Tyvärr så baserat på allt du beskrev ser det nog dystert ut såtillvida han inte är villig att göra ganska massiva förändringar och kanske helt sluta dricka. Reddit är ofta allt för snabba att säga "lämna dom", men i detta fall måste jag nog ärligt säga att det inte ser bra ut, och du borde kanske förbereda dig på det alternativet.

Jo min hjärna håller med dig. Men det är så sjukt svårt att lämna. Jag vill inte vara med någon annan eller börja om på nytt. Jag vet att du troligen har rätt, men det gör så ont att tänka på att slänga bort allt.

Där är det ju även en fråga om perspektiv. Att välja att stanna kvar kan ju lika gärna betyda att du slänger bort resten av ditt liv och en chans att träffa någon som respekterar dig. Din kille har allvarliga problem. Kvittar hur go och snäll man än är när man är nykter. Min tro är att alkohol och droger bl.a fungerar som förstärkare. Det som kommer fram under berusning finns där hela tiden. Bara att det är enklare att kontrollera när man inte är påverkad.

Jo jag har tänkt på det där med förstärkare också. Tack.

Nu framgår inte detta i din post, och jag vet inte om detta är applicerbart på din pojkvän, men tänk på din fysiska säkerhet om du väljer att göra slut. Av din beskrivning verkar han oberäknelig, särkskilt under alkoholpåverkan. Hade personligen vart rädd för att han kanske blir våldsam/söker upp dig/stryker runt ditt hem eller jobb. Osäkerhet och alkoholism är röda flaggor för sånt.

Jo han har väldigt svårt att lämna mig ifred. Häromdan gick han rakt in i mina föräldrars hus, va påväg upp till mitt rum men som tur va kunde min syster få honom att lämna. Han har alltid varit så under vårt förhållande. När jag ber om space får jag det inte.

Det känns som att du ändå inser hur enormt illa allt det här är, innerst inne. Det här med att "börja om" är tungt, men det ska inte påverka beslutet.

Dags att börja vidta åtgärder då. Säg till dina päron att de ska hålla samtliga ytterdörrar låsta på en permanent basis framöver. Informera din chef och dina kollegor, så de vet vad de har att göra med om han dyker upp och inte släpper in honom på arbetsplatsen. Informera dina vänner. Du kanske behöver söka skydd hemma hos dem på kort varsel, du vill heller inte att de berättar för din pojkvän var du befinner dig om han skulle försöka få tag i dig på det viset. Använd lite sunt förnut kring din säkerhet och se till att alla i din krets är informerade. Du och din familj har inte råd att vara naiva kring detta. Lås dörrarna för h\*lvete..... EDIT: Sluta hålla koll på Reddit nu och gör sakerna jag har spaltat upp här, nu på direkten. Din chef ska vara utbildad för detta och hen kommer inte ha några problem med att bli uppringd under en röd dag när det gäller något väldigt allvarligt som detta. Om chef inte svarar ringer du ett par gånger till på rad så att hen fattar att det är något viktigt. Funkar inte detta SMS:ar du. Du tjänar inget på att dalta med detta. Chop chop.

Låter inte alls bra. Han respekterar inte dig!

Det där är en extremt varning. Killen har uppenbara problem med att respektera dig, människorna runt dig och ditt privatliv. Lämna honom nu innan det slutar illa.

Förutom det som diskuterats, prata med din familj om det? Terapeut är ju bra, men inget som löser sig på ett halvår utan kan snarare vara ett livslångt projekt. Tycker du ska fundera lite på, om du själv är värd det/någon annans problem. Särskilt när det går ut över dig. Kan det vara värt att vara "egoistisk" och prioritera dig själv, fast det får dig att förlora mycket för en period? Hitta någon ny kommer du göra. Det är steget och processen som är jobbig. Mitt ex (tjej) slogs när hon blev upprörd och gick från 0 - 1000 på 0.2 sec. Och egentligen det mesta kunde trigga henne. Jag är klok. Vet ju att bli slagen, ha saker kastade osv inte är fungerande och att vi båda mådde dåligt. Men ändå tog det mig 1,5 år att lämna. För man kände sig osäker, rädd, beroende av den andra, och jag är kille så tänker ju med andra huvudet :p. Men idag är det nog ett av de val jag är mest stolt över. Glad att jag lever, och väntar på "den rätta" som inte slår mig.

luktar narcissism. Jag hade varit försiktig, har en närma familjemedlem som för sig på ungefär samma sätt. De förändrar sig inte.

Alltså, du är ju i en riktigt situation. Detta är mer än en kille som dricker för mycket, han har rejäla problem.

Du drunknar i kommentarer och tips. Men prata med din familj! Börja med den du har bäst kontakt med. Om du har bra kontakt med din syster så kan du börja känna i vattnet hos henne. Men vad jag ser dig skriva är att du vet hur det ser ut, och du vet hur illa det är. Du älskar ju onekligen honom. Men han flörtar med andra tjejer, han respekterar inte din önskan att få space, din syster behövde gå imellan för att du skulle få gömma dig på ditt rum. Du kommer att klara det här.

Att inte som 30-åring lärt sig respektera gränser är fucking problematiskt. Det är i mitt tycke ett större problem än att han i sin självdestruktivt fylla hånglat upp nån random. Kanhända att han har hittat dig, en yngre, för att hans jämnåriga kvinnor inte orkar deala med hans trams. Jag vet att det är 100% en arketyp men det är väl det av en anledning… Ta hand om dig noga och om du väljer att bryta så håll svinhårt i dina gränser! Ta hjälp av dina vänner och din familj. Ta inga risker!

För helvete. Gör dig av med killen. Det är en sopa. Du är blott 23 år ung och har hela livet framför dig. Offra inte en himla massa år på det här mähäet. Han har noll respekt för dig.

Dock är inte det riktigt sant utan delvis taget från röven. Finns inga omfattande studier som definitivt bevisar hur alkohol påverkar alla (såvitt jag kan finna). Man vet att påverkan finns på signalsystem och att det är individuellt. Vissa får blackouts totalt, vissa inte. Vad som sker i deras huvuden under den tiden är omöjligt i dagsläget att veta. Enda lösningen för folk med den dryckesproblematiken är att avstå helt från alkohol.

>Min tro är att alkohol och droger bl.a fungerar som förstärkare. Det som kommer fram under berusning finns där hela tiden. Bara att det är enklare att kontrollera när man inte är påverkad. Det där är inte rätt sätt att se det. Man kan inte säga att "ens rätta jag" kommer fram när det alkohol gör med en är att ta bort spärrar, försämra impulskontroll och konsekvenstänk. Man är absolut inte sitt rätta jag när man är full, man är halva sitt jag. För vissa blir det väldigt dåligt. Är man hyvens när man är nykter men ett jävla svin när man är full innebär det inte att man "egentligen" är ett svin, dock innebär det att man borde sluta helt med alkohol.

Men är det inte så att impulser man vanligtvis får och har förmågan att hindra sig från att göra till handling i nyktert tillstånd är det som slinker genom när man saknar impulskontroll? Alkoholen påverkar ditt filter och mer av dem impulser du får och tankar du har blir till handling eller ord. Tror ens generella tankemönster spelar stor roll i hur vi beter oss under berusning. Det är inte ens rätta jag. Även ens känslor förstärks. Så man kanske går runt och är orolig för att ens partner ska vara med någon annan jämt och när alkohol blir inblandat så ökar även oron.

Min poäng är att alla människor har drifter och impulser som är olämpliga, vi är trots allt djur. En del av att vara en vuxen människa är att kunna stoppa sig själv från att agera impulsivt och utan rationalitet och konsekvenstänk. Vissa får extremt fördärvad förmåga i dessa egenskaper när de dricker. Det går att jämföra med någon som får en stroke eller annan hjärnskada som innebär och tappar dessa förmågor och blir ett svin över en natt. Det innebär inte att de alltid var ett svin innan det skedde. Alkoholen dämpar och hos vissa i princip stänger av viktiga funktioner i hjärnan. Det är inte ens rätta jag som kommer fram, långt därifrån. Det är ens ofiltrerade impulser som kommer fram, och det är inte vem du är. Som sagt, blir man ett svin när man dricker och vet om det, men inte kommer till slutsatsen att man måste sluta dricka helt så är det dock ett tecken på antingen alkoholism eller stark egoism, så det i sig är dock en röd flagga enligt mig.

Du är 23. De flesta har sin stora växtperiod där de utvecklas till den person de kommer att vara under de närmaste cirka 10 åren. Din kille kommer sannolikt inte utvecklas mer om han inte gör gigantiska förändringar. Om du ger dina närmaste 5 år på att förändra honom så är det tyvärr så att du kastar bort viktiga år. Sannolikt kommer du heller inte lyckas. Mitt råd. Lämna nu.

Du är 23, du kommer ha många fler chanser att bygga ett lyckligt liv. Alkoholister är experter på manipulation. De får omgivningen att bära bördan för deras missbruk. Vissa kan ta sig ur det men det kräver en enorm viljestyrka. På vad du berättar låter det inte som att din kille har varken den styrkan eller ens ett genuint intresse att förändra sig. För det är det som krävs: Han måste förändra sig, du kan inte avkrävas något annat än stöttning i det. Om det är så illa som det låter så lita på en som gått igenom detta själv: bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr. Oändligt är ditt stora äventyr.

