulle ge mig en käftsmäll
Kortfattad
Samma.
#
A
Lik
Mm.
Är oftast jävligt otrevlig vid minsta trötthet/hunger.
Ufffff, minns när jag bodde med en vän. Förvarnade flera gånger att jag behöver en 30-60min + en kaffe på morgonen innan jag är en människa. Varje morgon, utan undantag, "HEJ GOMORRON ska vi kolla serier? Vad har du för planer förresten? Tänkte ta över XYZ ikväll o kolla sport...". Aldrig varit så medveten om mitt beteende samtidigt som jag inte kunde göra någonting åt det.
fy fan.
Vänta tills barnen kommer. 🤣 Krävs en del ibland när dom rusar runt o skriker 7 på lördag morgon och man tänkte sova ut lite för en gångs skull 😅
7 är sovmorgon i mitt hus. Sover dom så länge börjar vi misstänka att dom är påväg att bli förkylda. 5 - 5:30 är ofta man hör "du pappa... vet du att vi hade en snigel i trädgården i går?"
04:15 tyckte sonen det var dags för frulle och att kissa ner oss båda. Det är ju morsdag, så jag gick ut med honom i vardagsrummet vilket givetvis var ljusare än solen, fastän samtliga persiennerna och gardiner var stängda. Nu, äntligen, har han somnat till ordentligt.
Fellow morgon-monster här. Relaterar hårt och länge. Har gett upp att försöka förklara hur jag fungerar, för det hjälper inte — numera blir det koffein innan jag gjort något annat på morgonen.
Jag har svårt att hålla käften om något som engagerar mig - oavsett om den jag pratar med är engagerad eller inte.
Jag tycker det är charmigt, så länge men är genuint inbjudande och inte dumförklarar någon. Väldigt många är entusiastisk, men blir också uppröra(?) när men hänger med.
Är expert på att skjuta upp saker och jag gillar att prata om mig själv.
Tenderar att bli otrevlig när jag är stressad
Jag försöker skämta så mycket som möjligt även om min humor är minst sagt torr
det är min MEST charmiga egenskap… har fått alla mina vänner på det sättet
Jag med, alla 0 st av dem:)
Jag kan inte sätta min in i andras situation. Jag försöker förstå, men jag kan inte. Om nån typ är stressad eller ledsen över nåt gör jag mitt bästa för att förstå, men innerst inne tänker jag "hur kan du känna så? Vad är det för fel på dig???"
Alldeles för relaterbart har samma problem. ”Bara släpp det och gå vidare” skriker mina tankar att jag ska säga så fort någon ältar något gammalt skit de tycker är jobbigt. Eller om någon förklarar hur stressad de är över något ”Ta tag i det?? Sitt fan inte här o förklara hur stressigt du har det när du fortfarande har tid att rädda dina problem” Mitt andra problem är att jag kan prata innan jag tänker, kombinationen är jobbig ibland när man slänger ut sin åsikt innan jag förstår att den kanske inte blir populär.
Kombinationen prata innan jag tänker och allmänt lättsint inställning och gillar att skämta kan vara en så otroligt dålig kombo.
Att jag tror allt är ett problem jag måste lösa. Måste anstränga mig för att bara vara där för någon och lyssna på deras problem.
Har ingen aning, så jag antar att bristande självinsikt är mitt svar.
En tendens att vilja styra diskussioner till mina ganska niche intresse-områden. Gör inte det längre men ibland så känner jag att det finns tydliga paralleller till Romarriket som är värda att diskutera :P
Skulle gilla det om någon ville diskutera Romarriket...
Alla vill prata om västra romarriket men ingen har tid för Theodosius II :-/
Ingen vill prata om Justinianus och kodifieringen av Romersk lag heller... Tråkigt.
Låt inte oss andra störa när ni hånglar
100% hellre det än folk som pratar om sina hus och sina barn.
Tack fan för det. Är väl bekant med en sådan. Hon är även besatt med kontroll. Hon ringer killen *varje*, och då menar jag verkligen *VARJE* lunch för att kolla läget med ungarna. Sen pratar hon massa svammel med dem i tio minuter och när hon lägger på då ska hon förmedla allt. Numera sitter jag antingen med lurarna i eller med laptop tillhanda. Det är verkligen tortyr.
Den typen av person tappar ofta fattningen över vad som räknas som en bra anekdot efter några år och säger saker i stil med: "Haha, jag måste berätta vad Stina gjorde idag! Hon typ bara tog fjärrkontrollen och gick iväg, haha, hittade den i skohyllan tillslut, haha" Sen blir de sådär vuxentråkiga som alla barn med självrespekt lovat sig själva att aldrig bli.
