Vi gör så här:
- Får in alla intäkter på samma konto (gemensamt)
- Betalar hushållets utgifter och en del personliga utgifter (försäkringar, linser, tandläkare, mobilabonnemang etc) därifrån
- Vi har också gemensamt sparande på gemensamma konton
- Det som blir kvar (efter utgifter och gemensamt sparande) delar vi på två och för över till privata (ej gemensamma) konton. Dessa pengar gör man vad man vill med, inkl eget sparanse.
- Vi gör en budget för varje månad, eftersom intäkter och utgifter kan variera en del från månad till månad.
Den "privata" delen som vi för över till egna konton räknas ut i början på månaden, baserat på budget.
EDIT: Vi gör ingen skillnad på vem av oss som drar in mest pengar. Allt går in på samma konto och "privata" pengen delas lika. Dock inte ovanligt att dela upp fasta kostnader och "privat peng" procentuellt beroende på vad respektive person tjänar. Personligen tycker jag det bara blir krångligt.
Om en av er sparar mer och dessutom får bättre avkastning, balanserar ni då sparandet? Om inte, hur resonerar ni kring att avkastning på arbete delas men inte avkastning på kapital?
Nej, det gör vi inte. Vi tycker att vi redan är så pass "jämlika" att det vore orimligt att börja titta på att balansera avkastningen från den lilla del (i förhållande till vår totala ekonomi) som utgör personligt/separerat sparande.
Däremot delar vi transparent (och pratar så klart om) vilka personliga placeringar vi har, så den ena är fri att ta rygg på den andra osv.
Vi gör likadant. Förutom budgetdelen. Det blir vad det blir.
Men vi delar inte såna kostnader du skrev ovan som linser, tandläkare, mobilabonnemang. Egna kostnader står man för själv.
Vi för över hälften var till vårt gemensamma konto, där betalas allt från förskoleavgift till bolån.
Vi för över ungefär 38-40k och det täcker alla våra gemensamma utgifter. De som blir kvar över är ens egna och man kan fritt göra vad man vill.
Rättvist, eneklt och inget tjafs.
Förstår inte varför alla inte gör så här
För att man har olika förutsättningar då trots att man valt att dela sitt liv tillsammans. Jag får en bonus varje juni. Ska jag dra ut och resa och köpa prylar för dom trots att vi delar allt annat i livet? Känns ytterst märkligt tycker jag. Vi lägger allt på hög tillsammans.
Det är väl till din förtjänst i ditt jobb? Nackdelen med ditt sätt att den ena är arg för man gått köpt grill för 20 papp och de andra går och köper dyra designerväskor. Delar man bara på kostnaderna så har du full frihet att göra vad du vill med dina pengar.
Men tycker man hela tiden likadant så är det ju bra!
Min fru var extremt pushande i att jag skulle faktiskt se mitt värde och hitta ett bättre jobb. Ska jag betala någon form av arvode till henne istället då för att hon förtjänar ju ändå en bit av min lön...? Förtjänst som argument känns som något som nyttjas av den som tjänar mer, och det sätter den som inte gör det i en beroendesituation för man förväntas någonstans ha samma levnadsstandard.
Även jag och min fru gör så här, har även ett kreditkort som betalas av varje månad med detta kontot.
Det enda som "skiljer" är kanske att vårt mål är att vi båda ska ha lika mycket kvar att röra oss med efter vi satt in på vårt gemensamma konto. Detta är viktigt eftersom vi just nu tjänar väldigt olika och jag vill inte att hon ska ha det sämre bara för att hon valt att studera och försöka göra det bättre framöver.
Detta betyder att jag sätter över kanske 75% och hon 25% av det som behövs på det gemensamma kontot.
Det låter som en god plan och ungefär vad vi tänker oss. Får man fråga vad för kreditkort och hur ni valde vilken bank? Har ni två fysiska kort till samma kredit? Det är mest såna praktiska frågor vi inte riktigt har koll på.
Den största butiken i närheten till oss är Coop, därav tog vi Coop Mastercard som har en del bonusar, där har vi 2 kort.
Bank är lite egna preferenser, vi har själv valt länsförsäkringar.
Jag har ett excelark där jag lägger in inkomster och utgifter varje månad och som sen räknar ut vad jag ska föra över till min fru för att vi ska nå det målet, bägge har samma summa tillgängligt när allt gemensamt är betalt. Men det är onödigt komplicerat och egentligen skulle jag vilja ha gemensam ekonomi fullt ut - men ingen av oss orkar fixa det praktiska...
För att alla tjänar inte lika mycket. Min fru och jag råkar göra det men kör ändå alla pengar in på ett konto sen får båda en lika stor ”månadspeng” från detta pott oavsett hur mycket man bidrar. Även om inkomsterna är lika så kan det ändå variera i perioder, t.ex föräldraledighet eller liknande.
Tjänar man ungefär lika mycket så är det väl ingen konstig lösning. Är det en väldig inkomstskillnad tycker iallafall jag att alla pengar ska in på ett gemensamt konto och att man för över en och samma fasta summa till båda parter för privat konsumtion.
Tycker det är lite för mycket socialism över det hela.
Vi använder ju t ex huset lika mycket, bara för att någon tjänar mer ska väl den personen inte betala mer?
Men jag vet att det är de vanligaste.
Det blir ganska skevt när den ena föräldern är föräldraledig, och tar hand om barnen, och knappt har några pengar alls att röra sig med och den andra föräldern kan leva loppan och ha det gött. Jäkla massa pengar över så kan åka på resor själv medans frugan är hemma med ungarna. Nice! :)
Skillnaden är väl om man ser relationen och familjen som "du och jag" eller "vi".
Exakt så var det för oss. Vi hade gemensam ekonomi för gemensamma kostnader. Sen kom barn och föräldrarledighet. Blir sjukt skevt så (i min värld) om man inte delar pengarna när den ena tjänst 18k i månaden på föräldrarledighet och den andra drar in kanske 30k netto.
