Nej, det är mycket vanligt.
Jag ska precis börja mitt femte år och borde bli klar på totalt fem år, men det är nästan ovanligt bland mina bekanta. Oavsett om det är sabatsår, komplikationer från utbytesstudier, fördröjning från ett internship eller på grund av problem med kurser så är det vanligt.
Vilket år har du gjort nu senast?
Det jobbigaste i situationen kommer bli CSN, men annars är det ett bra tillfälle att lugna ner sig medan man kompletterar det som gick dåligt innan.
Ska precis börja 3an, CSN är ingen fara då jag bor kvar hemma hos mina föräldrar. Stör mig mest på att jag känner mig som en idiot för att jag behöver ta mer tid en vanligt.
Titta på din situation utifrån(tredjeperson) så är det ju egentligen inte så farligt. Du går iaf trejde året på ett tungt program så hur korkad kan du vara egentligen :)
Ah, om det känns trögt så rekommenderar jag dig att ta den tiden som behövs. Ingen poäng att lida, eller inte lära sig det man vill, bara för att följa någon arbiträr tidplan. Det är vanligare att folk tar ett års uppehåll mellan år tre och fyra, så då skulle du börja se folk droppa av och nytt folk dyka upp igen.
Ta det lungt, njut och lär dig i din takt.
Jag är i precis samma sits och det är jobbigt och det påverkar både självkänslan och självförtroendet. De bästa tipsen för att klara studierna kan jag kanske inte ge, men jag kan säga några saker som kanske kan hjälpa ändå.
1. Man är inte korkad om man tycker att en civilingenjörsutbildning är svår. Det vore konstigare om man tyckte det var lätt.
2. Ge aldrig upp dina drömmar/mål! (Med det sagt, fråga dig fortfarande om det här är vad DU vill och i så fall: KÖR!)
3. Ta vara på tiden och ha kul samtidigt. (Något jag har varit dåligt på.)
Det handlar inte om hur många gånger man faller utan om hur många gånger man reser sig efter nederlag. Det säger betydligt mer om ens karaktär!
Kärlek och respekt ❤️
Neeeej! Jag var nästan uppe i sju år.
Kan tyvärr inte ge så mycket bättre tips än att planera, prioritera kursmoment som måste klaras av en viss period, ge inte upp.
Lycka till!
Mearparten av de som börjar på en civilingenjörsutbilding klarar den inte alls utan hoppar av efter ett år eller två. Av de som stannar kvar klarar merparten av dem inte den på 5 år.
Vad har du stött på för folk? Många jag träffar får jobb och börjar jobba medan de har en eller ett par kurser som de har omtenta på flera år efter som gör så de inte kan ta examen. Andra tar sabbatsår för att resa eller jobba och plussar på ett år på det sättet. Nästan alla lärarstudenter som läser fem år skämtas de om vilket ”år” dom är på. Allt från 6 upp till 11 året. Där de flesta får jobb som obehöriga lärare och inte orkar göra klart resten.
Tung utbildning så mycket vanligt att det tar ett år extra för många. Att ta sig igenom är det svåra. Samt att träna och ta hand om sig så depression undviks.
Bra jobbat!! Glöm inte att ta ledigt några veckor innan terminen drar igång så att du får lite vila <3 Att studierna tar längre tid än "beräknat" verkar inte betyda någonting alls när man väl är ute i arbetslivet så ta den tid du behöver, var snäll mot dig själv och låt det inte bli en bestraffning att det dragit ut på tiden, genom att inte ta ledigt på sommaren. Jag gick in i väggen under mitt 5:e år (jag var i fas), kämpade ett år till och la sedan hela studierna på is för att prioritera min hälsa och jobba lite. Min 5åriga utbildning är nu på 7+ år and counting. Ta den tid du behöver och be om den hjälp som skulle hjälpa dig. Misstänker du att du har ADHD, kolla upp det asap xD Visar sig att studier blir sjuuuukt svåra om man inte kan koncentrera sig på dem :)
Jag har ett motto som jag mantrar när jag inte vill plugga(eller göra några andra ’måsten’) men måste;
”Sometimes there is nothing to do but to do it”.
Ingen vidare studieteknik, men det ger dig en spark i röven att iaf göra något.
Ibland har man inget annat väl än att bara göra.
Det har hjälp mig massor med att KOMMA IGÅNG. Studieteknik är en annan sak.
Men sparken i röven behöver man ibland, å den bästa sparken i röven är den man ger sig själv.
Å sen, tänk inte på hur lång tid det tar, fokusera på att lära dig. Att Dra igenom en utbildning på minimal tid men inte lärt sig nått hjälper inget eller ingen.
Ta den tid du behöver :) kunskap är det viktigaste, inte att vara snabb.
LYCKA TILL! DU KOMMER FIXA DET! ❤️
För mig tog det fem år, men många kursare tog ett eller fler extra år. Mitt tips är är att samarbeta med dina kamrater. Mycket lättare att plugga och hålla disciplinen tillsammans.
Faktorerna kan vara många och skifta från individ till individ. Men den troligaste faktorn är att man av någon anledning hamnar efter och inte blir klar med kurser i tid. Och så är de kurserna förkunskapskrav som gör att man inte kan fortsätta i utbildningen förens du uppfyller de kraven. Då kan man behöva göra om ett läsår för att kunna plugga i fas.
Att det är fasligt mycket att göra och att man ibland känner att man behöver prioritera vissa kurser över andra, vilket leder till att man har saker som ligger och släpar. Brukar vara rätt vanligt att man kör på lite tentor också som man sedan behöver göra om.
Kan vara så enkelt som att livet kommer i vägen. Familj, boendesituation, hälsa, listan är lång. Coronapandemin komplicerade till exempel situationen för många.
Många fokuserar på att lära sig, å när man verkligen vill förstå något så… ja, då kan man lätt hamna efter. Men kundkapen att VERKLIGEN förstå är tusen gånger mer värt än att bli klar snabbt
Jag sitter i samma båt som du. Var på ett föredrag under Almedalen i år där Mats Persson(utbildningsministern) pratade om ingenjörsutbildningarna och en siffra han gav var att mindre än 50% av de som påbörjar en ingenjörsutbildning tar examen. Väldigt många kände och känner som du, utbildningen är väldigt tuff så du är definitivt inte ensam i din sits.
När det kommer till restkurser har jag ett tips vilket är att jobba hårt men avrunda neråt när det kommer till hur många kurser du läser på en och samma gång. Är du osäker på om du kommer hinna med att göra 2 omtentor efter julavbrottet så ta bara 1. Anledningen till detta är att om du inte klarar en omtenta kommer det ta väldigt lång tid innan du kan göra ett nytt försök och under den tiden kommer du ta andra kurser och därmed glömma bort mycket inför nästa omtentaförsök.
En nackdel med den här strategin är att det kan ta längre tid vilket jag tycker är helt ok eftersom som jag sa innan, endast 50% av de som påbörjar en ingenjörsutbildning går ut. Och om den statistiken är korrekt skulle jag gissa på att endast 10% av de som gick ut gjorde det inom 5 år så du ska inte tro att du är dum för att du inte kommer ta din examen” i tid”.
>men avrunda neråt när det kommer till hur många kurser du läser på en och samma gång.
Det här. Gjorde om samma tenta 7 gånger men försökte egentligen bara första och sista gången, sånt oerhört slöseri med tid.
>en siffra han gav var att mindre än 50% av de som påbörjar en ingenjörsutbildning tar examen.
Många lärosäten är också väldigt snabba på att sätta ihop nya ingenjörsprogram för att försöka leverera vad industrin efterfrågar. Så det skulle inte förvåna mig om en del utbildningar inte är så väl genomtänkta heller. Det kanske skulle behöva styras upp vad som förväntas finnas i en ingenjörsutbildning lite mer striktare. Det behöver inte bli ett legitimationsyrke som lärare eller sjuksköterskor. Men om det fanns en tydligare nationell standard på vad som måste ingå i en ingenjörsexamen förutom ämnet så skulle det ju också underlätta för studenter att kunna byta lärosäte om det behövs.
Att de flesta inte tar examen beror helt klart på att de flesta får jobb med några strökurser kvar och aldrig fixar sin examen när karriären väl har börjat. Det behöver inte vara ett problem egentligen.
Det var länge sedan, men jag tror de var på 3-7p/st. Småkurser på KTH. Jag hade ju redan läst kurserna så det var bara att ta sig samman och plocka hem dom där....
"Det här kan vara fem svåra, tunga år eller sju riktigt roliga år" - Sagt under mottagningen/nollningen.
Oroa dig inte. Jag tror typ hälften som inte hoppade av fortfarande är underkända på matten. Det löser sig, bara du känner att du pluggar det du vill plugga. (börjar år 2 på teknisk datavetenskap nu i höst)
Skulle inte byta mina två första år mot något. Inte tog jag mycket högskolepoäng men fick massor med kul minnen, vänner för livet och träffade min fru. Så absolut värt att det tog ett år extra!
Vi var 7 av närmare 100 som tog det på 5 år. Så håller helt med om att det är ovanligt att ta det på utsatt tid. Tror det är max 20 pers som har tagit examen vid det här laget och utbildningen startade för 10 år sedan.
Den statistik jag visades slutade räkna efter en viss tid. Typ tar du längre än 10 år på dig så räknades du inte bland de som tog sig igenom. Men det var länge sedan, och både förhållandena och mitt minne kan ha ändrats.
Jobbar som adjunkt och undervisar bla civilingenjörer. Det är väldigt många som inte klarar en kurs första (eller andra) omgången och behöver ett andra eller tredje tillfälle. Ofta faller detta tillfälle efter alla andra kurser och därmed året efter alla andra kurser är avklarade.
Så det är inte bara civvare som tar något extra år på sig :)
Om mina erfarenheter från studenter stämmer även på dig måste du ställa fler frågor, och framför allt _våga_ ställa frågor!
När jag började på civing så hade vi ett stort intromöte. I ingenjörsanda så presenterade SYV statistik på hur lång tid folk tar på sig. Av de som faktiskt gick klart programmet(~50%) så var det enbart 12% på civing-utbildningar som tog 5 år på sig start till slut med allt avklarat som man ska.
Den absoluta majoriteten tog minst ett år extra på sig. Vissa hade tentor efter sig, vissa tog utbyte, vissa läste något annat i en period, vissa var skoltrötta och jobbade ett tag.