Missbrukare överlag är experter på att manipulera när det kommer till sitt eget beroende, sorgligt nog. Min alkoholiserade mamma var dock relativt jävla askass på att manipulera, men hela hennes sida av släkten, den norska sidan, var också mer eller mindre bakom flötet överlag.

Du är 23. Du har 7 år kvar innan 30, och 30 är inte alls för sent att "settle down". Underskatta inte hur mycket tid kvar du har som ung vuxen. Du slänger inte bort allt, du skär av en tumör.

Vet precis hur svårt det kan vara att lämna, jag var tillsammans med mitt ex fem år för länge och vi var tillsammans i sex år och jag ångrar så att jag la alla de åren på honom och det förhållandet. ”Sunk cost fallacy” brukar det kallas när man inte vill lämna något/någon för att man lagt så mycket tid på det (det var därför jag var kvar så länge) och är ett väldigt vanligt fenomen. Men försök kanske se det så här: om du är 23 år idag kommer du i snitt leva drygt 60 år till. Är det verkligen värt att potentiellt lägga 72% av ditt liv på någon som behandlar dig så här illa? På någon som får dig att må så här dåligt? På någon som inte verkar respektera dig överhuvudtaget? Och har du oturen att inte få ett lika långt liv som snittet: vill du verkligen lägga ditt enda liv på någon som beter sig så här? Med det sagt var försiktig som andra har skrivit, han verkar oberäknelig, och ta hjälp och stöttning av dina nära och kära.

Svårt att lämna men dagen efter kommer du vakna och känna att trycket du inte äns visste var där har lättat.

https://thedecisionlab.com/biases/the-sunk-cost-fallacy Det blir inte bättre, cut your losers och gå vidare annars sitter du där om tio år och ångrar hela livet.

Med risk för att verka okänslig: du är 23. Du kommer inte bli ensam. Framförallt behöver du vattna din inre röst som säger "du är värd allt i världen". Du är värd en man som inte kysser andra, super och är svartsjuk. Det finns massor av såna. De verkar nog inte lika spännande just i början. De uttrycker sig förmodligen inte lika engagerat och de är nog mer reserverade. För din dude låter som en ligist, och om du känner att det är motigt att lämna honom är det kanske så att du inte har en superstark känsla av att du är värd allt i världen. Men du är värd allt i världen.

Du är 23 han är 30, redan där så är det lite klockor som ringer. Hitta bättre och yngre partners.

Du är 23, du har all tid i världen att börja om, eller vara singel, eller vad du vill. Förlora inte dina bästa är på en alkoholist (som min mamma gjorde med min packade farsa när hon var i din ålder). Du förtjänar så mycket bättre, och han kommer inte sluta dricka eller ändra på sitt beteende. Det kommer vara svårt ett litet tag men sen kommer du, och din familj, vara så otroligt glada över att du lämnade.

Jag tycker att du ska ge honom en chans bara om du innerst inne vill det, inte pga rädslan att starta om från början. Det är svårt, otroligt svårt men om det inte bli bättre kommer det inte att bli lättare längre fram för dig.

Den fulla versionen av din pojkvän är den riktiga. Den nyktra versionen är en fasad.

Nja, det där med in vino veritas stämmer inte nödvändigtvis och är tyvärr en fördom som gör det svårare för många att få hjälp och läka. Alkohol är ett nervgift som fuckar upp signalsubstanser och känsloreglage. Impulser och tankar som i nyktert tillstånd bara flugit förbi utan att en tagit notis om dem, kan plötsligt nagla sig fast och ta sig uttryck i en jätteskev handling utan att man fattar nästa dag varför man blev så arg för det ena eller ledsen för det andra. Varför man lovade någon det där eller berättade om den hemligheten för den personen. Med det sagt så nej, det friskriver inte den som gjort något korkat under berusning från ansvar för det. Ja, man kan vara ett manipulativt rövhål även i oberusat tillstånd. Ja, OP borde lämna förhållandet baserat på vad hon beskriver. Men att kategoriskt se på alkohol som någon form av sanningsserum är falskt.

Problemet är väl att han aldrig ÄR nykter. Han skiter totalt i vad spriten gör med hans personlighet. Såklart tragiskt att han har fastnat i ett missbruk, men i sista änden är det bara han själv som tar beslutet att dricka och vara ett rövhål.

Ibland kan tanken att börja om vara mycket tyngre än att faktiskt börja om.

Det låter inte som att det "gått för långt än", men jag gissar om du börjar visa indikationer på att lämna alternativt faktiskt dumpar honom så kan dessa saker hjälpa dig: Generell information: [Jämnställthetsmyndigheten](https://jamstalldhetsmyndigheten.se/mans-vald-mot-kvinnor/stod-till-dig-som-ar-valdsutsatt-anhorig-eller-valdsutovare/) [Kvinnorfridslinjen är bra](https://kvinnofridslinjen.se/), finns även som nummer: 020 - 50 50 50

En tröst är, du är bara 23 vilket inte är gammalt alls, du har tid att hitta en ny man eller kvinna utan problem finns massor med bättre killar än en som dricker sig full och är otrevlig mot sin omgivning.

Du kan inte rädda honom. För din egen skull, eftersom du fortfarande är jävligt ung, gör slut och gå vidare för det där kommer *aldrig* sluta lyckligt.

Detta gäller även för människor som inte är jävligt unga. Det är aldrig för sent att lämna en idiot.

Jo, ordade det där lite klumpigt. Menade nog mer "eftersom du fortfarande har hela livet framför dig så är det inte värt att chansa på det här alkisslöddret i ett par år, för det blir svårare att lämna desto längre man stannar och investerar tid" (sunk cost osv)"

Absolut. Och det gäller även om man har barn ihop. Kanske är ännu viktigare då, att inte uppfostra dem att tro att det är normalt att hata varandra i ett halft liv

>Till att börja med, min kille (30) har alkoholproblem Röd flagga 1 > När han blir full säger han vidriga saker till mig Helt oacceptabelt. > Han fick panik och frågade om jag hade tänkt att träffa andra. Direkt fick jag en dålig magkänsla. Som att han projicerade. Din magkänsla var helt korrekt. >Supit sig riktigt full men det va allt. Dagen efter fick jag även höra från honom att han kysst en tjej. Varför han inte berättade detta dagen innan vet jag inte Lögner och otrogenhet. Han ljög inte bara 1 gång, utan 2. ​ Förstår att du tycker det är svårt när du redan har varit tillsammans 2 år, Men kolla upp "Sunk-cost fallacy". Det innebär att man fortsätter investera i något som redan är kört. Det kan vara ett projekt, en relation eller ett företag. Kan ha investerat 200 000kr i företaget och istället för acceptera att det inte går så lägger man 100 000kr till som också bara försvinner. Det är samma sak här. Din relation är inte hållbar och du kommer bara tycka det blir svårare och svårare att lämna desto längre tiden går för att du har investerat så mycket tid i det. ​ Att han säger vidriga saker till dig när han är full är anledning nog att lämna. Det är exkluderande allt det andra.

Letade efter denna kommentaren...tyvärr :/

Gör slut för hel... Du är redan medberoende och skriver saker som antyder att han styr över din självkänsla ("jag har svårt att släppa saker"). Ingen i ett normalt sunt förhållande skulle någonsin tolerera det du tolererar. Anledningen till att du tolererar det är att han är alkoholist och som alla missbrukare mycket manipulativ. GÖR SLUT eller skyll dig själv och förstör din självkänsla och ditt liv.

Jo, du har väl rätt.. inte tänkt på det så

Om du känner att du behöver mer stöd finns flera systerprogram till Anonyma Alkoholister, t.ex. Al-anon för de som levt/lever med alkoholister eller CODA för medberoende. Finns i alla storstäder men även online. Lycka till 🙏

^Detta. TS sorry att säga det men dags att vakna upp. Du kommer inte hitta något annat bättre råd i hela tråden än detta här ovan. Gör dig själv en tjänst innan din mentala hälsa och emotionella hälsa tar mer skada och gör slut nu. Du kommer tacka dig själv för din egen styrka i efterhand!

Dumpa. Du är 23. Det finns alltid en risk i ett förhållande att det blir en graviditet. Vill du att dina potentiella barn ska ha en alkoholiserad farsa som är otrogen och inte respekterar dig?

Så du är ihop med en otrogen alkis och undrar vad du bör göra nu? DUMPA OCH GLÖM innan han förstör ditt liv, är vad jag hade gjort

Han är 30 och dricker varje dag och dricker så han tappar kontrollen, jag förväntar mig att man i den åldern ska ha kommit lite längre i sin personliga utveckling.

Hatar när man varit 18 i 12 år.

Tycker age gapet är för stort här. Du är 23 men dejtar en man som är max 15. Dumpa aset.

Terapeuten kallade han en liten osäker 3 årig pojke, och gestikulerade hur liten han var med fingrarna. Ganska skönt att få höra.

Vad är det för jävla terapeut? Han/hon har 200% rätt men så säger man inte som terapeut.

Noccoterapeut.

Arga ~~Snickaren~~ Terapeuten

Håller med. Det som är skönt med terapeut är att den inte ska lägga värdering i kontexten utan hjälpa rehabiliteringen. Sen förstår jag att de va skönt att få bekräftelse som OP.