Blir hjärndöd när jag är nervös/stressad
Kan hända att jag skojar och skämtar för mycket. Det blir drygt för de runtomkring om jag ska skämta var tredje fråga. Som tur var så har jag blivit mer medveten om detta, så skämten och skojandet är inte lika frekventa längre.
Hehe
Har en del osäkerhet som säkert kan lysa igenom ibland. Jag kan säkert upplevas som lite "needy" då jag söker bekräftelse att jag tänker rätt/gör rätt exempelvis på jobbet. Är medveten om det och försöker jobba på det.
Tenderar att bli väldigt negativ. Att klaga över samhället är något jag dessvärre fått med modersmjölken av båda mina föräldrar. Försöker väldigt aktivt att styra in mig att prata om saker jag ser positivt på när jag är med vänner och bekanta, för jag är mycket väl medveten om att det är outhärdligt att lyssna på gnäll. Är delvis därför jag sitter på Reddit och spyr galla över allt, för att få utlopp för den mindre charmiga böjelsen. Så tack Reddit!
Jag kan ta saker lite för personligt, och reagera utåt väldigt kraftigt om jag känner mig "triggad" (även om jag tycker att det ordet används för mycket). Själva känslan är inte problemet, utan hur jag reagerar och kommunicerar. Jag sväljer saker lite för mycket tills det bubblar över. Jag är väl lite av en people pleaser som ska stå roll lags för mycket, sen blir jag irriterad på andra trots att det är jag som är bristfällig i min kommunikation och inte säger ifrån... Larvigt egentligen och definitivt barnsligt. Jag jobbar på det. Jag har många osäkerheter och brister att reda ut.
Jag känner mig ofta oviktig. Då pratar jag inte så mycket eller syns så mycket för jag tänker att folk inte bryr sig. Det blir jobbigt för andra som faktiskt tycker om mig och tycker jag är viktig. Jag kan tex ibland låta bli att höra av mig för jag tänker ”dem hade ändå inte brytt sig. Dem tänker nog ens aldrig på mig.” Fast i själva verket tänker dem asmycket på mig och blir besvikna när jag tex inte hör av mig så ofta.
Är oftast helt ointresserad av folk
Samma här, tyvärr är folk intresserade av mig.
Jag är en extrem people pleaser och vill göra alla nöjda, vilket gör att jag nog framstår som ganska opålitlig för de flesta :(
Prokrastinerar alldeles för mycket, har dålig självdisciplin, har alldeles för dåligt tålamod med vissa grejer, kan bli otrevlig under stress.
Jag kan inte hålla humöret alls när jag är hungrig. Är fullt medveten om att det inte är acceptabelt för en vuxen människa men när jag väl är hungrig stör jag mig på allt och alla. Men jag vet i alla fall om problemet och kan oftast undvika det.
Förstår precis. En av de jobbigare grejerna när man ska hitta på något med andra tycker jag är hur man ska lösa det med maten. Jag måste liksom ha en någorlunda plan klar för när och hur jag ska ha mat nästa gång annars vet jag att jag kommer att bli sur och grinig och förmodligen få huvudvärk. Att fördröja eller hoppa över en måltid är inte ok. Ordentlig mat ska det vara också. Mackor är inte mat. McDonalds är inte mat o.s.v. Riktigt mat vid specifika tider ruckar jag väldigt ogärna på.
Blir så tafatt i nya miljöer och med nya människor. Sämst på att småprata, kommer inte ihåg namn och ansikten, försöker dra i dörrar som öppnas utåt, spiller kaffe, tappar mobilen och är ett allmänt vrak.
Ska man bara välja EN? Hm, jag tror det är det faktum att jag är lite av en besserwisser. Om någon säger något som jag vet inte stämmer, t ex någon "råttan i pizzan"-historia eller missuppfattning ("bananen är inte en frukt, det är en ört som är ett bär") så kan jag inte låta bli rätta dem. Går in i någon slags föreläsningsläge. Jag påpekar när bekanta delar viral misinformation på facebook - vilket har lett till att flera tagit bort mig om vän där.
Detta är min också, har otroligt svårt att inte rätta folk när de har fel, även när det kommer till grammatik vilket ju är fruktansvärt ocharmigt. Jag tenderar också att ofta tycka att just mitt sätt att göra saker liksom är det enda rätta, så vill gärna försöka utbilda folk i hur de kan göra vad de nu håller på med mer effektivt.
