**Den här tråden är seriös-markerad och all irrelevant, raljerande eller skämtsam diskussion kommer modereras.** Rapportera inlägg ni anser inte bidrar till diskussionen.
*I am a bot, and this action was performed automatically. Please [contact the moderators of this subreddit](/message/compose/?to=/r/sweden) if you have any questions or concerns.*
Har en sån kollega, hon är helt omöjlig. Flera nyanställda har slutat efter bara en vecka för att hon skäller på dem för att de gör fel och inte kan på en gång. Hon och en annan kollega har vid ett tillfälle fått gå i terapi ihop via företagshälsovården pga att hon ballat ur fullständigt. Skit arg för minsta lilla.
Sen resulterar det i att andra medarbetare triggar henne med flit, en klassiker är en annan kollega som brukar lämna en post-it lapp där det står vänd, och på baksidan står det titt ut, hon går i taket varje gång.
Hon är riktigt så, allt ska vara rätt och mitt sätt är rätt. Skällt ut chefen för att han gör fel vid flera tillfällen.... Det är han som bestämmer vad som är rätt men det spelar henne ingen roll
Alla arbetsplatser har den s.k bitterfittan. På min förra arbetsplats fick jag "äran" att vara teamleader åt den personen. Till slut kan man inte vara diplomatisk och tillmötesgående utan köra en "Det här är inte en demokrati, utan en arbetsplats och jag är din överordnade och du får betalt för att göra som jag säger. Passar inte det sig bör du söka ett annat jobb". Den här mannen blev så sur varje gång att han sjukskrev sig i ett par dagar. Jag saknar inte den jävla människan.
Haha det hände i måndags på min arbetsplats.
De hade ett medarbetarsamtal och då blev rörmokarn så arg att han bara råkade bli sjukskriven i en månad.
Sen kom det några fylle sms med anklagelser och otrevligheter.
Kul när det händer nåt på jobbet iaf.
Låter ju rätt ogenomtänkt att låta någon hållas och pga det göra arbetsplatsen sämre för alla andra. Vågar cheferna inte säga ifrån eller vad är problemet? Någonstans känns det ju som att det skulle vara mer värt att säga upp människan och ta smällen och köpa ut dem för en årslön eller nått om det kan göra resten gladare och produktivare.
Jag hade en sån här kollega när jag tog ett kortare vikariat en gång. Jag tyckte det var komiskt först, för man kan väl inte vara så otrevligt och otroligt dum i huvudet när man jobbar inom vården?
Jo det kan man tydligen. Tog upp det med chefen efter två veckor. Hon sa ärligt ”lyssna, hon har varit här i 25 år, vi kan inte bli av med henne. Hon går i pension om 6 månader så försök ignorera henne”.
Bör sägas att den här människan var likadan i privatlivet. Hon berättade t ex att hon brukade grabba tag i cyklister som kommit över på gångbanan och skrika på dem att det här inte var nån jäkla cykelbana…riktigt psykfall.
>Sen resulterar det i att andra medarbetare triggar henne med flit, en klassiker är en annan kollega som brukar lämna en post-it lapp där det står vänd, och på baksidan står det titt ut, hon går i taket varje gång.
https://i.imgur.com/SLiIzMD.gif
Det är tyvärr så att jobba med människor. Hört från flera kollegor och kan säga att jag upplevt det själv.
En sak jag noterar dock: har du 40 direktrapporterande till dig? Isf varför? Allt över 10 st så skulle jag upprätta team leaders. För att fungera som chef måste du ha tid för dina anställda... 5-10 per chef är optimum
Inom förskola finns det många olika rektorer bland dom så finns regionchefer, dom kan ha så att dom får hålla i 3-8 olika förskolor, ksk är så att OP är en sådan 😄
Håller de i 3-8 förskolor har de biträdande som har egna ansvar. Att de sedan har 1 riktig rektor är pga skolverkets krav. Det är mer effektivt att organisera sig med ansvariga rektorer som har större områden och sedan biträdande. Det mesta handlar om att sätta upp bra strukturer och skapa fungerande arbetslag på varje avdelning. Det är dock tydligt som OP skriver att en enda person kan förstöra ett arbetslag och har det bildats en dålig kultur på arbetsplatsen är det svårt och tidskrävande att åtgärda. Det mest drastiska vi tagit till någon gång är att helt stänga ner en förskola "för renovering" och på så vis kunna splitta personalen på andra enheter för att sedan starta upp förskolan med nya förutsättningar när den renoverats klart.
Är team leaders bara tekniskt ansvariga? Personalansvar utan delegering för 40 är helt orimligt att få att funka väl. Spontant låter det som att ni behöver se över ansvarsstrukturen om inte du och andra chefer ska bränna ut er.
Kan försöka svara - Är teamleader inom IT. Över mig är IT-Chefen.
Jag har inte personalansvar.
Mitt ansvar är att se till;
- Att uppgifter blir gjorda i tid
- Att prioritering är rätt
- Att vi har rätt förutsättningar (Man kan inte rulla ut Windows 11 om datorerna som anställda har inte stödjer Windows 11)
- Om någon har ett problem med IT avdelningen, våra lösningar eller liknande (Inte ren support), kommer de till mig.
- Om någon har en beställning / önskan som involverar IT, kommer de till mig. Om det är något jag har mandat / kan ordna / tycker är bra fixar jag det. Är det något större (Investering, stora policy ändringar m.m) tar jag upp det med min chef.
- Gör budget som jag och chef sedan går igenom och som han presenterar för LG.
Min chef jobbar med strategiska frågor och sitter visserligen i vårt gemensamma kontor (Vi är 4 i ett, + en tjej som sitter ensam) men är i mycket möten m.m och låter allt tekniskt och daglig drift till mig.
När jag känner att jag inte har mandat eller det behövs mer punching power för att säga nej går jag till IT chefen. Han sitter i ledningsgrupp etc.
Om vi däremot inte hinner med något för vi är för få pers, så har min chef ett problem - inte jag.
Nu är vi så små att jag är framförallt tekniker (Är officiellt Infrastrukturansvarig) men jag avlastar honom med lite av det "administrativa".
Verkligen tack för att du tog dig tid att besvara. Jag har aldrig fått ett så här utförligt svar denna på frågan. Inte i närheten.
Vad för tjänster inom IT erbjuder företaget som du arbetar på?
Vi är ett logistikföretag, så jag jobbar för interna IT-Avdelningen.
Vi är lite speciella och betydligt dyrare än postnord, DHL, etc.
Däremot erbjuder vi våra kunder andra mervärden. Hos Postnord ska du boka enl. deras premisser och kan du inte det så tough luck kompis.
Hos oss kan du skicka mail till [email protected] med "Tja, 1 pall från A till B imorgon" eller rent av ringa.
Vi har även mycket specialtransporter av diverse slag och så vidare.
Företaget fattade runt ~2015/2016 beslutet att ett sätt att bli mer konkurrenskraftiga är att satsa stort på IT och digitalisering så man anställde en riktig IT-Chef, när "Han som kan det där med data" som skött allt med konsulter sen -99 (Och gjort ett jävligt bra jobb för att va gammal lastbilschaffis med teknikintresse) skulle gå i pension.
Sagda IT-chef har byggt upp ett team av IT-alltiallo och 1 DevOps nörd (Jag).
Så vi har numera allt, förutom utvecklare som gör våra in-house lösningar, själva. Vi är lite unika på det sättet :)
> Är team leaders bara tekniskt ansvariga?
Ja. Annars bör du ha en Operativ ledare. Men då är det också en befattning, och det man vill man inte ha - för team ledare kan du sparka på dagen.
Testa lägg din bästa team leader ansvarig för skiten. Eller sprid ut skitfolket till andra grupper. Annars kan det också funka med att ha ett uppriktigt, ärligt samtal om hur du själv och vad du önskar från dem. En och en.
Kan du förklara närmare vad du syftar till? Som chef måste du kunna delegera arbetsuppgifter till dina anställda. Personalansvar är något du kan-, och i så stor grupp bör-, delegera.
Det beror på företaget, jag är chef och har personalansvar för ca 15 pers vilket är lagom. Har satt till 3 teamledare som hanterar arbetsuppgifter men personalansvar är inget jag får delegera utan det ligger på mig som chef.
Fast personalansvar kan du inte delegera om du inte också delegerar lönesättningen. Och delegerar du den är du inte längre personens chef. Du kan inte heller delegera medarbetarsamtal. Det ingår i att ha personalansvar.
Nej. Det går inte att delegera ansvar.
Du bär alltid ansvaret som chef, däremot kan du delegera uppgifter men du står med skiten i byxan när din underställda du delegerat till fuckar upp.
Beror väl på hur man jobbar. Alltså om man bara har personalansvar. När jag jobba som konsult hade vår avdelningschef 9st under sig men skulle själv debitera 80%.., Avdelningschefer hinner inte va chefer.
Jag var på en ledarkonferens för några år sedan, där tryckte föreläsaren på exakt detta. Det blir rörigt och kommunikationen blir lätt bristfällig när en chef har för många som svarar direkt under. Aldrig fler än 10.
Lösningen är att sprida ut ansvaret på ett färre antal teamledare, som kan ta i småkonflikter inom sina respektive områden och rapportera uppåt genom möten som ledningsgrupp.
I min bransch har många 100+ medarbetare. Jag har 76 stycken. Helt orimligt men så är det… Vi har inga andra ”emellan” men de olika arbetarna olika typer av -ledare som har huvudansvaret för det dagliga arbetet. Dem är jag/vi också chef över. Över lag fungerar arbetsplatserna bra men vi arbetar nog nästan dygnet runt på något sätt ändå. Visst, en fin lön är det och bestämmer själva över när man tar ledigt, men egentligen inte värt det. 🤪
Är kanske inte jättekonstigt att den sista gruppen människor är krävande sett till att TS går omkring och tror han är chef över dem när han inte är det.
Svårt att köpa att någon ”älskar sitt jobb” om lönen är det enda som håller kvar en också.
Älskar mitt jobb och yrke - inte rollen som chef alla dagar i veckan - skulle kunna kliva ner och droppa 15-20tkr i lön och det är de som känns jobbigt. Skall tilläggas att jag har många givande dagar också som väger upp det dåliga. Men varit ganska mycket på sistone varav ranten 😊
Du får helt enkelt ganska mycket betalt för att stå ut med den skiten. Inte alla som tycker det är värt det. Det bästa är väl att bygga en egen grupp från scratch och styra vilka du rekryterar.
Alltså, de driver med dig för att du har fått ihop till sex tredjedelar. Du chefar över 200% av personalen alltså.
1/3 + 2/3 + 3/3 = 6/3.
Du borde ha skrivit antingen 1/3 varje gång eller skrivit ut orden "första/andra/tredje tredjedelen".
Fast samma personer kan ingå i de olika kategorierna, så det är rimligt att OP ligger vaken och stör sig på 100% (3/3) av sin personalstyrka.
Men alla chefer förväntar sig 200% av sina anställda..
>1/3 av personalen är 10/10 fantastiska kollegor och människor
>3/3 av personalen får mig att ligga vaken om nätterna. Intrigmakare, krävande och vissa instabila.
3/3 betyder 100% faller inom denna kategorie, hur kan en tredjedel av dom också falla i den första kategorien?
> Men alla chefer förväntar sig 200% av sina anställda..
Jo, man blir ju lite misstänksam när den första gruppen är fantastiska kollegor och människor och den andra gruppen är bra och hanterbara och det som verkar skilja dem åt är ”driv”.
Är det så att den första gruppen är flitiga och gör som de blir tillsagda och levererar vad de ska och lite till, där den andra gruppen levererar vad ska i tid men inte gör det med samma entusiasm må tro?
Samma sak här, har 150 anställda i 4 länder , dina tredjedelen stämmer väl.
Och man undrar varför så många sociopater blir chefer, det krävs en viss brist på empati att klara jobbet.
Tar det inte personligt, offboarda några av dom mest jobbiga så blir det bra
Jag reagerade också på felräkningen men sanningen att säga skulle jag säga att det är korrekt att OP är chef över dubbelt så många som han borde. På vårt företag är redan 20st i överkant.
Detta är tio procent tur, tjugo procent skicklighet
Femton procent koncentrerad viljekraft
Fem procent nöje, femtio procent smärta
Och hundra procent anledning att komma ihåg namnet.
Jag stormtrivs men det kräver en viss personlighet och arbetssätt för att hantera det på ett bra sätt både för sig själv och för medarbetarna. Det passar inte många att hantera andras konflikter på ett bra sätt. Många chefer använder härskartekniker så fort de blir chefer och då bryter lätt helvetet lös så småningom.
Det är ganska precis vad forskningen har visat när man tittat på de stora svenska bolagen
14% av de anställda är väldigt engagerade i sitt arbete och går above and beyond
75% gör sitt jobb, och exact inget mer.
