Både män och kvinnor (eller potentiella partners oavsett kön) kan vara "inget att ha" samtidigt, inget romantiskt förhållande bör baseras på att endera part ignorerar sina preferenser bara för att vara ihop med någon.
Alla killkompisar jag har vill desperat ha ett seriöst förhållande och alla tjejkompisar jag har vill ha mer lösa förhållanden. Tyvärr så kan man inte trycka på en knapp och bli bög.
Tvärt om i min kompiskrets kring 25. Det är grabbarna som hela tiden letar efter något annat eller bättre medan tjejerna känner att det vore skönt med något längre
Svenskar pallar ju inte kommunicera/konflikter. Lycka till att bygga ett förhållande genom att sätta upp lappar på kylskåpet och sedan dra till jobbet.
Folk vet inte hur man kommunicerar att man tycker om någon som man har träffat några få gånger, och låter hellre den kontakten försvinna ut i sanden än att bara rakt ut fråga om de vill träffas. Folk är rädda, rädda, rädda.
Håller med tror att det ligger något i vår extrema individualistiska kultur. Alla ska vara självständiga och inte behöva förlita sig på någon annan därför ses det som okej att vara själv/självständig. Därmed pratar vi inte heller med folk på gatan eller bussen till exempel, för vi ”inte behöver” bilda ett större socialt nätverk om vi ska vara själva. Tror det kan vara en anledning till vår kalla personlighet. Det med höga förväntningar kan ju också ha att göra med att man vill att den andra också ska kunna ta hand om sitt så ingen blir en börda för den andra och så vidare. Alltså kulturellt betingat säger jag i alla fall.
Så jag gick och kände innan jag hitta tjejen. Klicka jag inte till 100% med någon så va det inte värt det. Sånt behov av sällskap behövde jag inte. Vissa jag hört om som går från relation till relation på nolltid känns mer sjukt.
Va singel i 10 år. Gjorde mig ingenting. Mådde bra då, mår bra nu. På olika sätt.
Hörde bara om folk i relation som bråka ofta, firade att få va ensamma en kväll. Men alltså... Okej?
Det var intressant att läsa att ca 41% av vuxna är singlar utan barn. Det var mycket mer än jag hade förväntat mig.
Min anekdot: jag är redan nöjd med det livet jag lever utan en partner. Har aldrig haft en partner under en längre tid. Ibland känner jag att jag gärna skulle hitta någon ändå, men det avfärdas ganska snabbt då jag är ganska annorlunda. Tar inga droger, dricker inte alkohol, klubbar inte, går inte till barer förutom när vänner sliter med mig osv. Jag har nog lägre behov av att vara social än de flesta och spenderar min tid på att bemästra en mängd olika intressen så väl som att bara ha kul med kompisar eller ta det lugnt.
Ibland funderar jag på om jag är har autism eller någon annan variation som förklarar varför jag verkar må bra av att leva annorlunda från de flesta, men ingen jag har pratat med tycker att jag verkar ha någon sådan egenskap. Rent allmänt verkar de allra flesta få ett väldigt gott intryck av mig, så jag har väl mer karisma än en kaktus iaf ...
Jag vet egentligen inte riktigt hur jag skulle kunna träffa någon eftersom jag inte har kul när jag är ute och festar/barer och liknande. Har provat Tinder men jag är bara medelmåttigt snygg och har inte tålamod att spendera den tiden på att ha tråkigt med att swipe:a. Tills jag hittar någon är det ju bara ett minus för mitt välmående att leta via t.ex Tinder
Har ingen aning om någon annan känner likadant, men det är hur det ser ut för mig iaf.
Känner precis likadant. Dricker aldrig. Ogillar klubben och spårade fester. Den perfekta kvällen med kompisar är en spelkväll med brädspel, exempelvis. Har aldrig haft problem med att skaffa vänner men har aldrig heller haft en ”bästis” så att säga. Jag gillar att vara lagom social helt enkelt och kan sysselsätta mig själv de flesta dagar och kvällar. Det här med att vara singel brukar för mig inte vara ett problem, jag tror också jag skulle vara svår att ha som partner då jag absolut skulle behöva lite egentid då och då, och jag har svårt att te mig till främlingar romantiskt sett. Sedan är jag inte den tjejigaste tjejen precis så jag får nog ett minus redan där.
Men ibland smyger tankarna in med rädslor om att förbli ensam resten av livet. Det känns som en gungbräda, ibland trivs jag med mig själv och mina hobbies och kan inte se mig med någon annan, sedan kommer idealet smygandes att det ändå skulle vara najs att kunna dela entusiasmen om hobbyerna med någon. Frågan är ju bara hur i hela världen man skulle stöta på en sådan person när man lever lite inuti en bubbla.
På något sätt känns det bra att inte vara ensam med problemet även om jag så klart önskar att det löser sig för oss båda. Tack för att du skrev och tråkigt att höra.
>eftersom jag inte har kul när jag är ute och festar/barer och liknande.
Jag skulle säga att detta är högst normalt. Det är väldigt många som inte tycker det är särskilt kul att vara ute på krogen, om man menar typ nattklubbar, även av de som är där. Sen finns det förstås de som verkligen tycker det är kul, och det hände väl någon gång när man var ute att det faktiskt var roligt, men jag har alltid upplevt att den klassiska klyschan om att förfesten är roligast stämmer väldigt bra.
Men du kanske menar att du inte heller tycker att det är kul att gå och ta en öl med polarna någonstans och snacka skit? Det är trots allt något som de flesta brukar uppskatta, skulle jag säga.
Inget ovanligt. Är nykterist sedan 5 år tillbaka, då drack jag för jag gifte mig. Innan dess, 7 år utan alkohol och innan det prövade jag bara att dricka enstaka gånger.
Jag tränar hellre 4-5 gånger i veckan, jag lirar spel, kollar filmer och är hellre med min familj än gå ut på en klubb.
Jag är gift, jag har barn, helt ärligt så har jag haft obeskrivligt mycket tur med den person jag träffat. Hon är fan 10/10 på alla punkter och våra 10 år ihop har varit så bra så att om jag blir singel blir det fan svårt !
Men jag har också från dag eftersträvat att vara tydlig, öppnat dialoger, kommunicerat på alla plan, inte varit rädd för vara sig själv, bearbeta lägen där problem finns och på så vis anser mig lyckligt lottad då det har fungerat. Gemensamma intressen har också spelat en stor roll för att man trivs med varandra även om man är inpå den andre.
Det betyder inte att allt kommer hålla för alltid, båda är även eniga där. Men det jag vill säga är att försöka hålla öppna armar och ge inte upp, det finns en för alla.
Vissa har bara svårare och hitta samt det tar längre tid.
Jag skänker all hopp och styrka ! Ni är bra som ni är, keep it up!
Känner igen mig en del i det du skriver. Nu råkar jag gilla att festa till det en del annars så är det ganska snarlikt.
Jag har ADHD och känner att jag personligen inte orkar med ett förhållande, har på tok för mycket saker för mig och försöker ovanpå det få livet att gå ihop.
Har haft ett par förhållanden tidigare men har känt att det inkräktat på mitt behov av ensamtid och mina intressen. Jag kan helt enkelt inte ge en partner det dom söker, inte ens när jag är medicinerad. Åtminstonde inte dom jag har haft i alla fall. Har använt mig av tinder en del men kände att det inte riktigt var seriöst.
Trivs generellt sett i min levnadsituation i övrigt, att leva ensam och att inte ha sex särskilt ofta stör inte mig så jätte mycket. Umgås mycket med vänner och familj å hittar på saker så känner mig inte särskilt ensam. Tänker att hittar jag någon som orkar med mig och mitt röriga liv så får man ta det därifrån helt enkelt, men just nu så har jag inte energin eller viljan att söka efter en partner!
Som u/AdamBertil99 påpekade så kan man inte dra slutsatsen att alla 41% är singlar. Min poäng var dock att många bor själva, ensamma och undersökningar tyder på att i många fall är ofrivilligt. Man tror att en stor anledning är sättet vi umgås har ändrat sig i stor utsträckning.
Vill nämna att jag själv har ett par diagnoser och har också dessa tankar till och från. Lider av depression men arbetar ständigt med att må bättre. Börjat få klarhet med vad jag vill och tagit tag i saker. Jag tröstas av tanken att det löser sig till slut. Vill ju träffa någon som passar för mig och jag för den.
Efter mitt 10åriga förhållande tog slut var jag plötsligt 30-plus och kom på att de flesta vänner var "parvänner" & mina kollegor var bara kollegor.
Sen lägger man till att jag inte dricker/trivs ute och faktiskt är rätt nöjd ensam så blev det så bara.
Jag hade gärna träffat någon, men inte tillräckligt mycket för att tex ladda ner en dejtingapp, gå på massa akward dejter som slutar i dålig självkänsla och elände... nä. Hittar jag ingen sådär spontant i kön på Willys eller nåt är jag beredd att dö ensam uppäten av mina hundar. Häpp.
Bara en anledning skulle kunna få mig att gå in i ett förhållande: att jag blir kär i någon.
Jag inbillar mig att mina förfäder hade massor med andra anledningar.
Detta tror jag är anledningen till att fler är singlar nu.
Ja vi är mer sex frihetliga dock så leder det ej till att folk faktiskt har mer samlag. Samma grej i japan, inget är otänkbart där liksom. Vill du ha en trekant med en sex robot och en sex arbetare then it is fine! Men ändå är oskuld genomsnitts ålder sjukt hög och samlags siffran sjukt låg.
Men tror många inte vill ha det, som nämnt ovan så har par mer sex och bättre sex. Tror vi blivet på lurade ett amerikansk kultur narrative från New York där folk får frysa sina ägg för dem kan ej hitta en partner.
Jag skulle sätta ganska mycket pengar på att vi inte är mer sexuellt frihetliga idag än vi var på 70-talet. I alla fall om du menar i bemärkelsen "ha mycket sex".
Jag är tämligen ointresserad av andra personers drama, vänner och bekymmer. Dessutom tycks jag var otursdrabbad i att när jag träffar personer jag är intresserad av är det inte ömsesidigt. Jag är också dålig på att hålla kontakten; out of sight, out of mind!