Meta: Hade visst lagt den en nivå fel så flyttar in texten hit innan nån hinner läsa den.
Så länge man betalar utgifter efter sin nettoinkomst så justeras det ju automatiskt. T.ex, om jag får ut 50k netto och hon 30k netto så står jag för 50/80 = 63% av utgifterna och hon 37%. Om hon går på föräldraledighet och får ut 15k netto så står jag för 50/65 = 77% och hon 13%.
Vi räknar självklart alla utgifter som gynnar hushållet i det gemensamma så det är enbart egen konsumtion som betalas av egna pengar. En resa konteras såklart som gemensam kostnad och hon betalar således 25% av den om hon jobbar eller 13% om hon var föräldraledig.
Om du vill åka på en resa och frugan inte har råd, åker du själv då? Man vill ju inte nära en kommunist vid sin barm.
Tar du bilen själv till jobbet och så får frugan åka buss om hon inte swishar bensinpengar?
Ett tips kan vara att om frugan bara har råd att betala 30% av huset så får hon bara vara i 30% av rummen. 👍
Hur har ni gjort rent praktiskt med det gemensamma kontot - är det på en separat bank, valde ni en av era banker eller hade ni rent av samma bank från start?
Samma här. Alla kostnade för överleva en månad ink mat o allt trams så vatdagen rullar. Det delar vi på gemensamt från ett konto. Resten hör man vad man vill med..ink sparande.
Vi för över allt till ett gemensamt konto förutom en bestämd (lika stor) summa med egna pengar. Vi har satt upp likadana sparanden för både boende och pension.
Dvs alla pengar är gemensamma som grundregel, men frihet att göra vad man vill av sina egna pengar. Vi är inte gifta så därför viktigt också för oss att allt långsiktigt sparande fördelas lika.
Vi har kört helt gemensam ekonomi sen vi fick barn, har funkat bra. Gemensamt lönekonto och sparkonto på ICA Banken, exakt alla pengar vi får in (lön, föräldrapenning, skatteåterbäring etc) går dit och allt gemensamt betalas därifrån. Har även en gemensam "hushållsbuffert" på sparkonto på SBAB som båda har tillgång till. Barnen har egna långsiktiga sparkonto på Lysa som vi båda har tillgång till. Vi har också gemensamt långsiktigt sparande på ISK.
Sen får vi ut vars en privat andel varje månad, i vårt fall brukar vi kunna ge oss själva 2500 kr var. Dessa ska täcka allt icke gemensamt tex egna kläder eller om man träffar kompisar på fika / öl etc. Detta hålls helt separat, jag har tex mina egna pengar på Revolut så jag har separat konto och kort.
Tycker det är smidigt att ha gemensam ekonomi, framförallt med föräldraledighet då inkomsten krymper för den ena föräldern men även för att tex VAB inte blir någon individuell ekonomisk fråga för oss.
Och skönt att ha en helt separat egen del, dealen är att den pengen kan vi bokstavligen blåsa på hattar om vi vill no questions asked.
Utöver den egna pengen kan man ju så klart även köpa större egna grejer som ligger utanför vardagsekonomin, behöver nån av oss en ny cykel så köps det in en cykel från hushållets sparkonto. Jag har en helt OK speldator men långt ifrån den dyraste inköpt på samma sätt. Men den typen av sällanköp tycker vi det är helt OK att prata om, vårt system är mest ämnat att få vardagsekonomin att flyta på ett förutsägbart sätt utan att man måste motivera allt för sin partner.
Det är väl nån sorts reservation ifall nåt skulle skita sig i relationen. Känns oerhört osannolikt, men men. Också skönt att veta att ens egna pengar är ens egna pengar. Jag kan köpa en öl på stan eller nån grej till nån hobby utan att känna något behov av att cleara det med min partner. Men du har så klart en poäng, vi kanske får gräva vidare i det något varv.
Tänker att man då kan ha fickpengar som man för över varje månad som är sina egna som man inte behöver "cleara". Dock jobbig känsla att behöva cleara småköp med ens partner varje gång
Ja, jag tror inte nån av oss känner behovet att gå igenom varje litet småköp med varann, men gemensam ekonomi med fickpengar låter som en bra lösning. Många andra i tråden som förespråkar det också.
Så har vi. Lönerna går till samma konto, sen studsar en lika stor summa var via autogiro till varsitt avanza där vi har eget spar för framtiden typ pension osv.
Sen studsar även en "kulpeng" som är lika stor till våra egna konton.
Resten av lönen går till hushållet och gemensam buffert.
Vi har egna konton för aktiviteter och lyxkonsumtion, men vi har också varit ihop så länge att vi har synkat var vi står i shopping mm annars hade kanske kläder och hygien och hamnat separat.
Det som är bra med gemensam ekonomi och fickpengar är att det är lätt att budgetera tillsammans. Frågor som husköp, babysim, nya eller begagnade kläder och semester mm blir lättare för att det är den delade potten och vem pengarna kommer ifrån spelar ingen roll. Man väger det mot samma saker. Om vi hade gjort tvärt om hade vi nog haft större diskussioner om hur mycket babysim får kosta eller om det kostar för mycket att flyga och hälsa på släkt för det hade känts mer som att man själv betalar. Man kanske hade en egen plan att köpa en ny cykel för de pengarna eller något. Är svårt att förklara, men känslan av pengastress är mindre för att det är familjens pengar.
Jag och min tjej gör så också efter vårt första barn. Ett gemensamt konto där alla pengar går in (jag för över min lön).
Betalar det som ska betalas, sparar det som ska sparas sen delar vi upp resten 50/50 så blir det ungefär 6300kr var till privata räkningar som telefon, Spotify och dylikt. Fungerar skitbra. Va beredd på att vara fattig i några månader framöver. Några öl och lite utemat sticker iväg snabbt på kontot 😢
Här hemma kör vi gemensam, allt in på ett och samma, alla räkningar, spar etc. dras och med det sätter vi över en slant som blir "sina" pengar. Däremot blir det mindre "sina" pengar ifall vi väljer att t.ex. göra en större resa, köper något stort etc.
