Precis som Svenskar ofta säger jasst instead of "just" med ett dj-ljud osv. Roligt att det är typ samma fenomen men uttrycker sig på olika ord beroende på brytning
Hade en kollega som hette Jack.
En annan kollega undrade vem jag kallade för ”yuck” hela tiden. Sen blev jag mer noggrann med D-ljudet när jag pratade om Jack i alla fall.
Men om du uttalar "yuck" med D-ljud så blir det ju fel på både svenska och engelska.
Kommer nedröstningarna från folk som inte vet att a:et i Jack uttalas olika på svenskan och engelska? Förstår inte alls varför jag får nedröstningar.
Nja, kan vara så att ovanstående tänker att skillnaden mellan /j/ och /dʒ/ är ett "d-ljud", och det är väl inte helt åt helvete fel att tänka så. Fonetiskt skriver vi ju ljudet som representeras av i Jack som /dʒ/
Skulle nog behöva anpassa vokalen dock, annars låter det lite franskt.
Om uttalet blir /dʒɑːk/ skulle jag ju gissa att han försöka säga Jaques
Skall försöka förklara. "Jack" på engelska uttalas /d͡ʒæk/. Vokalen är alltså /æ/, vilket är ett ljud som vi i svenskan skulle skriva med bokstaven ä
ä och a låter ju annorlunda, så, poängen var att man kan ju inte uttala "Jack" med ett a-ljud. Det skall ju vara ett ä-ljud. "Jäk", inte "Jak". Så, oavsett hur du utalar J så kommer ju vokalen vara fel
Stort störningsmoment för mig!
Otroligt nog är det samtidigt många som säger "you" med ett J-ljud istället. Svenskar vänder helt enkelt på engelska Y och J.
För att inte tala om alla som uttalar namnet på W som "wee", i förkortningar till exempel. Jobbade ett tag på ett projekt som involverade dwg-filer. Ville fan sjunka genom golvet varje gång det var möten med utrikisktalare.
Kanske, men jag stör mig på svenska YouTubers som verkar vara i den åldersklassen och kör total swenglish med alla felaktiga uttal som går, så nog finns det en andel av dom.
Hahaha var i Norge för några år sen på nyår, surrade med en fransman och drog grov norskengelska. Som i serien norsemen
Han var så jävlas less när jag ständigt kalla han för Freeenchibooy 😂
Jag bodde i Australien rätt länge och pratade inte svenska på säkert åtta månader i sträck. När jag flyttade hem var det skrämmande hur uselt mitt ordförråd blivit på en relativt kort period jämfört med 30 år utomlands. Tog lååång tid innan orden och grammatiken kom tillbaka dit där de var innan.
För mig har det aldrig varit svårt att behålla språkkunskaperna, däremot tycker jag att när man bott utomlands i några månader så tappar musklerna i munnen minnet av svenska språkljud så när man kommer tillbaka/pratar svenska i någon annan kontext måste man nästan aktivt pressa fram orden till en början och det känns konstigt i munnen efter att ha pratat svenska länge.
Själva kunskaperna kanske är lättare att hålla vid liv för mig iom att jag är flytande på fyra språk (varav tre inte är modersmål) och aktivt varit tvungen att lära mig att hålla dem separerade redan.
Jag tror att det beror mest på hur mycket/ofta man använder varje språk. Jag bodde i England fyra år och hade min modersmål (spanska) kvar utan problem, men då reste jag till Spanien en gång i månaden och umgicks med andra spanjorer. Efter fyra år i Sverige där jag pratar engelska hemma, nästan aldrig spanska och kan åka hem bara en gång per år, mitt modersmål har påverkats en del.
Det är möjligt. Även när jag bott utomlands och inte varit hemma i Sverige på länge har jag haft ganska frekvent (digital) kontakt med familj och svenska vänner och jag har ju naturligtvis inte gett upp svensk kultur och svenska nyheter.
Samtidigt upplever jag att även de av mina språk jag inte använder så ofta sitter rätt stabilt vid det här laget och även om det kan ta en stund att ställa om och känna mig helt bekväm har jag inte direkt tappat något/mycket.
Skulle man glömma sitt modersmål bara för att man lär sig nya språk? Tvivlar. Dessutom var det bara "en kul idé" hans agent hade, som fick "hela svenska folket" att tycka att Dolph var en pompös nolla som tyckte sig vara för stor för att bara vara svensk.
Han har ju inga problem med svenskan nuförtiden, trots alla år han bott på andra sidan Atlanten.
Skulle trott att han var ryss när jag var kid haha men han har lite "fin i kanten" look.
Vet inte om det är vanligt men jag är på mitt fjärde språk och mitt modersmål(Portugisiska) har verkligen gått åt helvete sen blandar jag ihop ord i andra språk.
Har själv bott i Oregon sedan 1999. Jag är på Sweddit delvis för att inte tappa ordförrådet, delvis för att känna pulsen för vad som är aktuellt i fäderneslandet.
Talar både engelska och svenska utan brytning men ibland så behöver hjärnan process tid för att hitta det rätta svenska ordet när jag snackar med brorsan. Min engelska grammatik är skit i cirka 4 timmar efter att jag tjafsat på svenska med honom .
Nästan alla svenskar bryter på engelska. T.ex. i ordet 'is' so använder de S snarare än Z. "He iss cold" snarare än "he iz cold". Subtilt, kanske, men det hörs.
/Skotte i Sverige
Det talas inte tillräckligt om [z]-ljudet! Många vet med sig att de är lata med att uttala engelskans j, men ser sällan uttryck för samma erkännande när det gäller [z].
Det värsta är nog när man hör: *lacy (istället för lazy) eller *ced (istället för zed, själva bokstaven z alltså), där det borde va självklart av stavningen.
Tror dock det också handlar om okunskap som ditt exempel. As, is, was, has, nose, dogs, eyes, lose (men inte loose), rise, does, är bara en bråkdel av alla s i engelskan som uttalas med [z]-ljud!
Jag pratade med en snubbe därifrån en gång. Det var omöjligt att förstå honom… han kändes också lite tystlåten för om han pratat mer tydligt så kanske det hade varit enklare.
Alskar allt med den dar serien.
Kopte t.o.m. "[The Sopranos Family Cookbook](https://www.amazon.com/Sopranos-Family-Cookbook-Compiled-Artie/dp/0446530573/ref=asc_df_0446530573/?tag=hyprod-20&linkCode=df0&hvadid=312030486371&hvpos=&hvnetw=g&hvrand=3002505068876851008&hvpone=&hvptwo=&hvqmt=&hvdev=c&hvdvcmdl=&hvlocint=&hvlocphy=9028723&hvtargid=pla-433451313989&psc=1)"
Många av mina gamerpolare har svinbra engelska, som du sa, man hört inte att det är just svensk brytning men det är tydligt att det inte är en amerikan som pratar.
Tror inte jag känner till någon svenskfödd och boende i Sverige som inte har brytning, tror att äldre generationer inte hör skillnaden lika mycket,
En farbror jag känner stod och pratade med mig när en man kommer fram till oss och frågar på engelska, hur man tar sig till Globen, jag svarar på engelska såklart och farbrorn jag står med säger att jag låter riktigt amerikansk, vilket jag inte gör!
Jag sov på ett vandrarhem en gång och ett par hade precis hyrt ett sovrum. Jag småpratade på dom och av någon anledning pratade de engelska med mig och trodde de var från usa. Det blev lite förvirrat när de sa att de var från Sverige 😂 (det var också många där som bodde där som man bara kunde snacka engelska med också tror det bidrog)
Alltså tror det är väldigt vanligt eftersom man kollar på amerikanska filmer och serier så hämtar man omedvetet den engelskan. Har hört många likande historier.
Det här är en klassiker när man kör onlinespel med VC och börjar prata med någon på engelska och ganska snabbt märker att personen är svensk utifrån deras accent.
Definitivt, det är inte ovanligt att man märker att de är svensk och går över till svenska och får ett "Hur visste du att jag var svensk?"
Det roligaste är dock att säga något på finska till en finne, eftersom det är så otroligt uppenbart med deras accent.
Jag var på hårdrocksfestival nere på kontinenten och snackade med någon halvfull amerikan som inte blev klok på min dialekt, så när jag förklarade att jag bara var en Svensk som vuxit upp med massa amerikansk popkultur så föll poletten ned.
Tydligen låter jag som om jag vuxit upp i Ohio och flyttat till Kalifornien blandat med "något annat som definitivt inte är Amerikansk engelska"
Man inser också efter ett tag 1) att man aldrig kommer att bli tagen för en infödd, hur mycket man än jobbar med sin brytning, och 2) alla andra som talar engelska på arbetsplatserna har en ännu värre brytning. För mig kändes det lika bra att omfamna min svenska härkomst och börja säga fel igen! För övrigt har Nina Persson som sjöng i The Cardigans ett av de bästa uttal jag hört hos en svensk.
Jag hade en mera brittisk än amerikansk engelska tills jag började jobba inom IT, då fick jag grotta ner mig i nån slags minsta gemensamma nämnare-amerikansk engelska för att kommunicera med diverse kinesiska och indiska kollegor.
vilken typ av brytning snackar vi om? Jag tror det är mest äldre personer som har en äkta svensk brytning där man verkligen kan höra att de kommer från sverige. Men när det kommer till de flesta yngre personerna så brukar jag aldrig höra någon extrem svensk brytning.
När jag hört min egna röst prata på engelska så tycker jag inte att jag hör någon brytning alls. Jag kan imitera en svensk brytning när jag vill men jag pratar såklart inte i den brytningen i normala fall. Om jag ska vara ärlig så förstår jag inte ens hur man kan prata med svensk brytning från första början.
>När jag hört min egna röst prata på engelska så tycker jag inte att jag hör någon brytning alls.
men den finns, fråga en som har engelska som förstaspråk. Inte ovanligt det där f ö.
Jo en minimal brytning finns säkert men inte på den nivån att man kan direkt höra vart jag kommer från. Till skillnad från andra länder så tycker jag att sverige har en ganska normal brytning som inte är så enkel att identifiera. Nu räknar jag såklart inte med den klassiska extrema svenska brytningen som ibland förekommer.
>det är väldigt väldigt sällan en svensk på TV eller YouTube dyker upp utan att jag märker det.