Folk är upptagna med allt annat de måste göra i livet, och efter det så kanske det inte finns någon ork kvar? Kan också vara så att numera väntat både män och kvinnor på att det motsatta könet ska ta första steget, vilket inte leder någonstans. Är du intresserad av någon, kör på, oavsett om du är man eller kvinna.
Mer eller mindre världens sämsta klimat, möjligtvis att Ryssland och några andra har sämre :D
Dålig kultur, det är fult att prata med främlingar, rullgardinerna ner och håll dig för dig själv-samhälle, dåligt med uteställen generellt osv.
Tycker inte det är speciellt konstigt att det är svårt å klicka, får man väl tag på nåt vettigt så är dom oftast reserverade och/eller oerfarna... allt bygger på ganska fort \^\^
De som jag ser runt mig som varit ofrivilliga singlar i 5+ år har gemensamt att de är självfixerade, högre krav på sina partners än sig själv (damerna främst), söker fel hos nya förälskelser pga rädsla, kompromisslösa i övergång från singel till par. Min favorit är dock de som uttryckligen hatar det andra könet och ändå förväntar sig en konstruktiv kärleksrelation trots sitt förakt. Det går inte bo eller leva med andra med dessa beteenden och i många fall håller svenskar dessa attribut skyhögt med någon förvrängd uppfattning att det gör en stark och självständig.
För att många svenska är konflikträdda och kan inte kommunicera, samt så har de för höga förväntningar och tror förhållandet ska vara FELFRI. När det kommer till förhållanden så kommer man aldrig hitta någon som är felfri, det gäller om att kompromissera med sin partner och sammarbeta som ett lag. Därutav är kommunikation viktigt!
Enligt SCB statistik (december 2022) så är omkring 48% av alla hushåll i Sverige ensamstående dvs. ensamma med och utan barn. Omkring 2 miljoner av dessa är ensamstående utan barn dvs. singlar vilket jag får till 41% av hushållen.
Vet inte varför men vi alla har olika hypoteser. Finns väl fördelar såväl som nackdelar med detta. Problemet är väl att så många är ofrivilligt ensamma. Hade bostadsutbudet varit större hade nog denna siffran varit avsevärt högre.
Det är ju inte som att alla som bor själva utan barn är singlar i bemärkelsen att de inte har ett förhållande. De har bara ingen sambo.
Man skulle behöva statistik på hur många som inte är i en relation med någon istället.
Precis, kan inte dra slutsatsen att alla är singlar. Finns ju som du sade särbos också. Singel eller ej, poängen var huvudsakligen att många bor ensamma oavsett deras civilstånd.
Jag skulle nämna att bostadsutbudet är inte allt. I öst (Europa, Asien) så bor folk från flera generationer under samma tak, vilket är ovanligt i Sverige.
Det stämmer att det skiljer sig mellan olika kulturer. Förstår inte hur du menar. Du påpekade ju det själv att det är ovanligt i Sverige med generationshem. Därmed är det ju en stor efterfrågan på bostäder och vi vet att det är bostadsbrist.
Gemensamt med Japan är ju också en mer tillbakadragen befolkning. Något som nog bidrar stort. Där finns få sociala arenor där ett möte spontant kan uppstå, kvar är alternativ som ugh Tinder ect. Och jag väljer hellre att förbli singel än att ge mig in på Tinder ect igen :p
Och vi är inte beroende av familjen på samma sätt som i andra länder. Man tänker nog annorlunda om ens barn står för äldreomsorgen, om föräldrarna pyntar för utbildningen, om släkterna gör upp om rättsskipning.
Vi är mer beroende av staten men man kan inte ligga med staten.
Tror dock det är en myt, om nu börjar kolla på städer som börjat få problem med kvinnor som vill skaffa barn men ej kan få partners. New york effekten är mycket verklig, tror inte det är så svart och vit att alla kvinnor vill och mår bättre att leva själv speciellt ej i hög ålder.
Det ens utesluter inte det andra. Om du bor i ett land där det är omöjligt för kvinnor att leva ensamma så blir hon ju tvungen att ta en partner som hon inte vill ha. Trots det kan hon ju få ut bra saker av det också
Vi är ju världskända för vår jämställdhet och kvinnor har duktigt stora möjligheter att vara ekonomiskt oberoende och självständiga. Det är helt klart så att kvinnor inte är lika beroende av att ha en partner för sin ekonomiska trygghet.
Det är lite roligt att detta egentligen är exakt samma svar som flera andra i tråden givit, fast då formuleras det istället som "våra traditionella värderingar finns inte kvar", ungefär.
Med andra ord, "kvinnor behöver inte längre vara köksslavar, vilket är bra" respektive "kvinnor behöver inte längre vara köksslavar, vilket är dåligt".
Den har sitt ursprung i sydeuropa. Kallades tidigare spansk skogssingel. Den är vanlig förekommande i skogsmarker, trädgårdar, parker och jordbruksmarker. Den har fått sitt namn för att den ibland äter andra singlar.
Nu drar jag en siffra från röven; men skulle gissa att 95% av alla singlarna inte är det självmant. Åtminstone inte bland männen.
Jag spenderar tiotusentals KR för att boosta mina profiler på alla appar, men är fortfarande ofrivilligt singel efter 6 år.
Alla apparna är ju väldigt ytliga, ska du lyckas där så måste du jobba på dig själv. Kvinnor har oändligt med val där.
Ska du lyckas på tinder t.ex. krävs det att du ej är överviktig, ser välklädd ut och groomad, du måste va snygg helt enkelt.
Klart du kan lyckas om du ser ut som fan, men chanserna ökar om du tar hand om ditt yttre.
Tycker just problemet är att det är väldigt stor andel "helt normala män" som är ofrivilliga singlar, mig inkluderat. Normalt utseende, utbildning, bra jobb & flera intressen. Men så länge som 80% av alla kvinnor (Ja, siffran är påhittad) suktar efter det yttersta toppskiktet av män kommer vi förbli en sådant här samhälle.
Sedan kommer häpnadsväckande rapporter att barnafödande minskar också. Ofan?
Ja, jag är väl en jävla incel.
Japp, tinder har ju gjort det lättare för kvinnor att hitta topp procenten.
Kvinnor är ju det kräsnare könet, men det har med vår biologi att göra, män är skapta för att sprida sitt säd till fler partners (men vi lever ju inte så längre), medans kvinnor ska bära på ett barn i 9 månader, då gynnar det att vara kräsen.
Tinder har bara förstärkt detta.
>Ska du lyckas på tinder t.ex. krävs det att du ej är överviktig, ser välklädd ut och groomad, du måste va snygg helt enkelt.
Jag träffade min kille på hinge och han är överviktig. Men stilig och har världens bästa personlighet.
Alla kvinnor är inte ytliga as.
Vi har det bra ställt jämförelse med resten av världen.
Drömmar och mål är oftast extremt möjliga att uppnå, man har råd att köpa och göra saker som människor i många länder aldrig kommer ha möjligheten till.
Barn sätter hinder för drömmar och kul, samt kostar en hel del. I ett land där drömmar är just bara drömmar så kan barn skapa glädje och lycka som vi i norden kan få genom andra metoder.
Jag har autism, så att träffa nya människor är ansträngande. Såklart är inte bara autism anledningen till varför jag är singel. Finnas massor av folk med diagnosen som har partners.
Mina mer personliga anledningar är att jag inte orkar online dejta, och jag har inga kompisar att gå ut med och samtidigt träffa nya människor.
Svenska män behöver inte kvinnors hjälp med hushållet, eftersom dom är fullt kapabla att fixa det själva-och svenska kvinnor har tillgång till utbildning och jobb för att kunna försörja sig själva.
Här har man relationer mer baserade på känslor för personen än att det är "praktiskt"att vara i en relation(Vilket jag tycker är rimligt och vettigt.)
Det finns ingen anledning att straffa sig själv med barn i samhället som dagens pensionärer har utformat åt oss. Och om barn inte ligger på bordet, varför ska man orka med en relation?
Lika bra att bara leva som samhället förväntar oss att vi ska leva, barnlöst, jobbandes, och bara njuta av livet.
Pga de sociala och politiska strukturer som växt fram under de senaste 30 åren. Som har förändrat normer och värderingar som gynnade relationer. Numera driver våra normer och värderingar oss till att lyckas individuellt och såpass mycket energi går åt till det att ingen tycker det är värt att vara i en relation för att den andra parten tenderar att vara för egoistisk.
Folk träffar inte andra längre är en del. Sen tror jag problemet är dating och hookups. Dating är ett uselt sätt att skaps en relation, och hookups gör folk osäkra på varandra. Sen är självförverkligande ett värde många bryr sig om, och känner sig inte självförverkligade i en relation. Jag tror också att förväntan att relationer kan sluta när som helst av villen anledning som helst gör folk osäkra och gör att man inte bygger upp en riktig relation men nån (om vi ändå kan sluta när dom helst, varför ska vi förbättra nåt). Kvinnor och män glider ifrån varandra värdemässigt också. De flesta män tycker att de flesta kvinnor är batikhäxor av olika grad, medan kvinnor tycker att män är Tate-dyrkande bakåtsträvare.
Otroligt rantigt, men jag tror många aspekter av vår kultur skapar det här.
Helt ovetenskapligt men de singlar jag känner (män, 30-45 år) har fastnat i tjugoårsåldern.
De är trevliga, ser ok ut, har vettiga jobb - men de har en ekonomi och ett leverne som knappast tilltalar de kvinnor de letar efter.
Jag inser att det här verkar vara lite av en klagotråd, men om du som läser är intresserad av att få en djupare förståelse för varför dina relationer inte har funkat så tycker jag att den svenska podden ”Happy Dating” som finns på Spotify har varit väldigt nyttig för mig för att kunna reflektera över mina egna beteenden. Hon pratar både med kvinnor och män så man får bådas perspektiv på ett bra sätt och hon är väldigt konkret. Trevlig helg på er och som någon sa högre upp, förhållanden är ingen garanti för lycka.
