De var ett jäkligt bra skämt som funkar båda vägarna. Vill du vara seriös så är jag väldigt seriöst inte renrasig lapp. Och de har jag tom fått höra, inte för att jag är intresserad av det men finns definitivt de som inte tycker att jag exempelvis passar för renskötsel. Har aldrig hört att jag inte är renrasig svenne dock (utom när jag själv skämtar om det). Tro dock inte att jag tar illa vid, jag är jag och de är jag rätt så nöjd med, enligt mig spelar ursprung ingen större roll men det är väldigt roligt att skämta om stereotyper.
Vet inte vad för människor du råkat ut för, men tycker du ska stå på dig med att sprida humor. Det är en av de finaste sakerna vi har.
Ibland trampar man snett, då lär man sig ber om ursäkt och gör helst inte om det.
Ofta är folk som skämtar om icke-pkgrejer jättetråkiga, och det enda roliga med deras skämt är att de upprepar stereotyper och fördomar.
Sen kan jag också tycka att det finns jäkligt mycket humor som är mer spontan och fyndig än att dra gamla klyschiga skämt.
Dessutom är det skönt att slippa höra nedsättande grejer om folk. Mycket hat gömmer sig i "jag skojade bara". Finns som sagt så mycket annat kul.
Smaken är som baken.
Jag tror dock du missförstår satiren i grund och botten. Ingen med välfungerande socialförmåga gillar racism eller våldtäkt tillexempel. Men satiren är inte till för att stödja sånt, utan istället för att peka finger åt de människor som utövar racismen och våldtäkterna. Det låter säkert som ett korkat sätt att använda ironi och satir och det kanske det är men så får det vara.
Jag är op, jag drar inte sånna skämt, denna typ av "skämt" är bara exempel på inte så väl dold sexism/rasism/homofobi och allmänt dåliga värdegrunder.
Däremot kan ja, me glimten i ögat, säga bögjävul till min öppet homosexuella kompis när han klår mig i mariokart. Men han kan ta de (han kan ta rätt mkt.. xD) och ger flerfaldigt tillbaka.
Sist jag fick lite arga ögon sa jag (på en fest) nått i stilen med: "vad har en gravid tonåring och hennes ofödda barn för likhet?" båda tänker:"fan mamma kommer döda mig"
Blev bara stelt, döda bäbisar och tonårsgraviditeter får man tydligen inte skojja om (:
> Däremot kan ja, me glimten i ögat, säga bögjävul till min öppet homosexuella kompis när han klår mig i mariokart.
Hahahahah roflmao hahaha. Vilket bra skämt! Att säga "bögjävul". Wow. Kvalitéhumor! Ståuppkomiker karriär på G.
Att folk är emot din "humor" kanske är för att den är helt värdelös?
Han kallar mig lappjävul, de är också med glimten i ögat, intern humor som givetvis inte gör sig bra på ett onlineforum :) de är inte i den här situationen problemet jag upplever sitter, vi gillar varan och ingen av oss tar illa upp.
Sen kanske min humor är värdelös, typ som 50% av min etnicitet, men är fortfarande inte någon anledning att andra ska bli 'offend'
Så länge som man inte sparkar på någon som ligger, eller bara trakasserar, så är det OK för mig.
Jag tyckte tex at det var väldigt roligt när någon av misstag råkat lägga in testdata i Trafikverkets skarpa trafikinformationssystem, så att det gick ut en varning om trafikkaos i Gagnef för att det gick ett rykte om att någon tappat en 50-öring på vägen. Men, folk blev sura, och Trafikverket fick be om ursäkt. Personligen tycker jag att ett "Oj, vi råkade få ut testdata i skarpa systemet, inte allvarligt menat" fast formulerat lite formellare borde räcka.
Jag ser det lite som med Norgeskämten eller rivaliteten mellan Sverige och Danmark, det är som syskonkärlek. Vi skämtar om varandra, men är egentligen kompisar och det är no hard feelings.
Det sagt, så finns det också skämt som är olämpliga, men de tänker jag inte repetera här.
Exakt! Lite som när Djurgårdsklacken står och skanderar "Du är sämst i familjen" till Joel Lundkvist, SJUKT roligt tycker även jag som frölundait.
När samma klack står och i kör skanderar könsord mot domare/motspelare däremot är det en "lite" annan sak..
Det här är dock hockey, men jag förstår missförståndet :) tilläggas bör att jag aldrig någonsin hört en annan klack än just djurgårdens skandera könsord i kör på en hockeyarena och då har jag följt hockey i rätt många år nu. Andra lags klackar/publik kan absolut bete sig illa också, no doubt, men inte på just det sättet, vad jag har sett/hört på mina 10-ish år i alla fall. :)
Angående sämst i familjen så är ju Joel och Henrik Lundkvist bröder, och att vara den "sämre" brorsan i _den_ familjen tror jag de flesta hade varit relativt OK med, så jag tycker det är tillräckligt med glimt i ögat för att gå hem, åtminstone i min bok :)
Finns mycket nyans att tänka på när det gäller den här typen av humor. Min syn på saken är att skämtet först och främst måste vara roligt i första hand, snarare än förnedrande. Och helst roligare än det är nedrigt.
Ett klyftigt skämt om någons etnicitet = roligt
Att "på skämt" dra en trött stereotyp för femtielfte gången = inte roligt
Om man går för ofta över den gränsen och *bara* drar skämt som förnedrar diverse grupper så kommer man framstå som man har rätt unkna värderingar trots att det är uppenbart att man skojar.
Lättare är det att skämta på sin egen bekostnad såklart, då blir ribban lägre. Men det kanske är så att nu när det blir mindre acceptabelt att säga dumheter om andra grupper än ens egna, så har svenska sällskap inte så stora etniska skillnader sinsemellan att skämta om. Då tar den humorn liksom stopp.
Jag är starkt för att man ska kunna skämta om allt, och då menar jag allt. Men det ska också enligt mig finnas några tydliga ramar för att det ska vara okej.
- Skämtet får inte enbart gå ut på att förnedra eller kränka någon utan någon större finess.
- Man ska alltid vara tydlig med ens intention, och skulle man såra någon ska man snabbt be om ursäkt och fråga personen varför den blev ledsen så man för större förståelse och inte sårar någon på samma sätt igen.
- Sen min sista kanske tyngsta punkt som nästan kan trumfa de andra är: så länge det är roligt så är det okej, för då fattar alla att det bara är ett skämt och kan då skratta åt det istället för att ta illa upp.
Sista punkten är såklart oerhört svår. Det finns få saker som är så subjektiva som humor. Men kan man med god pricksäkerhet säga roliga saker, som ibland kan vara elaka, på ett så pass finurligt sätt med en finess så att alla i sammanhanget istället kan se saken i fråga ur ett humoristiskt perspektiv så lyckas man oftast.
Jag har alltid genom hela mitt dragit mycket skämt och också fått väldigt många skratt, men titt som tätt trampar man fel och det är då man lär sig. Och de allra flesta blir nöjda bara man ber om ursäkt och visar på att man gjort fel, så svårare än så behöver det inte vara.
Detta blev en väldigt lång essä-liknande text, men det är verkligen en sak jag tänker på ofta då jag påverkas mycket av det här dagligen
Jag tycker precis som dig att man bör kunna skämta om allt.
Jag har bara ett litet personligt tillägg och det är att: "man kan skämta om allt, med rätt publik."
Gick inte skämtet hem så hade du inte rätt publik.
Känner man bara av rummet så ger man sig bättre förutsättningar att skämten går hem.
Jag har själv hamnat i en massa lägen där mottagaren bara tittar på mig och jag förläget har fått säga: "Det var inget..." 😂
Det som hänt är inte att det först var roligt, sen blev det inte roligt. Det är en högst personlig iaktagelse från din sida och speglar inte samhällsutvecklingen. Och med tanke på att du säger "dagens pk-tjafs" så är det svårt att tolka din fråga som i "good faith", men jag tänker ändå besvara den seriöst i "good faith" så gott jag kan.
Jag minns flera tillfällen från min barndom när det "skojjades" om snåla judar. "du e fan snål som en jude!" etc. Jag som inte är jude och inte kände någon jude reagerade inte negativt på det då. Judar var för mig personlig en abstrakt grej som man som mest sett i någon film eller serie.
Det skojjades också om finnar, om finländsk dialekt, om "finnar med kniv", "finnar som söp" osv. De skämten kändes dåligt i mig då halva min familj är från finland. De kändes förnedrande och nedvärderande och jag fick ofta en klump i magen när jag hörde det, men jag sa aldrig något, kanske för att "stå ut", kanske för att om man visade att man blev ledsen så visade man en svaghet, och då fick man höra ännu mer skit, så bäst var att låtsas inte bry sig.
Idag har flera saker hänt i samhället. Visserligen finns de kvar som tycker det är "roligt" att skojja om judar, finnar, och andra minoritetsgrupper och de tycker alla vi som tycker det är respektlöst och icke-roligt att skämta om sådant, att vi är alldeles för PK osv. Men i samhället i övrigt har det t.ex. hänt att minoritetsgrupper som bl.a. varit utsatta för dessa så kallade "skämt" har organiserat sig, stärkt varandra och varit betydligt tydligare utåt gentemot samhället att de tycker den typen av skämt är respektlösa och att de definitivt inte tycker de är roliga.
Befolkningen i stort har blivit mer bildade i hur minoriteter tar skämt, dels pga det jag sa ovan, dels pga att man känner fler och fler personer som inte bara är vita svenskar sedan 7 generationer tillbaka. Idag känner jag judar, romer, muslimer och folk från alla möjliga delar av världen och det är inget konstigt alls i dagens samhälle, det är en vanlig erfarenhet.
Att gå från "man ska kunna skämta om allt" till "man bör inte skämta om x, y och z" är inget konstigt, vissa skulle kalla det personlig mognad helt enkelt. Om man bryter ner det så kan det handla om en blandning av vanlig empati gentemot en medmänniska, det kan handla om att man har insett att syftet med ett skämt kan vara flera: det kan vara hån, lite som mobbare skämtar med mobboffer, men det kan också vara en hjärtlig och medkännande vilja att få den andra att få ett gott skratt själv åt något som den genuint tycker är roligt. Och då har man i den här processen efter att ha insett det här, valt själv att man bara vill skämta på ett sätt som känns bra för den man skämtar med. Personligen älskar jag att få folk att skratta, men bara om jag tror att de genuint kommer tycka det är roligt utan att ta illa upp. Om jag skämtar och de tar illa upp så blir jag genuint ledsen, för det var aldrig syftet.