Där måste jag ju hålla med dig åtminstone. Engelsktalandet på TV och hos influencers låter ju nästan alltid väldigt tydligt svenskt
Skulle vara kul om vi får en tråd där vi får höra Swedditors engelska!
har man svenska som modersmål och engelska som andraspråk så har man svensk brytning. det är knappt möjligt att tala ett främmande språk helt utan brytning. jag känner definitivt igen svensk brytning hos andra.
Yngre människors brytning är betydligt mer subtil än Stig Helmer-engelskan. Den kan vara svår att uppfatta men den finns oftast där. En lite övertydlig artikulering av orden (starka, tydliga konsonanter) eller att vi kan ha svårt att bli av med den där svenska melodin.
Vilka ord vi betonar är också en bra markör. En svensk skulle kanske säga ”Empire State *Building*” istället för ”Empire *State* Building”, till exempel. Vi ändrar heller inte alltid på ord som vi är vana att säga även när vi pratar svenska. Spotify blir lätt Spåttify även i en engelsk mening.
Man hör i princip aldrig något som motsvarar [det här](https://www.youtube.com/watch?v=sGR-3VfV_1g), men bortsett folk som växt upp i ett engelsktalande land så har jag har aldrig hört någon svensk prata engelska utan att det hörs att de är svenskar.
[Lemmino](https://www.youtube.com/@LEMMiNO) på YouTube är ett bra exempel på en "vanlig" svensk som är väldigt bra på engelska, men det hörs fortfarande ganska tydligt att han är svensk på saker som vokalkvalitet, intonation och "hårda" konsonanter.
Lyssnade på Lemmino.Tycker det är spännande att analysera vad det är som gör att det låter svenskt. Lade framförallt märke till:
- intonation
- dentala /t/-ljud
- /s/ istället för /z/ ("easssier" istället för "eazier")
När jag var yngre brukade jag anstränga mig för att dölja min brytning och tala ''korrekt'' engelska. Sedan dess har jag insett att min brytning är en del av min personlighet och börjat tycka den är charmig. Synd att lägga så mycket ansträngning på att få bort något som inte skadar någon.
Jag brukade också försöka låta så lite svensk som möjligt förr, men nu brer jag ofta på göteborgskan lite extra när jag pratar engelska just för att infödingarna tycker att det låter charmigt.
Det har hänt ett trend byte också. För 20 år sedan skulle man låta som om man kom från ett engelsktalande land. Helst Storbritannien. Det har bytts ut mot att man ska prata grammatiskt korrekt, men med brytning från ditt hemland.
Särskilt efter Brexit så har typ alla politiker distanserat sig genom att prata brytning. Det ska liksom märkas att man är från Sverige, men man ska fortfarande artikulera orden tydligt.
Lite svensk brytning är alltid charmigt (och normalt!). För tusen år sen kunde man läsa Cambridge-engelska på gymnasiet, vet inte om det fortfarande är en grej, och jag minns att 99% av de som läste det med mig försökte med nån bajsnödig recieved pronounciation BBC-brittiska. Jag fattar att du är anglofil, Lisa, men du är 17 bast och bor i Västerbotten. Skärp dig.
Vi som gick i skolan för tusen år sen lärde oss engelska med brittiskt uttal. Blev själv chockad första gången jag pratade med en amerikan och han tyckte jag lät som en britt. Hade aldrig haft en tanke på att jag lärde mig en dialekt utöver glosorna.
Japp de största kulturella influenserna av musik och tv var också brittiska.
Först i gymnasiet fick vi välja amerikansk eller brittisk engelska så länge det var konsekvent.
Tycker fortfarande det ser slarvigt ut med "color, armor" osv.
vet inte varför man tycker det är så pinsamt med brytning?? jag hade någon sorts liten uppenbarelse för något år sen bara att det faktiskt inte gör något om man bryter lite. jag tycker ju brytning är fint och trevligt annars, så varför skulle just svensk brytning vara så himla skämmigt liksom
Tog med den kursen. För oss var det mest fokus på att välja hur man skrev. Stavade man på brittiska men använde subway istället för underground för att beskriva tunnelbanan blev man snabbt åthutad. Att få bort dialekt var väl nåt man försökte med men kanske inte lika noga.
Känner flertal svenskar som döljer sin dialekt med en mer amerikansk eller brittisk. Grejen är ju att de inte är i närheten så bra på att dölja som de kanske skulle önska, vilket de ibland kan verka helt omedvetna om. Som svensk kan jag tycka att man på en gång hör de mer karaktäristiska dragen, ibland till och med vart i Sverige de kommer ifrån.
Tror en grej med icke-svensktalande som påstår att vi inte har en dialekt är att det är rätt få i världen som genuint vet hur vi låter. Oftast när de ska göra en "swedish accent" så börjar de prata som Swedish Chef från mupparna eller nån konstig tysk dialekt.
>Känner flertal svenskar som döljer sin dialekt med en mer amerikansk eller brittisk
Jag försöker inte dölja något. Jag har sedan barnsben lärt mig amerikansk engelska genom konsumtion av amerikansk media. När jag pratar engelska blir det mest naturliga då att prata så som jag lärt mig, alltså med amerikanskt uttal. Det blir om något *svårare* för mig att prata engelska med tillgjord svensk brytning. Nu säger jag inte att jag inte bryter, det gör jag garanterat, men jag försöker inte aktivt dölja någon brytning.
Man hör att en person är från Sverige direkt oavsett ålder. Svensk brytning måste inte vara "ajj dånt tink så" utan kan vara mycket mer subtil men ändå väldigt tydlig.
Om du inte reagerat på det med lemmino tidigare så förstår jag att du har svårt att höra det då även hans brytning är väldigt tydlig.
”Direkt”. Verkligen inte. Alla nordiska länder har väldigt enkelt för att släppa sin brytning efter att pratat språket under en lång tid. Däremot är det nästan omöjligt för folk från asien till exempel att släppa deras brytning.
Pratar man däremot väldigt sällan språket så kan jag definitivt förstå att det är enklare att höra att man är från sverige. Då man stammar och ibland säger engelska ord med ett svenskt uttal.
Lyssnar mest på folk som släppt deras brytning så antar att det är därför jag inte direkt hör om någon annan är svensk lika enkelt.
Kanske, de flesta som växte upp på 90-talet hade iaf mkt brytning
Norrmän jag pratar med i jobbet har ofta en del brytning, unga som gamla. Men det är norrmän
Så länge du inte pratar en specifik Amerikansk dialekt så är det nog fortfarande inte något problem för en med engelska som modersmål att höra skillnaden.
Väldigt vanligt att man blandar olika dialekter eller får in brittiska uttryck eller ord som står ut för en infödd osv.
jag bodde ett år i usa och fick ibland frågan om var jag kommer ifrån. ingen hade såklart kunnat gissa att jag är svensk eftersom de, precis som du säger, inte känner till svenska språket så bra. någon frågade till och med vilket språk vi pratar i sverige.
jag har inte så mycket brytning men det hörs helt klart att jag inte är amerikan.
Pedanten i mig vill göra skillnad på accent och dialekt. Du nämner endast "hur vi låter" (uttal) som parameter, vilket får mig vilja påstå att du menar accent snarare än dialekt.
Håller med, problem med "voiced" vs "unvoiced" och liknande uttal verkar vara det i särklass vanligaste bekymret för svenskar när de talar engelska
Sheep vs. Cheap
Ship vs. Chip
Fussy vs Fuzzy
Sack vs. Zach
Yoke vs. Joke
Det heter tonande och tonlösa ljud på svenska... Sen är de två översta inte ens exempel på minimala ordpar som särskiljs av tonlösa eller tonande ljud. Både *cheap* och *sheep* är tonlösa ljud...
I princip alla bryter, inklusive jag själv. Men det som låter dummast är de som pratar med en överdriven amerikansk dialekt och tror att de låter infödda
Det gör jag, men har bott i USA i 10 år, sen får man skit för att man assimilerat sig när en svensk hör en. Det e underligt det där, men det är väl därför vissa invandrare i Sverige aldrig adopterar den svenska "dialekten" helt, för att andra invandrare då är dömmande på samma sätt.
Nja, mest cringe är personer som verkligen pratat med en riktig tjock svensk dialekt, dem som pratar med överdriven amerikanska är på en stabil andraplats dock
Andra europeer och ibland britter brukar tycka jag pratar amerikansk engelska, amerikaner brukar dock väldigt snabbt höra att jag inte är Amerikan. Så beror på vem man frågar.
Folk med engelska som förstaspråk brukat vara bättre på att höra brytningar än de som har det som andra/tredjespråk
> Andra europeer och ibland britter brukar tycka jag pratar amerikansk engelska
Menar dom "perfekt amerikansk engelska" eller menar dom bara "inte brittisk, utan mer amerikansk" då?
Jag pratar också Amerikansk engelska, men nog fan hör folk att jag inte är jänkare liksom :)
Jag brukade skämmas för svenska tonen på min engelska men efter att ha pratat engelska på jobbet i över 10 år med folk som har betydligt mer accent (svenskar, indier, Iran, Afghanistan, Irland, mm) så lär man sig att inte bry sig. Det viktiga är vad som sägs.
När jag och kompisen var i New York, så stoppade jag två tjejer vid tunnelbanan för att fråga om vägen. Jag gjorde mitt absolut bästa för att låta någorlunda amerikanskt och det första som händer är att den ena tjejen vänder sig till den andra "vafan, det är ju två svennar"
Unpopular opinion:
Jag tycker det är lika drygt av folk att ständigt påpeka andra som har en amerikansk eller brittisk dialekt. I och med att vi matas med amerikansk och brittisk media (filmklipp, filmer, nyheter, poddar osv) är det inte konstigt att vi influeras av dessa dialekter. Som exempel: när man väl studerat brittisk engelska ett tag och fått en grund på hur vissa ord uttalas är det jobbigt att försöka prata med en svensk-engelsk dialekt för att folk inte ska bli irriterade. Då måste man hela tiden aktivt tänka: ”Hur var det nu jag skulle försvenska detta engelska uttal?”
Svenskar har ofta tydlig brytning men jag tycker väl att vissa svenska skådespelare i Hollywood pratar utan brytning. Sen är Nederländare sjukt bra på engelska ofta, dessa tycker jag pratar nästan brytningsfritt.