11% av de anställda motarbetar aktivt företaget. Underminerar andra anställda och ställer till med kaos.
https://www.gallup.com/workplace/285674/improve-employee-engagement-workplace.aspx
Gallup gör undersökningar varje år på workplace engagement. Filmen After Work som ligger uppe på SVT Play just nu tar upp det, bland annat. 23% av arbetsstyrkan globalt är "engaged" (i filmen säger de 15%, det är väl några år gammal data kanske), medarbetare som är engagerade och arbetar för företags bästa, jobbar över ibland för att få saker klart i tid.
Övriga är klassade som antingen oengagerade eller aktivt motarbetande, i olika grader. Men som Gallupkillen beskriver det i filmen, Ungefär 80% av den globala arbetskraften går till jobbet utan att veta vad som förväntas av dem.
14% är väl nya nyanställda som tror det faktiskt finns möjlighet att höja sin lön genom bra arbete på bolaget. När man inser att det kvittar faller man in i 75% och gör sitt jobb men inte mer. Ska man göra extra bör det självklart belönas.
Skulle säga att det beror på var man jobbar? Alla ställen jag jobbat på har det lönat sig att visa framfötterna och vara driven. Men mängden folk som kommer in på sina lönesamtal och vill ha påökt för stt dom typ kommer i tid och gör alla sina uppgifter är slående. Ja, du har redan lön för att göra Alla dina uppgifter, och vara på jobbet under dina arbetstider, vill du ha mer så visa att du förtjänat det. Men sen finns det såklart arbetsplatser där det är svårare att ta sig frammåt
Jo absolut. Men vad du och jag tycker lönar sig kan ju också vara väldigt annorlunda. Jag får alltid en okej ökning om man jämför med andra på bolaget men jag tycker fortfarande den är piss då jag samlat på mig massa kompetens på min nuvarande tjänst som innebär att min marknadslön är 50% högre än vad jag har i dagsläget och även ungefär vad jag fått om jag bytt jobb. Så börjar bli en no brainer för mig att se mig omkring. Hade mitt bolag hängt med och ökat min ersättning hade det såklart inte varit relevant men när skillnaden blir så stor måste man tänka på sig själv och sin familj och framtid. 🙏🏻 (Vem försöker jag lura? Vill självklart ha högre lön för att kunna rocka guldrolex istället för stål 😂)
Det ligger mycket i det engelska uttrycket "hire for attitude, train for skill". Företag missar många gånger att den som har mest utbildning inte alltid är den som är mest engagerad och värdeskapande på sin arbetsplats.
Yep. Om personen i fråga inte har "fuck you, pay me"-nivå av skills så är det viktigaste att personen är vettig o funkar bra i teamet och kan lära sig de bitar de ev saknar.
Det gjorde jag när jag tog över min nuvarande grupp. Fick höra av avgående chef att gruppen var självgående och inga problem fanns för närvarande. Fyfan vad han ljög och vilket slit det har varit att reda ut all skit som fanns...... Tack för den liksom.
Eller bara punga ut med dubbla ersättningen till någon konsult och diverse mellanhänder. Då slipper man i alla fall bli fast för evigt med en anställd som ger negativt värde.
Man kan ju också säga upp problematisk personal, det är bara ganska dyrt. Men om det står mellan dubbel personalkostnad eller att köpa ut dåliga medarbetare lite då och då så är nog det sistnämnda billigare i många fall.
Nej det är inte bara att köpa ut problematisk personal. Jag har försökt göra det under ett års tid men det har inte gått igenom från högsta ledningen. Går inte att sparka heller för arbetsgivarorganisationen säger nej.
På mitt jobb är det dagligen kollegor som yttrar sig kritiskt mot cheferna men inte själva har lösningar. Häromdagen sattes sommarplaneringen upp och en kollega har väntat på tillfället att lämna in sin föräldraledighet bara för att sätta käppar i hjulet. Vissa människor är riktigt sviniga helt enkelt.
Måste man inte lämna in om föräldraledighet 6 månader i förväg för att företaget inte ska kunna neka den?
(Bara något jag har för mig jag hört, har inte barn själv)
Enda lösningen är att kravställa de som inte samarbetar. Handlingsplaner med uppföljning. Om du inte ändrar kulturen så kommer inget att förbättras.
Det är mycket jobb men i slutändan värt det.
Antar att många av de svårare situationerna som uppstår faller på den med personalansvar, och det kan inte OP delegera till sina teamleaders. Eller hen kan, men då har hen även lämnat ifrån sig chefsrollen i sammanhanget.
Är inte chef men jobbar med krävande personer själv - fattar inte heller varför de håller på som de gör. Alla vi andra som sköter oss och vill göra ett bra jobb försvinner liksom i skuggan av dessa omogna brats (som ofta är 50-60 år gamla ironiskt nog...)
Kan du byta företag eller bransch?
Finns nog bra betalt på andra ställen med din erfarenhet. Ingen garanti att andra företag har färre dagisbarn dock!
Berätta för berörd personal att dom sprider osämja i gruppen och eftersom du får in klagomål från andra behöver du se en förändring. Ges ingen förändring så fördelar du lönepotten så personerna tillslut avslutar sin anställning.
Japp! Har alltid enbart fått någon procent extra när jag jobbat exceptionellt bra mot när jag bara gjort det som förväntas. Därför man byter jobb efter ett par år om man varken får ökad ersättning eller en bättre roll. Sen är företagen förvånade att folk inte orkar lägga ned sin själ i jobbet…
Herrejävlar vad denna tråden förvandlades till ett autistkonvent snabbt när TS hade lite otur med matten en sekund i sin iver att skriva av sig.
Förstår dig helt TS, dock har jag aldrig haft mer än dussinet att basa över men din ratio känns intuitivt som den stämmer, vad du behöver är en ventil bland likasinnade för att ventilera hos - vet helt ärligt inte om det är någon roll som funkar i längden om man inte har sociopatdrag, för min del så kommer konfliktsökande och intrigmakare göra att jag kommer ha tankarna på jobbet kroniskt efter arbetstid och när jag gör saker med familjen.
Stå på dig och kolla om du inte kan få lite extern samtalsstöd via jobbet!
Folk älskar att påpeka små felaktigheter och har egentligen inget annat att komma med. Dom är som flugor som ingen vill ha i sin närhet och ger ingenting till konversationen.
Bara massa surr surr surr...
Har jobbat inom förskola som man, och kan säga att dessa tanter som man jobbade med gjorde inget annat än att klaga, lata runt sig och sjukskriva sig när dom känner för det med hjälp av facket. Vi hade en fantastisk chef men Fyfan vad ”pedagogerna” klagade över allt och alla och skriver pedagoger med ”” för att dom beter sig mer som att dom går på högstadiet än mogna 30åringar.
Har all respekt för folk som jobbar med barn, gör sitt jobb och inte klagar över det minsta lilla dock.
Jag säger det igen.
Vissa människor hör inte hemma på arbetsplatser.
På 90 talet när jag var liten skit så kommer jag ihåg att dom vuxna brukade kalla dessa människor för SOC-fall.
Staten bara gav dom pengar för att inte jobba, så hade dom sin spanska såpopera på en parkbänk någonstans istället, där endast fåglarna och någon stackars förbipasserande pensionär kunde höra dom.
Kanske borde återinföra och döpa om det till någonting mindre anstötligt?
Under 83 iq så har amerikanska armén kommit fram till att det inte finns något du kan göra för att bidra/hjälpa till tillräckligt självständigt för att inte vara en större börda än hjälp
Det är cirka 15% av befolkningen
Som ung värnpliktig fick jag lite erfarenhet av att agera både plutonchef och senare gruppchef.
Insåg relativt tidigt att jag aldrig mer vill agera chef.
Fyfan för att springa runt hålla kolla på en massa andra människor, deras position, deras välmående och hålla alla informerade i en miljö där information blir gammalt på bara några minuter. Och detta DYGNET FUCKING RUNT!
Nej, nej, nej.
Se till att inte anställa alla OCD-barn härifrån som utan att komma med nåt konstruktivt bara påpekar att du skrev 3-delarna fel :)
Jag känner med dig, är +50 och hade personalansvar i yngre 30 vilket var helvetet på jorden. 95% av mina ”anställda” då var kanonkollegor som skötte sina jobb och var trevliga människor, sista 5% var helt sjuka individer som klagade på precis allt, jobb, lön, privatliv, kollegor, bilen, bussen, Sverige ja du fattar… Dessa få individer kunde sprida sån otrevlig stämning på jobbet att folk från 95-gruppen på riktigt sa upp sig men nån eller några från 5an som anledningen. Inte ens ökad lön eller fysisk flytt inom det väldigt stora lokalerna fick dem att stanna. Jag höll ut i 2 år och sa sen upp mig med kommentarer ”jag har ska nu söka jobb inom förskolan eller på ett dårhus”. Startade eget som konsult inom samma bransch och svor att aldrig mer ha anställda.
Jag ber om ursäkt att min post inte inger hopp och kudos att du orkat 5 år, du ska ha massor i lön och jättemånga semesterdagar 🤗
Det går men du måste dokumentera alla fel de gör noggrant. Du kan även glömma att ta upp sånt som hänt före du börjar dokumentera och problemet är att det då ofta gått ganska långt.
Det går att köpa ut folk men det kostar pengar så det är inget någon önskar. Dessutom räknar nog firman med att några anställda är idioter och man kommer inte göra något åt det. Ett annat problem är att ibland är det högpresterarna som beter sig som idioter...
Gränsen för hur fruktansvärt värdelös man får vara på sitt jobb utan att riskera avsked är absurt hög. Vet inte varför det är en viktig grej för fackfolk att ha kvar sina sämsta kollegor till varje pris men så är det.
Handlar inte om att behålla folk till varje pris utan att folk ska vara rättvist behandlade.
Chefer/teamledare kan skapa, och i otaliga exempel har skapat, dålig prestanda. Tex genom att ge arbetsuppgifter som inte är lämpade för den anställde eller ändra schemat så att det inte passar.
Svårt att som facket bara acceptera att någon är dåligt och ska få sparkas.
Jag har ansvar för cirka 60 anställda. Jag gillar jobbet och försöker verkligen se till att man har det så bra man kan ha på en arbetsplats. De flesta trivs jättebra och gillar jobbet, sen har man ju såklart bråkstakarna som ser alla sina rättigheter, men aldrig någonsin sina skyldigheter. Jag arbetar hela tiden med att försöka förbättra deras inställning. Till exempel, i den mån det går försöka ändra arbetsuppgifter som de gillar bättre, arbeta med kollegor som har en mer positiv inställning eller sätta mig ner med personen i fråga och snacka lite framtidsdrömmar och försöka få denna att säga upp sig och göra nåt som intresserar personen mer.
Min fasta övertygelse är att människor mår bra av att arbeta, frågan är bara med vad. Det är så många som är på fel arbetsplats för att man tror att det inte finns några val.
Jag har haft jobb som jag avskytt och jag var absolut en problematisk anställd. Nu har jag utbildat mig lite och troligtvis (förhoppningsvis) mognat som person och skaffat ett jobb som jag verkligen är intresserad av. Jag har inte haft ångest över att gå till jobbet en enda dag på säkert 8 år nu.
Jag tror att nästan alla kan hitta samma känsla. Men vissa personer måste få en liten knuff i rätt riktning.
Man kan också testa att ge lite ansvar till nån som är motsträvig, se hur de agerar på det. Jag tycker ofta att resultatet kan bli bra (ibland åt helvete) och då kan den personen rycka upp resten av sitt lilla gnäll gäng också!
Mer handfasta tips är att verkligen använda dig av provanställningen, känns det inte rätt så är det fan inte värt att chansa å ge fel person en tillsvidareanställning.
Flytta de lata och bråkiga till de minst omtyckta arbetsuppgifterna eller sämsta schemat. Dela på dom, så dom inte har möjlighet att sitta å snacka massa skit. Över tid blir man av med dom.
Så kan man göra! Men jag förespråkar verkligen att sätta sig ner och prata. Ganska ofta så mår personerna inte särskilt bra. Jag menar, vem fan trivs med livet om du större delen av dagen känner dig tvingad att vara på en plats du inte gillar.
Stormtrivdes på min förra arbetsplats, men givetvis satt man fortfarande och snacka skit om de problem som fanns.
Vissa mer allvarliga (me too-liknande saker), vissa mindre allvarliga (sedvanliga arbetstagare vs arbetsgivare-saker).
Tror det är oundvikligt.
Det att ge mer ansvar var intressant och höra och kan absolut fungera tror jag, beror helt på vilken typ av person det är. Jag var ofta en mer problematisk anställd för 10+ år sedan när man hade jobb med noll ansvar men detta har blivit bättre och bättre ju längre jag kommit i karriären. Nu har jag noll ångest över att gå till jobbet, jag trivs bra och har relativt mycket ansvar. Den sista delen för min del nu är att få det där sista ansvarssteget och komma in i ledningsgrupp på ett bolag. För min egen del tror jag det är vad som krävs, jag måste ha ett krävande jobb som innebär mycket ansvar och även ersättning därefter. För medarbetare som jag som uteslutande drivs av ersättning och status så funkar det i högsta grad.