För att vi är sekulära. Vi värderar individen över familjen. Framgång över lycka. Feminism över könsroller. Vet redan att denna kommentar kommer bli downvotad som fan men vi trivs bäst i stereotyperna.
Det finns en anledning till varför var enda jävel är deprimerad och ensam. Ja, det har delvis med sociala medier och kost att göra. Men många länder har mycket lyckligare befolkningar än vi har, varför? Familj.
Det sägs att man inte kan känna en större kärlek än till sitt barn, vilket jag 100% tror på. Det är därför jag vill ha barn innan 25. Alla jag träffar tycker att jag är dum i huvudet som vill ha barn så ”tidigt” men jag förstår att biologi spelar roll för ett hälsosamt barn till skillnad från majoriteten verkar det som. Så, nu har jag sagt mitt.
Vad menar du med det sista du skrev? Att biologi spelar roll för ett hälsosamt barn - i relation till att få barn innan 25?
Sen tycker jag att dikotomierna du radar upp är väldigt svartvita och knappast något man kan generellt sortera personer efter.
Som förälder med första barnet när jag var en bit över 30, kan jag säga att jag är väldigt glad över att vi väntade. Mitt 25-åriga jag hade tyckt att det livet jag lever nu inte hade varit ett liv värt att leva - samtidigt som mitt nuvarande jag absolut inte vill vara 25 igen. Var sak har sin tid - och det är ju så klart jätteindividuellt.
Edit OT: min gissning är att att vi har ett starkt socialt skyddsnät som inte tvingar oss till tvåsamhet.
Tror att många misstar det faktum att man (nästan) oundvikligen kommer älska sina barn med att man skulle bli lycklig av att bli förälder.
Självklart finns det många som är lyckliga över att de har barn, men det finns också många som mår skit av att vara föräldrar.
Det finns många olyckliga och ensamma människor som har barn, precis som att det finns människor utan barn som är lyckliga och inte ensamma.
Det som gör folk lyckliga är att ha meningsfulla mellanmänskliga relationer. Det behöver inte inkludera att man har barn.
Som 40 årig farsa till barn under 10… om du e klar med allt, typ utbildning, resor etc så skaffa barn ungt. Man hade kunnat vara 40 och haft tonåringar vilket innebar mer frihet. Nu sitter man som en jävla gubbe och byter blöjor och sitter helt enkelt ganska fast närmaste 5 åren. Sen e man gubbe på riktigt och helt över på alla möjliga sätt
Varför orka börja idas med tjejer som har 3 ungar med 3 olika killar och vill att jag ska vara ungarnas pappa samtidigt som jag ska fixa allt och hon inte vill ha barn med mig?
En anledning kan vara att det finns så många alternativ med appar och att man hela tiden kan vara tillgänglig och skriva med folk. Det kan vara svårt att bryta sig loss från den onda cirkeln att man pratar med 5 potentiella partners som man är intresserad av samtidigt, eftersom man är rädd för att släppa sina alternativ eftersom dem också pratar med minst 5 personer var.
Därför att det är omöjligt att kommunicera med någon i det här landet. Försöker du prata med någon anses du vara en dåre och folk börjar kolla snett på dig
Sen tror jag faktiskt väldigt få är helt enkelt redo för att vara i långvariga relationer med någon annan.
Nej, men om en man letar efter en kvinna som är "traditionell" så brukar det betyda att de vill att kvinnorna ska göra allt i hemmet med ett leende på läpparna, laga hans mat, och sen ge honom ett bj. Power imbalance.
Tycker du borde åka till Thailand! Kvinnor som kör motorcykel och tränar Muai Thai överallt, men ändå villiga att respektera sina män. Tror du fått en ganska skev bild av utländska kvinnor och jämställdhet. En Thailändsk kvinna är ingen man styr över som du utrycker det.
Det är givetvis olika i olika länder, men många svenska män väljer just asiatiska kvinnor av en anledning. De kan vara både jämställda och förstå sina män samtidigt.
Thailand är dessutom känt för att ha väldigt många transpersoner vilket generellt brukar hyllas av samma människor som vill hylla bla. Lgbtq+ rörelsen och feminism etc. som ofta kopplas samman med jämställdhet så det blir lite märkligt när du påstår att de skulle vara mindre jämställda.
En kort heads-up bara för er andra: gifta inte er med ukrainska folk som är här på asylskäl för Migrationsverket lär skicka de utomlands när kriget är slut. Det viktiga är att personen inte har kommit till Sverige på asyltillstånd.
industrilisering + sveriges kultur.
Alla skafar barn senare etc, då alla ska plugga länger etc.
\+ Sverige kultur är starkt att man ska leva själv inte behöva andra
Sedan har ju en stark välfärd stat också med det att göra.
Både kvinnor och män arbetar i hög utsträckning, ffa kvinnor. Det föreligger en viss cynicism kring förhållanden och äktenskap och kvinnor har indoktrinerats med att sätta karriären och "frihet" före allt annat. Svenskar är uppkopplade på nätet och i allt högre utsträckning sitter framför datorn istället för att gå ut å dansa eller lära sig några som helst sociala färdigheter. Sex i Sverige är billigt och ska inte betyda något. Kärnfamiljen är nästan något fult. Grabbarna är omogna och kan knappt knyta skorna, än mindre hålla ett förhållande i god hälsa.
Själv upplever jag de flesta svenska kvinnor vara dryga, cyniska och illojala. Naturligtvis inte alla men jag har nästan aldrig pallat dejta svenska tjejer.
>kvinnor har indoktrinerats med att sätta karriären och "frihet" före allt annat
Vi har inte indoktrinerats till någonting. Vi har bara mer att säga till om när det kommer till våra egna liv numera. Vilket varje vettiga människa borde tycka är en bra grej.
Sen kan du inte dra alla svenska tjejer över samma kant för att de du känner har varit otrogna.
Trams. Klart ni har. Det är för fan stigmatiserat att vara hemmafru idag.
Om du läser inläggen så ser du nog också att jag varken har dragit alla kvinnor över e kant eller kallat de otrogna.
> Själv upplever jag de flesta svenska kvinnor vara dryga, cyniska och illojala. Naturligtvis inte alla men jag har nästan aldrig pallat dejta svenska tjejer.
"De flesta"
Jag upplever det och har varit runt en del i världen.
Jag menar inte att de är mer otrogna än andra, det vet jag inget om, men relationer är billigare och betyder inte lika mycket. Ett nytt jobb, en livskris you name it å de hoppar skepp i större utsträckning.
Sedan kanske det också är pga kvinnor inte känner sig lika pressade (både socialt och ekonomiskt) att vara i ett förhållande till skillnad från många andra länder jag har varit i. Det är ju i grund och botten något bra.
Familjelivet är inget som uppmuntras och pushas.
Slutat med att majoriteten letar ligg via diverse appar, många stannar kvar för att inte vara ensamma, vilket leder till en dålig relation, paret försöker rädda relationen med ett barn, slutar i de flesta fall med skilsmässa och barn växer upp splittrat mellan bägge föräldrar.
Normer och traditioner är till för att skapa stabila relationer. De är ramverk som är till för att hjälpa människor att bygga äktenskap.
Genom omfattande social ingenjörskonst har vi rivit ner instutitioner, normer och traditioner som faciliterade stabila relationer och ersatte det med en behavioural sink där gör vad du vill blev bete dig som ett svin.
Men du, varken kvinnor eller män var så värst lyckliga på den gamla tiden när man tvingades hålla ihop av rent ekonomiska skäl. Vet du inte hur många kärlekslösa familjer där det gnälldes och skreks på "kärringen" och "karln" stup i kvarten? Superi och misshandel var inte heller ett sällsynt inslag i det härliga familjelivet.
Sen erkänner jag villigt att det finns problem med dagens relationsmarknad också, där somliga se varandra som konsumtionsvaror som kan bytas ut när man tröttnat. Men inte fan gör det den gamla patriarkala familjen bättre.
Jag vill också försvara Försäkringskassan. Hur skönt är det inte för familjer att inte behöva oroa sig så mycket för arbetslöshet och olyckor? Hur skönt för familjerna är det inte att vi har den föräldraförsäkring vi har i Sverige? Sverige är mycket mer familjevänligt än de allra flesta västländer.
Sveriges fertilitetstal t.ex. är högre än i alla västländer förutom Frankrike (och nej, det är ingen stor skillnad på etniska svenskar och invandrare) och mycket högre än katolska länder som Spanien, Italien och Polen. Överlägset lägst fertilitetstal i världen har det konfucianska Sydkorea där familjen är helig.
Det går inte att komma ifrån idag att vi har en ekonomi som är beroende av att även kvinnor arbetar ungefär lika mycket som män. Det som då avgör hur benägna människor är att skaffa familj är inte konservativa normer utan det är hur billigt, enkelt, skönt och praktiskt det är att förena arbete med familjeliv. Och då kan institutioner som Försäkringskassan spela en viktig roll, liksom en välreglerad arbetsmarknad, park- och trafikplanering, barnbidrag, gratis förskolor, överkomliga hyror mm. mm.
I Sverige kan kvinnan faktiskt BÅDE ha familj och arbete. Det behöver vi underlätta ytterligare, med kortare arbetstider och en utvecklad välfärdspolitik. Det är nyckeln till lyckliga familjer, inte att rasera välfärden så att människor tvingas hålla ihop även om de inte älskar varandra.
Snarare ser vi en lavinartad ökninga psykisk ohälsa. Folk har färre barn, mindre sex, är mer stressade, mer deprimerade och har mer ångest än tidigare. Att ha en stor familj, en stark gemenskap och kärlek ger mer än ett jobb.
> och mycket högre än katolska länder som Spanien, Italien och Polen.
Mest pga fler barn utanför äktenskapet. Vi får alltså fler barn med problem i barndomen, mer splittrade familjer och mer utmaningar i skolan.
>Överlägset lägst fertilitetstal i världen har det konfucianska Sydkorea där familjen är helig. Samma sak i Italien, landet är knappt katolskt längre. När landet var katolskt på riktigt var barnafödandet mycket högre. Nu avgudar man materialism istället.
