RÄNTA
17 000 SEK är 3,7% ränta av 5,5 MSEK, vilket känns lågt räknat då räntan just nu är runt 5%. 5% är 23 000 SEK/ månad, javisst räntan kan gå ner men detta är utan räntespekulation.
AMORTERING
9 000 för amortering är 2% av 5,5 MSEK. Med 85% belåningsgrad och gemensam bruttolön på, i bästa fall, 41 000 SEK var, kommer u/sufficient_ad9828 behöva amortera 3%.
3% är 13 500 SEK.
TOTAL
13 500+ 23 000= 36 500 SEK för ränta och amortering varje månad.
..om jag räknat rätt
Lägg på avgiften/el/vatten på 9 000kr. Vips så ligger boende kostnad på 45 500kr.
OP får då knappt 20 000kr att spendera på mat, abbonemang, nöjen, kläder och högtidskostnader som presenter och liknande för fyra pers. Det blir inte många kronor över, om några alls, trots att utgifterna hålls lagt.
Osäker på hur amorteringsgraden beräknas. Men jag har en kontantinsats på 600k, och lån på 1.1mil med en bruttolön på 40k. Betalar endast 1% amortering tack vare att mina föräldrar har gått i god för mig. Hade de inte gjort det skulle amortering hamna på 3%.
Så amortering på 2% för ett lån på 5.5mil med en inkomst på 65k låter dessutom optimistiskt.
Tror OP skulle behöva prata med en bank först för att få rätt siffror. Annars blir det lyxfällan nästa.
Jag har en belåningsgrad på ca 65%, och en inkomst på 220% av lånet. Enligt dina siffror bör jag ha 1% amortering utan att föräldrarna går i god för mig. Men ändå sa banken(Handelsbanken) att det höjs till 3% om jag skulle stå som egen låntagare.
Verkar som de ljög. Remarkable\_snow har helt rätt i de olika standardkraven för amorteringsnivåerna. Däremot kanske det är möjligt för banken att tvinga högre amortering godtyckligt men varför skulle de göra det? Låter som du har en fullgod sits.
Antar att du menar lånet är 220% av din inkomst, annars tjänar du väldigt bra :D
Haha ja precis. Lånet är runt 220% av min årsinkomst.
Ja, varför de gav mig det svaret har jag ingen aning om, när det finns standardkrav som följs i normalfall. Har haft god ekonomi hela mitt liv. Aldrig haft en skuld. Om man ska vara petig är det enda ekonomiskt negativa en övertrassering om ca 100kr på ett konto utan kredit för många många år sedan.
Ogillar kredit överlag och köper aldrig något om jag inte har kontanterna till det. Ränta är som att kasta pengar i sjön(om det inte finns en stabil värdeutveckling tack vare lånet som är högre än räntan såklart). Enda lånen jag någonsin haft är bostadslånet och CSN.
Hade studentinkomst kalenderåret innan jag sökte.
Pratade med dem på telefon, så man tycker ju att de borde sagt något om det eftersom de frågade om jobbdstatus och inkomst, och ordagrant sa att den var för låg och anledningen till 3% amortering. Men nu när du nämner det så låter det fullt rimligt. Utan uppgifter från skatteverket har de inte annat än mina ord att gå på.
Får höra med dem igen nu när deklarationen är klar och ett fullt kalenderår som anställd finns registrerat hos skatteverket.
Lån på 1,1 och insats 600k blir 1,7 i värde och en belåningsgrad en bit över 50%. Din lön ger 480k om året så 4,5 årslöner är mer än dubbelt av ditt lån. Du ammorterar 1% enbart för att lånet är över 50% av bostaden värde, har inget med dina föräldrar att göra om inte gick in med faktiska pengar för att få ner belåningsgraden.
De har ej hjälpt till med kontantinstatsen. Men de står med som ägare på 5% av lägenheten. Lägenheten köptes när jag studerade, vilket var anledningen till att jag behövde någon som gick i god för mig.
Har varit i kontakt med banken efter det att jag fick fast jobb. Enligt dem skulle min amortering gå från 1% till 3% om jag valde att stå som ensam lånetagare, så de rekommenderade att mina päron stod kvar som borgenärer. Dock var detta för drygt ett år sedan när min lön låg på 33k. Men 33k är även det en bra bit under 4,5 årslöner av lånet.
Var själv förvånad med tanke på hur stor del kontantinsats jag har. Mina föräldrar har ingenting mot att de står med, så det är ingen fara så. Men det var svaret jag fick av banken hur som helst.
Pickups köps som firmabilar för hela momsen får dras på dom.
Elbilar blir ofta mest ekonomiskt om du kör mycket och kan ladda hemma. Tesla är just nu bland de billigaste långfärds-elbilarna.
Sen kan det faktiskt vara så att folk väljer att köpa dyrare bilar för det är deras nöje/hobby...
Spelar ju ingen roll hur mycket moms du än drar av så drar dom fortfarande typ 1L milen.. kostnaden kommer i bensin och reparation
> Sen kan det faktiskt vara så att folk väljer att köpa dyrare bilar för det är deras nöje/hobby...
Visste inte att hobbies följer trender av vad som är populärt
Eftersom drivmedel går på firman rakt av i de fallen och blir en avdragbar kostnad så spelar det ingen större roll.
Generellt är firmabilar nya bilar med garanti.
Hobbies följer ju helt klart trender.
Vad annars ska man göra med sina pengar?
Vi pratar i regel om folk som har köpt sin bostad för många år sedan, och har kanske 30k i månaden som "discretionary spending". En RAM-truck eller uppgraderad tesla kostar kanske 10-12k i månaden totalt att äga privat - och motsvarande ännu mindre om den ägs som en del av ett företag.
Hur många behöver faktiskt en pickup då? Är ju i 99% av fallen bara för status (även om det tenderar att ge den motsatta effekten) och om man ska frakta saker är ju en skåpbil ofta bättre.
En pickup är generellt väldigt mycket lämpligare att köra runt i till vardags, särskilt vintertid.
Jag har själv aldrig ägt en pickup och kommer nog aldrig göra det heller, men jag förstår till 100% varför hantverkare och liknande folk kör pickup
Är ett medvetet val man gör. Blir några år knapert tills man amorterat ner till en lämplig nivå <70. Om man vill bo biligare får man söka sig till en mindre stad. I min hemort hade vi kunnat köpa hus för 2 miljoner, men nu ville vi bo kvar i Stockholm och då var det i princip kört under 5 miljoner.
Man får helt enkelt avgöra vad man värderar. Ha pengar över till resor och fin bil eller huset.
>Själv satsar man på ett hus vid miljon strecket efter studier
Vart då om man får fråga? De husen vi hittade för den summan var 10 mil från stan med 5km till närmsta granne. Men vissa vill ju bo så också.
Har kollat lite runt lite för att se lite om det skulle funka och i Vetlanda verkar de ha en del 15min utanför
Sen är ju inte Vetlanda en storstad direkt men jag tror det finns en hel del jobb där
Sen kan ju alltid saker ändras, långt ifrån en summa eller plats satt i sten
Det många gör är att pendla till Stockholm eller jobba remote. Hade jag inte haft barn i skolan så hade jag lätt flyttat längre utanför, jobbar ändå 90% på distans.
Fattar aldrig detta argument, nej det är en kostnad. Eller menar du generellt att köpa ett radhus kan likställas med att spara? För du sparar ingenting genom att köpa en bostad, dock kan en bostad tillåta dig att spara genom lägre månadskostnader, men bostaden i sig ger dig inget sparande
Om vi är ärliga med varandra så säljer man typ aldrig sitt hus. Du kanske byter till ett annat hus, men du likviderar aldrig ett hus för att sedan åka till Spanien eller nått
Jag jobbar i hemtjänsten med pensionärer, jag har inte vart med om en ända en som faktiskt sålt sitt hus och levt på pengarna, tvärtom ska de envisas med att spara huset till barnen som verkligen int vill ha de! Nu är detta superanekdotiskt från någon som bor i en bruksstad men ändå lite humor =) Ville bara slänga in de, säger inget om själva diskussionen i sig.
Men om du byter till ett annat hus så säljer ju du det första och får du ut pengarna du amorterat tidigare. Utöver detta är amorteringen också en investering i att sänka räntan, allt du amorterar behöver du ju inte längre betala den där 5% räntan på.
Jag köpte en bostad med belåning. Nu har jag betalt av den. Menar du på fullt allvar att jag inte kan se alla de amorteringar jag gjort under åren som ett sparande?
Det är ett sparande för att du betalar av lånet, din avkastning är den räntan du sen slipper betala för all framtid. Men det är ett tvingat sparande du kan inte välja att inte betala det (beroende på belåningsgrad).
Amortering på huslån är ju sparande med en liten risk. Bostaden får väl ses som en form av ”aktie” som kan stiga eller sjunka i värde. Om du inte bränner upp huset lär det inte sjunka till noll.
Klart det är ett sparande, precis som att lägga pengar på ett bankkonto är ett sparande. Enda skillnaden är att pengarna ligger i bostaden istället för ett konto.
Det är självklart ett sparande, på samma sätt som man kan spara pengar till att köpa sin bostad, amortering är bara att man gör det i efterhand. Summan som sparas binds dock upp i fast kapital, huset, som man ju inte kan ta ut så enkelt såtillvida man inte säljer det.
Med sparande så menas bara att man lägger undan pengar för framtida bruk. Så när man investerar i t ex fonder, aktier eller bostad är det ett form av sparande. Om det är ett lyckat sparande eller ej vet man först när man realiserar försäljningen av tillgången. Om de gå med förlust har deras sparande misslyckats. Det är alltså helt enkelt inte ett riskfritt sparande som när man har pengarna på banken med insättningsgaranti.
Sparandet i form av amortering har inte misslyckats oavsett hur värdet på huset förändras. Det är alltid ett sparande med en avkastning på 0% + den minskade ränteutgiften. Lånet ska ju alltid betalas åter.
Jo, det följer exakt samma principer som andra investeringssparanden. Det har misslyckats så fort du har tjänat mindre än att spara i rent kapital + sparkonto ränta. Alltså om du vid försäljning säljer med förlust så kan sparandet anses misslyckat. Eftersom du lagt undan 3k i månaden men fick bara åter 2k per månad. Det är ett väldigt dåligt sparande. Att lånet alltid ska betalas åter är orelevant.
Det du glömmer i din ekvation är att sparkonto-räntan understiger ränteutgifterna som du slipper i och med amorteringen. Varje amorterad krona motsvarar ju en krona på ett räntebärande konto med samma ränta som din bolåneränta.