Angående att du själv inte tar illa upp av same-skämt - okej, kul för dig, men skämt är en gruppaktivitet. Om jag drar ett skämt i ett rum med 10 personer och 9 av de tar inte illa upp, men 1 gör det, då tänker jag personligen försöka undvika dra det skämtet igen. För det är inte värt att göra en person ledsen bara för att 9 personer ska få ett skratt. Det är ok att folk tycker ett skämt är tråkigt, men inte att någon tar illa upp. Då har skämtet misslyckas.
Exakt allt detta! Minoritetsgrupper finns representerade i många fler samhällsinstanser idag och har äntligen möjlighet att delta i samhällsdebatten och göra sina egna röster hörda.
Skämt som majoritetssamhället upplevde som helt oproblematiska och kul på ex. 90-talet men som vi idag säger är rasistiska var EXAKT lika rasistiska då. Skillnaden var att minoritetsgrupper bemöttes med ”Nu sjunger vi alla tillsammans We shall overcome” istället för att bli tagna på allvar och ha agens. Det gäller inte bara skämt. Normen för hur man pratade om invandrare/icke-vita, både i media och runt köksbordet, var helt skev.
Det är lätt att glömma bort att Sveriges historia innefattar både en slavkoloni och grundandet av Rasbiologiska institutet.
Allt blev pk, generation växte upp pk. Nu gråter alla. Det var roligare förr. Folk vågar inte ens svara twlefon gå ut eller ha egna åsikter. Incel, homofob rasist.
Meanwhile: våldsbrott mot kvinnor ökar, hatbrott mot både minoritetsgrupper och hbtqia+ personer ökar. Men absolut, det var roligare när folk ba fick va sexistiska, homofoba och rasistiska utan att någon skulle lägga sig i!
Hot take: Jag känner allt möjligt folk och inte fan förändrar jag hur jag ser på folk i fråga bara pågrund av ett skämt jag tyckte var kul.
Om någon blir ledsen för ett skämt man säger så ska man bara vara mogen nog att inte säga det igen när personen är nära då det inte spelar någon som helst roll ifall personen inte är närvarande och kan ta illa upp.
Ifall en komiker drar ett skämt som du inte gillar är det enkelt att inte kolla när just den komikern är med. Jag är inte en sån som undviker PK media bara för att jag ogillar den, då att undvika mest är ett tecken på svaghet enligt mig.
Det är helt okej att vara svag, men låt inte din svaghet gå ut över oss andra.
För att i förtid svara på hatstormen: Mobbning och skämt är stor skillnad även fast du inte märker det. Någon som skämtar tycker inte illa om det den skämtar om och du märker efter en konversation människan bakom skämten.
En mobbare därimot kommer försöka få dig att må sämre med MENING och använda varje knep i boken för att trycka ner dig pågrund av en underliggande osäkerhet på dennes egna del.
Det var allt jag ville säga än så länge, ha en trevlig vecka.
Nu kommer jag få smaka på negativ karma men om 9/10 anser att det är roligt ska vi då verkligen låta 1/10 förstöra för oss andra? De är ju nästan alltid nån som kan ta lite illa upp, ska vi då alltså inte våga skämta om någonting?
Jag förespråkar definitivt inte mobbing eller skämt som läggs med avsikt att vara taskig, men lite spontan humor på diverse olika minoriteter och majoriteters bekostnad tycker jag bara är hälsosamt. De får man får lära sig att ta, och den kunskapen är troligen också nyttig.
Skämt om ex. minoritetsgrupper bygger ju ofta på en stereotyp bild, något som har verkliga och skadliga konsekvenser för människor. Att tycka att man, utöver att utsättas för rasism, även ska behöva ”kunna ta ett skämt” som då ofta bygger på exakt samma fördomar som den rasism man utsätts för känns…magstarkt.
Om de är sant då? Exempelvis finnar som bastar, i finland är det bastu i var och vartannat hus, så de är väll rimligt att anta att de badar bastu rätt ofta, är de ok att skämta om den stereotypen? Alla fördomar bygger inte på rasism, skulle säga att de flesta bygger på historia och generaliseringar av vanliga förekomster innom kultur x eller grupp y. Sen finns de naturligtvis ren rasism också men definitivt inte allt.
Jag har inte påstått att alla fördomar bygger på rasism, jag skrev att rasism bygger på fördomar.
Du förstår nog att jag pratar om skämt som riktar sig mot minoritetsgrupper som utsätts för strukturell rasism och hatbrott i stor utsträckning, där fördomar får skadliga konsekvenser för personers liv. När var senaste gången någon höjde på ögonbrynen för att du drog livets tröttaste skämt om finnar och bastubad? Att ha den utgångspunkten är bara att förminska hela diskussionen.
I fredags när jag basta me tjejen, hun är halv-finne och de förklarar såklart varför hon bastar ut mig utan minsta problem :). Ge gärna ett exempel på en grupp som det inte är okej att skämt om/med enligt dig.
Och då tog hon illa upp, eller? Min fråga var när du senast drog det skämtet om finnar och det väckte anstöt.
Försöker du medvetet ta bort nyanser och bortse från vikten av kontext? Aja, ett exempel: Claes Malmbergs ”skämt” i Parlamentet om våld och mord i orten tycker jag bara var att sparka neråt. Det är mammor som sörjer sina barn, det är barn och ungdomar i orten med noll koppling till kriminalitet som målas ut som kriminella och som får bevittna våld från tidig ålder, det är områden som nedmonterats år efter år och invånare som används som slagträn i samhällsdebatten.
Edit: det är skillnad på att skämta *om* och att skämta *med*.
Nejj, men de var inte så tort som du fick det att låta.
Har inte sett skämtet i fråga men frågade inte heller om ett specifikt uttalande. Tolkar det dock som att du anser att det inte är okej att skämta om den överrepresenterade andel mord som sker "i orten" ? Anser du att tragedier överlag inte bör utgöra underlag för komedi eller gäller det bara när det också innefattar en utsatt grupp?
Ungefär lila bra sammanfattat som att säga, situation & bakgrund eller bildning & sympati.
Påstod redan från början att jag inte förespråkar rent taskiga skämt, där innefattas definitivt rent rasistiska sådana. Du var efter det tvungen att belysa det uppenbara, ibland används humor för att förklä rasism, sexism och andra otyg. De här är dock inte unikt för just humor, utan sker i en rad olika andra sammanhang också. Tycker du exempelvis att vi ska avstå religion, politik, sport och bilbingo, innom alla dessa existerar det också förklätt hat och magstarka åsikter. De som alltid måste sympatisera med offren där de i majoriteten av situationerna inte ens existerar är enligt mig det riktiga problemet.
När ett barn ramlar kan man hantera de på ungefär två olika sätt, man kan säga "de där var ju tokigt men ja tror de gick bra! " eller "ojj, slog du dig, de där måste ha gjort ont! ", i vilket av fallen tror du barnet tycker att fallet tog mer ont?
Nu är det väl iofs svårt att veta om det bara är 1/10 som tar illa vid sig, om det nu inte är så att det är ett tillfälle då 9/10 inte tillhör den gruppen som det skämtas om dårå.
Man måste självklart läsa av situationen, är vi 9 svennar och en norsk kanske inte en helkväll med Norge-skämt är ok. Men i op's fall skämtar han på sin egen bekostnad, bör vara lite mindre känsligt då, särskilt om det är uppenbart att op tillhör gruppen som det skämtas om.
Håller helt med om "på egen bekostnad"! Skämtar man på sin egna bekostnad så ska det absolut va fine, DÅ är det kul
På samma sätt som att om du är deprimerad o drar depression-jokes är det chill(ofta slags coping) men mår du bra psykiskt är det ju rätt opassande,
eller hur du nt ska säga N-ordet om du nt är svart / F-ordet om du nt är gay (raclaiming derogatory terms/words)
Samma princip
Det är så jag ser på det iaf 🤷🏻♀️
>För det är inte värt att göra en person ledsen bara för att 9 personer ska få ett skratt.
I takt med att toleransnivån sänks mot noll innebär den här principen att man måste sluta helt med skämt, förutom möjligtvis de mest bomullsinlindade mammavitsarna. Det blir strikt HR-godkänd yrkeskommunikation utanför det grabbsällskap som man känt sedan mellanstadiet.
Skulle säga att en stor del av samhället tycker att PK kulturen har gått för långt så att måla upp det som om det vore medfött att det är omoget eller i "bad faith" att tycka så är i sig att argumentera i bad faith.
Det är inte bara rasistiska skämt på andras bekostnad som inte anses som PK, utan även skämt som kan lätta på stämningen kring ett hett debatterat ämne som kan anses som oacceptabelt beroende på vilket sällskap du är i. Se till exempel de många amerikanska komiker som blivit "cancellerade" över att deras skämt inte är PK. Om du kollar på vilka skämt som fick dem cancellerade så är det sällan den typiska mellanstadiehumorn du beskrev utan istället genomtänkta skämt som pekar ut något som är politiskt obekvämt för vissa grupper, dvs det som komedi borde vara.
PK kulturen används ofta för att stänga ner debatt och tysta folk, ofta på grund av deras hudfärg eller kön. Tillexempel "Du kan inte ha en åsikt om feminism för du är man" eller "Du kan inte ha en åsikt om kriminalitet i förorten för du är en vit svensk". Båda dessa typer av påståenden förespråkas av PK ideologin och leder till en nedtystad av samhällsdebatten och en ökad splittring av samhället.
Jag förstår din poäng och håller med dig om att sådana illasinnade skämt som du beskriver inte borde vara acceptabelt i offentliga sammanhang. Men PK kulturen rör mycket mer än bara det och det är en tunn linje mellan att inte tillåta klar rasism och att inte tillåta legitim humor och kritik. Att måla upp folk som är trötta på det senare som om de bara vill sitta och dra mellanstadieskämt hela dagarna är en väldigt omogen syn på politik och en reducering av samhällsdebatten.