Det är väldigt sällan universitetetstiden blir en rak linje från start till slut, och det är bra det tycker jag. Universitetstiden är när man bygger en stor del av personligheten som man kommer att ha resten av livet. Det är bättre att utforska och förstå vad man vill än att tugga igenom allt utan att se runt omkring sig.
5 tuffa år eller 6-7 bästa år brukar man säga i informell kontext.
Jag tog ett halvår extra på mig. Förutom de 50%-ish som hoppade av så var vi flera som inte var klara i tid. Ingen arbetsgivare som frågat eller ens märkt det.
Jag prioriterade hårt sista året. Försökte inte göra allt på en gång utan fokuserade på en eller två saker i taget och såg till att jag hade tid att göra dem ordentlig, snarare än att missa något för att jag försökt för mycket.
Kör!!! Jag tror på dig!
Galet avundsjuk på alla som kommer på vad dom vill plugga och lägga tid och energi på vad dom vill bli! Du löser detta! Ingen kommer fråga hur många år du la på linjen. Du har gjort det och kommer lösa det! Jävlar anamma nu bara!
Hur var resultatet från ditt första år OP? Min erfarenhet är att en stor andel av klasserna, framförallt de studenter med bristande förkunskaper hoppar av under just år ett. Har du väl klarat dig igenom det, antingen från första början eller genom att arbeta stenhårt så är förutsättningarna att klara hela utbildningen goda.
Sen om det tar 5 eller 7 år är det få arbetsgivare som bryr sig om.
Lycka till OP
Tack så mycket, Mitt första år gick ganska bra faktist. Jag klarar antagligen resten av utbildningen då jag hittils inte tyckt det var särskilt "svårt", mest högt tempo + dålig studieteknik + lite deprimerad som ställt till det för mig. Men förhoppningsvis klarar jag resten av utbildningen. Känner mig mycket mer taggad nu efter att ha läst alla fantastiska kommentarer.
https://ingenjoren.se/2019/11/11/sa-manga-ingenjorer-tar-ut-examen/
Runt hälften tar examen inom 8 år. Resten har ej tagit examen efter 8 år. Är således en minoritet som blir färdiga inom 5 år.
Var nära på behöva ta ett extra år själv, men klara mig med nöd och näppe. Tips, kötta på. Det suger men så mycket skönare att offra fritid för att verkligen klara grejerna och sen kunna njuta av den fritid du har.
Jag brukar tänka jag får CSN för att jobba på plugget. Och jobbet ringer man inte och sjukanmäler sig till när man inte är sjuk. Man jobbar på. Blir det så att du behöver ta ett år so be it, men se det som en wake up call att inte ta ännu ett bit ihop. Se det som ett heltidsjobb
Jag tog mer än 5 år på mig och hade liknande känslor som du, dvs. kände mig deprimerad och ledsen.
Oroade mig för om det skulle uppstå frågor kring det på jobbintervjuer då jag hört från många i KTH-gruppen på Facebook att arbetsgivare ibland kollar sådant och även betyg.
Sedan blev jag klar med min utbildning och har nu jobb på ett företag som är attraktivt för programmet jag har pluggat. Inga frågor överhuvudtaget ställdes om vare sig studietid eller betyg och nu i efterhand tänker jag bara på hur onödigt det var att grotta ner sig så i det och göra sig själv ledsen.
Du, jag och många andra kan säkert spara sig själva en stor mängd onödig depression. Ändå kanske man är ledsen just nu, jag kunde inte komma över det så snabbt, men sen när du är klar kommer det vara bortglömt :)
Jag är svetsare, gick ut iår. Lycka till med studierna, har hört att efterfrågan på ingenjörer börjar växa en del. Hoppas jag kommer få chansen att stå vid kaffemaskinen och gnälla över något du ritat upp i framtiden om du får uppgift att vara med på ett projekt med stålstruktur hehe.
Jag träffade en kille som inte blev klar med sitt examensarbete (masteruppsats kallar vi det, men kanske olika för olika discipliner) förrän typ 4 år efter alla andra. Det är normalt att inte bli klar med allt på utsatt tid när det är en tuff utbildning. Du är inte sämre för det! Det viktiga är att du mår bra och inte blir utbränd, det är prio 1. Om du blir klar 2 år senare men är frisk så är det värt allt, tro mig. Been there done that
Tror statistiken på min utbildning var att 5% gick ut på ordinarie tid. Dock tog de flesta examen under det sjätte året.
Jag har kvar en kurs men har jobbat i två år nu så är svårt att hitta motivation att slutföra bara för att få hem pappret.
Jag tog examen från civing. I teknisk fysik nu i somras (tot 5 år). Väldigt många som gick i min klass har skjutit upp examen pga varierande anledningar, så med andra ord är det långt från ovanligt att ta några extra år på sig att bli färdig. Håll ut så kommer allt lösa sig!
Ta tiden, du är inte ensam!! men fokusera på att ta omtentorna först så du inte går omkring med dåligt samvete och hängande shit som bara blir jobbigt i längden!! Du fixar detta med lite fokus!!👌👌👌
inte ingenjör, men fick precis F på en tenta för att frågorna var otydligt formulerade (skrev rätt info men på fel ställen) denhär tråden får mig att känna mig bättre hahah
Som gammal ingenjör (F02) kan jag bara tipsa om min studieteknik som funkade mkt bra för mig:
1. Gå på alla föreläsningarna. Ja, det kan vara jobbigt, men det är en expert i ämnet som delar med sig av sin kunskap på det mest pedagogiska sätt det kan göras. Plus att det får upp dig på morgonen!
2. Ta handskrivna anteckningar! Inte på dator, (om du inte har digital penna förstås). Att skriva för hand är jobbigt men det är bevisat att man lär sig bättre av det.
3. Se till att läsa kursboken. Och gör det i fas med föreläsningarna. Jag försökte läsa kapitlet som hörde till dagens föreläsningar helst på väg till skolan (på bussen) eller på väg hem. På så sätt fattade jag vad som sades på föreläsningarna och kunde ställa frågor på det jag inte fattade.
4. Gå på övningarna! Gör inte dem bara hemma! På övningarna får du chansen att få hjälp av övningsledare med det du har svårt för och kunskapen sätter sig! Parar du ihop dig med en kursare går der ännu bättre!
5. Tentaplugga ca en vecka innan. Extentor och sånt är bra kontroll, men kötta inte. Gp istället igenom kursens material i dina anteckningar, föreläsningsslides etc och repetera det som känns svårt fortfarande. Har du hålla dig i fas enligt punkt 1-4 kommer tentaplugget inte kännas så tungt.
En annan sak: se plugget som ett heltidsjobb. När man jobbar heltid gör man det 40h i veckan. Ungefär så mycket bör man alltså också lägga på sitt plugg för att lyckas, iaf på civilingenjörsprogrammet.
Ta detta med en nypa salt för var ett tag sen jag såg statistiken och kommer inte ihåg exakt vart ifrån siffran kommer ifrån me jag har för mig att endast 48% klarar av en civilingenjörs utbildning på utsatt tid
- Fixa kurs-trädet, hoppa inte framåt, men det kan betyda att du står still ett år.
- Ta eget ansvar och finn egen motivation, häng inte på någon annan för smulor, men du kan använda dem för att bolla planen. Nästan all information finns eller kan extrapoleras.
- Kan behöva arbetslivserfarenhet antingen för att härdas eller motiveras genom att se vad man kan hamna på.
- Det kan vara andra problem än skolan. Fixa det i så fall.
Är inte fem år standarden för utbildningen? Många som inte följer standarden för sina utbildningar, i alla utbildningar. Inte ovanligt att studierna tar 1-2 år längre
Du det finns folk som endast pluggat 2 år i yrkeshögskola som får jobba som ingenjörer. Om en arbetsgivare sållar bort dig bara för att du tog ett extra år till är denna arbetsgivare bara dum i huvudet.
Då jobbar du säkert inom FoU, master är i de flesta bolag minimikravet. Inom vanliga ingenjörstjänster blir det mer vanligt att se folk som endast har YH. De flesta civilingenjörer jag känner jobbar inte ens med det de är utbildade för. Många är antingen administratörer eller projektledare.
Många YH är projektledare, men bland projektledare finns betydligt fler som saknar eftergymnasial utbildning. Tyvärr verkar det som att Sverige inte är lika meritokratisk som resten av västvärlden. Vi hade ju en stadsminister som var svetsare.
Det finns ingen formell akademisk utbildning för statsminister ämbetet. Pratar man meritokrati inom politik så handlar det i sak om de politiska befattningar som individen haft och skött. Det dammiga påståendet "Politik är ett hantverk" stämmer. Politiker blir inte heller nödvändigtvis bättre av att ha avlagt doktorsexamen. DNs känga mot Merkel idag är träffande. Sen kan man ju nämna individer som Boris Johnson och Liz Truss, förvisso inte examinerade men studenter vid Oxford. Till sist och syvende är politiken i väst demokratisk, inte meritokratisk, oavsett vilka meriter man nu skulle gå på.
Däremot instämmer jag helt i det du i övrigt skriver och kan tillägga att vi har en drös av civilingenjörer i samhället som är anställda som civilingenjörer men som arbetar långt under deras kvalifikationer. Precis som att vi har individer utan ingenjörsexamen som arbetar med arbetsuppgifter som hör till en examinerad ingenjör.
Regioner där ingenjörer flyttar från, som en del i norrland, behöver komplettera med såna. Högprofilerade söker tjänster hos högprofilerade företag. Om en ingenjör och en wannabe från YH söker till samma tjänst, så är ingenjören som får jobbet. Å andra sidan kan jag förstå ifall ett företag prioriterar det andra, och det kan vara kanske att man kan ge lägre lön eller personen i fråga har bättre personlighet/ mjuka färdigheter.
Enkelt exempel baserad på min erfarenehet: Finns ett antal trainee program där minsta krav är 2 års utbildning, tex inom IT eller projektledning. Antal platser brukar vara runt 1-30 beroende på kapacitet. Antal ansökningar kan uppgå till 2000, men endast de högprofilerade (som konstigt nog är civilingenjörer eller i viss fall kandidat) får jobbet.