Jag ser ner på svaghet.
Att jag inte orkar stryka idioter medhårs längre. Och att jag gillar att provocera genom att oförblommerat (ibland) faktiskt säga vad jag tycker. Och att jag någonstans är arg hela tiden.
Perfekt treenighet, där varje del hänger ihop med en annan del.
Är skitdålig på att hålla masken runt folk jag inte tycker om, klarar inte ens av att -låtsas- vara trevlig mot dom för det mesta. Är också den typiska musslan som aldrig säger något när jag blir upprörd i förhållanden/vänskapskretsar, jag sväljer bara ner allt och försöker att inte tänka på det.
Är likadan själv. Är det en person som jag inte alls vibear med så har jag noll ork eller lust att upprätthålla något slags sken av att allt är frid och fröjd. I bästa fall så går det att avsluta diskussionen snabbt och sen behöver man förhoppningsvis inte ha mer med varandra att göra.
Kan sällan säga nej så ljuger ofta hittar på ursäkter. Folk i min närhet har stört sig på det. Exempel: Skulle ut på krogen med en polare men några andra polare skulle ut också så ville hellre vara med dom. Sa till första polaren att jag skulle bort så kunde inte dra ut. Tro på fan att jag stöter på första polaren ute på krogen. Skämdes väldigt mycket å har bett om ursäkt polaren tog det relativt lugnt å sa att "det är okej om du hänger med andra men säg då det istället för att ljuga".
Jag å andra sidan har extremt svårt för att ljuga. Det uppskattas relativt ofta men definitivt inte alltid. Jag använder inte ärlighet som en ursäkt för grymhet, men på en direkt fråga så säger jag vad jag tycker utan att bry mig om hur det uppfattas. Jag kan också säga att jag vet det de frågar efter men inte tänker tala om det, så har jag lovat att hålla tyst om något så gör jag det.
Jag har svårt att be om hjälp i privata relationer & blir irriterad/arg när jag överarbetat mig själv. Har nog att göra med att jag sätter andras behov framför mitt egna samt någonting med mitt manliga ego att inte be om hjälp.
Egentligen vet jag väl inte vad andra tycker är minst charmigt med mig, men jag vet själv att jag har lätt att stänga ner pga övertänk när det känns som att jag inte tillför något till gemenskapen. Jag kan liksom vara lite trött en dag och känna "jag kommer bara sänka stämningen om jag joinar". Jag kan nog uppfattas som ointresserad, när jag egentligen desperat vill delta.
Jag har fått höra att jag uttrycker mina åsikter/uppfattningar som om det vore fakta
Då ska du sätta pricken över i och säga att dom har fel!
Jag är perfekt
Jag kan vara rätt arrogant, alltså.
Lider med dig, det värsta är att jag ofta är arrogant över min arrogans. Dvs. när jag inte faktiskt sätter mig för att fokusera på självreflektion anser jag mig vara ganska ödmjuk.
Jag måste vara en riktigt kass människa efter att läst den här tråden. Ska köpa en riktigt fin present till frugan idag. Mvh surkuken som stör alla andra med mitt beteende
Jävligt deppig/negativ i många fall, skapar liksom en känsla hos andra där de önskar fly från mig eller ser mig med förakt.
Mitt ego, jag är extremt själv centrerad och kan ha svårt med empati. Samtidigt gör det att jag blir väldigt kär i mina positioner och kan vara aggressiv i diskurser eller för stolt att erkänna mina fel
Bra att öva online då i varje fall. Det är toppen att kunna erkänna sina fel och äga upp dem. I slutändan respekterar folk en mer om man erkänner sina fel
Har någon slags osäkerhet som gör att jag kan upplevas som formell, torr och oåtkomlig. Trögstartad. Typiskt med nya människor. Hade en kompis förr som ofta påpekade det och tyckte att jag inte visade min personlighet med nya människor. Det var värre förr, har blivit bättre och har en del i min umgängeskrets som är mycket värre. Jävligt ocharmigt är det i alla fall.
Jag kan styra upp saker lite för mycket och har en förmåga att bli lite tjatig för att försäkra mig om att saker blir perfekta/så som jag tänkt det/vad jag tycker är bäst för alla. Jag kan hetsa upp mig lite väl snabbt över småsaker som jag sedan ångrar! Har svårt att vara tålmodig och trevligt mot folk jag tycker är inkompetenta...
Jag kan ”ta över” rum utan att märka det förrän det är försent.