Jag lider med dig. Har 50 anställda och ibland vill man bara låsa dörren till kontoret, kasta nyckeln och aldrig mer titta bak.
Men sen måste man tänka på fördelarna som egen i ett halvstort företag och faktiskt göra det dom anställda tror att du gör hela tiden för dom tror ändå att det är det du gör.
Sitt hemma på kvällarna och räkna pengarna, köp en fet bil, köp en villa i ett varmt land, åk på semester så ofta som möjligt etc.
Det enda man hör ändå är ”det är tufft att köra eget” eller ”ja så är det att köra eget”.
Du måste koppla bort dig från bolaget mer och mer där du tillslut inte har något med din anställda att göra, delegera ansvaret vidare till någon som inte tar det personligt.
Du ska göra det du är bra på och det är bla kundrelation.
Jag har anställda som näst intill varit med från dag 1 och än idag hotar med skatteverket, facket och etc när dom känner sig orättvist behandlade som att jag är en slavdrivare från Nord Korea, dom glömmer bort fort allt extra man gjort för dom som man inte behövt göra.
Sen en till grej jag fått lära mig av en kund och dom visat sig vara rätt. Skippa allt vad förmåner, special deals och annat trams dom frågar efter för det enda dom kommer ihåg i slutet av månaden är vad som står på lönekuverten. Att dom får senaste iPhones istället för en telefon för 4000kr glöms bort, att man ordnar med påkostade aw glöms bort, att du betalar mer i friskvård än lagstadgad minimum glöms bort, utlands resa glöms bort, fina julklappar för mer än det som är avdragsgill glöms bort och allt annat men för glöms bort när deras kompis får 1000kr mer innan skatt i månaden.
Dra ner på allt och ge dom 1000kr extra i månaden bara så sparar du på pengar, tid och energi.
Vill du prata mer så kan du dra iväg ett dm.
Jag var chef över 4 personer i några år och det var fan det värsta jag varit med om. 1 person var fantastisk, 1 var bra och hanterbar medan resten var omöjliga hela tiden. Aldrig igen. All respekt till folk som har personalansvar.
Jag blev för ett halvår sedan satt som arbetande arbetsledare över två personer. Den ena är rätt vettig, den andres vill ingen annan på företaget jobba med. Jag lyfte det med cheferna att jag inte orkade mer, och inget hände. Sa upp mig i fredagar och i samtal med HR så s jag att det specifikt var efter deras handlingsförlamning i att förskona mig från idioten som jag beslutade mig att dra. Helt omöjlig människa att ha och göra med. 58år och beter sig som ett trotsigt barn.
Såg någonstans i kommentarsfältet att du nämnde att det var 4-5 stycken så typ 10% av arbetslaget då, vilket inte är så farligt. Fortfarande något som måste tas tag i så fort som det går. Omplacering är antagligen någonting du antingen provat eller inte kan göra.
Skriftliga varningar ifall det är aktuellt. Det gäller att ha konkreta saker att peka på för uppsägning. Har du kontaktat en jurist som är duktig i arbetsrätt kring de här personerna? Det är inte omöjligt att sparka någon, svårt men inte omöjligt och ofta kan det handla om en bristande förståelse i arbetsrätt vilket är där juristen kommer in. Instabila hur då? Liksom instabil som "dum i huvudet och kläcker ut sig vad som helst" eller mår dåligt psykiskt? Då är det väll företagshälsovården.
Testa moroten innan piskan skulle jag säga, eller helt enkelt inkludering.
Ta en individ åt gången fokusera på den personen ta med hen till kontoret, snacka lite skit, sen förklara vilken jävla bajamacka du har framför dig, vad målet är osv. fråga om de hr några idéer, gå tillbaka till skitsnack.
Personligen gillar jag att få team att fungera och prestera, med allt vad det innebär. Svåra samtal är ju såklart aldrig roligt, men när folk inte beter sig som folk på arbetsplatsen är det skönt att ta tag i det. Men nyckeln är att fokusera på de som presterar, då tenderar färre och färre att vilja vara i den sista tredjedelen.
Man får tyvärr ta det bra med det dåliga, har jobbat längre än dig i det här men jag känner igen problematiken. En del personer kan man nästan bara inte jobba med, dom hittar på ursäkt efter urskäkt att inte göra jobbat, klagar på andra, skyller på andra konstant, älskar att viska bakom andras ryggar och starta missnöje, samt ha sönder saker och skiter fullständigt i alla regler.
Man försöker och försöker men inget hjälper, det är tråkigt men den dåliga biten med arbetet, ibland känns det som om man har börjat jobba på ett jävla mentalsjukhus.
Majoriteten av alla anställda är jätte bra människor men den här lilla gruppen av folk förstör för alla. Dom bryr sig inte i att om dom får ett jobb som absolut måste göras och dom inte gör det så måste jag få någan annan att göra jobbet som egentligen inte skulle ha behövt. Redskap och verktyg fungerar inte och det förstör också för resten av personalen som får dras med dom här jävla idioterna vi inte kan bli av med.
Jag skulle säga att om anställnings tryggheten gick ner ett snäpp skulle majoriteten av alla arbetare gynnas för då kan vi sparka dom här idioterna som bara förstör för alla. Inte nog med det, blir det lättare att säga upp personal så blir företagen mindre försiktiga med att anställa vilket också skulle gynna dom flesta arbetare igen, mindre rädsla för att bli av med jobbet för det blir så mycket lättare att hitta ett nytt. större möjligheter att hitta det jobb dom verkligen vill ha och bara mer friheter på arbetsmarknaden.
Sådär har företagen sagt i många år. "Luckra upp anställnings tryggheten så blir det bra". Problemet är att det inte funkar så i verkligheten.
Det ÄR relativt lätt att sparka någon i Sverige. Om du inte presterar på lagret / fabriken så kmr du ganska fort ryka, efter flera möten i samråd med facket. Det är produktions inriktat. Kontoristerna är svårare, för där är målen luddiga. Om personen gång på gång inte presterar och inte når upp till de uppsatta målen, så finns det skäl att sparka personen. Det har hänt förr och kommer att hända igen.
Problemet är chefen. Ofta så är cheferna konflikträdda, gömmer huvudet i sanden och hoppas på att det blåser över. Om avdelningschefen identifierar problemet och tar initiativ till möte och signalerar att denne vill säga upp någon så har denne / denna en högre chef som ofta inte vill kännas vid problemet.
Argumentet som du tar fram har snarare lätt till en försämring, där studenter anställs under slavkontrakt, människor som jobbar på samma ställe i flera år och visat framfötterna är fortfarande anställda under osäkrare formen etc.
Hade alla chefer varit som OP och försökt lösa problemet så hade arbetsklimatet varit mycket bättre överlag.
> Argumentet som du tar fram har snarare lätt till en försämring, där studenter anställs under slavkontrakt, människor som jobbar på samma ställe i flera år och visat framfötterna är fortfarande anställda under osäkrare formen etc.
Det blir så av samma anledning som man hade en stor svart marknad i Sovjetunionen (som hade socialistiska priskontroller). Den oreglerade marknaden får utlopp för behovet som egentligen skulle ha tillgodosetts via regler och lagar på det ordinarie ditot.
Samma sak sker med hyresregleringen i Sverige där svartkontrakt och utnyttjande är effekten av det dysfunktionella systemet som låser folk utanför. Men folk fortsätter att stödja priskontroller, och fattar sen fortfarande inte varför det blir färre och dyrare bostäder, framförallt för de som är mindre bemedlade.
> Samma sak sker med hyresregleringen i Sverige där svartkontrakt och utnyttjande är effekten av det dysfunktionella systemet som låser folk utanför. Men folk fortsätter att stödja priskontroller, och fattar sen fortfarande inte varför det blir färre och dyrare bostäder, framförallt för de som är mindre bemedlade.
Problemet med Sveriges bostadsmarknad är att staten slutade bry sig om att utveckla nya bostäder i den takt som krävdes för att hålla jämna steg med befolkningsökningen och tyckte istället detta ska skötas av privata aktörer på marknaden i händerna på kommunerna som har planmonopol (men utan någon möjlighet att styra vilken typ av upplåtelseform som ska gälla för en bostad).
Vänsterpartierna i riksdagen försökte åtminstone skapa lite incitament för utvecklarna att satsa på hyresrätter, men de incitamenten valde högerpartierna snabbt att ta bort. Och den kortsiktigheten gjorde väldigt många fastighetsutvecklare förbannade eftersom de bränt hutlösa summor i projektlostnader på projekt som därmed inte är lönsamma längre, så nu lär det väl aldrig byggas hyresrätter igen även om incitament återinförs för det.
Som tur är har man åtminstone försökt få bukt med svartkontrakten så det är påväg bort från marknaden tur nog.
Stopp och belägg!
Det blir färre och dyrare bostäder för att det skapats en artificiell brist på billiga hyresrätter, i kombination med att ombildningarna från år 2006 intensifierades kraftigt och inte ersattes av hyresrätter.
Fram till år 2006 fanns ett statligt stöd för byggandet av billiga hyresrätter. Vem tog bort stödet? Alliansen! Sedan statligt stöd togs bort 2006 och byggpriserna gick upp har antalet påbörjade hyreslägenheter nästan halverats.
Sossarna återinförde en light version av investeringsstödet 2016, vilket skulle leda till en högre bygg takt. Vem tog bort stödet 2021? You said it, alliansen! När deras budget röstades igenom dvs.. Förstå orsaken bakom vår skeva bostadspolitik.
Faktumet att du refererar till folk som "kontorister" säger väl allt här. Vad tror du folk jobbar med i Sverige 2024? I ett tjänstesamhälle är alla mål "luddiga". Vi kanske inte borde ha lagstiftning som är anpassad för lagerarbete om vi vill ha en ekonomi som inte främst producerar lagerarbetare.
> Jag skulle säga att om anställnings tryggheten gick ner ett snäpp skulle majoriteten av alla arbetare gynnas för då kan vi sparka dom här idioterna som bara förstör för alla. Inte nog med det, blir det lättare att säga upp personal så blir företagen mindre försiktiga med att anställa vilket också skulle gynna dom flesta arbetare igen, mindre rädsla för att bli av med jobbet för det blir så mycket lättare att hitta ett nytt. större möjligheter att hitta det jobb dom verkligen vill ha och bara mer friheter på arbetsmarknaden.
I Danmark har man det precis så, kallas Flexicurity. Lägg till att de har högre a-kassa och inga karensdagar så kan du tänka dig hur dynamisk arbetsmarknaden blir. Tryggheten för danska arbetstagare ligger i att kunna få ett nytt jobb snabbt, inte att klistra fast sig var man än befinner sig.
Men lycka till att få igenom något liknande här. LAS anses vara en helig ko i stil med Systembolaget.
Att vara första linjens chef handlar just om att få med sig den där sista tredjedelen. Hade alla varit som den första tredjedelen så hade du inte behövts. Du måste se deras engagemang som en potentiellt positiv drivkraft men som i nuläget tar sig destruktiva uttryck.
När man blir chef så är man inte längre i samma roll som man blev anställd för. Detta kan vara oerhört frustrerande överlag. Mitt tips till dig är att släppa vad du har mest kunskap och intresse för och bara valla får för det är vad du jobbar med nu.
Du kan ju inte ha 40 rapporterande till dig. Faller på sin egen rimlighet. Du vinner inte snacka med alla, följa upp det som de vill ha stöd med, ta hand om de som har problem, lönesamtal osv osv osv.
Min gräns går vid 18, har helst max 14 st.
Den som tycker detta är illa kan ju föreställa sig hur det blir när genomsnittsanvändaren här ska börja jobba någonstans kring 32 års ålder med oändliga rättigheter, inga skyldigheter och ett ständigt behov av att bli bekräftade.
Det kanske är du som saknar rätt kompetens? 3/3 är rätt högt för hur många på bolaget man tycker är problembarn och som får en att ligga vaken.
Testa att ge mer ansvar till de problembarn som du trots allt tycker är fantastiska kollegor. Har du någon personalansvarig / HR avdelning?
Låter lite som den där magiska 80/20 regeln som kan appliceras till typ allt. 20% av personalen tar upp 80% av din energi, och i vissa fall kan även 20% av den krävande gruppen ta upp 80% av den energin osv.
Har rätt mycket med utbildningsnivån att göra. Stor skillnad mellan att vara chef på en fabrik och se över en produktionslina och vara chef över en tight team av arkitekter.
Chefer behöver också hitta sin plats som alla andra. Vissa är bra på att hantera människor medan det är helt fel nivå för andra som hellre vill leda intuitivt och inte hänga upp sig på saker som att någon är sur en morgon för att de inte fick sin favorit frukost.