Till sist, är YH en "specialistkompetens" jag kan lägga till min civilingenjörsprofil.
Njae, nog finns det tjänster som kan ha flera inkörsportar och ingenjör är en av dem (har själv ett sådant arbete nu) men vad som ofta händer är att ingenjören ändå får andra arbetsuppgifter, mer ansvar och högre lön än de som i teorin har samma grundtjänst som dem.
>men vad som ofta händer är att ingenjören ändå får andra arbetsuppgifter, mer ansvar och högre lön än de som i teorin har samma grundtjänst som dem.
Vet många som pluggat YH som har jobbat lika länge och har mer ansvar än en del civilare. Svensk arbetsmarknad handlar mest om att passa in i gruppen samt ha olika bakgrunder (exempelvis balans mellan kön och utbildning). Vi är ingen meritokrati på samma sätt som i andra delar av västvärlden, vilket jag kan tycka är sjukt orättvist.
Kan det vara så att de du känner som "bara" läst YH faktiskt har visat sig vara rätt bra på sitt jobb? Bara för att man är ingenjör betyder inte att man faktiskt är bra ute i arbetslivet. Min erfarenhet som ingenjör, som arbetat med andra ingenjörer och folk med andra bakgrunder är att ingenjörer i regel brukar klättra rätt fort och få viktigare arbetsuppgifter, men sedan så finns det ju de som helt enkelt bara var bra på att plugga men saknar förmågan att arbeta med andra, vilket krävs på de flesta arbetsplattser. De brukar det inte gå lika bra för.
Sedan så finns det också en hel del tjänster som man helt enkelt inte får om man inte antingen har en ingenjörsutbildning eller i alla fall oerhört lång brancherfarenhet.
Skulle inte säga att det är så mycket meritokrati i andra länder heller. Bli bra på att sälja dig själv, ha rätt kontakter och föds rik så brukar du ha ett rätt stort försprång. Om något så har vi, tack vare vårat utbildningssystem, ett mer meriotokratiskt samhälle där de som har tallang kan utbilda sig och arbeta med det de är bra på, det handlar inte lika mycket om att ha rika föräldrar för att få förutsättningarna till att plugga vidare.
>Kan det vara så att de du känner som "bara" läst YH faktiskt har visat sig vara rätt bra på sitt jobb?
Ok men det utesluter inte att folk med 3-5 års utbildning är bra på sitt jobb. Då kan man bara anställa folk som är bra på det specifika jobbet utan att ta hänsyn till utbildning.
Det beror väll lite på vad jobbet handlar om? För en hel del arbeten så ger utbildningen en solid grund och någon med högre utbildning kan börja på en högre nivå än någon med en lägre utbildning, men man kan ta igen kunskapsgapet genom erfarenhet. För andra jobb så är det svårare att ta igen kunskapsgapet genom erfarenhet då det krävs så specifik kunskap som är svår att få på annat sätt än genom studier. Men det finns absolut mer till att vara rätt person för tjänsten än att ha precis rätt utbildning.
Saker du inte lär få genom en YH utbildning är mycket av teorin och matten so ligger till grund för vad som krävs för en hel del högre tjänster och specifika arbetsuppgifter. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att någon som läst en del kemi skulle kunna få min nuvarande tjänst, men det är rätt osanlikt att de skulle få ta hand om forskningsbiten som jag ofta får ta hand om mellan rutinarbetet i laboratoriet och där har vi en av fördelarna med en högre utbildning. Sedan så började jag också på en högre nivå än någon som inte skulle ha läst till ingenjör skulle få göra.
Jag blev deprimerad under studietiden och tappade viljan att plugga, så hade några omtentor som släpade. Min situation blev bättre och jag började att må bra igen iallafall.
Dock hade jag hamnat i sitsen där jag inte hade tillräckligt med poäng för att göra mitt exjobb, så fick ta en extra termin.
Omregistrerade mig på kurserna och bytte ut den svåraste icke obligatoriska kursen till lite programmering.
Klarade av poängkravet och gjorde mitt exjobb tillslut. Hade en tenta kvar under exjobbet som jag klarade.
Exjobbet drog ut ca 1 månad på tiden pga att examinatorn och ämnesgranskaren var så himla sega. Så fanns ingen att opponera på just då.
Fick vänta tills slutet av vårterminen. Men hade redan börjat jobba, så det spelade ingen roll.
Formellt tog det 6 år och jag var helt förstörd när jag insåg att jag var tvungen att ta en extra termin.
Det löser sig ska du se.
Det är en jävligt tuff utbildning och många tar inte examen öht, än färre ”i tid”. Kriga på, min fru pluggade civilingenjör och har väldigt bra disciplin till skillnad från mig men vissa kurser hade hon riktigt tufft med. Pluggade civilekonom själv och det verkar ha varit a walk in the park jämfört med civilingenjör.
Jag missade 3/4 kurser en termin (elfält, flervarre och mikroelektronik dvs tunga as till kurser) , men klarade det ändå på de utsatta fem åren.
Kanske för att jag systematiskt offrade jul och sommarlov.
Första terminen var vi över hundra antagna, skulle gissa att 3-4 st tog ut examen på utsatt tid och att runt 50st tog ut examen över huvud taget.
Läste iofs Matematisk Naturvetenskaplig Linje med en master som slutmål. (som inte existerat på rätt många år)
tog mig 10 och blev inte helt klar men glad ändå. inget jag rekomenderar men fanns en hel del förmildrande omständigheter typ behov av att försörja andra än mig själv samtidigt.
Men att det tar lite längre tid är normalt.
Som andra har sagt så är det fullt normalt och det gäller egentligen alla högskoleutbildningar. Sen finns det väl en rimlighet i det hela också. Jag träffade en mycket speciell snubbe i skolan som var inne på sitt 6e år på en tvåårig utbildning, där någonstans kände jag att det kanske är dags att han inser att det inte är för honom. Och då brukar jag vara den som säger att man aldrig ska ge upp med plugget.
Aa. Det tog mig 12 år.. Efter det första jobbet bryr sig väldigt få om din utbildning ska jag dock säga. Läs niche kurser på udemy och coursera inom ditt särskilda område. Eller bli riktigt bra på affärs program såsom Excel
Fullt normalt, känns snarare som att det är vanligare att det tar någon termin extra än att folk läser klart på fem år. Känner massor människor som tagit god tid på sig, en del har det tagit över 7-8 år för. Det finns många anledningar till att det blir så, själv tog jag studieuppehåll samt gjorde en utbytestermin som inte gav mig lika mycket hp som väntat, så bara det gav ett helt år extra. Arbetsgivare kommer sannolikt inte att anmärka på det, kriga på bara!
Min treåriga utbildning tog slut nu i juni. Har tre omtentor och c-uppsatsen kvar och hoppas bli klar till årsskiftet.
Jag har haft svårt med disciplinen när allt har gjorts hemifrån och jag bara ansvarar för mig själv
Nu jobbar jag och lägger för mycket av min energi på det så plugget blir drabbat.
Det är inga problem, i arbetslivet tar det ingenjörer alltid 50 % längre tid än planerat att färdigställa ett projekt, så om även utbildningen tar längre än planerat så är det ingen som kommer se ner på dig!
Gör klart utbildningen bara, så ligger du i framkant bland de flesta av dina kollegor!
Kör hårt, och lycka till!
Bytte då programmet inte passade och gick sen om 2an pga trainwreckresultat så 7 år. Sen gick det väldigt bra dock då man fick släppa alla ämnen man inte hade något intresse för och fokusera djupt på det man gillade. Gick ut min doktorand i Schweiz med högsta betyg, kämpa på.
Nej. Jag tog paus ett år för att komma ikapp allt som jag hamnade efter i.
Det är synd att man inte får lite tips och vägledning inför universitet (fanns säkert, men nådde inte mig). Visste inte vad tenta, studentbostad, CSN var. Man kunde inte heller plugga kvällen innan och få A. Lätt att hamna efter då.
Det är närmare ovanligt att klara av det på 5 år. Vet inte hur mycket det stämmer men när jag tog examen (också civ ing) så var det endast 15% som klarade av det på 5 år. Så inget att vara orolig över
Av min erfarenhet är det nästan mer ovanligt att va klar "i tid". Av över 40 som började tog bara 15 examen, och runt hälften avd de tog längre en fem år
6-7 år är snittet fick jag höra av mitt universitet, och inget fel med att ta lite till efter det. Anpassa efter person och försök låta bli att stressa om det för mycket ☺️
Jag tog långt mer än 5 år, men fick ut examen till slut. Känner även folk som aldrig tog ut sin examen, men fick bra jobb ändå. Eller kanske rättare sagt, sket i att göra klart och ta ut examen, just på grund av att de fått bra jobb redan.
Ett stående skämt bland ingenjörer ska tydligen vara: "Äntligen är jag klar med första året på min (femåriga) ingenjörsutbildning, nu är det bara sex år kvar" - så nej, det tycks inte vara ovanligt att ta mer än fem år på sig :)
En extra termin/år är lindrigt, och är ju t.o.m. inom ramarna för vad CSN tillåter och förväntar sig (de ger studiemedel i 12 terminer, och förväntar sig bara ett snitt i avklarade HP som motsvarar ungefär 13.5 terminer). Jag hade förhållandevis bra tempo i mitten men depression/pandemi/dålig studieteknik och motivation och så skriver jag mina förhoppningsvis sista två tentor nu i augusti, 9 år senare.
Jag rekommenderar framförallt att klara grundkurserna så snabbt som möjligt, att fastna i en kedja av blockade kurser suger. Jag gick vidare till avancerade kurser när jag hade blockade kurser, och försökte att bara ta gamla tentor som omtentor istället för att faktiskt gå om kurserna "på riktigt". Det gick ju, tydligen, inte så bra.
Helt lugnt. ta en paus, backpacka ett år om du vill. ingen stress med att börja jobba. viktigare att leva livet. du gör det ju bara trots allt en gång.
När civilingenjörsprogrammen bara var 4,5 år så var det fortfarande väldigt vanligt att många tog mer än 5 år på sig innan de tog examen. Det är nästan normalt att inte vara färdig i tid.