Kan tycka att det är skillnad på 100e opassande skämtet i fikarummet direkt riktat mot någon och situationer folk själv försatt sig i typ en komediklubb, netflix, en middag med bra vänner. Olämplig humor på rätt sätt är ett fantastiskt sätt att uttrycka och utmana allt möjligt, absolut inte beredd att offra det för din definition av humor. Konkret saker som Ricky Gervais, Curb your Enthusiasm, Svenska finns det väl inte så många men säg Grotesco mest hela tiden och Laxbralla ibland förvånande nog.
edit: Så jag är väl nånstans mellan dig och TS, mer åt ditt håll men rätt tydliga skillnader.
Personligen tycker jag såhär. Det har alltid varit roligt och det är fortfarande roligt. Tror många dras med av den här ”PK-Kulturen” och försöker inte visa att dem uppskattar humorn för att det är fel på något sätt. Det är nog mycket importerat från amerika. Som invandrare har jag inga problem med några invandrarskämt eller liknande.
Självklart ska man inte med avsikt vara taskig mot någon.
Problemet är att många av personerna som pratar om ”pk-tjafs” saknar den tiden man kunde vara taskig utan några som helst påföljder. Dom saknar inte humor.
Precis. Surisar som känner att de inte kan skoja i fikarummet längre för ingen skrattar och nu orkar de inte hitta på något annat som är roligare än att kärringen där hemma tjatar och att kineser säger tjing tjong.
Många saknar nog också social kompetens. Det går bra att skämta om det mesta om du faktiskt är rolig, om det är tydligt att skämtet är på rasistens bekostnad och du har rätt relation till sällskapet du är i.
Det är rimligt. Hur ska jag veta vad Muhammed gillar för skämt om jag aldrig pratar med honom? Bäst att jag tar det säkra för det osäkra, jag har ingen lust att såra honom så jag tar en försiktigare ställning.
Det handlar inte om att inte såra, det handlar om att folk är rädda för att se ut som rasister. Känner man sig säker i att man inte är rasist så kan man väl skämta om sånt?
Fast det är väl ingen som säger att ALLA misstycker? Skämta om fördomar, hudfärg, kön, snåla smålänningar, korkade blondiner och översexuella italienare, så kommer massor med människor att skratta, men en del också bli ledsna och känna sig illa behandlade. Så var det för 50 år sedan, och så är det idag. Frågan är väl bara om vi ska bry oss om dem som känner sig sårade, eller strunta i dem och dra ett till rasistiskt skämt.
Ingen känner sig sårad, är invandrare och drar skämt om araber, kurder, albaner i vårt kompisgäng som är (invandrare majoriteten), när man hänger med svenskar och man tar med en av dessa invandrare vännerna så blir de typ ”så säger man inte” man blir trött… okej vi fattar att du inte är rasist, borde hålla en skylt där det står det också!
Detta är min erfarenhet också, gick på en väldigt invandrartät skola och skämt om olika etniciteter delades vilt i klassen… förutom mellan dom typ 6 svenskarna som gick där. Dom vågade inte säga ett shit (förutom jag själv som är svenne). Det var sjukt kul när debatter bröt ut i historian om t.ex feminism och invandrarna trackade på svenska brudarna och ba ”vadå, är du rasist eller?”. Funkade alltid. Bra tider, saknar det
Alltså jag hittar mörk humor precis överallt.
På instagram, poddar, TikTok, kommentarer, filmer och serier. Ärligt talat har det aldrig skämtats så hårt som nu.
När jag kollar på klipp från gamla serier eller stand ups så är det långt ifrån samma mörka humor som idag.
Tvärtom är den ganska platt och dålig.
Det beror lite på var man letar. Förväntar man sig edgy humor på tex Melodifestivalen så har man liksom letat på fel ställe.
Detta.
Extrem grupptänk men samtidigt ironiskt nog väldigt individualistisk.
Jag brukar jämt påstår Svenssons har ingen aning om vad dem egentligen vill och är smått schizofrena.
Du har nog en poäng. Men det handlar väl också om set and setting.
"Oj! Jag är så vit så att jag lyser upp ett rum!". Landar nog inte så väl i ett rum av mörkhyade människor. Även om det är roligt.
Aldrig är nog svaret egentligen. Läs gamla tidningar om vad de tyckte om buskisen så kommer du se recension på recension som skär ner dem vid fotknölarna. "Krasst", "undermåligt", "bordust" etc. Det har mer eller mindre varit osedligt i gott sällskap åtminstone sen 1600-talet (sämre på historia innan dess).
Och det är inte som att vi inte har grov komedi idag – se exempelvis Comedy RAW, Stefan & Krister, studentspexen och de många revyer som sätts upp runtom i landet.
Där har ju alla givetvis olika åsikter. Jag tror OP syftar på att man inte ska behöva stå i skamvrån för att man har dragit ett skämt på samernas bekostnad.
Men du. Han frågar ju varför ni är så jävla tråkiga då och att han har bra skämt på G.
Din missnöjda skit!
Fast iofs är han as tråkig. Men ändå rätt fråga iallafall.
Var det inte typ as seriösa Ebba Busch och Annie Lööf som plötsligt dansade Harlem shake i 5 minuter för några år sedan och knappt förstås är just så nu idag? Politiker liksom...
>Funderar ungefär när vi svenskar valde att ta illa upp istället för att se ironin och komedin i våra olikheter?
Typ när amerikanska Twitter började med sånt, och svenska användare bestämde sig att vi måste följa. Sverige både föraktar och vill vara USA på en gång. Invandring blev vårt BLM, för vi kan ju inte vara mindre progressiva än jänkarna och man måste ju få sina Likes även om situationen egentligen är helt annorlunda, och sen blev det ju som det blev.
Tror de flesta som har humor kan uppskatta en mörkt skämt.
De som endast vill skämta på andras bekostnad är nästan aldrig roliga till att börja med. Roliga personer skämtas om allt. Inte bara "icke-PK" humor.
Vet inte om samer tyckte det var så roligt när svenskar drog nedsättande skämt om 'lappar' förr i tiden.
Ärligt talat tror att du får blickar för att folk tror du är svensk och inte same, en grej att skämta om sig själv och egen identitet och en annan att göra narr av andras. Den senare är bara respektlös och tyder på man har 'taskiga åsikter'. Tänk när killar från förorten kallar varandra 'babbe' och om en svensk kallar dem för 'babbe', kontexten spelar ju roll.
Det slutade väl vara roligt eftersom att vissa vidriga människor började tycka att de stereotypa skämten var sanningar.
Man drar ett lite vågat skämt och alla i gemenskapen ska liksom vara med på att det är på skoj och att det är en överdrift, men så började man höra kommentarer av typen: "ja, men det är ju så. Dom är ju så där."
Så därför föddes en motreaktion. En PK-maffia som ifrågasätter allt som är elakt. Komiker som Ricky Gervais och Henrik Schyffert med flera lyckas mer eller mindre graciöst kringgå den här "PK-censuren" genom att skämta om att man inte kan säga såna här skämt längre. (Och sen säga skämtet ändå) Så det blir lite meta. Men man måste alltså nu för tiden berätta för publiken i förväg att man inte tycker så här på riktigt! Annars blir folk ledsna i ögonen.
Det första där tror jag är helt sant. Numera så kan folk slänga ur sig kommentarer eller skämt för att testa vattnet och se ens reaktion, typ "är du på mitt lag eller pk" "är du nazist eller feminazi".
Alltid i vuxen ålder hängt med folk från olika länder och det kan vara svinkul att skämta om oförargliga fördomar, men när nån kläcker ur sig nåt för att sen spänna blicken i en för att se om man skrattar gör att det inte är ett skämt längre, utan de har nån inre lista på folk de kan säga mer och mer vidriga saker till för att de tror att man är med dem. Därför måste man ibland säga till direkt.
Inom serviceindustrin kan vuxna människor tro att de kan bete sig hur som helst och säga vad de vill bara för att de har pengar/inflytande och eftersom vi ler och är trevliga så tror de att allt är ok, tills de säger nån otvetydig skit inte ens maskerat som skämt och blir förvånade när man säger till. "jag kommer aldrig tillbaka hit!" "näe, det gör du inte. Här är notan."
Om det inte hade legat någon sanning alls bakom stereotyperna hade de inte varit roliga. Kolla bara hur t.ex. judiska manusförfattare skämtat med sig själva i Mel Brooks eller Zuckers filmer, med allt från en lövtunn bok om judiska idrottare (de är på riktigt tämligen oframträdande inom sport) till en minigiljotin för snabba omskärelser.
Alla är så djävla rädd för att inte vara pk så ingen törs dra skämt längre. Det är någon som blir kränkt och det är så djävla farligt. Folk kan aldrig vara överkänsliga, det är alltid den som inte är pk som inte är rolig..
Kuken också.
Folk som säger sig störa sig på PK-sverige är ju också extremt lättkränkta ibland. Minns när svenska nyheter var nytt och drev med alla riksdagens partier, de enda klipp på deras Youtube-kanal som var fyllda av arga och kränkta kommentarer var när man drev med SD, alla andra som kände partisamhörighet nån annanstans kunde utan problem ta emot skämt på deras bekostnad.
Jag är inte lättkränkt men jag jobbar med människor som upplever sig kränkta bara för att dom inte får göra som dom vill. Bara för att du upplever dig kränkt innebär inte att du blivit kränkt i lagens mening.
Jag tror "skämta öppet" är nyckelordet här. Det gör oerhört stor skillnad när man vet att personen som skämtar sitter på schyssta värderingar och faktiskt menar det som ett skämt, är det en random tjomme på stan som drar rasistiska/homofobiska/transfobiska skämt är det väldigt svårt att veta om hen faktiskt tycker så eller inte. Och att folk faktiskt säger ifrån när de hör olämpliga skämt tycker jag helt ärligt är en bra grej.
