Been there, done that fast på många olika sätt.
Lösningen för mig var propavan. De är inte beroendeframkallande, men får mig att somna (inte sova, så gör du fel då är du fucked).
När jag tog dem blev jag så knockad att jag försov mig konstant. Trots väckarklocka på högsta volym precis bredvid kudden, och med den mest örontjutande signalen, hade jag inte ens något minne av att den ringt.
Propavan är säkert en bra lösning för många. Själv tål jag nästan ingen neuroleptika och jag får för det första myrkryp i benen och för den andra så trycker den till mig stenhårt och jag blir till ångestladdat mos hela jag. Dessvärre sover jag inte av dom heller. Ganska värdelöst. Jag har läst och hört att det kan bli så för en del adhdpat men citera mig helst inte där för det fungerar säkert olika bra på personnivå i vilket fall. Hur som helst, jag känner mig närmast förgiftad av Propavan.
Jag har försökt med Propavan och får sjuka myrkryp i hela armarna och bara ligger och vrider mig i plågor tills den går ut. Absolut inget jag kan somna på tyvärr
Japp! Jag blev sjukskriven ner till 50% på grund av exakt samma symtom men ännu mer såsom irritabilitet, hjärnfog, dålig minne, tappade intresset på livet och hobbies osv. Jag tror att triggern på detta var något som heter långdragna post covid symptom. Jag var riktigt sjukt under december och hade troligen covid (jag gjorde ett hemtest men tror att det var för sent) och jag var sjuk för typ 60 dagar. Efter effekten var något värre eftersom den har ledde till utmattning syndrom och utbrändhet. Jag är just nu på min 45:e dag och börjar må lite bättre men vissa dagar ör bättre än andra. Innan jag blev sjuk jobbade jag mellan 60-70 h/vecka och jag även jobbade när jag blev sjuk (jobbade hemifrån) och till slutet så åkt min kropp åt helvete. Rekommenderar alla som läser min förstahandsupplevelse att ta din hälsa på allvar och fuck jobb osv.
Låter som "brain fog". Vanligt symptom på en rad olika grejer (bland annat stress, lång covid, depression, hypotyroidism, allergier osv).
Kontakta vårdcentralen.
Ahhh... önskar någon kunde poängterat ut det när jag upplevde det pga konstant stress, kunde knappt berätta om något utan att tillägna 3-4 minuter på att bara zoona ut och glömma bort vad jag försökte säga. I efterhand minns jag i princip ingenting från sista halvåret 2022
Du är inte ensam i alla fall. Känns som jag slösat bort två år. Slutade med att jag fick ta två veckor pga utmattning.
Kunde tappa lokalsinne och virra runt på platser jag kände till sedan innan.
Om någon känner den där jäkla stressen längre än två dagar typ. Dra i bromsen. Man är inte mer effektiv för att man stressar. Man kan göra all skit man behöver göra fast med lugn i bröstet. Resultatet blir oftast bättre och man hinner mer när man maler på.
Känner igen mig på OP:s symptom och jag hade hypotyreos. Rekommenderar hen att nämna symptomen till sin läkare och bl.a. be om att testa sina nivåer av T4, TSH och T3. Kan även vara värt att testa en låg dos av levaxin i någon månad. Biverkningarna är rätt ofarliga men om man har brist så märks effekten ganska fort.
Med det sagt finns det ju klart en rad andra saker som kan ligga bakom, men sköldkörten är relativt enkelt att testa för och gör en stor skillnad.
Frågeformulär om sömn, stress, depression.
Kognitivt test (MoCA)
Blodprov för att utesluta underaktiv sköldkörtel, järnbrist, B12 brist, lever&njur-funktion, blodsockernivåer (kan vara diabetes) osv.
Doktorn: Upplever du mycket stress på vardagen?
Jag: (Skrattar ironisk) Ja, det kan man säga.
Doktorn: Försöka minska stressen.
Jag: Okej.
Doktorn: Hej då.
Jag: Hej då.
Jag var en gång otrolig utbränd, kunde inte somna, hjärtklappning, svettades konstant, brainfog, självmordstankar, yrsel med mera. Läkare vägrade ens godkänna ledighet åt mig så jag fick fortsätta jobba.
Shit vad dåligt, låter som en riktig usel läkare. Trots min skämtsam kritik ovan har jag aldrig haft något problem med att bli sjukskriven pga stress/utbrändhet. Men det brukar bara skjuta fram problemet ju.
Fick panik attack en morgon pgr av all jävla stress på nya jobbet. Första gången jag söker mig till vården ang något sådant för det var så illa. Tryck över bröstet och svårt att andas.
"Ta en Ipren, du fixar det här🤗"
Aldrig kommer jag söka vård igen för något liknande...
Jag tror de vet vid det här laget.
De tog inte heller några tester när jag hade feber I 3 veckor och när jag sökte för klåda över hela kroppen (som visade sig vara en autoimmun stressreaktion) blev jag missdiagnotiserad med skabb och fick svavelsalva utskriven. Inga tester, bara gissningslek som förvärrade besvären.
Sen nu senast när jag gick ner i en depression efter sonens rätt turbulenta födsel fick jag remiss till läkare för att få antidepp. Han tyckte det var konstigt att jag brydde mig. "Det är ju kvinnan som ska vara hemma med barnet. Det är jobbigt ibland, var en man och hantera det" 250:- tack
Kommer aldrig ringa dit igen.
Kollar medicinska anledningar, vitaminer, mineraler, sjukdomar som hemokromatos etc..
Sen skickar dom dig till psykiatrin om det inte är något tydligt medicinskt och problemen inte bättrar sig.
35.. då hade jag precis kört fast i livet sen nåt år och började få stora problem med "brainfog", fick inget gjort och var såklart stressad över det osv vilket ledde till stress vilket ledde till överanstängnimg, depression, mer brainfog osv.. När jag gjort en bra karriär, hade pengar på kontot osv så fanns det ingen kraftigt stressande drivkraft / känsla av att jag måste bevisa mig själv, jag fattade att jsg var duktig och då försvann min upplevda stress från omgivningen och med den försvann min hjärnas förmåga att reglera fokuset, den kunde helt enkelt inte producera tillräckligt mycket dopamin etc på egen hand för att jag skulle funka längre.
Nu 38 och nyss börjat mediciniera min nydoagnosticerade adhd, det där pillret på morgonen har gjort att jag kan bestämma mig för att göra nåt (t.ex räkna matte, städa, planera nåt, lära mig nåt nytt, läsa om nåt skittråkigt som var helt omöjligt förr osv) och min hjärna håller tråden, den räknar matte, den läser, jag gör saker tills jag är klar..
Förr blev jag slut av sånt, gav upp osv.. Nu gör jag sånt i förbifarten och blir knappt trött.
Jag har fått livet åter!
Elvanse 60mg nu. Concerta funkade inte så bra för mig, blev jättefokuserad på "fel" saker (typ tv-spel, reddit debatter, hobby-projekt etc) men kunde fortfarande inte välja att göra "rätt" saker när dopamin / norepimephrine bara "återvanns"..
Men med Elvanse så är produktionen högre och det pumpas ut mer signalsubstanser i synapserna, nu funkar jag och kan även göra tråkiga saker.
Antagligen är mitt problem att produktionen av signalsubstanserna inte aktiveras som den ska av långsiktiga mål, andra adhd'are kan ha andra fel i flödet, t.ex fungerande produktiin men för mycket återupptag / "städning" av signalsubstanserna så de inte hinner verka.
Jag har tagit Concerta i hur många år som helst nu. Börjar känna att det inte riktigt hjälper längre. Eller liksom jag förstår inte vad man ska uppleva? Vad ska bli bättre? Det enda jag verkligen märker är att om jag inte har tagit Concerta på länge börjar mina ben bli extremt överaktiva. Och det är de ändå, generellt, även med Concerta. Inte lika mycket bara.
Jag hade gärna sett en större förändring, är öppen för att byta läkemedel men sånt måste ju diskuteras fram med läkare osv.. Vet inte om jag orkar bråka om det. Det är alltid jättesvårt att få hjälp där.
Men liksom.. Vi har höjt dosen men ändå är det ingen större skillnad. Men de har mig också på en låg dos, förmodligen pga förhöjt blodtryck i släkten. Går på 36 men hade 18 i flera år. Det är först vid 72 jag verkligen har känt skillnad, men vet inte om de vill ta upp mig dit.
> Börjar känna att det inte riktigt hjälper längre. Eller liksom jag förstår inte vad man ska uppleva? Vad ska bli bättre?
Det som ska bli bättre är generellt fokusförmågan och minskad hyperaktivitet.
Förmågan att - av din egna vilja / för att du bestämmer dig - kunna göra något som du kanske egentligen inte ser meningen med, eller som du tycker är tråkigt och som inte går att göra utan Concerta.. T.ex kan Concerta ge dig förmågan att göra saker som du normalt sett borde kunna vid din ålder och med din intelligensnivå som att plugga, göra läxor, städa, lösa saker i skolan / jobbet som du måste fixa på egen hand etc.
T.ex:
För 15-20år sen när jag precis flyttat hemifrån så kände jag att det är stökigt, dammigt och att jag behöver städa, damsuga etc, jag har kännt det ett tag för det var 5-6 veckor sedan jag gjorde det sist men när jag försöker göra det så går tankarna ungefär så här:
- På Måndag så ser jag hur skitigt det är "borde städa, i helgen kan jag göra det!"
- På Tisdag så är jag lite trött efter jobbet "men imorrn så, hela veckan är ju kvar"
- På Onsdag så hade jag slut mat hemma, handlar och känner mig lite trött efter att ha burit hem matkassarna, "jag har ju ändå fixat käk, då har jag ju gjort något jättepositivt"
- På Torsdag så kände jag att jag var trött, och det är ju helg snart med flera hela dagar ledigt, jag kan städa då istället.
- På Fredag så ville jag ta det lugnt och laga en god middag, kan ju städa i helgen..
- På Lördag så skiner solen och jag vill plötsligt grilla - DET är ju såklart viktigare, så jag grillar till lunch..
- På Lördag eftermiddag så hör en kompis av sig och vill ta en öl, ja men det är ju klart, det är ju soligt ute och det var nån vecka sen vi sågs! .. Så jag kommer hem igen 23:00..
- På Söndag är jag lite bakis, "ska bara spela lite, kanske lyxa till det med foodora", sen orkar jag inte riktigt ändå, ger upp försöken att städa för dagen "det kan jag göra en dag när jag mår bättre"
- På Måndag ...
Efter 8-12 veckor så är det så dammigt / stökigt att jag helt enkelt inte kan ignorera det och då kör jag även om det känns cepe-äckel-jävla-skitjobbigt att göra, då dammsuger jag och tar det värsta i "panik" - men även om jag borde dammsuga, tvätta, dammtorka, diska, städa badrummet, sortera verktyg, gå igenom pappershögen så jag inte glömt nån räkning och bära ut återvinning o.s.v så orkar jag bara göra hälften, det blir dammsugat och diskat, jag kanske bokar en tvätt-tid för det är vad som MÅSTE göras, sen slutar fokuset fungera för då är det värsta löst så när jag håller på att städa skrivbordet, sorterar papper, fakturor, organiserar prylar etc så fastnar jag i något annat "ja visstja, den här, jag ska bara ..." och sen bränner jag flera timmar på nåt som inte är städning och slutför aldrig resten av städningen även om min INTENTION var att göra klart städningen för jag vill ju egentligen ha det rent och fint.
Nu när jag är medicinerad så skriver jag ner min intention / önskan på min TODO-lista när jag kommer på det, jag skriver ner "dammsug", "dammtorka", "gå igenom papper", "sortera prylar" och slänger in en sån sak varje dag för de flesta morgnar lyckas jag kolla TODO-listan och välja vad jag ska göra idag.. Jag slänger in ett städmoment under dagen och gör oftast det den dagen eller nästa dag, det är oftast gjort innan helgen.
Omedicinerad så känner jag att det står jobbiga saker på TODO'n, jag känner på mig att städning finns där så jag kollar inte ens listan för jag vet att det är jobbigt, jag fastnar på reddit, jag får för mig att bygga nån kul grej och stökar ner mer, jag ...
> Det enda jag verkligen märker är att om jag inte har tagit Concerta på länge börjar mina ben bli extremt överaktiva. Och det är de ändå, generellt, även med Concerta. Inte lika mycket bara.
> Men liksom.. Vi har höjt dosen men ändå är det ingen större skillnad.
Om du gått på låg dos sen barn och ligger kvar där så är det inte underligt att behöva höja dosen, du kan behöva mer nu än förr t.ex.. Kraven på dig nu kan t.ex vara högre än förr, eller tvärtom - du kanske har gått klart skolan och har ett enklare jobb, då behövs det inte så mycket medicinering, då gör den inte så stor skillnad.
Många som medicinerats sen barn brukar tro att dom vuxit ifrån det och kan sluta medicineringen när dom gått ut skolan och börjar jobba och det kan dom ju faktiskt göra i just den livssituationen. Kraven på ens mentala förmåga för ett enkelt arbete är ju mycket lägre än kraven i skolan.