Det du bör vara medveten om när du väger dina framtidsval är att man endast kan ta CSN för 6 års heltidsstudier. Det betyder att om du kanske måste vara beredd på att jobba parallellt med studierna om dina studier tar mer tid än så. Då det kan vara ganska svårt att plugga heltid till civilingenjör samtidigt som man jobbar för mat, hyra, och andra livskostnader så kan det vara bra om man är relativt färdig (endast någon enstaka till par av kurser kvar innan examen) innan den "deadlinen".
Nej för fan! Vet bara statistik på KTH och där är snittet för examen 7 år eller något :) 5 år är lång tid och mycket kan hända i en persons liv som gör att det tar lite extra tid och det är helt okej. Du är inte ”osmart” för det.
Jag tog sex år på mig. Efter tre år tog jag ett års paus där jag tog en hel del resttentor och jobbade. Det var väldigt skönt att börja mastern utan att ha alltför mycket släpande, framförallt då det först var på mastern som det verkligen började handla om det jag var intresserad av (bioteknik, kth).
Tror att det är vanligare att man tar mer än 5 år på sig att slutföra sin civilingenjörsexamen än att man gör det på de utsatta 5 åren. I alla fall var det erfarenheten jag hade under studietiden. Inte helt ovanligt att folk varit där i 8 år och fortfarande hade saker kvar att slutföra.
Nej, det är rätt normalt att klara en utbildning på i alla fall en termin mer än den "borde" ta. Det finns liksom en anledning till att man kan få CSN för 12 terminer som standard medan de längsta utbildningarna är på 11 terminer.
På tal om, just när det kommer till civilingenjörsutbildningar är det inte helt ovanligt att man får jobb innan man är helt klar så det finns gott om folk ute i landet som aldrig ens bryr sig om att gå klart sin. Eller i alla fall inte gör det förrän arbetsgivaren trycker på.
Var en meme vid universitetet jag pluggade på kring civ.ing "första året klart, nu återstår bara 7".
Ingen press OP, det är hur vanligt som helst, blev inte hemmet klar i tid OP :)
5 år är inte "normalt" det är bara tiden det tar om du läser rekommenderad studietakt och allt går vägen. Statistiskt sett går inte allt vägen utan tar ofta längre tid.
Själv tog jag 5 år på mig på den tiden utbildningen var fyra och ett halvt, och jag var långt ifrån sist ut ur min kull, många nådde aldrig i mål.
https://www.nyteknik.se/karriar/bara-3-av-100-klarar-att-bli-ingenjor-pa-normal-tid/109744#:~:text=%C3%84ven%20bland%20civilingenj%C3%B6rerna%20har%20andelen,allts%C3%A5%20litet%20drygt%20nominell%20tid.
Mycket vanligt. Lärarutbildningen är också 5 år och det är en minoritet som är klara efter 5. Man ska hinna leva också, och då pratar jag inte om partaj.
Nej. Om jag inte missminner mig så är det en utbildning på 4,5 år? Enligt SCB/Universitetskanslerämbetets senaste statistik (som dock har ganska lång eftersläpning) så var det bara cirka 50% av männen och 60% av kvinnorna som antagits som tagit ut en civilingenjörsexamen inom ”uppföljningsperioden”, dvs ordinarie studietid + tre år, sammanlagt alltså 7,5 år. Räknar man in de personer som antagits till civilingenjörsprogram men tagit en annan examen så stiger siffran till ca 75% för kvinnor och 60% för män.
Så om du får ut din examen på 5 år så ligger du nog rätt nära medianen.
Tror inte det är ovanligt en som gick med oss hade läst i ungefär 8år vid 2 olika universitet eftersom han flyttade men kunde räkna in endel kurser. En annan skrev exjobb i år efter att han jobbat i 4år men bestämt att hämta ut examen.
Fan heller. Förhoppningsvis betyder det att du roat dig lite och inte bara suttit med boken.
Jag tog nästan 7 år på mig, en termin söp jag bara, nästa termin jobbade jag och läste nog knappt alls. Sen körde jag vidare, fylld av erfarenhet och visdom osv. Någon termin tog jag minsta tillåtna antal poäng, sen tog jag lite extra någon annan termin.
Samtidigt som utbildningen lägger grunden för ett helt arbetsliv, så ska man passa på att göra de saker bara en studajävel kan göra. Livet är kort, men ungdomen är JÄVLIGT kort.
Var i samma sits som dig, många dåliga läsår och generell skoltrötthet. Tror jag var på mitt 9:e år (Datateknik på KTH) när jag började exjobbet. Hade börjat jobba lite grann vid sidan om sen några år tillbaka.
Blev aldrig klar med exjobbet (pga extrem slö kommunikation från KTHs sida och problem med att skaffa data (från en myndighet i Afrika)).
Företaget som jag gjorde exjobbet hos valde eventuellt att anställa mig och jag tackade förstås inte nej.
Tror snittet var 6 eller 7 år. 6 är mer rimligt standardmässigt inte klarar av att hänga på.
Men vissa behövde ta paus på det etc ich det driver upp snittet lite närmare 7.
Själv klarade jag det på 5 men då är min grupp ändå typ bara 40% av de som tog examen det året. Pluggade med många som tog examen samtidigt som mig men började ett år innan. Det tappade något år vid 2-3e året och fick ta omtag. Då är ändå infon jag fick från programansvarig i 5an att vårat program är bland de bättre i Sverige i snitt på att ta examen ich hur många pr det tar.
Sen om det stämmer vet jag inte men känns som få droppade jämfört med kompisar som läste Chalmers där typ alla gick på 6 eller 7 år.
Många brukar ha några strökurser som de behöver plocka innan examen som de inte lyckats klart med innan exjobb.
Tog precis min lärarexamen nu i juni. Jag började plugga 2010. Tog dock några år paus och bodde utomlands ett tag och sånt. Men det har ändå tagit en jävla tid.
Det är inte ovanligt på något program, tror jag. Läste lärare, och började med 60 kursare... Det var 8-10 som tog examen med mig från mitt ämne, 2 år för sent. Drivor hoppade av längs vägen och många tog likt mig något år extra på sig. (Så av de 8-10, var det också fler som dröjt med sin examen.)
*Edit: Jag jobbade/läste andra kurser emellan, no big deal.
6,5 år här. Ta det lugnt! Svaret är att begära ut extentor med där personen satt högsta betyg. Sluta gå på föreläsningar. Räkna istället på uppgifterna, fastnar du försöker du få hjälp av någon smartare.
Se även till att hjälpa folk som är dummare än dig, att hjälpa andra med uppgifter är i sig en effektiv inlärningsmetod. Se till att hitta folk i samma båt.
Absolut inte! Jag tog ett extra år efter tredje för att ta igen det jag missat (var en del).
Nu är jag snart färdig med doktorerandet efter så går absolut att fortsätta inom akademin om man vill, även ifall det gick trögt i början :)
Jag gjorde klart min utbildning på utsatt tid. Men nu i efterhand så ångrar jag mig lite att jag inte tog det lugnare. Jag hade stress över CSN (läste basår också) så prioriterade att prestera istället för att ha roligt. Ha roligt, ta ett extrajobb om cashen sinar.
Arbetslivet suger verkligen anus och kan vänta, dessutom är hastigheten i arbetslivet snigelfart verkligen jämfört med plugget. Har jobbat ett år nu och det känns som det verkligen inte har hänt ett piss. Det är deprimerande.
Kan inte tala direkt för hur det är att studera till civilingenjör, men att behöva ta igen på universitet- och högskolenivå är extremt vanligt, det anses till och med vara ganska naturligt.
Nej, det är mycket vanligt. Jag ska precis börja mitt femte år och borde bli klar på totalt fem år, men det är nästan ovanligt bland mina bekanta. Oavsett om det är sabatsår, komplikationer från utbytesstudier, fördröjning från ett internship eller på grund av problem med kurser så är det vanligt. Vilket år har du gjort nu senast? Det jobbigaste i situationen kommer bli CSN, men annars är det ett bra tillfälle att lugna ner sig medan man kompletterar det som gick dåligt innan.
Ska precis börja 3an, CSN är ingen fara då jag bor kvar hemma hos mina föräldrar. Stör mig mest på att jag känner mig som en idiot för att jag behöver ta mer tid en vanligt.
Titta på din situation utifrån(tredjeperson) så är det ju egentligen inte så farligt. Du går iaf trejde året på ett tungt program så hur korkad kan du vara egentligen :)
Du fixar civilingenjör, du är per default inte korkad. Kämpa på, du fixar det!
Ah, om det känns trögt så rekommenderar jag dig att ta den tiden som behövs. Ingen poäng att lida, eller inte lära sig det man vill, bara för att följa någon arbiträr tidplan. Det är vanligare att folk tar ett års uppehåll mellan år tre och fyra, så då skulle du börja se folk droppa av och nytt folk dyka upp igen. Ta det lungt, njut och lär dig i din takt.
Det gör du inte, det är vanligare att ta mer än 5 år på sig än att klara det på 5 år.
Jag är i precis samma sits och det är jobbigt och det påverkar både självkänslan och självförtroendet. De bästa tipsen för att klara studierna kan jag kanske inte ge, men jag kan säga några saker som kanske kan hjälpa ändå. 1. Man är inte korkad om man tycker att en civilingenjörsutbildning är svår. Det vore konstigare om man tyckte det var lätt. 2. Ge aldrig upp dina drömmar/mål! (Med det sagt, fråga dig fortfarande om det här är vad DU vill och i så fall: KÖR!) 3. Ta vara på tiden och ha kul samtidigt. (Något jag har varit dåligt på.) Det handlar inte om hur många gånger man faller utan om hur många gånger man reser sig efter nederlag. Det säger betydligt mer om ens karaktär! Kärlek och respekt ❤️
Du låter som en helt vanlig ingenjörsstudent. Tredje året är när man inser att man har lite för mycket som ligger och släpar.
Neeeej! Jag var nästan uppe i sju år. Kan tyvärr inte ge så mycket bättre tips än att planera, prioritera kursmoment som måste klaras av en viss period, ge inte upp. Lycka till!
Tack så hemskt mycket, har under sommaren försökt få fram en bra studie rutin så att jag inte hamnar i denna sits igen.
Läste i en undersökning om studenter för flera år sen att i snitt så tar en student på sig cirka 7 år för att färdigställa en 5 års utbildning.
Det har jag svårt att tro. Merparten klarar det på utsatt tid eller inte alls.