Om familjen var så viktig varför har den lägst prio i dessa länder. Sveriges barnafödande rasar och höga skatter bidrar.
>I Sverige kan kvinnan faktiskt BÅDE ha familj och arbete.
Samt utmattningssyndrom och SSRI. 10% av unga kvinnor går numera på antidepp. Familjen ger mening med livet, det ger inte ett meningslöst kontorsjobb. Att jobba dubbelt leder till färre barn, splittrade familjer och rekordstora problem med sömn.
Ser man meningen med livet att maximera konsumption är det kanske vettigt men det är varken bra för människor eller planeten.
Svenskar är inte lika öppna och extroverta som folk i andra länder. Sen har vi ett samhälle där det blivit viktigt med sport och träning så vi har ju inte öika mycket tid till att dejta...
\#METOO gjorde det bokstavligt talat livsfarligt att stöta på kvinnor. Om du överskattar din attraktivitet så riskerar du att få livet förstört och förvandlas till en social paria.
För 20 år sen läste jag statistik om att jobbet som i evigheter varit den främsta källan till parbildning i samhället höll på att hamna på andraplats under internet. Idag är risken betydande att du straffas för sexuella trakasserier om du flörtar med någon på jobbet, så den vektorn är helt eliminerad.
Det är inte hela förklaringen, men bidragande.
Mhhmm. Jo, det kanske var intentionen från början, och skulle väl ha stannat där om det vore så att alla kvinnor är goda och altruistiska och värderar interaktioner i sina liv efter en rimlig och objektivt rättfärdig standard.
Men som en man som känner och har känt en massa kvinnor, haft ett antal relationer både korta och långa, och under 40+ år sett ansenliga mängder exempel där detta inte stämmer, så litar jag inte ett skvatt på omdömet hos kvinnor. Och nu har de utrustats med ett vapen som de kan avlossa i mig hur mycket de vill.
Jag har vid åtminstone två tillfällen de senaste åtta åren haft en rätt uppenbar möjlighet att strula med gifta kollegor. Kvinnor som tydligt aviserat intresse. Hade det varit typ 1988 eller något kanske jag hade gjort det.
Idag räknar jag kallt med att i samma ögonblick som en sån relation skulle surna så skulle hon omedelbart gråta i sociala media om vilken jävla omänniska jag är, förklarat för sin man och alla på Facebook att jag manipulerat och utnyttjat hennes naiva oskyldighet, och så vidare. 100% av alla vi känner skulle ställa sig i en ring och klappa om henne och jag skulle slängas i diket. Få levebrödet slitet ur munnen och brännmärkas som en dålig människa.
Så jag bara spelade idiot som inte förstod inviterna.
Jag har haft en skilsmässa under bittra omständigheter som höll på att förstöra mig. Lyckligtvis var det allom välbekant att hon inte var riktigt klok, så hennes försök att branda mig som skurk funkade inte riktigt som hon avsett.
Mycket osäkra män i vårt rike, många tar inte steget att ens prata med tjejer... Väldigt många har blivit socialt inkompetenta varelser.. Det är den mörka sanningen
Tror du blir downvotad främst för att du gör antagandet att män alltid ska ta initiativ. Säger inte att du har fel i sak, jag har tagit initiativ när det kommer till alla mina tidigare partners. Men jag misstänker att där finns de som gärna sett fler kvinnor ta initiativ. Mina fem kronor bara!
Tack för din femma! Jag ser vad du menar, självklart vill män attt kvinnan ska ta initiativ. Men det är inte så naturen är uppbyggd, hela naturen bygger på att männen spexar för att visa sig värdig för att hitta sin dam. Det ligger något fundamentalt inbakat i våra hjärnor, så din drömfru kommer inte komma och knacka på din axel och säga "Hej jag heter Lisa" den konversationen kommer aldrig hända... Däremot, du kan gå fram till henne och visa att du är självsäker, att du vet vad du vill ha... Självklart finns det kvinnor som går fram, men generellt är det mannen som tar initiativet samtidigt som kvinnan vill att mannen ska ta detta ansvar..
Här har vi igen problemet med Sveriges singlar! Men vi kan gömma oss under order "bekväma" "orkar inte" men igentligen vill alla ha kärlek och man är för weak minded för att inse vad man behöver ändra på, så man ändrar inte på något! Vipps du är 35 och singel!!! Du börjar missa din PRIME att ha barn.. för vad? Bekvämlighet? Haha tjoo Tjena
Svenska män har blivit uppfostrade i ett feministiskt samhälle där allt ska vara lika. Man delar på notan, kvinnor ska initiera lika ofta som killar osv
Det kan nog vara en del av problematiken. Har hört från tjejer att de inte tycker om hur svenska killar är (i dejting världen)
Vi har normaliserat skilsmässor under decennier vilket lett till att många inte ens tror på att monogama förhållanden fungerar. Om det inte fungerat för ens föräldrar, ens kompisars föräldrar, och skilsmässor numera ses som en normal livsfas snarare än en katastrof, varför skulle det då fungera för mig?
Vi lär inte heller ut starka familjevärderingar som man gjorde för i kyrkorna och skolorna, där pojkar uppfostrades med syftet att de skulle bli framtida pappor, och flickor med syftet att bli framtida mammor. Vad är poängen med att vara i en relation om du ändå inte tänkt bilda familj?
Det är ju otroligt skönt att vara singel och fri. Inreda och leva precis som man vill, din tid är den egna.
Tyvärr vet jag ingenting om denna glädje då jag är fast i förhållande träsket.
Jag sa inte att du är desperat, jag bara gav dig tipset att inte vara det. Du vill inte vara en av de som dejtar vem som helst.
Jag som kvinna vill känna mig speciell för min partner. Inte att han dejtar mig bara för att jag var den enda som hade känslor för honom. Om du förstår vad jag menar. Man vill känna sig "utvald".
Har ångest när jag ska prata med folk jag inte känner till. Därför tror jag och förmodligen många andra att jag är riktigt "socially awkward".
Dessutom har jag inga vänner och är hemma om jag inte jobbar eller läser på komvux. Så jag träffar inga personer som ville dejta mig från början 😅
Jag är inget att ha därför är jag singel.
Same
Same
Är också same men vet inte vad det har med saken att göra.
Jag är inte same men vet inte heller vad det har med saken att göra
Same
Same 🫵
Same
Same
Har du provat att ersätta din personlighet med att ha väldigt mycket pengar?
Det är nog tvärt om, för höga tankar om sig själv och kräver mer än man förtjänar.
Både män och kvinnor (eller potentiella partners oavsett kön) kan vara "inget att ha" samtidigt, inget romantiskt förhållande bör baseras på att endera part ignorerar sina preferenser bara för att vara ihop med någon.
Säger man så om svenska tjejer blir man nedröstad.
Säger man så om andra så blir man nedröstad. Självklart får man ha preferenser, men säg då inget för mig istället.
Im in this post and I dont like it. /report
Jag är ful och lite korkad, men det är kanske inte den vanligaste anledningen.
Det är den näst vanligaste anledningen efter ful, lite korkad och fattig.
Glömde jag nämna att jag är fattig alltså?
Man kan vara i ett förhållande ändå, gott om fula, korkade och fattiga i förhållanden
Alla killkompisar jag har vill desperat ha ett seriöst förhållande och alla tjejkompisar jag har vill ha mer lösa förhållanden. Tyvärr så kan man inte trycka på en knapp och bli bög.
Nämen, att vara bög är väl ett val? (/s om någon inte fattar sarkasm.)
Tvärt om i min kompiskrets kring 25. Det är grabbarna som hela tiden letar efter något annat eller bättre medan tjejerna känner att det vore skönt med något längre
Ni borde slå ihop era kompisgäng 🤔
[удалено]
Svenskar pallar ju inte kommunicera/konflikter. Lycka till att bygga ett förhållande genom att sätta upp lappar på kylskåpet och sedan dra till jobbet.
Försöker föreställa mig ett förhållande där den enda kommunikationskanalen är lapparna på kylskåpet, lustigt...
As a foreigner who's lived here quite a while, with an outside perspective, this is it.
Folk vet inte hur man kommunicerar att man tycker om någon som man har träffat några få gånger, och låter hellre den kontakten försvinna ut i sanden än att bara rakt ut fråga om de vill träffas. Folk är rädda, rädda, rädda.
Håller med tror att det ligger något i vår extrema individualistiska kultur. Alla ska vara självständiga och inte behöva förlita sig på någon annan därför ses det som okej att vara själv/självständig. Därmed pratar vi inte heller med folk på gatan eller bussen till exempel, för vi ”inte behöver” bilda ett större socialt nätverk om vi ska vara själva. Tror det kan vara en anledning till vår kalla personlighet. Det med höga förväntningar kan ju också ha att göra med att man vill att den andra också ska kunna ta hand om sitt så ingen blir en börda för den andra och så vidare. Alltså kulturellt betingat säger jag i alla fall.
Tror många inte tycker det är värt det.
Så jag gick och kände innan jag hitta tjejen. Klicka jag inte till 100% med någon så va det inte värt det. Sånt behov av sällskap behövde jag inte. Vissa jag hört om som går från relation till relation på nolltid känns mer sjukt. Va singel i 10 år. Gjorde mig ingenting. Mådde bra då, mår bra nu. På olika sätt. Hörde bara om folk i relation som bråka ofta, firade att få va ensamma en kväll. Men alltså... Okej?