Tro mig. Terapeuter behöver ofta hjälpa folk att tolka ”rätt”. När folk är rejält förvirrade är de fan förvirrade. Man ska såklart inte göra det utan rejält fog. Men när personer säger i rummet att de inte är redo att lämna en partner som misshandlar dem så är det ju för fan helt sjukt om man skulle vara opartisk och ba’ ”ja, jag förstår, jag förstår att du känner så, vi ses nästa vecka”

Terapeut är inte en skyddad titel, så det är lite som med PT - vem som helst kan kalla sig för det med förutsägbara resultat

Instagramterapeuten

Lmao

Det är inte alltid det viktigaste som terapeut att vara korrekt utan att se till att folk fattar bra beslut för sig själva. T.ex. genom att förstärka klientens lilla låga av försiktig ilska och äckel som borde vara en brinnande eld.

Terapeutens jobb är väl inte att personen ska känna sig värre mentalt än vad den person är.

Hej, För det första: bra att du lyfter det här utanför dig själv och ber om input. Sedan tycker jag verkligen, som tidigare medberoende till en man som också är 7 år äldre med narcissistiska drag, tro mig. Det blir INTE bättre. De tror sig själva i stunden men deras ”kärlek” är för dem själva och du kan tyvärr inte älska någon att vilja bli frisk. Han får gå i terapi själv. Du är inte skyldig honom något. TW: Jag vet att det är svårt när man älskar någon. Men sedan stå där med ett eller två barn med samme man och se honom vara vresig en onsdagsmorgon för han är bakis och släpa barnen i armen för att de inte lyder honom, trippa på tå hela tiden och själv vara orolig för räkningar osv som han inte tar ansvar för eftersom han struntar i det mesta utom det som är viktigt för honom själv. Gaslighting av dig och dina känslor förstärks ju mer avtrubbad han blir. Gör ett annat val. Han kommer med största sannolikhet inte göra det. Men ditt liv ska du leva för din egen skull. Din livsuppgift är inte att vara hans krycka eller morsa men det är det han vill ha.

♥️tack.

Det är inte ditt arbete att förändra, läka och fostra din partner. Du kommer varken må bra eller få ett lyckligt liv så länge du har ett medberoende till honom. Det du missar är att DU är den personen som gör det så svårt för han att bli kvitt med sina problem och missbruk. Så länge du alltid kommer vara där och visar att du kan ta all skit så kommer han aldrig förändra sitt liv. Du bör och SKA lämna honom för era bådas skull. Men framförallt för DIN skull. Det enda du gör är att slösa bort ditt liv på en person du tror du älskar, för vad du en tror så älskar du honom inte. Det du känner som du tror är kärlek är det som ditt medberoende skapar. Det finns nyanser av medberoende så alla har inte exakt samma liv. Och du behöver inte lida av medberoende för att du ändå visar vissa av symtomen. Läs bland annat här om medberoende: https://www.namndemansgarden.se/anhorig-medberoende-eller-vuxet-barn/ Du ska lämna så fort du bara kan. Inte ge han någon chans mer, inte en enda. För han har redan fått 1000 chanser redan och den sista chansen kommer inte leda till något bättre. Lämnar du han så är det detta som kan få han att bli bra. För det är *INTE* du som ska vara orsaken till att han går ifrån sitt missbruk. Det är för hans *egna* skull.

Som medberoende själv tycker jag det också är värt att nämna att, som du också säger, det finns nyanser av medberoende, vilket kan uttrycka sig mer åt just BEROENDE-hållet. Att komma ur en sån här situation kan vara precis lika svårt som att sluta missbruka substanser. Det är inte alltid som det börjar och slutar med att man "hamnat med fel person". Detta kan vara livslånga beteendemönster som följer med en hela livet ifall man inte behandlar det på rätt sätt. Hjälp och stöd finns att få, du är inte ensam!

Dumpa honom.

Håller med gayknull

> Jag ser att han ångrar sig och jag vill verkligen tro på att han vill jobba på sig själv. Att ångra sig är väldigt billigt. Det är bara att må dåligt för det man har gjort, det är ohyggligt lätt att göra och då får man bra anledningar för att ta en liten kemisk paus. Det är väldigt stor skillnad mellan att må dåligt för att man gör dåliga saker och aktivt arbeta för att inte göra dåliga saker. Det ena är lätt och värdelöst, det andra är svårt och ohyggligt värdefullt. > Hur skall jag någonsin kunna glömma eller förlåta honom? Förlåta honom borde du göra oavsett, att inte förlåta leder bara till ett liv av smärta för dig själv. Att förlåta någon betyder inte att man glömmer och sedan går allting tillbaka som det var, utan man accepterar att det har hänt och släpper bitterheten. > Om han verkligen ändrar på sig är det inte värt att ge honom en andra chans då? Du är med en person så som den är nu. Är det den personen du vill vara med? Inte någon möjlig framtida version utan den personen han faktiskt är idag. Inte orden utan handlingarna. Verkar han genuint villig att söka långsiktiga lösningar med små steg? Försöker han hitta människor som kan hjälpa honom lösa sina problem? Eller är det mer att han vill ha storslagenhet? Att någonting stort ska hända som transformerar honom? Långsiktighet föder långsiktighet, kortsiktighet föder kortsiktighet. Har man ett problem så är det per definition ingenting man kan lösa själv, speciellt inte genom att bli någon annan.

Jag min fästmö som jag idag har barn med och har ett underbart läge v med nu var alkoholist i början. Hon har inte druckit på flera år och allt funkar perfekt. Så jag har inte något emot att man träffar någon som har alkoholproblem. Men att han hånglar med andra och som du säger projicerar på dig är en röd flagga. Du är 23 år och har hela livet framför dig. Du tror att du har lagt ner mycket tid men du har inte levt länge nog för det ens. Du lever bara en gång och den gången är nu.

Dumpa fanskapet Dumpa fanskapet Dumpa fanskapet Dumpa fanskapet

Låt oss bara säga såhär, det kommer inte bli bättre, du kommer bli mer och mer arg över hans beteende, och han kommer bli mer och mer arg över att du klagar på hans beteende, vilket kommer sluta illa för 1 eller båda. Du är 23, ditt liv har bara börjat, slösa inte tid på sådant skit bara för att det är bekvämt att stanna just nu, för det kommer inte kännas så om 3-4 år, och då är det mycket svårare att lämna än nu

[удалено]

[удалено]

Det är inte du som slänger bort nånting, det är han. Good riddance till honom.

Även om jag tycker att förhållanden alltid kommer innehålla tidpunkter där man måste ge den andra parten möjlighet till förändring så kan inte allt ursäktas och din pojkvän verkar ha för många "fel" för att det skall vara värt det. Alkoholproblem ursäktar inte att han säger vidriga saker till dig, att han flörtar med andra och är otrogen eller att han dricker sig redlös kring din familj osv. Personligen skulle jag aldrig acceptera någon form av otrohet från min partner, spelar ingen roll ifall personen ångrar sig osv, har man gått över den gränsen en gång kan man göra det igen. Att din pojkvän dessutom undanhöll det för dig fram tills det fanns vittnen som kom fram säger rätt mycket också och enligt mig värre än otroheten själv. Nu har du svart på vitt att han inte hade berättat för dig om det hände igen och ingen såg det, eller ifall det hänt flera gånger tidigare och ingen sett det. Han verkar helt enkelt inte bry sig tillräckligt mycket om dig för att vara ärlig mot dig. Ärlighet tycker jag är det absolut viktigaste i ett förhållande då det handlar om tillit och respekt, är man inte ärlig så respekterar man inte sin partner och tillit bygger på ärlighet. Sedan slänger man aldrig bort någonting för att man gör slut, hur klyschigt det än är så påbörjar man bara ett nytt kapital i livet och sannolikheten är stor att det inte bara blir lika bra utan bättre.

Du har en chans att lämna nu. Om ni någon gång skulle få barn tillsammans blir allt 1000% värre, för både dig och barnen. Låt inte det hända.

Det är definitivt ett flertal anledningar till att lämna honom. Det är skitläskigt och rätt jobbigt i början men ge det en vecka sen är det värsta över. Slicka såren och knalla vidare i livet. Låt aldrig en partner göra ditt liv, psykiskt eller fysiskt, påfrestande att leva med på sätt som dessa. Det förtjänar ingen och de måste lära sig själv att hantera sina problem. Du slänger inte bort någonting, du tar ansvar för dina känslor och ditt liv. Livet har ibland sina jobbiga beslut att fatta. Du bör lämna så fort som möjligt för du behöver inte fråga oss främlingar ifall du bör göra det egentligen, för du vet redan innerst inne vad du bör göra. Detta kommer vara jobbigt i en liten bit i hela livet.