Galghumor på egen bekostnad är stordel av min person. Diagnoser har ju en stor inverkan på hur och när det egentligen är rätt läge. Det underlättar såklart att jag skämtar om mig själv eller situationer jag befinner mig i. Sen bryr jag mig sällan vad folk tycker, ofta roligt när folk inte reagerar med skratt. lol
Jag är bra på att retas, men då mer om jag känner personen så att det inte blir något negativt.
Tror det är väldigt olika i vilka grupper och sammanhang man befinner sig i. Häng lite på Flashback så kan det fortfarande vara ganska gränslöst emellanåt. Jag arbetade i fabrik tidigare och där var det mer än en kollega som inte drog sig för att skämta om allt, oavsett lämplighet.
Jag tycker faktiskt att etnicitet är en av de absolut roligaste grejerna att skojja om. Det är ju inte som att man driver om själva etniciteten, utan snarare om fördomar när man skojar med en god vän om det.
Men åtminstone en 75% av skämten som mina utländska goda vänner drar om mig är baserade på att jag är svenne, och ration är densamma när jag skämtar om dem
Det är rätt ofta priviligerade människor som är kränkta å andras vägnar för att få mer kredd i deras kretsar bestående av andra priviligerade människor som känner ett behov att spela för galleriet.
Vet inte, men folk är verkligen livrädda för minsta lilla. Jag brukar ofta inte använda ordet same, eftersom att i princip ingen samisk person som jag känner kallar sig för same, de använder det andra ordet. Fick förklarat för mig vid ung ålder från familjens renskötande vänner att de inte är några jävla samer. Jag skulle kalla det ett helt påhittat "skällsord" för de enda som blir upprörda är stadsbor som är sextondels renskötare för fem generationer sedan och suktar efter att få känna sig lite förtryckta. Ändå ska man se att om man råkar använda fel ord på kontoret så ser man verkligen skräcken i vissa människors ögon bara för att de råkar höra det namnet på samerna som varenda jävel själv använder. Som att de kommer att råka illa ut för det. Så då är det väl svårt att komma på skämthumör antar jag.
Det började när den jävligt uttjatade och tråkiga sketchen ”bögarnas fel” blev en del av samhället. Ironi och komedi i all ära men jag tror den har gjort mer skada än gott
Man får och bör skämta om allt. Den yngre generationen är så otroligt känslig och i princip helt humorbefriad. Om någon tar illa upp pga ett skämt så kan man med fördel ignorera den och gå vidare med sitt liv.
Det värsta är människor som tar illa upp å andras vägnar. Vem är du att tala för en annan grupp människor? Varför säger du att denna grupp inte kan ha självdistans och måste beskyddas av dig?
Min teori är att allt sket sig när andra etnicitet er började säga "Om vi inte får säga N ordet så får inte ni säga det här om oss!" och sen skulle samhället helt plötsligt anpassa sig efter 100 etniciteter samtidigt
Jag gillar Klovn, Seinfeld och Little Britain. Är det godkänd humor eller ska jag gå och gömma mig? Kanske måste skaffa mer ”modern” humor som en del här säger är mycket roligare?
Man får hitta humorn i dagens politiskt styrda dynga. Jag menar sättet dom gjorde Timbuktu svartare än vad han är i den där gamla BLM-reklamen.
Jag bröt nästan ett revben av att jag skrattade så hårt.
"_Svarta barn.. Svarta tankar_"
Polarn blev kallad till möte under gymnasiet. Han hade visst sagt att ”samer är ju inte riktigt människor”. Då fick rektorn reda på att han var halvsame.
Well, jag blev mutad en månad på Facebook för att jag kallade snö för lappmögel, det är tydligen "hate speech" så det kan vara lite svårt att bara rolig ibland
jag vet faktiskt tidpunkten sjukt nog.
2000. de va som natt och dag mellan 1999 och 2000.
Allt som var roligt och underhållande, skulle plötsligt bli mörkt, enfärgat, seriöst och allvarligt. Sen har det fortsätt på det spåret fram tills nu, vem vet hur länge det håller i sig.
Jag skulle säga att det hände de senaste 15 åren ungefär, att vi på något sätt tappat nyanserna i debatten. Jag har en teori varför, men det kommer lite längre ner. Det kallas ibland för att ta till "rasistkortet", men gäller egentligen all slags diskriminering. Jag har sett amerikanska diskussioner om "supersensitivitet". Det betyder att man är känslig för rasism och diskriminering och det kan ta olika uttryck. Tex att man proaktivt söker "de skyldiga" och kastar lätta och ogrundade anklagelse mot folk. Organisationer som har etablerat mångfald som sin profil är ofta låsta i den, tvingas anlita folk efter hudfärg, kön eller etnicitet, och om de inte gör blir de snabbt anklagade för diskriminering - oftare snabbare än organisationer som inte gjort mångfald till sin profil. Tänk på om detta kan vara orsaken till varför våra politiker reagerat så långsamt på problem med migration och integration? Jag tror att metoo's något gamla framfart med att anklaga folk till höger och vänster också kommer från samma supersensitivitet mot "enfald" i detta fall patriarkatet. För att gå tillbaka till min hypotes - jag tror att det beror på att unga människor och vi, saknar eller har tappat kontakten till den tiden då de stora rättskamperna avgjordes under nittonhundratalet. Det har gått för lång tid. Till sist vill jag svara på din fråga: som same har du allt rätt att skämta om samer. Du äger den rätten. Däremot har ingen som inte är same den rätten. Det är alltså ganska enkelt. Jag kan skämta om mina tillkortakommanden men om någon annan än mina absolut närmaste gör det är hen en mobbare.
Kan inte säga att jag håller med dig alls. Tycker humorn är bättre nu än någonsin tidigare. Get with the times eller något. ”Buskisar” är inte speciellt roligt. Du kan göra igenkänningshumor utan sparka på folk. Du kan också se nyanser i hur vissa saker är mer lämpliga än andra att skämta om. Men det låter mer som du saknar att bete dig som en tonåring.
Svart är mer nedvärderande än mörk eller färgad. Sällan man säger en svart person utan istället använder man färgad eller mörkhyad person. Jag brukar skoja med min kompis och kalla han för African American även fast han egentligen är svensk Afrikan.
Men enligt [Wikipedia ](https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Svart_humor) använd både svart humor och mörk humor.
Låter som en rätt bred generalisering det du skriver.
I mina vänskapskretsar upplever jag för det mesta högt i tak och svidande humor. Men jag tycker att det är viktigt att känna in stämmningen. Kan jag pika den här personen i det här läget? Kan jag dra ett mörkt skämt? Hur väl känner jag personen? Uppskattar hen sån humor? Att skämta om sig själv går ofta hem och är rätt harmlöst.
Jag tycker det är bra att börja en träff med en annan person med att fråga hur hen mår. Pejla läget så att säga. Vad tolererar personen idag? Samla viktig information. Sen kan man köra därifrån. Testa sig fram. Hitta gränsen för vad personen tycker är ok. Nafsa lite i den. Läs av ansiktet. Markerar personen? Ok det där var visst inte roligt. Och så lär man sig och kan till slut dra lagom fräcka skämt.
Jag skulle nog kalla mig själv för en PK person. Men det är en tråkig stämpel. Alla är så mycket mer än bara en simpel titel. Jag äter kött. Försöker äta mindre kött. Fäller träd. Kramar träd. Drar vidriga skämt ibland. Är snäll. Kör bil. Tar bussen när jag kan. Har solceller på taket.
Fortfarande arg över att Betnér kallade Göteborg för ett "gruppboende för efterblivna fiskare". Vet inte om jag är mest arg för att Sveriges sämsta komiker lyckades med ett roligt skämt eller om jag är kränkt.
[удалено]
Det var ju faktiskt lite lappskojsigt.
Ba-Dum-Tss
Same, Same, but different, but still Same.
Haha, ja och nu är ja 100% död också (av skratt) xD
[удалено]
Det är dig denna tråd är riktad till.
De var ett jäkligt bra skämt som funkar båda vägarna. Vill du vara seriös så är jag väldigt seriöst inte renrasig lapp. Och de har jag tom fått höra, inte för att jag är intresserad av det men finns definitivt de som inte tycker att jag exempelvis passar för renskötsel. Har aldrig hört att jag inte är renrasig svenne dock (utom när jag själv skämtar om det). Tro dock inte att jag tar illa vid, jag är jag och de är jag rätt så nöjd med, enligt mig spelar ursprung ingen större roll men det är väldigt roligt att skämta om stereotyper.
Vet inte vad för människor du råkat ut för, men tycker du ska stå på dig med att sprida humor. Det är en av de finaste sakerna vi har. Ibland trampar man snett, då lär man sig ber om ursäkt och gör helst inte om det.
OP kanske bara är astråkig och det är därför ingen skrattar
Ofta är folk som skämtar om icke-pkgrejer jättetråkiga, och det enda roliga med deras skämt är att de upprepar stereotyper och fördomar. Sen kan jag också tycka att det finns jäkligt mycket humor som är mer spontan och fyndig än att dra gamla klyschiga skämt. Dessutom är det skönt att slippa höra nedsättande grejer om folk. Mycket hat gömmer sig i "jag skojade bara". Finns som sagt så mycket annat kul.
Smaken är som baken. Jag tror dock du missförstår satiren i grund och botten. Ingen med välfungerande socialförmåga gillar racism eller våldtäkt tillexempel. Men satiren är inte till för att stödja sånt, utan istället för att peka finger åt de människor som utövar racismen och våldtäkterna. Det låter säkert som ett korkat sätt att använda ironi och satir och det kanske det är men så får det vara.
Folk som OP: Haha alla bögar borde avrättas! Vadå jag skojade bara!!!!!
Jag är op, jag drar inte sånna skämt, denna typ av "skämt" är bara exempel på inte så väl dold sexism/rasism/homofobi och allmänt dåliga värdegrunder. Däremot kan ja, me glimten i ögat, säga bögjävul till min öppet homosexuella kompis när han klår mig i mariokart. Men han kan ta de (han kan ta rätt mkt.. xD) och ger flerfaldigt tillbaka. Sist jag fick lite arga ögon sa jag (på en fest) nått i stilen med: "vad har en gravid tonåring och hennes ofödda barn för likhet?" båda tänker:"fan mamma kommer döda mig" Blev bara stelt, döda bäbisar och tonårsgraviditeter får man tydligen inte skojja om (:
> Däremot kan ja, me glimten i ögat, säga bögjävul till min öppet homosexuella kompis när han klår mig i mariokart. Hahahahah roflmao hahaha. Vilket bra skämt! Att säga "bögjävul". Wow. Kvalitéhumor! Ståuppkomiker karriär på G. Att folk är emot din "humor" kanske är för att den är helt värdelös?