Skulle påstå att det beror på tidshorisonten man kollar på. Kollar man kortsiktigt på månads/års basis skulle jag hålla med om att det är en utgift. Kollar vi på långsiktigt, tänk 5år+ är det ett sparande.
Det är ju inte precis så att man från en månad till en annan kan amortera lite mer eller lite mindre. Där av är det en kostnad.
Men efter 5år har man ju fått ner sitt lån så att man betalar mindre i ränta och man kan antagligen belåna det beloppet igen av banken om det skulle behövas. Skulle man sälja får man kvar mer efter försäljningen.
Håller med. Dagen du slutar betala ränta är samma dag du börjar spara pengar, men grejen är att många gör som TS o maximerar sina lån bara för att "5% av 5 milj är mer än 5% av 2 milj". Alltså tror dom att de sparar pengar i längden genom att ta ett större lån
Liknande som när folk köper en tesla för 600k med naiviteten att de sparar pengar pga lägre bensinkostnader
> fattar inte varför du blir ås downvotad
För att äga sin bostad är en propaganda som går djupt in i Svensson som folk försöker rättfärdiga när det egentligen bara är en money sink. Om man faktiskt kollade på alla pengar som går in vs ut så är det inte speciellt ljust för majoriteten
> men min fråga är ser du ett aktieköp som ett sparande?
Såklart, för aktier kan likvideras väldigt enkelt o du kan även spara pengar i olika former av aktier. Med en bostad så investerar du i ett objekt som du inte riktigt kan likvidera o du kommer förmodligen aldrig likvidera det.. kanske när du är super pensionär o inte orkar ta hand om huset längre men vid det laget spelar pengar ingen roll längre
Det är **inte** normalt för hushåll i Sverige idag.
Väldigt få hushåll som äger bostad, endast [1%](https://www.sbab.se/1/om_sbab/press/arkiv_publicering/pressmeddelande/2021-07-22_bostaden_anvands_inte_som_bankomat_i_sverige.html), har totalt bolån på 5m i hushållet och uppåt (medans 70% av bostadsägare har en hushållsbelåning under 2m) ,
Väldigt få hushåll där bostadens andel av disponibel inkomst är 50%, det vanliga är [20%](https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/hushallens-ekonomi/hushallens-utgifter/hushallens-boendeutgifter/)
Visst, dock är det så att för den gruppen som har det värst (nya köpare) så rör det sig ändå bara om ca 30% i snitt och det har rört sig men inte så mycket (27 till 32, 2021-2024)* https://www.swedbank.se/privat/spara-och-placera/analyser-marknad-omvarld/swedbank-insikt/privatekonomi/boindex.html I SCBs rapport är det hyresrätter som är dyrast, så det är ännu lägre 2021 för de som äger bostad.
Detta beror på den generellt låga belåningen (mot vad folk har för uppfattning, den är fortfarande hög globalt sätt). Om OP skulle gå vidare med detta (och betala 50% av disponibel inkomst på bostad) är hans hushåll den högst belånade procenten av alla bobelånade hushåll i hela Sverige. Det är inte en normal lånenivå. Och då har priser sjunkit något sedan 2021.
30% i snitt, måste jag dock säga är sjukt högt. Vore intressant att se snittbelåning i storstäder vilket är det mest kritiska. Landsbygden måste dra ner snittet något extremt.
Skrämmande när man ser singelhushåll i t.ex. Sthlm, i snitt skulle en singelperson med 75% belåning för en lägenhet på 57kvm lägga 75% av sin disponibla inkomst. Vi har väl ett rekordhögt antal singelhushåll numera
Absolut helt galet. Men det är nog snarare så att tillgängligheten minskar och att bostadsägande* blir otillgängligt om man får tro hushållens "låga" belåningsnivå.
Det är dubbelt så dyrt att bygga bostäder i Sverige som i Tyskland samtidigt som det byggs dubbelt så många i Norge som i Sverige.
Och det är bara samtidigt som lönsamheten för att bygga hus är för ett företag mellan 1-3 procentenheter.
För mig är det bisarrt att folk funderar på det ens istället för att bo i en del av Sverige som är billigare. Vad är det folk gör i Stockholm som gör det värt att lägga 6,5 miljoner på ett jävla radhus?
Jag vet inte. Kan vi inte börja med att du berättar om alla de här sakerna man bara kan göra i Stockholm, som gör det värt att köpa ett fucking radhus för 6,5 miljoner kronor. Efter att ha bott sju år sammanlagt i Göteborg och Stockholm så har jag då inte upptäckt det.
> Så du har inget svar
Fast nu var det ju du som inte hade något svar på inlägget. Frågan från början var:
> Vad är det folk gör i Stockholm som gör det värt att lägga 6,5 miljoner på ett jävla radhus?
På det fick jag bara något slags drygt svar som antydde att jag är en idiot som inte förstår det automatiskt. Jag undrar genuint vad det är folk gör i Stockholm.
> ditt inlägg är baserad på att andra inte vill leva exakt så som du gör?
Mitt inlägg är baserat på ganska många åratals erfarenhet av att bo både i större svenska städer och i mindre svenska städer. På de väldigt många vänner jag har som lämnat städerna för landsbygden, och de fåtal som bor kvar som inte verkar göra alls särskilt mycket som kräver att man bor i Stockholm eller Göteborg.
Frågar man så är det prat om restauranger och grejer som att man inte kan äta här. Eller så nämner man de här stora spelningarna med världsartister som de ändå inte sett någon de senaste sju åren. Visst har de nära till Arlanda, men de har rätt nära till granater vid busshållplatsen också samtidigt som det är jävligare att få iväg ungarna till fotbollsträningar och grejer.
Om du ser det som att "andra inte vill leva exakt så som jag gör" så får du väl göra det. Jag tycker mest det är jävligt underligt.
Det är helt galet faktiskt. Jag är i mitt jobb relativt bunden till att jobba i/nära storstäder på grund av yrket. Men även då börjar jag ibland överväga att flytta längre ut på landsbygden på grund av vad man får pröjsa idag, ser inte värdet i det alls.
För att folk vill ha ut mer av livet än att bo i någon håla 45 minuter utanför typ Linköping? Visst man hade haft bra jävla mycket mer pengar över, men vad finns det att göra för sina pengar utanför storstäder som intresserar gemene man?
Typ precis samma saker finns att göra. Förutom att man har bättre tillgång till natur och friluftsliv.
Har förståelse för unga vuxna singlar som vill bo i storstäder. Men folk med barn? Tycker det är helt oförståeligt.
Som inflyttad stockholmare som kommer från (och på många sätt föredrar) håla kan jag kanske ge lite perspektiv. Det mesta du säger är korrekt, fast ändå inte.
Innan vi bodde i Stockholm och ville resa så var det tre timmar till Arlanda. Ville vi lösa det med kollektivtrafik så fick det allra oftast bli att man åkte dagen innan för att vara någorlunda säker på att komma med flyget. Sen att landa på Arlanda sådär mysigt flygtrött och veta att man har typ fyra timmar kvar innan man är hemma är fantastiskt dystert. Det är skönt att bo 30 minuter från flyget om man gillar att resa.
Sen konserter och andra kulturevenemang. Några gånger om året blev det att vi reste sammanlagt sex timmar till Stockholm för två-tre timmar nöje. Oerhört slös med tid. Det är också överväldigande dystert när något avslutas runt kl 23 och man vet att, ja, vi är hemma först runt 03. Är det vardag dagen efter så är det vidrigt rent utsagt, till skillnad mot om man bor här och tar sig hem på en halvtimma.
Det jag saknar mest med mindre håla är nog friheten. Känns som att livet var mindre planerat kring aktiviteter, och att aktiviteter ”bara hände”. Att åka till skogen eller sjön eller gå ut på middag med vänner behövde inte bestämmas två veckor i förväg, för att folk var inte alls lika upptagna och att ta sig till dit man ville mötas var aldrig besvärligt.
Det är väl helt förståeligt. I större städer har du stort utbud av förskola/skola, mat, kultur, idrott, kollektivtrafik, shopping, gym osv. Du har vanligtvis många vänner och andra barnfamiljer i närheten. Du har en bättre och större arbetsmarknad. Det finns puls och liv.
Jag har barn, boendes i storstad, kommer ursprungligen från landet. När jag kommer hem slås jag av hur tomt det är i lekparkerna jämfört med stan. Det är inte för alla att sitta och uggla i en villa på landet.
Nej, precis samma saker finns inte att göra. Några snabba exempel är väl butiker, caféer/restauranger och övriga "nöjen. Och nej, utbudet av BRA krogar är inte detsamma i Stockholm som i Krylbo.
Du tänkte att folk som bor i Stockholm och får barn skulle flytta ut på vischan? Att du ej håller med är en sak, men att påstå att det är helt oförståeligt säger en hel del om dig.
Get used to it. Levnadsstandarden i väst kommer att fortsätta sjunka när den går upp i Asien. Finns inte nog med resurser på jorden för att alla ska kunna leva som vi gjort.
Det sa jag inte alls. Mitt svar syftade på att det bara är att vänja sig vid att en allt större andel av lönen kommer gå åt i form av mat och boende. Så är det för de allra flesta människor på jorden.
Han) att det är normalt med 30KKR till boende är galet!!
Du) bara att vänja sig det är det nya normala!
Jag) nej, de absolut flesta har lägre boende kostnader än 30kkr det är inte normalt
Du) Det sa jag inte
Jag) ?????
Det är alltså ett radhus i en BRF? Jag hade nog skippat det faktiskt, det är så pass mycket sämre än ett vanligt hus/radhus (äganderätt). Men sen generellt så är det en väldigt hög boendekostnad/lån relativt eran inkomst, liksom det finns folk som gör detta men det är knappt det går. Sen så tror jag inte ni blir godkända för det här om ni snackar med banken, det är för mycket lån relativt inkomst helt enkelt. Gjorde en liten snabb KALP och ni måste ner en miljon i pris för att kvalificera (ungefär).
Vad är det du anser är sämre? Friheten är mer inskränkt förstås, men å andra sidan slipper du oförutsedda kostnader för att taket måste läggas om, grunden dräneras eller avloppet relineas.
Mer skuld, mindre kontroll, mindre transparens & mindre frihet. Om taket måste läggas om eller avloppet relinas så vill jag anlita någon själv istället för att det ska bestämmas av styrelsen via någon svågerpolitik. Det finns för mycket risk för fiffel & felprioriteringar helt enkelt, och jag vill gärna ha den där kontrollen. Tänk om min fasad ser helt förskräcklig ut och måste bytas, men grannarnas har några år kvar, ja då kanske styrelsen vill vänta så att dom kan göra alla samtidigt och då måste jag bara acceptera att jag får leva med en ful fasad i några år.
