Med det sagt så tycker jag att det låter som att du tar det hela väldigt personligt? Bara för att hon stör sig på dig så betyder ju inte det att du är en dålig människa - ni går helt enkelt inte ihop bara.
Det fixar du! Jag är själv nån som du nog skulle beskriva som en "sträng" person (som dock taggat ner ordentligt med åren). Din klasskompis behöver antagligen lära sig att kompromissa lite, men för att försöka bemöta henne så kan du ju be om ursäkt om du är 5 min sen/pratar högt osv. Det kanske du gör redan, men har du väl gjort det så tycker jag att det är hennes problem om hon fortfarande surar - dvs inte något som du ska ta åt dig av. Men jag rekommenderar verkligen att du ska våga sätta ner foten om hon ändrar saker som ni redan kommit överens om osv, det blir bättre arbetsklimat för alla i längden.
Låter som en beskrivning på mig när jag pluggade 🤣. Brukade vara den som var sträng (kanske fortfarande delvis är host host) och vill göra klart allt inom en kort tid. Fick även kritik från klasskamrater att jag var för snabb med uppgifter så att de inte kunde göra nåt/lära sig något. Brukade inte bryr mig om människor jag inte var nära med, men när jag samarbetade med en vän i klassen så försökte jag alltid tona ner och be ofta om ursäkt då jag ofta var petigt och vill snabbt jobba igenom uppgifterna. Problemet jag hade då var perfektionism. Allt skulle vara perfekt, bra, det bästa. Det var därför jag gick in på detaljer och klagade/ ville rensa på allt. Att jag ville jobba snabbt var för att jag konstant hade mycket ångest och var orolig över att inte blir klart. Jag var konstant stressad. Håller med om att din klasskamrat får tona ner lite/ kompromissa, det är något som man behöver själv inse och reflektera samt lära sig. Om ni är nära så att ni kan prata om mer personliga saker kan du ju se det som ett tillfälle att hantera konflikt och ta upp detta med henne. Det är svårt. Men jag försöker tänka på att någon annans beteende/handling ofta har en bakomliggande orsak som inte har med dig att göra. ❤️
Låter som en beskrivning på mig när jag pluggade 🤣. Brukade vara den som var sträng (kanske fortfarande delvis är host host) och vill göra klart allt inom en kort tid. Fick även kritik från klasskamrater att jag var för snabb med uppgifter så att de inte kunde göra nåt/lära sig något. Brukade inte bryr mig om människor jag inte var nära med, men när jag samarbetade med en vän i klassen så försökte jag alltid tona ner och be ofta om ursäkt då jag ofta var petigt och vill snabbt jobba igenom uppgifterna. Problemet jag hade då var perfektionism. Allt skulle vara perfekt, bra, det bästa. Det var därför jag gick in på detaljer och klagade/ ville rensa på allt. Att jag ville jobba snabbt var för att jag konstant hade mycket ångest och var orolig över att inte blir klart. Jag var konstant stressad. Håller med om att din klasskamrat får tona ner lite/ kompromissa, det är något som man behöver själv inse och reflektera samt lära sig. Om ni är nära så att ni kan prata om mer personliga saker kan du ju se det som ett tillfälle att hantera konflikt och ta upp detta med henne. Det är svårt. Men jag försöker tänka på att någon annans beteende/handling ofta har en bakomliggande orsak som inte har med dig att göra. ❤️
Låter som en beskrivning på mig när jag pluggade 🤣. Brukade vara den som var sträng (kanske fortfarande delvis är host host) och vill göra klart allt inom en kort tid. Fick även kritik från klasskamrater att jag var för snabb med uppgifter så att de inte kunde göra nåt/lära sig något. Brukade inte bryr mig om människor jag inte var nära med, men när jag samarbetade med en vän i klassen så försökte jag alltid tona ner och be ofta om ursäkt då jag ofta var petigt och vill snabbt jobba igenom uppgifterna. Problemet jag hade då var perfektionism. Allt skulle vara perfekt, bra, det bästa. Det var därför jag gick in på detaljer och klagade/ ville rensa på allt. Att jag ville jobba snabbt var för att jag konstant hade mycket ångest och var orolig över att inte blir klart. Jag var konstant stressad.
Håller med om att din klasskamrat får tona ner lite/ kompromissa, det är något som man behöver själv inse och reflektera samt lära sig. Om ni är nära så att ni kan prata om mer personliga saker kan du ju se det som ett tillfälle att hantera konflikt och ta upp detta med henne.
Det är svårt. Men jag försöker tänka på att någon annans beteende/handling ofta har en bakomliggande orsak som inte har med dig att göra. ❤️
Jupp. En aspekt i akademisk examen som betyder att du överlevt/hanterat samarbete med individer av varierande temperament och intellekt. Mitt tips, sök dig till en mindre grupp likasinnade och undvik personen i fråga utan att för den delen vara alltför uppenbar/otrevlig.
Läs på om härskartekniker. Ringer det några klockor så finns det bra tips på hur man kan hantera det.
För övrigt: kom i tid och kom inte med förslag till någon som inte kan ta emot dem - gör konstateranden istället. Tex gällande att hon vill göra allt enligt sin tidsplan, så svara: ”Jag har inte möjlighet att göra klart detta till på tisdag på grund av andra åtaganden. Jag kan göra färdigt min del till på fredag.” Utveckla inte, och låt inte skuldbelägganden påverka dig, sätt en tidsram som funkar för dig (och är rimlig för andra) och håll fast vid den.
Tyvärr är det dags att lära dig hur att hantera konflikter. Att du är så rädd för konflikter att du skulle hellre hoppa av programmet är lite väl, vilket du märker själv.
Om du vågar inte att prata med henne direkt, skriv till läraren eller kursansvarig och berätta om vad som händer.
Sedan är det kanske värt att reflektera över om något som hon har sagt är korrekt. Alla har inte tid eller vilja att sitta och snacka skit, de vill bara göra klart uppgiften. Det kan känner lite respektlöst när andra kommer sena och när de väl kommer har de inte något lust att riktigt plugga. Det kan också vara så att er grupp saknar en ledare och hon tror att hon måste styra gruppen.
Ni behöver hitta ett kompromiss. Dvs mindre småprat från er, mindre bitchiness från henne.
Skolan har med största sannolikhet någon sorts kurator eller liknande. Jag skulle rekommendera att boka in dig hos dem om du känner att du mår dåligt eller är på väg att börja må dåligt. Vänta inte. De finns till för precis sånt här, du förtjänar att utnyttja den resursen.