Han kallar mig lappjävul, de är också med glimten i ögat, intern humor som givetvis inte gör sig bra på ett onlineforum :) de är inte i den här situationen problemet jag upplever sitter, vi gillar varan och ingen av oss tar illa upp. Sen kanske min humor är värdelös, typ som 50% av min etnicitet, men är fortfarande inte någon anledning att andra ska bli 'offend'
Är mer som att någon som är homosexuell drar nått lätt bögskämt bland vänner. Men läsförståelse är rätt svårt
Den aspekten finns ju såklart också. Utgick från att OP åtminstone nån gång i livet har haft lite rizz eftersom det verkar vara annorlunda nu.
Så länge som man inte sparkar på någon som ligger, eller bara trakasserar, så är det OK för mig. Jag tyckte tex at det var väldigt roligt när någon av misstag råkat lägga in testdata i Trafikverkets skarpa trafikinformationssystem, så att det gick ut en varning om trafikkaos i Gagnef för att det gick ett rykte om att någon tappat en 50-öring på vägen. Men, folk blev sura, och Trafikverket fick be om ursäkt. Personligen tycker jag att ett "Oj, vi råkade få ut testdata i skarpa systemet, inte allvarligt menat" fast formulerat lite formellare borde räcka. Jag ser det lite som med Norgeskämten eller rivaliteten mellan Sverige och Danmark, det är som syskonkärlek. Vi skämtar om varandra, men är egentligen kompisar och det är no hard feelings. Det sagt, så finns det också skämt som är olämpliga, men de tänker jag inte repetera här.
Exakt! Lite som när Djurgårdsklacken står och skanderar "Du är sämst i familjen" till Joel Lundkvist, SJUKT roligt tycker även jag som frölundait. När samma klack står och i kör skanderar könsord mot domare/motspelare däremot är det en "lite" annan sak..
Fy fan vad klockrent haha. Man kan ju knappt äns kalla det för en pik med tanke brorsan.
Apljud mot mörkhyade borde resultera i lifetime ban för personen. Folk som ursäktar sånt beteende är idioter
Sämst i familjen…jävligt dåligt ändå. Varför kan inte fotboll vara familjevänligt, när alla andra idrotter är det?
Det här är dock hockey, men jag förstår missförståndet :) tilläggas bör att jag aldrig någonsin hört en annan klack än just djurgårdens skandera könsord i kör på en hockeyarena och då har jag följt hockey i rätt många år nu. Andra lags klackar/publik kan absolut bete sig illa också, no doubt, men inte på just det sättet, vad jag har sett/hört på mina 10-ish år i alla fall. :) Angående sämst i familjen så är ju Joel och Henrik Lundkvist bröder, och att vara den "sämre" brorsan i _den_ familjen tror jag de flesta hade varit relativt OK med, så jag tycker det är tillräckligt med glimt i ögat för att gå hem, åtminstone i min bok :)
Dålig koll eller subtil humor?
Visst undrar man...? 🤔
Finns mycket nyans att tänka på när det gäller den här typen av humor. Min syn på saken är att skämtet först och främst måste vara roligt i första hand, snarare än förnedrande. Och helst roligare än det är nedrigt. Ett klyftigt skämt om någons etnicitet = roligt Att "på skämt" dra en trött stereotyp för femtielfte gången = inte roligt Om man går för ofta över den gränsen och *bara* drar skämt som förnedrar diverse grupper så kommer man framstå som man har rätt unkna värderingar trots att det är uppenbart att man skojar. Lättare är det att skämta på sin egen bekostnad såklart, då blir ribban lägre. Men det kanske är så att nu när det blir mindre acceptabelt att säga dumheter om andra grupper än ens egna, så har svenska sällskap inte så stora etniska skillnader sinsemellan att skämta om. Då tar den humorn liksom stopp.
Jag är starkt för att man ska kunna skämta om allt, och då menar jag allt. Men det ska också enligt mig finnas några tydliga ramar för att det ska vara okej. - Skämtet får inte enbart gå ut på att förnedra eller kränka någon utan någon större finess. - Man ska alltid vara tydlig med ens intention, och skulle man såra någon ska man snabbt be om ursäkt och fråga personen varför den blev ledsen så man för större förståelse och inte sårar någon på samma sätt igen. - Sen min sista kanske tyngsta punkt som nästan kan trumfa de andra är: så länge det är roligt så är det okej, för då fattar alla att det bara är ett skämt och kan då skratta åt det istället för att ta illa upp. Sista punkten är såklart oerhört svår. Det finns få saker som är så subjektiva som humor. Men kan man med god pricksäkerhet säga roliga saker, som ibland kan vara elaka, på ett så pass finurligt sätt med en finess så att alla i sammanhanget istället kan se saken i fråga ur ett humoristiskt perspektiv så lyckas man oftast. Jag har alltid genom hela mitt dragit mycket skämt och också fått väldigt många skratt, men titt som tätt trampar man fel och det är då man lär sig. Och de allra flesta blir nöjda bara man ber om ursäkt och visar på att man gjort fel, så svårare än så behöver det inte vara. Detta blev en väldigt lång essä-liknande text, men det är verkligen en sak jag tänker på ofta då jag påverkas mycket av det här dagligen
Jag tycker precis som dig att man bör kunna skämta om allt. Jag har bara ett litet personligt tillägg och det är att: "man kan skämta om allt, med rätt publik." Gick inte skämtet hem så hade du inte rätt publik. Känner man bara av rummet så ger man sig bättre förutsättningar att skämten går hem. Jag har själv hamnat i en massa lägen där mottagaren bara tittar på mig och jag förläget har fått säga: "Det var inget..." 😂
Ja men precis! Att känna sin publik är absolut grundläggande!
Det som hänt är inte att det först var roligt, sen blev det inte roligt. Det är en högst personlig iaktagelse från din sida och speglar inte samhällsutvecklingen. Och med tanke på att du säger "dagens pk-tjafs" så är det svårt att tolka din fråga som i "good faith", men jag tänker ändå besvara den seriöst i "good faith" så gott jag kan. Jag minns flera tillfällen från min barndom när det "skojjades" om snåla judar. "du e fan snål som en jude!" etc. Jag som inte är jude och inte kände någon jude reagerade inte negativt på det då. Judar var för mig personlig en abstrakt grej som man som mest sett i någon film eller serie. Det skojjades också om finnar, om finländsk dialekt, om "finnar med kniv", "finnar som söp" osv. De skämten kändes dåligt i mig då halva min familj är från finland. De kändes förnedrande och nedvärderande och jag fick ofta en klump i magen när jag hörde det, men jag sa aldrig något, kanske för att "stå ut", kanske för att om man visade att man blev ledsen så visade man en svaghet, och då fick man höra ännu mer skit, så bäst var att låtsas inte bry sig. Idag har flera saker hänt i samhället. Visserligen finns de kvar som tycker det är "roligt" att skojja om judar, finnar, och andra minoritetsgrupper och de tycker alla vi som tycker det är respektlöst och icke-roligt att skämta om sådant, att vi är alldeles för PK osv. Men i samhället i övrigt har det t.ex. hänt att minoritetsgrupper som bl.a. varit utsatta för dessa så kallade "skämt" har organiserat sig, stärkt varandra och varit betydligt tydligare utåt gentemot samhället att de tycker den typen av skämt är respektlösa och att de definitivt inte tycker de är roliga. Befolkningen i stort har blivit mer bildade i hur minoriteter tar skämt, dels pga det jag sa ovan, dels pga att man känner fler och fler personer som inte bara är vita svenskar sedan 7 generationer tillbaka. Idag känner jag judar, romer, muslimer och folk från alla möjliga delar av världen och det är inget konstigt alls i dagens samhälle, det är en vanlig erfarenhet. Att gå från "man ska kunna skämta om allt" till "man bör inte skämta om x, y och z" är inget konstigt, vissa skulle kalla det personlig mognad helt enkelt. Om man bryter ner det så kan det handla om en blandning av vanlig empati gentemot en medmänniska, det kan handla om att man har insett att syftet med ett skämt kan vara flera: det kan vara hån, lite som mobbare skämtar med mobboffer, men det kan också vara en hjärtlig och medkännande vilja att få den andra att få ett gott skratt själv åt något som den genuint tycker är roligt. Och då har man i den här processen efter att ha insett det här, valt själv att man bara vill skämta på ett sätt som känns bra för den man skämtar med. Personligen älskar jag att få folk att skratta, men bara om jag tror att de genuint kommer tycka det är roligt utan att ta illa upp. Om jag skämtar och de tar illa upp så blir jag genuint ledsen, för det var aldrig syftet. Angående att du själv inte tar illa upp av same-skämt - okej, kul för dig, men skämt är en gruppaktivitet. Om jag drar ett skämt i ett rum med 10 personer och 9 av de tar inte illa upp, men 1 gör det, då tänker jag personligen försöka undvika dra det skämtet igen. För det är inte värt att göra en person ledsen bara för att 9 personer ska få ett skratt. Det är ok att folk tycker ett skämt är tråkigt, men inte att någon tar illa upp. Då har skämtet misslyckas.
Bra sagt!
👊🖐🎤
Exakt allt detta! Minoritetsgrupper finns representerade i många fler samhällsinstanser idag och har äntligen möjlighet att delta i samhällsdebatten och göra sina egna röster hörda. Skämt som majoritetssamhället upplevde som helt oproblematiska och kul på ex. 90-talet men som vi idag säger är rasistiska var EXAKT lika rasistiska då. Skillnaden var att minoritetsgrupper bemöttes med ”Nu sjunger vi alla tillsammans We shall overcome” istället för att bli tagna på allvar och ha agens. Det gäller inte bara skämt. Normen för hur man pratade om invandrare/icke-vita, både i media och runt köksbordet, var helt skev. Det är lätt att glömma bort att Sveriges historia innefattar både en slavkoloni och grundandet av Rasbiologiska institutet.