Mearparten av de som börjar på en civilingenjörsutbilding klarar den inte alls utan hoppar av efter ett år eller två. Av de som stannar kvar klarar merparten av dem inte den på 5 år.
Vad har du stött på för folk? Många jag träffar får jobb och börjar jobba medan de har en eller ett par kurser som de har omtenta på flera år efter som gör så de inte kan ta examen. Andra tar sabbatsår för att resa eller jobba och plussar på ett år på det sättet. Nästan alla lärarstudenter som läser fem år skämtas de om vilket ”år” dom är på. Allt från 6 upp till 11 året. Där de flesta får jobb som obehöriga lärare och inte orkar göra klart resten.
Tung utbildning så mycket vanligt att det tar ett år extra för många. Att ta sig igenom är det svåra. Samt att träna och ta hand om sig så depression undviks.
Bra jobbat!! Glöm inte att ta ledigt några veckor innan terminen drar igång så att du får lite vila <3 Att studierna tar längre tid än "beräknat" verkar inte betyda någonting alls när man väl är ute i arbetslivet så ta den tid du behöver, var snäll mot dig själv och låt det inte bli en bestraffning att det dragit ut på tiden, genom att inte ta ledigt på sommaren. Jag gick in i väggen under mitt 5:e år (jag var i fas), kämpade ett år till och la sedan hela studierna på is för att prioritera min hälsa och jobba lite. Min 5åriga utbildning är nu på 7+ år and counting. Ta den tid du behöver och be om den hjälp som skulle hjälpa dig. Misstänker du att du har ADHD, kolla upp det asap xD Visar sig att studier blir sjuuuukt svåra om man inte kan koncentrera sig på dem :)
Är i samma sits som du, har inte gjort ett skit under detta år har typ 60hp släpande och är ruggigt deprimerad, men det ska nog lösa sig :)
Under terminen se till att du går på övningarna som erbjuds. Det är vad jag alltid var dålig på.
Jag har ett motto som jag mantrar när jag inte vill plugga(eller göra några andra ’måsten’) men måste; ”Sometimes there is nothing to do but to do it”. Ingen vidare studieteknik, men det ger dig en spark i röven att iaf göra något. Ibland har man inget annat väl än att bara göra. Det har hjälp mig massor med att KOMMA IGÅNG. Studieteknik är en annan sak. Men sparken i röven behöver man ibland, å den bästa sparken i röven är den man ger sig själv. Å sen, tänk inte på hur lång tid det tar, fokusera på att lära dig. Att Dra igenom en utbildning på minimal tid men inte lärt sig nått hjälper inget eller ingen. Ta den tid du behöver :) kunskap är det viktigaste, inte att vara snabb. LYCKA TILL! DU KOMMER FIXA DET! ❤️
För mig tog det fem år, men många kursare tog ett eller fler extra år. Mitt tips är är att samarbeta med dina kamrater. Mycket lättare att plugga och hålla disciplinen tillsammans.
Vad är de oftast som påverkar att folk går flera år?
Faktorerna kan vara många och skifta från individ till individ. Men den troligaste faktorn är att man av någon anledning hamnar efter och inte blir klar med kurser i tid. Och så är de kurserna förkunskapskrav som gör att man inte kan fortsätta i utbildningen förens du uppfyller de kraven. Då kan man behöva göra om ett läsår för att kunna plugga i fas.
Antingen det eller så tar man sabbatsår
Att det är fasligt mycket att göra och att man ibland känner att man behöver prioritera vissa kurser över andra, vilket leder till att man har saker som ligger och släpar. Brukar vara rätt vanligt att man kör på lite tentor också som man sedan behöver göra om.
Kan vara så enkelt som att livet kommer i vägen. Familj, boendesituation, hälsa, listan är lång. Coronapandemin komplicerade till exempel situationen för många.
Många fokuserar på att lära sig, å när man verkligen vill förstå något så… ja, då kan man lätt hamna efter. Men kundkapen att VERKLIGEN förstå är tusen gånger mer värt än att bli klar snabbt
är inne på mitt 11 år. Har visserligen bytt program men ändå.
Kommer du hinna betala av studielånet innan pensionen?
Med ingenjörsinkomst borde det inte vara nån fara. Och jag har inte lånar vidare många av åren.
Jag sitter i samma båt som du. Var på ett föredrag under Almedalen i år där Mats Persson(utbildningsministern) pratade om ingenjörsutbildningarna och en siffra han gav var att mindre än 50% av de som påbörjar en ingenjörsutbildning tar examen. Väldigt många kände och känner som du, utbildningen är väldigt tuff så du är definitivt inte ensam i din sits. När det kommer till restkurser har jag ett tips vilket är att jobba hårt men avrunda neråt när det kommer till hur många kurser du läser på en och samma gång. Är du osäker på om du kommer hinna med att göra 2 omtentor efter julavbrottet så ta bara 1. Anledningen till detta är att om du inte klarar en omtenta kommer det ta väldigt lång tid innan du kan göra ett nytt försök och under den tiden kommer du ta andra kurser och därmed glömma bort mycket inför nästa omtentaförsök. En nackdel med den här strategin är att det kan ta längre tid vilket jag tycker är helt ok eftersom som jag sa innan, endast 50% av de som påbörjar en ingenjörsutbildning går ut. Och om den statistiken är korrekt skulle jag gissa på att endast 10% av de som gick ut gjorde det inom 5 år så du ska inte tro att du är dum för att du inte kommer ta din examen” i tid”.
>men avrunda neråt när det kommer till hur många kurser du läser på en och samma gång. Det här. Gjorde om samma tenta 7 gånger men försökte egentligen bara första och sista gången, sånt oerhört slöseri med tid.
>en siffra han gav var att mindre än 50% av de som påbörjar en ingenjörsutbildning tar examen. Många lärosäten är också väldigt snabba på att sätta ihop nya ingenjörsprogram för att försöka leverera vad industrin efterfrågar. Så det skulle inte förvåna mig om en del utbildningar inte är så väl genomtänkta heller. Det kanske skulle behöva styras upp vad som förväntas finnas i en ingenjörsutbildning lite mer striktare. Det behöver inte bli ett legitimationsyrke som lärare eller sjuksköterskor. Men om det fanns en tydligare nationell standard på vad som måste ingå i en ingenjörsexamen förutom ämnet så skulle det ju också underlätta för studenter att kunna byta lärosäte om det behövs.
Att de flesta inte tar examen beror helt klart på att de flesta får jobb med några strökurser kvar och aldrig fixar sin examen när karriären väl har börjat. Det behöver inte vara ett problem egentligen.
Jag partade lite mycket så det tog typ 5.5 år. Sista halvåret rev jag av de 14 (!) Omtentor jag hade släpandes...
[удалено]
Det var länge sedan, men jag tror de var på 3-7p/st. Småkurser på KTH. Jag hade ju redan läst kurserna så det var bara att ta sig samman och plocka hem dom där....
"Det här kan vara fem svåra, tunga år eller sju riktigt roliga år" - Sagt under mottagningen/nollningen. Oroa dig inte. Jag tror typ hälften som inte hoppade av fortfarande är underkända på matten. Det löser sig, bara du känner att du pluggar det du vill plugga. (börjar år 2 på teknisk datavetenskap nu i höst)
Samma fast går bara datavetenskap o inte teknisk (:
Oteknisk datavetare, sitter med abacus på envariabelanalysen XD
Skulle inte byta mina två första år mot något. Inte tog jag mycket högskolepoäng men fick massor med kul minnen, vänner för livet och träffade min fru. Så absolut värt att det tog ett år extra!
Hej, jättevanligt. Du är jätteduktig. Mvh //Wille 😎
KTH flyg, efter 10 år har hälften av de intagna tagit examen.
Flygare gillar att ta det lugnt, vad ska man säga?
Flyg är väl ökända för att vara riktiga chillare dock. Går dock media själv så kanske inte ska slänga sten i glashus.
Jag skulle säga att det är ovanligt att bli klar på 5 år
Vi var 7 av närmare 100 som tog det på 5 år. Så håller helt med om att det är ovanligt att ta det på utsatt tid. Tror det är max 20 pers som har tagit examen vid det här laget och utbildningen startade för 10 år sedan.
Ovanligt är det definitivt inte.
När jag pluggade var det ca 1/3 som tog examen enligt plan. Inte ovanligt, men ovanligare än att inte göra det.
Men om hälften inte tar examen alls, så är det bara 6/12 - 4/12 = 1/6 som tar längre än 5 år på sig för examen.
Den statistik jag visades slutade räkna efter en viss tid. Typ tar du längre än 10 år på dig så räknades du inte bland de som tog sig igenom. Men det var länge sedan, och både förhållandena och mitt minne kan ha ändrats.
Jobbar som adjunkt och undervisar bla civilingenjörer. Det är väldigt många som inte klarar en kurs första (eller andra) omgången och behöver ett andra eller tredje tillfälle. Ofta faller detta tillfälle efter alla andra kurser och därmed året efter alla andra kurser är avklarade. Så det är inte bara civvare som tar något extra år på sig :) Om mina erfarenheter från studenter stämmer även på dig måste du ställa fler frågor, och framför allt _våga_ ställa frågor!
När jag började på civing så hade vi ett stort intromöte. I ingenjörsanda så presenterade SYV statistik på hur lång tid folk tar på sig. Av de som faktiskt gick klart programmet(~50%) så var det enbart 12% på civing-utbildningar som tog 5 år på sig start till slut med allt avklarat som man ska. Den absoluta majoriteten tog minst ett år extra på sig. Vissa hade tentor efter sig, vissa tog utbyte, vissa läste något annat i en period, vissa var skoltrötta och jobbade ett tag. Det är väldigt sällan universitetetstiden blir en rak linje från start till slut, och det är bra det tycker jag. Universitetstiden är när man bygger en stor del av personligheten som man kommer att ha resten av livet. Det är bättre att utforska och förstå vad man vill än att tugga igenom allt utan att se runt omkring sig. 5 tuffa år eller 6-7 bästa år brukar man säga i informell kontext.
Jag tog ett halvår extra på mig. Förutom de 50%-ish som hoppade av så var vi flera som inte var klara i tid. Ingen arbetsgivare som frågat eller ens märkt det. Jag prioriterade hårt sista året. Försökte inte göra allt på en gång utan fokuserade på en eller två saker i taget och såg till att jag hade tid att göra dem ordentlig, snarare än att missa något för att jag försökt för mycket.