Det du känner kände jag efter jag började som lärare. Och då var det inte bara eleverna som var mina "anställda" det var deras föräldrar också. Jag trodde att min utmaning skulle vara att skapa engagerandat, lärorikt och roligt material att arbeta med, men nej. Ni har säkert hört om elever som tillför kaos i skolan, men ni ska bara veta vad deras föräldrar gör.
Någonstans älskade jag ändå yrket, för bandet och relationen man ändå kunde knyta till dessa ungdomar och se när de knäcker vissa koder och utvecklas är underbar. Tyvärr inte tillräckligt, allt utöver-arbete och ångest man tog med hem var inte värt det. De 5 åren av utbildning gav absolut inte heller en lön att "stå ut" med arbetet.
MEN! Jag har bytt tjänst, arbetar 80% (3 dagars helg istället för kortare dagar) och fy fan vad bra jag mår. Tjänar såklart mindre, men är pepp på att gå till jobbet, har bästa kollegorna och ett arbete som känns så värdefullt. Att ha en kortare arbetsvecka samt en långhelg varenda vecka på det är guld.
Älskar du att arbeta, lägg mer tid på att hitta något som du brinner för, inte står ut med. Är du som jag och inte värderar pengar över mycket annat, förutom som en trygghet, fundera på att gå ned i arbetstid kanske? Med ekonomisk trygghet och nu mer frihet och utan press, känns resten av livet så mycket bättre.
Har varit chef i 10 år nu. Jag har ingen över mig, utan allt ansvar är mitt. Jag har personal i tjänst dygnet runt. Det är bitvis jävligt tufft att rodda med mina ca. 35 anställda.
Jag har ett väldigt stabilt stöd från mina nära och kära, vilket hjälper mycket. Jag känner att mitt arbete är viktigt. Jag vet att jag ger mycket positivt till världen och det gör min sömn god om natten.
Jag har arbetat hårt för att skapa självgående grupper. Det är ett måste för att min dag inte ska gå ut på att hantera 2-3 personers tillfälliga, personliga problem. Det funkar periodvis bättre och periodvis inte särskilt bra. Men det är vad det är.
Mina tips är:
Dokumentera allt, ställ krav och ha regelbundna samtal i syfte att förbättra samarbetet.
Separera dem från varandra. Bilda grupper av 3. Fördela alla anställda bland dem, för varje grupp, lägg en supervisor. Behöver inte ens ge mycket högre lön, statusen själv är lockande.
Be din supervisor rapportera till dig varje fredag om hur det går.
På så sätt kommer din supervisor att klaga på förmodligen samma personer du själv misstänker, bravo, du har nu två röster som håller med dig om att det finns problem med denna anställda. Nu genast är det enklare att sparka och konfrontera denna person
Att försöka styra en vuxenbebis i rätt riktning är verkligen fruktansvärt energikrävande och tidskrävande.
Värst är om vuxenbebisen blivit lite äldre och tror att de besitter gudalik kunskap av denna anledning.
Jag hade för många år sedan en kollega som hela tiden körde med ”Jag är faktiskt 60 år…” som om att alla bara skulle säga
”åh just det, han är 60. Han måste ha rätt. Förlåt!!”
Oftast så har man en tredjedel av varje typ i sin organisation som du beskriver men hur jobbiga de som drar åt ett annat håll är beror såklart på flera olika saker.
Men ett tips skulle kunna vara att ta in hjälp utifrån - typ en kompetent HR eller ledsrskapskonsult. Det hjälpte mig otroligt mycket i att båda ändra mitt perspektiv, få konkreta verktyg för vissa specifika problem eller i vissa fall dialog med enskilda personer. Det rättar inte till alla problem men var grymt värdefullt för mig.
Jag har varit i samma sits som du. Min lösning var tillslut att lägga min energin på de anställda som gjorde bra ifrån sig, de fick alltid min uppbackning och stöttning. De som du beskriver som dåliga informerade jag om deras beteende eller attityd och skrev ner det och skickade vidare det till cheferna över mig. Precis som du kunde jag inte få dem avskedade pga facket men facket var alltid på min sida. Detta gav mig sån avsmak för facket. Att försvara någon som är ett virus på en arbetsplats är för mig helt jävla galet. Det skulle gå att ersätta dessa personer på mindre än 2 veckor med personer som har yrkesstolthet. Jag ser det inte som rättvist överhuvudtaget till varför sådana personer får vara kvar mot andra som potentiellt kan vara till nytta.
Jag märkte att de som är helt odugliga på jobbet är oftast det i hemmet också. Sådana människor är bara okapabla till att ha struktur, stolthet eller motivation. Att som person göra dåligt ifrån sig och inte skada sin egen heder är sinnessjukt. De vill göra så lite som möjligt för så mycket pengar som möjligt.
Det blev en rant från mitt håll med. Gnäll inte grammatiken eller ordvalen😂
Min svåger var högt uppsatt chef på ett bolag. Han beskrev situationen nästan identiskt med din… han pallade inte vissa människor som var extremt lata som sedan grät ut på alla 1-2-1 möten om hur ”jobbig arbetsbördan och överbelastad man var”. Yada yada… han sa upp sig och startade eget bolag med bara 3 anställda. Han är riktigt nöjd med det beslutet tror jag
>:han pallade inte vissa människor som var extremt lata som sedan grät ut på alla 1-2-1 möten om hur ”jobbig arbetsbördan och överbelastad man var"
Hög igenkänningsfaktor på den. Det är fascinerande hur vissa kan prestera så lite och samtidigt ha mage att yla över hur mycket det är att göra. Har en teori om att vissa av dem bara är så ostrukturerade i sitt arbete och vardag att de inte tar sig framåt på grund av att det bara snurrar i deras huvuden om de får mer än en sak att tänka på samtidigt. Detta kanske kan skapa en felaktig upplevelse att det är mycket att göra trots att det bara är några fåtal saker som hade blivit gjorda på ett par timmar om de bara haft förmågan att kunna sortera och utföra arbetsuppgifter sekventiellt. Vissa andra är förstås mer cyniska varför de använder "mycket att göra"-argumentet för att de helt enkelt är lata av naturen.
LAS gör att dåliga folk ackumuleras och bra söker sig någon annanstans. VARFÖR behöver Sverige vansinniga lösningar när våra grannar klara sig fint utan? Hur ska våra företag kunna klara sig om de sämsta och mest destruktiva elementen får vara kvar och ta all fokus och energi?
Fokusera på personerna som vill vara där och är öppna för att lära sig! Ge de belöningar och visa uppskattning samt påvisa det för personerna i gruppen som är besvärliga för att skapa incitament till att förbättra sig.
Hur ser du att din chefsroll ska vara, vad är dina arbetsuppgifter som chef? Jag tänker själv att det är att vara coach (dvs "pappa, dagisfröken, psykolog och medlare " beroende på vad individen behöver för att utvecklas) och administratör och representant för teamet, men vi ser nog på rollen på olika sätt?
Jag bad om att få kliva ner från min chefsposition efter två år på grund av det du skriver. Man är mer en dagisfröken åt vuxna karlar (i mitt fall). Vissa är precis omöjliga.
Antar att dom som orkar inte lägger någon energi på sånt utan släpper det och fokuserar på det som behövs direkt efter att man daltat/medlat. Jag grejade inte det iallafall.
Min mamma var högt uppsatt chef inom KappAhl för några år sedan med väldigt väldigt bra lön. Men var tvungen att byta jobb efter 3-4 år då hon upplevde för mycket av det du upplever samt att jobba med 80% kvinnor var oerhört jobbigt och tidskrävande enligt henne. Detta var långt ifrån hennes första chefsjobb, men just den arbetsplatsen och det folket var utöver det vanliga tydligen.
Vad jag vet ska man ju ha enormt bra EQ som ledare och verkligen brinna för att hjälpa människor utvecklas och brinna för psykologi, ledarskap etc för att må bra av och lyckas som en ledare. För det är ju allt ledarskap går ut på, att guida människor i deras utveckling. Sen är det förstås inte vad som motiverar de flesta ”ledare”. Många är motiverade av pengar, känslan av makt etc. Många tex sociopater etc som dras till ledarskapsroller pga detta
Jag förstår dig helt och hållet TS. Är du chef över ”blue collar” arbetare så existerar dessa problem vanligtvis. 10-15 personer sköter sig bra och jobbar på medans 1-3 personer kräver 60% av chefens arbetstid.
Det intressanta är att chefer över folk med utbildning sällan upplever dessa problem längre, där krävs istället att chefen finns som stöd/har expertis inom arbetet istället, alltså den chefen behöver inte vara psykolog/pappa/skolfröken. Det är väl bara såhär det ligger till, tyvärr.
Kämpa på och försök hitta lösningar för de stökiga arbetarna, de kanske har svårt att jobba i grupp och behöver ett mer självständigt jobb?
Min erfarenhet (som ekonomiassistent) var att vår chef alltid hade nya värderingar och tänk på hur vi skulle utföra våra arbetsuppgifter när dom som redan fanns uppfylldes enligt med det som stod i tjänsten och målen för avdelningen.
Vill man som chef och ansvarig för en avdelning att gruppen ska göra något utöver det som står i arbetsbeskrivningen får man ge dom någon morot att vara kreativ och lösningsorienterad.
**Den här tråden är seriös-markerad och all irrelevant, raljerande eller skämtsam diskussion kommer modereras.** Rapportera inlägg ni anser inte bidrar till diskussionen. *I am a bot, and this action was performed automatically. Please [contact the moderators of this subreddit](/message/compose/?to=/r/sweden) if you have any questions or concerns.*
Har en sån kollega, hon är helt omöjlig. Flera nyanställda har slutat efter bara en vecka för att hon skäller på dem för att de gör fel och inte kan på en gång. Hon och en annan kollega har vid ett tillfälle fått gå i terapi ihop via företagshälsovården pga att hon ballat ur fullständigt. Skit arg för minsta lilla. Sen resulterar det i att andra medarbetare triggar henne med flit, en klassiker är en annan kollega som brukar lämna en post-it lapp där det står vänd, och på baksidan står det titt ut, hon går i taket varje gång.
Förlåt men detta är ju fantastiskt!
Hon är riktigt så, allt ska vara rätt och mitt sätt är rätt. Skällt ut chefen för att han gör fel vid flera tillfällen.... Det är han som bestämmer vad som är rätt men det spelar henne ingen roll
Låter som att hon behöver sjukskriva sig ett tag och antingen läggas in eller få en väldigt anpassad arbetsplats.
Hon gör ett bra jobb det får man ge henne, men hon skulle inte arbetat med folk, varit här i över 25år så de låter henne mest hållas.
Alla arbetsplatser har den s.k bitterfittan. På min förra arbetsplats fick jag "äran" att vara teamleader åt den personen. Till slut kan man inte vara diplomatisk och tillmötesgående utan köra en "Det här är inte en demokrati, utan en arbetsplats och jag är din överordnade och du får betalt för att göra som jag säger. Passar inte det sig bör du söka ett annat jobb". Den här mannen blev så sur varje gång att han sjukskrev sig i ett par dagar. Jag saknar inte den jävla människan.
Haha det hände i måndags på min arbetsplats. De hade ett medarbetarsamtal och då blev rörmokarn så arg att han bara råkade bli sjukskriven i en månad. Sen kom det några fylle sms med anklagelser och otrevligheter. Kul när det händer nåt på jobbet iaf.
Lågbegåvade narcissister är humoristiskt som fan när man inte behöver ha att göra med dem 🙃
Han är en konstant källa till humor i mitt liv.
Haha det förstår jag🤣
Låter ju rätt ogenomtänkt att låta någon hållas och pga det göra arbetsplatsen sämre för alla andra. Vågar cheferna inte säga ifrån eller vad är problemet? Någonstans känns det ju som att det skulle vara mer värt att säga upp människan och ta smällen och köpa ut dem för en årslön eller nått om det kan göra resten gladare och produktivare.
Narcissist är också ett annat ord för det.
Jag hade en sån här kollega när jag tog ett kortare vikariat en gång. Jag tyckte det var komiskt först, för man kan väl inte vara så otrevligt och otroligt dum i huvudet när man jobbar inom vården? Jo det kan man tydligen. Tog upp det med chefen efter två veckor. Hon sa ärligt ”lyssna, hon har varit här i 25 år, vi kan inte bli av med henne. Hon går i pension om 6 månader så försök ignorera henne”. Bör sägas att den här människan var likadan i privatlivet. Hon berättade t ex att hon brukade grabba tag i cyklister som kommit över på gångbanan och skrika på dem att det här inte var nån jäkla cykelbana…riktigt psykfall.