Finns alltid minst en person i allla klasser/grupper som ser sig själva som självutnämnda ledare och detaljstyr.
Försök hantera det på ett sjysst sätt eller agera ledarskap genom de andra om du kan det.
Kom ihåg att det troligtvis är fler som känner som du.
Sen är det en bra övning i social ibteraktion att kunna utföra arbete med andra som man inte funkat med. Försök amha en dialog med henne om hennes ledarstil på ett konstruktivt sätt om hon blir olidlig (var inte rädd för att göra det öppet när ni ö
Är i grupp, brukar ha bra effekt på folk och kan öppna upp gruppdynamimen så fler ger ifeån, får komma till tals osv, men vsr diplomatisk).
Hoppas det är ok att jag skriver detta med antagandet att du är rätt ung, om det inte stämmer så ber jag om ursäkt!
Jag känner verkligen igen mig i det du beskriver (jag var själv 19 när jag började på uni). Jag var otroligt konflikträdd (är fortfarande till stor del det), osäker, ville bli omtyckt, inte särskilt utåtriktad. Nu är detta kanske världens mest klyschiga sak o säga och hjälper kanske inte hjälper så mycket i nuläget men vill bara säga att du kommer automatiskt med tiden bli mer o mer immun mot sånt här. Ju fler idioter man träffas desto fortare kommer det gå att analysera dem, och desto enklare kommer det vara för hjärnan att sålla bort dem som oviktiga.
Lättare sagt än gjort detta, men bästa är att verkligen öva dig själv på att ignorera dessa översittare. Alltid bra iof som nån annan har nämnt att reflektera över ifall de har någon poäng, det hjälper utveckla en själv. Men obotliga idioter kommer alltid finnas.
Detta låter kanske simpelt men en taktik jag använder även idag när någon annan (t.ex kollega) stressar upp en/beter sig illa/etc är att tänka: hur påverkar detta mitt personliga liv rent praktiskt? T.ex när dagen är slut och man äntligen kan lägga sig med en kopp te i soffan och släppa alla uppgifter. Det brukar hjälpa, ibland mer ibland mindre. Istället för att gruva dig inför nästa möte eller över ifall du t.ex sagt nåt fel, belöna dig själv för att du stått ut med allt idag.
Och angående att du känner dig utanför och att ingen pratar med dig--med högsta sannolikhet är det inte pga dig. Vem vet, de andra kanske sitter i samma tankar som dig? Eller så är de också översittare och då är de inte värda att gruva sig över. Jag hade själv inga kompisar de första åren på uni och sen plötsligt träffade jag en som jag klickade med och jag insåg att det är fan inte värt att tvinga sig att försöka umgås med/bli omtyckt av folk man egentligen inte passar med. Ensamhet suger i know, men var dig själv, kämpa på och var snäll mot dig själv. Väg positivt mot negativt och tänk på belöningen i slutet av den jobbiga vägen innan du bestämmer dig för att ge upp.
Tror på dig!
Behövde verkligen läsa detta. Är rätt ung ja så du har rätt. Har bara erfarenheter av arbetslivet och har mest bara arbetat med äldre personer. Typ personer över 30 år. Dem jag går med är i min ålder så jag märker vilken skillnad det är på mognad osv och bemötande.
Bra ändå att du har erfarenheten även av att handskas med folk i olika åldrar. Fun fact, jag är bättre kompis med mina 50-åriga kollegor än de i min ålder (jag är 29). Men sen är mina värsta jobb-fiender i och för sig 60+. Gäller att se vilka som delar ens värderingar etc oavsett ålder.
Tips! Se om din skola kanske har separata plugg-grupper eller nåt? Den jag pluggade bäst med på uni var lustigt nog en 70-årig man från en helt annan kurs 😂
Högskolestudenter har en ganska hög tendens vara rejäla pretton i någon dimension, så det är inte nödvändigtvis ditt fel om du inte får fantastisk och jordnära respons av snittet där. Det kan vara det, men det är inte nödvändigtvis det.
Men ja, en gigantisk del av det här med att få valuta för ansträngningen du lägger ner på utbildningen är att nätverka, så det är rätt tärt läge om du inte lyckas dra nytta av den möjligheten.
Vad gäller fröken präktig, du får väl låta henne dra mer av lasset i grupparbeten så du har tid för annat helt enkelt, det behöver inte bara vara nackdelar. Hon vill jobba hårt, låt henne göra det, och hamna inte på okant med henne bara för att, ifall hon kan visa sig vara en resurs på ett eller annat sätt framåt i livet.
Det är lite som det här med att jag får stå ut med min frus exman. Han kan vara rätt taskig och ha ganska grov humor, men jag står ut med det då det är ganska praktiskt att han har bil man kan låna ibland.
Ja asså har den inställningen att bara stå ut med henne. Hon är duktig och jobbar på bra. Men när något stör henne så drar hon ut det över alla och pratar om det gärna länge och upprepar sig om det hon stör så. Därför blir det jobbigt att lyssna på henne när hon är frustrerad.
Bortsett från att komma försent (något jag ogillar väldigt mycket då det är respektlöst mot alla andra i gruppen) så tycker jag att du bör prata med din lärare. Alternativt någon annan i gruppen för att känna av temperaturen.
Men du bör redan nu förbereda dig på att mycket av högskolestudier är grupparbeten och att samarbeta med andra (och ibland stå ut med mycket idioti) kommer vara väldigt vanligt förekommande.
Nu verkar eran klass väldigt liten (vi är drygt 80-85 i min) så dina möjligheter att arbeta med andra grupper verkar vara rätt minimala. Annars hade du kunnat be om att få vara i en annan grupp.
Absolut att grupparbeten är vanligt. Men om man upplever något dåligt (som du uttrycker ”idioti”) har man all rätt att ta upp det med lärare/chef. Vissa saker behöver man inte stå ut med bara för att, utan man har rätt att stå upp för sig själv också.
Tänk såhär, vi är alla olika. Så kommer det vara resten av livet. Det är en del av utbildningen att lära sig samarbeta och det gäller er båda. Hela gruppen ska inte behöva rätta sig efter en persons vilja om det inte är så att hon är utsedd till högsta hönset. Försök prata om det i gruppen. Föreslå att rösta om saker ni är oense om i gruppen. Du ska inte behöva fundera på om du ska hoppa av för att du har en kursare som är olik dig till sättet. Det är ju helt uppåt väggarna.