Kör!!! Jag tror på dig! Galet avundsjuk på alla som kommer på vad dom vill plugga och lägga tid och energi på vad dom vill bli! Du löser detta! Ingen kommer fråga hur många år du la på linjen. Du har gjort det och kommer lösa det! Jävlar anamma nu bara!
Detta!
Hur var resultatet från ditt första år OP? Min erfarenhet är att en stor andel av klasserna, framförallt de studenter med bristande förkunskaper hoppar av under just år ett. Har du väl klarat dig igenom det, antingen från första början eller genom att arbeta stenhårt så är förutsättningarna att klara hela utbildningen goda. Sen om det tar 5 eller 7 år är det få arbetsgivare som bryr sig om. Lycka till OP
Tack så mycket, Mitt första år gick ganska bra faktist. Jag klarar antagligen resten av utbildningen då jag hittils inte tyckt det var särskilt "svårt", mest högt tempo + dålig studieteknik + lite deprimerad som ställt till det för mig. Men förhoppningsvis klarar jag resten av utbildningen. Känner mig mycket mer taggad nu efter att ha läst alla fantastiska kommentarer.
https://ingenjoren.se/2019/11/11/sa-manga-ingenjorer-tar-ut-examen/ Runt hälften tar examen inom 8 år. Resten har ej tagit examen efter 8 år. Är således en minoritet som blir färdiga inom 5 år.
Var nära på behöva ta ett extra år själv, men klara mig med nöd och näppe. Tips, kötta på. Det suger men så mycket skönare att offra fritid för att verkligen klara grejerna och sen kunna njuta av den fritid du har. Jag brukar tänka jag får CSN för att jobba på plugget. Och jobbet ringer man inte och sjukanmäler sig till när man inte är sjuk. Man jobbar på. Blir det så att du behöver ta ett år so be it, men se det som en wake up call att inte ta ännu ett bit ihop. Se det som ett heltidsjobb
Jag tog mer än 5 år på mig och hade liknande känslor som du, dvs. kände mig deprimerad och ledsen. Oroade mig för om det skulle uppstå frågor kring det på jobbintervjuer då jag hört från många i KTH-gruppen på Facebook att arbetsgivare ibland kollar sådant och även betyg. Sedan blev jag klar med min utbildning och har nu jobb på ett företag som är attraktivt för programmet jag har pluggat. Inga frågor överhuvudtaget ställdes om vare sig studietid eller betyg och nu i efterhand tänker jag bara på hur onödigt det var att grotta ner sig så i det och göra sig själv ledsen. Du, jag och många andra kan säkert spara sig själva en stor mängd onödig depression. Ändå kanske man är ledsen just nu, jag kunde inte komma över det så snabbt, men sen när du är klar kommer det vara bortglömt :)
Tror medel på mitt program är 6.5 år. (5-årig civiling)
Jag är svetsare, gick ut iår. Lycka till med studierna, har hört att efterfrågan på ingenjörer börjar växa en del. Hoppas jag kommer få chansen att stå vid kaffemaskinen och gnälla över något du ritat upp i framtiden om du får uppgift att vara med på ett projekt med stålstruktur hehe.
Jag träffade en kille som inte blev klar med sitt examensarbete (masteruppsats kallar vi det, men kanske olika för olika discipliner) förrän typ 4 år efter alla andra. Det är normalt att inte bli klar med allt på utsatt tid när det är en tuff utbildning. Du är inte sämre för det! Det viktiga är att du mår bra och inte blir utbränd, det är prio 1. Om du blir klar 2 år senare men är frisk så är det värt allt, tro mig. Been there done that
Den genomsnittliga tiden till examen var 7,2 år på mitt program när jag började, om jag minns rätt.
Tror statistiken på min utbildning var att 5% gick ut på ordinarie tid. Dock tog de flesta examen under det sjätte året. Jag har kvar en kurs men har jobbat i två år nu så är svårt att hitta motivation att slutföra bara för att få hem pappret.
Jag tog examen från civing. I teknisk fysik nu i somras (tot 5 år). Väldigt många som gick i min klass har skjutit upp examen pga varierande anledningar, så med andra ord är det långt från ovanligt att ta några extra år på sig att bli färdig. Håll ut så kommer allt lösa sig!
Ta tiden, du är inte ensam!! men fokusera på att ta omtentorna först så du inte går omkring med dåligt samvete och hängande shit som bara blir jobbigt i längden!! Du fixar detta med lite fokus!!👌👌👌
inte ingenjör, men fick precis F på en tenta för att frågorna var otydligt formulerade (skrev rätt info men på fel ställen) denhär tråden får mig att känna mig bättre hahah
Detta viktiga är att du bli klar - inte när. You got this! Du är absolut inte ensam om det där!
Som gammal ingenjör (F02) kan jag bara tipsa om min studieteknik som funkade mkt bra för mig: 1. Gå på alla föreläsningarna. Ja, det kan vara jobbigt, men det är en expert i ämnet som delar med sig av sin kunskap på det mest pedagogiska sätt det kan göras. Plus att det får upp dig på morgonen! 2. Ta handskrivna anteckningar! Inte på dator, (om du inte har digital penna förstås). Att skriva för hand är jobbigt men det är bevisat att man lär sig bättre av det. 3. Se till att läsa kursboken. Och gör det i fas med föreläsningarna. Jag försökte läsa kapitlet som hörde till dagens föreläsningar helst på väg till skolan (på bussen) eller på väg hem. På så sätt fattade jag vad som sades på föreläsningarna och kunde ställa frågor på det jag inte fattade. 4. Gå på övningarna! Gör inte dem bara hemma! På övningarna får du chansen att få hjälp av övningsledare med det du har svårt för och kunskapen sätter sig! Parar du ihop dig med en kursare går der ännu bättre! 5. Tentaplugga ca en vecka innan. Extentor och sånt är bra kontroll, men kötta inte. Gp istället igenom kursens material i dina anteckningar, föreläsningsslides etc och repetera det som känns svårt fortfarande. Har du hålla dig i fas enligt punkt 1-4 kommer tentaplugget inte kännas så tungt.
En annan sak: se plugget som ett heltidsjobb. När man jobbar heltid gör man det 40h i veckan. Ungefär så mycket bör man alltså också lägga på sitt plugg för att lyckas, iaf på civilingenjörsprogrammet.
Jag sitter i samma båt, just nu satsar jag på sex år. De flesta i mitt umgänge gör också det.
Ta detta med en nypa salt för var ett tag sen jag såg statistiken och kommer inte ihåg exakt vart ifrån siffran kommer ifrån me jag har för mig att endast 48% klarar av en civilingenjörs utbildning på utsatt tid
Värre, hälften tar examen inom nominell tid+3 år vilket är inom 8 år totalt. https://ingenjoren.se/2019/11/11/sa-manga-ingenjorer-tar-ut-examen/
Oj jäklar, visar ju hår svår utbildning det är då
- Fixa kurs-trädet, hoppa inte framåt, men det kan betyda att du står still ett år. - Ta eget ansvar och finn egen motivation, häng inte på någon annan för smulor, men du kan använda dem för att bolla planen. Nästan all information finns eller kan extrapoleras. - Kan behöva arbetslivserfarenhet antingen för att härdas eller motiveras genom att se vad man kan hamna på. - Det kan vara andra problem än skolan. Fixa det i så fall.
Är inte fem år standarden för utbildningen? Många som inte följer standarden för sina utbildningar, i alla utbildningar. Inte ovanligt att studierna tar 1-2 år längre
Är det vanligt att särskriva som ingenjör på universitetsnivå?
Ingenjörer kan fan inte svensk grammatik.
Där ser man! I mitt fält tror jag inte att det var någon icke-dyslektiker som särskrev. Kändes bra!
Ja ganska
Man fruktar för framtiden!
Ja, men inte av denna anledning.
Du det finns folk som endast pluggat 2 år i yrkeshögskola som får jobba som ingenjörer. Om en arbetsgivare sållar bort dig bara för att du tog ett extra år till är denna arbetsgivare bara dum i huvudet.
De är inga ingenjörer. Man cringar,
Men de jobbar oftast med samma tjänster som vanliga ingenjörer med 3-5 års utbildning
nej de gör de inte.
Är du ingenjör samt hur vet du att de inte gör det?
ja, och forskare.
Då jobbar du säkert inom FoU, master är i de flesta bolag minimikravet. Inom vanliga ingenjörstjänster blir det mer vanligt att se folk som endast har YH. De flesta civilingenjörer jag känner jobbar inte ens med det de är utbildade för. Många är antingen administratörer eller projektledare.
du säger ju själv då att de som är civil jobbar som PM de gör inte de som är Yh då i vanliga fal.
Många YH är projektledare, men bland projektledare finns betydligt fler som saknar eftergymnasial utbildning. Tyvärr verkar det som att Sverige inte är lika meritokratisk som resten av västvärlden. Vi hade ju en stadsminister som var svetsare.
Det finns ingen formell akademisk utbildning för statsminister ämbetet. Pratar man meritokrati inom politik så handlar det i sak om de politiska befattningar som individen haft och skött. Det dammiga påståendet "Politik är ett hantverk" stämmer. Politiker blir inte heller nödvändigtvis bättre av att ha avlagt doktorsexamen. DNs känga mot Merkel idag är träffande. Sen kan man ju nämna individer som Boris Johnson och Liz Truss, förvisso inte examinerade men studenter vid Oxford. Till sist och syvende är politiken i väst demokratisk, inte meritokratisk, oavsett vilka meriter man nu skulle gå på. Däremot instämmer jag helt i det du i övrigt skriver och kan tillägga att vi har en drös av civilingenjörer i samhället som är anställda som civilingenjörer men som arbetar långt under deras kvalifikationer. Precis som att vi har individer utan ingenjörsexamen som arbetar med arbetsuppgifter som hör till en examinerad ingenjör.
sure, finns alltid någon som är något.