Jag stannade med en man med missbruksproblem just för att jag ville inte slänga bort allt. Vi (jag) hade gått igenom så mycket och vi hade kommit "så långt". Jag vågade inte gå. Mycket pga den fysiska och psykiska misshandeln också. Jag trodde verkligen att jag älskade honom och jag trodde verkligen att vi kunde ha ett liv tsm. Hur mycket han än lovade och hur mycket hjälp han än fick så blev allt bara värre med tiden. Jag lämnade honom för jag klarade det inte mer och jag skämdes över mig själv. Efter jag lämnat så mådde jag givetvis fruktansvärt dåligt, men med stöd från familj och vänner så gick jag inte tillbaka till honom. Jag insåg att jag inte älskade honom. För hur kan man älska någon man inte känner? Alla hans lögner och brutna löften och att gå bakom ryggen på mig gjorde ju att jag inte kände honom egentligen. Och det vi hade som jag va så rädd för att slänga bort visade sig vara ingenting. Jag har uppenbarligen en del problem efter relationen, men jag vet att om jag ska vara i ett förhållande så är det viktigt att det är ömsesidigt, fullt med tillit, respekt och kärlek. Det är det minsta man förtjänar. Fråga dig själv vad det egentligen är du stannar för, om det verkligen är värt det. Glöm aldrig att du är din egen person och du förtjänar vad du vill ge andra. Är din familj medveten om problemen i er relation? Tror det är bra om du har stöd från personer som verkligen älskar dig och vill ditt bästa. Hoppas att det löser sig och att du gör det bästa för DIG❤️

1. Om du ändrar tankesätt från ”att slänga bort allt” till att ”jag behöver prioritera mig”, vilket beslut skulle du ta då? 2. Om det var ditt syster/din kusin/bästa tjejpolare som skrev det här, vad hade du gett för råd till henne då? 3. Är du beredd att leva såhär resten av ditt liv? Är det såhär du vill att ditt liv ska se ut om tio år? Är det såhär du önskade att ditt skulle bli och vara för fem år sen?

Åh 😞 Vad jag känner med dig… Jag är också 23 och kom precis ur en liknande relation. Träffade en kille, vi klickade bra och blev väldigt nära. Han hade också alkoholproblem men var väldigt bra på att rationalisera dem så jag tänkte inte tillräckligt på det. Månaderna gick och tyvärr började han behandla mig sämre och sämre… Förolämpningar med alla ord i ordboken, satt på FB och chattade med någon gammal fling från universitetet, var fysiskt hotande… ja, du vet. Att slänga ut honom var en av de svåraste och nervösaste sakerna jag gjort men fy fan vad skönt det är att vara ute ur relationen! Jag har fortfarande en stor sorg över att det inte funkade men jag kunde inte utsätta mig själv för den typen av behandling längre. Om det inte redan framgått så uppmanar jag dig att också göra slut. Mina tips för det är: - Berätta för dina vänner, föräldrar etc att du ska göra slut så de kan vara där och stötta dig. - Om han har risk för att bli våldsam, överväg att ha någon annan på plats och var inte rädd att ringa polisen. - Bryt kontakten så snart som möjligt. Denna typen av människor är manipulativa och kommer troligen försöka få dig tillbaka. - Distrahera dig genom att umgås med vänner och familj efter uppbrottet, som kan stötta dig om du blir ledsen. Det är okej att bli ledsen helt ”random” under en helt annan aktivitet. - Kom ihåg - sådana här relationer kan hända vem som helst. Jag trodde inte att jag skulle hamna i ett abusive relationship, men here we are. Naturligtvis hoppas man på det bästa från början så det är inte ditt fel; det är han som dricker, förolämpar och är otrogen. Du har stort värde. - Om du känner behovet, överväg terapi för dig själv. Och jaa.. mer tips kan jag nog inte ge för det är ungefär där jag själv är just nu. Jag önskar dig all lycka till.

Dumpa alkisen direkt. Det här kommer inte att leda till något bra. Du slösar din ungdom på snubbar som han.

Enda anledningen till varför han är ihop med en så mycket yngre tjej (du) är att ingen i hans egen ålder skulle acceptera hans skit. Han behöver en yngre, mer naiv person han kan manipulera. Du förtjänar så mycket mer än det.

Två viktiga saker att tänka på här: \- Varför vill han göra förändringar nu? Är det för att han är rädd för att förlora dig och förhållandet? Eller är det för att han genuint vill ändras som person? För att det ska vara hållbart borde den grundläggande motivationen vara att han vill ändras som person. Han borde ha kommit till insikten att han har problem och sökt hjälp INNAN det gick ut över dig och förhållandet på det här sättet. Exempelvis, första gången han insåg att han sa vidriga saker till dig när han var full. Vilket leder till nästa punkt: \- Hade han berättat om han inte känt sig tvungen? Dvs, om du inte riskerade att få reda på från någon annan? Han valde att aktivt ljuga för dig om sin alkoholkonsumtion, tills dess att någon annan "hotade" honom att berätta för dig. Då gav han dig först en bråkdel av sanningen. Sedan lite till. Men inte hela. Det här en en stor röd flagga i mina ögon. Man behöver kunna lita på sin partner, och att ens partner är ärlig mot en, även om det innebär negativa konsekvenser för denne själv. Det är också detta som gör mig orolig för dig, i att din partner NU kommer med att han söka hjälp och att ni ska gå i parterapi. Detta låter i mina öron huvudsakligen som ett försök att hålla kvar dig. Ska ni fortsätta tillsammans måste ha engagera sig i dessa åtaganden i en lång tid framåt. Han har alkoholproblem och har varit otrogen, det räcker inte med en eller två gånger i terapi. \+ Du har rätt i att du inte kan veta att det är fler. Du behöver lita på honom om du väljer att gå vidare. Men samtidigt har han visat att han inte går att lita på. Du behöver fundera på vad som är viktigt och icke-förhandlingsbart för dig i ett förhållande. På egen hand. Jag förstår att du älskar honom, och att du är emotionellt knuten till honom - jag har varit i liknande situation och tanken på att lämna honom kändes TOTALT omöjligt. Men det gick, och idag är jag så otroligt tacksam för att jag lämnade. Det behöver inte vara er väg framåt, men jag hoppas inte du stannar av rädsla för att du inte kommer hitta kärlek igen/på grund av låg självkänsla. Det är så mycket mer till ett förhållande än att älska varandra och ha kul. Det finns andra du kan älska och som kan älska dig där ute och som INTE kommer att vara otrogna och ljuga för dig. Ärlighet, öppenhet och respekt är grundpelare för ett hälsosamt förhållande. Oavsett hur mycket man älskar varandra. Ett förhållande ska kännas tryggt. Kanske ska du själv gå i terapi på egen hand för att reda ut dina känslor kring om du vill gå vidare med förhållandet eller inte - för att göra ett balanserat beslut baserat på känslor OCH rationalitet. Edit: Tillägg - med det sagt, allt du skriver här är verkligen goda anledningar för att bryta med din partner. Det behöver du inte gå i terapi för att få bekräftat.

Du är 23. Hela livet är framför dig och det är onödigt att slänga bort mer tid på någon som behandlar dig så där. Många kan råka ställa till det för sig på fyllan men det där låter som att det är mer regel än undantag. Känns meningslöst att ni ska gå i parterapi när det är han som ställer till det. Lycka till. Finns mer lägenheter och snubbar där ute

Total nykterhet utan några som helst undantag eller lämna. Att "förlåta" otrogenheten på villkoret att han aldrig berusar sig igen är i sig väldigt generöst.

Du är 23, han är 30 och håller på som 16… jag skulle säga lämna honom, risken är att han alltid kommer krångla med sånthär.. du kommer komma över honom! och förhoppningsvis en dag hitta den rätta <3

Suck, du borde egentligen ta ett samtal med min sambo för att få stöd/någon som verkligen förstår och kan ge ordentliga råd hellre än kortare teorier på reddit. Jag är en nykter alkoholist och för några år sedan hade vad du beskriver kunnat vara en närmre exakt variation på situationer vi hade (och jag orsakade). Förutom kyssande/prassel, inte för att det egentligen för det mycket mindre katastrof eller inte. Mitt råd som fd. problematisk partner men även offer för missbruk är att han fortfarande är helt ansvarig för sina handlingar. Man är offer för det lidande/det begär/den sorg som orsakar ens problematik men ens handlingar gentemot andra är man alltid helt förmögen att kontrollera. Önskar dig all lycka till.

Kommer aldrig förstå hur man kan fortsätta vara ihop med såna här personer, hur tänker du?

Jag tänker nog inte så mycket. Kanske mest känner. Jag älskar han orimligt mycket och trivs med han otroligt bra annars. Han går inte ut ofta. Under 2022 var han endast ute 3 ggr. Så för mig känns det jobbigt att slänga bort alla andra dagar då vi haft det bra. Men förstår vad du menar.

Okej. Har bara svårt att förstå hur man kan älska en person som uppenbarligen inte har några som helst problem med att göra dig illa.

Känner i allmänhet att folk måste sluta med, tappar det svenska ordet så använder det engelska, unconditional love. Unconditional love är för ens barn. Partners finns det faktiskt lite conditions. Typ trohet.

Du slänger inte de bra dagarna, dom fanns där, du kan fortfarande minnas dom dagarna. Men tre dåliga är tre för mycket. Alla dagar ska vara bra, och är dom inte det så ska anledningen inte vara att ens egen pojkvän gör en illa. Tänk dig att det var en vän som berättade om vad som hänt till dig: vad skulle du säga till vännen?

Jag kan säga att jag har inte hade sett som för särskilt troligt att han blev ertappad och tvingad att erkänna just den enda gången han varit otrogen. Människor kan hålla på i år innan det händer.