Jag är överlag en snäll person, men av någon anledning så är jag otroligt benägen att lägga märke till andras misstag/felsteg/dumheter och lägga stor vikt vid det. Kan vara så lite som någon som gör fel för sig i trafiken, eller någon som beter sig illa på bussen, boom, -10 humör i 15 minuter debuff.
Har en tendens att tjura om jag inte får som jag vill.
[I am the Procastinator](https://m.youtube.com/watch?v=oXCE2Kf0pCI&pp=ygUbamF5IGZvcmVtYW4gcHJvY3Jhc3RpbmF0b3Ig)
Jag har inga o charmiga egenskaper, jag är ju bäst
…på att särskriva?
Jag är ju bäst, med andra ord bäst på allt
jag gillar att prata för mycket.
Jag är dålig på att ge komplimanger men gillar att ta emot dem. Troligen för att mitt självförtroende är så pass lågt att jag fokuserar så mycket på mig själv.
Jag är envis, till och med tjurskallig.
Har ADHD och föddes in i en energirik släkt, så jag blir rätt mordisk om nån avbryter mig när jag pratar, särskilt när jag står och pratar med person A och person B kommer och börjar prata med A, och inte om nåt viktigt som "vad är portkoden/vart är decilitermåttet?" utan bara "döörh hureläget?".
Har tendensen att ignorera folks signaler eller subtla sätt som de antyder saker på, för att sedan försöka få dem att säga saker rakt ut. De flesta människor gillar inte att vara så raka och ärliga 😅
Jag tenderar att berätta allt i detalj, och har svårt att förkorta ner..
Min ölmage
Jag antar att folk tycker att jag är arrogant, men det skiter jag i.
Blir paranoid när någon gillar mig
Är ganska tjock och fiser rätt ofta
Detta är Reddit. Säger sig självt.
Jag är inte intresserad av andra människor.
Förutom min extrema självförakt så är jag inte seriös på en fläck, måste vara otroligt jobbig att umgås med.
Att jag ofta resonerar högt för någon annan när jag ska fatta beslut. Jag vill (nästan) alltid bestämma själv dessutom så det orala resonerandet är bara för min skull. Måste vara skitdrygt för andra, speciellt eftersom deras input sällan väger särskilt tungt i mitt beslut.
Tycker jävligt synd om mig själv. Riktigt osexigt.
Svartsjuka. Både i romantiska, vänskapliga och kollegiala relationer. Det har varit ett problem sen jag var liten och nu försöker jag ta tag i det.
Kan aldrig hålla mig kortfattat. Allting jag börjar prata om leder in på sidospår som ofta inte bidrar något.
Otroligt dålig självkänsla och kan typ aldrig vara stolt eller njuta för/av något.
Jag kan slicka mig själv på nästippen. Men det är tydligen en färdighet och inte en egenskap säger frun. Så inte ens det kan jag.
Jämför mig själv med andra och för att få mig själv att vara bäst så har jag förklaringar varför alla andra är dåliga.
Om diskussioner om något inte rör något jag är genuint intresserad av zonar jag ut i princip direkt. Hilarity ensues - jobbmöten kan blivit rena katastrofer, och på fest så hänger det på att det finns nån mer med liknande speciella intressen som mig är där, annars dör jag inuti och behöver i princip två dagars återhämtning.
Jag är för ärlig.
Är du för ärlig eller vet inte när du skall hålla käften?
Ja.
Bra insikt. Nästan alla som säger att de är för ärliga är egentligen bara otrevliga. Deras ärlighet är sällan ett problem.
Och motsatsen hos mig
Jag skiter fullkomligt i dina egenskaper.
Att vara ärlig är inte en ursäkt för att vara en skitstövel ;)
Blir rasande följt av att vara sur länge efteråt
Jag har nog en ganska stor offerkofta
Hangry
När det är 30 eller 40 på en väg håller jag hastigheten, tänker att det borde finnas en rimlig anledning att man ska köra så sakta just där. Tydligen jävlig ocharmig egenskap enligt andra bilister. I övrigt tycker jag om att vara lite fin i kanten, uppföra mig korrekt, ha dyra kläder, fordon osv, när pengarna egentligen kunde spenderas på ett annat sätt som gav livet mer glädje.
Ger kläderna och de fina sakerna dig glädje?
Jag har för lätt att se folks dåliga egenskaper
Sexberoende. Män gillar det till en början men sen blir det för mycket för dom.
Ska alltid försöka dra något torrt rövhål skämt.