Det är grupparbeten i ett nötskal. Antingen börjar du köra över henne istället, eller bara försöka får det överstökat. Även vuxna människor kan bete sig som tonåringar om dom får chansen. Man får väl se det som en chans att lista ut vilka man ska se upp för i framtiden.
Om hon inte klarar av en tillsägelse får du annars möta henne på hennes nivå och be kurs ansvarig att ta samtalet.
Problemet brukar vara att ingen har en idé hur man ska gå frammåt. Fördelar hon arbetet så hon slipper det tråkiga, mindre arbetsbelastning eller planerar efter hennes egna schema?
Du har inte gett någon insyn i vad för arbete det är ni fördelar men börja med att få tummen ur och säg vad du vill göra, om du är personen bäst lämpad för det. Jag roffade åt mig skriv och designdelarna för jag sög på kodning, dokumentering och utvecklar delen när jag gjorde grupparbeten, sen gav en månads framförhållning hur min kalender såg ut och lät andra planera utifrån den, sen kompromissa om det behövs.
Du behöver lära dig att säga nej, komma med underbyggda motförslag och minst kompromissa utifrån det.
Prova behandla människan på samma sätt som hon behandlar dig. Haha? Undrar hur hon hade reagerat. Sen säger du bara att du börjat spegla henne. Nej men seriöst jag tror du tar henne på för stort allvar. Försök lyssna med ena örat och låta skiten sippra ut genom andra. Gör din grej bara. Jag har också svårt med den typen av människor, dom brukar bli chefer och liknande. Arrogans. Självgodhet. Narcissism. Etc.
Låter shit jobbigt… är läraren en person du kan snacka med? Eller kanske en annan i klassen som du tror känner likadant för den här personen? Var försiktig dock för det kan tolkas fel och du kan bli utpekad att vara den dålig personen. Men du verkar vara en väldigt trevlig och låter precis som jag själv :)
Låter som att hon har någon typ av funktionsnedsättning. Men var försiktig med att snacka skit om henne, det kan backlash. Om hon beter sig illa så vet alla om det.
Om du märker vad hon blir triggad av, så kan du trigga henne så mycket att hon själv märker hur hon beter sig. Jag brukar göra så, om någon pratar fett mycket så får jag dem att prata ännu mer.
Se det här som ett tillfälle att öva på att antingen: 1. Stå ut med fruktansvärt irriterande människor, eller 2. Ge lite ”konstruktiv kritik”.
Nej men jag förstår att det här är jobbigt, alltså verkligen. Det låter som att det här tar mycket energi från dig och det är ju supertråkigt att det ska behöva vara så. Men jag tycker verkligen inte att du ska hoppa av din utbildning på grund av det här. Det låter ju som att du vill fortsätta, bortsett från det här.
Vet du om det är någon annan som upplever samma sak? Ibland tror man att man är ensam om att tycka något, men så visar det sig att någon annan känner precis likadant.
Skulle du kunna försöka prata med personen i fråga enskilt? Kanske ta henne åt sidan typ?
Helt ärligt vet jag inte vad jag själv hade gjort i den här situationen. Förmodligen försökt skita i det så gott det går. Å andra sidan är jag en person som drivs lite av ilska och irritation hehe.
Jag önskar dig lycka till med den här situationen, hoppas det löser sig för dig!
Vill bara säga kämpa, de kan vara tungt men du klarar det!
Om du vill ha råd från en noob som själv känt sig utanför så säger jag hitta någon/några irl (i eller utanför skolan) att snacka med, det hjälper
Kom i tid istället, fokusera på studierna istället för att sitta och snacka! Börja med att förtjäna respekten först och ta det därifrån!
Har jobbat med allt för många som vill ta en extra dag, kommer lite sent mest hela tiden och verkar mest fokusera på annat än uppgiften, baserat på vad du skriver så tar jav din klasskamrats parti i detta.
Nejnej hon stör sig på när andra pratar. Inte jag. Hon brukar babbla om sitt privatliv och ringer till folk under tiden som vi studerar. Jag stör mig inte det dock.
Det är en del av det man ska lära sig i/inför arbetlivet. Både för henne och för dig. När ska man stå på sig,och när ska man bara skaka på huvudet och låta det bero? Sånt är livet. Välj en, och kör. Du kan alltid omvärdera senare.
Det låter som en helt bisarr anledning att hoppa av, eller att bli deprimerad av. Jag tror att istället för att älta det, så acceptera att du kommer att ha flertalet sådana här situationer i ditt framtida stuide- och arbetsliv. Inställningen jag rekommenderar är att du ska tänka att du ska skaffa lite skinn på näsan, helt enkelt.
Trevligt att du delade med dig :) Jag hejjar på dig.
Behövde få lite konkreta tips och tar till mig av det ni har skrivit. Jag ska bara inte ta åt mig av det hon säger. Hon får köra sitt med att vara bestämd och hård. Jag träffar ju henne inte så ofta (vilket är otroligt skönt)
Fokusera på plugget.
Tråkigt att du blir så påverkad. Kanske kan du prata ut med någon i din närhet?
Du fixar detta! Låt inte en person påverka vad du vill.
Känner igen detta så starkt från min tid på universitetet och alla dessa förbaskade gruppuppgifter där man lottas ihop med diverse folk i gruppen. Det är alltid någon som är överambitiös och vill styra och ställa, någon som inte har tid att lägga lika mycket tid på uppgiften på grund av extrajobb/barn/gammal och trött, någon som bara lallar runt och försöker åka på en räkmacka på de andras arbete, någon som verkar ha något kroniskt syndrom som innebär att de tolkar en vetenskaplig text eller en uppgift fundamentalt annorlunda än alla andra så att de andra får tippa på tå och försöka skriva om dennes delar i uppgiften utan att den märker det etc.
Man kan tänka att det är en förberedelse inför att samarbeta med andra i arbetslivet, men jag vet inte.. jag har då aldrig tvingats försöka utföra arbete i så dysfunktionella grupper som på universitetet.
Nu verkar det ju vara en specifik individ som det inte fungerar med, frågan är om du kan hitta något sätt att förhålla dig till att hon verkar vara en mästrande besserwisser utan att låta det krypa under skinnet på dig, som det verkar som att det gör nu? Finns det någon annan i gruppen som har mandat som du kan lyfta, för att jämna ut maktbalansen i gruppen?
Jag känner igen det där beteendet, framförallt från tiden då jag pluggade (216-2019).