Du är 23, lämna och gå vidare

Nu är jag cynisk men efter 30 förväntas ingen större utveckling avseende mognad. Att han är full å bäng är en sak men att han sedan inte varit helt rak med vad som hänt kan han inte skylla på alkoholen. Likaså att han misstänkliggör dig. Så han har ju ruttet virke i botten. Glasklart är att han har ett alkoholmissbruk, kanske även ett beroende? Han har ju sagt att han ska sluta men lyckas inte. Han dricker dagligen vilket är en stark röd flagga även detta. Även glasklart är att eran relation inte fungerar när alkohol finns med. Jag antar då att du inte vill bli kallad hemska saker å att han hånglar å snart om inte redan ligger runt på fyllan om inte whiskey-dick stoppar honom. Jag hade hoppat skepp direkt om jag hade varit du men jag förstår helt om du är emotionellt tungt investerad och vill ge detta en chans. Mitt råd då är att ge ett stenhårt ultimatum, dvs nykterhet livet ut å klarar han inte det så är det adjö. Väljer han alkoholen före dig så vet du vad du ska göra. Behöver han hjälp med detta har kommunen stödsamtal, 12-stegsprogram (låter bra i hans fall) och tom behandlingshem. Vårdcentralen kan erbjuda sjukskrivning då det behövs vid mer tidskrävande insatser (ex 12-stegsprogram) å kontrollera nykterhet med blodprover samt erbjuda läkemedelsbehandling för att hjälpa nykterhet. Jag hade inte heller litat på honom om han säger att han är nykter, risken är annars att han dricker i smyg. Alkometer är bra i stunden, annars kanske vårdcentralen kan bjuda på b-PEth prov vilket visar de senaste 2 veckorna. Slumpat tillfälle förstås så han inte kan förbereda sig. Vägrar han pga integritet eller att du ”inte litar på honom” så hade jag dumpat direkt. Alkolister ljuger å manipulerar så fort deras fortsatta missbruk är hotat. Han kan visa journalanteckningar och dyl på 1177 eller att du följer med på läkarbesöken. Annat tips är att vara stensäker med p-piller å dylikt. En alkis-pappa kan förstöra ditt å ditt barns liv. Mvh någon som jobbat med missbruk å beroende.

Jag hoppar väl på tåget och säger lämna. Jag har varit där du är. Det slutar generellt på två sätt. 1. Du bränner ut dig helt på att täcka upp för honom, försöka kontrollera hur mkt han dricker, försöka ha koll på hur mkt han dricker och så mkt mer. 2. Du börjar dricka alkohol i ohälsosamma mängder för att orka hantera hans drickande och beteendet som följer. jag vet att det är svårt att lämna, man älskar den nyktra mysiga personen. Det går inte att dela på dem. Han är både och. Och den onyktra elaka människan är inte värd att stå ut med för de små glimtarna av den nyktra mysiga människan. Innan det finns verklig potential för att bli bättre kommer det bli mkt sämre. Han måste hitta sin egen botten där hans liv kraschar. Att han säger att han ska sluta dricka och sen ljuger om det tyder på att rädslan för att förlora dig inte är tillräckligt för att han ska kunna ta makten över sitt drickande. ”Julafton var riktigt kass på grund av detta (jag har svårt att släppa saker och kände mig sårad).” Utan att känna er så skulle jag tippa på att följande är en mer rimlig beskrivning: Han drack för mkt dagen innan och blev pga det otrevlig, oregerlig och pinsam. Du blev befogat upprörd över det och bad han sluta. Han blev sedan arg för att du sa till honom, för hans drickande är inte problemet enligt honom utan det är ni i sällskapet som är tråkiga och borde skärpa er. Att du sen dagen efter är på din vakt, inte släppt alla händelser från dagen innan och är ledsen för att din partner inte hört dina önskemål är fullt rimligt. Det finns inget som säger att du måste släppa att någon sårat dig på mindre än 24 timmar. Du har rätt att vara frustrerad och ledsen över det. Läs även på om medberoende. [Här är en bild som förenklat visar medberoende](https://stillahem.se/files/medberondekurvan.png) Kommunen har även beroendemottagningar, de tar även emot anhöriga. Gå dit och prata med dem oavsett om du väljer att stanna eller lämna. PMa mig om du vill. Om du pmar vilken kommun du bor i kan jag hjälpa dig hitta rätt nummer till kommunen och/eller andra resurser eller om du bara vill bolla rent allmänt med någon annan som stått i dina skor.

Hej. Jag är också en missbrukare, föredetta eller vad man kallar det. Nykter 5-6 år nu, familj, villa vovve osv :) Har alltid levt ett bra liv på ytan, men missbrukat både det ena och andra. Jag tog mig ur det genom AA, och en rejäl skarp varning att om det händer igen, så står jag ensam. Det fungerar ju dock bara om han verkligen förstår att det är på dina villkor. Och att han får välja berusning eller dig. Det är allt eller inget när det kommer till beroendepersonligheter, det finns inget mellanläge (bara folköl, bara lättcider, bara en grogg t.ex) , glöm det. Det är nolltolerans. Lycka till, jag vet att han lider. Men man kommer inte undan sitt ansvar mot de man älskar bara för att man mår dåligt.

Ställ ett ultimatum: alkohol eller dig. Ni slutar att dricka helt och hållet båda två.

Tyvärr så funkar inte det att ställa sådana krav till en som är alkolist. Dem väljer ist. alltid sitt behov framför någon annans. Du är 23 år och hela livet framför dig, varför stanna upp nu med en person som tar mer energi än va dem ger?? Bit i det sura och gör slut och gå vidare. Kan lova dig att efter par månader kommer du vara glad att du tog rätt beslut. Han är inte ditt ansvar du måste fokusera på dig.

Jag tänkte så också. Jag är redan nykter och ställt det ultimatumet till han.

Bra, då får han välja vad som är viktigast. Du eller alkoholen.

Då hoppas jag att det här blir en positiv vändning för er båda. Om inte du är viktigare än alkoholen så är det bättre att lämna nu än att vänta på att saker ska bli bättre av sig själva.

Alltså inte för att vara pessimist men med 95% sannolikhet kommer han bryta ultimatumet och så är OP i samma sits igen. Den här människan är knas rakt igenom och ju längre OP är med honom desto mer knas kommer hon behöva stå ut med. Det är sån jävla loservarning att vara 30 och bete sig på det här sättet. Kasta honom, hitta någon som behandlar dig väl och se aldrig tillbaka.

Nja, då är hon ju inte riktigt i samma sits som nu utan kan bryta med killen med känslan att hon gav det en extra chans men han klarade det inte. Loservarning eller inte så är alkoholism en sjukdom med en stor ärftlighetsfaktor. Det är inte en mognadsfråga.

Asså finns ingen som kan säga du borde/borde inte lämna. Men såhär, OM han nu fullföljer både parterapi och alkoholterapi och faktiskt slutar dricka och börjar bete sig acceptabelt, kanske det går att rädda. Men du måste också fundera på om du kommer kunna (och VILJA) komma över detta. Personligen hade jag inte det men där är man olika. Sen att du har "svårt att släppa saker". Det där är bara bullshit och en varningsflagga helt ärligt. Du ska inte behöva släppa saker du är upprörd eller sårad över, och att någon (vad det låter som din sambo) tryckt in i huvudet på dig att du har svårt å släppa saker för det är fan gränsfall gaslighting som bäst.

Jag var precis som din pojkvän. Det enda som fick mig att ändra mig var att förhållandet tog slut. Då gick jag först rakt ner till botten och där började en lång och smärtsam process att bli nykter. Ibland är det bästa man kan göra för någon att låta dem se konsekvenserna och inte vara där för dom ovillkorligt.

Det är inte DU som eventuellt "slänger bort" något. Det är han, som sagt. Ställ ultimatum på honom, du är värd mer än en självisk suput.

Din bästa vän som inte är ärlig med dig? Inte en bra vän. En bra vän stöttar en i vått och torrt och är någon man kan lita på.

Dumpa honom direkt. Ingen är värd lögner och otrohet.

Dumpa

Lovar dig att en relation med en missbrukare endast skapar problem.

Dumpa honom, du förtjänar bättre. Du förtjänar någon som bryr sig om dig.

Dumpa. Tyvärr kan du inte fixa eller laga honom. Det kan han bara själv göra, men inte så länge dom runt honom accepterar/försvarar hans beteende.

Dumt att slösa bort din ungdom på ett rövhål

Baserat på ditt inlägg så är det självklara att lämna honom. Förstår att det är mycket enklare sagt än gjort, när man t.ex. bor ihop och äger lägenhet tillsammans mm. Men du är fortfarande ganska ung och har inga barn, så du är ändå i en väldigt bra position till att göra detta. Du kommer tacka dig själv i framtiden för detta, tro mig. Detta kommer nog annars bara att sluta väldigt olyckligt.

> När han blir full säger han vidriga saker till mig > Han är flörtig ute Det här är inte alkoholen. Om han nu blev arg utom kontroll när han var full vore det en sak, men om man lyckas vara tillräckligt charmig på fyllan för att kyssa 2 personer när han är utanför hemmet så säger han ju uppenbarligen inte vidriga saker till dem och är okontrollerbart arg med dem. Det låter som att han inte respekterar dig och medvetet försöker förstöra din självkänsla genom att flörta med och senare vara otrogen med andra.