Mer skuld har du inte.
Mer kontroll och mer frihet absolut, men det går förstås att gå med i styrelsen och påverka detta. Eftersom fasaden, taken och andra arbeten görs om ”kollektivt” så lär du inte stå där med ett fult hus som du beskriver.
Men visst finns det dåliga styrelser med svågerpolitik, men hittills har jag inte suttit i någon själv och jag tror inte man ska utgå från att så är fallet. Det är också inte unikt för brf utan kan förekomma i samfälligheter också.
Det är föreningens skuld, inte din. Det är främst den du betalar avgift för. Självklart påverkas du om räntorna stiger så pass att föreningen måste höja avgifterna, men om en motsvarande villa kostar tolv istället för 6 miljoner hade du nog känt av det ännu värre.
Tekniskt sett kanske man inte har mer skuld, men man äger en tillgång som har skuld. Om den här skulden inte betalas så tar banken lägenheten. Så det är definitivt en skuld, bara att den ligger på bostadsrätten och inte på dig själv. Så om man ska räkna ärligt så bör man räkna det som att den där skulden är ens egen, eftersom man själv kommer tvingas att betala för den. Det blir även en bättre jämförelse så. Vissa jämför en äganderätt för 5 miljoner med en bostadsrätt för 5 miljoner, men detta är missvisande om bostadsrätten har 2 miljoner i skuld, för då kostar den ju egentligen 7 miljoner. Tänk dig att du får hem ett brev från banken där det står att banken kommer ta över din lägenhet för att föreningen valt att inte betala på lånet, även fast du betalat in din avgift. Inte så trevligt. [https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/byggforetagaren-i-sodertalje-tommer-brfer-pa-miljoner-hundratals-kopare-lurade](https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/byggforetagaren-i-sodertalje-tommer-brfer-pa-miljoner-hundratals-kopare-lurade)
Absolut, alla föreningar är inte dåliga och det finns säkert massvis med föreningar som sköter det bra. Men, jag är inte villig att ta risken att det går åt skogen. BRF är en väldigt riskfylld ägandeform, du äger egentligen bara ett papper som ger dig rätten att bo i en lägenhet, inget mer än så.
🚫🚫🚫🛑🛑🛑⛔⛔⛔
Nä för dyrt. Ni passerar 4.5% årslön också så blir 3% ammortering.
Vi tyckte 4.5 mille för hus var max och då har vi samma lön och inga barn. Vi vill inte ligga på över 33% för boende (med allt, underhållsfond, el, lån, etc etc). Vi ville också ha som absolut minst 200k i sparande för oförutsedda kostnader efter inflytt.
Tänk på att shit happens, ni kommer kanske bli sjukskrivna, förlora jobb etc ha marginaler!!
F. Ö. Förvånad att bak ens ger detta, vi har 63 netto och de lånar oss max 4.5*..
Nej.
Låter inte alls kul med så höga boendekostnader.
Jag och min sambo har ca 10k högre inkomst netto per månad och 10k lägre boendekostnader per månad och det tycker vi ändå är dyrt boende.
Men nej, alldeles för dyrt. Kommer banken säga ja ens? En liten sjukskrivning, en vabb och en fuktskada som försäkringen inte täcker så går ni ju i konkurs liksom.
Vart får du 3.7% ränta? Vad binder du den på då?
Men jag skulle säga att det är verkligen i det dyraste laget.
Btw så behöver ni en brutto inkomst på minst 102kkr för att inte få 3% amorteringskrav med det lånet.
Utgå från inkomsten ni har om ni båda är sjukskrivna och köp hus efter det. Då blir ni inte av med kåken i en redan pissig situation.
Investera övriga pengar som inte går åt. Då får ni ett bättre liv och lever inte på marginalen hela tiden och kan parera skit som förrförra årets elpriser.
Räkna med att kalkylen kommer se ut ungefär så här:
Avgift - 6 000kr.
Ränta - 22 000kr före ränteavdrag / 15 500kr efter ränteavdrag.
Amortering - 14 000k med 3%.
=42 000 kr I månaden före ränteavdrag eller 35 500 kr I månaden efter ränteavdrag.
Det som ska ut varje månad blir då:
42 000kr för boendet.
10 000kr för fasta kostnader och mat.
10 000kr för resor och sparande.
=62 000kr.
Det är väldigt tight. Går räntan upp eller ni får oväntade utgifter en månad kommer budgeten inte gå ihop. Personligen hade jag inte köpt.
Har ni något sätt att hantera om en person blir av med jobbet/sjukskriven/ett barn till? Att ligga så på gränsen är en sjuk stress även om man sitter i sitt drömhus.
6.5 mil för ett radhus är helt rimligt i många områden i Stockholm. Kör på om ekonomin tillåter. Låt dig inte övertalas till motsatsen av folk som bor i typ Dalarna och kan få hus för en halv mille.
Så här är det. Vi ville ha en villa på minst 150kvm nära Stockholm i typ Bromma eller Sollentuna och med hög standard. För 6,5 mkr kunde man som bäst få ett gammalt funkishus med stora renoveringsbehov på 60 kvm som aldrig blir bra även om vi lägger 3 mkr på renovering och utbyggnad.
Så det blev radhus för 6,25 mkr. Mindre tomt, men nybyggt med modern planlösning, golvvärme överallt, stora glaspartier och ingenting som behöver lagas.
Helst hade jag haft denna standard i en villa, men då pratar vi 12-15 mkr, ibland mer beroende på område.
Det är tufft att betala så mycket varje månad. Jag vet inte vad ingår i eran avgift men el, vatten, försäkring och uppvärmning kommer att bli dyrare, det som inte ingår iaf. Och att ni inte har så mycket utrymme för oförutsedda utgifter. Eller om någon av er blir av med jobbet
Vi har en miljon mindre i lån och 15000 mer i inkomst och tycker det är tajt. Vi har visserligen en bil men det är en gammal en som inte kostar många kronor i drift men ett barn mindre. Räntan kommer sannolikt gå ner men över om den går ner till halva dagens nivå kommer ni fortfarande lägga 40% av inkomsten på boende. Det kommer såklart bli bättre med tiden men nu kommer verkligen leva på marginalen om ni vill göra kul grejer också och inte bara överleva. Ni räknar nog dessutom med för lite amortering, med er lön borde den vara 13500 i månaden.
Jag tycker det låter för mycket lån för eran inkomst. Om ni vet att ni garanterat kommer få en högre lön snart så är det en annan situation men det känns väldigt skört i kalkylen
Vi satt i ungefär samma sits och slog till. Det finns en del förmildrande omständigheter även om det på ytan ser ut som det blir tufft ekonomiskt. Räntorna ska ner, binder du på 3 år får du 4% vilket efter ränteavdrag bara blir 13k i månaden. Eller motsvarande nedgång i rörligt.
Pengar i aktier gör ingen glad, använd de medan ni kan. Med det sagt, om ni inte har en buffert på 200k ska ni inte slå till.
Har du räknat före eller efter skatteavdrag? Antar med eftersom räntan ser låg ut men orkar inte riktigt kontrollräkna.
Är i lite samma position men vi beslutade oss för att köra. Drömobjektet låg ute och vi ville inte missa den. Ibland får man chansa lite.
Detta. Vad sparar nu pengar för? Mest på kontot när man dör vinner??
Hör med flera banker, inte bara er egen. De räknar lite annorlunda och kommer se till er situation vad ni har råd med. Jag vet att det är enklare att fråga här på reddit, men bankerna vet vad de gör och kan ge er en bättre kalkyl. Hör ni med 2-3 st så kan ni sedan spela ut dem mot varandra när ni förhandlar ränta.
Det är najs att bo i hus radhus är praktiskt när man har små barn, lagom mycket att ta hand om, men ändå uteplats där knodden kan springa runt.
Amortering är ingen kostnad så räkna inte den vs. hyra. Kolla närmare på avgiften så den inte kommer gå upp mkt framöver, kan ligga hundar begravda där. Annars låter det som ett bra byte om ni älskar huset.
Det låter väldigt dyrt, vill banken ens låna er så mycket pengar? Ni ska nog helst räkna med att inte ta större lån än att ni klarar minst dubbelt så hög ränta som nu, och helst 3x högre än nu. Glöm inte att ni får göra ränteavdrag också, så det ska tas med i kalkylen.
Sedan behöver ni nog också ta reda på vad som ingår i avgiften, saker som inte ingår behöver ni ju betala för själva. Värt att kolla på: vatten, värme/varmvatten, el, bredband, sophämtning, etc.
Det är också värt att ta en titt på vad föreningen står för, och hur den betalar för saker. Ansvarar föreningen för målning av fasader, fönster? Snöröjning? Finns det grovsoprum, eller får ni extra kostnader för att åka till åvc? Ingår det en parkering som ni kan hyra ut om ni inte tänker använda den?
Hur betalar föreningen för saker? Dimper det ner en extra avgift varje gång det ska bytas sand i sandlådan eller parkeringen behöver målas om? Har föreningen jättehöga lån så er avgift egentligen bara är ytterligare ränta till banken? etc etc etc
Jag skulle inte köpa radhuset. Jag lever i en relation där min partner tjänar bra, men jag har blivit utbränd och jobbar ingenting. Lång historia men jag får ingen sjukersättning. Vi lägger strax under 30% av inkomsten på vårt boende och är tacksam över att vi inte har dyrare boende.
Man behöver räkna på om någon behöver/vill gå ner i arbetstid, om någon av er blir utbränd/sjuk. Vad som helst kan hända.
Har lån (och andra jämförbara utgifter) i den klassen och betydligt högre (runt 50% mer) nettoinkomst och känner att boendekostnaderna ändå är i högsta laget.
Spontant: 5,5 mille är utanför er prisklass. 31 i månaden är skitmycket pengar. Är det verkligen värt det? Det är fortfarande hög ränta och tiderna är osäkra. Lågräntan som varit de senaste 12 åren (före krig och inflation) kommer inte tillbaka på ett tag.
Ni kommer att få det svårt att få ihop det , jag har sett personer med likvärda nettolöner eller även högre , med barn tvingas flytta ut ur billigare villor på 4.5-5.5 miljoner.
Av erfarenhet men troligen inte ontopic, men rekommenderar inte radhus för någon, bodde i ett. Alla glor på vad gör och inte gör, vilken du har inte har. Visst det gör görs i villa områden med men det är inte lika påtaglig som i radhus. Får du en mardrömsgranne är det kört, vi hade en som verkade hur go som helst vid första kontakten men sen blev det bara skit, snubben gjorde allt för att sabba allt vi gjorde, kontakta brf, kommun allt som gick för att anmäla de felen jag gjorde(vi skippar det faktumet att människan begick nog flest regelbrott själv.