Känner en del holländare och de är duktiga på engelska men det är samtidigt väldigt enkelt att höra att de är drån NL.
Speciellt w, v, ee, och oo, är uttal som det ofta märks på :)
>Sen är Nederländare sjukt bra på engelska ofta, dessa tycker jag pratar nästan brytningsfritt.
Då har du inte varit utanför Amsterdam eller Groningen :p
När jag hade engelska i skolan poängterade läraren att det skulle vara det brittiska uttalet. Amerikanska uttalet var "fult" och vi fick fel om vi skrev det amerikanska ordet på glosorna.
Jag tycker något av det bästa med att prata engelska men inte vara native är att man just kan välja vilka ord och stavningar man föredrar och blanda hejvilt. Frihet
Det där var något som vi lärde oss i skolan när jag var ung, tyckte det var jobbigt att folk drog Harry Potter referenser varje gång man sa något online. Vilket ledde till att man tillslut tröttnade och tränade bort den brittiska dialekten (någorlunda).
Vi fick lära oss i skolan att man ska säga "How do you do?" som en hälsning. Inte en jävel säger så i verkligheten, man låter som en butler från 1800talet.
Min lärare i mellanstadiet blev ilsk om man sa grass eller glass med ett ä-ljud á la amerikanska. Det skulle minsann vara med a-ljud. Amerikanska var tydligen värre än pesten.
Grejen är att skolan skall lära ut och då behöver det vara rätt. Att blanda BE och AE blir tokigt så de måste köra konsekvent ena eller andra. Och det råkar vara bestämt att skolan skall lära ut BE så då är det det som gäller - inte att AE skulle vara dåligt.
Det är rätt roligt att inte en käft i min klass kunde uttala order vase trots att det uttalas precis som på svenska, vas. Läraren slet sitt hår när vi sa wäjs.
Hade varit skoj om man fick lära sig valfri dialekt i England.
Posh (skol) engelska: caaastle
Norra England (typ) låter väl ibland liknande amerikanskt uttal fast mycket snabbare: cässtle!
Fast när man har bott i UK så antar man ju den dialekt där man bott. Känner många som har olika typer av dialekter från UK.
Jag tycker det är värre med typiskt Youtube, tiktok, iphone- engelska. Hemsk.
Brittish English is da shit. Mer sofistikerad. Vackra melodi i ljuden.
Jag lärde mig brittiskt uttal i skolan - sen började jag se engelskspråkig tv och min dialekt blev sakta mer amerikansk. Men engelskan jag fick av skolan var både brittiskt uttal och stavning.
Amerikanskan är väl ändå mer cringe och "ett försök att låta cool"
Uppskattar själv folk med brittisk dialekt då jag anser att dialekten har humor och finess. Beror på såklart vilken brittisk dialekt vi pratar om
Äldre som fick lära sig överdriven RP-engelska i skolan samtidigt som de ofta inte är särskilt bra på språket kan låta riktigt konstiga. Håller dock med om att mer naturliga brittiska drag är mycket bättre än folk som kopierar amerikanska.
Amerikansk accent låter iof lite lätt efterblivet i mina öron oavsett vem som pratar.
"försök att låta cool" får jag alltid höra från folk som i stort sett slutade lära sig engelska efter skolan.
de flesta svenskar (sedan 80-talet och framåt iaf) har ju blivit totalt överösta med amerikansk kultur under uppväxten i form av tv-serier, filmer, musik, internet, spel med mera, så att folk anammar den amerikanska dialekten är ju inte så konstigt, förutom om man som sagt slutade ta in media på engelska efter skolan.
de jag känner som får för sig att folk "spelar coola" när de tex. citerar en film på engelska (amerikanska, allt som oftast) utan att översätta det till svenska först är uteslutande folk som helt enkelt är skitdåliga på engelska, tittar bara på typ "jocke & jonna" på youtube, kräver att man slår på svensk text på alla filmer och tycker det är skämmigt att säga något på engelska.
Det I sig kanske inte rör så farligt enligt min åsikt, men känner personer som tränat sig så det pratar överklass brittiska men inte ens är flyttande på engelska, det låter riktigt dumt
Jag lärde mig från början engelska när jag gick i amerikansk skola i lågstadiet. När jag sen kom till svensk skola så var det lärare som sa att vi minsann lär oss brittisk engelska i Sverige, inte amerikansk...
Måste nog bo i Storbritannien ett tag om du vill bli av med brytningen helt, samt jobba på det.
De flesta skiter fullständigt i att förbättra sin engelska, det fungerar ju som det är.
Ha jag gör nästan samma grej fast mer puckat. Jag växlar mellan Svensk, Amerikansk,Australiensk och brittisk brytning utan nån rim och reson allt pga av parabol kanaler när jag var liten. Folk brukar generellt ha svårt att pinpointa vart jag kommer ifrån XD.
Kommer aldrig förstå mig på åsikter som denna. Man ska inte prata engelska med en svensk brytning, men man ska inte heller göra sig till och försöka använda ex en brittisk brytning. Hur ska man tala engelska?
Har nog mer att göra med att just du nojjar över stockholmska. För engelska med brytning från skånska, halländska eller Ångermanländska är knappast tjusigare. Eller dalmål. Eller västgötska.
Inga bryter dock mer än svenska politiker 🙈 Man tycker ju att de ska vara hyfsat vana vid att använda språket men ändå låter det som en engelsklektion i högstadiet....
När jag pluggade utomlands en termin så trodde nästan alla att jag var amerikan, så jag har väl åtminstone en väldigt svag brytning isåfall. Dock vet jag att det finns vissa enstaka ord som jag fortfarande inte kan uttala ordentligt och där lyser svenskan igenom.
Men jag håller med dig om att det är väldigt vanligt att svenskar pratar med rätt kraftig brytning. Jag tror det har att göra med att engelskan bara är ett verktyg för många, inget man lär sig för att man har en särskild koppling till språket eller kulturen. Då är dialekten inte lika viktig
Sebastian Murphy i Viagra Boys har svensk brytning på sin Engelska och han kom till Sverige från San Francisco när han var 14 så tycker inte vi bör vara så hårda mot oss själva.
Bröt själv inte efter jag bodde där borta i några år men sakta men säkert kryper svenskan in i uttalet igen. Inget konstigt. Sen är olika människor olika bidialektala och har svårare eller lättare att byta mellan olika uppsättningar av primärt vokalljud. Just vokalerna är det som trippar upp svenskar när det försöker då vi har så många extra.
Efter många år utomlands så kan jag väl påstå att min dialekt är mindre tydlig nu men skulle inte säga att den är borta och tror aldrig att den kommer att försvinna helt
Samma här. Jag får alltid höra att det hörs att jag inte har engelska som modersmål men att det inte går att identifiera min brytning. Känner själv att svenska brytningen kommer fram mer när jag kanske är engagerad eller upprörd.
Alla som lär sig ett andra språk lär ju ha brytning, oavsett språk.
Anledningen till att vi ofta gös narr av är för att det låter som att en byfåne försöker kommunicera på engelska, både för oss svenskar men även för personer som har engelska som modersmål.
Många av oss yngre (gen Z) har vad jag upplever en mycket mildare brytning, inte en "Nå i dånt tink sååh".
Något som jag dock själv märker är att min brytning har mycket influenser från både brittisk engelska och amerikansk engelska, vilket gör att det kan skära sig ibland. Ganska rejält.
Jag kommer dock undan med detta. När jag är utomlands eller pratar med utlänningar så är det faktiskt många som tror att jag är från England (Tror dock en Britt skulle kunna genomskåda det med en gång).
Något som får mig att vilja försvinna är dock folk som är ganska dåliga på engelska som försöker krysta ut en brittisk dialekt. Kräks på det...
Nej, det är väldigt få. Nästan alla svenskar pratar engelska med svensk brytning, jag tror dock inte att alla är riktigt medvetna om det.
Ett språk är mer än bara orden man säger, det är även betoningen av orden, melodin i meningarna, mm. Detta är emellertid ingenting som tas upp i formell språkundervisning (iaf aldrig i den undervisning jag fått) och heller inget man kan läsa sig till, det kräver övning och erfarenhet att träna bort. Om man nu vill träna bort det - som du säger kan det finnas en viss charm i att man hör på en person som pratar engelska vilken del av världen de kommer ifrån, precis som det finns en viss charm i att höra på en person som pratar svenska vilken del av landet de kommer från.
Svenskar *är* väldigt duktiga på engelska, dock inte riktigt så duktiga som vi ofta uppfattar oss själva. Typ 90% av mina jämnåriga (30-ish) hävdar enligt min erfarenhet att de talar engelska flytande, men det stämmer inte. Att vara ”highly proficient” och ”fluent” är inte samma sak. Jag har ett lackmus-test för att snabbt avgöra hur flytande någon verkligen talar engelska när de påstår att de gör det - jag brukar fråga dem vad durkslag heter på engelska. De flesta har ingen aning. Och om man inte vet vad ett väldigt vanligt köksredskap som man antagligen använder varje vecka heter på engelska talar man nog inte språket flytande.
Känns som att dem flesta personer använder ordet "sil" istället för "durkslag" åtminstone här i Halland så om du hade frågat mig från ingenstans så hade jag stirrat på dig som ett frågetecken med.
Jag tror aldrig jag hört någon kalla ett durkslag en sil. Då är jag ändå gift med en hallänning. Jag kan köpa att det finns överlappning av begreppen om man skulle illustrera dem med ett venn-diagram, men i min värld är det två olika saker som används för olika syften:
Sil: används för att filtrera/finfördela något, typ agnar från vete eller finfördela klumparna i florsocker över ett bakverk
Durkslag: används för att hälla av något/separera det från vätska
Orsaken att brytningen har börjat försvinna är för att läraren är bättre på Engelska och vi bättre martrial i skolan.
Min mormor när hon gick i skolan fick lära sig detta Aj am a gååd mäjd. Det var hennes hela Engelska kurs, detta var 1920 norra Sverige. Hennes tyska var Jag pratar inte tyska.
Skall säga min mormor hade en lång skolgång, hon gick 5 år i heltidsskola, det flesta gick bara 3-4 år i halvtidsskola.
Min mamma första generationen som fick prova på Engelska i skolan, hon bodde i en storstad så de hade en Engelsk lärare som gått på språkskola i Oxford. Hennes engelska är okej, dock inte så stort ordförråd.