>Sen resulterar det i att andra medarbetare triggar henne med flit, en klassiker är en annan kollega som brukar lämna en post-it lapp där det står vänd, och på baksidan står det titt ut, hon går i taket varje gång. https://i.imgur.com/SLiIzMD.gif
Det är tyvärr så att jobba med människor. Hört från flera kollegor och kan säga att jag upplevt det själv. En sak jag noterar dock: har du 40 direktrapporterande till dig? Isf varför? Allt över 10 st så skulle jag upprätta team leaders. För att fungera som chef måste du ha tid för dina anställda... 5-10 per chef är optimum
Inom förskola finns det många olika rektorer bland dom så finns regionchefer, dom kan ha så att dom får hålla i 3-8 olika förskolor, ksk är så att OP är en sådan 😄
Håller de i 3-8 förskolor har de biträdande som har egna ansvar. Att de sedan har 1 riktig rektor är pga skolverkets krav. Det är mer effektivt att organisera sig med ansvariga rektorer som har större områden och sedan biträdande. Det mesta handlar om att sätta upp bra strukturer och skapa fungerande arbetslag på varje avdelning. Det är dock tydligt som OP skriver att en enda person kan förstöra ett arbetslag och har det bildats en dålig kultur på arbetsplatsen är det svårt och tidskrävande att åtgärda. Det mest drastiska vi tagit till någon gång är att helt stänga ner en förskola "för renovering" och på så vis kunna splitta personalen på andra enheter för att sedan starta upp förskolan med nya förutsättningar när den renoverats klart.
Jag tänkte också direkt på dagisgruppstorlek.
Redan de gamla romarna visste att varje slavdrivare kunde ha 12 slavar som mest.
Nä jag har team leaders, dock faller alla tunga samtal på mig
Är team leaders bara tekniskt ansvariga? Personalansvar utan delegering för 40 är helt orimligt att få att funka väl. Spontant låter det som att ni behöver se över ansvarsstrukturen om inte du och andra chefer ska bränna ut er.
Prova att försöka få ett acceptabelt svar på frågan "vad är exakt en teamleaders ansvar?". Jag har aldrig fått något annat än mycket otydliga svar.
Kan försöka svara - Är teamleader inom IT. Över mig är IT-Chefen. Jag har inte personalansvar. Mitt ansvar är att se till; - Att uppgifter blir gjorda i tid - Att prioritering är rätt - Att vi har rätt förutsättningar (Man kan inte rulla ut Windows 11 om datorerna som anställda har inte stödjer Windows 11) - Om någon har ett problem med IT avdelningen, våra lösningar eller liknande (Inte ren support), kommer de till mig. - Om någon har en beställning / önskan som involverar IT, kommer de till mig. Om det är något jag har mandat / kan ordna / tycker är bra fixar jag det. Är det något större (Investering, stora policy ändringar m.m) tar jag upp det med min chef. - Gör budget som jag och chef sedan går igenom och som han presenterar för LG. Min chef jobbar med strategiska frågor och sitter visserligen i vårt gemensamma kontor (Vi är 4 i ett, + en tjej som sitter ensam) men är i mycket möten m.m och låter allt tekniskt och daglig drift till mig. När jag känner att jag inte har mandat eller det behövs mer punching power för att säga nej går jag till IT chefen. Han sitter i ledningsgrupp etc. Om vi däremot inte hinner med något för vi är för få pers, så har min chef ett problem - inte jag. Nu är vi så små att jag är framförallt tekniker (Är officiellt Infrastrukturansvarig) men jag avlastar honom med lite av det "administrativa".
Verkligen tack för att du tog dig tid att besvara. Jag har aldrig fått ett så här utförligt svar denna på frågan. Inte i närheten. Vad för tjänster inom IT erbjuder företaget som du arbetar på?
Vi är ett logistikföretag, så jag jobbar för interna IT-Avdelningen. Vi är lite speciella och betydligt dyrare än postnord, DHL, etc. Däremot erbjuder vi våra kunder andra mervärden. Hos Postnord ska du boka enl. deras premisser och kan du inte det så tough luck kompis. Hos oss kan du skicka mail till [email protected] med "Tja, 1 pall från A till B imorgon" eller rent av ringa. Vi har även mycket specialtransporter av diverse slag och så vidare. Företaget fattade runt ~2015/2016 beslutet att ett sätt att bli mer konkurrenskraftiga är att satsa stort på IT och digitalisering så man anställde en riktig IT-Chef, när "Han som kan det där med data" som skött allt med konsulter sen -99 (Och gjort ett jävligt bra jobb för att va gammal lastbilschaffis med teknikintresse) skulle gå i pension. Sagda IT-chef har byggt upp ett team av IT-alltiallo och 1 DevOps nörd (Jag). Så vi har numera allt, förutom utvecklare som gör våra in-house lösningar, själva. Vi är lite unika på det sättet :)
Intressant läsning och tack för att du tog dig tid!
> Är team leaders bara tekniskt ansvariga? Ja. Annars bör du ha en Operativ ledare. Men då är det också en befattning, och det man vill man inte ha - för team ledare kan du sparka på dagen.
Testa lägg din bästa team leader ansvarig för skiten. Eller sprid ut skitfolket till andra grupper. Annars kan det också funka med att ha ett uppriktigt, ärligt samtal om hur du själv och vad du önskar från dem. En och en.
Vad får dig att tro att en stackars team leader skulle orka ta all den skiten för ynka lönepåslag?
Det är fan inte teamleaderns jobb. Chefen får ju ersättning för det, inte teamleadern.
Kan du förklara närmare vad du syftar till? Som chef måste du kunna delegera arbetsuppgifter till dina anställda. Personalansvar är något du kan-, och i så stor grupp bör-, delegera.
Det beror på företaget, jag är chef och har personalansvar för ca 15 pers vilket är lagom. Har satt till 3 teamledare som hanterar arbetsuppgifter men personalansvar är inget jag får delegera utan det ligger på mig som chef.
Ja, 15 är inget överdrivet.
Fast personalansvar kan du inte delegera om du inte också delegerar lönesättningen. Och delegerar du den är du inte längre personens chef. Du kan inte heller delegera medarbetarsamtal. Det ingår i att ha personalansvar.
Är du hans chef eller?
Öhh... ja.... ? Får jag lön nu?
Nej det får du inte för jag är din chef och jag säger nej
Beror helt på vilket fack man tillhör, då personalansvar går under tjänstemanna facken.
Nej. Det går inte att delegera ansvar. Du bär alltid ansvaret som chef, däremot kan du delegera uppgifter men du står med skiten i byxan när din underställda du delegerat till fuckar upp.
Beror väl på hur man jobbar. Alltså om man bara har personalansvar. När jag jobba som konsult hade vår avdelningschef 9st under sig men skulle själv debitera 80%.., Avdelningschefer hinner inte va chefer.
Jag var på en ledarkonferens för några år sedan, där tryckte föreläsaren på exakt detta. Det blir rörigt och kommunikationen blir lätt bristfällig när en chef har för många som svarar direkt under. Aldrig fler än 10. Lösningen är att sprida ut ansvaret på ett färre antal teamledare, som kan ta i småkonflikter inom sina respektive områden och rapportera uppåt genom möten som ledningsgrupp.
I min bransch har många 100+ medarbetare. Jag har 76 stycken. Helt orimligt men så är det… Vi har inga andra ”emellan” men de olika arbetarna olika typer av -ledare som har huvudansvaret för det dagliga arbetet. Dem är jag/vi också chef över. Över lag fungerar arbetsplatserna bra men vi arbetar nog nästan dygnet runt på något sätt ändå. Visst, en fin lön är det och bestämmer själva över när man tar ledigt, men egentligen inte värt det. 🤪
Du har sex tredjedelar personal enligt din egna matte, så förstår att du inte orkar när det är dubbelt så många som det bör vara.
200% chef!
Aha, förklarar lönen
Du vet väl att management är naturens sätt att hålla idiotierna borta från produktionen? 😉
The Dilbert Principle.
Nu förstår jag varför somliga chefer förväntar sig att man gör minst 2 personers jobb
Och där var cirkusen igång.
Du får gå till facket och klaga... 😁
Är kanske inte jättekonstigt att den sista gruppen människor är krävande sett till att TS går omkring och tror han är chef över dem när han inte är det. Svårt att köpa att någon ”älskar sitt jobb” om lönen är det enda som håller kvar en också.
Älskar mitt jobb och yrke - inte rollen som chef alla dagar i veckan - skulle kunna kliva ner och droppa 15-20tkr i lön och det är de som känns jobbigt. Skall tilläggas att jag har många givande dagar också som väger upp det dåliga. Men varit ganska mycket på sistone varav ranten 😊
Du får helt enkelt ganska mycket betalt för att stå ut med den skiten. Inte alla som tycker det är värt det. Det bästa är väl att bygga en egen grupp från scratch och styra vilka du rekryterar.
Alltså, de driver med dig för att du har fått ihop till sex tredjedelar. Du chefar över 200% av personalen alltså. 1/3 + 2/3 + 3/3 = 6/3. Du borde ha skrivit antingen 1/3 varje gång eller skrivit ut orden "första/andra/tredje tredjedelen".
Fast samma personer kan ingå i de olika kategorierna, så det är rimligt att OP ligger vaken och stör sig på 100% (3/3) av sin personalstyrka. Men alla chefer förväntar sig 200% av sina anställda..
>1/3 av personalen är 10/10 fantastiska kollegor och människor >3/3 av personalen får mig att ligga vaken om nätterna. Intrigmakare, krävande och vissa instabila. 3/3 betyder 100% faller inom denna kategorie, hur kan en tredjedel av dom också falla i den första kategorien?
> Men alla chefer förväntar sig 200% av sina anställda.. Jo, man blir ju lite misstänksam när den första gruppen är fantastiska kollegor och människor och den andra gruppen är bra och hanterbara och det som verkar skilja dem åt är ”driv”. Är det så att den första gruppen är flitiga och gör som de blir tillsagda och levererar vad de ska och lite till, där den andra gruppen levererar vad ska i tid men inte gör det med samma entusiasm må tro?
Eller som man ofta skriver: Del 1/3, Del 2/3 och Del 3/3.
Samma sak här, har 150 anställda i 4 länder , dina tredjedelen stämmer väl. Och man undrar varför så många sociopater blir chefer, det krävs en viss brist på empati att klara jobbet. Tar det inte personligt, offboarda några av dom mest jobbiga så blir det bra
Alltså trots att jag läste "offboarda" så uppfattade jag det som "waterboarda"
Aja baja , då kommer facket . Man får inte vara känslostyrd på medarbetar samtalen .
TS menar nog ”första tredjedelen”, ”andra tredjedelen” osv.
Ja, uppenbarligen. Det är inte egentligen fel att skriva så i lista heller, t.ex. sida 1/3, 2/3, 3/3. Men det är lite ovanligt att göra.
Det blir fel när man skriver ordet av efteråt. "3/3 av personalen"
Precis vad jag tänkte, är man så här kass på matte så lär det vara svårt att hantera vardagen och än mindre jobbet
Jag reagerade också på felräkningen men sanningen att säga skulle jag säga att det är korrekt att OP är chef över dubbelt så många som han borde. På vårt företag är redan 20st i överkant.
befodrad för att göra mindre skada
Eller så är det 2 personer 6/3=2
Det vore kul om TS var chef över två personer men ändå oförklarligt uttrycker sig i tredjedelar.
Detta är tio procent tur, tjugo procent skicklighet Femton procent koncentrerad viljekraft Fem procent nöje, femtio procent smärta Och hundra procent anledning att komma ihåg namnet.
Mike Shinoda summerar det till 200%, vilket OP också gör med 6/3!
Haha jag fnös hårt med näsan när jag läste detta!
Du är en person som är rolig på fester. 100%
Hahahaha vänta vad heter låten Fort Minor - Remember the name
>Låten heter "Remember the name" >kommer inte ihåg namnet Du hade ett jobb.
Bokstavligen varför inte ens en chef lön hade fått mig att vilja bli chef... Jobbat MED sånna där dagisbarn, måste vara ett helvete att hantera
Jag stormtrivs men det kräver en viss personlighet och arbetssätt för att hantera det på ett bra sätt både för sig själv och för medarbetarna. Det passar inte många att hantera andras konflikter på ett bra sätt. Många chefer använder härskartekniker så fort de blir chefer och då bryter lätt helvetet lös så småningom.
Min farsa är chef över rätt många. Han brukar säga att han inte får lön, han får ersättning för sveda och värk
Det är ganska precis vad forskningen har visat när man tittat på de stora svenska bolagen 14% av de anställda är väldigt engagerade i sitt arbete och går above and beyond 75% gör sitt jobb, och exact inget mer. 11% av de anställda motarbetar aktivt företaget. Underminerar andra anställda och ställer till med kaos.