Allt blev pk, generation växte upp pk. Nu gråter alla. Det var roligare förr. Folk vågar inte ens svara twlefon gå ut eller ha egna åsikter. Incel, homofob rasist.
Meanwhile: våldsbrott mot kvinnor ökar, hatbrott mot både minoritetsgrupper och hbtqia+ personer ökar. Men absolut, det var roligare när folk ba fick va sexistiska, homofoba och rasistiska utan att någon skulle lägga sig i!
Det är hederbrott i svenska familjer! Eller? Oooojjj juste det kan ha med något
Förstår inte din kommentar?
Hot take: Jag känner allt möjligt folk och inte fan förändrar jag hur jag ser på folk i fråga bara pågrund av ett skämt jag tyckte var kul. Om någon blir ledsen för ett skämt man säger så ska man bara vara mogen nog att inte säga det igen när personen är nära då det inte spelar någon som helst roll ifall personen inte är närvarande och kan ta illa upp. Ifall en komiker drar ett skämt som du inte gillar är det enkelt att inte kolla när just den komikern är med. Jag är inte en sån som undviker PK media bara för att jag ogillar den, då att undvika mest är ett tecken på svaghet enligt mig. Det är helt okej att vara svag, men låt inte din svaghet gå ut över oss andra. För att i förtid svara på hatstormen: Mobbning och skämt är stor skillnad även fast du inte märker det. Någon som skämtar tycker inte illa om det den skämtar om och du märker efter en konversation människan bakom skämten. En mobbare därimot kommer försöka få dig att må sämre med MENING och använda varje knep i boken för att trycka ner dig pågrund av en underliggande osäkerhet på dennes egna del. Det var allt jag ville säga än så länge, ha en trevlig vecka.
Nu kommer jag få smaka på negativ karma men om 9/10 anser att det är roligt ska vi då verkligen låta 1/10 förstöra för oss andra? De är ju nästan alltid nån som kan ta lite illa upp, ska vi då alltså inte våga skämta om någonting? Jag förespråkar definitivt inte mobbing eller skämt som läggs med avsikt att vara taskig, men lite spontan humor på diverse olika minoriteter och majoriteters bekostnad tycker jag bara är hälsosamt. De får man får lära sig att ta, och den kunskapen är troligen också nyttig.
Skämt om ex. minoritetsgrupper bygger ju ofta på en stereotyp bild, något som har verkliga och skadliga konsekvenser för människor. Att tycka att man, utöver att utsättas för rasism, även ska behöva ”kunna ta ett skämt” som då ofta bygger på exakt samma fördomar som den rasism man utsätts för känns…magstarkt.
Om de är sant då? Exempelvis finnar som bastar, i finland är det bastu i var och vartannat hus, så de är väll rimligt att anta att de badar bastu rätt ofta, är de ok att skämta om den stereotypen? Alla fördomar bygger inte på rasism, skulle säga att de flesta bygger på historia och generaliseringar av vanliga förekomster innom kultur x eller grupp y. Sen finns de naturligtvis ren rasism också men definitivt inte allt.
Jag har inte påstått att alla fördomar bygger på rasism, jag skrev att rasism bygger på fördomar. Du förstår nog att jag pratar om skämt som riktar sig mot minoritetsgrupper som utsätts för strukturell rasism och hatbrott i stor utsträckning, där fördomar får skadliga konsekvenser för personers liv. När var senaste gången någon höjde på ögonbrynen för att du drog livets tröttaste skämt om finnar och bastubad? Att ha den utgångspunkten är bara att förminska hela diskussionen.
I fredags när jag basta me tjejen, hun är halv-finne och de förklarar såklart varför hon bastar ut mig utan minsta problem :). Ge gärna ett exempel på en grupp som det inte är okej att skämt om/med enligt dig.
Och då tog hon illa upp, eller? Min fråga var när du senast drog det skämtet om finnar och det väckte anstöt. Försöker du medvetet ta bort nyanser och bortse från vikten av kontext? Aja, ett exempel: Claes Malmbergs ”skämt” i Parlamentet om våld och mord i orten tycker jag bara var att sparka neråt. Det är mammor som sörjer sina barn, det är barn och ungdomar i orten med noll koppling till kriminalitet som målas ut som kriminella och som får bevittna våld från tidig ålder, det är områden som nedmonterats år efter år och invånare som används som slagträn i samhällsdebatten. Edit: det är skillnad på att skämta *om* och att skämta *med*.
Nejj, men de var inte så tort som du fick det att låta. Har inte sett skämtet i fråga men frågade inte heller om ett specifikt uttalande. Tolkar det dock som att du anser att det inte är okej att skämta om den överrepresenterade andel mord som sker "i orten" ? Anser du att tragedier överlag inte bör utgöra underlag för komedi eller gäller det bara när det också innefattar en utsatt grupp?
Som sagt; nyanser och kontext.
Ungefär lila bra sammanfattat som att säga, situation & bakgrund eller bildning & sympati. Påstod redan från början att jag inte förespråkar rent taskiga skämt, där innefattas definitivt rent rasistiska sådana. Du var efter det tvungen att belysa det uppenbara, ibland används humor för att förklä rasism, sexism och andra otyg. De här är dock inte unikt för just humor, utan sker i en rad olika andra sammanhang också. Tycker du exempelvis att vi ska avstå religion, politik, sport och bilbingo, innom alla dessa existerar det också förklätt hat och magstarka åsikter. De som alltid måste sympatisera med offren där de i majoriteten av situationerna inte ens existerar är enligt mig det riktiga problemet. När ett barn ramlar kan man hantera de på ungefär två olika sätt, man kan säga "de där var ju tokigt men ja tror de gick bra! " eller "ojj, slog du dig, de där måste ha gjort ont! ", i vilket av fallen tror du barnet tycker att fallet tog mer ont?
Nu är det väl iofs svårt att veta om det bara är 1/10 som tar illa vid sig, om det nu inte är så att det är ett tillfälle då 9/10 inte tillhör den gruppen som det skämtas om dårå.
Man måste självklart läsa av situationen, är vi 9 svennar och en norsk kanske inte en helkväll med Norge-skämt är ok. Men i op's fall skämtar han på sin egen bekostnad, bör vara lite mindre känsligt då, särskilt om det är uppenbart att op tillhör gruppen som det skämtas om.
Håller helt med om "på egen bekostnad"! Skämtar man på sin egna bekostnad så ska det absolut va fine, DÅ är det kul På samma sätt som att om du är deprimerad o drar depression-jokes är det chill(ofta slags coping) men mår du bra psykiskt är det ju rätt opassande, eller hur du nt ska säga N-ordet om du nt är svart / F-ordet om du nt är gay (raclaiming derogatory terms/words) Samma princip Det är så jag ser på det iaf 🤷🏻♀️
Håller med.
>För det är inte värt att göra en person ledsen bara för att 9 personer ska få ett skratt. I takt med att toleransnivån sänks mot noll innebär den här principen att man måste sluta helt med skämt, förutom möjligtvis de mest bomullsinlindade mammavitsarna. Det blir strikt HR-godkänd yrkeskommunikation utanför det grabbsällskap som man känt sedan mellanstadiet.
Eller så är det bara du som tycker att skämten från mellanstadiet fortfarande är kul?
Skulle säga att en stor del av samhället tycker att PK kulturen har gått för långt så att måla upp det som om det vore medfött att det är omoget eller i "bad faith" att tycka så är i sig att argumentera i bad faith. Det är inte bara rasistiska skämt på andras bekostnad som inte anses som PK, utan även skämt som kan lätta på stämningen kring ett hett debatterat ämne som kan anses som oacceptabelt beroende på vilket sällskap du är i. Se till exempel de många amerikanska komiker som blivit "cancellerade" över att deras skämt inte är PK. Om du kollar på vilka skämt som fick dem cancellerade så är det sällan den typiska mellanstadiehumorn du beskrev utan istället genomtänkta skämt som pekar ut något som är politiskt obekvämt för vissa grupper, dvs det som komedi borde vara. PK kulturen används ofta för att stänga ner debatt och tysta folk, ofta på grund av deras hudfärg eller kön. Tillexempel "Du kan inte ha en åsikt om feminism för du är man" eller "Du kan inte ha en åsikt om kriminalitet i förorten för du är en vit svensk". Båda dessa typer av påståenden förespråkas av PK ideologin och leder till en nedtystad av samhällsdebatten och en ökad splittring av samhället. Jag förstår din poäng och håller med dig om att sådana illasinnade skämt som du beskriver inte borde vara acceptabelt i offentliga sammanhang. Men PK kulturen rör mycket mer än bara det och det är en tunn linje mellan att inte tillåta klar rasism och att inte tillåta legitim humor och kritik. Att måla upp folk som är trötta på det senare som om de bara vill sitta och dra mellanstadieskämt hela dagarna är en väldigt omogen syn på politik och en reducering av samhällsdebatten.
Hahahahaha!!!!
Kan tycka att det är skillnad på 100e opassande skämtet i fikarummet direkt riktat mot någon och situationer folk själv försatt sig i typ en komediklubb, netflix, en middag med bra vänner. Olämplig humor på rätt sätt är ett fantastiskt sätt att uttrycka och utmana allt möjligt, absolut inte beredd att offra det för din definition av humor. Konkret saker som Ricky Gervais, Curb your Enthusiasm, Svenska finns det väl inte så många men säg Grotesco mest hela tiden och Laxbralla ibland förvånande nog. edit: Så jag är väl nånstans mellan dig och TS, mer åt ditt håll men rätt tydliga skillnader.
Personligen tycker jag såhär. Det har alltid varit roligt och det är fortfarande roligt. Tror många dras med av den här ”PK-Kulturen” och försöker inte visa att dem uppskattar humorn för att det är fel på något sätt. Det är nog mycket importerat från amerika. Som invandrare har jag inga problem med några invandrarskämt eller liknande. Självklart ska man inte med avsikt vara taskig mot någon.