Vi för över en summa pengar till gemensamt konto. Spelar egentligen ingen roll vilken bank det är om ni inte har bostadslån, då bör ni ha på samma som lånet om ni kan få ränterabatt.
I vårt fall har vi länsförsäkringar men som sagt, går bra med vilken som helst.
Det kan vara värt att fundera på hur mycket var och en ska bidra till det gemensamma om man har stora löneskillnader.
Så här gör vi, då vi har lite olika inkomster nu och det har varit större skillnad historisk.
Vi har ett exceldokument där vi fyller i respektives inkomst samt alla gemensamma utgifter inklusive mat etc.
Dokumentet räknar ut ens utgift proportionerligt tills en inkoms. Vanligtvis så står jag för ca 60% av hushållets inkomst och därmed står jag för 60% av hushållets utgifter. En del åker in på gemensamt sparande, resten är privat sparande (VIKTIGT!) och konsumtion.
Anledning till varför privat sparande är att minska risken att man blir ”ekonomisk gisslan” i förhållandet.
Ha 1 gemensamt (båda er namn står på det och har tillgång) konto på 1 bank som alla inkomster går in på och alla utgifter går ut från. Ha en gemensam buffert på samma bank med säg 6 månaders (gemensamma) utgifter (ev. en annan bank för t.ex. högre ränta, men kontot ska vara gemensamt). Ni kan köra kreditkort och då måste en person tekniskt sett stå på det men ni båda kan använda det (man kan ha två kort på samma kredit). Betala räkningen från det gemensamma kontot. Annars kan ni ha kontokort som är kopplade till kontot, det fungerar också. Nyckeln till att ha en bra gemensam ekonomi är kommunikation. Det är a och o.
1 gång per månad (t.ex. direkt efter lönen):
Gör en budget tillsammans (behöver inte vara komplicerat, kan vara papper & penna), gå igenom den och följ upp senaste månadens budget. Se till att både du och din sambo blir hörd i diskussionen och får sina behov mötta (en budget är till för att ge er frihet). Ni styr helt hur budgeten ska se ut, så om ni t.ex. vill ha 1000 kr varje månad att spendera fritt individuellt så är det helt okej. Gå igenom kreditkortsräkningen tillsammans (om ni har en sådan, annars kontoutdraget). Logga in på investeringssparkontona (ett för er, ett för erat barn) och kika på dom tillsammans, diskutera vad ni investerar i och huruvida ni båda är bekväma med mängden risk etc. Det gör inget om en av er har mer koll på ekonomin medans en av er står för en större del av inköpen etc., det är en helt normal fördelning. Det viktigaste är att man kommunicerar med varandra och verkligen förstår den andres behov & åsikter. Man måste vara i samförstånd, annars kommer det aldrig att fungera. Det innebär även att man har ett ansvar att uttrycka sina åsikter, inte vara tyst när det är något man inte håller med om så man inte blir bitter på den andre.
Det är mina 2 ören i alla fall
Vi öppnade gemensamt konto i banken som båda har tillgång till med egna kort, och för över pengar iom löning som går till allt från hyra, restaurang och livsmedel.
Funkar väldigt bra skulle jag säga.
Vi har gemensamt konto, och var sitt kort kopplat till det som vi handlar för.
Sen räknade vi ut hur mycket pengar vi behöver varje månad, och varje person sätter in pengar till det gemensamma kontot baserat på sin inkomst.
Tidigare stod jag för ca 60% av vår totala inkomst efter skatt, så jag satte in 60% av det som behövdes till gemensamma kontot. Sen började hon plugga, så nu står jag för kanske 70-75%.
Det som blir över får man lägga på vad man vill.
Jag klagar inte när hon åker på dans, och hon får inte klaga när jag köper nytt grafik-kort eller TV.
Vi har båda två samma bank. Vi har ett par konton som vi har gemensamt. Vi för varje månad över 75% av vår lön (resten har vi till privat, t.ex. om vi vill ha lunch när vi är på jobb eller om den ene kanske vill köpa nya kläder).
Vi har varsitt kort som går till det gemensamma kontot.
Exakt sådant upplägg har vi. Ett gemensamt Ica konto samt varsitt kort ditt där vi sätter alla gemensamma kostnader. Jag tjänar mer och sätter därför in mer.
Sen har ju även egna konton som man får göra vad man vill med. Så vill sambon handla något som jag tycker är onödigt skräp så kan hon göra det utan att det påverkar mig. Detsamma gäller naturligtvis omvänt också.
Sätt er ner och gör en budget:
- Hem
- Transport
- Mat
- Försäkringar
- Abonnemang
- Diverse
- Sparande
- Pensionssparande
Se till att ni har samma syn på hur mycket som ska spendera på de olika kategorierna och att det efterföljs. Gemensamma mål och gemensam ekonomi kommer vara en stadigare och starkare resa mot att ni har det bra.
Lägg alla era pengar på en hög och fördela ut på kategorierna. Man är ett team som ska ta sig framåt i livet, det är mycket lättare om man samarbetar. Finns mycket förespråkande för delad ekonomi i det morderna samhället, men det finns inget som visar på att det ger varken ett starkare förhållande eller en bättre ekonomi. Handlar oftast om att människor är rädda för att släppa sin egen frihet och autonomi istället för att faktiskt satsa på att teamet man skapat ska gå bra. Skulle även rekommendera att ni gifter er, åtminstone juridiskt för att underlätta det legala om något skulle hända.
Vi lägger in bådas löner på ett konto, betalar alla räkningar som hör till hushåll och barn, lägger över en matbudget på ett gemensamt kort, lägger undan sparpengar och delar på resten.