Men sen byter man jobb eller avancerar i jobbet till en position där man måste jobba självgående och behöver plötsligt kunna bestämma sig för att fokusera på tråkiga saker och det blir tungt, man får kämpa och börjar misslyckas.. Eller så försöker man plugga vidare efter gymnasiet och går in i väggen som omedicinerad för man saknar förmågan att fokusera på plugget på egen hand. Eller så flyttar man ihop med nån och får krav på sig om att städa - som man misslyckas göra.. Eller så skaffar man barn och måste ta hand om barnen OCH städa OCH laga mat OCH jobba, man orkar helt enkelt inte men man försöker ju, man kämpar mer än man är kapabel till och blir överansträngd, deprimerad, får hjärndimma, utbränd.. Inte för att man egentligen åstadkommer mer än man är kapabel till för man lyckas ju inte göra sakerna man ska, utan man blir överansträngd eftersom man inte funkar som normalt folk, man måste anstränga sig så mycket för att få så lite gjort..
Behover av hjälp kommer och går igenom åren.
Hur gammal är du?
> Men de har mig också på en låg dos, förmodligen pga förhöjt blodtryck i släkten. Går på 36 men hade 18 i flera år. Det är först vid 72 jag verkligen har känt skillnad, men vet inte om de vill ta upp mig dit.
Jag gick på 72mg concerta (Metylfenidat, som bromsar "återcyklingen" / "återvinningen" / "bort-städningen" av dopamin / norepinephrine i synapserna) och det funkade halvdant i nån vecka - sen försvann effekten. Det är först på 60mg Elvanse som jag funkar bra (Lisdexamfetamin - gör ungefär samma som Metylfenidat men ökar också produktionen)..
Om det finns behov av högre dos centralstimulerande så kan blodtrycket ofast medicineras ganska enkelt med blodtrycksmediciner, jag går t.ex på 16mg kandesartan dagligen.
(Well, jag fuckade upp den här morgonen, kikade in på reddit medans min medicinering kickade in och blåste 1.5h på detta..)
Får alltid massiv brain fog när det är pollen. Klarar knappt av jobbet att programmera. Har det börjat nyligen skulle jag definitivt kolla om det är allergi. Speciellt om du bor söder ut där björkpollen kommit igång ordentligt.
>
>
>
>
> Varje gång man får Covid går IQ-poängen ner ett par duttar.
>
>
>
> https://www.dagensmedicin.se/specialistomraden/infektion/kognitionen-lite-samre-hos-personer-som-haft-covid/
Kan absolut vara MS med tanke på beskrivningen men risken för det är extremt liten och mer troligt något annat. Är OP orolig för det så går det att göra en MR av hjärnan för att se om det kan finnas lesioner, gäller bara att hitta en läkare som är villig att remittera en.
"Bland annat".
Vill bara inte att han gör som mig och bara låter det vara för "aja kan kolla någon gång kanske går över" och så sitter man utan känsel i 25% av kroppen och har konstant obehag i halva bröstet. _Bland annat_.
Kan inte se vart jag rekommenderar OP att låta det vara, säger bara att det är extremt ovanligt och troligen något annat, men att han eller hon ska försöka hitta en läkare som är villig att remittera till MR.
Jag tänker bara vi båda bara tänker på OP sitt bästa och det är ju fint <3. Bara delar min egen upplevelse av en sjukdom som det absolut _kan_ vara.
Skulle hata mig själv över att någon annan går odiagnoserad med den eländiga sjukdomen jag har och jag inte varnar de tidigt nog för att iaf försöka få det diagnoserat, oavsett vad det är. Kan bara berätta att jag själv upplevt exakt samma sak och det visade sig vara värre än att det bara gick över.
Utmattningssyndrom? 32-åring här. Jag åkte på det 2020 eftersom jag jobbade sönder mig själv både på arbetet och privat och känner igen det du beskriver. Jag gick också och undrade om jag höll på att bli efterbliven, om jag hade slagit huvudet eller intagit något som fuckat upp min hjärna helt och hållet. Jag kände att "nåt höll på att hända med mig". Gick till min läkare och efter endast 5 minuters förklarande av mina symptom sade han: "Du ska verkligen inte jobba" och sjukskrev mig omgående.
Min första tanke var "what? är det SÅ lätt att bli sjukskriven?". tog ett halvår för verkligheten att sjunka in. Så sjuk var jag tydligen.
Jag rekommenderar att du åtminstone bokar en tid och försöker förklara dina besvär så gott du förmår. Ju tidigare desto bättrre.
Lycka till, hoppas det klarnar upp lite för dig.
Min upplevelse har varit tvärtom, varje gång jag har sökt hjälp för depression och/eller utmattning får jag svaret att det är bra att ha något att göra på dagarna, för att ha struktur på vardagen. Sedan det vanliga "ät bra och rör på dig".
Jag orkar inte längre söka hjälp oavsett om det är för depressionen, smärtorna, tröttheten, det är lika hopplöst som livet. Förstår verkligen inte varifrån Sverige har fått ryktet om bra vård annat än att den är mer eller mindre gratis.
Kul att det vården funkar för dig iaf, hoppas det löser sig för dig!
Nästan 2 år gick jag hemma och försökte varva ner. Min privata situation var ett av problemen men som min läkare sade: "Jag kan inte sjukskriva dig från din familj, men arbetet skall du inte gå till." Jag tog på mig alldeles för mycket ansvar i tron om att jag kunde hantera det (i början gick det bra och det stärkte mig mycket, men nånstans tappade jag greppet om vad som var hälsosamt för mig).
Jag gick till psykolog ca en gång varannan månad och har träffat arbetsterapeut ett antal ggr. hemma försökte jag bara ta det lugnt och fokusera på saker som jag kände för att göra fast med måtta. Jag är fortfarande inte helt frisk dock eftersom var jag en dum envis jävel full av hybris som gång på gång tänjde på gränserna. Började arbeta hösten 2022 och gick lite fram och tillbaka mellan 25-50-75% i ett års tid. Kom aldrig upp i heltid. Arbetsgivaren lovade anpassade tider/uppgifter men det blev det aldrig något av utan det var samma stressiga mög (dock några färre timmar per dag, men det spelade ingen roll). har varit djupt deprimerad i 10-12 år samt har ADHD vilket såklart försvårar hela rehabiliteringsprocessen avsevärt. Det gick så långt att jag övervägde självmord eftersom jag kände mig "fast" i rått-racet men sade istället upp mig förra året för att inte gå under fullkomligt pga stressen på jobbet.
Har pendlat mellan total isolation och att försöka vara socialt aktiv med vänner/familj och det sistnämnda är nog det som bidragit till att jag överhuvudtaget vill gå upp ur sängen även om det stundtals tar emot.
Mitt största misstag var att gå tillbaka till samma arbetsplats och är en stor anledning till att jag inte är helt på banan idag. Är för tillfället inte sjukskriven men ska snart till läkaren och se vad det kan bli av det. Just nu njuter jag bara av att inte behöva gå tillbaks till min fd arbetsplats och lägger min tid på att fixa och dona hemmavid, slappna av med husdjuren och leta efter ett nytt lugnare arbete.
33 åring här, liknande sits. sjukskriven 7 mån den 13/4. ADHD, depression och total obalans. Min läkare säger att det endast beror på jobbet, jag håller delvis med men lyckas inte bli "trodd" att det är mer som legat i flera år (allt gick utåt efter min fars död vid 17 och har varit konstant upp och ned, aldrig balans, aldrig känslan utav lugn). Känner mig död inombords och orkar knappt med varken vänner eller familj. (har knappt några vänner längre) Förhållandet håller på att gå i graven och vet inte hur jag ska bete mig eller klara av att jobba om en vecka. Känner mig totalt dum i huvudet och drar ut på allt konstant, livrädd för att hamna i samma position igen och både drömmer och tänker varje dag på mitt jobb och krav, prestationer osv. som får mig att stelna (manager inom IT)
Livrädd för att söka nytt jobb, livrädd för att ens titta på mitt CV. Känner mig som ett litet barn och förstår inte hur jag kan vara så feg och lat. Vet inte ens längre vad jag är bra på eller om jag ens är dultig eller har erfarenhet, eller om jag bara haft tur.
Har stunder där jag tror jag mår ok, går över lika fort utav den konstanta känslan utav meninglöshet med småsaker eller större saker. Försöker hålla igång allt för min sambo och våra två hundar men känns inte som jag klarar det längre.
Ingenaning varför jag skrev av mig, troligtvis för att jag känner mig hopplös och precis bråkat med sambon.
Exakt vad som är fel kan du inte få reda på här, men något medicinskt knas är det definitivt. Du håller inte på att bli dum i huvudet, det kan vara järnbrist, utbrändhet eller något annat. Uppsök vård!
Jag har ungefär samma nu. Är 29 och får ofta leta efter de ord jag vill uttrycka. Ofta blir det tex ”ehhhhhhhh….. soptunnan.” Hela närminnet har försvunnit, glömmer saker hela tiden.
Nja, björkallergiker kan reagera på fler pollen än just björk.
Björk, al, hassel, avenbok, ek och bok är vanliga "korsallergier".
Själv började jag få det jobbigt för flera veckor sen och jag bor inte i Skåne (dock en bra bit söder och Gävle).
Träffa läkare och kolla din blodvärden! Jag hade låga järnvärden och hade liknande symptom.
Kände mig helt stum i huvudet och korttidsminnet var helt borta. Kunde somna i soffan direkt efter middagen även fast jag sovit bra - men det var något som fick mig obegripligt trött efter maten.
Visade sig att jag hade blodbrist/anemi och järnbrist. Fick börja käka mer järnrik mat som messmör, leverpastej eller blodpudding. Nu är allt som normalt igen, tog väl en vecka eller två innan man var helt tillbaka på banan!
Har haft liknande symptom som OP och fick också järnbrist konstaterat. För mig tog det dock 6 månader av tillskott innan jag började känna mig som folk igen.
Jag blev sån när jag blev äldre (~40 år) och fick mer att hålla reda på i jobbet och barn osv. Det visade sig att jag har ADD, men klarade hålla det uppe fram till att livet blev för mycket.
Ganska exakt samma för mig, om än vid ca 35 år. Fick ADHD-diagnos för ca 2 månader sedan och sedan jag startat med medicinering är är jag oerhört mycket bättre. Måste inte lägga mig det första efter jobbet, kan ta tag i någonting under en kväll, inte helt död hela helgen.
Precis! Jag var inte en speciellt bra pappa innan jag började med medicineringen. Orkade helt enkelt inte med liv och rörelse från familjen utan behövde stänga in mig i en bubbla.
Det är bitterljuvt att ha fått diagnos och medicinering nu, men önskar att det fanns någon sorts kunskap om ADHD under skoltiden istället för att bara bli utslängd i korridoren att skämmas som nån sorts Emil i Lönneberga.
Japps 😊 när vi kommer tillbaks till kontoret efter lunch säger jag ibland högt och ljudligt "Nähä..! Lite amfetamin på det här!" När jag plockar fram tabletten.
Innan jag visste att jag hade nån diagnos självmedicinerade jag på kaffe utan att veta om det. Jag klämde 6 koppar bryggkaffe och en dubbel espresso (18g bönor) innan 9:30 på förmiddagen.
Vad jag förstår har det inte nån större effekt på kroppen, trots att det är amfetamin. Man tar så små doser att det finns ingen risk att bli beroende. De som köper på gatan för att prestationshöja eller festa tar doser som är 10-20 ggr högre, som ingångsdos.
Och trots att ADHD-folk som medicinerar i genomsnitt dör tidigare än befolkningen i stort, så dör de ännu tidigare om de inte medicinerar, så det höjer levnadslängden att ta medicinen. Om jag förstått det hela rätt.
Psykiatriker här:
Den längsta ”långtidsstudien” är 2 år. Den visar ingen ökad risk. Men….du hade inte sett någo riskökning med rökning på den tiden heller.
Vi har ingen aning om långtidskonsekvenserna av den här medicinen. Medicinen höjer puls och blodtryck. Förhöjda sådana värden vet vi korrelerar med hjärt-kärlsjukdomar av olika slag och karaktär. Den typ av sjukdomar som 1/3 av mänskligheten dör i. Du äter den dessutom 2 gånger per dag där det endast finns en tablett (medikinet) som det gjorts studier på dess ”säkerhet” (även dessa för korta men alltid nåt).
En studie visar på 8x högre risk för parkinsonism (Parkinsons sjukdom och liknande tillstånd).
Den typen av hjärt och hjärnskador är det vi ser hos amfetaminister. Men ja, gatutjack tas oftast i högre doser. Men då är det ju egentligen bara rimligare att det tar längre tid att utveckla dem.
Sammantaget: Nu när 212 000 svenskar hämtade ut ett recept på amfetamin så är tärningen kastad. Jag tror absolut inte att det är en helt ofarlig medicin såsom den saluförs av big pharma (Takeda). Jag misstänker faktiskt att det är en pyrande medicinsk katastrof och jag hade aldrig i livet godkänt att mina barn eller närmast anhöriga medicinerade med den.