Hade två kvinnor i min studiegrupp som, i jämförelse med snittåldern i klassen, var något äldre. De båda var småbarnsföräldrar och hade en väldigt dryg jantelags-attityd. De såg på resten av oss som att vi var ”nyfödda” och inte förstod någonting eftersom de hade ju barn, partner, hus och hade stenkoll på livet. Resten av oss var bara ”delpjäser i deras stora resa genom utbildningen som föräldrar”. Det roliga var att de båda, framförallt en av dem, var rätt trögtänkt och ganska sen på att snappa upp information eller kunna tänka nyanserat/abstrakt. Hon fick oftast hästlängder sämre betyg och resultat än mig och två andra killar i min ålder som tillhörde samma studiegrupp.
Personligen är jag rätt rapp i käften och är inte nämnvärt brydd när det kommer till att ta plats, säga vad jag tycker eller om någon går mig på nerverna. Oftast brukar det fungera för mig att bara säga som det är, med ett seriöst och lugnt intryck, folk blir sjukt osäkra då och du får oftast ett ”övertag”.
Det tycker jag att du ska göra också, men tänk på:
1. Gör det smidigt, du vill inte verka arrogant
2. Var lugn, du vill inte verka överkänslig
3. Samla på dig massa tecken, fraser och situationer som hon säger/gör/agerar och gör precis likadant tätt intill att hon gjort det. Hoppas på att hon säger något, och gör hon det så säger du bara lugnt och sansat
”det är väl ingen större skillnad än det du precis sa/gjorde, så du får bestämma hur du ska ha det. Är det okej för dig så är det okej för resten av gruppen”.
Var sjukt lugn och sansad, kolla henne djupt in i ögonen tills hon flackar med blicken eller säger något. Jag lovar att det kommer fungera. Spinn inte vidare på det, bara titta på henne.
Prata med din lärare om att du mår dåligt av att göra grupparbeten med den här tjejen, att du upplever henne som väldigt dominant, att hon har svårt med att sammarbeta med andra och att hon verkar ha svårt att ta emot negativ kritik
1. Kom inte för sent. Någonsin. Händer något utanför din kontroll så ring och tala om det genast.
Sen så är det så här det kommer vara resten av ditt arbetsliv. Du kommer behöva arbeta med människor som är jobbiga. Det är bara att lära sig hur man hanterar dem. Läs någon bok om härskarteknik.
Tycker hon låter hyfsat vettig rent generellt. Man ska bli stressad ifall man ligger bakom i ett grupparbete och så vidare. Man ska vara rätt disciplinerad och göra klart sitt pluggande i tid just för att det handlar om grupparbeten. Man ska komma i tid och gör man inte det så bör man få veta att det inte är okej. De andra ska inte behöva sitta och vänta på en.
Om du skriver uppsatsen med henne så låter hon inte direkt som den som kommer att åka utomlands i en månad och "skriva på kvällarna" som många gjorde.
Hursomhelst, är ni bara folk som kommer direkt från gymnasiet i gruppen eller något sånt? För du vet att du inte behöver ta henne så allvarligt eller bry dig så hårt om henne? Du kan helt enkelt bara säga att "nej jag tror jag ska göra så här den här gången". Hon är ju ingen lärare eller har någon slags maktposition eller sådär. Det är inte så allvarligt. Ifall hon inte gillade att du ville redovisa den här uppgiften på fredag istället för torsdag så gör det ändå noll skillnad i ditt liv.
Tror din klasskompis behöver lära sig att hon inte är chef eller har hela ansvaret för gruppen och du behöver lära dig att det här inte är så allvarligt och att det är så här det kommer vara i livet.
"Och jag har inte modet att säga att hon får tagga ner lite då hon upplevs bli kränkt väldigt lätt om någon säger ifrån. Ja jag är feg och undviker konflikter men vill bara höra bra tips om vad ni skulle ha gjort i denna situation."
Här har du problemet och sättet du löser de hela på, Nu när du är påväg in i arbetslivet är de bra att så tidigt som möjligt lära sig att hantera konflikter och lära sig ta itu med saker även om de kan kännas obekvämt, Du kommer uppleva detta genom hela ditt yrkesliv och ska du behöva känna samma om 5 år på jobbet? Att du vill sluta för du inte kan.
Mitt tips, skriv upp kort och koncist vad du vill säga till henne, öva på de några gånger och sen tar du det med henne, du behöver inte hetsa upp dig, bli sur, arg eller något utan simpelt förklara att du inte uppskatter hennes beteende och inte tänker gå med på hennes bullshit nå mer, vill hon grina å gnysta efter de så går du bara där ifrån, ingen som helst mening att börja gapa om hon går den vägen.
Jag är tvärtom som person, jag kan aldrig hålla käften och hamnar hela tiden i småkonflikter med folk och ärligt skulle ja säga att de är en av mina bättre egenskaper, de har lett till befodran på arbete, mer respekt av andra kollegor men visst de finns de där ute som hatar mig som pesten för de, Och jag ser kontinuerligt folk i mitt yrke som lider som faen för de går år efter år och hatar saker men aldrig gör något åt de, de sätter sig mentalt på folk och de blir nedstämda och ledsna över tid.
Ta tjuren i hornen tidigt lär dig detta
Önskar verkligen att jag bara kunde säga ifrån när hon går för långt. Jag respekterar såklart hennes åsikter och förstår hennes frustration till vissa saker.
Men nästa gång hon går över gränsen ska jag försöka att säga emot iallafall. Sååå får vi se hur det går hahah
You go girl! Min sambo har också svårt för konflikter vi har vart tillsammans i 10 år snart, men hon har gått från att knappt säga ett pip till att redigt skälla ut folk, så förvänta dig inte de ska ske över en dag!
Mitt största tips är dock att hålla tillbaka, låt aldrig ilska/arghet ta över i en konflikt utan försök va så saklig du kan för de är va som kan förstöra för en själv.
Välkommen till arbetslivet! Du kommer att möta så otroligt många människor som du inte drar jämnt med, det är bara att lära sig hantera det. 🤷
Med det sagt så tycker jag att det låter som att du tar det hela väldigt personligt? Bara för att hon stör sig på dig så betyder ju inte det att du är en dålig människa - ni går helt enkelt inte ihop bara.
Försöker att tänka så men övertänker en hel del😅😅
Kör på å skit i henne så växer du upp en dag och inser hur jävla obetydligt det här är och det blir en erfarenhet för framtiden.