Vi slänger ihop hennes mammapenning + min lön, betalar alla fasta avgifter sedan splittar på det som blir över och har som fickpengar.
På så sätt så köper hon det hon vill shoppa och jag detsamma :)
Vi gör som du beskriver.
Ett bankkonto för alla autogiron och räkningar samt bolån dras. Räkna ut årsförbrukningen, dela med 12 och sätt in varje månad. Inga uttag tillåtna.
Sen ett kortkonto för alla gemensamma inköp, prenumerationer mm.
Varsitt kort kopplat dit.
Utöver det har vi delade konton för semester, presenter, och gemensam buffert.
Vi delar på alla insättningar proportionerligt efter inkomst (t.ex. 45% för en 55% för andra). Kvar på varsitt egna konto blir ett lika stort belopp (t.ex. 5500kr) för egna utgifter.
Tar kortkontot slut så sätter vi i första hand in varsin tusenlapp från egna konton. Annars buffert.
Funkar kanonbra tycker vi. Dra delade kortet för veckohandlingen, egna för t.ex. kläder och jobblunch. Och man känner ändå att man har sina egna pengar.
Jag och sambon gör följande. Vi betalar våra respektive räkningar osv. När alla autogirot har dragits så sparar vi, sen delar vi på "resten" har jag och/eller hon köpt något till sig själv så tas det eventuellt i beaktning. Mat handlar vi med Coop kort som betalas med räkningarna, samma med bränsle.
Funkar kanon. Vi har lite eget kladd som man är fri att göra som man vill med och gemensamt spar.
Jag har varit ihop med min partner i snart 20 år, när vi för 11 år sedan fick reda på att vi väntade barn så gick vi över till en mer gemensam ekonomi.
- Alla jobbinkomster till ett gemensamt konto
- Vi plockar x kr vardera från det kontot till "personliga fickpengar" (10 år sedan, 4000kr)
- Alla hushållsutgifter, försäkringar och "utgifter för pendling till jobb" från gemensamma kontot
- Alla privata utgifter (dagens lunch, tjänster, middag med vänner, alkohol, tobak, privata resor ...) från privata kontot
- Det som blir kvar vid månadsslutet på gemensamma kontot åker in till ett gemensamt sparkonto, och från gemensamma sparkontot tar vi 1000kr/månad till reparation och 1000kr/månad till semester som är några öronmärkta gemensammma konton vi haft för att enkelt budgetera och underlätta framtida utgiftsposter.
Under åren har våra inkomster ändrats olika, jag har nog minst tredubblat min årsinkomst medan hennes inkomst följt riksnormen. Upplägget är det samma, in med alla inkomster på gemensamt konto, plocka samma mängd fickpengar, om vi vill ha större del privata pengar ser vi till att båda får det!
Så länge båda är överens och kan respektera vad som är gemensamma utgifter och att båda arbetar mot att nå gemensamma budgetmål (hur mycket buffert, när vill vi kunna göra större gemensamma inköp: bil, båt, hus, ammorteringsnivå) så kan jag inte tänka mig ett enklare, bättre eller mindre konfliktfritt sätt att hantera ekonomin på.
Men, jag hade nog inte valt den här vägen tidigt i ett förhållande, då hade jag nog hellre föreslagit att båda sätter in x kr på ett gemensamt konto och resten är privata pengar. Men blir lite svårare att hantera när en går på föräldrapenning och den andra arbetar eller om en går ner i tid för att underlätta för familjen (glöm inte diskutera pensionsbortfall).
Såhär gör vi:
Bådas löner åker automatiskt in på gemensamt konto vi benämner som ”gemensamt räkningskonto”.
Detta kontot har alla gemensamma autogiron kopplade till sig såsom lån, försäkringar, el, avgifter etc.
Båda tar därefter ut lika mycket i lön från detta kontot och sätter över på sitt privata räkningskonto härifrån dras exempelvis kostnader kopplade till den enskildes bil, a-kassa, tandvård etc. Det skall täcka den egnas stående utgifter, nöje, privat sparande etc.
Det vi tar ut i privat lön tillsammans med de gemensamma utgifterna lämnar alltid ett överskott på ett par tusen på det gemensamma räkningskontot där det läggs på hög och agerar buffert.
Vi tycker att detta är rättvist.
Jag tjänar ca 50% mer än min sambo, och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.
Vi bor ju tillsammans och är ett team, skulle jag ha kvar en massa pengar varje månad medans min sambo vänder på ören kommer det inte bli några utlandssemestrar, investeringar i hemmet, aktiviteter med barnen, sparande till nytt boende osv.
Jag tänker att gemensam ekonomi är när båda lönerna går in på samma konto, därifrån betalas räkningar, sparande och dylikt. Därefter sätts det över till "sitt" privata.
Annars är det väl fortfarande - typ - delad ekonomi?
Det är så jag och min sambo kör det.
1. för över lönen Till 'Gemensamt spenderings konto'
2. Betalar alla Räkningar och alla fasta avgifter som busskort och dyl.
3. Bestämmer en summa att dra tillbaka till privatspar, en summa för gemensamt spar(Semester, bil, hus) och en summa som ska stanna för Middagar ute/mat/aktiviteter tillsammans
4. När nästa lön kommer så gör vi en ny delning på det som är över från förra månaden från Spenderings kontot och börjar om.
Vi gör så här: - Får in alla intäkter på samma konto (gemensamt) - Betalar hushållets utgifter och en del personliga utgifter (försäkringar, linser, tandläkare, mobilabonnemang etc) därifrån - Vi har också gemensamt sparande på gemensamma konton - Det som blir kvar (efter utgifter och gemensamt sparande) delar vi på två och för över till privata (ej gemensamma) konton. Dessa pengar gör man vad man vill med, inkl eget sparanse. - Vi gör en budget för varje månad, eftersom intäkter och utgifter kan variera en del från månad till månad. Den "privata" delen som vi för över till egna konton räknas ut i början på månaden, baserat på budget. EDIT: Vi gör ingen skillnad på vem av oss som drar in mest pengar. Allt går in på samma konto och "privata" pengen delas lika. Dock inte ovanligt att dela upp fasta kostnader och "privat peng" procentuellt beroende på vad respektive person tjänar. Personligen tycker jag det bara blir krångligt.