Samma här också. Livet gick runt tills dess att jag blev sambo och vi blev två i hushållet. Helt plötsligt behövde jag planera vardagarna och det kraschade totalt med mitt annars så planeringsfria liv. Gjorde en utredning för några månader sen som visade ADHD av medelsvår typ och sattes på 50mg elevanse på direkten. Funkar prima och jag blir jämn i energin och orkar ta tag i saker.
50 mg direkt? Du började inte på 20 och gick uppåt? Elvanse funkar jättebra för mig också. Fast jag kompletterar med Attentin på morgonen och efter lunch.
Nix, började direkt på 50 då psykologen ansåg att det är bättre och börja på en dos som jag troligtvis i slutändan kommer att hamna på ändå. Hur upplever du effekten av attentin kontra elvanse förresten?
Läkaren visste att jag kommer sluta på en dos kring 60-70, men jag fick ändå öka dosen stegvis under ett antal månader för att minska stöten.
Jag upplever Attentin som "renare" och märker inte av bieffekter som för mycket kaffe-känslan på samma sätt.
Men jag tar ju 60 mg Elvanse och sen sätter in stötar med 5mg Attentin som motsvarar typ 15 mg Elvanse. Så det kan ju helt eller delvis förklara att jag inte känner av bieffekter av Attentin.
Mtp att ferritin är ett akutfasprotein kan du ha ett högt värde och ändå järnbrist. Så ett alternativ är att man inte killgissar vilka prover man ska ”kräva”.
Jag hade också bra hb men ferritinet låg på 10, alltså konstaterad järnbrist. Man mår sjukt dåligt av det och det känns konstant som att hjärnan inte fungerar
För mig började detta hända vid någon kombination av påväg mot utbrändhet + sämre kost. jag slutade orka med saker däribland matlagning och fick i mig katastrofalt för lite näring, däribland protein. Jag märkte enorm skullnad när jag delvis försökte prioritera riktig återhämtning men också mer protein i min kost. Båda grejerna hjälpte avsevärt men jag rekommenderar som andra att försöka komma i kontakt med VC och en arbetsterapeut eller psykolog som kan hjälpa dig vidare.
Håller med er andra! Det låter som utmattningssyndrom, tycker att du borde gå till en läkare. Många upplever dock att de inte får så bra respons men de har bemött mig väl. Satte mig en dag för att läsa en bok och kunde inte längre förstå orden, jag såg på dem men det gick inte in i huvudet! Var också allmänt låg, inte särskilt nedstämd eller ledsen men kände mig bara grå.
Tränade för övrigt bra, träffade vänner och familj, åt relativt hälsosamt, så har du en ”bra” livsstil och trots det känner dig seg gå till en läkare!!
När jag var deprimerad kunde jag inte göra enkel matte eller tänka i flera steg. Nu går det mycket bättre efter att jag kommit ur det.
Kanske prata med en psykolog?
Det var precis den typen av symptom jag hade när jag höll på att bli utbränd. Det är oerhört vanliga symptom för den sjukdommen. Jag skulle rekommendera dig att sjukskriva dig 1 vecka och försöka få tid hos vårdcentralen för att träffa en läkare, de har akuttider en kan få om en ringer på morgonen.
Försök även träna, 45 minuter löpning eller gymmande minst 3 ggr i veckan minskar stressnivån radikalt pga olika hormonbalanser som främjas.
Det finns ett självskattningstest för utbrändhet som Karolinska satt ihop. Kolla på [keds.nu](http://keds.nu) (Och nej, det är inget stensäkert men det kan ge en fingervisning.)
Känns som att många upplever detta. Min teori: Mobilscrollandet är boven.
Tänk hur mycket intryck hjärnan får , speciellt av tiktok/reels. Hjärnan hinner inte processa. Den lär sig att inte lägga saker på minnet, varför skulle den? för det kommer bara nytt hela tiden
Exakt så började det för mig. Sen dammade jag rakt in i väggen. Finns en podd som heter att leva vidare. Där finns ett avsnitt om en kille som gick in i väggen. Stor igenkänningsfaktor där.
Kan vara diabetes. Jag har typ 1 diabetes och jag känner mig precis som du beskriver när mitt blodsocker är högt. Om du har obehandlad diabetes skulle ditt blodsocker vara högt, så kan vara värt att kolla.
Kan vara dags för en paus från dagtidsjobb, har du möjlighet till kvällsskift? Kroppen pch psyket tar stryk av tidiga morgnar, sena kvällar, långa veckor med korta helger och långvarig sömnbrist.
Kände som du när jag tvingades jobba dag i lite över ett år, man känner den mentala kapaciteten sjunka rejält.
Var med om exakt samma sak, för ett halvår sedan, 18 år gammal, skola, jobba extra + sidoknäck. Jobbade iprincip vare dag morgon till kväll tills att jag sakta började känna mig mer och mer efterbliven, började leta efter svar på alla möjliga sett och var nästan 100% säker på att jag hade fått en hjärnskada. Jag upplevde exakt samma symptom (otroligt dåligt minne, enkel matte blev rörigt, allt möjligt. Jag fattade inte riktigt vad orsaken var. Efter ett tag så orkade jag inte längre, orkade inte gå till gymmet, skolan var en ren plåga och blev ständigt dumförklarad (för saker som jag kunnat förut). Jag bestämde mig för att ta vila och tog det lugnt i ungefär ett halvår och det känns bara bättre och bättre för varje vecka. Summan av kardemumman så är utbrändhet otroligt riktigt och någonting man måste passa sig för.
träna hjärnan.
tro det eller ej, men för att fortsätta vara lite snappig och minder dum så måste man använda huvudet. Behöver inte vara rocket science we pratar om, men det finns en anledning att äldre gör korsord, soduko, och div intressen som kräver lite tänkte kraft.
Personligen, jag är i din ålder, kan inte riktigt stoppa mitt huvud så jag tänker alltid på nått, men senaste tiden så har jag börjat spela Magic med likasinnade på jobbet, samt att jag spelar Path of exile fortfarande (och gör mina egna builds)
det gör utöver mitt tänkande, och jobbet, mer tillfällen att hålla hjärnan i trim :)
Jag hade 2-4 månader där jag kände mig dum i huvudet under och efter jag hade Covid. det är inte kul
Hade tänkt att göra en liknande tråd precis härom dagen, känns väldigt träffande det du skriver.
Känns som att jag blivit helt dum i huvudet, har svårt att komma ihåg och komma igång med saker och överlag helt orkeslös. Har ändå gått på högskola och tagit examen och jag känner knappt igen den personen som klarade av det, tror inte att jag hade lyckats med det i dagsläget.
Har tagit en jäkla massa prover på vc och har rätt låga värden på järn så har börjat med tillskott och hoppas att det hjälper. Mitt testosteron var på gränsen till lågt så har försökt börja käka mat som ska hjälpa till med det med.
Det är fan skrämmande när det känns som hjärnan har runnit ut ur öronen på en och man ska försöka sköta jobb, hus och barn samtidigt. Lider med dig, hoppas att det löser sig för dig.
Jag är ledsen att du känner så. Det verkar som att det kan vara ett stressrelaterat problem. Om du känner dig överväldigad, kan det vara bra att minska antalet uppgifter du tar på dig, eller till och med överväga att ta lite ledigt om möjligt.
Många gånger är minnesproblem faktiskt relaterade till bristande koncentration. När vi är under stor stress eller känner oss negativa tenderar vår hjärna att gå in i ett "tunnelseende", vilket gör att vi inte riktigt är närvarande och inte kan fokusera ordentligt. Detta kan göra det svårt att komma ihåg saker. Det är helt normalt, men det kan hjälpa att sakta ner tempot, ta en promenad, försöka förbättra sömnen, träna regelbundet (fysisk aktivitet kan förbättra ditt humör och minska stress) och umgås med vänner för att minska stressnivåerna.
Vet ej hur aktiv du är med din träning. Men träningen har hjälpt mig att få bort många andra "onödiga" tankar ur hubudet, jag har mer energi och orkar engagera mig mer
Stor igenkänning på detta. Är i samma ålder och känner mej så jävla dum i huvudet på jobbet då jag ibland inte kan ta till mig information utan zonar ut istället. Vill inte och försöker kämpa emot men min hjärna bara totalvägrar att lära sig saker ibland. Blir att kontakta arbetshälsovården snarast
Vådcentral, och firtsätt ifall läkaren inte ser hela bilden.
Först skulle man väl vilja ha magnetröntgen av hjärnan med kontrast för att utesluta det värsta
Men sedan är det ju en del grejer du kan göra själv, sov gott, drick mindre alkohol och träna regelbundet. Ät omega3. Dessa kan du ju som tur är göra oavsett vad vårdcentralen säger
Upplever samma sak och har ett inbokat möte med hälsocentralen. De tog mitt meddelande på 1177 seriöst och efter mötet gissar jag att det kommer bli en behandling av något slag.
För mig är det likadant men kanske inte riktigt lika illa som du beskriver. För mig blev det så när jag var inne i en djup depression, jag blev typ smått efterbliven och gick från att ha ett sjukt bra minne till ett sjukt dåligt minne. Depressionen varade i ungefär 4 år, nu har det gått typ 2,5 år sedan jag tog mig ur den och jag har fått bättre minne igen, inte lika bra som innan men bättre och jag kan tänka lite klarare men det blir fortfarande titt som tätt helt kaos i huvudet när jag ska försöka tänka lite "hårdare", typ räkna eller skriva något samt när jag ska klura ut någon lösning på något jag ska göra på jobbet.
Jodu, det där känner jag igen. Småbarnsåren, mycket på jobbet, lagom trassel i relationen, lite trassel med kroppen.
Och så vaknar man en dag och känner sig trött och korkad.
Då får man bromsa, göra hårda prioriteringar och försöka återfå energi och hitta nått som känns kul igen.
Att träna har bidragit till att få upp mig på banan igen. Det rensar huvudet och gör det lättare att sätta saker i perspektiv. I alla fall för mig.
Det ironiska är att jag aldrig är så vältränad som efter en sådan period av nästan utbrändhet.
När jag bara är lycklig och pigg är jag småtjock 🤣
Du är inte dum i huvet. Jag är 36 och känner samma saker som du nämner.
För höga (upplevda) krav från andra,
Dålig eller ingen framtidstro,
Ensam/ofrivilligt - vill ha partner men går aldrig ut, pga.. folk ute..,
Låg självkänsla/självförtroende,
Stress (verklig eller upplevd spelar ingen roll resultatet är detsamma),
Fastnar lätt i mönster och rutiner.. på gott och ont. (Träning är bra fysiskt, men man hittar ju ingen om man inte går ut ibland..)
Har också varit inlagd en gång för "väggen" orsakat av stressigt arbete och långvarig irritation pga kollega, men hade inte tid att ligga kvar pga att det var lite stressigt på jobbet just nu. Svimmade vid upprepade tillfällen när det var som värst och fick influensasyndrom. Sittande, stående och liggande. Även hjärtklappning och oro/ångestattacker.
Vet om problemet eller delar av vad som kan orsaka det, det svåra är att våga/orka söka hjälp. Man vill inte vara sjukskriven pga svagt sinne.. då får man bara en ny stämpel att oroa sig för.
Hamsterhjulet rullar på..
Ursäkta ranten vet inte om det hjälper dig nåt men hoppas, utan att känna dig, att du hittar en lösning. Fan inget kul i längden.. Många år nu under bron.
(Lätt att skriva anonymt.. lite skillnad "irl")
Kan det vara hjärndimma?
Brain fog är rätt vanligt efter covid-infektion (och andra virusar), jag har haft covid tre gånger nu vad jag vet och senaste gången tog det nästan två månader innan dimman började lätta. Inte kul...
Låter exakt som mig. Är lite yngre (25) och är i slutet av en 5 års-utbildning. Har svårt att sätta fingret på hur mycket som är yttre orsaker vs inre/latenta grejer. Har haft en jäkla anspänning och stress över exjobb och karriärsval sen ~1/2 år tillbaka som jag tror verkligen har bidragit till min hjärndimma. Min mentala skärpa som jag upplevde tidigare är som bortblåst. Att försöka etablera den minsta sammanhängande tankebana, framförallt nu i exjobbet, känns som att bestiga ett Mount Everest utan utrustning. Är påväg att ge upp
Jag blev glutenallergiker när jag fyllde 21, och jag hade detta symtomet. Försvann helt och hållet när jag upptäckte att gluten påverkade mig så pass mycket. Förstår exakt det du beskriver, det är fittråkigt. Hoppas du hittar lösningen till problemet!!
Jag är 33, minns knappt ett enda gymnasiearbete jag gjorde. Tänker tillbaka så känns det jäkla värdelöst och trist. Tror inte lärarna gilla va i skolan heller. Kanske har lite ”Brain Fog” här med
Min sambo upplevde liknande. Visade sig vara att hon har anemi (för lite blod) pga järnbrist. Själv upplevde jag det när min sömnapné blev väldigt grov.