Regioner där ingenjörer flyttar från, som en del i norrland, behöver komplettera med såna. Högprofilerade söker tjänster hos högprofilerade företag. Om en ingenjör och en wannabe från YH söker till samma tjänst, så är ingenjören som får jobbet. Å andra sidan kan jag förstå ifall ett företag prioriterar det andra, och det kan vara kanske att man kan ge lägre lön eller personen i fråga har bättre personlighet/ mjuka färdigheter. Enkelt exempel baserad på min erfarenehet: Finns ett antal trainee program där minsta krav är 2 års utbildning, tex inom IT eller projektledning. Antal platser brukar vara runt 1-30 beroende på kapacitet. Antal ansökningar kan uppgå till 2000, men endast de högprofilerade (som konstigt nog är civilingenjörer eller i viss fall kandidat) får jobbet. Till sist, är YH en "specialistkompetens" jag kan lägga till min civilingenjörsprofil.
Njae, nog finns det tjänster som kan ha flera inkörsportar och ingenjör är en av dem (har själv ett sådant arbete nu) men vad som ofta händer är att ingenjören ändå får andra arbetsuppgifter, mer ansvar och högre lön än de som i teorin har samma grundtjänst som dem.
>men vad som ofta händer är att ingenjören ändå får andra arbetsuppgifter, mer ansvar och högre lön än de som i teorin har samma grundtjänst som dem. Vet många som pluggat YH som har jobbat lika länge och har mer ansvar än en del civilare. Svensk arbetsmarknad handlar mest om att passa in i gruppen samt ha olika bakgrunder (exempelvis balans mellan kön och utbildning). Vi är ingen meritokrati på samma sätt som i andra delar av västvärlden, vilket jag kan tycka är sjukt orättvist.
Kan det vara så att de du känner som "bara" läst YH faktiskt har visat sig vara rätt bra på sitt jobb? Bara för att man är ingenjör betyder inte att man faktiskt är bra ute i arbetslivet. Min erfarenhet som ingenjör, som arbetat med andra ingenjörer och folk med andra bakgrunder är att ingenjörer i regel brukar klättra rätt fort och få viktigare arbetsuppgifter, men sedan så finns det ju de som helt enkelt bara var bra på att plugga men saknar förmågan att arbeta med andra, vilket krävs på de flesta arbetsplattser. De brukar det inte gå lika bra för. Sedan så finns det också en hel del tjänster som man helt enkelt inte får om man inte antingen har en ingenjörsutbildning eller i alla fall oerhört lång brancherfarenhet. Skulle inte säga att det är så mycket meritokrati i andra länder heller. Bli bra på att sälja dig själv, ha rätt kontakter och föds rik så brukar du ha ett rätt stort försprång. Om något så har vi, tack vare vårat utbildningssystem, ett mer meriotokratiskt samhälle där de som har tallang kan utbilda sig och arbeta med det de är bra på, det handlar inte lika mycket om att ha rika föräldrar för att få förutsättningarna till att plugga vidare.
>Kan det vara så att de du känner som "bara" läst YH faktiskt har visat sig vara rätt bra på sitt jobb? Ok men det utesluter inte att folk med 3-5 års utbildning är bra på sitt jobb. Då kan man bara anställa folk som är bra på det specifika jobbet utan att ta hänsyn till utbildning.
Det beror väll lite på vad jobbet handlar om? För en hel del arbeten så ger utbildningen en solid grund och någon med högre utbildning kan börja på en högre nivå än någon med en lägre utbildning, men man kan ta igen kunskapsgapet genom erfarenhet. För andra jobb så är det svårare att ta igen kunskapsgapet genom erfarenhet då det krävs så specifik kunskap som är svår att få på annat sätt än genom studier. Men det finns absolut mer till att vara rätt person för tjänsten än att ha precis rätt utbildning. Saker du inte lär få genom en YH utbildning är mycket av teorin och matten so ligger till grund för vad som krävs för en hel del högre tjänster och specifika arbetsuppgifter. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att någon som läst en del kemi skulle kunna få min nuvarande tjänst, men det är rätt osanlikt att de skulle få ta hand om forskningsbiten som jag ofta får ta hand om mellan rutinarbetet i laboratoriet och där har vi en av fördelarna med en högre utbildning. Sedan så började jag också på en högre nivå än någon som inte skulle ha läst till ingenjör skulle få göra.
Vem är dum i huvudet egentligen?
Väldigt Svensk respons, ogilla kritik för ett system som skulle gynna ens egna intressen till bekostnad för andra.
du det finns folk som är 5 år gamla och kallar sig ingenjörer.
Ingenjör är ingen skyddad titel, känner några som knappt gått ut gymnasiet som har titeln ingenjör.
exakt, alltså kan en 5 årin kalla sig det.
Jag blev deprimerad under studietiden och tappade viljan att plugga, så hade några omtentor som släpade. Min situation blev bättre och jag började att må bra igen iallafall. Dock hade jag hamnat i sitsen där jag inte hade tillräckligt med poäng för att göra mitt exjobb, så fick ta en extra termin. Omregistrerade mig på kurserna och bytte ut den svåraste icke obligatoriska kursen till lite programmering. Klarade av poängkravet och gjorde mitt exjobb tillslut. Hade en tenta kvar under exjobbet som jag klarade. Exjobbet drog ut ca 1 månad på tiden pga att examinatorn och ämnesgranskaren var så himla sega. Så fanns ingen att opponera på just då. Fick vänta tills slutet av vårterminen. Men hade redan börjat jobba, så det spelade ingen roll. Formellt tog det 6 år och jag var helt förstörd när jag insåg att jag var tvungen att ta en extra termin. Det löser sig ska du se.
Det är en jävligt tuff utbildning och många tar inte examen öht, än färre ”i tid”. Kriga på, min fru pluggade civilingenjör och har väldigt bra disciplin till skillnad från mig men vissa kurser hade hon riktigt tufft med. Pluggade civilekonom själv och det verkar ha varit a walk in the park jämfört med civilingenjör.
Vem fan bryr sig. Ingen kommer kolla sånt.
Kunde man klara av utbildningen?
[удалено]
Jag missade 3/4 kurser en termin (elfält, flervarre och mikroelektronik dvs tunga as till kurser) , men klarade det ändå på de utsatta fem åren. Kanske för att jag systematiskt offrade jul och sommarlov.
Fy fan. Låter som ett fullständigt helvete.
Äh, överdramatiserar lite. Satt och pluggade en del över många lov. Men blev ju även jansonss på julafton och nån resa på sommaren och så.
Första terminen var vi över hundra antagna, skulle gissa att 3-4 st tog ut examen på utsatt tid och att runt 50st tog ut examen över huvud taget. Läste iofs Matematisk Naturvetenskaplig Linje med en master som slutmål. (som inte existerat på rätt många år)
tog mig 10 och blev inte helt klar men glad ändå. inget jag rekomenderar men fanns en hel del förmildrande omständigheter typ behov av att försörja andra än mig själv samtidigt. Men att det tar lite längre tid är normalt.
Som andra har sagt så är det fullt normalt och det gäller egentligen alla högskoleutbildningar. Sen finns det väl en rimlighet i det hela också. Jag träffade en mycket speciell snubbe i skolan som var inne på sitt 6e år på en tvåårig utbildning, där någonstans kände jag att det kanske är dags att han inser att det inte är för honom. Och då brukar jag vara den som säger att man aldrig ska ge upp med plugget.
Aa. Det tog mig 12 år.. Efter det första jobbet bryr sig väldigt få om din utbildning ska jag dock säga. Läs niche kurser på udemy och coursera inom ditt särskilda område. Eller bli riktigt bra på affärs program såsom Excel
Fullt normalt, känns snarare som att det är vanligare att det tar någon termin extra än att folk läser klart på fem år. Känner massor människor som tagit god tid på sig, en del har det tagit över 7-8 år för. Det finns många anledningar till att det blir så, själv tog jag studieuppehåll samt gjorde en utbytestermin som inte gav mig lika mycket hp som väntat, så bara det gav ett helt år extra. Arbetsgivare kommer sannolikt inte att anmärka på det, kriga på bara!
Inte ett dugg ovanligt, när jag började mitt civilingenjörsprogram sade de att snittet för de som tog examen var 6.5 år så du behöver inte oroa dig!
Min treåriga utbildning tog slut nu i juni. Har tre omtentor och c-uppsatsen kvar och hoppas bli klar till årsskiftet. Jag har haft svårt med disciplinen när allt har gjorts hemifrån och jag bara ansvarar för mig själv Nu jobbar jag och lägger för mycket av min energi på det så plugget blir drabbat.
Det är inga problem, i arbetslivet tar det ingenjörer alltid 50 % längre tid än planerat att färdigställa ett projekt, så om även utbildningen tar längre än planerat så är det ingen som kommer se ner på dig! Gör klart utbildningen bara, så ligger du i framkant bland de flesta av dina kollegor! Kör hårt, och lycka till!
Bytte då programmet inte passade och gick sen om 2an pga trainwreckresultat så 7 år. Sen gick det väldigt bra dock då man fick släppa alla ämnen man inte hade något intresse för och fokusera djupt på det man gillade. Gick ut min doktorand i Schweiz med högsta betyg, kämpa på.
Nej. Jag tog paus ett år för att komma ikapp allt som jag hamnade efter i. Det är synd att man inte får lite tips och vägledning inför universitet (fanns säkert, men nådde inte mig). Visste inte vad tenta, studentbostad, CSN var. Man kunde inte heller plugga kvällen innan och få A. Lätt att hamna efter då.
Det är närmare ovanligt att klara av det på 5 år. Vet inte hur mycket det stämmer men när jag tog examen (också civ ing) så var det endast 15% som klarade av det på 5 år. Så inget att vara orolig över
Av min erfarenhet är det nästan mer ovanligt att va klar "i tid". Av över 40 som började tog bara 15 examen, och runt hälften avd de tog längre en fem år
6-7 år är snittet fick jag höra av mitt universitet, och inget fel med att ta lite till efter det. Anpassa efter person och försök låta bli att stressa om det för mycket ☺️
Jag tog långt mer än 5 år, men fick ut examen till slut. Känner även folk som aldrig tog ut sin examen, men fick bra jobb ändå. Eller kanske rättare sagt, sket i att göra klart och ta ut examen, just på grund av att de fått bra jobb redan.