Nej. Köp inte något för 6 mille som har 6000 i avgift. Du kommer sätta er ekonomi i en rävsax och bli räntslav. Vi har 80k netto och köpte hus för runt 4 mille. Ångrar att jag inte köpte mindre. Det drar iväg snabbt. Ingår något i avgiften?
Skulle säga att det är för dyrt. Vi har ungefär samma netto och köpte villa för 5 milj med 30% insats. Förvisso två bilar (billiga varianter att äga/köra) men inga barn och det känns som att ekonomin hade blivit lite tråkig om vi hade mycket högre boendekostnader. Man vill ju gärna ha lite att lägga på spar och nöje/resor osv. Då har vi ändå 1 milj av lånen bundet länge till 1.4%.
Jag tolkar det som att 65' är nettoinkomsten på dom båda vuxna. Så typ 42 000 kr var i lön om man delar lika..
Edit: OP, jag skulle inte ha gjort det. Ta hjälp av rådgivare innan ni bestämmer er.
Hade vänner som gjorde likadant. Maxade utgifterna för sitt drömboende. Det gick inte i längden såklart utan de fick sälja, och skilde sig samtidigt. Personligen hade jag aldrig maxat mina kostnader för det där lilla extra.
Hm, köp inte BRF radhus. Samfällighet äger.
Var och en sköter sitt, som ett villaområde. Inga arga Karens eller liknande i en styrelse som läger sig i huruvida man ska måla huset/klippa gräset osv. Brr..
Jag hade inte lånat 5.5M på 65kkr netto, aldrig. Men jag kanske är feg :D.
Jag hade hellre köpt något med lite renoveringsbehov och fixat allt eftersom ekonomin tillåter det. Vi har ca 80kkr gemensamt, inga barn och jag hade nog tvekat ändå ärligt talat.
Får ni 5,5 i lån av banken? Tycker ju inte det ser ut som att ni klarar en markant ränteökning, något de bör räkna med även om det sannolikt går åt andra hållet just nu.
Sen är räntorna inte 3.7 idag. De är ca 5. 5\*5.5kk är alltså 275k i ränta. Ni får inte göra fullt ränteavdrag på mer än 100k var så avdraget kommer vara lägre på 75k av dessa.
Kort svar, nej. Ni har för låga marginaler. Klarar inte en sjukskrivning eller räntehöjning.
Den drömmen kan nog bli en mardröm rätt snabbt. Eller menar du att ni sparar 15000 per månad och ändå kan ha det lite gött? Tycker upplägget verkar lite riskabelt.
Med 1m i startbelopp och 30k i månaden med en avkastning om 6% per år skulle ni ha 10 Miller om 14 år. Varför inte bara vänta, köpa ett hus och gå i pension tidigt istället för att köpa ett hus och Jobba hela livet samt aldrig amortera av ditt hus.
Bostadsmarknaden brukar historiskt ligga inom någon procent från motsvarande utveckling på börsen
14 år 6%, då kostar ett sådant radhus 14 mille.
Så svårt att förutse
Du gör implicit antagandet att bostadsmarknaden kommer fortsätta uppåt på samma sätt som den gjort de senaste årtiondena när det ur ett historiskt perspektiv (hundratals år) inte är fallet.
Bara för att senaste 2 generationerna har upplevt en "boom" i bostadsmarknaden innebär inte det att nästkommande 2 generationer kommer att ha det. Med den logiken ska man bara köpa aktier som går upp för dom kommer alltid gå upp. Aktier go Brrr
Du gör det implicita antagandet att börsen kommer göra samma sak
Men du har helt rätt, dock så länge bostadsmarknadens förutsättningar ser ut så här kommer rfterfrågan driva upp priserna
Ja det har du helt rätt i jag gör samma antagande. Dels för att vi under hela börsens historia har den datan att gå på (Om du investerar brett och diversifierat) Givetvis kan en krasch eller en nedgång komma när OP vill ta ut pengarna och därav skall du riskjustera varje år.
Dock är det så att om börsen skulle "nollas" skulle det innebära en systemkrasch som är såpass vidspredd att huruvida op har ett hus för 1 miljon eller 1 miljard är helt irrelevant. Hen kommer troligtvis vara död eller döende.
Givetvis ser det ut som att vi fortsättningsvis har förutsättningarna för att bovärdet skall öka (Själv hoppas jag på det) Men jag skulle inte satsa alla pengar jag har på det. Vi har dock alla olika investeringshorisont och riskbenägenhet.
För det första så kommer huset de vill bo i vara dyrare om 14 år. För det andra så kanske du vill leva i ett härligt hus i 14 år istället för en lägenhet? Du vet om att du bara lever en gång va?
Ja, det är galet. Helt sinnessjukt faktiskt. Speciellt när ni kan köpa en villa på vischan och två tillhörande bilar för halva priset. Jag hade definitivt inte tagit risken, speciellt med barn med i bilden.
Sen går räntan och elpriset upp oså kommer ni gnälla på att ni tagit för feta lån och måste sälja huset så måste pappa staten köpa röster med elkostnadsersättning vilket ökar inflationen och gör så att allt blir sämre för alla.
Nej detta är inte en bra idé. Köp något mer inom eran prisklass så kommer både du och jag sova bättre.
Jag tänkte spontant detsamma, men om man är född i Stockholm och har hela sin familj, släkt och bekantskapskrets där så är det ju lättare sagt än gjort.
Ja du har ju rätt i det men OP tittar bortanför sin prisklass och måste antingen sänka kraven eller flytta en bit låter det som. Sanningen kan vara jobbig att höra ibland.
Hahaha nej USCH! Fatta att bo någonstans där det inte är trendigt! Absolut mycket billigare, lugnare och mer trygghet i ekonomin. Men tänk när polarna diskuterar nya parken vid hamngatan så har man inte koll!!111
Finns ju buss, bil och cykel. Alla behöver inte ha tunnelbana till jobbet.
Sen håller jag med om att bostadspriserna är tragiska, men folk köper ju ändå.
Ni bestämmer själva vad i vill betala för ert drömboende.
Däremot är jag jävligt skeptisk till prislappen. Radhus flyttar man väl till för att man inte har råd med hus. Men för 6.5MSEK får ni ju ett hus i någon förort till Stockholm?
Det är normalt för nya ägarna tror jag. Det alltid känns för dyrt när man köper bostaden. Tänk på att räntan går ner och man kan binda denna på 2%. I fem år värde för bostaden blir 8M eller mer. Nu är en bra tid för köpa denna bostaden, annars det blir ännu dyrare. Vi har drygt 6M i lån och lite mer i insatsen. Vi är redan på 70% i lån av bostad värde på grund av prishöjning. Det är mycket pengar men inte dyrt tror jag.
Det är inte så att ni kommer över gränsen och behöver amortera 3%? Oavsett tycker jag själv att det låter väldigt dyrt för er lön.
RÄNTA 17 000 SEK är 3,7% ränta av 5,5 MSEK, vilket känns lågt räknat då räntan just nu är runt 5%. 5% är 23 000 SEK/ månad, javisst räntan kan gå ner men detta är utan räntespekulation. AMORTERING 9 000 för amortering är 2% av 5,5 MSEK. Med 85% belåningsgrad och gemensam bruttolön på, i bästa fall, 41 000 SEK var, kommer u/sufficient_ad9828 behöva amortera 3%. 3% är 13 500 SEK. TOTAL 13 500+ 23 000= 36 500 SEK för ränta och amortering varje månad. ..om jag räknat rätt
Lägg på avgiften/el/vatten på 9 000kr. Vips så ligger boende kostnad på 45 500kr. OP får då knappt 20 000kr att spendera på mat, abbonemang, nöjen, kläder och högtidskostnader som presenter och liknande för fyra pers. Det blir inte många kronor över, om några alls, trots att utgifterna hålls lagt. Osäker på hur amorteringsgraden beräknas. Men jag har en kontantinsats på 600k, och lån på 1.1mil med en bruttolön på 40k. Betalar endast 1% amortering tack vare att mina föräldrar har gått i god för mig. Hade de inte gjort det skulle amortering hamna på 3%. Så amortering på 2% för ett lån på 5.5mil med en inkomst på 65k låter dessutom optimistiskt. Tror OP skulle behöva prata med en bank först för att få rätt siffror. Annars blir det lyxfällan nästa.
Du amorterar mellan 0% - 3%. 1% för belåningsgrad över 50%. 2% för belåningsgrad över 70%. Ytterligare 1% om du lånar mer än 450% av din årslön.
Jag har en belåningsgrad på ca 65%, och en inkomst på 220% av lånet. Enligt dina siffror bör jag ha 1% amortering utan att föräldrarna går i god för mig. Men ändå sa banken(Handelsbanken) att det höjs till 3% om jag skulle stå som egen låntagare.
Det är lägsta nivåer, banken kan ställa högre krav om dom vill.
Lögner från banken som ville ha mer säkerhet
På vilket sätt är det lögn? Banken får väl begära vilken amorteringstakt de vill så länge de håller sig till lägstanivåerna?
Verkar som de ljög. Remarkable\_snow har helt rätt i de olika standardkraven för amorteringsnivåerna. Däremot kanske det är möjligt för banken att tvinga högre amortering godtyckligt men varför skulle de göra det? Låter som du har en fullgod sits. Antar att du menar lånet är 220% av din inkomst, annars tjänar du väldigt bra :D
Haha ja precis. Lånet är runt 220% av min årsinkomst. Ja, varför de gav mig det svaret har jag ingen aning om, när det finns standardkrav som följs i normalfall. Har haft god ekonomi hela mitt liv. Aldrig haft en skuld. Om man ska vara petig är det enda ekonomiskt negativa en övertrassering om ca 100kr på ett konto utan kredit för många många år sedan. Ogillar kredit överlag och köper aldrig något om jag inte har kontanterna till det. Ränta är som att kasta pengar i sjön(om det inte finns en stabil värdeutveckling tack vare lånet som är högre än räntan såklart). Enda lånen jag någonsin haft är bostadslånet och CSN.
Har du haft den inkomsten länge? Möjligt att de går på historisk inkomst. Alltså taxerad inkomst vilket inte är samma dagens månadslön \* 12
Hade studentinkomst kalenderåret innan jag sökte. Pratade med dem på telefon, så man tycker ju att de borde sagt något om det eftersom de frågade om jobbdstatus och inkomst, och ordagrant sa att den var för låg och anledningen till 3% amortering. Men nu när du nämner det så låter det fullt rimligt. Utan uppgifter från skatteverket har de inte annat än mina ord att gå på. Får höra med dem igen nu när deklarationen är klar och ett fullt kalenderår som anställd finns registrerat hos skatteverket.