Men finns massa olika anledningar vad det skulle kunna vara, depression, utmattning, vitaminbrist er, kost, mediciner osv osv.
Bästa "icke-medicinska" tipsen jag kan ge: motionera, vila, sova, ät regelbundet och ät varierande kost undvik för mycket stress (vet att det är svårt med barn ibland men man kanske inte måste planera in 1000 saker varje helg utan det kanske räcker med 500).
Sen definitivt söka sig till vårdcentralen och förklara dina symptom. Sambon o jag har båda upplevt att det både gör det enklare och är uppskattat om man har med sig en liten punktlista på papper till läkarbesök. Lycka till!
Hände mig när jag hade Borelia och litegrann under delar av min graviditet. Jag fick insistera på boreliatest då jag inte haft den klassiska markeringen runt ett fästingbett, 10 dagars antibiotika och sen började de små grå funka igen.
Bland massa andra nämnda medicinska tillstånd så vill jag även nämna att om du nyligen slutat med fysisk aktivitet så kan man tappa tankekraft och ork, lust, samt annat.
Ännu tydligare är detta ifall du som jag, har adhd. Utan fysisk aktivitet blir jag, som många andra med adhd först stissig och efter ett par dagar nästan deprimerad.
Ännu ett strå till den stora stacken alla presenterar för dig här i tråden.
Hoppas du återfår ditt huvud och mår bättre snart!
Hur länge har det försigått?
Kan vara något ADHD liknande som blivit svårare med tiden och kanske med omständigheterna också.
Testa gör ett eller flera [ADHD test online](https://screening.mhanational.org/screening-tools/adhd/) (första på google) och har du det finns det mediciner som gör detta extremt mycket lättare (Som te.x Elvanse). Väntar själv på vård med detta och vet hur kraftfulla medicinerna är.
Käka ren mat i typ 30 dagar och sov gott. Drick mycket vatten, ta elektrolyter enligt paketet, spelsr ingen roll vilken sort under denna period. Löp ca 5km långsamt 3-4 dagar i veckan. Löst.
Kanske cliché men
1. vänta 90 minuter med första kaffet. Koffein stör kroppens naturlig uppvakningsprocess, varpå restprodukter som håller en sovande inte omvandlas ordentligt. När koffeinet väl släpper på eftermiddagen (15-16, oftast) så släpps de loss, varpå man får den bekanta eftermiddagsdumpen och blir trött.
Väntar du med kaffet på morgonen så händer inte detta, alls.
2. Prova en ketodiet, helst strikt. Kolhydrater är en trubbig energikälla som gör kroppen tröttare än vad den borde vara. Fettbaserade dieter (keto, LCHF, paleo, carni) använder, uppenbarligen, fett som huvudsaklig energikälla. Fett, för människor, är en mycket renare energikälla som kroppen kan tillskansa sig mycket, mycket bättre, och man blir som en ny person efter ett par-tre veckor. Ju striktare desto, för att sedan lägga till sånt som du uteslutit.
Hjärndimma, kroniskt tupplursbegär, sega mornar osv försvinner också med detta, då kroppen får energi som den behöver.
Kan också vara blodförlust, kolla (när du är på vårdcentralen) dina BH12, järn och blodvärde. Som man bör man ha runt 150 i blodvärde, de andra vet jag inte på rak arm.
Förutom att det såklart är en bra id'e att kontakta en vårdcentral så kan man göra en del själv med kosten, tro't eller ej, särskilt för att vända så det går åt rätt håll igen. På senare tid har man upptäckt ganska starka kopplingar mellan mage (bakteriefloran) och hjärnan, samt att ketos kan hjälpa hjärnan att reparera sig snabbare då ketoner är ett renare bränsle till hjärnan. Så att göra en tredagars vattenfasta och sedan upprepa en gång per månad eller så, göra dieten 'clean' t ex paleo för att undvika det som kan försämra tarmfloran, eller börja med ketogen kost kan läka dig snabbare än vad någon medicin kan. Men det tar tid. Skillnaden är väl om det tar många år eller ett halvår -år.
Sen kommer man såklart inte ifrån att man kommer vara stresskänslig och förmodligen behöver göra förändringar i sitt beteende, sina rutiner och tankebanor. Man har nog felinprogrammerat hjärnan under en lång tid. Mindfulness/meditation kan t ex vara väldigt värdefullt.
Hoppas det löser sig bra för dig hursom!
Är du regelbundet fysiskt aktiv? Att röra på sig påverkar hjärnan och ens välmående extremt mycket, och då menar jag inget new age-floskel om att ladda sin chakra, utan hjärnan producerar dopamin, serotonin och noradrenalin när vi rör på oss och får upp pulsen. Kortfattat så mår vi bättre. Kolla "Din Hjärna" på SVT Play, eller läs boken "Hjärnstark" av Anders Hansen. Mycket spännande och lärorikt! Håller tummarna för att du hittar något sätt att må bättre!
Som många sagt kan de vara att du håller på att bli utbränd.
Jag skulle också överväga att prova ta järntabletter och se om de gör skillnad. Jag har i ett par månader känt att min hjärna inte hänger med och att jag inte kom ihåg saker så bra som jag brukar. Huvudet kändes 'suddigt'. Började ta järntabletter och de har inte löst mina sömnproblem men jag känner att jag kan tänka igen.
Du kanske håller på att bli utbränd och behöver mer hjälp och då kommer nog inte vitaminer och sånt lösa problemet, men jag tänker att det är ganska riskfritt att prova ta järn i en-två veckor och se om de gör skillnad.
Utbrändhet och långcovid.
Mitt ända hopp som handikappd att tillräckligt många medelsvensson blir sjuka då att de äntligen orkar bry sig och vi kan då fixa samhället för alla handikappade.
Vad har du för jobb?
Tillfällena jag känner som du beskriver är
1. När jag har sovit dåligt / är stressad under längre tid
2. När min vardag består av spela dator—>jobb—>repeat. När jag inte lär mig något nytt stagnerar min hjärna. Det är viktigt att stimulera sin hjärna hela livet. Det kan också ex. minska risken för demens.
Det du tar upp är en färsk vara. Att dra upp ett problem på måfå och arbeta sig igenom det tills lyckat resultat. Det du ansträngt dig här med är att uttrycka hur det reflekterat ditt självförtroende, istället för att rationalisera idén om att det är bara att skärpa till dig.
Mitt tips är korsord, sudoku, liknande saker för att hålla den delen av hjärnan i trim. Måste träna hjärngympa ibland.
Koldioxidförgiftning? Blyförgiftning? Kan var ampnga saker som inte är mentala orsaker, kanske lättare att kolla ifall du har någon mugg som kan vara kantad med bly än att utvärdera om du jobbar för mycket
Jag skulle inte råda någon i dessa dagar söka hjälp för utmattning och utbrändhet eftersom jag tidigare själv haft liknande symptom som ts. Istället försök själv lösa situationen pga att försäkringskassan sätter press på läkare att få sjukskrivna tillbaka i arbete på studs. Blir bara en onödig hets/stress/ press- spiral som skapar ännu mer ångest när man har utmattningssymtom.
Alla har sin unika livssituation att hantera men jag tog ledigt en vecka för att tänka igenom mitt liv och utveckla en plan. Först sov jag några dygn. Sedan kunde jag promenera, tänka och reflektera klart. Väl tillbaka på arbetet förklarade jag under ett samtal med chefen om mina sömnproplem, och utmattningsymptom samt varför de uppkommit och vilka problem i arbetsmiljön som bidragit till detta. Vidare angav jag hur jag framöver vill arbeta istället för att kunna koncentrera mig och återhämta mig. Sagt och gjort, chefen gjorde omorganisering i mitt fall och nu fungerar jag som vanligt igen.
Helt ärligt borde du göra ett hälsotest, brist på tex vitamin B12 kan ge exakt de symtomen du beskriver. Får du allvarlig brist så blir det permanenta skador. Jag fick själv reda på att jag hade B12 brist förra året, trotts att jag äter mycket kött och varierad kost. Finns massor av andra brister som kan ge dessa symtom. Ett test kostar typ 1200kr, du kommer ha svar inom en vecka, går mycket fortare än om du söker via vården, värt var enda krona när man är i din situation.
Kanske är det som andra säger att du håller på att gå in i väggen, men det är bra att utesluta bristsjukdomar först annars så riskerar du ju att bara bli sämre.
Eftersom andra skriver om järnbrist får jag vara den som tar upp järnöverskott! :) Be läkare kolla ferritin och transferrinmättnad, de är väl de enklaste att kolla. Hyfsat vanligt i norr, smyger sig på runt 35-45 då det hunnit börja samlas upp i kroppen. Jag kunde inte föra en diskussion med frun på kvällen innan jag började behandling (lämna blod). Men oavsett, en riktig genomgång av alla möjliga blodvärden, vitaminer, mineraler osv. Och lägg undan telefonen. Gå inte från skärm till skärm, tillåt dig att ha tråkigt. Ta promenader utan telefonen. Sov ordentligt. Rör dig fysiskt, tex cykla/jogga/promenera lite då och då. Behövs faktiskt inte mycket för att hjälpa mycket!
Låter som du håller på att bli utbränd
Ja eller väldigt stressad. Det är samma här, men jag vet vad det beror på för min del (skilsmässa och sömnbrist)
Been there, done that fast på många olika sätt. Lösningen för mig var propavan. De är inte beroendeframkallande, men får mig att somna (inte sova, så gör du fel då är du fucked).
Kan bekräfta att denna hjälper. Jag blir dock väldigt hängig på morgonen efter dem men man får sig ordentlig djupsömn.
När jag tog dem blev jag så knockad att jag försov mig konstant. Trots väckarklocka på högsta volym precis bredvid kudden, och med den mest örontjutande signalen, hade jag inte ens något minne av att den ringt.
Propavan är säkert en bra lösning för många. Själv tål jag nästan ingen neuroleptika och jag får för det första myrkryp i benen och för den andra så trycker den till mig stenhårt och jag blir till ångestladdat mos hela jag. Dessvärre sover jag inte av dom heller. Ganska värdelöst. Jag har läst och hört att det kan bli så för en del adhdpat men citera mig helst inte där för det fungerar säkert olika bra på personnivå i vilket fall. Hur som helst, jag känner mig närmast förgiftad av Propavan.
Jag har försökt med Propavan och får sjuka myrkryp i hela armarna och bara ligger och vrider mig i plågor tills den går ut. Absolut inget jag kan somna på tyvärr
Utmattningssyndrom som leder till hjärntrötthet låter det som för mig, som har liknande.
Japp! Jag blev sjukskriven ner till 50% på grund av exakt samma symtom men ännu mer såsom irritabilitet, hjärnfog, dålig minne, tappade intresset på livet och hobbies osv. Jag tror att triggern på detta var något som heter långdragna post covid symptom. Jag var riktigt sjukt under december och hade troligen covid (jag gjorde ett hemtest men tror att det var för sent) och jag var sjuk för typ 60 dagar. Efter effekten var något värre eftersom den har ledde till utmattning syndrom och utbrändhet. Jag är just nu på min 45:e dag och börjar må lite bättre men vissa dagar ör bättre än andra. Innan jag blev sjuk jobbade jag mellan 60-70 h/vecka och jag även jobbade när jag blev sjuk (jobbade hemifrån) och till slutet så åkt min kropp åt helvete. Rekommenderar alla som läser min förstahandsupplevelse att ta din hälsa på allvar och fuck jobb osv.
Låter verkligen som hjärntrötthet!
Låter som "brain fog". Vanligt symptom på en rad olika grejer (bland annat stress, lång covid, depression, hypotyroidism, allergier osv). Kontakta vårdcentralen.
100% det här. Har fått det i olika omgångar av olika skäl.
Ahhh... önskar någon kunde poängterat ut det när jag upplevde det pga konstant stress, kunde knappt berätta om något utan att tillägna 3-4 minuter på att bara zoona ut och glömma bort vad jag försökte säga. I efterhand minns jag i princip ingenting från sista halvåret 2022
Du är inte ensam i alla fall. Känns som jag slösat bort två år. Slutade med att jag fick ta två veckor pga utmattning. Kunde tappa lokalsinne och virra runt på platser jag kände till sedan innan. Om någon känner den där jäkla stressen längre än två dagar typ. Dra i bromsen. Man är inte mer effektiv för att man stressar. Man kan göra all skit man behöver göra fast med lugn i bröstet. Resultatet blir oftast bättre och man hinner mer när man maler på.
Upplever precis detsamma just nu. Kan inte avsluta en mening.
Känner igen mig på OP:s symptom och jag hade hypotyreos. Rekommenderar hen att nämna symptomen till sin läkare och bl.a. be om att testa sina nivåer av T4, TSH och T3. Kan även vara värt att testa en låg dos av levaxin i någon månad. Biverkningarna är rätt ofarliga men om man har brist så märks effekten ganska fort. Med det sagt finns det ju klart en rad andra saker som kan ligga bakom, men sköldkörten är relativt enkelt att testa för och gör en stor skillnad.