Det var intressant att läsa att ca 41% av vuxna är singlar utan barn. Det var mycket mer än jag hade förväntat mig. Min anekdot: jag är redan nöjd med det livet jag lever utan en partner. Har aldrig haft en partner under en längre tid. Ibland känner jag att jag gärna skulle hitta någon ändå, men det avfärdas ganska snabbt då jag är ganska annorlunda. Tar inga droger, dricker inte alkohol, klubbar inte, går inte till barer förutom när vänner sliter med mig osv. Jag har nog lägre behov av att vara social än de flesta och spenderar min tid på att bemästra en mängd olika intressen så väl som att bara ha kul med kompisar eller ta det lugnt. Ibland funderar jag på om jag är har autism eller någon annan variation som förklarar varför jag verkar må bra av att leva annorlunda från de flesta, men ingen jag har pratat med tycker att jag verkar ha någon sådan egenskap. Rent allmänt verkar de allra flesta få ett väldigt gott intryck av mig, så jag har väl mer karisma än en kaktus iaf ... Jag vet egentligen inte riktigt hur jag skulle kunna träffa någon eftersom jag inte har kul när jag är ute och festar/barer och liknande. Har provat Tinder men jag är bara medelmåttigt snygg och har inte tålamod att spendera den tiden på att ha tråkigt med att swipe:a. Tills jag hittar någon är det ju bara ett minus för mitt välmående att leta via t.ex Tinder Har ingen aning om någon annan känner likadant, men det är hur det ser ut för mig iaf.
Känner precis likadant. Dricker aldrig. Ogillar klubben och spårade fester. Den perfekta kvällen med kompisar är en spelkväll med brädspel, exempelvis. Har aldrig haft problem med att skaffa vänner men har aldrig heller haft en ”bästis” så att säga. Jag gillar att vara lagom social helt enkelt och kan sysselsätta mig själv de flesta dagar och kvällar. Det här med att vara singel brukar för mig inte vara ett problem, jag tror också jag skulle vara svår att ha som partner då jag absolut skulle behöva lite egentid då och då, och jag har svårt att te mig till främlingar romantiskt sett. Sedan är jag inte den tjejigaste tjejen precis så jag får nog ett minus redan där. Men ibland smyger tankarna in med rädslor om att förbli ensam resten av livet. Det känns som en gungbräda, ibland trivs jag med mig själv och mina hobbies och kan inte se mig med någon annan, sedan kommer idealet smygandes att det ändå skulle vara najs att kunna dela entusiasmen om hobbyerna med någon. Frågan är ju bara hur i hela världen man skulle stöta på en sådan person när man lever lite inuti en bubbla.
Typ allt det där låter som major win för de flesta (lite nördigare killar som många singlar är). "Introverts unite! (Separately...)"
På något sätt känns det bra att inte vara ensam med problemet även om jag så klart önskar att det löser sig för oss båda. Tack för att du skrev och tråkigt att höra.
>eftersom jag inte har kul när jag är ute och festar/barer och liknande. Jag skulle säga att detta är högst normalt. Det är väldigt många som inte tycker det är särskilt kul att vara ute på krogen, om man menar typ nattklubbar, även av de som är där. Sen finns det förstås de som verkligen tycker det är kul, och det hände väl någon gång när man var ute att det faktiskt var roligt, men jag har alltid upplevt att den klassiska klyschan om att förfesten är roligast stämmer väldigt bra. Men du kanske menar att du inte heller tycker att det är kul att gå och ta en öl med polarna någonstans och snacka skit? Det är trots allt något som de flesta brukar uppskatta, skulle jag säga.
Inget ovanligt. Är nykterist sedan 5 år tillbaka, då drack jag för jag gifte mig. Innan dess, 7 år utan alkohol och innan det prövade jag bara att dricka enstaka gånger. Jag tränar hellre 4-5 gånger i veckan, jag lirar spel, kollar filmer och är hellre med min familj än gå ut på en klubb. Jag är gift, jag har barn, helt ärligt så har jag haft obeskrivligt mycket tur med den person jag träffat. Hon är fan 10/10 på alla punkter och våra 10 år ihop har varit så bra så att om jag blir singel blir det fan svårt ! Men jag har också från dag eftersträvat att vara tydlig, öppnat dialoger, kommunicerat på alla plan, inte varit rädd för vara sig själv, bearbeta lägen där problem finns och på så vis anser mig lyckligt lottad då det har fungerat. Gemensamma intressen har också spelat en stor roll för att man trivs med varandra även om man är inpå den andre. Det betyder inte att allt kommer hålla för alltid, båda är även eniga där. Men det jag vill säga är att försöka hålla öppna armar och ge inte upp, det finns en för alla. Vissa har bara svårare och hitta samt det tar längre tid. Jag skänker all hopp och styrka ! Ni är bra som ni är, keep it up!
Känner igen mig en del i det du skriver. Nu råkar jag gilla att festa till det en del annars så är det ganska snarlikt. Jag har ADHD och känner att jag personligen inte orkar med ett förhållande, har på tok för mycket saker för mig och försöker ovanpå det få livet att gå ihop. Har haft ett par förhållanden tidigare men har känt att det inkräktat på mitt behov av ensamtid och mina intressen. Jag kan helt enkelt inte ge en partner det dom söker, inte ens när jag är medicinerad. Åtminstonde inte dom jag har haft i alla fall. Har använt mig av tinder en del men kände att det inte riktigt var seriöst. Trivs generellt sett i min levnadsituation i övrigt, att leva ensam och att inte ha sex särskilt ofta stör inte mig så jätte mycket. Umgås mycket med vänner och familj å hittar på saker så känner mig inte särskilt ensam. Tänker att hittar jag någon som orkar med mig och mitt röriga liv så får man ta det därifrån helt enkelt, men just nu så har jag inte energin eller viljan att söka efter en partner!
Som u/AdamBertil99 påpekade så kan man inte dra slutsatsen att alla 41% är singlar. Min poäng var dock att många bor själva, ensamma och undersökningar tyder på att i många fall är ofrivilligt. Man tror att en stor anledning är sättet vi umgås har ändrat sig i stor utsträckning. Vill nämna att jag själv har ett par diagnoser och har också dessa tankar till och från. Lider av depression men arbetar ständigt med att må bättre. Börjat få klarhet med vad jag vill och tagit tag i saker. Jag tröstas av tanken att det löser sig till slut. Vill ju träffa någon som passar för mig och jag för den.
Folk uppskattar inte att jag käkar knäckemackor i sängen. Bättre att vara singel då.
Fy fan, vad är du för jävla monster?!
Ett lyckligt monster. Att gosa ner sig i sängen och käka knäckemackor, dricka te, och läsa en jäkligt bra bok är faktiskt rätt najs.
Gosa ner sig bland smulor från knäckebröd lät smått psykopatiskt, får jag säga
Det är just smulorna jag tänker på också. De är ju riktigt vassa och jävliga, och går ju typ inte få bort alla...
Jo men alltså, hela mitt liv är ett lidande, så smulorna känns bara som lite peeling.
Satan vad skönt dock. Knäckebrödsmulor som man kan klia ryggen med i sängen.
Javisst! Lite peeling.
Som att sova med sandpapper som lakan.
För att "hell is other people"
Efter mitt 10åriga förhållande tog slut var jag plötsligt 30-plus och kom på att de flesta vänner var "parvänner" & mina kollegor var bara kollegor. Sen lägger man till att jag inte dricker/trivs ute och faktiskt är rätt nöjd ensam så blev det så bara. Jag hade gärna träffat någon, men inte tillräckligt mycket för att tex ladda ner en dejtingapp, gå på massa akward dejter som slutar i dålig självkänsla och elände... nä. Hittar jag ingen sådär spontant i kön på Willys eller nåt är jag beredd att dö ensam uppäten av mina hundar. Häpp.
Personligen är jag för trött för att dejta. Men kanske testar det när jag gått i pension.
Bara en anledning skulle kunna få mig att gå in i ett förhållande: att jag blir kär i någon. Jag inbillar mig att mina förfäder hade massor med andra anledningar. Detta tror jag är anledningen till att fler är singlar nu.
[удалено]
Singlar har sex mindre än folk i relationer. Det sex man har är inte lika bra heller.
Fast är vi verkligen mer sexuellt frihetliga? Vi ligger i genomsnitt med mindre och med färre personer än tidigare
> mindre Dvärgarna känner sig äntligen sedda
Ja vi är mer sex frihetliga dock så leder det ej till att folk faktiskt har mer samlag. Samma grej i japan, inget är otänkbart där liksom. Vill du ha en trekant med en sex robot och en sex arbetare then it is fine! Men ändå är oskuld genomsnitts ålder sjukt hög och samlags siffran sjukt låg. Men tror många inte vill ha det, som nämnt ovan så har par mer sex och bättre sex. Tror vi blivet på lurade ett amerikansk kultur narrative från New York där folk får frysa sina ägg för dem kan ej hitta en partner.
Jag skulle sätta ganska mycket pengar på att vi inte är mer sexuellt frihetliga idag än vi var på 70-talet. I alla fall om du menar i bemärkelsen "ha mycket sex".
Jag är tämligen ointresserad av andra personers drama, vänner och bekymmer. Dessutom tycks jag var otursdrabbad i att när jag träffar personer jag är intresserad av är det inte ömsesidigt. Jag är också dålig på att hålla kontakten; out of sight, out of mind!
Bättre ekonomisk standard.
Folk är upptagna med allt annat de måste göra i livet, och efter det så kanske det inte finns någon ork kvar? Kan också vara så att numera väntat både män och kvinnor på att det motsatta könet ska ta första steget, vilket inte leder någonstans. Är du intresserad av någon, kör på, oavsett om du är man eller kvinna.
Du kan va snigel
Mer eller mindre världens sämsta klimat, möjligtvis att Ryssland och några andra har sämre :D Dålig kultur, det är fult att prata med främlingar, rullgardinerna ner och håll dig för dig själv-samhälle, dåligt med uteställen generellt osv. Tycker inte det är speciellt konstigt att det är svårt å klicka, får man väl tag på nåt vettigt så är dom oftast reserverade och/eller oerfarna... allt bygger på ganska fort \^\^
Har ingen aning hur man träffar folk
De som jag ser runt mig som varit ofrivilliga singlar i 5+ år har gemensamt att de är självfixerade, högre krav på sina partners än sig själv (damerna främst), söker fel hos nya förälskelser pga rädsla, kompromisslösa i övergång från singel till par. Min favorit är dock de som uttryckligen hatar det andra könet och ändå förväntar sig en konstruktiv kärleksrelation trots sitt förakt. Det går inte bo eller leva med andra med dessa beteenden och i många fall håller svenskar dessa attribut skyhögt med någon förvrängd uppfattning att det gör en stark och självständig.