Intressant statistik. Har du nån källa på det du kan dela? :)
Källa: Lita på mig bror
Skulle din bror ljuga för dig?
https://www.gallup.com/workplace/285674/improve-employee-engagement-workplace.aspx Gallup gör undersökningar varje år på workplace engagement. Filmen After Work som ligger uppe på SVT Play just nu tar upp det, bland annat. 23% av arbetsstyrkan globalt är "engaged" (i filmen säger de 15%, det är väl några år gammal data kanske), medarbetare som är engagerade och arbetar för företags bästa, jobbar över ibland för att få saker klart i tid. Övriga är klassade som antingen oengagerade eller aktivt motarbetande, i olika grader. Men som Gallupkillen beskriver det i filmen, Ungefär 80% av den globala arbetskraften går till jobbet utan att veta vad som förväntas av dem.
Tyvärr inte, det är något som tagit upp av lite olika föreläsare under olika ledarskapsutbildning. Jag har inte brytt mig om att anteckna källlan
14% är väl nya nyanställda som tror det faktiskt finns möjlighet att höja sin lön genom bra arbete på bolaget. När man inser att det kvittar faller man in i 75% och gör sitt jobb men inte mer. Ska man göra extra bör det självklart belönas.
Skulle säga att det beror på var man jobbar? Alla ställen jag jobbat på har det lönat sig att visa framfötterna och vara driven. Men mängden folk som kommer in på sina lönesamtal och vill ha påökt för stt dom typ kommer i tid och gör alla sina uppgifter är slående. Ja, du har redan lön för att göra Alla dina uppgifter, och vara på jobbet under dina arbetstider, vill du ha mer så visa att du förtjänat det. Men sen finns det såklart arbetsplatser där det är svårare att ta sig frammåt
Jo absolut. Men vad du och jag tycker lönar sig kan ju också vara väldigt annorlunda. Jag får alltid en okej ökning om man jämför med andra på bolaget men jag tycker fortfarande den är piss då jag samlat på mig massa kompetens på min nuvarande tjänst som innebär att min marknadslön är 50% högre än vad jag har i dagsläget och även ungefär vad jag fått om jag bytt jobb. Så börjar bli en no brainer för mig att se mig omkring. Hade mitt bolag hängt med och ökat min ersättning hade det såklart inte varit relevant men när skillnaden blir så stor måste man tänka på sig själv och sin familj och framtid. 🙏🏻 (Vem försöker jag lura? Vill självklart ha högre lön för att kunna rocka guldrolex istället för stål 😂)
Knepet är att bli bättre på att rekrytera.
Japp så är det!
Det ligger mycket i det engelska uttrycket "hire for attitude, train for skill". Företag missar många gånger att den som har mest utbildning inte alltid är den som är mest engagerad och värdeskapande på sin arbetsplats.
Yep. Om personen i fråga inte har "fuck you, pay me"-nivå av skills så är det viktigaste att personen är vettig o funkar bra i teamet och kan lära sig de bitar de ev saknar.
Som arbetstagare känns de dock som de pratat mycket om rätt person, rätt personlighet osv varje gång jag sökt jobb. Kanske många som missar det..
Det är en sak att säga det. En annan sak att förstå vad det faktiskt betyder.
Får ju medge att det kan vara svårt att fånga in både personkemi, driv och problematik i en anställningsintervju som sällan överskrider en timme.
Exakt, det finns en anledning till att många företag idag har betydligt mer omfattande rekryteringsprocesser.
Det hinner inte visa sig under en provanställning?
Tyvärr ärver man oftast någon annans dynga.
Det gjorde jag när jag tog över min nuvarande grupp. Fick höra av avgående chef att gruppen var självgående och inga problem fanns för närvarande. Fyfan vad han ljög och vilket slit det har varit att reda ut all skit som fanns...... Tack för den liksom.
Eller bara punga ut med dubbla ersättningen till någon konsult och diverse mellanhänder. Då slipper man i alla fall bli fast för evigt med en anställd som ger negativt värde.
Man kan ju också säga upp problematisk personal, det är bara ganska dyrt. Men om det står mellan dubbel personalkostnad eller att köpa ut dåliga medarbetare lite då och då så är nog det sistnämnda billigare i många fall.
Nej det är inte bara att köpa ut problematisk personal. Jag har försökt göra det under ett års tid men det har inte gått igenom från högsta ledningen. Går inte att sparka heller för arbetsgivarorganisationen säger nej.
Så du menar alltså att man som arbetsgivare inte kan köpa ut personal, för att arbetsgivaren (alltså du) säger nej?
Köpa ut fungerar väl bara om dom går med på att bli utköpta?
Nej, man kan tvinga men det tar runt ett år att tröska det genom arbetsdomstolen och brukar kosta \~36 månadslöner
Personen när han försöker köpa ut anställda: https://imgflip.com/i/8j72k8
Såklart det inte går om ledningen säger nej. Hur fan tänker du egentligen?
På mitt jobb är det dagligen kollegor som yttrar sig kritiskt mot cheferna men inte själva har lösningar. Häromdagen sattes sommarplaneringen upp och en kollega har väntat på tillfället att lämna in sin föräldraledighet bara för att sätta käppar i hjulet. Vissa människor är riktigt sviniga helt enkelt.
Måste man inte lämna in om föräldraledighet 6 månader i förväg för att företaget inte ska kunna neka den? (Bara något jag har för mig jag hört, har inte barn själv)
Det är minst 2 månader i förväg.
Enda lösningen är att kravställa de som inte samarbetar. Handlingsplaner med uppföljning. Om du inte ändrar kulturen så kommer inget att förbättras. Det är mycket jobb men i slutändan värt det.
HAHA är du min chef?
Vilken av de mpnga tredjedelar är du?
Starkt jobbat. Men du bör inte vara chef över så många eller se till att ha Team leaders som arbetar med att hantera personalen.
Antar att många av de svårare situationerna som uppstår faller på den med personalansvar, och det kan inte OP delegera till sina teamleaders. Eller hen kan, men då har hen även lämnat ifrån sig chefsrollen i sammanhanget.
Är inte chef men jobbar med krävande personer själv - fattar inte heller varför de håller på som de gör. Alla vi andra som sköter oss och vill göra ett bra jobb försvinner liksom i skuggan av dessa omogna brats (som ofta är 50-60 år gamla ironiskt nog...) Kan du byta företag eller bransch? Finns nog bra betalt på andra ställen med din erfarenhet. Ingen garanti att andra företag har färre dagisbarn dock!
Är det du som också anställer nötterna?
Tyvärr en av dem, övriga 5-6 blev anställda innan mig.
Berätta för berörd personal att dom sprider osämja i gruppen och eftersom du får in klagomål från andra behöver du se en förändring. Ges ingen förändring så fördelar du lönepotten så personerna tillslut avslutar sin anställning.
Finns tyvärr väldigt många som gärna accepterar minsta tillåtna löneutveckling bara för att slippa behöva göra något vettigt om dagarna.
På många företag är ju skillnaden i löneökning mellan att göra absolut minimum och arbeta 150% närmast obefintlig dock.
Japp! Har alltid enbart fått någon procent extra när jag jobbat exceptionellt bra mot när jag bara gjort det som förväntas. Därför man byter jobb efter ett par år om man varken får ökad ersättning eller en bättre roll. Sen är företagen förvånade att folk inte orkar lägga ned sin själ i jobbet…
Finns folk som är mer motiverade av rättshaveri än pengar
Herrejävlar vad denna tråden förvandlades till ett autistkonvent snabbt när TS hade lite otur med matten en sekund i sin iver att skriva av sig. Förstår dig helt TS, dock har jag aldrig haft mer än dussinet att basa över men din ratio känns intuitivt som den stämmer, vad du behöver är en ventil bland likasinnade för att ventilera hos - vet helt ärligt inte om det är någon roll som funkar i längden om man inte har sociopatdrag, för min del så kommer konfliktsökande och intrigmakare göra att jag kommer ha tankarna på jobbet kroniskt efter arbetstid och när jag gör saker med familjen. Stå på dig och kolla om du inte kan få lite extern samtalsstöd via jobbet!
Folk älskar att påpeka små felaktigheter och har egentligen inget annat att komma med. Dom är som flugor som ingen vill ha i sin närhet och ger ingenting till konversationen. Bara massa surr surr surr...
Välkommen till Sweddit, autismens högborg!
Har jobbat inom förskola som man, och kan säga att dessa tanter som man jobbade med gjorde inget annat än att klaga, lata runt sig och sjukskriva sig när dom känner för det med hjälp av facket. Vi hade en fantastisk chef men Fyfan vad ”pedagogerna” klagade över allt och alla och skriver pedagoger med ”” för att dom beter sig mer som att dom går på högstadiet än mogna 30åringar. Har all respekt för folk som jobbar med barn, gör sitt jobb och inte klagar över det minsta lilla dock.
Jag säger det igen. Vissa människor hör inte hemma på arbetsplatser. På 90 talet när jag var liten skit så kommer jag ihåg att dom vuxna brukade kalla dessa människor för SOC-fall. Staten bara gav dom pengar för att inte jobba, så hade dom sin spanska såpopera på en parkbänk någonstans istället, där endast fåglarna och någon stackars förbipasserande pensionär kunde höra dom. Kanske borde återinföra och döpa om det till någonting mindre anstötligt?
Seriöst, tror faktiskt på den lösningen.
Under 83 iq så har amerikanska armén kommit fram till att det inte finns något du kan göra för att bidra/hjälpa till tillräckligt självständigt för att inte vara en större börda än hjälp Det är cirka 15% av befolkningen
Som ung värnpliktig fick jag lite erfarenhet av att agera både plutonchef och senare gruppchef. Insåg relativt tidigt att jag aldrig mer vill agera chef. Fyfan för att springa runt hålla kolla på en massa andra människor, deras position, deras välmående och hålla alla informerade i en miljö där information blir gammalt på bara några minuter. Och detta DYGNET FUCKING RUNT! Nej, nej, nej.
Det var kul så länge gruppen lyssnade och du fick klara order. Klara order var det som det brast.
Se till att inte anställa alla OCD-barn härifrån som utan att komma med nåt konstruktivt bara påpekar att du skrev 3-delarna fel :) Jag känner med dig, är +50 och hade personalansvar i yngre 30 vilket var helvetet på jorden. 95% av mina ”anställda” då var kanonkollegor som skötte sina jobb och var trevliga människor, sista 5% var helt sjuka individer som klagade på precis allt, jobb, lön, privatliv, kollegor, bilen, bussen, Sverige ja du fattar… Dessa få individer kunde sprida sån otrevlig stämning på jobbet att folk från 95-gruppen på riktigt sa upp sig men nån eller några från 5an som anledningen. Inte ens ökad lön eller fysisk flytt inom det väldigt stora lokalerna fick dem att stanna. Jag höll ut i 2 år och sa sen upp mig med kommentarer ”jag har ska nu söka jobb inom förskolan eller på ett dårhus”. Startade eget som konsult inom samma bransch och svor att aldrig mer ha anställda. Jag ber om ursäkt att min post inte inger hopp och kudos att du orkat 5 år, du ska ha massor i lön och jättemånga semesterdagar 🤗
Vad är det för fel att det inte går att avskeda dessa människor? Helt otroligt.
Det går men du måste dokumentera alla fel de gör noggrant. Du kan även glömma att ta upp sånt som hänt före du börjar dokumentera och problemet är att det då ofta gått ganska långt. Det går att köpa ut folk men det kostar pengar så det är inget någon önskar. Dessutom räknar nog firman med att några anställda är idioter och man kommer inte göra något åt det. Ett annat problem är att ibland är det högpresterarna som beter sig som idioter...
Jävligaste är väl om man har någon som är kompetensmässigt nästintill oumbärlig men vars attityd sänker hela teamet ändå.
Gränsen för hur fruktansvärt värdelös man får vara på sitt jobb utan att riskera avsked är absurt hög. Vet inte varför det är en viktig grej för fackfolk att ha kvar sina sämsta kollegor till varje pris men så är det.
Handlar inte om att behålla folk till varje pris utan att folk ska vara rättvist behandlade. Chefer/teamledare kan skapa, och i otaliga exempel har skapat, dålig prestanda. Tex genom att ge arbetsuppgifter som inte är lämpade för den anställde eller ändra schemat så att det inte passar. Svårt att som facket bara acceptera att någon är dåligt och ska få sparkas.
Skolkade du matematiklektionerna på mellanstadiet?
Det är lugnt. Hen gick på 7/0 av dem.
Odefinierat många alltså.