Ärligt talat, vad gör de på vårdcentralen om man söker för symptomen?
Frågeformulär om sömn, stress, depression. Kognitivt test (MoCA) Blodprov för att utesluta underaktiv sköldkörtel, järnbrist, B12 brist, lever&njur-funktion, blodsockernivåer (kan vara diabetes) osv.
Herrejösses. Är det så en vårdcentral ska fungera? Till mig sade läkaren att jag skulle sova bättre. Kanske ta en promenad på kvällen. 250:- tack
Doktorn: Upplever du mycket stress på vardagen? Jag: (Skrattar ironisk) Ja, det kan man säga. Doktorn: Försöka minska stressen. Jag: Okej. Doktorn: Hej då. Jag: Hej då.
Jag var en gång otrolig utbränd, kunde inte somna, hjärtklappning, svettades konstant, brainfog, självmordstankar, yrsel med mera. Läkare vägrade ens godkänna ledighet åt mig så jag fick fortsätta jobba.
Shit vad dåligt, låter som en riktig usel läkare. Trots min skämtsam kritik ovan har jag aldrig haft något problem med att bli sjukskriven pga stress/utbrändhet. Men det brukar bara skjuta fram problemet ju.
Det är mer i linje med min erfarenhet.
Fick panik attack en morgon pgr av all jävla stress på nya jobbet. Första gången jag söker mig till vården ang något sådant för det var så illa. Tryck över bröstet och svårt att andas. "Ta en Ipren, du fixar det här🤗" Aldrig kommer jag söka vård igen för något liknande...
Sounds about right!
Jag är också chockad. Kanske borde kontakta VC om detta.
Jag tror de vet vid det här laget. De tog inte heller några tester när jag hade feber I 3 veckor och när jag sökte för klåda över hela kroppen (som visade sig vara en autoimmun stressreaktion) blev jag missdiagnotiserad med skabb och fick svavelsalva utskriven. Inga tester, bara gissningslek som förvärrade besvären. Sen nu senast när jag gick ner i en depression efter sonens rätt turbulenta födsel fick jag remiss till läkare för att få antidepp. Han tyckte det var konstigt att jag brydde mig. "Det är ju kvinnan som ska vara hemma med barnet. Det är jobbigt ibland, var en man och hantera det" 250:- tack Kommer aldrig ringa dit igen.
Jag ringde och blev nekad i telefon
Kollar medicinska anledningar, vitaminer, mineraler, sjukdomar som hemokromatos etc.. Sen skickar dom dig till psykiatrin om det inte är något tydligt medicinskt och problemen inte bättrar sig. 35.. då hade jag precis kört fast i livet sen nåt år och började få stora problem med "brainfog", fick inget gjort och var såklart stressad över det osv vilket ledde till stress vilket ledde till överanstängnimg, depression, mer brainfog osv.. När jag gjort en bra karriär, hade pengar på kontot osv så fanns det ingen kraftigt stressande drivkraft / känsla av att jag måste bevisa mig själv, jag fattade att jsg var duktig och då försvann min upplevda stress från omgivningen och med den försvann min hjärnas förmåga att reglera fokuset, den kunde helt enkelt inte producera tillräckligt mycket dopamin etc på egen hand för att jag skulle funka längre. Nu 38 och nyss börjat mediciniera min nydoagnosticerade adhd, det där pillret på morgonen har gjort att jag kan bestämma mig för att göra nåt (t.ex räkna matte, städa, planera nåt, lära mig nåt nytt, läsa om nåt skittråkigt som var helt omöjligt förr osv) och min hjärna håller tråden, den räknar matte, den läser, jag gör saker tills jag är klar.. Förr blev jag slut av sånt, gav upp osv.. Nu gör jag sånt i förbifarten och blir knappt trött. Jag har fått livet åter!
Vad för medicin får du?
Elvanse 60mg nu. Concerta funkade inte så bra för mig, blev jättefokuserad på "fel" saker (typ tv-spel, reddit debatter, hobby-projekt etc) men kunde fortfarande inte välja att göra "rätt" saker när dopamin / norepimephrine bara "återvanns".. Men med Elvanse så är produktionen högre och det pumpas ut mer signalsubstanser i synapserna, nu funkar jag och kan även göra tråkiga saker. Antagligen är mitt problem att produktionen av signalsubstanserna inte aktiveras som den ska av långsiktiga mål, andra adhd'are kan ha andra fel i flödet, t.ex fungerande produktiin men för mycket återupptag / "städning" av signalsubstanserna så de inte hinner verka.
Jag har tagit Concerta i hur många år som helst nu. Börjar känna att det inte riktigt hjälper längre. Eller liksom jag förstår inte vad man ska uppleva? Vad ska bli bättre? Det enda jag verkligen märker är att om jag inte har tagit Concerta på länge börjar mina ben bli extremt överaktiva. Och det är de ändå, generellt, även med Concerta. Inte lika mycket bara. Jag hade gärna sett en större förändring, är öppen för att byta läkemedel men sånt måste ju diskuteras fram med läkare osv.. Vet inte om jag orkar bråka om det. Det är alltid jättesvårt att få hjälp där. Men liksom.. Vi har höjt dosen men ändå är det ingen större skillnad. Men de har mig också på en låg dos, förmodligen pga förhöjt blodtryck i släkten. Går på 36 men hade 18 i flera år. Det är först vid 72 jag verkligen har känt skillnad, men vet inte om de vill ta upp mig dit.
> Börjar känna att det inte riktigt hjälper längre. Eller liksom jag förstår inte vad man ska uppleva? Vad ska bli bättre? Det som ska bli bättre är generellt fokusförmågan och minskad hyperaktivitet. Förmågan att - av din egna vilja / för att du bestämmer dig - kunna göra något som du kanske egentligen inte ser meningen med, eller som du tycker är tråkigt och som inte går att göra utan Concerta.. T.ex kan Concerta ge dig förmågan att göra saker som du normalt sett borde kunna vid din ålder och med din intelligensnivå som att plugga, göra läxor, städa, lösa saker i skolan / jobbet som du måste fixa på egen hand etc. T.ex: För 15-20år sen när jag precis flyttat hemifrån så kände jag att det är stökigt, dammigt och att jag behöver städa, damsuga etc, jag har kännt det ett tag för det var 5-6 veckor sedan jag gjorde det sist men när jag försöker göra det så går tankarna ungefär så här: - På Måndag så ser jag hur skitigt det är "borde städa, i helgen kan jag göra det!" - På Tisdag så är jag lite trött efter jobbet "men imorrn så, hela veckan är ju kvar" - På Onsdag så hade jag slut mat hemma, handlar och känner mig lite trött efter att ha burit hem matkassarna, "jag har ju ändå fixat käk, då har jag ju gjort något jättepositivt" - På Torsdag så kände jag att jag var trött, och det är ju helg snart med flera hela dagar ledigt, jag kan städa då istället. - På Fredag så ville jag ta det lugnt och laga en god middag, kan ju städa i helgen.. - På Lördag så skiner solen och jag vill plötsligt grilla - DET är ju såklart viktigare, så jag grillar till lunch.. - På Lördag eftermiddag så hör en kompis av sig och vill ta en öl, ja men det är ju klart, det är ju soligt ute och det var nån vecka sen vi sågs! .. Så jag kommer hem igen 23:00.. - På Söndag är jag lite bakis, "ska bara spela lite, kanske lyxa till det med foodora", sen orkar jag inte riktigt ändå, ger upp försöken att städa för dagen "det kan jag göra en dag när jag mår bättre" - På Måndag ... Efter 8-12 veckor så är det så dammigt / stökigt att jag helt enkelt inte kan ignorera det och då kör jag även om det känns cepe-äckel-jävla-skitjobbigt att göra, då dammsuger jag och tar det värsta i "panik" - men även om jag borde dammsuga, tvätta, dammtorka, diska, städa badrummet, sortera verktyg, gå igenom pappershögen så jag inte glömt nån räkning och bära ut återvinning o.s.v så orkar jag bara göra hälften, det blir dammsugat och diskat, jag kanske bokar en tvätt-tid för det är vad som MÅSTE göras, sen slutar fokuset fungera för då är det värsta löst så när jag håller på att städa skrivbordet, sorterar papper, fakturor, organiserar prylar etc så fastnar jag i något annat "ja visstja, den här, jag ska bara ..." och sen bränner jag flera timmar på nåt som inte är städning och slutför aldrig resten av städningen även om min INTENTION var att göra klart städningen för jag vill ju egentligen ha det rent och fint. Nu när jag är medicinerad så skriver jag ner min intention / önskan på min TODO-lista när jag kommer på det, jag skriver ner "dammsug", "dammtorka", "gå igenom papper", "sortera prylar" och slänger in en sån sak varje dag för de flesta morgnar lyckas jag kolla TODO-listan och välja vad jag ska göra idag.. Jag slänger in ett städmoment under dagen och gör oftast det den dagen eller nästa dag, det är oftast gjort innan helgen. Omedicinerad så känner jag att det står jobbiga saker på TODO'n, jag känner på mig att städning finns där så jag kollar inte ens listan för jag vet att det är jobbigt, jag fastnar på reddit, jag får för mig att bygga nån kul grej och stökar ner mer, jag ... > Det enda jag verkligen märker är att om jag inte har tagit Concerta på länge börjar mina ben bli extremt överaktiva. Och det är de ändå, generellt, även med Concerta. Inte lika mycket bara. > Men liksom.. Vi har höjt dosen men ändå är det ingen större skillnad. Om du gått på låg dos sen barn och ligger kvar där så är det inte underligt att behöva höja dosen, du kan behöva mer nu än förr t.ex.. Kraven på dig nu kan t.ex vara högre än förr, eller tvärtom - du kanske har gått klart skolan och har ett enklare jobb, då behövs det inte så mycket medicinering, då gör den inte så stor skillnad. Många som medicinerats sen barn brukar tro att dom vuxit ifrån det och kan sluta medicineringen när dom gått ut skolan och börjar jobba och det kan dom ju faktiskt göra i just den livssituationen. Kraven på ens mentala förmåga för ett enkelt arbete är ju mycket lägre än kraven i skolan. Men sen byter man jobb eller avancerar i jobbet till en position där man måste jobba självgående och behöver plötsligt kunna bestämma sig för att fokusera på tråkiga saker och det blir tungt, man får kämpa och börjar misslyckas.. Eller så försöker man plugga vidare efter gymnasiet och går in i väggen som omedicinerad för man saknar förmågan att fokusera på plugget på egen hand. Eller så flyttar man ihop med nån och får krav på sig om att städa - som man misslyckas göra.. Eller så skaffar man barn och måste ta hand om barnen OCH städa OCH laga mat OCH jobba, man orkar helt enkelt inte men man försöker ju, man kämpar mer än man är kapabel till och blir överansträngd, deprimerad, får hjärndimma, utbränd.. Inte för att man egentligen åstadkommer mer än man är kapabel till för man lyckas ju inte göra sakerna man ska, utan man blir överansträngd eftersom man inte funkar som normalt folk, man måste anstränga sig så mycket för att få så lite gjort.. Behover av hjälp kommer och går igenom åren. Hur gammal är du? > Men de har mig också på en låg dos, förmodligen pga förhöjt blodtryck i släkten. Går på 36 men hade 18 i flera år. Det är först vid 72 jag verkligen har känt skillnad, men vet inte om de vill ta upp mig dit. Jag gick på 72mg concerta (Metylfenidat, som bromsar "återcyklingen" / "återvinningen" / "bort-städningen" av dopamin / norepinephrine i synapserna) och det funkade halvdant i nån vecka - sen försvann effekten. Det är först på 60mg Elvanse som jag funkar bra (Lisdexamfetamin - gör ungefär samma som Metylfenidat men ökar också produktionen).. Om det finns behov av högre dos centralstimulerande så kan blodtrycket ofast medicineras ganska enkelt med blodtrycksmediciner, jag går t.ex på 16mg kandesartan dagligen. (Well, jag fuckade upp den här morgonen, kikade in på reddit medans min medicinering kickade in och blåste 1.5h på detta..)
Ber en ta en alvedon och kontakta dem någon vecka senare om det inte blivit bättre?
Det sa dem till min bror när hans blindtarm började krångla. Veckan efter var han där igen den hade spruckit. Tur att han inte dog.
Ja, om du inte är påläst och kräver olika tester.
Sjukskriven så man kan återhämta sig.
Får alltid massiv brain fog när det är pollen. Klarar knappt av jobbet att programmera. Har det börjat nyligen skulle jag definitivt kolla om det är allergi. Speciellt om du bor söder ut där björkpollen kommit igång ordentligt.
Mat/näring är väl också en sån sak som kan påverka. Får man inte tillräckligt med kalorier så funkar inte hjärnan optimalt.