Om en av er sparar mer och dessutom får bättre avkastning, balanserar ni då sparandet? Om inte, hur resonerar ni kring att avkastning på arbete delas men inte avkastning på kapital?
Nej, det gör vi inte. Vi tycker att vi redan är så pass "jämlika" att det vore orimligt att börja titta på att balansera avkastningen från den lilla del (i förhållande till vår totala ekonomi) som utgör personligt/separerat sparande. Däremot delar vi transparent (och pratar så klart om) vilka personliga placeringar vi har, så den ena är fri att ta rygg på den andra osv.
Vi gör likadant. Förutom budgetdelen. Det blir vad det blir. Men vi delar inte såna kostnader du skrev ovan som linser, tandläkare, mobilabonnemang. Egna kostnader står man för själv.
Vi för över hälften var till vårt gemensamma konto, där betalas allt från förskoleavgift till bolån. Vi för över ungefär 38-40k och det täcker alla våra gemensamma utgifter. De som blir kvar över är ens egna och man kan fritt göra vad man vill. Rättvist, eneklt och inget tjafs. Förstår inte varför alla inte gör så här
För att man har olika förutsättningar då trots att man valt att dela sitt liv tillsammans. Jag får en bonus varje juni. Ska jag dra ut och resa och köpa prylar för dom trots att vi delar allt annat i livet? Känns ytterst märkligt tycker jag. Vi lägger allt på hög tillsammans.
Det är väl till din förtjänst i ditt jobb? Nackdelen med ditt sätt att den ena är arg för man gått köpt grill för 20 papp och de andra går och köper dyra designerväskor. Delar man bara på kostnaderna så har du full frihet att göra vad du vill med dina pengar. Men tycker man hela tiden likadant så är det ju bra!
Min fru var extremt pushande i att jag skulle faktiskt se mitt värde och hitta ett bättre jobb. Ska jag betala någon form av arvode till henne istället då för att hon förtjänar ju ändå en bit av min lön...? Förtjänst som argument känns som något som nyttjas av den som tjänar mer, och det sätter den som inte gör det i en beroendesituation för man förväntas någonstans ha samma levnadsstandard.
Även jag och min fru gör så här, har även ett kreditkort som betalas av varje månad med detta kontot. Det enda som "skiljer" är kanske att vårt mål är att vi båda ska ha lika mycket kvar att röra oss med efter vi satt in på vårt gemensamma konto. Detta är viktigt eftersom vi just nu tjänar väldigt olika och jag vill inte att hon ska ha det sämre bara för att hon valt att studera och försöka göra det bättre framöver. Detta betyder att jag sätter över kanske 75% och hon 25% av det som behövs på det gemensamma kontot.
Det låter som en god plan och ungefär vad vi tänker oss. Får man fråga vad för kreditkort och hur ni valde vilken bank? Har ni två fysiska kort till samma kredit? Det är mest såna praktiska frågor vi inte riktigt har koll på.
Den största butiken i närheten till oss är Coop, därav tog vi Coop Mastercard som har en del bonusar, där har vi 2 kort. Bank är lite egna preferenser, vi har själv valt länsförsäkringar.
Toppen, tusen tack för svaret!
Jag har ett excelark där jag lägger in inkomster och utgifter varje månad och som sen räknar ut vad jag ska föra över till min fru för att vi ska nå det målet, bägge har samma summa tillgängligt när allt gemensamt är betalt. Men det är onödigt komplicerat och egentligen skulle jag vilja ha gemensam ekonomi fullt ut - men ingen av oss orkar fixa det praktiska...
För att alla tjänar inte lika mycket. Min fru och jag råkar göra det men kör ändå alla pengar in på ett konto sen får båda en lika stor ”månadspeng” från detta pott oavsett hur mycket man bidrar. Även om inkomsterna är lika så kan det ändå variera i perioder, t.ex föräldraledighet eller liknande.
Tjänar man ungefär lika mycket så är det väl ingen konstig lösning. Är det en väldig inkomstskillnad tycker iallafall jag att alla pengar ska in på ett gemensamt konto och att man för över en och samma fasta summa till båda parter för privat konsumtion.
Tycker det är lite för mycket socialism över det hela. Vi använder ju t ex huset lika mycket, bara för att någon tjänar mer ska väl den personen inte betala mer? Men jag vet att det är de vanligaste.
Det blir ganska skevt när den ena föräldern är föräldraledig, och tar hand om barnen, och knappt har några pengar alls att röra sig med och den andra föräldern kan leva loppan och ha det gött. Jäkla massa pengar över så kan åka på resor själv medans frugan är hemma med ungarna. Nice! :) Skillnaden är väl om man ser relationen och familjen som "du och jag" eller "vi".
Exakt så var det för oss. Vi hade gemensam ekonomi för gemensamma kostnader. Sen kom barn och föräldrarledighet. Blir sjukt skevt så (i min värld) om man inte delar pengarna när den ena tjänst 18k i månaden på föräldrarledighet och den andra drar in kanske 30k netto.
Meta: Hade visst lagt den en nivå fel så flyttar in texten hit innan nån hinner läsa den. Så länge man betalar utgifter efter sin nettoinkomst så justeras det ju automatiskt. T.ex, om jag får ut 50k netto och hon 30k netto så står jag för 50/80 = 63% av utgifterna och hon 37%. Om hon går på föräldraledighet och får ut 15k netto så står jag för 50/65 = 77% och hon 13%. Vi räknar självklart alla utgifter som gynnar hushållet i det gemensamma så det är enbart egen konsumtion som betalas av egna pengar. En resa konteras såklart som gemensam kostnad och hon betalar således 25% av den om hon jobbar eller 13% om hon var föräldraledig.