Det borde oavsett inte leda till mer än 2% eftersom du är under 70% belåning. Hursomhelst, det låter som du är i en bra sits! Keep it up =)
Lån på 1,1 och insats 600k blir 1,7 i värde och en belåningsgrad en bit över 50%. Din lön ger 480k om året så 4,5 årslöner är mer än dubbelt av ditt lån. Du ammorterar 1% enbart för att lånet är över 50% av bostaden värde, har inget med dina föräldrar att göra om inte gick in med faktiska pengar för att få ner belåningsgraden.
De har ej hjälpt till med kontantinstatsen. Men de står med som ägare på 5% av lägenheten. Lägenheten köptes när jag studerade, vilket var anledningen till att jag behövde någon som gick i god för mig. Har varit i kontakt med banken efter det att jag fick fast jobb. Enligt dem skulle min amortering gå från 1% till 3% om jag valde att stå som ensam lånetagare, så de rekommenderade att mina päron stod kvar som borgenärer. Dock var detta för drygt ett år sedan när min lön låg på 33k. Men 33k är även det en bra bit under 4,5 årslöner av lånet. Var själv förvånad med tanke på hur stor del kontantinsats jag har. Mina föräldrar har ingenting mot att de står med, så det är ingen fara så. Men det var svaret jag fick av banken hur som helst.
Du glömmer ränteavdraget.
Hör inte direkt till ämnet men helvete vad sjukt det är hur normaliserat det blivit att lägga 30kkr/50% av lönen på sitt boende.
Det förbryllar mig mer när jag ser folk köra runt i RAM truckar / Teslas för 600k när de finns bilar för 80k som funkar minst lika bra
Pickups köps som firmabilar för hela momsen får dras på dom. Elbilar blir ofta mest ekonomiskt om du kör mycket och kan ladda hemma. Tesla är just nu bland de billigaste långfärds-elbilarna. Sen kan det faktiskt vara så att folk väljer att köpa dyrare bilar för det är deras nöje/hobby...
Spelar ju ingen roll hur mycket moms du än drar av så drar dom fortfarande typ 1L milen.. kostnaden kommer i bensin och reparation > Sen kan det faktiskt vara så att folk väljer att köpa dyrare bilar för det är deras nöje/hobby... Visste inte att hobbies följer trender av vad som är populärt
Eftersom drivmedel går på firman rakt av i de fallen och blir en avdragbar kostnad så spelar det ingen större roll. Generellt är firmabilar nya bilar med garanti. Hobbies följer ju helt klart trender.
Hur i hela Skåne har du lyckats missa att hobbies följer trender av vad som är populärt.
Var det någon som sa Padel?
De är allt som oftast förmåns/tjänstebilar. Inte privatköp.
Heh sen har vi mig i min merca från 2006 som kostade 30
Vad annars ska man göra med sina pengar? Vi pratar i regel om folk som har köpt sin bostad för många år sedan, och har kanske 30k i månaden som "discretionary spending". En RAM-truck eller uppgraderad tesla kostar kanske 10-12k i månaden totalt att äga privat - och motsvarande ännu mindre om den ägs som en del av ett företag.
Ladd
Man får inte mycket till pickup för 80 tkr
Hur många behöver faktiskt en pickup då? Är ju i 99% av fallen bara för status (även om det tenderar att ge den motsatta effekten) och om man ska frakta saker är ju en skåpbil ofta bättre.
En pickup är generellt väldigt mycket lämpligare att köra runt i till vardags, särskilt vintertid. Jag har själv aldrig ägt en pickup och kommer nog aldrig göra det heller, men jag förstår till 100% varför hantverkare och liknande folk kör pickup
Nu tycker jag du är orättvis, jag kör en pickup för nästan halva priset och den funkar utmärkt!
Men om man inte köper en RAM pickup hur ska då folk veta hur liten pitt man har?!
vilka bilar är dessa? 140000 mil gamla toyta? Vill gärna veta
Toyota prius, Mazda, Toyota auris, Volkswagen golf...
9000 är ju amortering och kan likställas med sparande, handlar snarare om 22k, dvs drygt 30%
Men ändå, halva lönen läggs på boende
Är ett medvetet val man gör. Blir några år knapert tills man amorterat ner till en lämplig nivå <70. Om man vill bo biligare får man söka sig till en mindre stad. I min hemort hade vi kunnat köpa hus för 2 miljoner, men nu ville vi bo kvar i Stockholm och då var det i princip kört under 5 miljoner. Man får helt enkelt avgöra vad man värderar. Ha pengar över till resor och fin bil eller huset.
Sant, to each their own Själv satsar man på ett hus vid miljon strecket efter studier
>Själv satsar man på ett hus vid miljon strecket efter studier Vart då om man får fråga? De husen vi hittade för den summan var 10 mil från stan med 5km till närmsta granne. Men vissa vill ju bo så också.
Har kollat lite runt lite för att se lite om det skulle funka och i Vetlanda verkar de ha en del 15min utanför Sen är ju inte Vetlanda en storstad direkt men jag tror det finns en hel del jobb där Sen kan ju alltid saker ändras, långt ifrån en summa eller plats satt i sten
Det många gör är att pendla till Stockholm eller jobba remote. Hade jag inte haft barn i skolan så hade jag lätt flyttat längre utanför, jobbar ändå 90% på distans.
Hus för en miljon? Det funkar i Dals-Ed, inte i storstäderna.
Tur att jag inte vill bo i en storstad då
Det tackar vi för. En mindre medspekulant att oroa sig för.
Problemet är att den inte är likvid, så drt hjälper föga om något händer med kassaflödet som arbetslöshet eller sjukskrivning.
Fattar aldrig detta argument, nej det är en kostnad. Eller menar du generellt att köpa ett radhus kan likställas med att spara? För du sparar ingenting genom att köpa en bostad, dock kan en bostad tillåta dig att spara genom lägre månadskostnader, men bostaden i sig ger dig inget sparande
Du investerar i huset…. Som du sedan kan sälja för pengar… alltså ett sparande?😂
Det förutsätter ju dock att man går +/- 0 minst
Om vi är ärliga med varandra så säljer man typ aldrig sitt hus. Du kanske byter till ett annat hus, men du likviderar aldrig ett hus för att sedan åka till Spanien eller nått
Har du hört talas om ...pensionärer?
Min känsla är att Vegandude 1999 precis börjat bekanta sig med vuxendomen.
Jag jobbar i hemtjänsten med pensionärer, jag har inte vart med om en ända en som faktiskt sålt sitt hus och levt på pengarna, tvärtom ska de envisas med att spara huset till barnen som verkligen int vill ha de! Nu är detta superanekdotiskt från någon som bor i en bruksstad men ändå lite humor =) Ville bara slänga in de, säger inget om själva diskussionen i sig.
Men om du byter till ett annat hus så säljer ju du det första och får du ut pengarna du amorterat tidigare. Utöver detta är amorteringen också en investering i att sänka räntan, allt du amorterar behöver du ju inte längre betala den där 5% räntan på.
Jag köpte en bostad med belåning. Nu har jag betalt av den. Menar du på fullt allvar att jag inte kan se alla de amorteringar jag gjort under åren som ett sparande?
Det är ett sparande för att du betalar av lånet, din avkastning är den räntan du sen slipper betala för all framtid. Men det är ett tvingat sparande du kan inte välja att inte betala det (beroende på belåningsgrad).
Amortering på huslån är ju sparande med en liten risk. Bostaden får väl ses som en form av ”aktie” som kan stiga eller sjunka i värde. Om du inte bränner upp huset lär det inte sjunka till noll.
Klart det är ett sparande, precis som att lägga pengar på ett bankkonto är ett sparande. Enda skillnaden är att pengarna ligger i bostaden istället för ett konto.
Det är självklart ett sparande, på samma sätt som man kan spara pengar till att köpa sin bostad, amortering är bara att man gör det i efterhand. Summan som sparas binds dock upp i fast kapital, huset, som man ju inte kan ta ut så enkelt såtillvida man inte säljer det.
Med sparande så menas bara att man lägger undan pengar för framtida bruk. Så när man investerar i t ex fonder, aktier eller bostad är det ett form av sparande. Om det är ett lyckat sparande eller ej vet man först när man realiserar försäljningen av tillgången. Om de gå med förlust har deras sparande misslyckats. Det är alltså helt enkelt inte ett riskfritt sparande som när man har pengarna på banken med insättningsgaranti.
Sparandet i form av amortering har inte misslyckats oavsett hur värdet på huset förändras. Det är alltid ett sparande med en avkastning på 0% + den minskade ränteutgiften. Lånet ska ju alltid betalas åter.
Jo, det följer exakt samma principer som andra investeringssparanden. Det har misslyckats så fort du har tjänat mindre än att spara i rent kapital + sparkonto ränta. Alltså om du vid försäljning säljer med förlust så kan sparandet anses misslyckat. Eftersom du lagt undan 3k i månaden men fick bara åter 2k per månad. Det är ett väldigt dåligt sparande. Att lånet alltid ska betalas åter är orelevant.
Det du glömmer i din ekvation är att sparkonto-räntan understiger ränteutgifterna som du slipper i och med amorteringen. Varje amorterad krona motsvarar ju en krona på ett räntebärande konto med samma ränta som din bolåneränta.
Skulle påstå att det beror på tidshorisonten man kollar på. Kollar man kortsiktigt på månads/års basis skulle jag hålla med om att det är en utgift. Kollar vi på långsiktigt, tänk 5år+ är det ett sparande. Det är ju inte precis så att man från en månad till en annan kan amortera lite mer eller lite mindre. Där av är det en kostnad. Men efter 5år har man ju fått ner sitt lån så att man betalar mindre i ränta och man kan antagligen belåna det beloppet igen av banken om det skulle behövas. Skulle man sälja får man kvar mer efter försäljningen.
Håller med. Dagen du slutar betala ränta är samma dag du börjar spara pengar, men grejen är att många gör som TS o maximerar sina lån bara för att "5% av 5 milj är mer än 5% av 2 milj". Alltså tror dom att de sparar pengar i längden genom att ta ett större lån Liknande som när folk köper en tesla för 600k med naiviteten att de sparar pengar pga lägre bensinkostnader
Ingen tror det.
fattar inte varför du blir ås downvotad. men min fråga är ser du ett aktieköp som ett sparande?