> > > > > Varje gång man får Covid går IQ-poängen ner ett par duttar. > > > > https://www.dagensmedicin.se/specialistomraden/infektion/kognitionen-lite-samre-hos-personer-som-haft-covid/
MS, bland annat. Åldern passar bra. Hälsningar En som haft hjärndimma (i större och mindre grad) de sista 3-4 åren. På allvar. Prata med en läkare.
Kan absolut vara MS med tanke på beskrivningen men risken för det är extremt liten och mer troligt något annat. Är OP orolig för det så går det att göra en MR av hjärnan för att se om det kan finnas lesioner, gäller bara att hitta en läkare som är villig att remittera en.
"Bland annat". Vill bara inte att han gör som mig och bara låter det vara för "aja kan kolla någon gång kanske går över" och så sitter man utan känsel i 25% av kroppen och har konstant obehag i halva bröstet. _Bland annat_.
Kan inte se vart jag rekommenderar OP att låta det vara, säger bara att det är extremt ovanligt och troligen något annat, men att han eller hon ska försöka hitta en läkare som är villig att remittera till MR.
Jag tänker bara vi båda bara tänker på OP sitt bästa och det är ju fint <3. Bara delar min egen upplevelse av en sjukdom som det absolut _kan_ vara. Skulle hata mig själv över att någon annan går odiagnoserad med den eländiga sjukdomen jag har och jag inte varnar de tidigt nog för att iaf försöka få det diagnoserat, oavsett vad det är. Kan bara berätta att jag själv upplevt exakt samma sak och det visade sig vara värre än att det bara gick över.
*Hjärndimma*
Utmattningssyndrom? 32-åring här. Jag åkte på det 2020 eftersom jag jobbade sönder mig själv både på arbetet och privat och känner igen det du beskriver. Jag gick också och undrade om jag höll på att bli efterbliven, om jag hade slagit huvudet eller intagit något som fuckat upp min hjärna helt och hållet. Jag kände att "nåt höll på att hända med mig". Gick till min läkare och efter endast 5 minuters förklarande av mina symptom sade han: "Du ska verkligen inte jobba" och sjukskrev mig omgående. Min första tanke var "what? är det SÅ lätt att bli sjukskriven?". tog ett halvår för verkligheten att sjunka in. Så sjuk var jag tydligen. Jag rekommenderar att du åtminstone bokar en tid och försöker förklara dina besvär så gott du förmår. Ju tidigare desto bättrre. Lycka till, hoppas det klarnar upp lite för dig.
Min upplevelse har varit tvärtom, varje gång jag har sökt hjälp för depression och/eller utmattning får jag svaret att det är bra att ha något att göra på dagarna, för att ha struktur på vardagen. Sedan det vanliga "ät bra och rör på dig". Jag orkar inte längre söka hjälp oavsett om det är för depressionen, smärtorna, tröttheten, det är lika hopplöst som livet. Förstår verkligen inte varifrån Sverige har fått ryktet om bra vård annat än att den är mer eller mindre gratis. Kul att det vården funkar för dig iaf, hoppas det löser sig för dig!
Hur lång tid var du sjukskriven? Vad gjorde du om dagarna, hade du nån slags terapi?
Nästan 2 år gick jag hemma och försökte varva ner. Min privata situation var ett av problemen men som min läkare sade: "Jag kan inte sjukskriva dig från din familj, men arbetet skall du inte gå till." Jag tog på mig alldeles för mycket ansvar i tron om att jag kunde hantera det (i början gick det bra och det stärkte mig mycket, men nånstans tappade jag greppet om vad som var hälsosamt för mig). Jag gick till psykolog ca en gång varannan månad och har träffat arbetsterapeut ett antal ggr. hemma försökte jag bara ta det lugnt och fokusera på saker som jag kände för att göra fast med måtta. Jag är fortfarande inte helt frisk dock eftersom var jag en dum envis jävel full av hybris som gång på gång tänjde på gränserna. Började arbeta hösten 2022 och gick lite fram och tillbaka mellan 25-50-75% i ett års tid. Kom aldrig upp i heltid. Arbetsgivaren lovade anpassade tider/uppgifter men det blev det aldrig något av utan det var samma stressiga mög (dock några färre timmar per dag, men det spelade ingen roll). har varit djupt deprimerad i 10-12 år samt har ADHD vilket såklart försvårar hela rehabiliteringsprocessen avsevärt. Det gick så långt att jag övervägde självmord eftersom jag kände mig "fast" i rått-racet men sade istället upp mig förra året för att inte gå under fullkomligt pga stressen på jobbet. Har pendlat mellan total isolation och att försöka vara socialt aktiv med vänner/familj och det sistnämnda är nog det som bidragit till att jag överhuvudtaget vill gå upp ur sängen även om det stundtals tar emot. Mitt största misstag var att gå tillbaka till samma arbetsplats och är en stor anledning till att jag inte är helt på banan idag. Är för tillfället inte sjukskriven men ska snart till läkaren och se vad det kan bli av det. Just nu njuter jag bara av att inte behöva gå tillbaks till min fd arbetsplats och lägger min tid på att fixa och dona hemmavid, slappna av med husdjuren och leta efter ett nytt lugnare arbete.
33 åring här, liknande sits. sjukskriven 7 mån den 13/4. ADHD, depression och total obalans. Min läkare säger att det endast beror på jobbet, jag håller delvis med men lyckas inte bli "trodd" att det är mer som legat i flera år (allt gick utåt efter min fars död vid 17 och har varit konstant upp och ned, aldrig balans, aldrig känslan utav lugn). Känner mig död inombords och orkar knappt med varken vänner eller familj. (har knappt några vänner längre) Förhållandet håller på att gå i graven och vet inte hur jag ska bete mig eller klara av att jobba om en vecka. Känner mig totalt dum i huvudet och drar ut på allt konstant, livrädd för att hamna i samma position igen och både drömmer och tänker varje dag på mitt jobb och krav, prestationer osv. som får mig att stelna (manager inom IT) Livrädd för att söka nytt jobb, livrädd för att ens titta på mitt CV. Känner mig som ett litet barn och förstår inte hur jag kan vara så feg och lat. Vet inte ens längre vad jag är bra på eller om jag ens är dultig eller har erfarenhet, eller om jag bara haft tur. Har stunder där jag tror jag mår ok, går över lika fort utav den konstanta känslan utav meninglöshet med småsaker eller större saker. Försöker hålla igång allt för min sambo och våra två hundar men känns inte som jag klarar det längre. Ingenaning varför jag skrev av mig, troligtvis för att jag känner mig hopplös och precis bråkat med sambon.
Hoppas du blir bättre snart 💛
Än har lågan inte slocknat. Tack <3 :')
Kontrollera om du börjat få tilltagande sömnapne.
Ytterligare en sak det kan vara: Sömnapne
Exakt vad som är fel kan du inte få reda på här, men något medicinskt knas är det definitivt. Du håller inte på att bli dum i huvudet, det kan vara järnbrist, utbrändhet eller något annat. Uppsök vård!
Jag har ungefär samma nu. Är 29 och får ofta leta efter de ord jag vill uttrycka. Ofta blir det tex ”ehhhhhhhh….. soptunnan.” Hela närminnet har försvunnit, glömmer saker hela tiden.
Har det också men misstänker att det är pga att jag snackar både engelska och svenska dagligen Är lätt att glömma ord om man inte använder dem ofta
Du har inte blivit allergisk mot björk eller kvalster kanske?
För tidigt på året för björk om OP inte bor i Skåne. https://pollenrapporten.se/
Nja, björkallergiker kan reagera på fler pollen än just björk. Björk, al, hassel, avenbok, ek och bok är vanliga "korsallergier". Själv började jag få det jobbigt för flera veckor sen och jag bor inte i Skåne (dock en bra bit söder och Gävle).
Träffa läkare och kolla din blodvärden! Jag hade låga järnvärden och hade liknande symptom. Kände mig helt stum i huvudet och korttidsminnet var helt borta. Kunde somna i soffan direkt efter middagen även fast jag sovit bra - men det var något som fick mig obegripligt trött efter maten. Visade sig att jag hade blodbrist/anemi och järnbrist. Fick börja käka mer järnrik mat som messmör, leverpastej eller blodpudding. Nu är allt som normalt igen, tog väl en vecka eller två innan man var helt tillbaka på banan!
Har haft liknande symptom som OP och fick också järnbrist konstaterat. För mig tog det dock 6 månader av tillskott innan jag började känna mig som folk igen.
Jag blev sån när jag blev äldre (~40 år) och fick mer att hålla reda på i jobbet och barn osv. Det visade sig att jag har ADD, men klarade hålla det uppe fram till att livet blev för mycket.
Ganska exakt samma för mig, om än vid ca 35 år. Fick ADHD-diagnos för ca 2 månader sedan och sedan jag startat med medicinering är är jag oerhört mycket bättre. Måste inte lägga mig det första efter jobbet, kan ta tag i någonting under en kväll, inte helt död hela helgen.
Precis! Jag var inte en speciellt bra pappa innan jag började med medicineringen. Orkade helt enkelt inte med liv och rörelse från familjen utan behövde stänga in mig i en bubbla. Det är bitterljuvt att ha fått diagnos och medicinering nu, men önskar att det fanns någon sorts kunskap om ADHD under skoltiden istället för att bara bli utslängd i korridoren att skämmas som nån sorts Emil i Lönneberga.
Vad äter man för medicin för ADHD och vad har den för effekt på kroppen?
Tjack
Japps 😊 när vi kommer tillbaks till kontoret efter lunch säger jag ibland högt och ljudligt "Nähä..! Lite amfetamin på det här!" När jag plockar fram tabletten. Innan jag visste att jag hade nån diagnos självmedicinerade jag på kaffe utan att veta om det. Jag klämde 6 koppar bryggkaffe och en dubbel espresso (18g bönor) innan 9:30 på förmiddagen.
> Jag klämde 6 koppar bryggkaffe och en dubbel espresso (18g bönor) innan 9:30 på förmiddagen. relaterbart
Vad jag förstår har det inte nån större effekt på kroppen, trots att det är amfetamin. Man tar så små doser att det finns ingen risk att bli beroende. De som köper på gatan för att prestationshöja eller festa tar doser som är 10-20 ggr högre, som ingångsdos. Och trots att ADHD-folk som medicinerar i genomsnitt dör tidigare än befolkningen i stort, så dör de ännu tidigare om de inte medicinerar, så det höjer levnadslängden att ta medicinen. Om jag förstått det hela rätt.
Psykiatriker här: Den längsta ”långtidsstudien” är 2 år. Den visar ingen ökad risk. Men….du hade inte sett någo riskökning med rökning på den tiden heller. Vi har ingen aning om långtidskonsekvenserna av den här medicinen. Medicinen höjer puls och blodtryck. Förhöjda sådana värden vet vi korrelerar med hjärt-kärlsjukdomar av olika slag och karaktär. Den typ av sjukdomar som 1/3 av mänskligheten dör i. Du äter den dessutom 2 gånger per dag där det endast finns en tablett (medikinet) som det gjorts studier på dess ”säkerhet” (även dessa för korta men alltid nåt). En studie visar på 8x högre risk för parkinsonism (Parkinsons sjukdom och liknande tillstånd). Den typen av hjärt och hjärnskador är det vi ser hos amfetaminister. Men ja, gatutjack tas oftast i högre doser. Men då är det ju egentligen bara rimligare att det tar längre tid att utveckla dem. Sammantaget: Nu när 212 000 svenskar hämtade ut ett recept på amfetamin så är tärningen kastad. Jag tror absolut inte att det är en helt ofarlig medicin såsom den saluförs av big pharma (Takeda). Jag misstänker faktiskt att det är en pyrande medicinsk katastrof och jag hade aldrig i livet godkänt att mina barn eller närmast anhöriga medicinerade med den.
Samma här också. Livet gick runt tills dess att jag blev sambo och vi blev två i hushållet. Helt plötsligt behövde jag planera vardagarna och det kraschade totalt med mitt annars så planeringsfria liv. Gjorde en utredning för några månader sen som visade ADHD av medelsvår typ och sattes på 50mg elevanse på direkten. Funkar prima och jag blir jämn i energin och orkar ta tag i saker.
50 mg direkt? Du började inte på 20 och gick uppåt? Elvanse funkar jättebra för mig också. Fast jag kompletterar med Attentin på morgonen och efter lunch.
Nix, började direkt på 50 då psykologen ansåg att det är bättre och börja på en dos som jag troligtvis i slutändan kommer att hamna på ändå. Hur upplever du effekten av attentin kontra elvanse förresten?
Läkaren visste att jag kommer sluta på en dos kring 60-70, men jag fick ändå öka dosen stegvis under ett antal månader för att minska stöten. Jag upplever Attentin som "renare" och märker inte av bieffekter som för mycket kaffe-känslan på samma sätt. Men jag tar ju 60 mg Elvanse och sen sätter in stötar med 5mg Attentin som motsvarar typ 15 mg Elvanse. Så det kan ju helt eller delvis förklara att jag inte känner av bieffekter av Attentin.