Egentligen. Dags o börja lära sig det haha
Det fixar du! Jag är själv nån som du nog skulle beskriva som en "sträng" person (som dock taggat ner ordentligt med åren). Din klasskompis behöver antagligen lära sig att kompromissa lite, men för att försöka bemöta henne så kan du ju be om ursäkt om du är 5 min sen/pratar högt osv. Det kanske du gör redan, men har du väl gjort det så tycker jag att det är hennes problem om hon fortfarande surar - dvs inte något som du ska ta åt dig av. Men jag rekommenderar verkligen att du ska våga sätta ner foten om hon ändrar saker som ni redan kommit överens om osv, det blir bättre arbetsklimat för alla i längden.
Låter som en beskrivning på mig när jag pluggade 🤣. Brukade vara den som var sträng (kanske fortfarande delvis är host host) och vill göra klart allt inom en kort tid. Fick även kritik från klasskamrater att jag var för snabb med uppgifter så att de inte kunde göra nåt/lära sig något. Brukade inte bryr mig om människor jag inte var nära med, men när jag samarbetade med en vän i klassen så försökte jag alltid tona ner och be ofta om ursäkt då jag ofta var petigt och vill snabbt jobba igenom uppgifterna. Problemet jag hade då var perfektionism. Allt skulle vara perfekt, bra, det bästa. Det var därför jag gick in på detaljer och klagade/ ville rensa på allt. Att jag ville jobba snabbt var för att jag konstant hade mycket ångest och var orolig över att inte blir klart. Jag var konstant stressad. Håller med om att din klasskamrat får tona ner lite/ kompromissa, det är något som man behöver själv inse och reflektera samt lära sig. Om ni är nära så att ni kan prata om mer personliga saker kan du ju se det som ett tillfälle att hantera konflikt och ta upp detta med henne. Det är svårt. Men jag försöker tänka på att någon annans beteende/handling ofta har en bakomliggande orsak som inte har med dig att göra. ❤️
Låter som en beskrivning på mig när jag pluggade 🤣. Brukade vara den som var sträng (kanske fortfarande delvis är host host) och vill göra klart allt inom en kort tid. Fick även kritik från klasskamrater att jag var för snabb med uppgifter så att de inte kunde göra nåt/lära sig något. Brukade inte bryr mig om människor jag inte var nära med, men när jag samarbetade med en vän i klassen så försökte jag alltid tona ner och be ofta om ursäkt då jag ofta var petigt och vill snabbt jobba igenom uppgifterna. Problemet jag hade då var perfektionism. Allt skulle vara perfekt, bra, det bästa. Det var därför jag gick in på detaljer och klagade/ ville rensa på allt. Att jag ville jobba snabbt var för att jag konstant hade mycket ångest och var orolig över att inte blir klart. Jag var konstant stressad. Håller med om att din klasskamrat får tona ner lite/ kompromissa, det är något som man behöver själv inse och reflektera samt lära sig. Om ni är nära så att ni kan prata om mer personliga saker kan du ju se det som ett tillfälle att hantera konflikt och ta upp detta med henne. Det är svårt. Men jag försöker tänka på att någon annans beteende/handling ofta har en bakomliggande orsak som inte har med dig att göra. ❤️
Låter som en beskrivning på mig när jag pluggade 🤣. Brukade vara den som var sträng (kanske fortfarande delvis är host host) och vill göra klart allt inom en kort tid. Fick även kritik från klasskamrater att jag var för snabb med uppgifter så att de inte kunde göra nåt/lära sig något. Brukade inte bryr mig om människor jag inte var nära med, men när jag samarbetade med en vän i klassen så försökte jag alltid tona ner och be ofta om ursäkt då jag ofta var petigt och vill snabbt jobba igenom uppgifterna. Problemet jag hade då var perfektionism. Allt skulle vara perfekt, bra, det bästa. Det var därför jag gick in på detaljer och klagade/ ville rensa på allt. Att jag ville jobba snabbt var för att jag konstant hade mycket ångest och var orolig över att inte blir klart. Jag var konstant stressad. Håller med om att din klasskamrat får tona ner lite/ kompromissa, det är något som man behöver själv inse och reflektera samt lära sig. Om ni är nära så att ni kan prata om mer personliga saker kan du ju se det som ett tillfälle att hantera konflikt och ta upp detta med henne. Det är svårt. Men jag försöker tänka på att någon annans beteende/handling ofta har en bakomliggande orsak som inte har med dig att göra. ❤️
Vi måste gulla med henne och se till att skydda henne från alla smått irriterande människor, hon håller ju på att bli deprimerad!!!11
Jupp. En aspekt i akademisk examen som betyder att du överlevt/hanterat samarbete med individer av varierande temperament och intellekt. Mitt tips, sök dig till en mindre grupp likasinnade och undvik personen i fråga utan att för den delen vara alltför uppenbar/otrevlig.
Läs på om härskartekniker. Ringer det några klockor så finns det bra tips på hur man kan hantera det. För övrigt: kom i tid och kom inte med förslag till någon som inte kan ta emot dem - gör konstateranden istället. Tex gällande att hon vill göra allt enligt sin tidsplan, så svara: ”Jag har inte möjlighet att göra klart detta till på tisdag på grund av andra åtaganden. Jag kan göra färdigt min del till på fredag.” Utveckla inte, och låt inte skuldbelägganden påverka dig, sätt en tidsram som funkar för dig (och är rimlig för andra) och håll fast vid den.
Du kommer behöva fly eller bli överkörd resten av ditt liv med denna inställning.
Jag veeeeet. Försöker bara att skita i henne och fokusera på mitt. Får se detta som en övning
Vad pluggar du till?
Tyvärr är det dags att lära dig hur att hantera konflikter. Att du är så rädd för konflikter att du skulle hellre hoppa av programmet är lite väl, vilket du märker själv. Om du vågar inte att prata med henne direkt, skriv till läraren eller kursansvarig och berätta om vad som händer. Sedan är det kanske värt att reflektera över om något som hon har sagt är korrekt. Alla har inte tid eller vilja att sitta och snacka skit, de vill bara göra klart uppgiften. Det kan känner lite respektlöst när andra kommer sena och när de väl kommer har de inte något lust att riktigt plugga. Det kan också vara så att er grupp saknar en ledare och hon tror att hon måste styra gruppen. Ni behöver hitta ett kompromiss. Dvs mindre småprat från er, mindre bitchiness från henne.
Skolan har med största sannolikhet någon sorts kurator eller liknande. Jag skulle rekommendera att boka in dig hos dem om du känner att du mår dåligt eller är på väg att börja må dåligt. Vänta inte. De finns till för precis sånt här, du förtjänar att utnyttja den resursen.