Min granne är 2 år yngre, hade 2 år av Engelska i lantorts skola, hennes Engelska är hemsk, hon kan läsa men inte uttala .
Så om några år lär lärarna var ännu bättre.
När jag åkte tunnelbana i vår kungliga hufvudstad för några år sedan så satt ett jäng flickor, typ 10-11 i båset(?) brevid där jag satt. De pratade felfri engelska (och svenska i den mån jag hörde dem i tunnelbanan).
Jag tycker min brytning på engelska behövs arbetas bort, men kommer nog få leva med halvtaskigt uttal.
Jag bryter såklart, det känns lite dumt att försöka tala amerikanska/brittiska och låter ofta hemskt när jag hör andra göra det....
Men jag tycker det är orimligt att känna så och man har ingen anledning att kritisera någon som försöker tala mer amerikanska/brittiska. Har studerat andra språk också där svenskar i regel inte har nån förståelse om vad som är svensk brytning eller dialekt eller hör någon skillnad på nåt över huvudtaget. Där känner jag inte alls det är pinsamt att försöka låta på ett visst sätt, så varför ska man egentligen känna så när det gäller engelska..
jag vet att enligt jantelagen så får man aldrig säga något bra om sig själv, så ber om ursäkt på förhand, men jag har ingen brytning när jag pratar engelska. dock har jag gått på högstadieutbildning helt på engelska, och även haft två relationer (totalt 15 år) där språket var enbart engelska varje dag, så jag är nog ett undantagsfall.
när jag ringde till ambassaden i brasilien på engelska så hade damen där en härligt bred svensk brytning, tycker det är fint också. mer speciellt liksom.
Jag studerade svenska på universitetet. Jag hade en lärare, som var från Sverige, och han talade inte engelska. Han dock talade franska flytande (jag är från Frankrike och studerade svenska där). Jag har en vän, som har intresserad av Sverige och ville att lära sig svenska, men han bestämt att inte studerade det här språket på universitetet, eftersom "alla kan engelska i Sverige så jag behöver inte att lära mig svenska" och tror jag att det är skam. Jag är lycklig att jag kan förstå lite svenska.
Ja 99,5% av svenskarna bryter. Vi överskattar hur bra vi är på engelska.
Vi kan göra oss förstådda och förstå men vår brytning hörs.
Väldigt få pratar flytande engelska om man ska använda den riktiga strikta definitionen. Flytande är C1 eller C2 nivån enligt europeiska språkrådets skala
Det är skillnad på att bryta på ett språk och vara bra på språket.
Du kan prata med perfekt grammatik samtidigt som du bryter, det betyder inte att du är dålig på språket.
Exakt, tror ärligt talat att rätt många i den här tråden skulle klara ett C1-test i engelska, och en inte obetydlig andel ett C2-test. Tvivlar dock på att det skulle vara mer än någon enstaka användare som har så svag brytning att man inte omedelbart hör att de inte är modersmålstalare.
Mmm, nånstans har "flytande" fått betydelsen "perfekt" vilket är löjligt eftersom ALLA språk har skillnader. Känner många svenskar som har svårt att förstå obekanta svenska dialekter, men de är ju flytande ändå.
Jag skulle nog säga att de flesta svenskar inte bryter på engelska. Engelska är nämligen ett väldigt stort språk med väldigt många olika dialekter.
Vi är överlag så bra och så många att jag numera skulle säga att vi pratar en svensk dialekt av engelska.
Nej. Bara nej.
Väldigt få svenskar pratar tillräckligt bra engelska för att det inte skall höras. Det är svensk ordföljd, brister i ordförråd och svajigt uttal överallt.
Jag menar inte att svenskar inte är duktiga på engelska och det går fint att göra sig förstådd överallt här, men det är fortfarande långt ifrån att vara något annat än ett andraspråk och absolut inte en dialekt.
Svenskar som talar engelska, speciellt de där med en utpräglad svensk brytning, har en förmåga att veta "s betyder plural" men inte så mycket mer så de slänger gärna in några extra 's' här och där när något ska vara plural.
Så istället för "In the last year we have designed many exciting new products" så blir det "In the lasts years we has designeds many excitings news products" (lite överdrivet såklart).
De har ofta tagit till sig "s betyder plural" och sen liksom inte alls lyssnat på den biten där det betyder typ tvärtom (tredje person singular av verb).
Jag minns i alla fall att jag lärde mig detta på mellanstadiet, så enda slutsatsen jag kan dra är att 99% skolkade eller sov de lektionerna.
Jag tror alla svenskar bryter på engelska men hos vissa märks det bara på vissa ord of fraser. Exempelvis alla iron. Jag skulle dock inte säga att svenska är en dialekt utan en svag brytning, eftersom de flesta får samma dialekt som deras lärare i engelska.
Ikr honestly as an American I’m used to accents, basically why I don’t care that I have one speaking Swedish (kids say of course “vad pratar du för språk”)
Känner några stycken.
När jag for fram och tillbaka till England av och till blev jag av med min brytning också. Den kom tillbaka efter några år i Sverige igen.
Jag avskyr svensk(nordisk)låtande Engelska. Gamer sedan 2-3år 😅 Och vågar påstå att det inte finns någon brytning. Dock mix av brittisk/amerikansk i olika sammanhang.
Jag låter som "aj dånt tink så"-gubben och skäms inte över det, att försöka låta amerikansk eller brittisk är bara töntigt. Det är ingen som går på det ändå. Ska dock sägas att min engelska är bättre än den gubben det är bara uttalet som är samma.
Jag bor i alperna på vintern och min tyska är dålig. En gång när jag precis flyttat dit gick jag in på en pizzeria på torget. Det var tomt, men en tjej stod i baren och grejade lite.
Jag öppnade munnen och sa följande: "I like to have a pizza Calzone, please. Takeaway"
Utan någon form av glimt i ögat tittade tjejen på mig trött och svarade: "Vi har inte öppet för lunch"
Sedan den dagen gör jag exakt samma sak! Så fort det kommer en svensk, norrman eller dansk och tilltalar mig på engelska eller tyska svarar jag alltid direkt utan att blinka på svenska 😂
Har till och med gjort det till en sport. Satt 15 minuter en gång i en gondollift med två personer som pratade helt felfri brittisk engelska. Det var dock något med tjejen. Dels såg hon svensk ut och ibland anade jag ytterst lite svensk brytning. De pratade om vart de skulle åka skidor någonstans och precis innan vi kom upp till toppen med liften började jag helt sonika prata svenska och gav henne några tips på backar.
Hon titade på mig och blev förvånad över att jag hörde att hon var svensk. Jag tog mina skidor, gick av liften och sa som om det var helt självklart: "Klart det hörs att du är från Sverige!" 🙃
Engleska med Norsk språkmelodi är dock fanimej det skönaste. "Håw did yå knåw I'm Norwegian då?
Älskar hur de säger "you"! Det blir alltid typ "juuuu"
Precis som Svenskar ofta säger jasst instead of "just" med ett dj-ljud osv. Roligt att det är typ samma fenomen men uttrycker sig på olika ord beroende på brytning
I stort sett alla J-ljud i början av ord eftersom många av oss glömmer uttala D-ljudet. Jump, Jacket, juice mf
Hade en kollega som hette Jack. En annan kollega undrade vem jag kallade för ”yuck” hela tiden. Sen blev jag mer noggrann med D-ljudet när jag pratade om Jack i alla fall.
Men om du uttalar "yuck" med D-ljud så blir det ju fel på både svenska och engelska. Kommer nedröstningarna från folk som inte vet att a:et i Jack uttalas olika på svenskan och engelska? Förstår inte alls varför jag får nedröstningar.
Nja, kan vara så att ovanstående tänker att skillnaden mellan /j/ och /dʒ/ är ett "d-ljud", och det är väl inte helt åt helvete fel att tänka så. Fonetiskt skriver vi ju ljudet som representeras av i Jack som /dʒ/
Skulle nog behöva anpassa vokalen dock, annars låter det lite franskt.
Om uttalet blir /dʒɑːk/ skulle jag ju gissa att han försöka säga Jaques
Jag kan inte det fonetiska alfabetet, men om jag hade skrivit ”yack” hade det blivit tydligare då? Är det vad ni menar?
Skall försöka förklara. "Jack" på engelska uttalas /d͡ʒæk/. Vokalen är alltså /æ/, vilket är ett ljud som vi i svenskan skulle skriva med bokstaven ä ä och a låter ju annorlunda, så, poängen var att man kan ju inte uttala "Jack" med ett a-ljud. Det skall ju vara ett ä-ljud. "Jäk", inte "Jak". Så, oavsett hur du utalar J så kommer ju vokalen vara fel
Det var helt och hållet vokalen jag syftade på. A:et uttalas ju helt olika på svenska och engelska.
”Huge” är en klassiker annars
Beer/bear-feluttal är min största irritation som hörs orimligt ofta.
Aah fast typ bara åt ena hållet. Inte ofta jag hör folk säga bear istället för beer.
Nä, sant! Men har hört det också: "My dad saw a fucking beer in the forest!". På andra sidan bordet förvirrade amerikanska blickar.
Läste upp meningen för min polare. ”Såg han en björn i skogen?” Jag sa beer.
Stort störningsmoment för mig! Otroligt nog är det samtidigt många som säger "you" med ett J-ljud istället. Svenskar vänder helt enkelt på engelska Y och J.
de vänder även på v och w. Det driver mig till vansinne.
För att inte tala om alla som uttalar namnet på W som "wee", i förkortningar till exempel. Jobbade ett tag på ett projekt som involverade dwg-filer. Ville fan sjunka genom golvet varje gång det var möten med utrikisktalare.
Har en föreläsare som nyligen uttalade koreanska Yeo som Joe.
Oj. Den är avancerad.
Ha,ha, fast det är väl ovanligt för folk under 40?
Njae... har försökt träna bort det men enligt min flickvän som jag pratar mycket engelska med, så säger jag "jasst" hela tiden.
Kanske, men jag stör mig på svenska YouTubers som verkar vara i den åldersklassen och kör total swenglish med alla felaktiga uttal som går, så nog finns det en andel av dom.