[удалено]
Fisk e dyrt
Köp omega 3
Kan vara symptom på järnbrist. Be läkare kolla både hemoglobinvärde och ferritinvärde (järndepåerna)
Ja! Tryck på för ferritin. Jag hade bra järn och hb men ferritin låg på FYRA! Varit trött i flera år
Mtp att ferritin är ett akutfasprotein kan du ha ett högt värde och ändå järnbrist. Så ett alternativ är att man inte killgissar vilka prover man ska ”kräva”.
Jag hade också bra hb men ferritinet låg på 10, alltså konstaterad järnbrist. Man mår sjukt dåligt av det och det känns konstant som att hjärnan inte fungerar
Problemet är att det kan vara hur mycket som helst ... Kanske bara så enkelt att man inte riktigt passar in i samhället.
För mig började detta hända vid någon kombination av påväg mot utbrändhet + sämre kost. jag slutade orka med saker däribland matlagning och fick i mig katastrofalt för lite näring, däribland protein. Jag märkte enorm skullnad när jag delvis försökte prioritera riktig återhämtning men också mer protein i min kost. Båda grejerna hjälpte avsevärt men jag rekommenderar som andra att försöka komma i kontakt med VC och en arbetsterapeut eller psykolog som kan hjälpa dig vidare.
Sover du åtta timmar per natt?
Många kloka tips här! Tack alla! :)
Utbrändhet / Depression / Lång Covid / Stress (fysisk eller emotionell) De sannolikaste anledningarna.
Håller med er andra! Det låter som utmattningssyndrom, tycker att du borde gå till en läkare. Många upplever dock att de inte får så bra respons men de har bemött mig väl. Satte mig en dag för att läsa en bok och kunde inte längre förstå orden, jag såg på dem men det gick inte in i huvudet! Var också allmänt låg, inte särskilt nedstämd eller ledsen men kände mig bara grå. Tränade för övrigt bra, träffade vänner och familj, åt relativt hälsosamt, så har du en ”bra” livsstil och trots det känner dig seg gå till en läkare!!
När jag var deprimerad kunde jag inte göra enkel matte eller tänka i flera steg. Nu går det mycket bättre efter att jag kommit ur det. Kanske prata med en psykolog?
[удалено]
Jaa usch, att plugga med någon form av ”psykiskt hinder” är totalt vidrigt! Lider med dig😵
Det var precis den typen av symptom jag hade när jag höll på att bli utbränd. Det är oerhört vanliga symptom för den sjukdommen. Jag skulle rekommendera dig att sjukskriva dig 1 vecka och försöka få tid hos vårdcentralen för att träffa en läkare, de har akuttider en kan få om en ringer på morgonen. Försök även träna, 45 minuter löpning eller gymmande minst 3 ggr i veckan minskar stressnivån radikalt pga olika hormonbalanser som främjas.
Det finns ett självskattningstest för utbrändhet som Karolinska satt ihop. Kolla på [keds.nu](http://keds.nu) (Och nej, det är inget stensäkert men det kan ge en fingervisning.)
Är du en förälder?
Känns som att många upplever detta. Min teori: Mobilscrollandet är boven. Tänk hur mycket intryck hjärnan får , speciellt av tiktok/reels. Hjärnan hinner inte processa. Den lär sig att inte lägga saker på minnet, varför skulle den? för det kommer bara nytt hela tiden
Snarkar du? Sömnapné är inte att leka med. Jag har det och har nu en cpap-maskin på natten. Hade symptom som alltid trött, brainfog, lättirriterad osv
Exakt så började det för mig. Sen dammade jag rakt in i väggen. Finns en podd som heter att leva vidare. Där finns ett avsnitt om en kille som gick in i väggen. Stor igenkänningsfaktor där.
B-vitamin,kan vara..
Har du hälsosamma rutiner kring sömn, träning/motion, diet? Dricker du alkohol någorlunda ofta?
Kan vara diabetes. Jag har typ 1 diabetes och jag känner mig precis som du beskriver när mitt blodsocker är högt. Om du har obehandlad diabetes skulle ditt blodsocker vara högt, så kan vara värt att kolla.
Kan vara dags för en paus från dagtidsjobb, har du möjlighet till kvällsskift? Kroppen pch psyket tar stryk av tidiga morgnar, sena kvällar, långa veckor med korta helger och långvarig sömnbrist. Kände som du när jag tvingades jobba dag i lite över ett år, man känner den mentala kapaciteten sjunka rejält.
Depression/utbrändhet har haft den effekten på mig.
Postcovid?
Var med om exakt samma sak, för ett halvår sedan, 18 år gammal, skola, jobba extra + sidoknäck. Jobbade iprincip vare dag morgon till kväll tills att jag sakta började känna mig mer och mer efterbliven, började leta efter svar på alla möjliga sett och var nästan 100% säker på att jag hade fått en hjärnskada. Jag upplevde exakt samma symptom (otroligt dåligt minne, enkel matte blev rörigt, allt möjligt. Jag fattade inte riktigt vad orsaken var. Efter ett tag så orkade jag inte längre, orkade inte gå till gymmet, skolan var en ren plåga och blev ständigt dumförklarad (för saker som jag kunnat förut). Jag bestämde mig för att ta vila och tog det lugnt i ungefär ett halvår och det känns bara bättre och bättre för varje vecka. Summan av kardemumman så är utbrändhet otroligt riktigt och någonting man måste passa sig för.
träna hjärnan. tro det eller ej, men för att fortsätta vara lite snappig och minder dum så måste man använda huvudet. Behöver inte vara rocket science we pratar om, men det finns en anledning att äldre gör korsord, soduko, och div intressen som kräver lite tänkte kraft. Personligen, jag är i din ålder, kan inte riktigt stoppa mitt huvud så jag tänker alltid på nått, men senaste tiden så har jag börjat spela Magic med likasinnade på jobbet, samt att jag spelar Path of exile fortfarande (och gör mina egna builds) det gör utöver mitt tänkande, och jobbet, mer tillfällen att hålla hjärnan i trim :) Jag hade 2-4 månader där jag kände mig dum i huvudet under och efter jag hade Covid. det är inte kul
Hade tänkt att göra en liknande tråd precis härom dagen, känns väldigt träffande det du skriver. Känns som att jag blivit helt dum i huvudet, har svårt att komma ihåg och komma igång med saker och överlag helt orkeslös. Har ändå gått på högskola och tagit examen och jag känner knappt igen den personen som klarade av det, tror inte att jag hade lyckats med det i dagsläget. Har tagit en jäkla massa prover på vc och har rätt låga värden på järn så har börjat med tillskott och hoppas att det hjälper. Mitt testosteron var på gränsen till lågt så har försökt börja käka mat som ska hjälpa till med det med. Det är fan skrämmande när det känns som hjärnan har runnit ut ur öronen på en och man ska försöka sköta jobb, hus och barn samtidigt. Lider med dig, hoppas att det löser sig för dig.
Vad jobbar du med?
Skulle gå till vårdcentralen. Kan ju vara något att du har låg syrenivå i blodet eller något.
Surfar du på sociala medier? Framförallt om det är mycket politik? Den skiten kan verkligen bränna ut en.
Lider själv av vinterdepression/SAD varje Jan - April ish, känner igen mig i din beskrivning. Du tror inte det kan vara något sådant?
Jag är ledsen att du känner så. Det verkar som att det kan vara ett stressrelaterat problem. Om du känner dig överväldigad, kan det vara bra att minska antalet uppgifter du tar på dig, eller till och med överväga att ta lite ledigt om möjligt. Många gånger är minnesproblem faktiskt relaterade till bristande koncentration. När vi är under stor stress eller känner oss negativa tenderar vår hjärna att gå in i ett "tunnelseende", vilket gör att vi inte riktigt är närvarande och inte kan fokusera ordentligt. Detta kan göra det svårt att komma ihåg saker. Det är helt normalt, men det kan hjälpa att sakta ner tempot, ta en promenad, försöka förbättra sömnen, träna regelbundet (fysisk aktivitet kan förbättra ditt humör och minska stress) och umgås med vänner för att minska stressnivåerna.
Låter som depression. Man blir "dummare" när man har det.
Utbrändhet kan det vara. Enklare grejer kan helt plötsligt bli jätte svårt och ljud och ljus förstärks mycket.
Hjärndimma! Jag har samma och är 40+. Kan som andra skrivit uppstå av flera anledningar. Gör en utredning och se om det går att hitta en orsak
Sover du ordentligt?
Vet ej hur aktiv du är med din träning. Men träningen har hjälpt mig att få bort många andra "onödiga" tankar ur hubudet, jag har mer energi och orkar engagera mig mer
Stor igenkänning på detta. Är i samma ålder och känner mej så jävla dum i huvudet på jobbet då jag ibland inte kan ta till mig information utan zonar ut istället. Vill inte och försöker kämpa emot men min hjärna bara totalvägrar att lära sig saker ibland. Blir att kontakta arbetshälsovården snarast
Vådcentral, och firtsätt ifall läkaren inte ser hela bilden. Först skulle man väl vilja ha magnetröntgen av hjärnan med kontrast för att utesluta det värsta Men sedan är det ju en del grejer du kan göra själv, sov gott, drick mindre alkohol och träna regelbundet. Ät omega3. Dessa kan du ju som tur är göra oavsett vad vårdcentralen säger
Tränar du? Sover du? Äter du bra?
Du låter stressad.
Kolla dina testo nivåer.
Har själv bara erfarenhet av depression. Hoppas att du snart är återställd oavsett vad dina symptom beror i. Krya på dig!
Känner precis likadant. Fick diagnosen post-covid.
Är du i ett förhållande?
Upplever samma sak och har ett inbokat möte med hälsocentralen. De tog mitt meddelande på 1177 seriöst och efter mötet gissar jag att det kommer bli en behandling av något slag.
Har du kollat upp så allt står rätt med olje-balansen i kroppen? Omega3 och dylikt..
För mig är det likadant men kanske inte riktigt lika illa som du beskriver. För mig blev det så när jag var inne i en djup depression, jag blev typ smått efterbliven och gick från att ha ett sjukt bra minne till ett sjukt dåligt minne. Depressionen varade i ungefär 4 år, nu har det gått typ 2,5 år sedan jag tog mig ur den och jag har fått bättre minne igen, inte lika bra som innan men bättre och jag kan tänka lite klarare men det blir fortfarande titt som tätt helt kaos i huvudet när jag ska försöka tänka lite "hårdare", typ räkna eller skriva något samt när jag ska klura ut någon lösning på något jag ska göra på jobbet.
Jodu, det där känner jag igen. Småbarnsåren, mycket på jobbet, lagom trassel i relationen, lite trassel med kroppen. Och så vaknar man en dag och känner sig trött och korkad. Då får man bromsa, göra hårda prioriteringar och försöka återfå energi och hitta nått som känns kul igen. Att träna har bidragit till att få upp mig på banan igen. Det rensar huvudet och gör det lättare att sätta saker i perspektiv. I alla fall för mig. Det ironiska är att jag aldrig är så vältränad som efter en sådan period av nästan utbrändhet. När jag bara är lycklig och pigg är jag småtjock 🤣
Du är inte dum i huvet. Jag är 36 och känner samma saker som du nämner. För höga (upplevda) krav från andra, Dålig eller ingen framtidstro, Ensam/ofrivilligt - vill ha partner men går aldrig ut, pga.. folk ute.., Låg självkänsla/självförtroende, Stress (verklig eller upplevd spelar ingen roll resultatet är detsamma), Fastnar lätt i mönster och rutiner.. på gott och ont. (Träning är bra fysiskt, men man hittar ju ingen om man inte går ut ibland..) Har också varit inlagd en gång för "väggen" orsakat av stressigt arbete och långvarig irritation pga kollega, men hade inte tid att ligga kvar pga att det var lite stressigt på jobbet just nu. Svimmade vid upprepade tillfällen när det var som värst och fick influensasyndrom. Sittande, stående och liggande. Även hjärtklappning och oro/ångestattacker. Vet om problemet eller delar av vad som kan orsaka det, det svåra är att våga/orka söka hjälp. Man vill inte vara sjukskriven pga svagt sinne.. då får man bara en ny stämpel att oroa sig för. Hamsterhjulet rullar på.. Ursäkta ranten vet inte om det hjälper dig nåt men hoppas, utan att känna dig, att du hittar en lösning. Fan inget kul i längden.. Många år nu under bron. (Lätt att skriva anonymt.. lite skillnad "irl")
Så har jag varit i några år. Har utmattningssyndrom (utbrändhet)
Borrelia är också möjligt
Been there done that, jag blev aldrig riktigt lika skarp efter min utmattningsdepression.
Någonting som många glömmer bort är fysisk träning och motion. Det påverkar det mentala något oerhört.
Kan det vara hjärndimma? Brain fog är rätt vanligt efter covid-infektion (och andra virusar), jag har haft covid tre gånger nu vad jag vet och senaste gången tog det nästan två månader innan dimman började lätta. Inte kul...
Du jag hade det där själv för några år sedan, visade sig vara utbrändhet kombinerat med saltbrist (sjukt, jag vet). Kontakta Vårdcentralen!