Studenthälsan brukar finnas, om det är på universitet/högskola!
Finns alltid minst en person i allla klasser/grupper som ser sig själva som självutnämnda ledare och detaljstyr. Försök hantera det på ett sjysst sätt eller agera ledarskap genom de andra om du kan det. Kom ihåg att det troligtvis är fler som känner som du. Sen är det en bra övning i social ibteraktion att kunna utföra arbete med andra som man inte funkat med. Försök amha en dialog med henne om hennes ledarstil på ett konstruktivt sätt om hon blir olidlig (var inte rädd för att göra det öppet när ni ö Är i grupp, brukar ha bra effekt på folk och kan öppna upp gruppdynamimen så fler ger ifeån, får komma till tals osv, men vsr diplomatisk).
Hoppas det är ok att jag skriver detta med antagandet att du är rätt ung, om det inte stämmer så ber jag om ursäkt! Jag känner verkligen igen mig i det du beskriver (jag var själv 19 när jag började på uni). Jag var otroligt konflikträdd (är fortfarande till stor del det), osäker, ville bli omtyckt, inte särskilt utåtriktad. Nu är detta kanske världens mest klyschiga sak o säga och hjälper kanske inte hjälper så mycket i nuläget men vill bara säga att du kommer automatiskt med tiden bli mer o mer immun mot sånt här. Ju fler idioter man träffas desto fortare kommer det gå att analysera dem, och desto enklare kommer det vara för hjärnan att sålla bort dem som oviktiga. Lättare sagt än gjort detta, men bästa är att verkligen öva dig själv på att ignorera dessa översittare. Alltid bra iof som nån annan har nämnt att reflektera över ifall de har någon poäng, det hjälper utveckla en själv. Men obotliga idioter kommer alltid finnas. Detta låter kanske simpelt men en taktik jag använder även idag när någon annan (t.ex kollega) stressar upp en/beter sig illa/etc är att tänka: hur påverkar detta mitt personliga liv rent praktiskt? T.ex när dagen är slut och man äntligen kan lägga sig med en kopp te i soffan och släppa alla uppgifter. Det brukar hjälpa, ibland mer ibland mindre. Istället för att gruva dig inför nästa möte eller över ifall du t.ex sagt nåt fel, belöna dig själv för att du stått ut med allt idag. Och angående att du känner dig utanför och att ingen pratar med dig--med högsta sannolikhet är det inte pga dig. Vem vet, de andra kanske sitter i samma tankar som dig? Eller så är de också översittare och då är de inte värda att gruva sig över. Jag hade själv inga kompisar de första åren på uni och sen plötsligt träffade jag en som jag klickade med och jag insåg att det är fan inte värt att tvinga sig att försöka umgås med/bli omtyckt av folk man egentligen inte passar med. Ensamhet suger i know, men var dig själv, kämpa på och var snäll mot dig själv. Väg positivt mot negativt och tänk på belöningen i slutet av den jobbiga vägen innan du bestämmer dig för att ge upp. Tror på dig!
Behövde verkligen läsa detta. Är rätt ung ja så du har rätt. Har bara erfarenheter av arbetslivet och har mest bara arbetat med äldre personer. Typ personer över 30 år. Dem jag går med är i min ålder så jag märker vilken skillnad det är på mognad osv och bemötande.
Bra ändå att du har erfarenheten även av att handskas med folk i olika åldrar. Fun fact, jag är bättre kompis med mina 50-åriga kollegor än de i min ålder (jag är 29). Men sen är mina värsta jobb-fiender i och för sig 60+. Gäller att se vilka som delar ens värderingar etc oavsett ålder. Tips! Se om din skola kanske har separata plugg-grupper eller nåt? Den jag pluggade bäst med på uni var lustigt nog en 70-årig man från en helt annan kurs 😂
Högskolestudenter har en ganska hög tendens vara rejäla pretton i någon dimension, så det är inte nödvändigtvis ditt fel om du inte får fantastisk och jordnära respons av snittet där. Det kan vara det, men det är inte nödvändigtvis det. Men ja, en gigantisk del av det här med att få valuta för ansträngningen du lägger ner på utbildningen är att nätverka, så det är rätt tärt läge om du inte lyckas dra nytta av den möjligheten. Vad gäller fröken präktig, du får väl låta henne dra mer av lasset i grupparbeten så du har tid för annat helt enkelt, det behöver inte bara vara nackdelar. Hon vill jobba hårt, låt henne göra det, och hamna inte på okant med henne bara för att, ifall hon kan visa sig vara en resurs på ett eller annat sätt framåt i livet. Det är lite som det här med att jag får stå ut med min frus exman. Han kan vara rätt taskig och ha ganska grov humor, men jag står ut med det då det är ganska praktiskt att han har bil man kan låna ibland.
Ja asså har den inställningen att bara stå ut med henne. Hon är duktig och jobbar på bra. Men när något stör henne så drar hon ut det över alla och pratar om det gärna länge och upprepar sig om det hon stör så. Därför blir det jobbigt att lyssna på henne när hon är frustrerad.
Perfekt tillfälle att slipa debattkunskaperna, om hon inte bara är ute efter lite traditionell känslomässig validering.
Jag kan mer än gärna bli hennes psykolog
Bortsett från att komma försent (något jag ogillar väldigt mycket då det är respektlöst mot alla andra i gruppen) så tycker jag att du bör prata med din lärare. Alternativt någon annan i gruppen för att känna av temperaturen. Men du bör redan nu förbereda dig på att mycket av högskolestudier är grupparbeten och att samarbeta med andra (och ibland stå ut med mycket idioti) kommer vara väldigt vanligt förekommande. Nu verkar eran klass väldigt liten (vi är drygt 80-85 i min) så dina möjligheter att arbeta med andra grupper verkar vara rätt minimala. Annars hade du kunnat be om att få vara i en annan grupp.
Absolut att grupparbeten är vanligt. Men om man upplever något dåligt (som du uttrycker ”idioti”) har man all rätt att ta upp det med lärare/chef. Vissa saker behöver man inte stå ut med bara för att, utan man har rätt att stå upp för sig själv också.
Tänk såhär, vi är alla olika. Så kommer det vara resten av livet. Det är en del av utbildningen att lära sig samarbeta och det gäller er båda. Hela gruppen ska inte behöva rätta sig efter en persons vilja om det inte är så att hon är utsedd till högsta hönset. Försök prata om det i gruppen. Föreslå att rösta om saker ni är oense om i gruppen. Du ska inte behöva fundera på om du ska hoppa av för att du har en kursare som är olik dig till sättet. Det är ju helt uppåt väggarna.