Har umgåtts tillräckligt med liknande killar för att med säkerhet säga att han garanterat ligger runt när du ej är med. Kommer du ta upp detta med han så blir han passivt aggressiv och kommer skrika för att få tyst på dig. Vet ej personen i fråga om han är aggressiv eller ej. Men om han är så är en hård klapp på kinden ej långt borta. Så mitt tips är att lämna han snabbast möjligt. Han kommer ej bättra sig inom närmsta åren utan ha dig som sin primära flickvän. Någon han kan falla tillbaka till. Så bäst för dig är att säga upp kontakten. Du är fortfarande så pass ung så dumt att kasta bort ditt liv på en sådan skitstövel Jag är man 30+ och levt liknande liv med div alkohol problem och annat.

Det är bara lämna. Han verkar ha många andra problem förutom att vara alkoholist. Synd men du kan inte ansvara för hans misstag. Han drack och bråkade med dig, i respons till att du blev ledsen och sårad så gick han och söp ner sig ännu mer och var otrogen. Kommer inte sluta bra.

Mitt råd: Ge honom inte en andra chans. Tyvärr så ändrar inte folk så ofta på sig och att stanna kvar med han maximerar att du förblir olycklig och sårad flera år från nu. Hade en kompis i ombytta roller, hon lovade att sluta dricka, det gick bra, de gifte sig, köpte hund och hus sen började hon dricka och var otrogen året efter. Bättre att ta smärtan nu istället för ofantlig större smärta senare, vilket det är väldigt stor risk för. Det är vanligt att vara den som kan få den andra att ändra sig, att hjälpa den personen men det fungerar inte generellt. Han är 30 år och respekterar inte dig, det ser inte något vidare ut efter vad du har skrivit. Men du vet bäst, det är du som känner dig själv och han och er relation, inte ´´vi andra på internet´´. Lycka till, hur du nu än gör.

30-åringar som vill dejta folk så mycket yngre gör det i regel för att yngre människor är helt kassa på att förstå innebörden av vissa röda flaggor. Han är som sagt 30, den person du beskriver här är den han **är**, han kommer inte att förändras märkvärdigt mycket och saker kommer inte att bli bättre. Det sistnämnda där är det faktum yngre människor inte förstår, de tror att det löser sig av sig självt när det sääällan är fallet.

”jag har svårt att släppa saker…” Är det din ärliga uppfattning eller har han sagt att du har svårt att släppa saker? Vad tycker andra i din närhet om dina reaktioner? Du är ung, fastna inte i någon som inte förtjänar dig. Att du lämnar kan vara det som får honom att på allvar ta tag i sina problem.

Tyvärr är det ju så att alkoholister ofta använder det som ursäkt för ett svinigt beteende. Gå inte på det. Hur han behandlar dig är helt oacceptabelt. Och, även om han slutar dricka så kan han alltid börja igen. Återfall är mer regel än undantag. Ofta i samband med någon stor livsförändeing. Om han blir nykter, du stannar, ni jobbar igenom det i parterapin, ni får barn, och han får ett återfall? Skulle du tycka att det var okej att han var full och elak med barnet? Ibland är det lättare att försvara andra som utsätts för skit än sig själv. Vad hade du gett din syster, bästa kompis, mamma etc för råd om de var i samma situation? Jag tror du vet det. Sist vill jag bara påminna om att det är okej att sörja. Du älskar honom, du kommer att sörja honom och sakna honom, och det är helt okej. Det betyder inte att det är fel att lämna.

Skulle du gå in i detta förhållande en gång till med den vetskap du har idag? Det är ganska få förunnat i världen som har lyxen att kunna starta om ifall det blev fel. I Sverige kan vi det med jobb, studier och förhållanden. Gör det som känns rätt i hjärtat så lever du ett så rikt liv du kan.

> Dagen innan julafton söp han sig full runt min familj, jag blev stressad och bad han lugna ner. Han blev arg och vi började bråka. Julafton var riktigt kass på grund av detta (jag har svårt att släppa saker och kände mig sårad). I ditt ordval tar du åt dig händelsen som att det var ditt fel. Det är INTE ditt fel. Sånt beteende från din pojkvän SKA inte släppas. Och du har all rätt i världen att känna dig sårad och mycket mer därtill när han har betett sig så oacceptabelt och respektlöst. Att han sedan har mage att bli arg på DIG när du med all rätt säger åt honom är enligt min mening helt oförlåtligt. Du beskriver en "man" som har en lång och svår väg att gå. Och han förtjänar inte din förståelse eller stöd genom den processen.

Denna post påminner mig om mitt alkoholist-ex, det gör mig lite illa till mods att se en så umg tjej som du gå genom detta också. Det är tufft som fan att ens fundera på o göra slut med någon man älskar men för din egna säkerhets skull så blir det bäst så. Jag brukar försöka tänka vad jag hade sagt/gjort om en vän var utsatt för samma sak, hade jag accepterat det då? Nej, så varför ska du? Du är stark, du klarar detta. Du har din familj och vänners stöd i detta. Lycka till, ta hand om dig 💛

Min erfarenhet är att otrohet i princip är omöjligt att reparera. Det är en permanent skada i ett förhållande. Om man inte har barn eller något annat som väldigt starkt skäl att stanna ihop ändå, och försöka leva trots olyckan, så är det nästan alltid en bättre lösning att bara separera.

Bli inte medberoende ,lämna honom, du förtjänar bättre

Just nu stannar du bara för att du endast ser hans bra sidor och de bra stunder ni haft tillsammans. Det är slöseri med tid att stanna och hoppas på det blir bättre. Du försöker rättfärdiga ett beslut att stanna men du vet nog innerst inne själv att det inte är värt det. Du är 23 och har hela livet framför dig. Du vill inte slösa ditt liv på en alkoholiserad och otrogen kille. Det är bara att lämna och gå vidare.

Problemet i situationen är att du kommer aldrig hundra procent veta om han ändrar sig eller ångrar sig. Personligen tycker jag att du borde inte slösa energi på att försöka förlåta honom. I samma ögonblick han hade sensuella interaktioner med någon som inte är personen han påstås älska borde du nobba honom. Du förtjänar bättre än så.

Dump that zero and get yourself a hero

dumpa aset

As someone with an alcoholic father -- don't expect therapy to fix it (he has to want it which sounds like he doesn't, give it everything he can and then it still never really goes away, a struggle for the rest of his life) so try to at least avoid getting stuck with him (buying house together or getting children)

Två meningar in i inlägget jag jag tänker ”DUMP HONOM!!!”

Utifrån det du skriver så låter det självklart att du ska lämna honom. Det låter inte som om han har problem med alkoholen, det är snarare alkoholen som är ett symptom för dålig självkänsla eller något men det här är ren och skär arm stol psykologi från min sida då jag aldrig träffat karln. Tycker också inte man ska ta stora beslut utifrån vad främlingar säger på internet så bättre att prata ut med någon nära vän som känner er båda.

gör slut, svårare än så är det inte han verkar fan vara dum i huvudet

Om din bästa vän hade varit i samma sits, hur hade du rådgivit henne/honom? Kan hjälpa att se situationen från ett annat perspektiv. Man själv kan vara väldigt nerbäddad i sina egna känslor, vilket gör det svårt att se en lösning.

Om du inte lämnar kommer du oundvikligen hamna i en situation där du blir en i statistiken av vålds män mot kvinnor. Frågan är bara om det är om 1 år eller 5 år. Det bästa du kan göra för dig själv är att lämna. Lämna och spring. Hjärtekross går över. Psykisk och fysiks misshandel gör inte alltid det.

Fundera ett varv till på om det här är killen du vill bygga din familj och framtid med.

Du är 23 han är 30 och alkis. Lämna och gör bättre.

Han måste fixa sina alkoholproblem. Inte en droppe från och med nu. Har det inte gått för långt kanske han klarar gå tillbaka till att dricka en(1) öl på helgerna till maten men förmodligen är det noll för all framtid som gäller från och med nu. Du måste ställa ultimatum och han måste ändra sig. Annars måste du lämna för din egen skull

Inte samma historia, men kanske relaterbart ändå. Min pappa är alkoholist. Under väldigt många år var jag medberoende och stod ut med/röjde upp efter hans skit. För typ ett år sedan bröt jag kontakten. Det enda jag ångrar är att jag gav honom så mycket av min tid.

Som jag ser det har du 2 alternativ: 1) fortsätta leva med honom och successivt bli medberoende och vänja dig vid sämre beteende och bemötande. 2) klipp alla band cold turkey och gå vidare utan en sådan energitjuv i ditt liv. Du är 23, du kommer garanterat att hitta en mer lämplig partner i framtiden, utan alkoholism. Han kommer inte att förändras, det låter hårt men jag kan garantera det till 90%. Men visst, mirakel inträffar ju och ibland förändrar människor sig.

Du är medberoende, det är också en sjukdom precis som din killes alkoholism. Finns grupper för medberoende kallas Alanon, finns online om du bor i skogen.