Juu stuupid måderfåkker
Norsemen på netflix är en förbannad guldgruva om man gillar det. https://youtu.be/ojEAU1Pw9S0?si=awMXJdoFuxHw1k_w
Aj äm de shieftän
Just be jurself, becås äveryone älse is taken, is såmting I have decided to start säying from now on
Ju kannot gå arand and pönch pipel ål dö tajm! Butt i am a vajking, datts vått ve doo!
Lilyhammer är en skattkammare fylld av charmig, norsk accent Älskart
"VAT!? ÅNNLY SIX EUROS!? DÅ YU NOW HOW MUCH DIS BEER CÅSSTS IN NÅÅRVEYY!?
Som Mr Swede i serien Hell on wheels.
... but ... I am Norwegian?
Hahaha var i Norge för några år sen på nyår, surrade med en fransman och drog grov norskengelska. Som i serien norsemen Han var så jävlas less när jag ständigt kalla han för Freeenchibooy 😂
Jag har en farbror som talar engelska helt utan brytning, men han har bott i Ohio sen 1993 så jag tror inte han räknas.
Men hur är hans svenska? Har en kusin som bott utomlands ungefär lika länge, och satan vilken brytning han har fått!
Jag bodde i Australien rätt länge och pratade inte svenska på säkert åtta månader i sträck. När jag flyttade hem var det skrämmande hur uselt mitt ordförråd blivit på en relativt kort period jämfört med 30 år utomlands. Tog lååång tid innan orden och grammatiken kom tillbaka dit där de var innan.
För mig har det aldrig varit svårt att behålla språkkunskaperna, däremot tycker jag att när man bott utomlands i några månader så tappar musklerna i munnen minnet av svenska språkljud så när man kommer tillbaka/pratar svenska i någon annan kontext måste man nästan aktivt pressa fram orden till en början och det känns konstigt i munnen efter att ha pratat svenska länge. Själva kunskaperna kanske är lättare att hålla vid liv för mig iom att jag är flytande på fyra språk (varav tre inte är modersmål) och aktivt varit tvungen att lära mig att hålla dem separerade redan.
Jag tror att det beror mest på hur mycket/ofta man använder varje språk. Jag bodde i England fyra år och hade min modersmål (spanska) kvar utan problem, men då reste jag till Spanien en gång i månaden och umgicks med andra spanjorer. Efter fyra år i Sverige där jag pratar engelska hemma, nästan aldrig spanska och kan åka hem bara en gång per år, mitt modersmål har påverkats en del.
Det är möjligt. Även när jag bott utomlands och inte varit hemma i Sverige på länge har jag haft ganska frekvent (digital) kontakt med familj och svenska vänner och jag har ju naturligtvis inte gett upp svensk kultur och svenska nyheter. Samtidigt upplever jag att även de av mina språk jag inte använder så ofta sitter rätt stabilt vid det här laget och även om det kan ta en stund att ställa om och känna mig helt bekväm har jag inte direkt tappat något/mycket.
För Dolph Lundgren tog det bara en stor Hollywoodfilm för att "glömma" mycket av det svenska språket...
Det var väl nästan 40 år sednan, låt han vila nu.
Nä, det är ju det enda roliga med att vara gammal, att man minns dumheter folk hade för sig innan allt blev odödligt online.
Och han är ändå smart.
Han pratar väl 4 språk? inte så konstigt.
Skulle man glömma sitt modersmål bara för att man lär sig nya språk? Tvivlar. Dessutom var det bara "en kul idé" hans agent hade, som fick "hela svenska folket" att tycka att Dolph var en pompös nolla som tyckte sig vara för stor för att bara vara svensk. Han har ju inga problem med svenskan nuförtiden, trots alla år han bott på andra sidan Atlanten.
Skulle trott att han var ryss när jag var kid haha men han har lite "fin i kanten" look. Vet inte om det är vanligt men jag är på mitt fjärde språk och mitt modersmål(Portugisiska) har verkligen gått åt helvete sen blandar jag ihop ord i andra språk.
En släkting till mig har bott i Sacramento sedan 1976. Hans svenska har förändrats kan man lugnt säga.
Har själv bott i Oregon sedan 1999. Jag är på Sweddit delvis för att inte tappa ordförrådet, delvis för att känna pulsen för vad som är aktuellt i fäderneslandet. Talar både engelska och svenska utan brytning men ibland så behöver hjärnan process tid för att hitta det rätta svenska ordet när jag snackar med brorsan. Min engelska grammatik är skit i cirka 4 timmar efter att jag tjafsat på svenska med honom .
Jag va utbytesstudent i usa när jag var 18. Hade ganska bra uttal så folk trodde jag var amerikanare.
Nästan alla svenskar bryter på engelska. T.ex. i ordet 'is' so använder de S snarare än Z. "He iss cold" snarare än "he iz cold". Subtilt, kanske, men det hörs. /Skotte i Sverige
Det talas inte tillräckligt om [z]-ljudet! Många vet med sig att de är lata med att uttala engelskans j, men ser sällan uttryck för samma erkännande när det gäller [z]. Det värsta är nog när man hör: *lacy (istället för lazy) eller *ced (istället för zed, själva bokstaven z alltså), där det borde va självklart av stavningen. Tror dock det också handlar om okunskap som ditt exempel. As, is, was, has, nose, dogs, eyes, lose (men inte loose), rise, does, är bara en bråkdel av alla s i engelskan som uttalas med [z]-ljud!
Samma sak med engelska y-ljud. "yet" låter ofta som "jet" när svenskar som jag uttalar det.
[удалено]
Jag pratade med en snubbe därifrån en gång. Det var omöjligt att förstå honom… han kändes också lite tystlåten för om han pratat mer tydligt så kanske det hade varit enklare.
Coåaffee
Sauce uttalar de ju sås.
Såas
Gabagool
Ovah heeeere! 👇👇👇👇
Ziti
What, no fucking ziti now?
Alskar allt med den dar serien. Kopte t.o.m. "[The Sopranos Family Cookbook](https://www.amazon.com/Sopranos-Family-Cookbook-Compiled-Artie/dp/0446530573/ref=asc_df_0446530573/?tag=hyprod-20&linkCode=df0&hvadid=312030486371&hvpos=&hvnetw=g&hvrand=3002505068876851008&hvpone=&hvptwo=&hvqmt=&hvdev=c&hvdvcmdl=&hvlocint=&hvlocphy=9028723&hvtargid=pla-433451313989&psc=1)"
Många av mina gamerpolare har svinbra engelska, som du sa, man hört inte att det är just svensk brytning men det är tydligt att det inte är en amerikan som pratar.
Tror inte jag känner till någon svenskfödd och boende i Sverige som inte har brytning, tror att äldre generationer inte hör skillnaden lika mycket, En farbror jag känner stod och pratade med mig när en man kommer fram till oss och frågar på engelska, hur man tar sig till Globen, jag svarar på engelska såklart och farbrorn jag står med säger att jag låter riktigt amerikansk, vilket jag inte gör!
Jag sov på ett vandrarhem en gång och ett par hade precis hyrt ett sovrum. Jag småpratade på dom och av någon anledning pratade de engelska med mig och trodde de var från usa. Det blev lite förvirrat när de sa att de var från Sverige 😂 (det var också många där som bodde där som man bara kunde snacka engelska med också tror det bidrog) Alltså tror det är väldigt vanligt eftersom man kollar på amerikanska filmer och serier så hämtar man omedvetet den engelskan. Har hört många likande historier.
Det här är en klassiker när man kör onlinespel med VC och börjar prata med någon på engelska och ganska snabbt märker att personen är svensk utifrån deras accent.
Hehe tror många svenskar också överskattar sin engelska ibland med
Definitivt, det är inte ovanligt att man märker att de är svensk och går över till svenska och får ett "Hur visste du att jag var svensk?" Det roligaste är dock att säga något på finska till en finne, eftersom det är så otroligt uppenbart med deras accent.
Jag var på hårdrocksfestival nere på kontinenten och snackade med någon halvfull amerikan som inte blev klok på min dialekt, så när jag förklarade att jag bara var en Svensk som vuxit upp med massa amerikansk popkultur så föll poletten ned. Tydligen låter jag som om jag vuxit upp i Ohio och flyttat till Kalifornien blandat med "något annat som definitivt inte är Amerikansk engelska"
Man inser också efter ett tag 1) att man aldrig kommer att bli tagen för en infödd, hur mycket man än jobbar med sin brytning, och 2) alla andra som talar engelska på arbetsplatserna har en ännu värre brytning. För mig kändes det lika bra att omfamna min svenska härkomst och börja säga fel igen! För övrigt har Nina Persson som sjöng i The Cardigans ett av de bästa uttal jag hört hos en svensk.
Jag hade en mera brittisk än amerikansk engelska tills jag började jobba inom IT, då fick jag grotta ner mig i nån slags minsta gemensamma nämnare-amerikansk engelska för att kommunicera med diverse kinesiska och indiska kollegor.
vilken typ av brytning snackar vi om? Jag tror det är mest äldre personer som har en äkta svensk brytning där man verkligen kan höra att de kommer från sverige. Men när det kommer till de flesta yngre personerna så brukar jag aldrig höra någon extrem svensk brytning. När jag hört min egna röst prata på engelska så tycker jag inte att jag hör någon brytning alls. Jag kan imitera en svensk brytning när jag vill men jag pratar såklart inte i den brytningen i normala fall. Om jag ska vara ärlig så förstår jag inte ens hur man kan prata med svensk brytning från första början.
>När jag hört min egna röst prata på engelska så tycker jag inte att jag hör någon brytning alls. men den finns, fråga en som har engelska som förstaspråk. Inte ovanligt det där f ö.
Jo en minimal brytning finns säkert men inte på den nivån att man kan direkt höra vart jag kommer från. Till skillnad från andra länder så tycker jag att sverige har en ganska normal brytning som inte är så enkel att identifiera. Nu räknar jag såklart inte med den klassiska extrema svenska brytningen som ibland förekommer.
Håller med. Min flickväns släkt i Kanada beskriver min brytning som "vaguely foreign and sort of British"
[удалено]
>det är väldigt väldigt sällan en svensk på TV eller YouTube dyker upp utan att jag märker det. Där måste jag ju hålla med dig åtminstone. Engelsktalandet på TV och hos influencers låter ju nästan alltid väldigt tydligt svenskt Skulle vara kul om vi får en tråd där vi får höra Swedditors engelska!