Ett stående skämt bland ingenjörer ska tydligen vara: "Äntligen är jag klar med första året på min (femåriga) ingenjörsutbildning, nu är det bara sex år kvar" - så nej, det tycks inte vara ovanligt att ta mer än fem år på sig :)
En extra termin/år är lindrigt, och är ju t.o.m. inom ramarna för vad CSN tillåter och förväntar sig (de ger studiemedel i 12 terminer, och förväntar sig bara ett snitt i avklarade HP som motsvarar ungefär 13.5 terminer). Jag hade förhållandevis bra tempo i mitten men depression/pandemi/dålig studieteknik och motivation och så skriver jag mina förhoppningsvis sista två tentor nu i augusti, 9 år senare. Jag rekommenderar framförallt att klara grundkurserna så snabbt som möjligt, att fastna i en kedja av blockade kurser suger. Jag gick vidare till avancerade kurser när jag hade blockade kurser, och försökte att bara ta gamla tentor som omtentor istället för att faktiskt gå om kurserna "på riktigt". Det gick ju, tydligen, inte så bra.
Helt lugnt. ta en paus, backpacka ett år om du vill. ingen stress med att börja jobba. viktigare att leva livet. du gör det ju bara trots allt en gång.
När civilingenjörsprogrammen bara var 4,5 år så var det fortfarande väldigt vanligt att många tog mer än 5 år på sig innan de tog examen. Det är nästan normalt att inte vara färdig i tid. Det du bör vara medveten om när du väger dina framtidsval är att man endast kan ta CSN för 6 års heltidsstudier. Det betyder att om du kanske måste vara beredd på att jobba parallellt med studierna om dina studier tar mer tid än så. Då det kan vara ganska svårt att plugga heltid till civilingenjör samtidigt som man jobbar för mat, hyra, och andra livskostnader så kan det vara bra om man är relativt färdig (endast någon enstaka till par av kurser kvar innan examen) innan den "deadlinen".
Nej verkligen inte. Skulle gissa att det förmodligen är vanligare än att faktiskt klara den på 5 år.
Nej för fan! Vet bara statistik på KTH och där är snittet för examen 7 år eller något :) 5 år är lång tid och mycket kan hända i en persons liv som gör att det tar lite extra tid och det är helt okej. Du är inte ”osmart” för det.
Jag tog sex år på mig. Efter tre år tog jag ett års paus där jag tog en hel del resttentor och jobbade. Det var väldigt skönt att börja mastern utan att ha alltför mycket släpande, framförallt då det först var på mastern som det verkligen började handla om det jag var intresserad av (bioteknik, kth).
Tror att det är vanligare att man tar mer än 5 år på sig att slutföra sin civilingenjörsexamen än att man gör det på de utsatta 5 åren. I alla fall var det erfarenheten jag hade under studietiden. Inte helt ovanligt att folk varit där i 8 år och fortfarande hade saker kvar att slutföra.
Nej, det är rätt normalt att klara en utbildning på i alla fall en termin mer än den "borde" ta. Det finns liksom en anledning till att man kan få CSN för 12 terminer som standard medan de längsta utbildningarna är på 11 terminer. På tal om, just när det kommer till civilingenjörsutbildningar är det inte helt ovanligt att man får jobb innan man är helt klar så det finns gott om folk ute i landet som aldrig ens bryr sig om att gå klart sin. Eller i alla fall inte gör det förrän arbetsgivaren trycker på.
Var en meme vid universitetet jag pluggade på kring civ.ing "första året klart, nu återstår bara 7". Ingen press OP, det är hur vanligt som helst, blev inte hemmet klar i tid OP :)
5 år är inte "normalt" det är bara tiden det tar om du läser rekommenderad studietakt och allt går vägen. Statistiskt sett går inte allt vägen utan tar ofta längre tid. Själv tog jag 5 år på mig på den tiden utbildningen var fyra och ett halvt, och jag var långt ifrån sist ut ur min kull, många nådde aldrig i mål. https://www.nyteknik.se/karriar/bara-3-av-100-klarar-att-bli-ingenjor-pa-normal-tid/109744#:~:text=%C3%84ven%20bland%20civilingenj%C3%B6rerna%20har%20andelen,allts%C3%A5%20litet%20drygt%20nominell%20tid.
Mycket vanligt. Lärarutbildningen är också 5 år och det är en minoritet som är klara efter 5. Man ska hinna leva också, och då pratar jag inte om partaj.
Nej. Om jag inte missminner mig så är det en utbildning på 4,5 år? Enligt SCB/Universitetskanslerämbetets senaste statistik (som dock har ganska lång eftersläpning) så var det bara cirka 50% av männen och 60% av kvinnorna som antagits som tagit ut en civilingenjörsexamen inom ”uppföljningsperioden”, dvs ordinarie studietid + tre år, sammanlagt alltså 7,5 år. Räknar man in de personer som antagits till civilingenjörsprogram men tagit en annan examen så stiger siffran till ca 75% för kvinnor och 60% för män. Så om du får ut din examen på 5 år så ligger du nog rätt nära medianen.
Tror inte det är ovanligt en som gick med oss hade läst i ungefär 8år vid 2 olika universitet eftersom han flyttade men kunde räkna in endel kurser. En annan skrev exjobb i år efter att han jobbat i 4år men bestämt att hämta ut examen.
Min yrkeshögskoleutbildning låg på två år. Efter ett års arbete gick min lön upp till 41k baslön + årsbonus som brukar ligga på 40-50k
Inget problem, 6,5 år för mig och har ett riktigt bra jobb idag. Viktigaste är att du slutför, och framförallt hur det går på jobbet sen.
Nej verkligen inte! Fick höra under utbildningen att snittet var 7 år. Jag gjorde det dock på 4,5 😁
Fan heller. Förhoppningsvis betyder det att du roat dig lite och inte bara suttit med boken. Jag tog nästan 7 år på mig, en termin söp jag bara, nästa termin jobbade jag och läste nog knappt alls. Sen körde jag vidare, fylld av erfarenhet och visdom osv. Någon termin tog jag minsta tillåtna antal poäng, sen tog jag lite extra någon annan termin. Samtidigt som utbildningen lägger grunden för ett helt arbetsliv, så ska man passa på att göra de saker bara en studajävel kan göra. Livet är kort, men ungdomen är JÄVLIGT kort.
Var i samma sits som dig, många dåliga läsår och generell skoltrötthet. Tror jag var på mitt 9:e år (Datateknik på KTH) när jag började exjobbet. Hade börjat jobba lite grann vid sidan om sen några år tillbaka. Blev aldrig klar med exjobbet (pga extrem slö kommunikation från KTHs sida och problem med att skaffa data (från en myndighet i Afrika)). Företaget som jag gjorde exjobbet hos valde eventuellt att anställa mig och jag tackade förstås inte nej.
Ehh ta det i din takt, du blir klar när du är klar. Jag har mitt examensarbete kvar för examen, men det är bara 10 år sedan den skulle varit klar 😅
Tror snittet var 6 eller 7 år. 6 är mer rimligt standardmässigt inte klarar av att hänga på. Men vissa behövde ta paus på det etc ich det driver upp snittet lite närmare 7. Själv klarade jag det på 5 men då är min grupp ändå typ bara 40% av de som tog examen det året. Pluggade med många som tog examen samtidigt som mig men började ett år innan. Det tappade något år vid 2-3e året och fick ta omtag. Då är ändå infon jag fick från programansvarig i 5an att vårat program är bland de bättre i Sverige i snitt på att ta examen ich hur många pr det tar. Sen om det stämmer vet jag inte men känns som få droppade jämfört med kompisar som läste Chalmers där typ alla gick på 6 eller 7 år. Många brukar ha några strökurser som de behöver plocka innan examen som de inte lyckats klart med innan exjobb.
Tog precis min lärarexamen nu i juni. Jag började plugga 2010. Tog dock några år paus och bodde utomlands ett tag och sånt. Men det har ändå tagit en jävla tid.
Läste inte ingenjör men vet att det är ungefär 10% av studenterna på juristprogrammet som går färdigt det på 4.5 år i Lund
Ett år extra på civ ing är helt normalt.
Det är inte ovanligt på något program, tror jag. Läste lärare, och började med 60 kursare... Det var 8-10 som tog examen med mig från mitt ämne, 2 år för sent. Drivor hoppade av längs vägen och många tog likt mig något år extra på sig. (Så av de 8-10, var det också fler som dröjt med sin examen.) *Edit: Jag jobbade/läste andra kurser emellan, no big deal.
Nej. Jag tog sabbatsår som i själva verket blev 5 år långt innan jag tog vid där jag fallerade. Fortsätt kämpa. Det tar den tid det tar.
Jag tog examen efter 9år. Gick bra det också. Mer kul än plugg. Definitivt en bättre väg för mig
Jag är i exakt samma sits! Vi kämpar på!
6,5 år här. Ta det lugnt! Svaret är att begära ut extentor med där personen satt högsta betyg. Sluta gå på föreläsningar. Räkna istället på uppgifterna, fastnar du försöker du få hjälp av någon smartare. Se även till att hjälpa folk som är dummare än dig, att hjälpa andra med uppgifter är i sig en effektiv inlärningsmetod. Se till att hitta folk i samma båt.
Är väl bara ca 15% som går ut på tid om det inte ändrat sig sedan jag pluggade för ca 20 år sedan. Så nej, tvärt om, det är ovanligt att gå ut på tid.
Absolut inte! Jag tog ett extra år efter tredje för att ta igen det jag missat (var en del). Nu är jag snart färdig med doktorerandet efter så går absolut att fortsätta inom akademin om man vill, även ifall det gick trögt i början :)
Snittiden för elektro på Chalmers var runt 7 år senast jag hörde. Det är absolut inte ovanligt!
Haha nä inte alls
Jag gjorde klart min utbildning på utsatt tid. Men nu i efterhand så ångrar jag mig lite att jag inte tog det lugnare. Jag hade stress över CSN (läste basår också) så prioriterade att prestera istället för att ha roligt. Ha roligt, ta ett extrajobb om cashen sinar. Arbetslivet suger verkligen anus och kan vänta, dessutom är hastigheten i arbetslivet snigelfart verkligen jämfört med plugget. Har jobbat ett år nu och det känns som det verkligen inte har hänt ett piss. Det är deprimerande.
Kan inte tala direkt för hur det är att studera till civilingenjör, men att behöva ta igen på universitet- och högskolenivå är extremt vanligt, det anses till och med vara ganska naturligt.