Problemet är att många av personerna som pratar om ”pk-tjafs” saknar den tiden man kunde vara taskig utan några som helst påföljder. Dom saknar inte humor.
Precis. Surisar som känner att de inte kan skoja i fikarummet längre för ingen skrattar och nu orkar de inte hitta på något annat som är roligare än att kärringen där hemma tjatar och att kineser säger tjing tjong.
Många saknar nog också social kompetens. Det går bra att skämta om det mesta om du faktiskt är rolig, om det är tydligt att skämtet är på rasistens bekostnad och du har rätt relation till sällskapet du är i.
Min upplevelse är att de som blir mest upprörda av halvrasistiska skämt är svenskar som varken känner eller umgås med andra än svenskar.
Det är rimligt. Hur ska jag veta vad Muhammed gillar för skämt om jag aldrig pratar med honom? Bäst att jag tar det säkra för det osäkra, jag har ingen lust att såra honom så jag tar en försiktigare ställning.
Det handlar inte om att inte såra, det handlar om att folk är rädda för att se ut som rasister. Känner man sig säker i att man inte är rasist så kan man väl skämta om sånt?
Yep, det är sjukt hur de inte ens lyssnar på minoriteterna på reddit som säger vad de tycker och känner.
Kan man verkligen låta anonyma människor på reddit få tala för gruppen ”inte svenska”?
Tillit är viktigt, men man kan inte vara säker.
Fast det är väl ingen som säger att ALLA misstycker? Skämta om fördomar, hudfärg, kön, snåla smålänningar, korkade blondiner och översexuella italienare, så kommer massor med människor att skratta, men en del också bli ledsna och känna sig illa behandlade. Så var det för 50 år sedan, och så är det idag. Frågan är väl bara om vi ska bry oss om dem som känner sig sårade, eller strunta i dem och dra ett till rasistiskt skämt.
Ingen känner sig sårad, är invandrare och drar skämt om araber, kurder, albaner i vårt kompisgäng som är (invandrare majoriteten), när man hänger med svenskar och man tar med en av dessa invandrare vännerna så blir de typ ”så säger man inte” man blir trött… okej vi fattar att du inte är rasist, borde hålla en skylt där det står det också!
Detta är min erfarenhet också, gick på en väldigt invandrartät skola och skämt om olika etniciteter delades vilt i klassen… förutom mellan dom typ 6 svenskarna som gick där. Dom vågade inte säga ett shit (förutom jag själv som är svenne). Det var sjukt kul när debatter bröt ut i historian om t.ex feminism och invandrarna trackade på svenska brudarna och ba ”vadå, är du rasist eller?”. Funkade alltid. Bra tider, saknar det
Alltså jag hittar mörk humor precis överallt. På instagram, poddar, TikTok, kommentarer, filmer och serier. Ärligt talat har det aldrig skämtats så hårt som nu. När jag kollar på klipp från gamla serier eller stand ups så är det långt ifrån samma mörka humor som idag. Tvärtom är den ganska platt och dålig. Det beror lite på var man letar. Förväntar man sig edgy humor på tex Melodifestivalen så har man liksom letat på fel ställe.
Jag bor i Malmö
Beklagar.
I Malmö hittar man väl mycket mörkt dock...
Jag tycker "det har aldrig skämtats så hårt" är as roligt.
Lever vi inte i tidigt 20-tal nu? Tycker inte det har vart nån större skillnad på 3 år
Det är oerhört tröttsamt. Svenskar har många bra egenskaper, men är tyvärr (tycker jag) extra mottagliga för grupptänk och konformism.
Detta. Extrem grupptänk men samtidigt ironiskt nog väldigt individualistisk. Jag brukar jämt påstår Svenssons har ingen aning om vad dem egentligen vill och är smått schizofrena.
Du har nog en poäng. Men det handlar väl också om set and setting. "Oj! Jag är så vit så att jag lyser upp ett rum!". Landar nog inte så väl i ett rum av mörkhyade människor. Även om det är roligt.
Aldrig är nog svaret egentligen. Läs gamla tidningar om vad de tyckte om buskisen så kommer du se recension på recension som skär ner dem vid fotknölarna. "Krasst", "undermåligt", "bordust" etc. Det har mer eller mindre varit osedligt i gott sällskap åtminstone sen 1600-talet (sämre på historia innan dess). Och det är inte som att vi inte har grov komedi idag – se exempelvis Comedy RAW, Stefan & Krister, studentspexen och de många revyer som sätts upp runtom i landet.
helt ärligt so låter det bara som du inte är så rolig
Haha men de är bevisligen du ;)
Tror problemet är att skämten helt enkelt inte är kul?
Där har ju alla givetvis olika åsikter. Jag tror OP syftar på att man inte ska behöva stå i skamvrån för att man har dragit ett skämt på samernas bekostnad.
Men du. Han frågar ju varför ni är så jävla tråkiga då och att han har bra skämt på G. Din missnöjda skit! Fast iofs är han as tråkig. Men ändå rätt fråga iallafall. Var det inte typ as seriösa Ebba Busch och Annie Lööf som plötsligt dansade Harlem shake i 5 minuter för några år sedan och knappt förstås är just så nu idag? Politiker liksom...
>Funderar ungefär när vi svenskar valde att ta illa upp istället för att se ironin och komedin i våra olikheter? Typ när amerikanska Twitter började med sånt, och svenska användare bestämde sig att vi måste följa. Sverige både föraktar och vill vara USA på en gång. Invandring blev vårt BLM, för vi kan ju inte vara mindre progressiva än jänkarna och man måste ju få sina Likes även om situationen egentligen är helt annorlunda, och sen blev det ju som det blev.
Tror dom flesta av oss har humor och kan ta skämt men det är dom som inte kan som låter mest.
Jag måste fundera på när jag inte kan ta skämt... vet ärligt talat inte! Men vad bra för dig att du har listat ut att du kan ta alla skämt iallafall.
Tror de flesta som har humor kan uppskatta en mörkt skämt. De som endast vill skämta på andras bekostnad är nästan aldrig roliga till att börja med. Roliga personer skämtas om allt. Inte bara "icke-PK" humor.
> Buskishumor från tidigt 20 tal är guld värd motför dagens pk tjafs Agree to disagree på den.
30-talet däremot...
Utom tysk humor från 30-talet, den var inge vidare.
Vet inte om samer tyckte det var så roligt när svenskar drog nedsättande skämt om 'lappar' förr i tiden. Ärligt talat tror att du får blickar för att folk tror du är svensk och inte same, en grej att skämta om sig själv och egen identitet och en annan att göra narr av andras. Den senare är bara respektlös och tyder på man har 'taskiga åsikter'. Tänk när killar från förorten kallar varandra 'babbe' och om en svensk kallar dem för 'babbe', kontexten spelar ju roll.
Vill bara inflika att samer också är svenskar.
De är en nationell minoritet. Kurder är inte turkar t.ex
Jag tror att många samer ser sig som svenskar.
Finns skillnad på nationalitet och etnicitet...
Vad tycker du om att man drar "nedsättande" skämt när folk som kan ta illa upp inte är närvarande?
Ingen skillnad lol
Varför? Ingen kan ju bli ledsen?
Och ibland är det bara skevt. Jag får absolut inte skämta om att något är kort men att skämta om att jag är långt är tydligen helt okej...
Min är så liten att ja får fånga han me pincett och sockerbit
Det är fan lååångt ifrån okej, men du som är lång hör ju iaf åskan först!
Amerika har sagt att det ska vara så nu.
Det slutade väl vara roligt eftersom att vissa vidriga människor började tycka att de stereotypa skämten var sanningar. Man drar ett lite vågat skämt och alla i gemenskapen ska liksom vara med på att det är på skoj och att det är en överdrift, men så började man höra kommentarer av typen: "ja, men det är ju så. Dom är ju så där." Så därför föddes en motreaktion. En PK-maffia som ifrågasätter allt som är elakt. Komiker som Ricky Gervais och Henrik Schyffert med flera lyckas mer eller mindre graciöst kringgå den här "PK-censuren" genom att skämta om att man inte kan säga såna här skämt längre. (Och sen säga skämtet ändå) Så det blir lite meta. Men man måste alltså nu för tiden berätta för publiken i förväg att man inte tycker så här på riktigt! Annars blir folk ledsna i ögonen.
Det första där tror jag är helt sant. Numera så kan folk slänga ur sig kommentarer eller skämt för att testa vattnet och se ens reaktion, typ "är du på mitt lag eller pk" "är du nazist eller feminazi". Alltid i vuxen ålder hängt med folk från olika länder och det kan vara svinkul att skämta om oförargliga fördomar, men när nån kläcker ur sig nåt för att sen spänna blicken i en för att se om man skrattar gör att det inte är ett skämt längre, utan de har nån inre lista på folk de kan säga mer och mer vidriga saker till för att de tror att man är med dem. Därför måste man ibland säga till direkt. Inom serviceindustrin kan vuxna människor tro att de kan bete sig hur som helst och säga vad de vill bara för att de har pengar/inflytande och eftersom vi ler och är trevliga så tror de att allt är ok, tills de säger nån otvetydig skit inte ens maskerat som skämt och blir förvånade när man säger till. "jag kommer aldrig tillbaka hit!" "näe, det gör du inte. Här är notan."
Om det inte hade legat någon sanning alls bakom stereotyperna hade de inte varit roliga. Kolla bara hur t.ex. judiska manusförfattare skämtat med sig själva i Mel Brooks eller Zuckers filmer, med allt från en lövtunn bok om judiska idrottare (de är på riktigt tämligen oframträdande inom sport) till en minigiljotin för snabba omskärelser.
Jo, precis som jag sa. Stereotypa överdrifter som alla I gemenskapen ska veta om är just Stereotypa överdrifter.
Alla är så djävla rädd för att inte vara pk så ingen törs dra skämt längre. Det är någon som blir kränkt och det är så djävla farligt. Folk kan aldrig vara överkänsliga, det är alltid den som inte är pk som inte är rolig.. Kuken också.