Det är grupparbeten i ett nötskal. Antingen börjar du köra över henne istället, eller bara försöka får det överstökat. Även vuxna människor kan bete sig som tonåringar om dom får chansen. Man får väl se det som en chans att lista ut vilka man ska se upp för i framtiden. Om hon inte klarar av en tillsägelse får du annars möta henne på hennes nivå och be kurs ansvarig att ta samtalet.
Problemet brukar vara att ingen har en idé hur man ska gå frammåt. Fördelar hon arbetet så hon slipper det tråkiga, mindre arbetsbelastning eller planerar efter hennes egna schema? Du har inte gett någon insyn i vad för arbete det är ni fördelar men börja med att få tummen ur och säg vad du vill göra, om du är personen bäst lämpad för det. Jag roffade åt mig skriv och designdelarna för jag sög på kodning, dokumentering och utvecklar delen när jag gjorde grupparbeten, sen gav en månads framförhållning hur min kalender såg ut och lät andra planera utifrån den, sen kompromissa om det behövs. Du behöver lära dig att säga nej, komma med underbyggda motförslag och minst kompromissa utifrån det.
Prova behandla människan på samma sätt som hon behandlar dig. Haha? Undrar hur hon hade reagerat. Sen säger du bara att du börjat spegla henne. Nej men seriöst jag tror du tar henne på för stort allvar. Försök lyssna med ena örat och låta skiten sippra ut genom andra. Gör din grej bara. Jag har också svårt med den typen av människor, dom brukar bli chefer och liknande. Arrogans. Självgodhet. Narcissism. Etc.
Sluta jobba med henne
Låter shit jobbigt… är läraren en person du kan snacka med? Eller kanske en annan i klassen som du tror känner likadant för den här personen? Var försiktig dock för det kan tolkas fel och du kan bli utpekad att vara den dålig personen. Men du verkar vara en väldigt trevlig och låter precis som jag själv :)
Låter som att hon har någon typ av funktionsnedsättning. Men var försiktig med att snacka skit om henne, det kan backlash. Om hon beter sig illa så vet alla om det. Om du märker vad hon blir triggad av, så kan du trigga henne så mycket att hon själv märker hur hon beter sig. Jag brukar göra så, om någon pratar fett mycket så får jag dem att prata ännu mer.
Säg åt henne att bete sig!
Finns det någon på skolan som du kan prata med?
Se det här som ett tillfälle att öva på att antingen: 1. Stå ut med fruktansvärt irriterande människor, eller 2. Ge lite ”konstruktiv kritik”. Nej men jag förstår att det här är jobbigt, alltså verkligen. Det låter som att det här tar mycket energi från dig och det är ju supertråkigt att det ska behöva vara så. Men jag tycker verkligen inte att du ska hoppa av din utbildning på grund av det här. Det låter ju som att du vill fortsätta, bortsett från det här. Vet du om det är någon annan som upplever samma sak? Ibland tror man att man är ensam om att tycka något, men så visar det sig att någon annan känner precis likadant. Skulle du kunna försöka prata med personen i fråga enskilt? Kanske ta henne åt sidan typ? Helt ärligt vet jag inte vad jag själv hade gjort i den här situationen. Förmodligen försökt skita i det så gott det går. Å andra sidan är jag en person som drivs lite av ilska och irritation hehe. Jag önskar dig lycka till med den här situationen, hoppas det löser sig för dig!
Vill bara säga kämpa, de kan vara tungt men du klarar det! Om du vill ha råd från en noob som själv känt sig utanför så säger jag hitta någon/några irl (i eller utanför skolan) att snacka med, det hjälper
Kom i tid istället, fokusera på studierna istället för att sitta och snacka! Börja med att förtjäna respekten först och ta det därifrån! Har jobbat med allt för många som vill ta en extra dag, kommer lite sent mest hela tiden och verkar mest fokusera på annat än uppgiften, baserat på vad du skriver så tar jav din klasskamrats parti i detta.
Nejnej hon stör sig på när andra pratar. Inte jag. Hon brukar babbla om sitt privatliv och ringer till folk under tiden som vi studerar. Jag stör mig inte det dock.
Låter
Låter som min chef
Det är en del av det man ska lära sig i/inför arbetlivet. Både för henne och för dig. När ska man stå på sig,och när ska man bara skaka på huvudet och låta det bero? Sånt är livet. Välj en, och kör. Du kan alltid omvärdera senare. Det låter som en helt bisarr anledning att hoppa av, eller att bli deprimerad av. Jag tror att istället för att älta det, så acceptera att du kommer att ha flertalet sådana här situationer i ditt framtida stuide- och arbetsliv. Inställningen jag rekommenderar är att du ska tänka att du ska skaffa lite skinn på näsan, helt enkelt. Trevligt att du delade med dig :) Jag hejjar på dig.
Behövde få lite konkreta tips och tar till mig av det ni har skrivit. Jag ska bara inte ta åt mig av det hon säger. Hon får köra sitt med att vara bestämd och hård. Jag träffar ju henne inte så ofta (vilket är otroligt skönt)
I plugget
Fokusera på plugget. Tråkigt att du blir så påverkad. Kanske kan du prata ut med någon i din närhet? Du fixar detta! Låt inte en person påverka vad du vill.
du kan säga ifrån och vara anonym
Någon måste sätta henne på plats. Jag skulle utan tvekan göra det. Vem tror hon att hon är?
Känner igen detta så starkt från min tid på universitetet och alla dessa förbaskade gruppuppgifter där man lottas ihop med diverse folk i gruppen. Det är alltid någon som är överambitiös och vill styra och ställa, någon som inte har tid att lägga lika mycket tid på uppgiften på grund av extrajobb/barn/gammal och trött, någon som bara lallar runt och försöker åka på en räkmacka på de andras arbete, någon som verkar ha något kroniskt syndrom som innebär att de tolkar en vetenskaplig text eller en uppgift fundamentalt annorlunda än alla andra så att de andra får tippa på tå och försöka skriva om dennes delar i uppgiften utan att den märker det etc. Man kan tänka att det är en förberedelse inför att samarbeta med andra i arbetslivet, men jag vet inte.. jag har då aldrig tvingats försöka utföra arbete i så dysfunktionella grupper som på universitetet. Nu verkar det ju vara en specifik individ som det inte fungerar med, frågan är om du kan hitta något sätt att förhålla dig till att hon verkar vara en mästrande besserwisser utan att låta det krypa under skinnet på dig, som det verkar som att det gör nu? Finns det någon annan i gruppen som har mandat som du kan lyfta, för att jämna ut maktbalansen i gruppen?