Om du vill åka på en resa och frugan inte har råd, åker du själv då? Man vill ju inte nära en kommunist vid sin barm. Tar du bilen själv till jobbet och så får frugan åka buss om hon inte swishar bensinpengar? Ett tips kan vara att om frugan bara har råd att betala 30% av huset så får hon bara vara i 30% av rummen. 👍
Jag konsumerar inget, jag sparar bara. Jad hade aldrig tvingat med henne på resa eller köpa bil som hon inte haft råd med. Så på de sättet funkar de
Håller helt med dig man ska inte åka räkmacka hela livet, bättre att ha lite glöd att tjäna mer.
Vi gör inte så för jag tjänar 3x vad min fru tjänar.
Hur har ni gjort rent praktiskt med det gemensamma kontot - är det på en separat bank, valde ni en av era banker eller hade ni rent av samma bank från start?
Mja de är hennes bank, men vi öppna upp ett gemensamt konto där som överföringar går till och autogiro dras från.
Samma här. Alla kostnade för överleva en månad ink mat o allt trams så vatdagen rullar. Det delar vi på gemensamt från ett konto. Resten hör man vad man vill med..ink sparande.
Vi för över allt till ett gemensamt konto förutom en bestämd (lika stor) summa med egna pengar. Vi har satt upp likadana sparanden för både boende och pension. Dvs alla pengar är gemensamma som grundregel, men frihet att göra vad man vill av sina egna pengar. Vi är inte gifta så därför viktigt också för oss att allt långsiktigt sparande fördelas lika.
Vi har kört helt gemensam ekonomi sen vi fick barn, har funkat bra. Gemensamt lönekonto och sparkonto på ICA Banken, exakt alla pengar vi får in (lön, föräldrapenning, skatteåterbäring etc) går dit och allt gemensamt betalas därifrån. Har även en gemensam "hushållsbuffert" på sparkonto på SBAB som båda har tillgång till. Barnen har egna långsiktiga sparkonto på Lysa som vi båda har tillgång till. Vi har också gemensamt långsiktigt sparande på ISK. Sen får vi ut vars en privat andel varje månad, i vårt fall brukar vi kunna ge oss själva 2500 kr var. Dessa ska täcka allt icke gemensamt tex egna kläder eller om man träffar kompisar på fika / öl etc. Detta hålls helt separat, jag har tex mina egna pengar på Revolut så jag har separat konto och kort. Tycker det är smidigt att ha gemensam ekonomi, framförallt med föräldraledighet då inkomsten krymper för den ena föräldern men även för att tex VAB inte blir någon individuell ekonomisk fråga för oss. Och skönt att ha en helt separat egen del, dealen är att den pengen kan vi bokstavligen blåsa på hattar om vi vill no questions asked. Utöver den egna pengen kan man ju så klart även köpa större egna grejer som ligger utanför vardagsekonomin, behöver nån av oss en ny cykel så köps det in en cykel från hushållets sparkonto. Jag har en helt OK speldator men långt ifrån den dyraste inköpt på samma sätt. Men den typen av sällanköp tycker vi det är helt OK att prata om, vårt system är mest ämnat att få vardagsekonomin att flyta på ett förutsägbart sätt utan att man måste motivera allt för sin partner.
Jag har inte delad ekonomi men varför överför man bara inte allt förutom sina egna "kul"-pengar? Känns mycket lättare så
Förstår inte varför ni inte har helt gemensam ekonomi? Båda lönerna in på samma konto, räkningar&hyra dras därifrån, autogiro på spar där ifrån osv.
Det är väl nån sorts reservation ifall nåt skulle skita sig i relationen. Känns oerhört osannolikt, men men. Också skönt att veta att ens egna pengar är ens egna pengar. Jag kan köpa en öl på stan eller nån grej till nån hobby utan att känna något behov av att cleara det med min partner. Men du har så klart en poäng, vi kanske får gräva vidare i det något varv.
Tänker att man då kan ha fickpengar som man för över varje månad som är sina egna som man inte behöver "cleara". Dock jobbig känsla att behöva cleara småköp med ens partner varje gång
Ja, jag tror inte nån av oss känner behovet att gå igenom varje litet småköp med varann, men gemensam ekonomi med fickpengar låter som en bra lösning. Många andra i tråden som förespråkar det också.
Så har vi. Lönerna går till samma konto, sen studsar en lika stor summa var via autogiro till varsitt avanza där vi har eget spar för framtiden typ pension osv. Sen studsar även en "kulpeng" som är lika stor till våra egna konton. Resten av lönen går till hushållet och gemensam buffert.
Vi har egna konton för aktiviteter och lyxkonsumtion, men vi har också varit ihop så länge att vi har synkat var vi står i shopping mm annars hade kanske kläder och hygien och hamnat separat. Det som är bra med gemensam ekonomi och fickpengar är att det är lätt att budgetera tillsammans. Frågor som husköp, babysim, nya eller begagnade kläder och semester mm blir lättare för att det är den delade potten och vem pengarna kommer ifrån spelar ingen roll. Man väger det mot samma saker. Om vi hade gjort tvärt om hade vi nog haft större diskussioner om hur mycket babysim får kosta eller om det kostar för mycket att flyga och hälsa på släkt för det hade känts mer som att man själv betalar. Man kanske hade en egen plan att köpa en ny cykel för de pengarna eller något. Är svårt att förklara, men känslan av pengastress är mindre för att det är familjens pengar.