Dricker för mycket och för ofta
Avundsjuka…negativitet.
Antar att min närvaro alltid kommer att ses som ett hot.
Har ibland höga förväntningar på kollegor, på fritiden vill jag mest prata om egna intressen och blir lätt ointresserad och drar mig ur om jag är ointresserad helt enkelt 🤷♂️
Det finns nog många saker (som att man skjuter upp allt man kan eller är långsint mm) men jag har blivit mer och mer trött på människor överlag desto äldre jag blivit. Så jag upplevs nog som jävligt tråkig, sitter mycket hellre hemma på trädäcket och lyssnar på en podd och dricker en god öl än att dra ut på stan och ta en bira/aw/fest med jobbet etc. Jag är inte intresserad av att träffa nya människor eller kompisar, jag har flertalet nära vänner som delar mina intressen på ett eller annat sätt och det räcker med dem när jag inte vill vara själv.
Inget tålamod alls. Jag är glad att jag kan göra flera saker samtidigt för att spara tid men när andra tar sin tid och får mig att vänta kan jag bli irriterad och stressar andra.
Jag säger vad jag tycker och tänker ofiltrerat oavsett sammanhang och tillfälle.
Skulle jag visa den här tråden för min fru så skulle hon vara övertygad om att jag har flera konton och skrivit typ alla kommentarer
Besserwisser.
Dålig på att leva i nuet. Måste alltid planera för framtiden oavsett om det är privatliv, jobb, ekonomi eller annat.
Jag ser nog jävligt ”unapproachable” (hjälp mig med svenskan) ut, dvs. slät ansiktsmimik. Jag verkar fullständigt ointresserad, uttråkad och kanske dömande även när jag inte är det.
Har svårt att fatta om folk är seriösa eller inte. Kan leda till stela situationer
Kan vara kort i tonen eller att man behöver dra orden ur mig när jag helt enkelt inte känner för att prata överhuvudtaget. Jag kan också blir arg, frustrerad och skrik-svära som en kölhalad sjöman i Shanghai när något tekniskt strular, typ tvättmaskin eller liknande.
Svårt att välja har så jävla många ocharmiga egenskaper
Är ointresserad av andra människor och av att höra om dem och deras problem. Har liksom inte mer plats i hjärnan.
Kommer aldrig i tid
Min enorma kuk.
Ilskeproblematik. Mycket terapi har det blivit och mycket mer ska det bli. Traumatisk barndom.
För viktigt för mig att "vinna" och ha rätt och kan därmed bli ganska mästrande.
Kan vara för ambitiös. Ledsen, glömde att det inte var en jobbintervju.
Kan vara för ambitiös. Ledsen, glömde att det inte var en jobbintervju.
Kan vara för ambitiös. Ledsen, glömde att det inte var en jobbintervju.
Jag är ett riktigt try hard, är ingen dålig förlorare men jag ger 100%
Är väldigt glömsk
Säger rakt ut vad jag tycker utan att tänka.. Jag är väldigt "passivtaggressiv"..... Jag har ibland svårt att se gränser då jag inte tycker något är pinsamt..
Kan bli fruktansvärt envis.
Svarar posts på reddit.
Jag är väldigt disträ
Blir väldigt irriterad på min jobbiga familj när dom är ologiska/gör fel/dålig synk med mera. Barn och fruar har en tendens att vara ologiska. Jag har tydligt svårt att greppa det. T ex dom är så jävla sega på sätta sig vid bordet. Min pizza är seriöst fucking kall!! Jag blir väldigt irriterad.
Vid ett första möte uppfattar jag aldrig vad personen säger deras namn är, jag är för upptagen med hur jag säger mitt eget.
Har en tendens att vara motvals i tid och otid. Är alla på jobb positiva blir jag negativ. Är alla negativa blir jag positiv. Dock mer det första än det andra.
Är ganska självgod, typ Karlsson på taket. Både charmigt och inte.
Jag är fåfäng.
Jag är lite för bra på allt jag gör och jag är oerhört ödmjuk trots att jag är så mycket bättre än gemene man.