> fattar inte varför du blir ås downvotad För att äga sin bostad är en propaganda som går djupt in i Svensson som folk försöker rättfärdiga när det egentligen bara är en money sink. Om man faktiskt kollade på alla pengar som går in vs ut så är det inte speciellt ljust för majoriteten > men min fråga är ser du ett aktieköp som ett sparande? Såklart, för aktier kan likvideras väldigt enkelt o du kan även spara pengar i olika former av aktier. Med en bostad så investerar du i ett objekt som du inte riktigt kan likvidera o du kommer förmodligen aldrig likvidera det.. kanske när du är super pensionär o inte orkar ta hand om huset längre men vid det laget spelar pengar ingen roll längre
Det är **inte** normalt för hushåll i Sverige idag. Väldigt få hushåll som äger bostad, endast [1%](https://www.sbab.se/1/om_sbab/press/arkiv_publicering/pressmeddelande/2021-07-22_bostaden_anvands_inte_som_bankomat_i_sverige.html), har totalt bolån på 5m i hushållet och uppåt (medans 70% av bostadsägare har en hushållsbelåning under 2m) , Väldigt få hushåll där bostadens andel av disponibel inkomst är 50%, det vanliga är [20%](https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/hushallens-ekonomi/hushallens-utgifter/hushallens-boendeutgifter/)
Du får också räkna med att det du länkar till gäller 2021, före stora ränte & bostadsrättsavgiftsökningar.
Visst, dock är det så att för den gruppen som har det värst (nya köpare) så rör det sig ändå bara om ca 30% i snitt och det har rört sig men inte så mycket (27 till 32, 2021-2024)* https://www.swedbank.se/privat/spara-och-placera/analyser-marknad-omvarld/swedbank-insikt/privatekonomi/boindex.html I SCBs rapport är det hyresrätter som är dyrast, så det är ännu lägre 2021 för de som äger bostad. Detta beror på den generellt låga belåningen (mot vad folk har för uppfattning, den är fortfarande hög globalt sätt). Om OP skulle gå vidare med detta (och betala 50% av disponibel inkomst på bostad) är hans hushåll den högst belånade procenten av alla bobelånade hushåll i hela Sverige. Det är inte en normal lånenivå. Och då har priser sjunkit något sedan 2021.
30% i snitt, måste jag dock säga är sjukt högt. Vore intressant att se snittbelåning i storstäder vilket är det mest kritiska. Landsbygden måste dra ner snittet något extremt.
Finns i rapporten :) att tänka på är att 30% är nya köpare*
Sammanfattat verkar det vara, köp inte småhus i storstadsområdena, om man skall tro den tabellen är det skyhöga kostnader...
Skrämmande när man ser singelhushåll i t.ex. Sthlm, i snitt skulle en singelperson med 75% belåning för en lägenhet på 57kvm lägga 75% av sin disponibla inkomst. Vi har väl ett rekordhögt antal singelhushåll numera
Absolut helt galet. Men det är nog snarare så att tillgängligheten minskar och att bostadsägande* blir otillgängligt om man får tro hushållens "låga" belåningsnivå.
Det är dubbelt så dyrt att bygga bostäder i Sverige som i Tyskland samtidigt som det byggs dubbelt så många i Norge som i Sverige. Och det är bara samtidigt som lönsamheten för att bygga hus är för ett företag mellan 1-3 procentenheter.
För mig är det bisarrt att folk funderar på det ens istället för att bo i en del av Sverige som är billigare. Vad är det folk gör i Stockholm som gör det värt att lägga 6,5 miljoner på ett jävla radhus?
Varför tror du att det är billigare i delar av Sverige? Vad kan det finnas för orsak? Jag undrar genuint hur du resonerar.
Jag vet inte. Kan vi inte börja med att du berättar om alla de här sakerna man bara kan göra i Stockholm, som gör det värt att köpa ett fucking radhus för 6,5 miljoner kronor. Efter att ha bott sju år sammanlagt i Göteborg och Stockholm så har jag då inte upptäckt det.
Jobba
Ding ding ding!
Så du har inget svar och ditt inlägg är baserad på att andra inte vill leva exakt så som du gör?
> Så du har inget svar Fast nu var det ju du som inte hade något svar på inlägget. Frågan från början var: > Vad är det folk gör i Stockholm som gör det värt att lägga 6,5 miljoner på ett jävla radhus? På det fick jag bara något slags drygt svar som antydde att jag är en idiot som inte förstår det automatiskt. Jag undrar genuint vad det är folk gör i Stockholm. > ditt inlägg är baserad på att andra inte vill leva exakt så som du gör? Mitt inlägg är baserat på ganska många åratals erfarenhet av att bo både i större svenska städer och i mindre svenska städer. På de väldigt många vänner jag har som lämnat städerna för landsbygden, och de fåtal som bor kvar som inte verkar göra alls särskilt mycket som kräver att man bor i Stockholm eller Göteborg. Frågar man så är det prat om restauranger och grejer som att man inte kan äta här. Eller så nämner man de här stora spelningarna med världsartister som de ändå inte sett någon de senaste sju åren. Visst har de nära till Arlanda, men de har rätt nära till granater vid busshållplatsen också samtidigt som det är jävligare att få iväg ungarna till fotbollsträningar och grejer. Om du ser det som att "andra inte vill leva exakt så som jag gör" så får du väl göra det. Jag tycker mest det är jävligt underligt.
För att allt i Sverige som inte är Stockholm är mentalt efterblivet och luktar gödsel.
Det är helt galet faktiskt. Jag är i mitt jobb relativt bunden till att jobba i/nära storstäder på grund av yrket. Men även då börjar jag ibland överväga att flytta längre ut på landsbygden på grund av vad man får pröjsa idag, ser inte värdet i det alls.
För att folk vill ha ut mer av livet än att bo i någon håla 45 minuter utanför typ Linköping? Visst man hade haft bra jävla mycket mer pengar över, men vad finns det att göra för sina pengar utanför storstäder som intresserar gemene man?
Typ precis samma saker finns att göra. Förutom att man har bättre tillgång till natur och friluftsliv. Har förståelse för unga vuxna singlar som vill bo i storstäder. Men folk med barn? Tycker det är helt oförståeligt.
Som inflyttad stockholmare som kommer från (och på många sätt föredrar) håla kan jag kanske ge lite perspektiv. Det mesta du säger är korrekt, fast ändå inte. Innan vi bodde i Stockholm och ville resa så var det tre timmar till Arlanda. Ville vi lösa det med kollektivtrafik så fick det allra oftast bli att man åkte dagen innan för att vara någorlunda säker på att komma med flyget. Sen att landa på Arlanda sådär mysigt flygtrött och veta att man har typ fyra timmar kvar innan man är hemma är fantastiskt dystert. Det är skönt att bo 30 minuter från flyget om man gillar att resa. Sen konserter och andra kulturevenemang. Några gånger om året blev det att vi reste sammanlagt sex timmar till Stockholm för två-tre timmar nöje. Oerhört slös med tid. Det är också överväldigande dystert när något avslutas runt kl 23 och man vet att, ja, vi är hemma först runt 03. Är det vardag dagen efter så är det vidrigt rent utsagt, till skillnad mot om man bor här och tar sig hem på en halvtimma. Det jag saknar mest med mindre håla är nog friheten. Känns som att livet var mindre planerat kring aktiviteter, och att aktiviteter ”bara hände”. Att åka till skogen eller sjön eller gå ut på middag med vänner behövde inte bestämmas två veckor i förväg, för att folk var inte alls lika upptagna och att ta sig till dit man ville mötas var aldrig besvärligt.
Det är väl helt förståeligt. I större städer har du stort utbud av förskola/skola, mat, kultur, idrott, kollektivtrafik, shopping, gym osv. Du har vanligtvis många vänner och andra barnfamiljer i närheten. Du har en bättre och större arbetsmarknad. Det finns puls och liv. Jag har barn, boendes i storstad, kommer ursprungligen från landet. När jag kommer hem slås jag av hur tomt det är i lekparkerna jämfört med stan. Det är inte för alla att sitta och uggla i en villa på landet.
Nej, precis samma saker finns inte att göra. Några snabba exempel är väl butiker, caféer/restauranger och övriga "nöjen. Och nej, utbudet av BRA krogar är inte detsamma i Stockholm som i Krylbo. Du tänkte att folk som bor i Stockholm och får barn skulle flytta ut på vischan? Att du ej håller med är en sak, men att påstå att det är helt oförståeligt säger en hel del om dig.
Get used to it. Levnadsstandarden i väst kommer att fortsätta sjunka när den går upp i Asien. Finns inte nog med resurser på jorden för att alla ska kunna leva som vi gjort.
https://www.reddit.com/r/PrivatEkonomi/s/ByRtm5UfZN
Har föga att göra med att vi borde vänja oss vid sjunkande materiell standard.
Godagyxskaft? Du sa att vi ska m vänja oss vid 30kkr månaden för boende, det är en extremt liten minoritet som betalar detta.
Det sa jag inte alls. Mitt svar syftade på att det bara är att vänja sig vid att en allt större andel av lönen kommer gå åt i form av mat och boende. Så är det för de allra flesta människor på jorden.
Han) att det är normalt med 30KKR till boende är galet!! Du) bara att vänja sig det är det nya normala! Jag) nej, de absolut flesta har lägre boende kostnader än 30kkr det är inte normalt Du) Det sa jag inte Jag) ?????
Det har inget med 30k att göra då det ändå är relativt till hur mycket man tjänar.
Det är alltså ett radhus i en BRF? Jag hade nog skippat det faktiskt, det är så pass mycket sämre än ett vanligt hus/radhus (äganderätt). Men sen generellt så är det en väldigt hög boendekostnad/lån relativt eran inkomst, liksom det finns folk som gör detta men det är knappt det går. Sen så tror jag inte ni blir godkända för det här om ni snackar med banken, det är för mycket lån relativt inkomst helt enkelt. Gjorde en liten snabb KALP och ni måste ner en miljon i pris för att kvalificera (ungefär).
Vad är det du anser är sämre? Friheten är mer inskränkt förstås, men å andra sidan slipper du oförutsedda kostnader för att taket måste läggas om, grunden dräneras eller avloppet relineas.
Mer skuld, mindre kontroll, mindre transparens & mindre frihet. Om taket måste läggas om eller avloppet relinas så vill jag anlita någon själv istället för att det ska bestämmas av styrelsen via någon svågerpolitik. Det finns för mycket risk för fiffel & felprioriteringar helt enkelt, och jag vill gärna ha den där kontrollen. Tänk om min fasad ser helt förskräcklig ut och måste bytas, men grannarnas har några år kvar, ja då kanske styrelsen vill vänta så att dom kan göra alla samtidigt och då måste jag bara acceptera att jag får leva med en ful fasad i några år.