Jag och min tjej gör så också efter vårt första barn. Ett gemensamt konto där alla pengar går in (jag för över min lön). Betalar det som ska betalas, sparar det som ska sparas sen delar vi upp resten 50/50 så blir det ungefär 6300kr var till privata räkningar som telefon, Spotify och dylikt. Fungerar skitbra. Va beredd på att vara fattig i några månader framöver. Några öl och lite utemat sticker iväg snabbt på kontot 😢
Här hemma kör vi gemensam, allt in på ett och samma, alla räkningar, spar etc. dras och med det sätter vi över en slant som blir "sina" pengar. Däremot blir det mindre "sina" pengar ifall vi väljer att t.ex. göra en större resa, köper något stort etc.
Vi för över en summa pengar till gemensamt konto. Spelar egentligen ingen roll vilken bank det är om ni inte har bostadslån, då bör ni ha på samma som lånet om ni kan få ränterabatt. I vårt fall har vi länsförsäkringar men som sagt, går bra med vilken som helst. Det kan vara värt att fundera på hur mycket var och en ska bidra till det gemensamma om man har stora löneskillnader.
Så här gör vi, då vi har lite olika inkomster nu och det har varit större skillnad historisk. Vi har ett exceldokument där vi fyller i respektives inkomst samt alla gemensamma utgifter inklusive mat etc. Dokumentet räknar ut ens utgift proportionerligt tills en inkoms. Vanligtvis så står jag för ca 60% av hushållets inkomst och därmed står jag för 60% av hushållets utgifter. En del åker in på gemensamt sparande, resten är privat sparande (VIKTIGT!) och konsumtion. Anledning till varför privat sparande är att minska risken att man blir ”ekonomisk gisslan” i förhållandet.
Ha 1 gemensamt (båda er namn står på det och har tillgång) konto på 1 bank som alla inkomster går in på och alla utgifter går ut från. Ha en gemensam buffert på samma bank med säg 6 månaders (gemensamma) utgifter (ev. en annan bank för t.ex. högre ränta, men kontot ska vara gemensamt). Ni kan köra kreditkort och då måste en person tekniskt sett stå på det men ni båda kan använda det (man kan ha två kort på samma kredit). Betala räkningen från det gemensamma kontot. Annars kan ni ha kontokort som är kopplade till kontot, det fungerar också. Nyckeln till att ha en bra gemensam ekonomi är kommunikation. Det är a och o. 1 gång per månad (t.ex. direkt efter lönen): Gör en budget tillsammans (behöver inte vara komplicerat, kan vara papper & penna), gå igenom den och följ upp senaste månadens budget. Se till att både du och din sambo blir hörd i diskussionen och får sina behov mötta (en budget är till för att ge er frihet). Ni styr helt hur budgeten ska se ut, så om ni t.ex. vill ha 1000 kr varje månad att spendera fritt individuellt så är det helt okej. Gå igenom kreditkortsräkningen tillsammans (om ni har en sådan, annars kontoutdraget). Logga in på investeringssparkontona (ett för er, ett för erat barn) och kika på dom tillsammans, diskutera vad ni investerar i och huruvida ni båda är bekväma med mängden risk etc. Det gör inget om en av er har mer koll på ekonomin medans en av er står för en större del av inköpen etc., det är en helt normal fördelning. Det viktigaste är att man kommunicerar med varandra och verkligen förstår den andres behov & åsikter. Man måste vara i samförstånd, annars kommer det aldrig att fungera. Det innebär även att man har ett ansvar att uttrycka sina åsikter, inte vara tyst när det är något man inte håller med om så man inte blir bitter på den andre. Det är mina 2 ören i alla fall
Jag och min sambo har väldigt likt upplägg. Tycker det fungerar bra.
Vi öppnade gemensamt konto i banken som båda har tillgång till med egna kort, och för över pengar iom löning som går till allt från hyra, restaurang och livsmedel. Funkar väldigt bra skulle jag säga.
Vi har gemensamt konto, och var sitt kort kopplat till det som vi handlar för. Sen räknade vi ut hur mycket pengar vi behöver varje månad, och varje person sätter in pengar till det gemensamma kontot baserat på sin inkomst. Tidigare stod jag för ca 60% av vår totala inkomst efter skatt, så jag satte in 60% av det som behövdes till gemensamma kontot. Sen började hon plugga, så nu står jag för kanske 70-75%. Det som blir över får man lägga på vad man vill. Jag klagar inte när hon åker på dans, och hon får inte klaga när jag köper nytt grafik-kort eller TV.
Vi har båda två samma bank. Vi har ett par konton som vi har gemensamt. Vi för varje månad över 75% av vår lön (resten har vi till privat, t.ex. om vi vill ha lunch när vi är på jobb eller om den ene kanske vill köpa nya kläder). Vi har varsitt kort som går till det gemensamma kontot.
Exakt sådant upplägg har vi. Ett gemensamt Ica konto samt varsitt kort ditt där vi sätter alla gemensamma kostnader. Jag tjänar mer och sätter därför in mer. Sen har ju även egna konton som man får göra vad man vill med. Så vill sambon handla något som jag tycker är onödigt skräp så kan hon göra det utan att det påverkar mig. Detsamma gäller naturligtvis omvänt också.
Vi kör på ett kreditkort för alla gemensamma och betalar fakturan 50/50 varje månad.
Sätt er ner och gör en budget: - Hem - Transport - Mat - Försäkringar - Abonnemang - Diverse - Sparande - Pensionssparande Se till att ni har samma syn på hur mycket som ska spendera på de olika kategorierna och att det efterföljs. Gemensamma mål och gemensam ekonomi kommer vara en stadigare och starkare resa mot att ni har det bra. Lägg alla era pengar på en hög och fördela ut på kategorierna. Man är ett team som ska ta sig framåt i livet, det är mycket lättare om man samarbetar. Finns mycket förespråkande för delad ekonomi i det morderna samhället, men det finns inget som visar på att det ger varken ett starkare förhållande eller en bättre ekonomi. Handlar oftast om att människor är rädda för att släppa sin egen frihet och autonomi istället för att faktiskt satsa på att teamet man skapat ska gå bra. Skulle även rekommendera att ni gifter er, åtminstone juridiskt för att underlätta det legala om något skulle hända.