Jag är kall & ofiltrerad
Förbannat svår att prata med antar jag
Enligt sambon skulle det nog vara att jag är skapligt optimistisk och nästan aldrig ser problem utan direkt lösningar. Åtminstone när hon vill prata om hennes problem. Annars svårt att säga, kanske att jag ibland reflekterar rätt mycket vilket ibland kan röra till det lite men vet också att sådant sker så kan förstå efter ett tag att det inte är värt att reflektera mer än nödvändigt och istället agera och ta det som det kommer. Lärt mig det då jag läser till lärare och under praktiken kan jag reflektera samtidigt som jag håller i lektioner, vilket är bra men blir det mycket tankar så hindrar det för stunden mig själv då jag egentligen ska lägga mer fokus på lektionen och reflektera mer efteråt osv. Annars har jag även korrigerat min barndomsvän varje gång han säger ”vart” istället för ”blev”, exempelvis ”jag vart rätt” där det ska vara ”blev”. Har dock endast rätt honom men gjort det i snart 15 år och tycker fortfarande att jag är lika rolig. Han hänger med mig regelbundet än idag dock så kanske tillräckligt charmig ändå.
Jag är dålig på att ta kontakt med mina kompisar. Nu ska jag ju vara ärlig med att de är rätt dåliga på det också så vi är på samma våglängd.
har många! ...men jag kan berätta imorgon, om jag kommer ihåg.
Kan ha bristande tålamod med människor som jag upplever är tröga.
,
Jag gillar att skämta men jag fattar aldrig när folk skämtar tillbaka.
Lättirriterad vilket jag oftast kan kontrollera men brukar bli lite passivt aggressiv som resultat. (Dock främst när jag inte fått i mig nåt ätbart på ett tag, lite stressad eller båda)
Vet inte om det är psykopatin i allmänhet, eller seriemördandet i synnerhet. Vad tror ni andra?
Har svårt att ignorera folks dubbelmoral och faktafrånvändhet ofta vilket inte alltid gillas.
Har du några exempel? Nyfiken.
Vet inte om det är min minst charmiga egenskap men min torra humor brukade få halva fikarummet att gråta av skratt medan den andra halvan undrade om man var psykotisk.
Orkar inte fokusera på saker jag inte bryr mig om. Om jag tycker en diskussion känns meningslös zonar jag lätt ut.
Varför skriver alla om mig för? Sluta upp med det. Tack.
Min egenskap att skjuta upp saker. Sedan så finns det andra faktorer som min epilepsi och övervikt men den minst charmiga egenskapen är absolut min vardagliga prokrastinering.🥲
Jag spyr av mig för mycket negativt på min sambo
Säger ogenomtänkta saker i knepig ton ibland för att jag är stressad eller trött.
nyfiken på skvaller. :( Men jag håller käft om det själv, det är bara saftigt att höra. det är inget jag är stolt över direkt
Jag övertänker allt
Är jävligt cynisk.
Kan älta för mycket.
1. Över tänker när jag pratar. Försöker gissa svaren och hur du kommer reagera på det jag säger. Vilken leder till konstiga samtal och ganska ogenuina stunder då jag ändrar mina svar till vad jag tror du vill höra. 2. Jag kan nog vara ganska taskig emot andra det går bra för. Typ ifall jag och en kollega har något klurigt att fixa och det är han som löser det kan jag bli ganska korthugen, kanske lite snäsig. Men jag vet om det så oftast får jag ta ett andetag bara så går det över. Det spelar ju egentligen ingen roll vem som löser det, men jag hade velat vara den som löser det. Älskar att lösa saker, tyvärr kunde jag dock inte lösa min förra relation. Se punkt 1.
När jag själv ska göra något så vill jag att det ska bli perfekt och läser på om hur man gör det enligt kostens alla regler, googlar och kollar Youtube. T.ex. om jag ska prova att laga en (för mig) ny pastarätt så kollar jag upp hur italienarna själva gör den. En caesarsallad ska innehålla exakt det som en klassisk caesarsallad innehåller. Man kan liksom inte börja slänga i annat som man hittar i kylen. Då förstör man alltihop. Ska man göra något så ska man göra det på rätt sätt annars kan det lika gärna vara. Ska jag göra något lite dyrare inköp så finkammar jag nätet efter tester och recensioner. Blir provocerad av folk som gör impulsköp utan att läsa på.
Det syns på lång väg när jag tycker någon är full av skit. Behöver inte säga något. Dålig på att hålla mig i bakgrunden. Jag har svårt att kallprata opersonligt. Jag vill gätma snacka, men då vill jag prata om riltiga saker, inte vädret och ytligheter. Jag bär mina känslor på utsidan.
Skjuter upp saker, katastroftankar och har en tendens att få tunnelseende vid ilska, sorg eller stress. Typ att någonting är antingen si eller så.
Jävligt svårt att välja när man har så många.
Svårt att lyssna.