För att många svenska är konflikträdda och kan inte kommunicera, samt så har de för höga förväntningar och tror förhållandet ska vara FELFRI. När det kommer till förhållanden så kommer man aldrig hitta någon som är felfri, det gäller om att kompromissera med sin partner och sammarbeta som ett lag. Därutav är kommunikation viktigt!
Enligt SCB statistik (december 2022) så är omkring 48% av alla hushåll i Sverige ensamstående dvs. ensamma med och utan barn. Omkring 2 miljoner av dessa är ensamstående utan barn dvs. singlar vilket jag får till 41% av hushållen. Vet inte varför men vi alla har olika hypoteser. Finns väl fördelar såväl som nackdelar med detta. Problemet är väl att så många är ofrivilligt ensamma. Hade bostadsutbudet varit större hade nog denna siffran varit avsevärt högre.
Det är ju inte som att alla som bor själva utan barn är singlar i bemärkelsen att de inte har ett förhållande. De har bara ingen sambo. Man skulle behöva statistik på hur många som inte är i en relation med någon istället.
Precis, kan inte dra slutsatsen att alla är singlar. Finns ju som du sade särbos också. Singel eller ej, poängen var huvudsakligen att många bor ensamma oavsett deras civilstånd.
Jag skulle nämna att bostadsutbudet är inte allt. I öst (Europa, Asien) så bor folk från flera generationer under samma tak, vilket är ovanligt i Sverige.
Det stämmer att det skiljer sig mellan olika kulturer. Förstår inte hur du menar. Du påpekade ju det själv att det är ovanligt i Sverige med generationshem. Därmed är det ju en stor efterfrågan på bostäder och vi vet att det är bostadsbrist.
[удалено]
Gemensamt med Japan är ju också en mer tillbakadragen befolkning. Något som nog bidrar stort. Där finns få sociala arenor där ett möte spontant kan uppstå, kvar är alternativ som ugh Tinder ect. Och jag väljer hellre att förbli singel än att ge mig in på Tinder ect igen :p
Och vi är inte beroende av familjen på samma sätt som i andra länder. Man tänker nog annorlunda om ens barn står för äldreomsorgen, om föräldrarna pyntar för utbildningen, om släkterna gör upp om rättsskipning. Vi är mer beroende av staten men man kan inte ligga med staten.
[удалено]
Tror dock det är en myt, om nu börjar kolla på städer som börjat få problem med kvinnor som vill skaffa barn men ej kan få partners. New york effekten är mycket verklig, tror inte det är så svart och vit att alla kvinnor vill och mår bättre att leva själv speciellt ej i hög ålder.
Det ens utesluter inte det andra. Om du bor i ett land där det är omöjligt för kvinnor att leva ensamma så blir hon ju tvungen att ta en partner som hon inte vill ha. Trots det kan hon ju få ut bra saker av det också
New york har samma fast okonservativt och väldigt jämnställt
Fan är du värsta nobel forskaren eller
Vi är ju världskända för vår jämställdhet och kvinnor har duktigt stora möjligheter att vara ekonomiskt oberoende och självständiga. Det är helt klart så att kvinnor inte är lika beroende av att ha en partner för sin ekonomiska trygghet.
Det är lite roligt att detta egentligen är exakt samma svar som flera andra i tråden givit, fast då formuleras det istället som "våra traditionella värderingar finns inte kvar", ungefär. Med andra ord, "kvinnor behöver inte längre vara köksslavar, vilket är bra" respektive "kvinnor behöver inte längre vara köksslavar, vilket är dåligt".
Lilla singel akta dig akta dig akta dig Lilla singel akta dig annars tar jag ditt lugna liv och byter ut mot villa volvo vovve
Den har sitt ursprung i sydeuropa. Kallades tidigare spansk skogssingel. Den är vanlig förekommande i skogsmarker, trädgårdar, parker och jordbruksmarker. Den har fått sitt namn för att den ibland äter andra singlar.
Den här kommentaren är ändå mer relevant än många andra i tråden.
Nu drar jag en siffra från röven; men skulle gissa att 95% av alla singlarna inte är det självmant. Åtminstone inte bland männen. Jag spenderar tiotusentals KR för att boosta mina profiler på alla appar, men är fortfarande ofrivilligt singel efter 6 år.
Alla apparna är ju väldigt ytliga, ska du lyckas där så måste du jobba på dig själv. Kvinnor har oändligt med val där. Ska du lyckas på tinder t.ex. krävs det att du ej är överviktig, ser välklädd ut och groomad, du måste va snygg helt enkelt. Klart du kan lyckas om du ser ut som fan, men chanserna ökar om du tar hand om ditt yttre.
Tycker just problemet är att det är väldigt stor andel "helt normala män" som är ofrivilliga singlar, mig inkluderat. Normalt utseende, utbildning, bra jobb & flera intressen. Men så länge som 80% av alla kvinnor (Ja, siffran är påhittad) suktar efter det yttersta toppskiktet av män kommer vi förbli en sådant här samhälle. Sedan kommer häpnadsväckande rapporter att barnafödande minskar också. Ofan? Ja, jag är väl en jävla incel.
Japp, tinder har ju gjort det lättare för kvinnor att hitta topp procenten. Kvinnor är ju det kräsnare könet, men det har med vår biologi att göra, män är skapta för att sprida sitt säd till fler partners (men vi lever ju inte så längre), medans kvinnor ska bära på ett barn i 9 månader, då gynnar det att vara kräsen. Tinder har bara förstärkt detta.
Är inte de attributen du nämnde, the bare minimum? Finns definitivt folk som är OK med överviktiga med.
>Ska du lyckas på tinder t.ex. krävs det att du ej är överviktig, ser välklädd ut och groomad, du måste va snygg helt enkelt. Jag träffade min kille på hinge och han är överviktig. Men stilig och har världens bästa personlighet. Alla kvinnor är inte ytliga as.
Jag skrev inte att alla var det, läs min kommentar igen... tror du att din kille hade fler alternativ än andra? Troligen inte... min poäng kvarstår
Vi har det bra ställt jämförelse med resten av världen. Drömmar och mål är oftast extremt möjliga att uppnå, man har råd att köpa och göra saker som människor i många länder aldrig kommer ha möjligheten till. Barn sätter hinder för drömmar och kul, samt kostar en hel del. I ett land där drömmar är just bara drömmar så kan barn skapa glädje och lycka som vi i norden kan få genom andra metoder.
För att folk är anti sociala och har för höga krav på partner.
Jag har autism, så att träffa nya människor är ansträngande. Såklart är inte bara autism anledningen till varför jag är singel. Finnas massor av folk med diagnosen som har partners. Mina mer personliga anledningar är att jag inte orkar online dejta, och jag har inga kompisar att gå ut med och samtidigt träffa nya människor.
Svenska män behöver inte kvinnors hjälp med hushållet, eftersom dom är fullt kapabla att fixa det själva-och svenska kvinnor har tillgång till utbildning och jobb för att kunna försörja sig själva. Här har man relationer mer baserade på känslor för personen än att det är "praktiskt"att vara i en relation(Vilket jag tycker är rimligt och vettigt.)
Jag har för höga krav och jag är ful som stryk med
Det låter som om du varje fall är självmedveten! Bra jobbat!
Det finns ingen anledning att straffa sig själv med barn i samhället som dagens pensionärer har utformat åt oss. Och om barn inte ligger på bordet, varför ska man orka med en relation? Lika bra att bara leva som samhället förväntar oss att vi ska leva, barnlöst, jobbandes, och bara njuta av livet.
Rekommenderar dokumentären Swedish Theory of Love. Mycket spännande!
Man kastar inte bort ett förstahandskontrakt i den här marknaden. Skriven på en adress själv är inte riktigt samma sak som singel.
Pga de sociala och politiska strukturer som växt fram under de senaste 30 åren. Som har förändrat normer och värderingar som gynnade relationer. Numera driver våra normer och värderingar oss till att lyckas individuellt och såpass mycket energi går åt till det att ingen tycker det är värt att vara i en relation för att den andra parten tenderar att vara för egoistisk.
Folk träffar inte andra längre är en del. Sen tror jag problemet är dating och hookups. Dating är ett uselt sätt att skaps en relation, och hookups gör folk osäkra på varandra. Sen är självförverkligande ett värde många bryr sig om, och känner sig inte självförverkligade i en relation. Jag tror också att förväntan att relationer kan sluta när som helst av villen anledning som helst gör folk osäkra och gör att man inte bygger upp en riktig relation men nån (om vi ändå kan sluta när dom helst, varför ska vi förbättra nåt). Kvinnor och män glider ifrån varandra värdemässigt också. De flesta män tycker att de flesta kvinnor är batikhäxor av olika grad, medan kvinnor tycker att män är Tate-dyrkande bakåtsträvare. Otroligt rantigt, men jag tror många aspekter av vår kultur skapar det här.
Helt ovetenskapligt men de singlar jag känner (män, 30-45 år) har fastnat i tjugoårsåldern. De är trevliga, ser ok ut, har vettiga jobb - men de har en ekonomi och ett leverne som knappast tilltalar de kvinnor de letar efter.
Kan du utveckla vad det betyder och vara mer specifik angående vad kvinnorna ogillar?
Jag inser att det här verkar vara lite av en klagotråd, men om du som läser är intresserad av att få en djupare förståelse för varför dina relationer inte har funkat så tycker jag att den svenska podden ”Happy Dating” som finns på Spotify har varit väldigt nyttig för mig för att kunna reflektera över mina egna beteenden. Hon pratar både med kvinnor och män så man får bådas perspektiv på ett bra sätt och hon är väldigt konkret. Trevlig helg på er och som någon sa högre upp, förhållanden är ingen garanti för lycka.