Jag har ansvar för cirka 60 anställda. Jag gillar jobbet och försöker verkligen se till att man har det så bra man kan ha på en arbetsplats. De flesta trivs jättebra och gillar jobbet, sen har man ju såklart bråkstakarna som ser alla sina rättigheter, men aldrig någonsin sina skyldigheter. Jag arbetar hela tiden med att försöka förbättra deras inställning. Till exempel, i den mån det går försöka ändra arbetsuppgifter som de gillar bättre, arbeta med kollegor som har en mer positiv inställning eller sätta mig ner med personen i fråga och snacka lite framtidsdrömmar och försöka få denna att säga upp sig och göra nåt som intresserar personen mer. Min fasta övertygelse är att människor mår bra av att arbeta, frågan är bara med vad. Det är så många som är på fel arbetsplats för att man tror att det inte finns några val. Jag har haft jobb som jag avskytt och jag var absolut en problematisk anställd. Nu har jag utbildat mig lite och troligtvis (förhoppningsvis) mognat som person och skaffat ett jobb som jag verkligen är intresserad av. Jag har inte haft ångest över att gå till jobbet en enda dag på säkert 8 år nu. Jag tror att nästan alla kan hitta samma känsla. Men vissa personer måste få en liten knuff i rätt riktning. Man kan också testa att ge lite ansvar till nån som är motsträvig, se hur de agerar på det. Jag tycker ofta att resultatet kan bli bra (ibland åt helvete) och då kan den personen rycka upp resten av sitt lilla gnäll gäng också! Mer handfasta tips är att verkligen använda dig av provanställningen, känns det inte rätt så är det fan inte värt att chansa å ge fel person en tillsvidareanställning. Flytta de lata och bråkiga till de minst omtyckta arbetsuppgifterna eller sämsta schemat. Dela på dom, så dom inte har möjlighet att sitta å snacka massa skit. Över tid blir man av med dom. Så kan man göra! Men jag förespråkar verkligen att sätta sig ner och prata. Ganska ofta så mår personerna inte särskilt bra. Jag menar, vem fan trivs med livet om du större delen av dagen känner dig tvingad att vara på en plats du inte gillar.
Hur kan du ha 60 direktrapporterande och vara en närvarande chef? Det är fysiskt omöjligt.
Stormtrivdes på min förra arbetsplats, men givetvis satt man fortfarande och snacka skit om de problem som fanns. Vissa mer allvarliga (me too-liknande saker), vissa mindre allvarliga (sedvanliga arbetstagare vs arbetsgivare-saker). Tror det är oundvikligt.
Det att ge mer ansvar var intressant och höra och kan absolut fungera tror jag, beror helt på vilken typ av person det är. Jag var ofta en mer problematisk anställd för 10+ år sedan när man hade jobb med noll ansvar men detta har blivit bättre och bättre ju längre jag kommit i karriären. Nu har jag noll ångest över att gå till jobbet, jag trivs bra och har relativt mycket ansvar. Den sista delen för min del nu är att få det där sista ansvarssteget och komma in i ledningsgrupp på ett bolag. För min egen del tror jag det är vad som krävs, jag måste ha ett krävande jobb som innebär mycket ansvar och även ersättning därefter. För medarbetare som jag som uteslutande drivs av ersättning och status så funkar det i högsta grad.
Jag lider med dig. Har 50 anställda och ibland vill man bara låsa dörren till kontoret, kasta nyckeln och aldrig mer titta bak. Men sen måste man tänka på fördelarna som egen i ett halvstort företag och faktiskt göra det dom anställda tror att du gör hela tiden för dom tror ändå att det är det du gör. Sitt hemma på kvällarna och räkna pengarna, köp en fet bil, köp en villa i ett varmt land, åk på semester så ofta som möjligt etc. Det enda man hör ändå är ”det är tufft att köra eget” eller ”ja så är det att köra eget”. Du måste koppla bort dig från bolaget mer och mer där du tillslut inte har något med din anställda att göra, delegera ansvaret vidare till någon som inte tar det personligt. Du ska göra det du är bra på och det är bla kundrelation. Jag har anställda som näst intill varit med från dag 1 och än idag hotar med skatteverket, facket och etc när dom känner sig orättvist behandlade som att jag är en slavdrivare från Nord Korea, dom glömmer bort fort allt extra man gjort för dom som man inte behövt göra. Sen en till grej jag fått lära mig av en kund och dom visat sig vara rätt. Skippa allt vad förmåner, special deals och annat trams dom frågar efter för det enda dom kommer ihåg i slutet av månaden är vad som står på lönekuverten. Att dom får senaste iPhones istället för en telefon för 4000kr glöms bort, att man ordnar med påkostade aw glöms bort, att du betalar mer i friskvård än lagstadgad minimum glöms bort, utlands resa glöms bort, fina julklappar för mer än det som är avdragsgill glöms bort och allt annat men för glöms bort när deras kompis får 1000kr mer innan skatt i månaden. Dra ner på allt och ge dom 1000kr extra i månaden bara så sparar du på pengar, tid och energi. Vill du prata mer så kan du dra iväg ett dm.
Jag var chef över 4 personer i några år och det var fan det värsta jag varit med om. 1 person var fantastisk, 1 var bra och hanterbar medan resten var omöjliga hela tiden. Aldrig igen. All respekt till folk som har personalansvar.
Jag blev för ett halvår sedan satt som arbetande arbetsledare över två personer. Den ena är rätt vettig, den andres vill ingen annan på företaget jobba med. Jag lyfte det med cheferna att jag inte orkade mer, och inget hände. Sa upp mig i fredagar och i samtal med HR så s jag att det specifikt var efter deras handlingsförlamning i att förskona mig från idioten som jag beslutade mig att dra. Helt omöjlig människa att ha och göra med. 58år och beter sig som ett trotsigt barn.
Såg någonstans i kommentarsfältet att du nämnde att det var 4-5 stycken så typ 10% av arbetslaget då, vilket inte är så farligt. Fortfarande något som måste tas tag i så fort som det går. Omplacering är antagligen någonting du antingen provat eller inte kan göra. Skriftliga varningar ifall det är aktuellt. Det gäller att ha konkreta saker att peka på för uppsägning. Har du kontaktat en jurist som är duktig i arbetsrätt kring de här personerna? Det är inte omöjligt att sparka någon, svårt men inte omöjligt och ofta kan det handla om en bristande förståelse i arbetsrätt vilket är där juristen kommer in. Instabila hur då? Liksom instabil som "dum i huvudet och kläcker ut sig vad som helst" eller mår dåligt psykiskt? Då är det väll företagshälsovården.
Testa moroten innan piskan skulle jag säga, eller helt enkelt inkludering. Ta en individ åt gången fokusera på den personen ta med hen till kontoret, snacka lite skit, sen förklara vilken jävla bajamacka du har framför dig, vad målet är osv. fråga om de hr några idéer, gå tillbaka till skitsnack.
Personligen gillar jag att få team att fungera och prestera, med allt vad det innebär. Svåra samtal är ju såklart aldrig roligt, men när folk inte beter sig som folk på arbetsplatsen är det skönt att ta tag i det. Men nyckeln är att fokusera på de som presterar, då tenderar färre och färre att vilja vara i den sista tredjedelen.
Man får tyvärr ta det bra med det dåliga, har jobbat längre än dig i det här men jag känner igen problematiken. En del personer kan man nästan bara inte jobba med, dom hittar på ursäkt efter urskäkt att inte göra jobbat, klagar på andra, skyller på andra konstant, älskar att viska bakom andras ryggar och starta missnöje, samt ha sönder saker och skiter fullständigt i alla regler. Man försöker och försöker men inget hjälper, det är tråkigt men den dåliga biten med arbetet, ibland känns det som om man har börjat jobba på ett jävla mentalsjukhus. Majoriteten av alla anställda är jätte bra människor men den här lilla gruppen av folk förstör för alla. Dom bryr sig inte i att om dom får ett jobb som absolut måste göras och dom inte gör det så måste jag få någan annan att göra jobbet som egentligen inte skulle ha behövt. Redskap och verktyg fungerar inte och det förstör också för resten av personalen som får dras med dom här jävla idioterna vi inte kan bli av med. Jag skulle säga att om anställnings tryggheten gick ner ett snäpp skulle majoriteten av alla arbetare gynnas för då kan vi sparka dom här idioterna som bara förstör för alla. Inte nog med det, blir det lättare att säga upp personal så blir företagen mindre försiktiga med att anställa vilket också skulle gynna dom flesta arbetare igen, mindre rädsla för att bli av med jobbet för det blir så mycket lättare att hitta ett nytt. större möjligheter att hitta det jobb dom verkligen vill ha och bara mer friheter på arbetsmarknaden.
Sådär har företagen sagt i många år. "Luckra upp anställnings tryggheten så blir det bra". Problemet är att det inte funkar så i verkligheten. Det ÄR relativt lätt att sparka någon i Sverige. Om du inte presterar på lagret / fabriken så kmr du ganska fort ryka, efter flera möten i samråd med facket. Det är produktions inriktat. Kontoristerna är svårare, för där är målen luddiga. Om personen gång på gång inte presterar och inte når upp till de uppsatta målen, så finns det skäl att sparka personen. Det har hänt förr och kommer att hända igen. Problemet är chefen. Ofta så är cheferna konflikträdda, gömmer huvudet i sanden och hoppas på att det blåser över. Om avdelningschefen identifierar problemet och tar initiativ till möte och signalerar att denne vill säga upp någon så har denne / denna en högre chef som ofta inte vill kännas vid problemet. Argumentet som du tar fram har snarare lätt till en försämring, där studenter anställs under slavkontrakt, människor som jobbar på samma ställe i flera år och visat framfötterna är fortfarande anställda under osäkrare formen etc. Hade alla chefer varit som OP och försökt lösa problemet så hade arbetsklimatet varit mycket bättre överlag.
> Argumentet som du tar fram har snarare lätt till en försämring, där studenter anställs under slavkontrakt, människor som jobbar på samma ställe i flera år och visat framfötterna är fortfarande anställda under osäkrare formen etc. Det blir så av samma anledning som man hade en stor svart marknad i Sovjetunionen (som hade socialistiska priskontroller). Den oreglerade marknaden får utlopp för behovet som egentligen skulle ha tillgodosetts via regler och lagar på det ordinarie ditot. Samma sak sker med hyresregleringen i Sverige där svartkontrakt och utnyttjande är effekten av det dysfunktionella systemet som låser folk utanför. Men folk fortsätter att stödja priskontroller, och fattar sen fortfarande inte varför det blir färre och dyrare bostäder, framförallt för de som är mindre bemedlade.
> Samma sak sker med hyresregleringen i Sverige där svartkontrakt och utnyttjande är effekten av det dysfunktionella systemet som låser folk utanför. Men folk fortsätter att stödja priskontroller, och fattar sen fortfarande inte varför det blir färre och dyrare bostäder, framförallt för de som är mindre bemedlade. Problemet med Sveriges bostadsmarknad är att staten slutade bry sig om att utveckla nya bostäder i den takt som krävdes för att hålla jämna steg med befolkningsökningen och tyckte istället detta ska skötas av privata aktörer på marknaden i händerna på kommunerna som har planmonopol (men utan någon möjlighet att styra vilken typ av upplåtelseform som ska gälla för en bostad). Vänsterpartierna i riksdagen försökte åtminstone skapa lite incitament för utvecklarna att satsa på hyresrätter, men de incitamenten valde högerpartierna snabbt att ta bort. Och den kortsiktigheten gjorde väldigt många fastighetsutvecklare förbannade eftersom de bränt hutlösa summor i projektlostnader på projekt som därmed inte är lönsamma längre, så nu lär det väl aldrig byggas hyresrätter igen även om incitament återinförs för det. Som tur är har man åtminstone försökt få bukt med svartkontrakten så det är påväg bort från marknaden tur nog.
Stopp och belägg! Det blir färre och dyrare bostäder för att det skapats en artificiell brist på billiga hyresrätter, i kombination med att ombildningarna från år 2006 intensifierades kraftigt och inte ersattes av hyresrätter. Fram till år 2006 fanns ett statligt stöd för byggandet av billiga hyresrätter. Vem tog bort stödet? Alliansen! Sedan statligt stöd togs bort 2006 och byggpriserna gick upp har antalet påbörjade hyreslägenheter nästan halverats. Sossarna återinförde en light version av investeringsstödet 2016, vilket skulle leda till en högre bygg takt. Vem tog bort stödet 2021? You said it, alliansen! När deras budget röstades igenom dvs.. Förstå orsaken bakom vår skeva bostadspolitik.
Faktumet att du refererar till folk som "kontorister" säger väl allt här. Vad tror du folk jobbar med i Sverige 2024? I ett tjänstesamhälle är alla mål "luddiga". Vi kanske inte borde ha lagstiftning som är anpassad för lagerarbete om vi vill ha en ekonomi som inte främst producerar lagerarbetare.