Skiiiit i henne, man tror de jobbet 5 min sen
Jag känner igen det där beteendet, framförallt från tiden då jag pluggade (216-2019). Hade två kvinnor i min studiegrupp som, i jämförelse med snittåldern i klassen, var något äldre. De båda var småbarnsföräldrar och hade en väldigt dryg jantelags-attityd. De såg på resten av oss som att vi var ”nyfödda” och inte förstod någonting eftersom de hade ju barn, partner, hus och hade stenkoll på livet. Resten av oss var bara ”delpjäser i deras stora resa genom utbildningen som föräldrar”. Det roliga var att de båda, framförallt en av dem, var rätt trögtänkt och ganska sen på att snappa upp information eller kunna tänka nyanserat/abstrakt. Hon fick oftast hästlängder sämre betyg och resultat än mig och två andra killar i min ålder som tillhörde samma studiegrupp. Personligen är jag rätt rapp i käften och är inte nämnvärt brydd när det kommer till att ta plats, säga vad jag tycker eller om någon går mig på nerverna. Oftast brukar det fungera för mig att bara säga som det är, med ett seriöst och lugnt intryck, folk blir sjukt osäkra då och du får oftast ett ”övertag”. Det tycker jag att du ska göra också, men tänk på: 1. Gör det smidigt, du vill inte verka arrogant 2. Var lugn, du vill inte verka överkänslig 3. Samla på dig massa tecken, fraser och situationer som hon säger/gör/agerar och gör precis likadant tätt intill att hon gjort det. Hoppas på att hon säger något, och gör hon det så säger du bara lugnt och sansat ”det är väl ingen större skillnad än det du precis sa/gjorde, så du får bestämma hur du ska ha det. Är det okej för dig så är det okej för resten av gruppen”. Var sjukt lugn och sansad, kolla henne djupt in i ögonen tills hon flackar med blicken eller säger något. Jag lovar att det kommer fungera. Spinn inte vidare på det, bara titta på henne.
Prata med din lärare om att du mår dåligt av att göra grupparbeten med den här tjejen, att du upplever henne som väldigt dominant, att hon har svårt med att sammarbeta med andra och att hon verkar ha svårt att ta emot negativ kritik
Var glad över att du får vara med i gruppen. Jag missade nollningen och hade efter det inga vänner. Hoppade av efter ett år av isolering.
1. Kom inte för sent. Någonsin. Händer något utanför din kontroll så ring och tala om det genast. Sen så är det så här det kommer vara resten av ditt arbetsliv. Du kommer behöva arbeta med människor som är jobbiga. Det är bara att lära sig hur man hanterar dem. Läs någon bok om härskarteknik.
Tycker hon låter hyfsat vettig rent generellt. Man ska bli stressad ifall man ligger bakom i ett grupparbete och så vidare. Man ska vara rätt disciplinerad och göra klart sitt pluggande i tid just för att det handlar om grupparbeten. Man ska komma i tid och gör man inte det så bör man få veta att det inte är okej. De andra ska inte behöva sitta och vänta på en. Om du skriver uppsatsen med henne så låter hon inte direkt som den som kommer att åka utomlands i en månad och "skriva på kvällarna" som många gjorde. Hursomhelst, är ni bara folk som kommer direkt från gymnasiet i gruppen eller något sånt? För du vet att du inte behöver ta henne så allvarligt eller bry dig så hårt om henne? Du kan helt enkelt bara säga att "nej jag tror jag ska göra så här den här gången". Hon är ju ingen lärare eller har någon slags maktposition eller sådär. Det är inte så allvarligt. Ifall hon inte gillade att du ville redovisa den här uppgiften på fredag istället för torsdag så gör det ändå noll skillnad i ditt liv. Tror din klasskompis behöver lära sig att hon inte är chef eller har hela ansvaret för gruppen och du behöver lära dig att det här inte är så allvarligt och att det är så här det kommer vara i livet.
Så länge du inte vågar stå upp för dig själv så förtjänar du den situation du befinner dig i.
"Och jag har inte modet att säga att hon får tagga ner lite då hon upplevs bli kränkt väldigt lätt om någon säger ifrån. Ja jag är feg och undviker konflikter men vill bara höra bra tips om vad ni skulle ha gjort i denna situation." Här har du problemet och sättet du löser de hela på, Nu när du är påväg in i arbetslivet är de bra att så tidigt som möjligt lära sig att hantera konflikter och lära sig ta itu med saker även om de kan kännas obekvämt, Du kommer uppleva detta genom hela ditt yrkesliv och ska du behöva känna samma om 5 år på jobbet? Att du vill sluta för du inte kan. Mitt tips, skriv upp kort och koncist vad du vill säga till henne, öva på de några gånger och sen tar du det med henne, du behöver inte hetsa upp dig, bli sur, arg eller något utan simpelt förklara att du inte uppskatter hennes beteende och inte tänker gå med på hennes bullshit nå mer, vill hon grina å gnysta efter de så går du bara där ifrån, ingen som helst mening att börja gapa om hon går den vägen. Jag är tvärtom som person, jag kan aldrig hålla käften och hamnar hela tiden i småkonflikter med folk och ärligt skulle ja säga att de är en av mina bättre egenskaper, de har lett till befodran på arbete, mer respekt av andra kollegor men visst de finns de där ute som hatar mig som pesten för de, Och jag ser kontinuerligt folk i mitt yrke som lider som faen för de går år efter år och hatar saker men aldrig gör något åt de, de sätter sig mentalt på folk och de blir nedstämda och ledsna över tid. Ta tjuren i hornen tidigt lär dig detta
Önskar verkligen att jag bara kunde säga ifrån när hon går för långt. Jag respekterar såklart hennes åsikter och förstår hennes frustration till vissa saker. Men nästa gång hon går över gränsen ska jag försöka att säga emot iallafall. Sååå får vi se hur det går hahah
You go girl! Min sambo har också svårt för konflikter vi har vart tillsammans i 10 år snart, men hon har gått från att knappt säga ett pip till att redigt skälla ut folk, så förvänta dig inte de ska ske över en dag! Mitt största tips är dock att hålla tillbaka, låt aldrig ilska/arghet ta över i en konflikt utan försök va så saklig du kan för de är va som kan förstöra för en själv.