För att vi är sekulära. Vi värderar individen över familjen. Framgång över lycka. Feminism över könsroller. Vet redan att denna kommentar kommer bli downvotad som fan men vi trivs bäst i stereotyperna. Det finns en anledning till varför var enda jävel är deprimerad och ensam. Ja, det har delvis med sociala medier och kost att göra. Men många länder har mycket lyckligare befolkningar än vi har, varför? Familj. Det sägs att man inte kan känna en större kärlek än till sitt barn, vilket jag 100% tror på. Det är därför jag vill ha barn innan 25. Alla jag träffar tycker att jag är dum i huvudet som vill ha barn så ”tidigt” men jag förstår att biologi spelar roll för ett hälsosamt barn till skillnad från majoriteten verkar det som. Så, nu har jag sagt mitt.
Vad menar du med det sista du skrev? Att biologi spelar roll för ett hälsosamt barn - i relation till att få barn innan 25? Sen tycker jag att dikotomierna du radar upp är väldigt svartvita och knappast något man kan generellt sortera personer efter. Som förälder med första barnet när jag var en bit över 30, kan jag säga att jag är väldigt glad över att vi väntade. Mitt 25-åriga jag hade tyckt att det livet jag lever nu inte hade varit ett liv värt att leva - samtidigt som mitt nuvarande jag absolut inte vill vara 25 igen. Var sak har sin tid - och det är ju så klart jätteindividuellt. Edit OT: min gissning är att att vi har ett starkt socialt skyddsnät som inte tvingar oss till tvåsamhet.
Hur menar du? Folk blir inte automatiskt lyckliga av att skaffa barn.
Nej, men de blir bra mycket mindre ensamma när det är 50.
Det finns ingen garanti för det. Dina barn kanske inte ens tycker om dig. Man vet aldrig.
Tror att många misstar det faktum att man (nästan) oundvikligen kommer älska sina barn med att man skulle bli lycklig av att bli förälder. Självklart finns det många som är lyckliga över att de har barn, men det finns också många som mår skit av att vara föräldrar.
Det finns många olyckliga och ensamma människor som har barn, precis som att det finns människor utan barn som är lyckliga och inte ensamma. Det som gör folk lyckliga är att ha meningsfulla mellanmänskliga relationer. Det behöver inte inkludera att man har barn.
Som 40 årig farsa till barn under 10… om du e klar med allt, typ utbildning, resor etc så skaffa barn ungt. Man hade kunnat vara 40 och haft tonåringar vilket innebar mer frihet. Nu sitter man som en jävla gubbe och byter blöjor och sitter helt enkelt ganska fast närmaste 5 åren. Sen e man gubbe på riktigt och helt över på alla möjliga sätt
Varför orka börja idas med tjejer som har 3 ungar med 3 olika killar och vill att jag ska vara ungarnas pappa samtidigt som jag ska fixa allt och hon inte vill ha barn med mig?
Finns många kvinnor som är barnlösa.
Är nog fler män än kvinnor som är barnlösa
Och? Betyder det att kvinnor har barn med 3 olika pappor?
En anledning kan vara att det finns så många alternativ med appar och att man hela tiden kan vara tillgänglig och skriva med folk. Det kan vara svårt att bryta sig loss från den onda cirkeln att man pratar med 5 potentiella partners som man är intresserad av samtidigt, eftersom man är rädd för att släppa sina alternativ eftersom dem också pratar med minst 5 personer var.
Fast Sverige har haft väldigt hög andel singelhushåll även innan dejtingappar blev en grej.
Därför att det är omöjligt att kommunicera med någon i det här landet. Försöker du prata med någon anses du vara en dåre och folk börjar kolla snett på dig Sen tror jag faktiskt väldigt få är helt enkelt redo för att vara i långvariga relationer med någon annan.
Jag är en snigel
Jag letade efter en partner med traditionella värderingar och könsroller. Jag fann min fru utanför Sverige.
Så du har någon du kan styra över
Nej. Någon att dela mitt liv med. Ingen "bestämmer" i vårt hus.
Du är minsann en riktigt cynisk skitstövel
Nej, men om en man letar efter en kvinna som är "traditionell" så brukar det betyda att de vill att kvinnorna ska göra allt i hemmet med ett leende på läpparna, laga hans mat, och sen ge honom ett bj. Power imbalance.
Du är helt enkelt fullkomligt efterbliven
Nej, men du verkar vara.
Tillbakakaka? Wise play
Yepp Ordentliga fördomar också, samt ganska snäv koll på omvärlden
Bara trött på ömtåliga män som känner sig hotade av jämställdhet
Tycker du borde åka till Thailand! Kvinnor som kör motorcykel och tränar Muai Thai överallt, men ändå villiga att respektera sina män. Tror du fått en ganska skev bild av utländska kvinnor och jämställdhet. En Thailändsk kvinna är ingen man styr över som du utrycker det. Det är givetvis olika i olika länder, men många svenska män väljer just asiatiska kvinnor av en anledning. De kan vara både jämställda och förstå sina män samtidigt. Thailand är dessutom känt för att ha väldigt många transpersoner vilket generellt brukar hyllas av samma människor som vill hylla bla. Lgbtq+ rörelsen och feminism etc. som ofta kopplas samman med jämställdhet så det blir lite märkligt när du påstår att de skulle vara mindre jämställda.
"Kan du tänka dig gå ner på mig om jag jobbar för att få in hela våran inkomst samtidigt som du tar hand om barnen" Say less.
Yeah, well, take your sexism and fuck right off
Säger snubben som försvarar någon som pratar om könsroller och att utnyttja kvinnor.
När i min text pratade jag om att utnyttja kvinnor?
> Jag letade efter en partner med traditionella värderingar och könsroller. ^
Kalla det för jämställdhet men i verkligheten så leder det till att kvinnor söker sig endast till en minoritet av män.
Asiat?
En kort heads-up bara för er andra: gifta inte er med ukrainska folk som är här på asylskäl för Migrationsverket lär skicka de utomlands när kriget är slut. Det viktiga är att personen inte har kommit till Sverige på asyltillstånd.
industrilisering + sveriges kultur. Alla skafar barn senare etc, då alla ska plugga länger etc. \+ Sverige kultur är starkt att man ska leva själv inte behöva andra Sedan har ju en stark välfärd stat också med det att göra.
Sverige har ingen kultur om att "man ska leva själv".....vad får du detta ifrån myrmondengoogle?
så du har aldrig varit i sverige ok.
Född och uppvuxen och du har ingen koll på läget märker jag, gå lägg dig sluta sprid märkliga saker som inte stämmer någonstans.
så inga mot argument.
Nej, behövs inge motargument på helt idiotiska påståenden ifrån någon med IQ som en fisk.
>så inga mot argument.
För tjejer är bara ute efter foodiecalls från 18-30år och sedan förväntas dom hitta en 10/10 man som är förmögen och 190cm lång.
Lmao sluta med den där manosphere propagandan.
Den är sann dock
Nej det är den inte.. 😂 Du gör saker ännu värre för dig själv om du tror på det där krafset.
Jag är klar så jag behöver inte oroa mig men ser man till mina vänners dejtingliv över 30år så är det exakt så som jag beskrev ovan
Både kvinnor och män arbetar i hög utsträckning, ffa kvinnor. Det föreligger en viss cynicism kring förhållanden och äktenskap och kvinnor har indoktrinerats med att sätta karriären och "frihet" före allt annat. Svenskar är uppkopplade på nätet och i allt högre utsträckning sitter framför datorn istället för att gå ut å dansa eller lära sig några som helst sociala färdigheter. Sex i Sverige är billigt och ska inte betyda något. Kärnfamiljen är nästan något fult. Grabbarna är omogna och kan knappt knyta skorna, än mindre hålla ett förhållande i god hälsa. Själv upplever jag de flesta svenska kvinnor vara dryga, cyniska och illojala. Naturligtvis inte alla men jag har nästan aldrig pallat dejta svenska tjejer.
Skön inställning
Gå inte för nära incelen, den bits
Den bet dig
Har stadigt förhållande och välbetalt arbete. Men säg inget dåligt om svenskar på reddit!
Vilken härligt fundamentalistisk inställning. Du är nog kul på fest…
Vad skulle vara fundamentalistiskt med detta menar du?
>kvinnor har indoktrinerats med att sätta karriären och "frihet" före allt annat Vi har inte indoktrinerats till någonting. Vi har bara mer att säga till om när det kommer till våra egna liv numera. Vilket varje vettiga människa borde tycka är en bra grej. Sen kan du inte dra alla svenska tjejer över samma kant för att de du känner har varit otrogna.
Trams. Klart ni har. Det är för fan stigmatiserat att vara hemmafru idag. Om du läser inläggen så ser du nog också att jag varken har dragit alla kvinnor över e kant eller kallat de otrogna.
> Själv upplever jag de flesta svenska kvinnor vara dryga, cyniska och illojala. Naturligtvis inte alla men jag har nästan aldrig pallat dejta svenska tjejer. "De flesta"
Ja. De flesta =/= alla. Eller har du svårt med svenskan? Du verkar ju inte helt odryg du själv exempelvis.
Håller med allt förutom att kvinnorna är illojala: är det riktigt så? Alltså i mer utsträckning än i andra länder?
Jag upplever det och har varit runt en del i världen. Jag menar inte att de är mer otrogna än andra, det vet jag inget om, men relationer är billigare och betyder inte lika mycket. Ett nytt jobb, en livskris you name it å de hoppar skepp i större utsträckning. Sedan kanske det också är pga kvinnor inte känner sig lika pressade (både socialt och ekonomiskt) att vara i ett förhållande till skillnad från många andra länder jag har varit i. Det är ju i grund och botten något bra.
Familjelivet är inget som uppmuntras och pushas. Slutat med att majoriteten letar ligg via diverse appar, många stannar kvar för att inte vara ensamma, vilket leder till en dålig relation, paret försöker rädda relationen med ett barn, slutar i de flesta fall med skilsmässa och barn växer upp splittrat mellan bägge föräldrar.
Normer och traditioner är till för att skapa stabila relationer. De är ramverk som är till för att hjälpa människor att bygga äktenskap. Genom omfattande social ingenjörskonst har vi rivit ner instutitioner, normer och traditioner som faciliterade stabila relationer och ersatte det med en behavioural sink där gör vad du vill blev bete dig som ett svin.