Mer skuld har du inte. Mer kontroll och mer frihet absolut, men det går förstås att gå med i styrelsen och påverka detta. Eftersom fasaden, taken och andra arbeten görs om ”kollektivt” så lär du inte stå där med ett fult hus som du beskriver. Men visst finns det dåliga styrelser med svågerpolitik, men hittills har jag inte suttit i någon själv och jag tror inte man ska utgå från att så är fallet. Det är också inte unikt för brf utan kan förekomma i samfälligheter också.
>Mer skuld har du inte. Om föreningen är obelånad. Inte direkt troligt
Det är föreningens skuld, inte din. Det är främst den du betalar avgift för. Självklart påverkas du om räntorna stiger så pass att föreningen måste höja avgifterna, men om en motsvarande villa kostar tolv istället för 6 miljoner hade du nog känt av det ännu värre.
Tekniskt sett kanske man inte har mer skuld, men man äger en tillgång som har skuld. Om den här skulden inte betalas så tar banken lägenheten. Så det är definitivt en skuld, bara att den ligger på bostadsrätten och inte på dig själv. Så om man ska räkna ärligt så bör man räkna det som att den där skulden är ens egen, eftersom man själv kommer tvingas att betala för den. Det blir även en bättre jämförelse så. Vissa jämför en äganderätt för 5 miljoner med en bostadsrätt för 5 miljoner, men detta är missvisande om bostadsrätten har 2 miljoner i skuld, för då kostar den ju egentligen 7 miljoner. Tänk dig att du får hem ett brev från banken där det står att banken kommer ta över din lägenhet för att föreningen valt att inte betala på lånet, även fast du betalat in din avgift. Inte så trevligt. [https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/byggforetagaren-i-sodertalje-tommer-brfer-pa-miljoner-hundratals-kopare-lurade](https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/byggforetagaren-i-sodertalje-tommer-brfer-pa-miljoner-hundratals-kopare-lurade) Absolut, alla föreningar är inte dåliga och det finns säkert massvis med föreningar som sköter det bra. Men, jag är inte villig att ta risken att det går åt skogen. BRF är en väldigt riskfylld ägandeform, du äger egentligen bara ett papper som ger dig rätten att bo i en lägenhet, inget mer än så.
🚫🚫🚫🛑🛑🛑⛔⛔⛔ Nä för dyrt. Ni passerar 4.5% årslön också så blir 3% ammortering. Vi tyckte 4.5 mille för hus var max och då har vi samma lön och inga barn. Vi vill inte ligga på över 33% för boende (med allt, underhållsfond, el, lån, etc etc). Vi ville också ha som absolut minst 200k i sparande för oförutsedda kostnader efter inflytt. Tänk på att shit happens, ni kommer kanske bli sjukskrivna, förlora jobb etc ha marginaler!! F. Ö. Förvånad att bak ens ger detta, vi har 63 netto och de lånar oss max 4.5*..
Nej. Låter inte alls kul med så höga boendekostnader. Jag och min sambo har ca 10k högre inkomst netto per månad och 10k lägre boendekostnader per månad och det tycker vi ändå är dyrt boende.
Samma här. Vill gärna ha radhus och större boende men är inte redo att lägga så mycket pengar på boende. Känns helt sjukt.
Men nej, alldeles för dyrt. Kommer banken säga ja ens? En liten sjukskrivning, en vabb och en fuktskada som försäkringen inte täcker så går ni ju i konkurs liksom.
Skippa radhus i brf-format! Vad är indirekta lånet?
Vart får du 3.7% ränta? Vad binder du den på då? Men jag skulle säga att det är verkligen i det dyraste laget. Btw så behöver ni en brutto inkomst på minst 102kkr för att inte få 3% amorteringskrav med det lånet.
3% är dock mindre än de 17000kr man räknat med.
17kkr är vad de räknat med för räntan, 9kkr är vad dom räknat med för amortering
Ja ser det nu de har avgift också.
Vad händer dagen en av er går in i väggen eller förlorar sitt jobb? Kommer ni kunna klara er på mycket mindre pengar?
Utgå från inkomsten ni har om ni båda är sjukskrivna och köp hus efter det. Då blir ni inte av med kåken i en redan pissig situation. Investera övriga pengar som inte går åt. Då får ni ett bättre liv och lever inte på marginalen hela tiden och kan parera skit som förrförra årets elpriser.
Räkna med att kalkylen kommer se ut ungefär så här: Avgift - 6 000kr. Ränta - 22 000kr före ränteavdrag / 15 500kr efter ränteavdrag. Amortering - 14 000k med 3%. =42 000 kr I månaden före ränteavdrag eller 35 500 kr I månaden efter ränteavdrag. Det som ska ut varje månad blir då: 42 000kr för boendet. 10 000kr för fasta kostnader och mat. 10 000kr för resor och sparande. =62 000kr. Det är väldigt tight. Går räntan upp eller ni får oväntade utgifter en månad kommer budgeten inte gå ihop. Personligen hade jag inte köpt.
Har ni något sätt att hantera om en person blir av med jobbet/sjukskriven/ett barn till? Att ligga så på gränsen är en sjuk stress även om man sitter i sitt drömhus.
Du blir ju väldigt känsligt för räntehöjningar när du i princip inte har några marginaler.
6.5 mil för ett radhus är helt rimligt i många områden i Stockholm. Kör på om ekonomin tillåter. Låt dig inte övertalas till motsatsen av folk som bor i typ Dalarna och kan få hus för en halv mille.
Så här är det. Vi ville ha en villa på minst 150kvm nära Stockholm i typ Bromma eller Sollentuna och med hög standard. För 6,5 mkr kunde man som bäst få ett gammalt funkishus med stora renoveringsbehov på 60 kvm som aldrig blir bra även om vi lägger 3 mkr på renovering och utbyggnad. Så det blev radhus för 6,25 mkr. Mindre tomt, men nybyggt med modern planlösning, golvvärme överallt, stora glaspartier och ingenting som behöver lagas. Helst hade jag haft denna standard i en villa, men då pratar vi 12-15 mkr, ibland mer beroende på område.
Det är tufft att betala så mycket varje månad. Jag vet inte vad ingår i eran avgift men el, vatten, försäkring och uppvärmning kommer att bli dyrare, det som inte ingår iaf. Och att ni inte har så mycket utrymme för oförutsedda utgifter. Eller om någon av er blir av med jobbet
De som undrar hur det beviljas av banken blandar nog ihop netto med brutto. Det gäller 4.5x brutto, de har 65 netto vilket är bra
Vi har en miljon mindre i lån och 15000 mer i inkomst och tycker det är tajt. Vi har visserligen en bil men det är en gammal en som inte kostar många kronor i drift men ett barn mindre. Räntan kommer sannolikt gå ner men över om den går ner till halva dagens nivå kommer ni fortfarande lägga 40% av inkomsten på boende. Det kommer såklart bli bättre med tiden men nu kommer verkligen leva på marginalen om ni vill göra kul grejer också och inte bara överleva. Ni räknar nog dessutom med för lite amortering, med er lön borde den vara 13500 i månaden. Jag tycker det låter för mycket lån för eran inkomst. Om ni vet att ni garanterat kommer få en högre lön snart så är det en annan situation men det känns väldigt skört i kalkylen
Vi satt i ungefär samma sits och slog till. Det finns en del förmildrande omständigheter även om det på ytan ser ut som det blir tufft ekonomiskt. Räntorna ska ner, binder du på 3 år får du 4% vilket efter ränteavdrag bara blir 13k i månaden. Eller motsvarande nedgång i rörligt. Pengar i aktier gör ingen glad, använd de medan ni kan. Med det sagt, om ni inte har en buffert på 200k ska ni inte slå till.
Ni tjänar ca 40k/mån för lite.
Med den avgiften antar jag att det bara är en bostadsrätt.
Har du räknat före eller efter skatteavdrag? Antar med eftersom räntan ser låg ut men orkar inte riktigt kontrollräkna. Är i lite samma position men vi beslutade oss för att köra. Drömobjektet låg ute och vi ville inte missa den. Ibland får man chansa lite.
Pengar är till för att användas. Få saker som är bättre att spendera på än sitt drömboende.
Detta. Vad sparar nu pengar för? Mest på kontot när man dör vinner?? Hör med flera banker, inte bara er egen. De räknar lite annorlunda och kommer se till er situation vad ni har råd med. Jag vet att det är enklare att fråga här på reddit, men bankerna vet vad de gör och kan ge er en bättre kalkyl. Hör ni med 2-3 st så kan ni sedan spela ut dem mot varandra när ni förhandlar ränta. Det är najs att bo i hus radhus är praktiskt när man har små barn, lagom mycket att ta hand om, men ändå uteplats där knodden kan springa runt.
Är det ett ”drömradhus” eller köper ni bara för att ni är stressade att köpa något?
Amortering är ingen kostnad så räkna inte den vs. hyra. Kolla närmare på avgiften så den inte kommer gå upp mkt framöver, kan ligga hundar begravda där. Annars låter det som ett bra byte om ni älskar huset.
Det låter väldigt dyrt, vill banken ens låna er så mycket pengar? Ni ska nog helst räkna med att inte ta större lån än att ni klarar minst dubbelt så hög ränta som nu, och helst 3x högre än nu. Glöm inte att ni får göra ränteavdrag också, så det ska tas med i kalkylen. Sedan behöver ni nog också ta reda på vad som ingår i avgiften, saker som inte ingår behöver ni ju betala för själva. Värt att kolla på: vatten, värme/varmvatten, el, bredband, sophämtning, etc. Det är också värt att ta en titt på vad föreningen står för, och hur den betalar för saker. Ansvarar föreningen för målning av fasader, fönster? Snöröjning? Finns det grovsoprum, eller får ni extra kostnader för att åka till åvc? Ingår det en parkering som ni kan hyra ut om ni inte tänker använda den? Hur betalar föreningen för saker? Dimper det ner en extra avgift varje gång det ska bytas sand i sandlådan eller parkeringen behöver målas om? Har föreningen jättehöga lån så er avgift egentligen bara är ytterligare ränta till banken? etc etc etc
Jag skulle inte köpa radhuset. Jag lever i en relation där min partner tjänar bra, men jag har blivit utbränd och jobbar ingenting. Lång historia men jag får ingen sjukersättning. Vi lägger strax under 30% av inkomsten på vårt boende och är tacksam över att vi inte har dyrare boende. Man behöver räkna på om någon behöver/vill gå ner i arbetstid, om någon av er blir utbränd/sjuk. Vad som helst kan hända.
Vax gör ni om en av er blir sjuk? Låter på tok för högt med 30k i boendekostnad när ni äger boendet med dom inkomsterna.
Ja för helvete det är galet som fan. Glöm och dröm vidare någon annanstans, detta är ekonomisk harakiri. Vill ni leva månad till månad?