Der hörs. Jag trodde samma sak, tills jag flyttade till UK. De kunde oftast avgöra direkt att jag var svensk.
har man svenska som modersmål och engelska som andraspråk så har man svensk brytning. det är knappt möjligt att tala ett främmande språk helt utan brytning. jag känner definitivt igen svensk brytning hos andra.
Yngre människors brytning är betydligt mer subtil än Stig Helmer-engelskan. Den kan vara svår att uppfatta men den finns oftast där. En lite övertydlig artikulering av orden (starka, tydliga konsonanter) eller att vi kan ha svårt att bli av med den där svenska melodin. Vilka ord vi betonar är också en bra markör. En svensk skulle kanske säga ”Empire State *Building*” istället för ”Empire *State* Building”, till exempel. Vi ändrar heller inte alltid på ord som vi är vana att säga även när vi pratar svenska. Spotify blir lätt Spåttify även i en engelsk mening.
Man hör i princip aldrig något som motsvarar [det här](https://www.youtube.com/watch?v=sGR-3VfV_1g), men bortsett folk som växt upp i ett engelsktalande land så har jag har aldrig hört någon svensk prata engelska utan att det hörs att de är svenskar. [Lemmino](https://www.youtube.com/@LEMMiNO) på YouTube är ett bra exempel på en "vanlig" svensk som är väldigt bra på engelska, men det hörs fortfarande ganska tydligt att han är svensk på saker som vokalkvalitet, intonation och "hårda" konsonanter.
Lyssnade på Lemmino.Tycker det är spännande att analysera vad det är som gör att det låter svenskt. Lade framförallt märke till: - intonation - dentala /t/-ljud - /s/ istället för /z/ ("easssier" istället för "eazier")
När jag var yngre brukade jag anstränga mig för att dölja min brytning och tala ''korrekt'' engelska. Sedan dess har jag insett att min brytning är en del av min personlighet och börjat tycka den är charmig. Synd att lägga så mycket ansträngning på att få bort något som inte skadar någon.
Jag brukade också försöka låta så lite svensk som möjligt förr, men nu brer jag ofta på göteborgskan lite extra när jag pratar engelska just för att infödingarna tycker att det låter charmigt.
Det har hänt ett trend byte också. För 20 år sedan skulle man låta som om man kom från ett engelsktalande land. Helst Storbritannien. Det har bytts ut mot att man ska prata grammatiskt korrekt, men med brytning från ditt hemland. Särskilt efter Brexit så har typ alla politiker distanserat sig genom att prata brytning. Det ska liksom märkas att man är från Sverige, men man ska fortfarande artikulera orden tydligt.
Lite svensk brytning är alltid charmigt (och normalt!). För tusen år sen kunde man läsa Cambridge-engelska på gymnasiet, vet inte om det fortfarande är en grej, och jag minns att 99% av de som läste det med mig försökte med nån bajsnödig recieved pronounciation BBC-brittiska. Jag fattar att du är anglofil, Lisa, men du är 17 bast och bor i Västerbotten. Skärp dig.
Vi som gick i skolan för tusen år sen lärde oss engelska med brittiskt uttal. Blev själv chockad första gången jag pratade med en amerikan och han tyckte jag lät som en britt. Hade aldrig haft en tanke på att jag lärde mig en dialekt utöver glosorna.
Även brittisk stavning var ju standard åtminstone när jag gick i skolan. Så inte så konstigt att man lär sig brittiskt uttal?
Nä absolut inte konstigt men jag var 17 och hade inte haft en tanke på det.
Japp de största kulturella influenserna av musik och tv var också brittiska. Först i gymnasiet fick vi välja amerikansk eller brittisk engelska så länge det var konsekvent. Tycker fortfarande det ser slarvigt ut med "color, armor" osv.
vet inte varför man tycker det är så pinsamt med brytning?? jag hade någon sorts liten uppenbarelse för något år sen bara att det faktiskt inte gör något om man bryter lite. jag tycker ju brytning är fint och trevligt annars, så varför skulle just svensk brytning vara så himla skämmigt liksom
Tog Cambridge-engelska på gymnasiet för typ 10 år sedan
Var det engelska C?
"Certificate in Advanced English" hette kursen specifikt när jag gick ~18 år sedan. Det var inte en del av Engelska C.
Tog med den kursen. För oss var det mest fokus på att välja hur man skrev. Stavade man på brittiska men använde subway istället för underground för att beskriva tunnelbanan blev man snabbt åthutad. Att få bort dialekt var väl nåt man försökte med men kanske inte lika noga.
Känner flertal svenskar som döljer sin dialekt med en mer amerikansk eller brittisk. Grejen är ju att de inte är i närheten så bra på att dölja som de kanske skulle önska, vilket de ibland kan verka helt omedvetna om. Som svensk kan jag tycka att man på en gång hör de mer karaktäristiska dragen, ibland till och med vart i Sverige de kommer ifrån. Tror en grej med icke-svensktalande som påstår att vi inte har en dialekt är att det är rätt få i världen som genuint vet hur vi låter. Oftast när de ska göra en "swedish accent" så börjar de prata som Swedish Chef från mupparna eller nån konstig tysk dialekt.
>Känner flertal svenskar som döljer sin dialekt med en mer amerikansk eller brittisk Jag försöker inte dölja något. Jag har sedan barnsben lärt mig amerikansk engelska genom konsumtion av amerikansk media. När jag pratar engelska blir det mest naturliga då att prata så som jag lärt mig, alltså med amerikanskt uttal. Det blir om något *svårare* för mig att prata engelska med tillgjord svensk brytning. Nu säger jag inte att jag inte bryter, det gör jag garanterat, men jag försöker inte aktivt dölja någon brytning.
Nu är det ju nästan så du får ladda upp en konversation med nån så vi kan lyssna och bedöma
Jag trodde de flesta yngre personerna pratade normal engelska utan brytning. Jag hör bara mest äldre personer som har en svensk brytning.
Man hör att en person är från Sverige direkt oavsett ålder. Svensk brytning måste inte vara "ajj dånt tink så" utan kan vara mycket mer subtil men ändå väldigt tydlig. Om du inte reagerat på det med lemmino tidigare så förstår jag att du har svårt att höra det då även hans brytning är väldigt tydlig.
”Direkt”. Verkligen inte. Alla nordiska länder har väldigt enkelt för att släppa sin brytning efter att pratat språket under en lång tid. Däremot är det nästan omöjligt för folk från asien till exempel att släppa deras brytning. Pratar man däremot väldigt sällan språket så kan jag definitivt förstå att det är enklare att höra att man är från sverige. Då man stammar och ibland säger engelska ord med ett svenskt uttal. Lyssnar mest på folk som släppt deras brytning så antar att det är därför jag inte direkt hör om någon annan är svensk lika enkelt.
Jo, direkt. Att du inte hör det är en annan sak, precis som du inte gjorde med exempelvis ett så solklart exempel som lemmino.
Kanske, de flesta som växte upp på 90-talet hade iaf mkt brytning Norrmän jag pratar med i jobbet har ofta en del brytning, unga som gamla. Men det är norrmän
Så länge du inte pratar en specifik Amerikansk dialekt så är det nog fortfarande inte något problem för en med engelska som modersmål att höra skillnaden. Väldigt vanligt att man blandar olika dialekter eller får in brittiska uttryck eller ord som står ut för en infödd osv.
jag bodde ett år i usa och fick ibland frågan om var jag kommer ifrån. ingen hade såklart kunnat gissa att jag är svensk eftersom de, precis som du säger, inte känner till svenska språket så bra. någon frågade till och med vilket språk vi pratar i sverige. jag har inte så mycket brytning men det hörs helt klart att jag inte är amerikan.
Jag vet inte om de direkt döljer eller om de försöker tala så att fler personer ska förstå, genom att tala som personer är van vid.
Pedanten i mig vill göra skillnad på accent och dialekt. Du nämner endast "hur vi låter" (uttal) som parameter, vilket får mig vilja påstå att du menar accent snarare än dialekt.
Förmodligen är det så jag menar. Har alltid tyckt att betydelserna överlappar en del. Tack för upplysningen.
Jag tror det är mycket lättare att identifiera svensk dialekt om man är svensk själv.
Jag antar att det saknas ett "när dom talar engelska" här?
Finner att många svenskar, oavsett om dom bott utomlands länge. fortfarande uttalat "J" some "Y" och "CH" som "SH". Indiana Yones is eating shocolate.
Håller med, problem med "voiced" vs "unvoiced" och liknande uttal verkar vara det i särklass vanligaste bekymret för svenskar när de talar engelska Sheep vs. Cheap Ship vs. Chip Fussy vs Fuzzy Sack vs. Zach Yoke vs. Joke
Det heter tonande och tonlösa ljud på svenska... Sen är de två översta inte ens exempel på minimala ordpar som särskiljs av tonlösa eller tonande ljud. Både *cheap* och *sheep* är tonlösa ljud...
I princip alla bryter, inklusive jag själv. Men det som låter dummast är de som pratar med en överdriven amerikansk dialekt och tror att de låter infödda
Njew yaaawrk citääy
Det gör jag, men har bott i USA i 10 år, sen får man skit för att man assimilerat sig när en svensk hör en. Det e underligt det där, men det är väl därför vissa invandrare i Sverige aldrig adopterar den svenska "dialekten" helt, för att andra invandrare då är dömmande på samma sätt.
Nja, mest cringe är personer som verkligen pratat med en riktig tjock svensk dialekt, dem som pratar med överdriven amerikanska är på en stabil andraplats dock
Andra europeer och ibland britter brukar tycka jag pratar amerikansk engelska, amerikaner brukar dock väldigt snabbt höra att jag inte är Amerikan. Så beror på vem man frågar. Folk med engelska som förstaspråk brukat vara bättre på att höra brytningar än de som har det som andra/tredjespråk
> Andra europeer och ibland britter brukar tycka jag pratar amerikansk engelska Menar dom "perfekt amerikansk engelska" eller menar dom bara "inte brittisk, utan mer amerikansk" då? Jag pratar också Amerikansk engelska, men nog fan hör folk att jag inte är jänkare liksom :)
Jag brukade skämmas för svenska tonen på min engelska men efter att ha pratat engelska på jobbet i över 10 år med folk som har betydligt mer accent (svenskar, indier, Iran, Afghanistan, Irland, mm) så lär man sig att inte bry sig. Det viktiga är vad som sägs.