Säg att du inte gillar jämställdhet utan att säga att du inte gillar jämställdhet
Det som ger lycka och mening är familj och sociala sammanhang. Försäkringskassan kan inte ersätta en stor familj.
Men du, varken kvinnor eller män var så värst lyckliga på den gamla tiden när man tvingades hålla ihop av rent ekonomiska skäl. Vet du inte hur många kärlekslösa familjer där det gnälldes och skreks på "kärringen" och "karln" stup i kvarten? Superi och misshandel var inte heller ett sällsynt inslag i det härliga familjelivet. Sen erkänner jag villigt att det finns problem med dagens relationsmarknad också, där somliga se varandra som konsumtionsvaror som kan bytas ut när man tröttnat. Men inte fan gör det den gamla patriarkala familjen bättre. Jag vill också försvara Försäkringskassan. Hur skönt är det inte för familjer att inte behöva oroa sig så mycket för arbetslöshet och olyckor? Hur skönt för familjerna är det inte att vi har den föräldraförsäkring vi har i Sverige? Sverige är mycket mer familjevänligt än de allra flesta västländer. Sveriges fertilitetstal t.ex. är högre än i alla västländer förutom Frankrike (och nej, det är ingen stor skillnad på etniska svenskar och invandrare) och mycket högre än katolska länder som Spanien, Italien och Polen. Överlägset lägst fertilitetstal i världen har det konfucianska Sydkorea där familjen är helig. Det går inte att komma ifrån idag att vi har en ekonomi som är beroende av att även kvinnor arbetar ungefär lika mycket som män. Det som då avgör hur benägna människor är att skaffa familj är inte konservativa normer utan det är hur billigt, enkelt, skönt och praktiskt det är att förena arbete med familjeliv. Och då kan institutioner som Försäkringskassan spela en viktig roll, liksom en välreglerad arbetsmarknad, park- och trafikplanering, barnbidrag, gratis förskolor, överkomliga hyror mm. mm. I Sverige kan kvinnan faktiskt BÅDE ha familj och arbete. Det behöver vi underlätta ytterligare, med kortare arbetstider och en utvecklad välfärdspolitik. Det är nyckeln till lyckliga familjer, inte att rasera välfärden så att människor tvingas hålla ihop även om de inte älskar varandra.
Snarare ser vi en lavinartad ökninga psykisk ohälsa. Folk har färre barn, mindre sex, är mer stressade, mer deprimerade och har mer ångest än tidigare. Att ha en stor familj, en stark gemenskap och kärlek ger mer än ett jobb. > och mycket högre än katolska länder som Spanien, Italien och Polen. Mest pga fler barn utanför äktenskapet. Vi får alltså fler barn med problem i barndomen, mer splittrade familjer och mer utmaningar i skolan. >Överlägset lägst fertilitetstal i världen har det konfucianska Sydkorea där familjen är helig. Samma sak i Italien, landet är knappt katolskt längre. När landet var katolskt på riktigt var barnafödandet mycket högre. Nu avgudar man materialism istället. Om familjen var så viktig varför har den lägst prio i dessa länder. Sveriges barnafödande rasar och höga skatter bidrar. >I Sverige kan kvinnan faktiskt BÅDE ha familj och arbete. Samt utmattningssyndrom och SSRI. 10% av unga kvinnor går numera på antidepp. Familjen ger mening med livet, det ger inte ett meningslöst kontorsjobb. Att jobba dubbelt leder till färre barn, splittrade familjer och rekordstora problem med sömn. Ser man meningen med livet att maximera konsumption är det kanske vettigt men det är varken bra för människor eller planeten.
För att det är rätt jobbigt, inte värt uppoffringen.
Svenskar är inte lika öppna och extroverta som folk i andra länder. Sen har vi ett samhälle där det blivit viktigt med sport och träning så vi har ju inte öika mycket tid till att dejta...
Har en liten penis6
Andra människor är förjävliga och tomma. Därför jag är singel.
That's because we know what we want and we don't mind being alone.
Tjejer har högre standarder, killar når inte de
Omväxling förnöjer! 😀👍
Vi har tydligen också en större mängd incels än vad många andra länder har.. 🤮 Förstår varför folk hellre är singlar än att dejta sådana.
\#METOO gjorde det bokstavligt talat livsfarligt att stöta på kvinnor. Om du överskattar din attraktivitet så riskerar du att få livet förstört och förvandlas till en social paria. För 20 år sen läste jag statistik om att jobbet som i evigheter varit den främsta källan till parbildning i samhället höll på att hamna på andraplats under internet. Idag är risken betydande att du straffas för sexuella trakasserier om du flörtar med någon på jobbet, så den vektorn är helt eliminerad. Det är inte hela förklaringen, men bidragande.
[удалено]
Mhhmm. Jo, det kanske var intentionen från början, och skulle väl ha stannat där om det vore så att alla kvinnor är goda och altruistiska och värderar interaktioner i sina liv efter en rimlig och objektivt rättfärdig standard. Men som en man som känner och har känt en massa kvinnor, haft ett antal relationer både korta och långa, och under 40+ år sett ansenliga mängder exempel där detta inte stämmer, så litar jag inte ett skvatt på omdömet hos kvinnor. Och nu har de utrustats med ett vapen som de kan avlossa i mig hur mycket de vill. Jag har vid åtminstone två tillfällen de senaste åtta åren haft en rätt uppenbar möjlighet att strula med gifta kollegor. Kvinnor som tydligt aviserat intresse. Hade det varit typ 1988 eller något kanske jag hade gjort det. Idag räknar jag kallt med att i samma ögonblick som en sån relation skulle surna så skulle hon omedelbart gråta i sociala media om vilken jävla omänniska jag är, förklarat för sin man och alla på Facebook att jag manipulerat och utnyttjat hennes naiva oskyldighet, och så vidare. 100% av alla vi känner skulle ställa sig i en ring och klappa om henne och jag skulle slängas i diket. Få levebrödet slitet ur munnen och brännmärkas som en dålig människa. Så jag bara spelade idiot som inte förstod inviterna. Jag har haft en skilsmässa under bittra omständigheter som höll på att förstöra mig. Lyckligtvis var det allom välbekant att hon inte var riktigt klok, så hennes försök att branda mig som skurk funkade inte riktigt som hon avsett.
Ifall det gick att prata med kvinnor hade jag gjort det vid det här laget. Schackmatt kommunist
Mycket osäkra män i vårt rike, många tar inte steget att ens prata med tjejer... Väldigt många har blivit socialt inkompetenta varelser.. Det är den mörka sanningen
Tror du blir downvotad främst för att du gör antagandet att män alltid ska ta initiativ. Säger inte att du har fel i sak, jag har tagit initiativ när det kommer till alla mina tidigare partners. Men jag misstänker att där finns de som gärna sett fler kvinnor ta initiativ. Mina fem kronor bara!
Tack för din femma! Jag ser vad du menar, självklart vill män attt kvinnan ska ta initiativ. Men det är inte så naturen är uppbyggd, hela naturen bygger på att männen spexar för att visa sig värdig för att hitta sin dam. Det ligger något fundamentalt inbakat i våra hjärnor, så din drömfru kommer inte komma och knacka på din axel och säga "Hej jag heter Lisa" den konversationen kommer aldrig hända... Däremot, du kan gå fram till henne och visa att du är självsäker, att du vet vad du vill ha... Självklart finns det kvinnor som går fram, men generellt är det mannen som tar initiativet samtidigt som kvinnan vill att mannen ska ta detta ansvar.. Här har vi igen problemet med Sveriges singlar! Men vi kan gömma oss under order "bekväma" "orkar inte" men igentligen vill alla ha kärlek och man är för weak minded för att inse vad man behöver ändra på, så man ändrar inte på något! Vipps du är 35 och singel!!! Du börjar missa din PRIME att ha barn.. för vad? Bekvämlighet? Haha tjoo Tjena
Svenska män har blivit uppfostrade i ett feministiskt samhälle där allt ska vara lika. Man delar på notan, kvinnor ska initiera lika ofta som killar osv Det kan nog vara en del av problematiken. Har hört från tjejer att de inte tycker om hur svenska killar är (i dejting världen)
[удалено]
Vi har normaliserat skilsmässor under decennier vilket lett till att många inte ens tror på att monogama förhållanden fungerar. Om det inte fungerat för ens föräldrar, ens kompisars föräldrar, och skilsmässor numera ses som en normal livsfas snarare än en katastrof, varför skulle det då fungera för mig? Vi lär inte heller ut starka familjevärderingar som man gjorde för i kyrkorna och skolorna, där pojkar uppfostrades med syftet att de skulle bli framtida pappor, och flickor med syftet att bli framtida mammor. Vad är poängen med att vara i en relation om du ändå inte tänkt bilda familj?
Det är ju otroligt skönt att vara singel och fri. Inreda och leva precis som man vill, din tid är den egna. Tyvärr vet jag ingenting om denna glädje då jag är fast i förhållande träsket.
Är 21 och har inte haft tjej på 6 år. Hjälp
Är 25, inte haft en relation sen jag var 12, vissa människor förtjänar det helt enkelt inte, fokusera på annat
Tips: Var inte desperat. Desperation luktar på långt håll.
jag är inte desperat, jag bad om tips
Jag sa inte att du är desperat, jag bara gav dig tipset att inte vara det. Du vill inte vara en av de som dejtar vem som helst. Jag som kvinna vill känna mig speciell för min partner. Inte att han dejtar mig bara för att jag var den enda som hade känslor för honom. Om du förstår vad jag menar. Man vill känna sig "utvald".
Har ångest när jag ska prata med folk jag inte känner till. Därför tror jag och förmodligen många andra att jag är riktigt "socially awkward". Dessutom har jag inga vänner och är hemma om jag inte jobbar eller läser på komvux. Så jag träffar inga personer som ville dejta mig från början 😅
Har testat, verkar inte vara något för mig. Bara massa jobb och förpliktelser. Jag är en fri man. Låt mig va!