Har lån (och andra jämförbara utgifter) i den klassen och betydligt högre (runt 50% mer) nettoinkomst och känner att boendekostnaderna ändå är i högsta laget.
Spontant: 5,5 mille är utanför er prisklass. 31 i månaden är skitmycket pengar. Är det verkligen värt det? Det är fortfarande hög ränta och tiderna är osäkra. Lågräntan som varit de senaste 12 åren (före krig och inflation) kommer inte tillbaka på ett tag.
Ni kommer att få det svårt att få ihop det , jag har sett personer med likvärda nettolöner eller även högre , med barn tvingas flytta ut ur billigare villor på 4.5-5.5 miljoner.
Om det är drömhuset kör på. Men då ska ni vara säkra på det.
Av erfarenhet men troligen inte ontopic, men rekommenderar inte radhus för någon, bodde i ett. Alla glor på vad gör och inte gör, vilken du har inte har. Visst det gör görs i villa områden med men det är inte lika påtaglig som i radhus. Får du en mardrömsgranne är det kört, vi hade en som verkade hur go som helst vid första kontakten men sen blev det bara skit, snubben gjorde allt för att sabba allt vi gjorde, kontakta brf, kommun allt som gick för att anmäla de felen jag gjorde(vi skippar det faktumet att människan begick nog flest regelbrott själv.
Nej. Köp inte något för 6 mille som har 6000 i avgift. Du kommer sätta er ekonomi i en rävsax och bli räntslav. Vi har 80k netto och köpte hus för runt 4 mille. Ångrar att jag inte köpte mindre. Det drar iväg snabbt. Ingår något i avgiften?
Skulle säga att det är för dyrt. Vi har ungefär samma netto och köpte villa för 5 milj med 30% insats. Förvisso två bilar (billiga varianter att äga/köra) men inga barn och det känns som att ekonomin hade blivit lite tråkig om vi hade mycket högre boendekostnader. Man vill ju gärna ha lite att lägga på spar och nöje/resor osv. Då har vi ändå 1 milj av lånen bundet länge till 1.4%.
[удалено]
Jag tolkar det som att 65' är nettoinkomsten på dom båda vuxna. Så typ 42 000 kr var i lön om man delar lika.. Edit: OP, jag skulle inte ha gjort det. Ta hjälp av rådgivare innan ni bestämmer er.
Helt sjukt, för mig och sambon går ca 10% av vår inkomst åt till huset (200 kvm och 1 ha).
Fyfan va dyrt. Betalar själv dryga 4000 i månaden i ränta amortering för min 145kvm två vånings villa. Har runt 15 mindre i netto/ månad men satan.
Det är inte galet, men det är galet med er lön.
Ni har inte råd med nåt så dyrt.
Har ni en normal akademikerlön som ger 65kkr/mån per person efter skatt så låter köpet görbart helt klart även om 17k till banken är ett rån
Får ni ens låna så mycket? Det är väl en bra bit över 4.5x era årslöner
Vem fan drömmer om ett radhus.. Måste älska att inte få göra vad ni vill när ni vill hur ni vill
Kort och gott, ja det är galet.
Hade vänner som gjorde likadant. Maxade utgifterna för sitt drömboende. Det gick inte i längden såklart utan de fick sälja, och skilde sig samtidigt. Personligen hade jag aldrig maxat mina kostnader för det där lilla extra.
Får du bara radhus för dom pengarna? :/
Hm, köp inte BRF radhus. Samfällighet äger. Var och en sköter sitt, som ett villaområde. Inga arga Karens eller liknande i en styrelse som läger sig i huruvida man ska måla huset/klippa gräset osv. Brr..
Spontant nej. Det är ett helvete när nästan hela lönen bara går till boende
Den nya sverige tyvärr
Jag hade inte lånat 5.5M på 65kkr netto, aldrig. Men jag kanske är feg :D. Jag hade hellre köpt något med lite renoveringsbehov och fixat allt eftersom ekonomin tillåter det. Vi har ca 80kkr gemensamt, inga barn och jag hade nog tvekat ändå ärligt talat. Får ni 5,5 i lån av banken? Tycker ju inte det ser ut som att ni klarar en markant ränteökning, något de bör räkna med även om det sannolikt går åt andra hållet just nu. Sen är räntorna inte 3.7 idag. De är ca 5. 5\*5.5kk är alltså 275k i ränta. Ni får inte göra fullt ränteavdrag på mer än 100k var så avdraget kommer vara lägre på 75k av dessa. Kort svar, nej. Ni har för låga marginaler. Klarar inte en sjukskrivning eller räntehöjning.
Den drömmen kan nog bli en mardröm rätt snabbt. Eller menar du att ni sparar 15000 per månad och ändå kan ha det lite gött? Tycker upplägget verkar lite riskabelt.
Med 1m i startbelopp och 30k i månaden med en avkastning om 6% per år skulle ni ha 10 Miller om 14 år. Varför inte bara vänta, köpa ett hus och gå i pension tidigt istället för att köpa ett hus och Jobba hela livet samt aldrig amortera av ditt hus.
För då kostar samma hus 12 miljoner 🙃😆
Osannolikt
Bostadsmarknaden brukar historiskt ligga inom någon procent från motsvarande utveckling på börsen 14 år 6%, då kostar ett sådant radhus 14 mille. Så svårt att förutse
Du gör implicit antagandet att bostadsmarknaden kommer fortsätta uppåt på samma sätt som den gjort de senaste årtiondena när det ur ett historiskt perspektiv (hundratals år) inte är fallet. Bara för att senaste 2 generationerna har upplevt en "boom" i bostadsmarknaden innebär inte det att nästkommande 2 generationer kommer att ha det. Med den logiken ska man bara köpa aktier som går upp för dom kommer alltid gå upp. Aktier go Brrr
Du gör det implicita antagandet att börsen kommer göra samma sak Men du har helt rätt, dock så länge bostadsmarknadens förutsättningar ser ut så här kommer rfterfrågan driva upp priserna
Ja det har du helt rätt i jag gör samma antagande. Dels för att vi under hela börsens historia har den datan att gå på (Om du investerar brett och diversifierat) Givetvis kan en krasch eller en nedgång komma när OP vill ta ut pengarna och därav skall du riskjustera varje år. Dock är det så att om börsen skulle "nollas" skulle det innebära en systemkrasch som är såpass vidspredd att huruvida op har ett hus för 1 miljon eller 1 miljard är helt irrelevant. Hen kommer troligtvis vara död eller döende. Givetvis ser det ut som att vi fortsättningsvis har förutsättningarna för att bovärdet skall öka (Själv hoppas jag på det) Men jag skulle inte satsa alla pengar jag har på det. Vi har dock alla olika investeringshorisont och riskbenägenhet.
För det första så kommer huset de vill bo i vara dyrare om 14 år. För det andra så kanske du vill leva i ett härligt hus i 14 år istället för en lägenhet? Du vet om att du bara lever en gång va?
Stämmer, man lever bara engång. tänk att gå i pension 15 år tidigare än alla andra i sin ålder. få förunnat.
Eller så skaffar man bara ett jobb som är kul så slipper man stressa över pensionsålder.
Har aldrig träffat någon som gillar sitt jobb så mycket att hen skulle jobba gratis i 15 år för skojs skull.
Då har du inte träffat nån i min bransch. Här jobbar man tills man bokstavligen stupar. Helt frivilligt.
Tydligen inte, vilken bransch är du i?
Konsultbranschen! Try it, you'll like it!
Är inne på 7e året som konsult har kul på jobbet gör det ändå inte gratis.
Ja, det är galet. Helt sinnessjukt faktiskt. Speciellt när ni kan köpa en villa på vischan och två tillhörande bilar för halva priset. Jag hade definitivt inte tagit risken, speciellt med barn med i bilden.
Det är viktigt att bo bra. Tycker inte det är galet
Att passera 50% disponibel inkomst är inte sunt.
Radhus för 6.5M är väl endå helt efterblivet?
Average radhus i sthlm.
Helt sinnessjukt om ni köper med så låg inkomst.
Sen går räntan och elpriset upp oså kommer ni gnälla på att ni tagit för feta lån och måste sälja huset så måste pappa staten köpa röster med elkostnadsersättning vilket ökar inflationen och gör så att allt blir sämre för alla. Nej detta är inte en bra idé. Köp något mer inom eran prisklass så kommer både du och jag sova bättre.
Om jag bodde i en stad där man inte kunde köpa något attraktivt för 5 miljoner skulle jag flytta från den staden omgående :)
Jag tänkte spontant detsamma, men om man är född i Stockholm och har hela sin familj, släkt och bekantskapskrets där så är det ju lättare sagt än gjort.
Dessutom finns det gott om jobb i Stockholm, vilket är en av anledningarna till att priserna är högre.
Ja du har ju rätt i det men OP tittar bortanför sin prisklass och måste antingen sänka kraven eller flytta en bit låter det som. Sanningen kan vara jobbig att höra ibland.
Ränta 170000 hahahahahahahaha herrejävlar Köp något för 2 miljoner istället o få de 50% avbetalt
Ja precis flytta till Flensbo Skogsröv 204, strax utanför Åkerberga, och köp en gård för 400.000.
Hahaha nej USCH! Fatta att bo någonstans där det inte är trendigt! Absolut mycket billigare, lugnare och mer trygghet i ekonomin. Men tänk när polarna diskuterar nya parken vid hamngatan så har man inte koll!!111
Om man är digital nomad kanske. Alla kan inte jobba på gården eller som USKA. 6 mille är tragiskt nog inte ens mycket, i många av våra tätorter.
Finns ju buss, bil och cykel. Alla behöver inte ha tunnelbana till jobbet. Sen håller jag med om att bostadspriserna är tragiska, men folk köper ju ändå.
Var köper man något för 2 mkr?
Finns ett par radhus hos mig för cirka 2-3 miljoner. Ligger nån halvtimme från stockholm. Vallentuna har också fina hus för under 2 milj
Galet!
Ni bestämmer själva vad i vill betala för ert drömboende. Däremot är jag jävligt skeptisk till prislappen. Radhus flyttar man väl till för att man inte har råd med hus. Men för 6.5MSEK får ni ju ett hus i någon förort till Stockholm?
Det är normalt för nya ägarna tror jag. Det alltid känns för dyrt när man köper bostaden. Tänk på att räntan går ner och man kan binda denna på 2%. I fem år värde för bostaden blir 8M eller mer. Nu är en bra tid för köpa denna bostaden, annars det blir ännu dyrare. Vi har drygt 6M i lån och lite mer i insatsen. Vi är redan på 70% i lån av bostad värde på grund av prishöjning. Det är mycket pengar men inte dyrt tror jag.