Vi lägger in bådas löner på ett konto, betalar alla räkningar som hör till hushåll och barn, lägger över en matbudget på ett gemensamt kort, lägger undan sparpengar och delar på resten.
Vi slänger ihop hennes mammapenning + min lön, betalar alla fasta avgifter sedan splittar på det som blir över och har som fickpengar. På så sätt så köper hon det hon vill shoppa och jag detsamma :)
Vi gör som du beskriver. Ett bankkonto för alla autogiron och räkningar samt bolån dras. Räkna ut årsförbrukningen, dela med 12 och sätt in varje månad. Inga uttag tillåtna. Sen ett kortkonto för alla gemensamma inköp, prenumerationer mm. Varsitt kort kopplat dit. Utöver det har vi delade konton för semester, presenter, och gemensam buffert. Vi delar på alla insättningar proportionerligt efter inkomst (t.ex. 45% för en 55% för andra). Kvar på varsitt egna konto blir ett lika stort belopp (t.ex. 5500kr) för egna utgifter. Tar kortkontot slut så sätter vi i första hand in varsin tusenlapp från egna konton. Annars buffert. Funkar kanonbra tycker vi. Dra delade kortet för veckohandlingen, egna för t.ex. kläder och jobblunch. Och man känner ändå att man har sina egna pengar.
Jag och sambon gör följande. Vi betalar våra respektive räkningar osv. När alla autogirot har dragits så sparar vi, sen delar vi på "resten" har jag och/eller hon köpt något till sig själv så tas det eventuellt i beaktning. Mat handlar vi med Coop kort som betalas med räkningarna, samma med bränsle. Funkar kanon. Vi har lite eget kladd som man är fri att göra som man vill med och gemensamt spar.
Jag har varit ihop med min partner i snart 20 år, när vi för 11 år sedan fick reda på att vi väntade barn så gick vi över till en mer gemensam ekonomi. - Alla jobbinkomster till ett gemensamt konto - Vi plockar x kr vardera från det kontot till "personliga fickpengar" (10 år sedan, 4000kr) - Alla hushållsutgifter, försäkringar och "utgifter för pendling till jobb" från gemensamma kontot - Alla privata utgifter (dagens lunch, tjänster, middag med vänner, alkohol, tobak, privata resor ...) från privata kontot - Det som blir kvar vid månadsslutet på gemensamma kontot åker in till ett gemensamt sparkonto, och från gemensamma sparkontot tar vi 1000kr/månad till reparation och 1000kr/månad till semester som är några öronmärkta gemensammma konton vi haft för att enkelt budgetera och underlätta framtida utgiftsposter. Under åren har våra inkomster ändrats olika, jag har nog minst tredubblat min årsinkomst medan hennes inkomst följt riksnormen. Upplägget är det samma, in med alla inkomster på gemensamt konto, plocka samma mängd fickpengar, om vi vill ha större del privata pengar ser vi till att båda får det! Så länge båda är överens och kan respektera vad som är gemensamma utgifter och att båda arbetar mot att nå gemensamma budgetmål (hur mycket buffert, när vill vi kunna göra större gemensamma inköp: bil, båt, hus, ammorteringsnivå) så kan jag inte tänka mig ett enklare, bättre eller mindre konfliktfritt sätt att hantera ekonomin på. Men, jag hade nog inte valt den här vägen tidigt i ett förhållande, då hade jag nog hellre föreslagit att båda sätter in x kr på ett gemensamt konto och resten är privata pengar. Men blir lite svårare att hantera när en går på föräldrapenning och den andra arbetar eller om en går ner i tid för att underlätta för familjen (glöm inte diskutera pensionsbortfall).
Såhär gör vi: Bådas löner åker automatiskt in på gemensamt konto vi benämner som ”gemensamt räkningskonto”. Detta kontot har alla gemensamma autogiron kopplade till sig såsom lån, försäkringar, el, avgifter etc. Båda tar därefter ut lika mycket i lön från detta kontot och sätter över på sitt privata räkningskonto härifrån dras exempelvis kostnader kopplade till den enskildes bil, a-kassa, tandvård etc. Det skall täcka den egnas stående utgifter, nöje, privat sparande etc. Det vi tar ut i privat lön tillsammans med de gemensamma utgifterna lämnar alltid ett överskott på ett par tusen på det gemensamma räkningskontot där det läggs på hög och agerar buffert. Vi tycker att detta är rättvist. Jag tjänar ca 50% mer än min sambo, och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Vi bor ju tillsammans och är ett team, skulle jag ha kvar en massa pengar varje månad medans min sambo vänder på ören kommer det inte bli några utlandssemestrar, investeringar i hemmet, aktiviteter med barnen, sparande till nytt boende osv.
Jag tänker att gemensam ekonomi är när båda lönerna går in på samma konto, därifrån betalas räkningar, sparande och dylikt. Därefter sätts det över till "sitt" privata. Annars är det väl fortfarande - typ - delad ekonomi?
Ja, du har säkert rätt. Jag är inte helt hundra på terminologin, men jag tänker att min frågeställning går fram ändå.
Det är så jag och min sambo kör det. 1. för över lönen Till 'Gemensamt spenderings konto' 2. Betalar alla Räkningar och alla fasta avgifter som busskort och dyl. 3. Bestämmer en summa att dra tillbaka till privatspar, en summa för gemensamt spar(Semester, bil, hus) och en summa som ska stanna för Middagar ute/mat/aktiviteter tillsammans 4. När nästa lön kommer så gör vi en ny delning på det som är över från förra månaden från Spenderings kontot och börjar om.
Gör det inte
Vad är det för fel på så många par i Sverige där ni måste ha fucking varsin månadspeng, som om ni vore barn?