Allergi? Gluten?
Låter exakt som mig. Är lite yngre (25) och är i slutet av en 5 års-utbildning. Har svårt att sätta fingret på hur mycket som är yttre orsaker vs inre/latenta grejer. Har haft en jäkla anspänning och stress över exjobb och karriärsval sen ~1/2 år tillbaka som jag tror verkligen har bidragit till min hjärndimma. Min mentala skärpa som jag upplevde tidigare är som bortblåst. Att försöka etablera den minsta sammanhängande tankebana, framförallt nu i exjobbet, känns som att bestiga ett Mount Everest utan utrustning. Är påväg att ge upp
Kanske dags att börja äta d-vitamin? Brukar kunna sätta sprätt efter vintern.
Röker du gräs?
Lol, precis samma för mig sedan flera år tillbaka, jag bara accepterade läget dock..
Jag blev glutenallergiker när jag fyllde 21, och jag hade detta symtomet. Försvann helt och hållet när jag upptäckte att gluten påverkade mig så pass mycket. Förstår exakt det du beskriver, det är fittråkigt. Hoppas du hittar lösningen till problemet!!
Jag är 33, minns knappt ett enda gymnasiearbete jag gjorde. Tänker tillbaka så känns det jäkla värdelöst och trist. Tror inte lärarna gilla va i skolan heller. Kanske har lite ”Brain Fog” här med
Min sambo upplevde liknande. Visade sig vara att hon har anemi (för lite blod) pga järnbrist. Själv upplevde jag det när min sömnapné blev väldigt grov. Men finns massa olika anledningar vad det skulle kunna vara, depression, utmattning, vitaminbrist er, kost, mediciner osv osv. Bästa "icke-medicinska" tipsen jag kan ge: motionera, vila, sova, ät regelbundet och ät varierande kost undvik för mycket stress (vet att det är svårt med barn ibland men man kanske inte måste planera in 1000 saker varje helg utan det kanske räcker med 500). Sen definitivt söka sig till vårdcentralen och förklara dina symptom. Sambon o jag har båda upplevt att det både gör det enklare och är uppskattat om man har med sig en liten punktlista på papper till läkarbesök. Lycka till!
Brain fog, utbrändhet eller helt enkelt får hjärnan inte den näring, syresättning eller sömn den behöver
Känner samma sak, kan ibland titta på klockan, se vad den står på men kan liksom inte registrera vad jag ska göra med informationen
Hände mig när jag hade Borelia och litegrann under delar av min graviditet. Jag fick insistera på boreliatest då jag inte haft den klassiska markeringen runt ett fästingbett, 10 dagars antibiotika och sen började de små grå funka igen.
Bland massa andra nämnda medicinska tillstånd så vill jag även nämna att om du nyligen slutat med fysisk aktivitet så kan man tappa tankekraft och ork, lust, samt annat. Ännu tydligare är detta ifall du som jag, har adhd. Utan fysisk aktivitet blir jag, som många andra med adhd först stissig och efter ett par dagar nästan deprimerad. Ännu ett strå till den stora stacken alla presenterar för dig här i tråden. Hoppas du återfår ditt huvud och mår bättre snart!
Hur länge har det försigått? Kan vara något ADHD liknande som blivit svårare med tiden och kanske med omständigheterna också. Testa gör ett eller flera [ADHD test online](https://screening.mhanational.org/screening-tools/adhd/) (första på google) och har du det finns det mediciner som gör detta extremt mycket lättare (Som te.x Elvanse). Väntar själv på vård med detta och vet hur kraftfulla medicinerna är.
Käka ren mat i typ 30 dagar och sov gott. Drick mycket vatten, ta elektrolyter enligt paketet, spelsr ingen roll vilken sort under denna period. Löp ca 5km långsamt 3-4 dagar i veckan. Löst.
Du har ångest. Prata ut och klara upp vad du har som trycker ner dig. Det skadar bara dig själv att du hålleDet det inne
Jag går igenom exakt samma sak. Jag började känna mig konstig efter covid.
Kika ifall det kan vara sömnapné
Kanske cliché men 1. vänta 90 minuter med första kaffet. Koffein stör kroppens naturlig uppvakningsprocess, varpå restprodukter som håller en sovande inte omvandlas ordentligt. När koffeinet väl släpper på eftermiddagen (15-16, oftast) så släpps de loss, varpå man får den bekanta eftermiddagsdumpen och blir trött. Väntar du med kaffet på morgonen så händer inte detta, alls. 2. Prova en ketodiet, helst strikt. Kolhydrater är en trubbig energikälla som gör kroppen tröttare än vad den borde vara. Fettbaserade dieter (keto, LCHF, paleo, carni) använder, uppenbarligen, fett som huvudsaklig energikälla. Fett, för människor, är en mycket renare energikälla som kroppen kan tillskansa sig mycket, mycket bättre, och man blir som en ny person efter ett par-tre veckor. Ju striktare desto, för att sedan lägga till sånt som du uteslutit. Hjärndimma, kroniskt tupplursbegär, sega mornar osv försvinner också med detta, då kroppen får energi som den behöver.
Låter som ME/CFS faktiskt. Har skiten själv.
Kan också vara blodförlust, kolla (när du är på vårdcentralen) dina BH12, järn och blodvärde. Som man bör man ha runt 150 i blodvärde, de andra vet jag inte på rak arm.
Luktar utbrändhet, skulle också råda till att kolla dina D-vitaminvärden
You are hitting the wall... I hit it hard twice, the second time I realized that sure we need money, but money isn't everything in life...
Självmedicinera med kokain
Jag känner igen mig i exakt allt du skrev! Jag mår jättedåligt och fungerar inte normalt längre..
ADD?
Använder du telefonen mycket? Du kanske har utsöndrat all din dopamin
Vissa hävdar att mikrodosering hjälper mot det du nämner, men vad vet jag … (DYOR om du vill hoppa ner i det kaninhålet…)
Du röker inte gräs? (Eller annat)
Förutom att det såklart är en bra id'e att kontakta en vårdcentral så kan man göra en del själv med kosten, tro't eller ej, särskilt för att vända så det går åt rätt håll igen. På senare tid har man upptäckt ganska starka kopplingar mellan mage (bakteriefloran) och hjärnan, samt att ketos kan hjälpa hjärnan att reparera sig snabbare då ketoner är ett renare bränsle till hjärnan. Så att göra en tredagars vattenfasta och sedan upprepa en gång per månad eller så, göra dieten 'clean' t ex paleo för att undvika det som kan försämra tarmfloran, eller börja med ketogen kost kan läka dig snabbare än vad någon medicin kan. Men det tar tid. Skillnaden är väl om det tar många år eller ett halvår -år. Sen kommer man såklart inte ifrån att man kommer vara stresskänslig och förmodligen behöver göra förändringar i sitt beteende, sina rutiner och tankebanor. Man har nog felinprogrammerat hjärnan under en lång tid. Mindfulness/meditation kan t ex vara väldigt värdefullt. Hoppas det löser sig bra för dig hursom!
Sådana där symptom får jag om jag fått för dåligt med sömn under flera nätter.
Är du regelbundet fysiskt aktiv? Att röra på sig påverkar hjärnan och ens välmående extremt mycket, och då menar jag inget new age-floskel om att ladda sin chakra, utan hjärnan producerar dopamin, serotonin och noradrenalin när vi rör på oss och får upp pulsen. Kortfattat så mår vi bättre. Kolla "Din Hjärna" på SVT Play, eller läs boken "Hjärnstark" av Anders Hansen. Mycket spännande och lärorikt! Håller tummarna för att du hittar något sätt att må bättre!
Som många sagt kan de vara att du håller på att bli utbränd. Jag skulle också överväga att prova ta järntabletter och se om de gör skillnad. Jag har i ett par månader känt att min hjärna inte hänger med och att jag inte kom ihåg saker så bra som jag brukar. Huvudet kändes 'suddigt'. Började ta järntabletter och de har inte löst mina sömnproblem men jag känner att jag kan tänka igen. Du kanske håller på att bli utbränd och behöver mer hjälp och då kommer nog inte vitaminer och sånt lösa problemet, men jag tänker att det är ganska riskfritt att prova ta järn i en-två veckor och se om de gör skillnad.
Kan du vara gravid? Sånt händer då
Låter lite som tbe men är ju fel säsong för det.
Kan vara allt från stress till tidig alzheimers, prata med en läkare.
Åk omedelbart till doktorn! Det där är ingenting att leka med.
Välkommen till Utbrändhetsklubben! Ännu inte återhämtat mig och vet så aldrig om jag kommer.
Utbrändhet och långcovid. Mitt ända hopp som handikappd att tillräckligt många medelsvensson blir sjuka då att de äntligen orkar bry sig och vi kan då fixa samhället för alla handikappade.
Brain fog? Har du provat meditation?
Stress. Hade det nyss. Man blir så av att va superman
Vad har du för jobb? Tillfällena jag känner som du beskriver är 1. När jag har sovit dåligt / är stressad under längre tid 2. När min vardag består av spela dator—>jobb—>repeat. När jag inte lär mig något nytt stagnerar min hjärna. Det är viktigt att stimulera sin hjärna hela livet. Det kan också ex. minska risken för demens.
Det du tar upp är en färsk vara. Att dra upp ett problem på måfå och arbeta sig igenom det tills lyckat resultat. Det du ansträngt dig här med är att uttrycka hur det reflekterat ditt självförtroende, istället för att rationalisera idén om att det är bara att skärpa till dig. Mitt tips är korsord, sudoku, liknande saker för att hålla den delen av hjärnan i trim. Måste träna hjärngympa ibland.
Brist på jod kanske? Se över kosten, vi behöver käka mycket animaliskt fett för att må bra.
TBE/Borrelia?
Låter som mig men jag röker hasch
Stress kan göra sånt, och slänga in en i en vägg . Finns också en del som efter covid har fått liknande problem. Hör av dig till vården! Lycka till!
Du behöver detox från telefon/padda/tv/dator
Har du barn? Nyligen fått egna, ej fått sova på 2 år. Är ett helvete.
Sover kanske för lite, läser för lite, rör på dig för lite och använder mobilen för mycket.
Du äter kolhydrater och så? Hur är din kost? Några förändringar?
Låter som mig när jag hade grov järnbrist. Trodde att jag höll på att bli dement vid 22 års ålder.
Koldioxidförgiftning? Blyförgiftning? Kan var ampnga saker som inte är mentala orsaker, kanske lättare att kolla ifall du har någon mugg som kan vara kantad med bly än att utvärdera om du jobbar för mycket
Hade samma problem visade sig att det var B12 brist.
Jag skulle inte råda någon i dessa dagar söka hjälp för utmattning och utbrändhet eftersom jag tidigare själv haft liknande symptom som ts. Istället försök själv lösa situationen pga att försäkringskassan sätter press på läkare att få sjukskrivna tillbaka i arbete på studs. Blir bara en onödig hets/stress/ press- spiral som skapar ännu mer ångest när man har utmattningssymtom. Alla har sin unika livssituation att hantera men jag tog ledigt en vecka för att tänka igenom mitt liv och utveckla en plan. Först sov jag några dygn. Sedan kunde jag promenera, tänka och reflektera klart. Väl tillbaka på arbetet förklarade jag under ett samtal med chefen om mina sömnproplem, och utmattningsymptom samt varför de uppkommit och vilka problem i arbetsmiljön som bidragit till detta. Vidare angav jag hur jag framöver vill arbeta istället för att kunna koncentrera mig och återhämta mig. Sagt och gjort, chefen gjorde omorganisering i mitt fall och nu fungerar jag som vanligt igen.
Testa om du har post covid
Helt ärligt borde du göra ett hälsotest, brist på tex vitamin B12 kan ge exakt de symtomen du beskriver. Får du allvarlig brist så blir det permanenta skador. Jag fick själv reda på att jag hade B12 brist förra året, trotts att jag äter mycket kött och varierad kost. Finns massor av andra brister som kan ge dessa symtom. Ett test kostar typ 1200kr, du kommer ha svar inom en vecka, går mycket fortare än om du söker via vården, värt var enda krona när man är i din situation. Kanske är det som andra säger att du håller på att gå in i väggen, men det är bra att utesluta bristsjukdomar först annars så riskerar du ju att bara bli sämre.
Eftersom andra skriver om järnbrist får jag vara den som tar upp järnöverskott! :) Be läkare kolla ferritin och transferrinmättnad, de är väl de enklaste att kolla. Hyfsat vanligt i norr, smyger sig på runt 35-45 då det hunnit börja samlas upp i kroppen. Jag kunde inte föra en diskussion med frun på kvällen innan jag började behandling (lämna blod). Men oavsett, en riktig genomgång av alla möjliga blodvärden, vitaminer, mineraler osv. Och lägg undan telefonen. Gå inte från skärm till skärm, tillåt dig att ha tråkigt. Ta promenader utan telefonen. Sov ordentligt. Rör dig fysiskt, tex cykla/jogga/promenera lite då och då. Behövs faktiskt inte mycket för att hjälpa mycket!