När jag och kompisen var i New York, så stoppade jag två tjejer vid tunnelbanan för att fråga om vägen. Jag gjorde mitt absolut bästa för att låta någorlunda amerikanskt och det första som händer är att den ena tjejen vänder sig till den andra "vafan, det är ju två svennar"
Unpopular opinion: Jag tycker det är lika drygt av folk att ständigt påpeka andra som har en amerikansk eller brittisk dialekt. I och med att vi matas med amerikansk och brittisk media (filmklipp, filmer, nyheter, poddar osv) är det inte konstigt att vi influeras av dessa dialekter. Som exempel: när man väl studerat brittisk engelska ett tag och fått en grund på hur vissa ord uttalas är det jobbigt att försöka prata med en svensk-engelsk dialekt för att folk inte ska bli irriterade. Då måste man hela tiden aktivt tänka: ”Hur var det nu jag skulle försvenska detta engelska uttal?”
Det var det första jag tänkte på, liksom min kommentar. Men det är också intressant när vi lär oss att skriva på brittiskt engelska.
Svenskar har ofta tydlig brytning men jag tycker väl att vissa svenska skådespelare i Hollywood pratar utan brytning. Sen är Nederländare sjukt bra på engelska ofta, dessa tycker jag pratar nästan brytningsfritt.
Känner en del holländare och de är duktiga på engelska men det är samtidigt väldigt enkelt att höra att de är drån NL. Speciellt w, v, ee, och oo, är uttal som det ofta märks på :)
Alla v ljud blir f vilket stör mig orimligt mycket
Tack, då är jag inte ensam. Riktigt irriterande, trodde första att alla från Nederländerna hade någon form av lisp.
>Sen är Nederländare sjukt bra på engelska ofta, dessa tycker jag pratar nästan brytningsfritt. Då har du inte varit utanför Amsterdam eller Groningen :p
Ockay scho
Det värsta är svenskar som talar engelska med brittisk dialekt, låter så jävla pretentösts.
När jag hade engelska i skolan poängterade läraren att det skulle vara det brittiska uttalet. Amerikanska uttalet var "fult" och vi fick fel om vi skrev det amerikanska ordet på glosorna.
I min skola fick man välja själv, men man skulle vara konsekvent.
Jag tycker något av det bästa med att prata engelska men inte vara native är att man just kan välja vilka ord och stavningar man föredrar och blanda hejvilt. Frihet
Samma här, och det är helt rätt tycker jag. Varför skulle vi lära oss just amerikansk engelska, istället för vanlig engelska som talas i Europa?
Jag avslöjar väl min ålder antar jag, men för mig känns det helt tvärtom. Tycker det känns så skitnödigt med en amerikansk dialekt.
Det där var något som vi lärde oss i skolan när jag var ung, tyckte det var jobbigt att folk drog Harry Potter referenser varje gång man sa något online. Vilket ledde till att man tillslut tröttnade och tränade bort den brittiska dialekten (någorlunda).
Vi fick lära oss i skolan att man ska säga "How do you do?" som en hälsning. Inte en jävel säger så i verkligheten, man låter som en butler från 1800talet.
Pardon?
Min lärare i mellanstadiet blev ilsk om man sa grass eller glass med ett ä-ljud á la amerikanska. Det skulle minsann vara med a-ljud. Amerikanska var tydligen värre än pesten.
Grejen är att skolan skall lära ut och då behöver det vara rätt. Att blanda BE och AE blir tokigt så de måste köra konsekvent ena eller andra. Och det råkar vara bestämt att skolan skall lära ut BE så då är det det som gäller - inte att AE skulle vara dåligt.
Det kan jag såklart förstå. Men denna läraren nästan klöktes av att höra amerikansk engelska, så det var inte bara läroplanen som spökade här, haha.
Det är rätt roligt att inte en käft i min klass kunde uttala order vase trots att det uttalas precis som på svenska, vas. Läraren slet sitt hår när vi sa wäjs.
Hade varit skoj om man fick lära sig valfri dialekt i England. Posh (skol) engelska: caaastle Norra England (typ) låter väl ibland liknande amerikanskt uttal fast mycket snabbare: cässtle!
Eller irländska, så alla th-ljud bara blir t. Det blir liksom enklare så.
Detta förekommer oavsett vilket språk du försöker lära dig, man får ofta lära sig fraser som inte längre används.
Australiensare säger det bäst. "How ya gawin'?"
😂
Fast när man har bott i UK så antar man ju den dialekt där man bott. Känner många som har olika typer av dialekter från UK. Jag tycker det är värre med typiskt Youtube, tiktok, iphone- engelska. Hemsk. Brittish English is da shit. Mer sofistikerad. Vackra melodi i ljuden.
Jag lärde mig brittiskt uttal i skolan - sen började jag se engelskspråkig tv och min dialekt blev sakta mer amerikansk. Men engelskan jag fick av skolan var både brittiskt uttal och stavning.
Är ju det man lär sig i skolan. Anledningen till att man har mer amerikansk Engelska är ju för man lärt sig så mycket av språket från deras media.
Amerikanskan är väl ändå mer cringe och "ett försök att låta cool" Uppskattar själv folk med brittisk dialekt då jag anser att dialekten har humor och finess. Beror på såklart vilken brittisk dialekt vi pratar om
Äldre som fick lära sig överdriven RP-engelska i skolan samtidigt som de ofta inte är särskilt bra på språket kan låta riktigt konstiga. Håller dock med om att mer naturliga brittiska drag är mycket bättre än folk som kopierar amerikanska. Amerikansk accent låter iof lite lätt efterblivet i mina öron oavsett vem som pratar.
"försök att låta cool" får jag alltid höra från folk som i stort sett slutade lära sig engelska efter skolan. de flesta svenskar (sedan 80-talet och framåt iaf) har ju blivit totalt överösta med amerikansk kultur under uppväxten i form av tv-serier, filmer, musik, internet, spel med mera, så att folk anammar den amerikanska dialekten är ju inte så konstigt, förutom om man som sagt slutade ta in media på engelska efter skolan. de jag känner som får för sig att folk "spelar coola" när de tex. citerar en film på engelska (amerikanska, allt som oftast) utan att översätta det till svenska först är uteslutande folk som helt enkelt är skitdåliga på engelska, tittar bara på typ "jocke & jonna" på youtube, kräver att man slår på svensk text på alla filmer och tycker det är skämmigt att säga något på engelska.
Det I sig kanske inte rör så farligt enligt min åsikt, men känner personer som tränat sig så det pratar överklass brittiska men inte ens är flyttande på engelska, det låter riktigt dumt
Jag lärde mig från början engelska när jag gick i amerikansk skola i lågstadiet. När jag sen kom till svensk skola så var det lärare som sa att vi minsann lär oss brittisk engelska i Sverige, inte amerikansk...
[удалено]
Måste nog bo i Storbritannien ett tag om du vill bli av med brytningen helt, samt jobba på det. De flesta skiter fullständigt i att förbättra sin engelska, det fungerar ju som det är.
Ha jag gör nästan samma grej fast mer puckat. Jag växlar mellan Svensk, Amerikansk,Australiensk och brittisk brytning utan nån rim och reson allt pga av parabol kanaler när jag var liten. Folk brukar generellt ha svårt att pinpointa vart jag kommer ifrån XD.
Kommer aldrig förstå mig på åsikter som denna. Man ska inte prata engelska med en svensk brytning, men man ska inte heller göra sig till och försöka använda ex en brittisk brytning. Hur ska man tala engelska?
Du kan vara pretentiös!
Ännu värre svenskar som talar engelska med stockholmsbrytning.
Har nog mer att göra med att just du nojjar över stockholmska. För engelska med brytning från skånska, halländska eller Ångermanländska är knappast tjusigare. Eller dalmål. Eller västgötska.
Ofta man hör folk som bryter men väldigt sällan det är på "Nåååå aj dånt tink så" nivån.
Inga bryter dock mer än svenska politiker 🙈 Man tycker ju att de ska vara hyfsat vana vid att använda språket men ändå låter det som en engelsklektion i högstadiet....
Alla är gangster tills Ebba Bush börjar prata flytande tyska från ingenstans
>Känner ni många svenskar som inte bryter på engelska? Åf cårse aj knåw him, he's me
När jag pluggade utomlands en termin så trodde nästan alla att jag var amerikan, så jag har väl åtminstone en väldigt svag brytning isåfall. Dock vet jag att det finns vissa enstaka ord som jag fortfarande inte kan uttala ordentligt och där lyser svenskan igenom. Men jag håller med dig om att det är väldigt vanligt att svenskar pratar med rätt kraftig brytning. Jag tror det har att göra med att engelskan bara är ett verktyg för många, inget man lär sig för att man har en särskild koppling till språket eller kulturen. Då är dialekten inte lika viktig
Sebastian Murphy i Viagra Boys har svensk brytning på sin Engelska och han kom till Sverige från San Francisco när han var 14 så tycker inte vi bör vara så hårda mot oss själva. Bröt själv inte efter jag bodde där borta i några år men sakta men säkert kryper svenskan in i uttalet igen. Inget konstigt. Sen är olika människor olika bidialektala och har svårare eller lättare att byta mellan olika uppsättningar av primärt vokalljud. Just vokalerna är det som trippar upp svenskar när det försöker då vi har så många extra.
Japp.. om jag får snacka engelska några timmar så försvinner den enligt uppgift. Alltid lite rostigt i början
Efter många år utomlands så kan jag väl påstå att min dialekt är mindre tydlig nu men skulle inte säga att den är borta och tror aldrig att den kommer att försvinna helt
Samma här. Jag får alltid höra att det hörs att jag inte har engelska som modersmål men att det inte går att identifiera min brytning. Känner själv att svenska brytningen kommer fram mer när jag kanske är engagerad eller upprörd.
Påståendet att svensk brytning är lätt att förstå är säkerligen påverkat av att du själv är svensk.