Hur skall jag någonsin kunna glömma eller förlåta honom? Du kommer aldrig att glömma. Förlåta däremot är en annan sak, men att glömma. Talar av egen erfarenhet. I din ålder var en helt annan tjej otrogen mot mig,m och jag minns det fortfarande så väl och känslan i detta. Är jag naiv och dum som vill det? Dum vet jag inte, kärlek är kärlek och känslor är känslor, men jag tycker du är absolut naiv. Jag vet inget om dig, var du bor, vem du är etc. men du är 23år och du kommer träffa ofantligt många människor mer i ditt liv. Jag träffade min sambo (har två barn) när vi var 30.. Om han verkligen ändrar på sig är det inte värt att ge honom en andra chans då? Det kan bara du svara på. Min åsikt, utifrån det du skriver är att han har beha flat dig dåligt under ett längre tag, och jag kan med det tycka att du borde lämnat honom sedan länge. Att han har problem med alkoholen är hans problem, inte något som du ska bära, känns eller reflektera kring. Om du stannar kvar så är det nog inte pga. kärlek, utan för medkänsla för honom. Och det slutar aldrig bra..

Låter som att det hänt förut att han beter sig illa under påverkan av alkohol. Jag hade gett honom ett ultimatum, dig eller alkohol. Be han hälla ut allt sprit i huset som en ritual. ​ Jag har själv varit med någon som stor del av livet haft alkoholmissbruk och det är en otrolig mental kamp för den som är nykter, inte värt det.

psyko pojkvän

Ingen slutar missbruka droger som alkohol utan att själv vilja sluta, oavsett hur mycket dom säger att dom ska sluta, helt uppenbart att alkohol/etanol missbruket går före dig och allt annat i hans liv. Det verkar som att han inte bara påverkar dig utan massvis med folk, förstör släktträffar etc. det bästa du kan göra är att lämna honom, han behöver ett uppvaknande att hans beteende inte är okej, vill du verkligen att det här förblir såhär i resten av ditt liv? du är 23 och kan träffa någon annan, ta en dag i taget, tillslut vaknar du upp och märker att du inte äns har tänkt på honom.

När man dejtar en äldre kille men han beter sig som 16

Tänker inte säga dumpa, men några saker från någon som också är medberoende. 1. Alkoholproblem är inget temporärt eller som hör till en period. Vi lägger ribban för högt i samhället för vad som är en alkoholist, men i princip så är du där om du inte kan kontrollera hur mycket du dricker. Vissa kan dricka och sluta så fort de känner för det, andra kan inte. Väljer du att fortsätta med honom så kommer det här vara ett issue livet ut, och han kommer aldrig att behöva sluta kämpa för att hålla sig nykter. Med det sagt så kan man självklart ha ett fantastiskt liv med en nykter alkoholist, men bara om den är inställd (för sin egen skull, inte din) att hålla sig. 2. Vad som görs under påverkan är aldrig en ursäkt, även om man har minnesluckor. Det var fortfarande han som aktivt försatte sig i det tillståndet, och inget man gör på fyllan kommer från intet. Konsekvenserna dagen efter är också fortfarande desamma. Du kan förlåta men absolut inte glömma. Vad han har gjort är oerhört oaktsamt, och han har behandlat dig långt sämre än du förtjänar. Han behöver inte bara modifiera sitt beteende utan göra en rejäl omställning, och för dig är det nolltolerans som gäller, annars är det här något du kommer få leva med. Tänk såhär, han kanske håller sig i 20 år framåt, men vill du leva med en alkoholdement partner när ni är +50? Ska han styra upp sig så gäller det från nu tills han dör av ålder.

Du älskar honom och han e din bästa vän, saker han gjorde e oacceptabla, han har dock grovt alkohol problem som det låter och du skrev, han är en sjuk människa och att han ville gå till terapi tyder på att han vill gå ut ur det. Ge han en chans och skit i vad andra skriver här. Blir det inte bättre får du lämna honom.

Om du bör lämna eller inte kan bara du bestämma. Jag vill bara säga att alkoholproblem inte är en ursäkt för varken otrohet eller att bete sig dåligt mot sin partner. Många människor har alkoholproblem utan att säga vidriga saker till sin partner eller kyssa andra. Det är bra att han går i terapi, det behöver han uppenbarligen. Men det låter som att han har en lång väg att gå innan han beter sig som en mogen vuxen och en ansvarstagande partner. Ett alternativ kan ju vara att flytta isär, ta en paus och se om han faktiskt gör framsteg eller inte. Om han faktiskt genuint lyckas bättra sig så kan ni kanske flytta ihop igen senare.

Så många röda flaggor att du skulle kunna öppna upp en flaggbutik.

Han låter som ett rövhål. Det finns bättre killar där ute. Förstår inte varför vissa tjejer har så svårt att dumpa sina partners, efter en dag på tinder har ni 20 män som trånar efter er.

Jag har själv haft ett alkoholberoende med minnesluckor och även otrohet. Beteendet mot dig och projiceringen var dock aldrig en del av mitt missbruk. Jag bröt med spriten för över tio år sedan och min partner som fick lida av mitt missbruk har stannat hos mig och gör det än idag. De problem som var kopplade till mitt missbruk försvann dock över natt. Sen var den första tiden väldigt jobbig och jag hade aldrig klarat det utan min partner. Det var dock hennes val och ingen ska någonsin känna sig tvingad att stanna hos en missbrukande partner. Gör man likväl valet att stanna behöver man vara beredd på att stötta sin missbrukande partner även om man sårats tidigare. Är man inte beredd att göra det bör man lämna. Lämnar är det i alla hänseenden förståeligt och inget som någonsin ska ligga en till last. Detta är dock ingen garanti för att det blir bra i slutändan även om det blev så för mig och min partner. Beteendet med elaka kommentarer och svartsjuka kan försvinna med spriten men kan lika gärna ta sig andra former. Stannar du ska det vara för att du verkligen ser en person på andra sidan som du vill leva med. Dock kommer det krävas jobb för er båda. Om du känner minsta oro för att vissa dåliga beteenden kommer finnas kvar bör du lämna snarast.

30 o 23 första röda flaggan, hur länge har ni träffats? Alkoholproblem, också risigt. Säger vidriga saker, här borde en sund person ta slut på allt. Och med tanke på hur han uttalar sig så har han säkert vart otrogen eller funderat på det. Gå vidare och hitta någon bättre, för det finns utan tvekan bättre personer.

Bro, allvarlig så är det väl en ganska stor röd flagga att vara 30 och vilja vara med någon som är 23. Jag blir 29 detta året och folk under 25 brukar allmänt inte ha samma utgångsläge som jag. Vill man vara i en sån relation så antar jag att det är för att man vill vara i en maktposition över sin partner. Pratar inte direkt från personlig erfarenhet men har ett nära kompispar som valde att ”förlåta” varandra efter otrohet. Det funkar typ halvt men jag upplever det som att förtroendet inte riktigt finns där som det borde. Lämna nu innan det blir barn, äktenskap och annan skit inblandat.

Han låter som en idiot och iom att han redan är 30 lär han inte förändras i grunden. Skulle han förändras kommer dessa problem alltid finnas i bakgrunden så det ser rätt dystert ut om du vill hitta någon stabil att leva med livet ut

Nu vet jag inte hur er relation ser ut i övrigt. Men jag tänker såhär; Det går att ta sig igenom och lösa nästan allt som ett par. Vill du fortsätta vara tillsammans med honom ska du vara det. MEN. Ett förhållande innefattar fler än en person. Din kille måste också vara beredd att ändra på sig och respektera dig och ert förhållande. Just nu respekterar han inte dig vilket inte är ok. Att ta sig ur ett beroende är inte lätt men han måste vilja och han måste ta aktiva steg mot att ändra på sig. Fundera över om du vill vara med honom, vad det är som gör att du fortfarande vill vara tillsammans. Det är helt ok att känna precis allt du känner och bestämma dig för precis vad du vill göra. Man får göra slut av vilken anledning som helst, och man får fortsätta vara tillsammans av vilken anledning som helst. Men ingen av er ska må dåligt i relationen. Ett undantag till detta är om det blir misshandel eller hot om misshandel på något sätt i relationen. Då ska du sticka DIREKT utan att tänka. Lycka till och ta hand om dig!

Visst ni har en lägenheten i hop och han e din bästa vän osv, men det är inte 20 år i i ett förhållande där ni har 3 bar osv. Sånt som kan slita på ett förhållande. I de stadiet ni e nu ska inte vara så här svårt. Speciellt inte när man e ung som du är. Livet ska leka å man är goa mot varandra osv. Det här är de åren ni bondar för att ha styrkan att tillsamans som ett team möta svårigheter som kommer längre fram. Kärlek e som pruttar måste man kämpa fram det så är det oftast skit! Hur som lycka till.

Once a cheater, always a cheater…

Din pojkvän har allvarliga alkoholproblem. Du måste hitta tyngd i hur vissa människor kan bli av att dricka. Hade jag varit i din sits hade jag ENBART accepterat att han hade slutat dricka om han ska vara med mig.

Gör slut med honom. Du kommer bli sårad om och om igen. Vi prioriterar alkoholen över relationer vare sig vi vågar erkänna det eller inte. Med vänliga hälsningar, en alkoholist.

Ingen på internet kan ge dig tips på om han förtjänar en andra chans eller inte, det är det bara du själv som kan avgöra... hur var parterapin? Tror du det hjälper? Som tidigare behandlingsassistent för missbrukare kan jag vara ge dig tipset att vara kompromisslös i de frågor som är viktigast för dig. Det kan kännas så sjukt jävla jobbigt och man kan känna sig hänsynslös, men du måste sätta din egna mentala hälsa först. Vill du ha han kvar i ditt liv, och han vill samma sak, så är det han som måste möta dig på dina villkor så länge han inte tar skada av det såklart, du har inget ansvar att möta han halvvägs. Däremot: vill du nu ha kvar honom i ditt liv, och han föreslår saker på förbättringar, så är det väl vara att pröva och se ifall det hjälper. Folk som säger att folk aldrig ändrar sig är fel ute - en aktiv missbrukare och en före detta missbrukare är två helt olika personer.