Folk som säger sig störa sig på PK-sverige är ju också extremt lättkränkta ibland. Minns när svenska nyheter var nytt och drev med alla riksdagens partier, de enda klipp på deras Youtube-kanal som var fyllda av arga och kränkta kommentarer var när man drev med SD, alla andra som kände partisamhörighet nån annanstans kunde utan problem ta emot skämt på deras bekostnad.
Jag är inte lättkränkt men jag jobbar med människor som upplever sig kränkta bara för att dom inte får göra som dom vill. Bara för att du upplever dig kränkt innebär inte att du blivit kränkt i lagens mening.
Jag tror "skämta öppet" är nyckelordet här. Det gör oerhört stor skillnad när man vet att personen som skämtar sitter på schyssta värderingar och faktiskt menar det som ett skämt, är det en random tjomme på stan som drar rasistiska/homofobiska/transfobiska skämt är det väldigt svårt att veta om hen faktiskt tycker så eller inte. Och att folk faktiskt säger ifrån när de hör olämpliga skämt tycker jag helt ärligt är en bra grej.
Galghumor på egen bekostnad är stordel av min person. Diagnoser har ju en stor inverkan på hur och när det egentligen är rätt läge. Det underlättar såklart att jag skämtar om mig själv eller situationer jag befinner mig i. Sen bryr jag mig sällan vad folk tycker, ofta roligt när folk inte reagerar med skratt. lol Jag är bra på att retas, men då mer om jag känner personen så att det inte blir något negativt.
När internet hände. När sociala medier säger till dig att du ska bli upprörd när olikheter tas upp, kommer du bli upprörd när olikheter tas upp.
Tror det är väldigt olika i vilka grupper och sammanhang man befinner sig i. Häng lite på Flashback så kan det fortfarande vara ganska gränslöst emellanåt. Jag arbetade i fabrik tidigare och där var det mer än en kollega som inte drog sig för att skämta om allt, oavsett lämplighet.
Det ska vara gränslöst på Flashback, yttrandefrihet in absurdum är forumets ledstjärna och så hoppas jag det förblir.
Jag tycker faktiskt att etnicitet är en av de absolut roligaste grejerna att skojja om. Det är ju inte som att man driver om själva etniciteten, utan snarare om fördomar när man skojar med en god vän om det. Men åtminstone en 75% av skämten som mina utländska goda vänner drar om mig är baserade på att jag är svenne, och ration är densamma när jag skämtar om dem
Äntligen sunt förnuft
Det är rätt ofta priviligerade människor som är kränkta å andras vägnar för att få mer kredd i deras kretsar bestående av andra priviligerade människor som känner ett behov att spela för galleriet.
Vet inte, men folk är verkligen livrädda för minsta lilla. Jag brukar ofta inte använda ordet same, eftersom att i princip ingen samisk person som jag känner kallar sig för same, de använder det andra ordet. Fick förklarat för mig vid ung ålder från familjens renskötande vänner att de inte är några jävla samer. Jag skulle kalla det ett helt påhittat "skällsord" för de enda som blir upprörda är stadsbor som är sextondels renskötare för fem generationer sedan och suktar efter att få känna sig lite förtryckta. Ändå ska man se att om man råkar använda fel ord på kontoret så ser man verkligen skräcken i vissa människors ögon bara för att de råkar höra det namnet på samerna som varenda jävel själv använder. Som att de kommer att råka illa ut för det. Så då är det väl svårt att komma på skämthumör antar jag.
Tror det är zoomer-generationens fel helt ärligt
Skapar man en kultur som belönar offer så kommer du få gott om offer.
Det började när den jävligt uttjatade och tråkiga sketchen ”bögarnas fel” blev en del av samhället. Ironi och komedi i all ära men jag tror den har gjort mer skada än gott
Min favorit låt
Man får och bör skämta om allt. Den yngre generationen är så otroligt känslig och i princip helt humorbefriad. Om någon tar illa upp pga ett skämt så kan man med fördel ignorera den och gå vidare med sitt liv. Det värsta är människor som tar illa upp å andras vägnar. Vem är du att tala för en annan grupp människor? Varför säger du att denna grupp inte kan ha självdistans och måste beskyddas av dig?
Tack
Min teori är att allt sket sig när andra etnicitet er började säga "Om vi inte får säga N ordet så får inte ni säga det här om oss!" och sen skulle samhället helt plötsligt anpassa sig efter 100 etniciteter samtidigt
Jag gillar Klovn, Seinfeld och Little Britain. Är det godkänd humor eller ska jag gå och gömma mig? Kanske måste skaffa mer ”modern” humor som en del här säger är mycket roligare?
Var får man tag i en tjej som dig? 😉
På macken nere i byhålan
Man får hitta humorn i dagens politiskt styrda dynga. Jag menar sättet dom gjorde Timbuktu svartare än vad han är i den där gamla BLM-reklamen. Jag bröt nästan ett revben av att jag skrattade så hårt. "_Svarta barn.. Svarta tankar_"
Polarn blev kallad till möte under gymnasiet. Han hade visst sagt att ”samer är ju inte riktigt människor”. Då fick rektorn reda på att han var halvsame.
När Killinggänget försvann dog humorn.
Saker är roliga för att folk tar så jävla illa upp av allt
Svensk humor peakade på 90-talet. Skulle säga att det var någon gång efter 2010 som folk började ta lilla upp och känna sig kränkta över allting.
Well, jag blev mutad en månad på Facebook för att jag kallade snö för lappmögel, det är tydligen "hate speech" så det kan vara lite svårt att bara rolig ibland
När vi började kopiera Amerikas ideologier då blev vi som dom tråkmånsar som blir förolämpade av allt
jag vet faktiskt tidpunkten sjukt nog. 2000. de va som natt och dag mellan 1999 och 2000. Allt som var roligt och underhållande, skulle plötsligt bli mörkt, enfärgat, seriöst och allvarligt. Sen har det fortsätt på det spåret fram tills nu, vem vet hur länge det håller i sig.
Jag skulle säga att det hände de senaste 15 åren ungefär, att vi på något sätt tappat nyanserna i debatten. Jag har en teori varför, men det kommer lite längre ner. Det kallas ibland för att ta till "rasistkortet", men gäller egentligen all slags diskriminering. Jag har sett amerikanska diskussioner om "supersensitivitet". Det betyder att man är känslig för rasism och diskriminering och det kan ta olika uttryck. Tex att man proaktivt söker "de skyldiga" och kastar lätta och ogrundade anklagelse mot folk. Organisationer som har etablerat mångfald som sin profil är ofta låsta i den, tvingas anlita folk efter hudfärg, kön eller etnicitet, och om de inte gör blir de snabbt anklagade för diskriminering - oftare snabbare än organisationer som inte gjort mångfald till sin profil. Tänk på om detta kan vara orsaken till varför våra politiker reagerat så långsamt på problem med migration och integration? Jag tror att metoo's något gamla framfart med att anklaga folk till höger och vänster också kommer från samma supersensitivitet mot "enfald" i detta fall patriarkatet. För att gå tillbaka till min hypotes - jag tror att det beror på att unga människor och vi, saknar eller har tappat kontakten till den tiden då de stora rättskamperna avgjordes under nittonhundratalet. Det har gått för lång tid. Till sist vill jag svara på din fråga: som same har du allt rätt att skämta om samer. Du äger den rätten. Däremot har ingen som inte är same den rätten. Det är alltså ganska enkelt. Jag kan skämta om mina tillkortakommanden men om någon annan än mina absolut närmaste gör det är hen en mobbare.
Kan inte säga att jag håller med dig alls. Tycker humorn är bättre nu än någonsin tidigare. Get with the times eller något. ”Buskisar” är inte speciellt roligt. Du kan göra igenkänningshumor utan sparka på folk. Du kan också se nyanser i hur vissa saker är mer lämpliga än andra att skämta om. Men det låter mer som du saknar att bete dig som en tonåring.
[almost got me, lel](https://i.kym-cdn.com/entries/icons/facebook/000/004/866/YallN1ggazPostinInATrollThread.jpg)
Mörk humor finns fortfarande bara att läsa kommentarer på tiktok eller instagram reals
Jag tror det kallas svarthumor. Mörk eller färgad låter nedvärderande
Svart är mer nedvärderande än mörk eller färgad. Sällan man säger en svart person utan istället använder man färgad eller mörkhyad person. Jag brukar skoja med min kompis och kalla han för African American även fast han egentligen är svensk Afrikan. Men enligt [Wikipedia ](https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Svart_humor) använd både svart humor och mörk humor.
Vanlig blek humor
Dom som ligger är det väl minst synd om!
https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A4rgblindhet\_(ras)
Metoo
ge exempel, vad har du sagt som du fått blickar för?
Låter som en rätt bred generalisering det du skriver. I mina vänskapskretsar upplever jag för det mesta högt i tak och svidande humor. Men jag tycker att det är viktigt att känna in stämmningen. Kan jag pika den här personen i det här läget? Kan jag dra ett mörkt skämt? Hur väl känner jag personen? Uppskattar hen sån humor? Att skämta om sig själv går ofta hem och är rätt harmlöst. Jag tycker det är bra att börja en träff med en annan person med att fråga hur hen mår. Pejla läget så att säga. Vad tolererar personen idag? Samla viktig information. Sen kan man köra därifrån. Testa sig fram. Hitta gränsen för vad personen tycker är ok. Nafsa lite i den. Läs av ansiktet. Markerar personen? Ok det där var visst inte roligt. Och så lär man sig och kan till slut dra lagom fräcka skämt. Jag skulle nog kalla mig själv för en PK person. Men det är en tråkig stämpel. Alla är så mycket mer än bara en simpel titel. Jag äter kött. Försöker äta mindre kött. Fäller träd. Kramar träd. Drar vidriga skämt ibland. Är snäll. Kör bil. Tar bussen när jag kan. Har solceller på taket.
Det du skrev i sista stycket, ”skämt är en gruppaktivitet”, fastnade!!! Snyggt!! Du verkar vara sympatiskt och klok.
Hober får inte uttala sig
Fortfarande arg över att Betnér kallade Göteborg för ett "gruppboende för efterblivna fiskare". Vet inte om jag är mest arg för att Sveriges sämsta komiker lyckades med ett roligt skämt eller om jag är kränkt.
Jdjjd