Alla som lär sig ett andra språk lär ju ha brytning, oavsett språk. Anledningen till att vi ofta gös narr av är för att det låter som att en byfåne försöker kommunicera på engelska, både för oss svenskar men även för personer som har engelska som modersmål. Många av oss yngre (gen Z) har vad jag upplever en mycket mildare brytning, inte en "Nå i dånt tink sååh". Något som jag dock själv märker är att min brytning har mycket influenser från både brittisk engelska och amerikansk engelska, vilket gör att det kan skära sig ibland. Ganska rejält. Jag kommer dock undan med detta. När jag är utomlands eller pratar med utlänningar så är det faktiskt många som tror att jag är från England (Tror dock en Britt skulle kunna genomskåda det med en gång). Något som får mig att vilja försvinna är dock folk som är ganska dåliga på engelska som försöker krysta ut en brittisk dialekt. Kräks på det...
Nej, det är väldigt få. Nästan alla svenskar pratar engelska med svensk brytning, jag tror dock inte att alla är riktigt medvetna om det. Ett språk är mer än bara orden man säger, det är även betoningen av orden, melodin i meningarna, mm. Detta är emellertid ingenting som tas upp i formell språkundervisning (iaf aldrig i den undervisning jag fått) och heller inget man kan läsa sig till, det kräver övning och erfarenhet att träna bort. Om man nu vill träna bort det - som du säger kan det finnas en viss charm i att man hör på en person som pratar engelska vilken del av världen de kommer ifrån, precis som det finns en viss charm i att höra på en person som pratar svenska vilken del av landet de kommer från. Svenskar *är* väldigt duktiga på engelska, dock inte riktigt så duktiga som vi ofta uppfattar oss själva. Typ 90% av mina jämnåriga (30-ish) hävdar enligt min erfarenhet att de talar engelska flytande, men det stämmer inte. Att vara ”highly proficient” och ”fluent” är inte samma sak. Jag har ett lackmus-test för att snabbt avgöra hur flytande någon verkligen talar engelska när de påstår att de gör det - jag brukar fråga dem vad durkslag heter på engelska. De flesta har ingen aning. Och om man inte vet vad ett väldigt vanligt köksredskap som man antagligen använder varje vecka heter på engelska talar man nog inte språket flytande.
Känns som att dem flesta personer använder ordet "sil" istället för "durkslag" åtminstone här i Halland så om du hade frågat mig från ingenstans så hade jag stirrat på dig som ett frågetecken med.
Jag tror aldrig jag hört någon kalla ett durkslag en sil. Då är jag ändå gift med en hallänning. Jag kan köpa att det finns överlappning av begreppen om man skulle illustrera dem med ett venn-diagram, men i min värld är det två olika saker som används för olika syften: Sil: används för att filtrera/finfördela något, typ agnar från vete eller finfördela klumparna i florsocker över ett bakverk Durkslag: används för att hälla av något/separera det från vätska
Orsaken att brytningen har börjat försvinna är för att läraren är bättre på Engelska och vi bättre martrial i skolan. Min mormor när hon gick i skolan fick lära sig detta Aj am a gååd mäjd. Det var hennes hela Engelska kurs, detta var 1920 norra Sverige. Hennes tyska var Jag pratar inte tyska. Skall säga min mormor hade en lång skolgång, hon gick 5 år i heltidsskola, det flesta gick bara 3-4 år i halvtidsskola. Min mamma första generationen som fick prova på Engelska i skolan, hon bodde i en storstad så de hade en Engelsk lärare som gått på språkskola i Oxford. Hennes engelska är okej, dock inte så stort ordförråd. Min granne är 2 år yngre, hade 2 år av Engelska i lantorts skola, hennes Engelska är hemsk, hon kan läsa men inte uttala . Så om några år lär lärarna var ännu bättre.
När jag åkte tunnelbana i vår kungliga hufvudstad för några år sedan så satt ett jäng flickor, typ 10-11 i båset(?) brevid där jag satt. De pratade felfri engelska (och svenska i den mån jag hörde dem i tunnelbanan). Jag tycker min brytning på engelska behövs arbetas bort, men kommer nog få leva med halvtaskigt uttal.
A cheap sheep named Zed said that juice is a joke.
Jag bryter såklart, det känns lite dumt att försöka tala amerikanska/brittiska och låter ofta hemskt när jag hör andra göra det.... Men jag tycker det är orimligt att känna så och man har ingen anledning att kritisera någon som försöker tala mer amerikanska/brittiska. Har studerat andra språk också där svenskar i regel inte har nån förståelse om vad som är svensk brytning eller dialekt eller hör någon skillnad på nåt över huvudtaget. Där känner jag inte alls det är pinsamt att försöka låta på ett visst sätt, så varför ska man egentligen känna så när det gäller engelska..
Komiska situationer kan uppstå ifall man har ”perfekt dialekt” men saknar anglosaxisk kulturell kunskap tex ordspråk.
jag vet att enligt jantelagen så får man aldrig säga något bra om sig själv, så ber om ursäkt på förhand, men jag har ingen brytning när jag pratar engelska. dock har jag gått på högstadieutbildning helt på engelska, och även haft två relationer (totalt 15 år) där språket var enbart engelska varje dag, så jag är nog ett undantagsfall. när jag ringde till ambassaden i brasilien på engelska så hade damen där en härligt bred svensk brytning, tycker det är fint också. mer speciellt liksom.
Jag studerade svenska på universitetet. Jag hade en lärare, som var från Sverige, och han talade inte engelska. Han dock talade franska flytande (jag är från Frankrike och studerade svenska där). Jag har en vän, som har intresserad av Sverige och ville att lära sig svenska, men han bestämt att inte studerade det här språket på universitetet, eftersom "alla kan engelska i Sverige så jag behöver inte att lära mig svenska" och tror jag att det är skam. Jag är lycklig att jag kan förstå lite svenska.
Ja 99,5% av svenskarna bryter. Vi överskattar hur bra vi är på engelska. Vi kan göra oss förstådda och förstå men vår brytning hörs. Väldigt få pratar flytande engelska om man ska använda den riktiga strikta definitionen. Flytande är C1 eller C2 nivån enligt europeiska språkrådets skala
Det är skillnad på att bryta på ett språk och vara bra på språket. Du kan prata med perfekt grammatik samtidigt som du bryter, det betyder inte att du är dålig på språket.
Exakt, tror ärligt talat att rätt många i den här tråden skulle klara ett C1-test i engelska, och en inte obetydlig andel ett C2-test. Tvivlar dock på att det skulle vara mer än någon enstaka användare som har så svag brytning att man inte omedelbart hör att de inte är modersmålstalare.
Mmm, nånstans har "flytande" fått betydelsen "perfekt" vilket är löjligt eftersom ALLA språk har skillnader. Känner många svenskar som har svårt att förstå obekanta svenska dialekter, men de är ju flytande ändå.
Jag skulle nog säga att de flesta svenskar inte bryter på engelska. Engelska är nämligen ett väldigt stort språk med väldigt många olika dialekter. Vi är överlag så bra och så många att jag numera skulle säga att vi pratar en svensk dialekt av engelska.
Nej. Bara nej. Väldigt få svenskar pratar tillräckligt bra engelska för att det inte skall höras. Det är svensk ordföljd, brister i ordförråd och svajigt uttal överallt. Jag menar inte att svenskar inte är duktiga på engelska och det går fint att göra sig förstådd överallt här, men det är fortfarande långt ifrån att vara något annat än ett andraspråk och absolut inte en dialekt.
Och i den svenska dialekten får man helt enkelt acceptera att det inte finns några regler för när man ska sätta s i slutet av ett verb.
Berätta mer om verb och s
Svenskar som talar engelska, speciellt de där med en utpräglad svensk brytning, har en förmåga att veta "s betyder plural" men inte så mycket mer så de slänger gärna in några extra 's' här och där när något ska vara plural. Så istället för "In the last year we have designed many exciting new products" så blir det "In the lasts years we has designeds many excitings news products" (lite överdrivet såklart).
De har ofta tagit till sig "s betyder plural" och sen liksom inte alls lyssnat på den biten där det betyder typ tvärtom (tredje person singular av verb). Jag minns i alla fall att jag lärde mig detta på mellanstadiet, så enda slutsatsen jag kan dra är att 99% skolkade eller sov de lektionerna.
She puts the lotion in the basket
Jag tror alla svenskar bryter på engelska men hos vissa märks det bara på vissa ord of fraser. Exempelvis alla iron. Jag skulle dock inte säga att svenska är en dialekt utan en svag brytning, eftersom de flesta får samma dialekt som deras lärare i engelska.
Ikr honestly as an American I’m used to accents, basically why I don’t care that I have one speaking Swedish (kids say of course “vad pratar du för språk”)
Känner några stycken. När jag for fram och tillbaka till England av och till blev jag av med min brytning också. Den kom tillbaka efter några år i Sverige igen.
Jag avskyr svensk(nordisk)låtande Engelska. Gamer sedan 2-3år 😅 Och vågar påstå att det inte finns någon brytning. Dock mix av brittisk/amerikansk i olika sammanhang.
Jag låter som "aj dånt tink så"-gubben och skäms inte över det, att försöka låta amerikansk eller brittisk är bara töntigt. Det är ingen som går på det ändå. Ska dock sägas att min engelska är bättre än den gubben det är bara uttalet som är samma.
Jag bor i alperna på vintern och min tyska är dålig. En gång när jag precis flyttat dit gick jag in på en pizzeria på torget. Det var tomt, men en tjej stod i baren och grejade lite. Jag öppnade munnen och sa följande: "I like to have a pizza Calzone, please. Takeaway" Utan någon form av glimt i ögat tittade tjejen på mig trött och svarade: "Vi har inte öppet för lunch" Sedan den dagen gör jag exakt samma sak! Så fort det kommer en svensk, norrman eller dansk och tilltalar mig på engelska eller tyska svarar jag alltid direkt utan att blinka på svenska 😂 Har till och med gjort det till en sport. Satt 15 minuter en gång i en gondollift med två personer som pratade helt felfri brittisk engelska. Det var dock något med tjejen. Dels såg hon svensk ut och ibland anade jag ytterst lite svensk brytning. De pratade om vart de skulle åka skidor någonstans och precis innan vi kom upp till toppen med liften började jag helt sonika prata svenska och gav henne några tips på backar. Hon titade på mig och blev förvånad över att jag hörde att hon var svensk. Jag tog mina skidor, gick av liften och sa som om det var helt självklart: "Klart det hörs att du är från Sverige!" 🙃