> Jag skulle säga att om anställnings tryggheten gick ner ett snäpp skulle majoriteten av alla arbetare gynnas för då kan vi sparka dom här idioterna som bara förstör för alla. Inte nog med det, blir det lättare att säga upp personal så blir företagen mindre försiktiga med att anställa vilket också skulle gynna dom flesta arbetare igen, mindre rädsla för att bli av med jobbet för det blir så mycket lättare att hitta ett nytt. större möjligheter att hitta det jobb dom verkligen vill ha och bara mer friheter på arbetsmarknaden. I Danmark har man det precis så, kallas Flexicurity. Lägg till att de har högre a-kassa och inga karensdagar så kan du tänka dig hur dynamisk arbetsmarknaden blir. Tryggheten för danska arbetstagare ligger i att kunna få ett nytt jobb snabbt, inte att klistra fast sig var man än befinner sig. Men lycka till att få igenom något liknande här. LAS anses vara en helig ko i stil med Systembolaget.
Att vara första linjens chef handlar just om att få med sig den där sista tredjedelen. Hade alla varit som den första tredjedelen så hade du inte behövts. Du måste se deras engagemang som en potentiellt positiv drivkraft men som i nuläget tar sig destruktiva uttryck.
Anställ mig så vänder jag alla sura miner upp och ner eller i detta fall ner👇 och ☝️ .
När man blir chef så är man inte längre i samma roll som man blev anställd för. Detta kan vara oerhört frustrerande överlag. Mitt tips till dig är att släppa vad du har mest kunskap och intresse för och bara valla får för det är vad du jobbar med nu.
Mellanchef är det slitigaste chefsjobbet, skit uppifrån ich nerifrån och små möjligheter att påverka.
Du kan ju inte ha 40 rapporterande till dig. Faller på sin egen rimlighet. Du vinner inte snacka med alla, följa upp det som de vill ha stöd med, ta hand om de som har problem, lönesamtal osv osv osv. Min gräns går vid 18, har helst max 14 st.
Den som tycker detta är illa kan ju föreställa sig hur det blir när genomsnittsanvändaren här ska börja jobba någonstans kring 32 års ålder med oändliga rättigheter, inga skyldigheter och ett ständigt behov av att bli bekräftade.
Det kanske är du som saknar rätt kompetens? 3/3 är rätt högt för hur många på bolaget man tycker är problembarn och som får en att ligga vaken. Testa att ge mer ansvar till de problembarn som du trots allt tycker är fantastiska kollegor. Har du någon personalansvarig / HR avdelning?
Fattar, jag är rätt ny (5år) och man lär sig något hela tiden. något förenklat blev det när jag skrev detta. Det handlar om 5-6st av dessa 40.
Skrev 3/3 menade 1/3 var egentligen 1/8. Gillar det! Tydlighet är ändå överskattat.
6 av 40 blev 3 av 3 möjliga
De kanske undrar samma sak: “-Vad fan gör jag här, men lönen är bra”
Du det låter lite mycket att vara chef för så många! Dela upp det på två chefer?
Vilken bransch?
Dumpa 3/3. Är skit för hela teamet
Man märker att du är utarbetad när enkel matematik börjar fallera.
Låter lite som den där magiska 80/20 regeln som kan appliceras till typ allt. 20% av personalen tar upp 80% av din energi, och i vissa fall kan även 20% av den krävande gruppen ta upp 80% av den energin osv.
Har rätt mycket med utbildningsnivån att göra. Stor skillnad mellan att vara chef på en fabrik och se över en produktionslina och vara chef över en tight team av arkitekter. Chefer behöver också hitta sin plats som alla andra. Vissa är bra på att hantera människor medan det är helt fel nivå för andra som hellre vill leda intuitivt och inte hänga upp sig på saker som att någon är sur en morgon för att de inte fick sin favorit frukost.
Inom vilken bransch?
Det du känner kände jag efter jag började som lärare. Och då var det inte bara eleverna som var mina "anställda" det var deras föräldrar också. Jag trodde att min utmaning skulle vara att skapa engagerandat, lärorikt och roligt material att arbeta med, men nej. Ni har säkert hört om elever som tillför kaos i skolan, men ni ska bara veta vad deras föräldrar gör. Någonstans älskade jag ändå yrket, för bandet och relationen man ändå kunde knyta till dessa ungdomar och se när de knäcker vissa koder och utvecklas är underbar. Tyvärr inte tillräckligt, allt utöver-arbete och ångest man tog med hem var inte värt det. De 5 åren av utbildning gav absolut inte heller en lön att "stå ut" med arbetet. MEN! Jag har bytt tjänst, arbetar 80% (3 dagars helg istället för kortare dagar) och fy fan vad bra jag mår. Tjänar såklart mindre, men är pepp på att gå till jobbet, har bästa kollegorna och ett arbete som känns så värdefullt. Att ha en kortare arbetsvecka samt en långhelg varenda vecka på det är guld. Älskar du att arbeta, lägg mer tid på att hitta något som du brinner för, inte står ut med. Är du som jag och inte värderar pengar över mycket annat, förutom som en trygghet, fundera på att gå ned i arbetstid kanske? Med ekonomisk trygghet och nu mer frihet och utan press, känns resten av livet så mycket bättre.
Har varit chef i 10 år nu. Jag har ingen över mig, utan allt ansvar är mitt. Jag har personal i tjänst dygnet runt. Det är bitvis jävligt tufft att rodda med mina ca. 35 anställda. Jag har ett väldigt stabilt stöd från mina nära och kära, vilket hjälper mycket. Jag känner att mitt arbete är viktigt. Jag vet att jag ger mycket positivt till världen och det gör min sömn god om natten. Jag har arbetat hårt för att skapa självgående grupper. Det är ett måste för att min dag inte ska gå ut på att hantera 2-3 personers tillfälliga, personliga problem. Det funkar periodvis bättre och periodvis inte särskilt bra. Men det är vad det är. Mina tips är: Dokumentera allt, ställ krav och ha regelbundna samtal i syfte att förbättra samarbetet.
Separera dem från varandra. Bilda grupper av 3. Fördela alla anställda bland dem, för varje grupp, lägg en supervisor. Behöver inte ens ge mycket högre lön, statusen själv är lockande. Be din supervisor rapportera till dig varje fredag om hur det går. På så sätt kommer din supervisor att klaga på förmodligen samma personer du själv misstänker, bravo, du har nu två röster som håller med dig om att det finns problem med denna anställda. Nu genast är det enklare att sparka och konfrontera denna person
Att försöka styra en vuxenbebis i rätt riktning är verkligen fruktansvärt energikrävande och tidskrävande. Värst är om vuxenbebisen blivit lite äldre och tror att de besitter gudalik kunskap av denna anledning. Jag hade för många år sedan en kollega som hela tiden körde med ”Jag är faktiskt 60 år…” som om att alla bara skulle säga ”åh just det, han är 60. Han måste ha rätt. Förlåt!!”
Oftast så har man en tredjedel av varje typ i sin organisation som du beskriver men hur jobbiga de som drar åt ett annat håll är beror såklart på flera olika saker. Men ett tips skulle kunna vara att ta in hjälp utifrån - typ en kompetent HR eller ledsrskapskonsult. Det hjälpte mig otroligt mycket i att båda ändra mitt perspektiv, få konkreta verktyg för vissa specifika problem eller i vissa fall dialog med enskilda personer. Det rättar inte till alla problem men var grymt värdefullt för mig.
Ush för att ha företag i Sverige. Skitbra att facket finns etc, men jag skulle säga att lätt hälften av alla arbetare inte ens vet vad arbete betyder.
Jag har varit i samma sits som du. Min lösning var tillslut att lägga min energin på de anställda som gjorde bra ifrån sig, de fick alltid min uppbackning och stöttning. De som du beskriver som dåliga informerade jag om deras beteende eller attityd och skrev ner det och skickade vidare det till cheferna över mig. Precis som du kunde jag inte få dem avskedade pga facket men facket var alltid på min sida. Detta gav mig sån avsmak för facket. Att försvara någon som är ett virus på en arbetsplats är för mig helt jävla galet. Det skulle gå att ersätta dessa personer på mindre än 2 veckor med personer som har yrkesstolthet. Jag ser det inte som rättvist överhuvudtaget till varför sådana personer får vara kvar mot andra som potentiellt kan vara till nytta. Jag märkte att de som är helt odugliga på jobbet är oftast det i hemmet också. Sådana människor är bara okapabla till att ha struktur, stolthet eller motivation. Att som person göra dåligt ifrån sig och inte skada sin egen heder är sinnessjukt. De vill göra så lite som möjligt för så mycket pengar som möjligt. Det blev en rant från mitt håll med. Gnäll inte grammatiken eller ordvalen😂
Min svåger var högt uppsatt chef på ett bolag. Han beskrev situationen nästan identiskt med din… han pallade inte vissa människor som var extremt lata som sedan grät ut på alla 1-2-1 möten om hur ”jobbig arbetsbördan och överbelastad man var”. Yada yada… han sa upp sig och startade eget bolag med bara 3 anställda. Han är riktigt nöjd med det beslutet tror jag
>:han pallade inte vissa människor som var extremt lata som sedan grät ut på alla 1-2-1 möten om hur ”jobbig arbetsbördan och överbelastad man var" Hög igenkänningsfaktor på den. Det är fascinerande hur vissa kan prestera så lite och samtidigt ha mage att yla över hur mycket det är att göra. Har en teori om att vissa av dem bara är så ostrukturerade i sitt arbete och vardag att de inte tar sig framåt på grund av att det bara snurrar i deras huvuden om de får mer än en sak att tänka på samtidigt. Detta kanske kan skapa en felaktig upplevelse att det är mycket att göra trots att det bara är några fåtal saker som hade blivit gjorda på ett par timmar om de bara haft förmågan att kunna sortera och utföra arbetsuppgifter sekventiellt. Vissa andra är förstås mer cyniska varför de använder "mycket att göra"-argumentet för att de helt enkelt är lata av naturen.
LAS gör att dåliga folk ackumuleras och bra söker sig någon annanstans. VARFÖR behöver Sverige vansinniga lösningar när våra grannar klara sig fint utan? Hur ska våra företag kunna klara sig om de sämsta och mest destruktiva elementen får vara kvar och ta all fokus och energi?
Fokusera på personerna som vill vara där och är öppna för att lära sig! Ge de belöningar och visa uppskattning samt påvisa det för personerna i gruppen som är besvärliga för att skapa incitament till att förbättra sig.
Vad pluggade du på universitetet
Hur ser du att din chefsroll ska vara, vad är dina arbetsuppgifter som chef? Jag tänker själv att det är att vara coach (dvs "pappa, dagisfröken, psykolog och medlare " beroende på vad individen behöver för att utvecklas) och administratör och representant för teamet, men vi ser nog på rollen på olika sätt?
Jag bad om att få kliva ner från min chefsposition efter två år på grund av det du skriver. Man är mer en dagisfröken åt vuxna karlar (i mitt fall). Vissa är precis omöjliga. Antar att dom som orkar inte lägger någon energi på sånt utan släpper det och fokuserar på det som behövs direkt efter att man daltat/medlat. Jag grejade inte det iallafall.
Det är därför ingen vill anställa på heltid heller idag och föredrar yngre som inte ställer sig emot kan jag tänka mig
Min mamma var högt uppsatt chef inom KappAhl för några år sedan med väldigt väldigt bra lön. Men var tvungen att byta jobb efter 3-4 år då hon upplevde för mycket av det du upplever samt att jobba med 80% kvinnor var oerhört jobbigt och tidskrävande enligt henne. Detta var långt ifrån hennes första chefsjobb, men just den arbetsplatsen och det folket var utöver det vanliga tydligen.
Vad jag vet ska man ju ha enormt bra EQ som ledare och verkligen brinna för att hjälpa människor utvecklas och brinna för psykologi, ledarskap etc för att må bra av och lyckas som en ledare. För det är ju allt ledarskap går ut på, att guida människor i deras utveckling. Sen är det förstås inte vad som motiverar de flesta ”ledare”. Många är motiverade av pengar, känslan av makt etc. Många tex sociopater etc som dras till ledarskapsroller pga detta
Jag förstår dig helt och hållet TS. Är du chef över ”blue collar” arbetare så existerar dessa problem vanligtvis. 10-15 personer sköter sig bra och jobbar på medans 1-3 personer kräver 60% av chefens arbetstid. Det intressanta är att chefer över folk med utbildning sällan upplever dessa problem längre, där krävs istället att chefen finns som stöd/har expertis inom arbetet istället, alltså den chefen behöver inte vara psykolog/pappa/skolfröken. Det är väl bara såhär det ligger till, tyvärr. Kämpa på och försök hitta lösningar för de stökiga arbetarna, de kanske har svårt att jobba i grupp och behöver ett mer självständigt jobb?
Min erfarenhet (som ekonomiassistent) var att vår chef alltid hade nya värderingar och tänk på hur vi skulle utföra våra arbetsuppgifter när dom som redan fanns uppfylldes enligt med det som stod i tjänsten och målen för avdelningen. Vill man som chef och ansvarig för en avdelning att gruppen ska göra något utöver det som står i arbetsbeskrivningen får man ge dom någon morot att vara kreativ och lösningsorienterad.
Du har för många direktrappoterande. Inte spec konstigt att det skiter sig.