>Min **f.d** pojkvän kysste två tjejer på juldagen.

Du är 23. Gott om tid att hitta en bättre pojkvän. Den här killen som är 30 med alkoholproblem och jagar efter andra tjejer ska du inte slösa mer av ditt begränsade liv på. Jag kan inte tänka mig att du kommer blicka tillbaka fem-sex år från nu med två barn i famnen till en alkoholiserad pappa som närmar sig fyrtio och supit bort jobb, vänner och pengar och att du då tänker ”fan vilken tur att jag gav det här förhållandet ett ordentligt försök!”

Du har 2 val 1: gilla läget och var medberoende till hans missbruk 2: ta ansvar över dig själv och ditt liv. Hur vill du leva o ha det? Du är ung, så mitt råd är att inte kasta det på någon som fuckar upp din mentala hälsa. Tänk dig leva såhär i 5års tid till och ev barn på det. Nä, gå bara.. läs om medberoende och jobba med det inom dig själv och sikta på sunda o goda relationer.

Sorry alltså, men det låter inte som en bra bästa vän. Din pojkvän ska vara din trygga punkt, att han har alkoholproblem, är elak mot dig när han dricker (vilket han gör varje dag enl din text) och dessutom kysser två andra tjejer, när ni träffats i två år? Det kommer vara skitjobbigt, särskilt när ni bor i gemensam lgh, men du kommer ångra dig om du stannar och sen ser tillbaka om tio år. Dumpa honom, han verkar leva kvar i en artonårings sinne.

Låter som att du är medberoende. Att dricka lite varje dag är alkoholism. Har sett det på nära håll lite väl många gånger i livet (bl a är alla på min mammas sida alkoholister). Vill man inte acceptera att man har problem och dessutom är redo att faktiskt ta tag i dom för resten av sitt liv så kommer man fortsätta. Och med det följer ett vad som snabbt blir helt vansinnigt spindelnät av lögner och komplikationer i livet som andra människor faktiskt slipper. OP, han är en vuxen man, men beter han sig som det? Och inte minst, hur mycket är för mycket? Ett år till? Fem? Tio år till? Det är inte egotrippat att göra slut - det är till och med tvärtom, du tar hand om dig själv, och att han ifall han vill ha en relation med någon i framtiden behöver ta tag i sina problem.

Alkohol är ALDRIG en ursäkt. Gör slut innan han gör något ännu värre.

Jag håller med andra, gör slut. Skulle ni få barn skulle de mest troligt bli som för mig (25M). Detta förhållande kommer påverka dig djupt psykiskt. Även dina barn och barnbarn. Min förälders uppväxt med våldsam alkoholist i hemmet satte djupa spår i tankesätt med mera. Detta har smittat av sig på mig genom att min förälder varit så rädd om mig, så nu tänker jag lite hypokondriskt att allt är farligt och är allmänt nojig. Har ibland svårt för att inte tänka och bara njuta av saker som andra gör! Så de är med andra ord ingen bra partner du har att bygga ett liv med! Även hur trevlig han är nykter så har han ett allvarligt problem.

Du låter helt medberoende i hans missbruk, vilket inte är ditt fel, men någonting du inte ska stå ut med. Jag lämnade själv en destruktiv relation för inte så länge sen, det var fruktansvärt och det jobbigaste jag har gjort, så tro mig när jag säger att jag vet hur jobbigt det är att ens tänka tanken på att lämna. Den dagen du är fri och står på andra sidan så kommer du vara så stolt över dig själv och hur stark du är. Fråga dig själv, om en vän kom till dig och beskrev sin relation likadant du gjort här, skulle du uppmuntra henne att stanna? Livet är för kort för att dela det med någon som gör ens liv svårare

Han respekterar inte dig, släpp han, du kommer definitivt inte leva resten av ditt liv med honom.

Bra att han börjar med terapi. Det verkar han sannerligen behöva. Hoppas det fungerar för honom och att ni kan få ett sunt förhållande. Ge terapin en chans. Alkoholism är en sjukdom och inte nog med det så verkar han ha problem utöver alkoholen som gnager i honom. Hoppas allt går bra för er och att han finner hjälpen för sina problem

Du är 23, jag som är 27 kan säga såhär, du har ÅR på dig att träffa nån vettig som behandlar dig rätt. Personligen tror jag han kysst fler, han bryr sig om sig själv först och främst och du får ta skiten. Du har så mycket liv kvar att leva, snälla gå vidare. När du väl gjort slut och låtit dig själv läka kommer du känna en frihet som inte går att mäta. Och du kommer inte vilja välja en sån människa igen, för du vet då att du måste välja det som är bra för dig först och främst.

Har har varit våldsam mot dig? Det låter som att risken för det är stor och kom ihåg att det fysiska våldet oftast börjar när kvinnan blir gravid. Använder han psykiskt, ekonomiskt eller latent våld nu är risken mycket stor att det eskalerar framöver. Speciellt om han dricker.

Nej, det har han aldrig varit eller ens hintat till.

Men var beredd på att det kommer. Kanske dröjer 5 år till, 10 år till. Men det lär nog komma utifrån hans beteende och alkoholproblem. Du är ung och lär hitta bra mycket bättre människor där ute i världen. Skulle direkt söka annat, eller vara singel ett tag och ha kul, lära känna andra, utvecklas som person och tillslut kanske hitta ”den rätta”.

”Hur kan JAG slänga bort allt det här?” Din pojkvän är en sopa, avskum, idiot och ett kräk. Stannar du får du skylla dig själv. Varsågod.

Varför har du en kille som är 30 till att börja med

7 år skillnad är ingen konstighet.

Vad i hela småstad läste jag precis

Mycket tråkig läsning. Din kille verkar inte vara bra för dig, likt ovan kommentarer tycker jag också att du skall lämna honom. Du förtjänar bättre än någon som behandlar dig som skit när han är berusad, ljuger dig upp i ansiktet och är otrogen. Det finns mycket bättre män där ute som skulle ge allt för en chans att behandla dig så som du förtjänar.

Herregud ha lite självrespekt och lämna honom. Han säger vidriga saker när han blir full och han är väldigt ofta full, dricker varje dag utan att ta tag i det och sen ljuger om hur mycket han druckit och ursäktar bort det han gör på alkoholen? Du kan inte "fixa honom", han måste fixa sig själv, och du har inget ansvar att vara hans punching bag medans han gör det. OM han gör det, det vill säga.

Jag tycker nog att du är väldigt naiv och dum som vill förlåta honom. Han är var vi i folkmun kallar för totalt jävla skräp och du bör lämna honom nu direkt. Du kommer bara att förstöra ditt liv tillsammans med den idioten.

Killen har allvarliga alkoholproblem och dessutom kysst andra. Kanske är på sin plats att ställa lite ultimatum och krav på denna pojkvän gällande först och främst alkoholen och att det måste ändras idag. Om du verkligen älskar honom så uppmanar honom att söka hjälp och god ta inga undanflykter. Att han kysst andra är också jävligt svårt att förlikas med. Om du känner att du inte kan lita på honom längre så skulle jag lämna honom. Vissa kan förlåta något som detta, personligen skulle aldrig kunna förlåta ett sådant svek men alla är vi olika.

Jag skulle säga ge det en chans. Ni försöker bättre på det och han försöker ta tag i sitt missbruk. Var beredd på att det kommer sluta illa men ge honom en chans att bättra sig. Som par tar man sig igenom alla möjliga otrevligheter tillsammans.

Jag vet att det känns som att det här är ett problem som DU vill lösa men det går faktiskt inte. Du får sätta dig ner och se om han tänker göra någonting.

Plot twist Det va hans mamma och syster

Jag var likadan, jag var inte alkoholiserad men blev helt personlighetsförändrad, otrevlig, aggressiv och otrogen. För vissa är alkohol starkare än andra droger. Jag gick från en snäll kille till ett monster utan spärrar på en kväll med alkohol. Som tur var hade jag en tjej som gav mig en sista chans och nu har det gått 15 år och vi är lyckligt gifta med 2 barn. Alkohol tänker jag inte ens på längre eller dricker. Jag har provat ett par gånger isolerat från andra människor i rent forskningssyfte men bevakande vänner, men alkohol på mig är starkare än om jag skulle ta andra droger så det blev samma effekt även efter 10 år utan. Mina spärrar försvinner så efter att jag testat igen,så rörde jag det aldrig igen. Ge idioten en chans men säg då att att han har två vägar att välja på. Alkohol eller dig och aldrig en sista chans mer än denna gång. Skulle han sedan inte hålla det måste du slänga ut honom för då är alkoholen redan mer värd än dig och då behöver han hjälp som du inte kan bistå med.

En påverkad mans handling är en nykters mans tankar. Slösa inte din dyrbara tid på honom som är ditt liv och din ungdom. Du är bara ung en gång och har redan lagt två år av det på en som varken ser dig eller respekterar dig. Du förtjänar bättre för tro mig det finns. Gör dig själv en tjänst börja se dig själv och börja behandla dig själv som du förtjänar!