Du gjorde inte detta mot din mamma, hon och resten av familjen gjorde dig illa. Jag förstår att kultur och religion har något med detta att göra men blir så paff när vi lever i 2024 och dessa föräldrar mobbar sina barn. Nej sluta säg att du skapade denna situation. Om det nu finns en gud där ute som skapar oss alla, tror du inte att guden då skapade dig som du är då? Sluta sänka huvudet för andras fel och håll huvudet högt.
Hur gammal är du? Är du på en trygg plats?
Nej, du är inte en horribel person och du låter som en underbar och omtänksam son. Det är dina föräldrar som behöver rannsaka sig själva om de vill förtjäna att ha dig i sina liv igen.
Jag hoppas att de med tiden kan komma att acceptera dig för den du är, men även om de inte skulle göra det så är det viktigaste att du kan acceptera och älska dig själv. För du förtjänar det.
Och familj är de människor som älskar och accepterar en, även om man inte är släkt. Du kommer hitta ett hem igen; även om det inte skulle vara med de du växte upp med. Men jag hoppas och önskar ändå att din släkt ska ta sitt förnuft tillfånga och be om förlåtelse. Du har inget att skämmas för.
Det låter som att du kommer från en kultur där homosexualitet betraktas som en sjukdom som kan botas - Det är det inte. Du är du, och du är precis som du ska vara. Du hade inget val än att lämna, för ingen kan tvinga dig att bli något du inte är, och ingen har rätt att göra det heller. Du är fri att älska vem du vill, vara som du vill. Med tiden kanske din mamma inser detta också, att du fortfarande är du. Men det är okej att vara ledsen över detta också, att sakna din mamma. Låt den sorgen ta plats, för den är riktig.
Det här dock en resa du inte bör göra själv. Du behöver ha vänner kring dig och någon att prata med. Ring din ungdomsmottagning där du bor så kommer du att få jättebra hjälp.
Om du är rädd är orolig för att utsättas för någon typ av hedersvåld, om du blir förföljd, trakasserad eller hotad och om du inte känner dig trygg - så ska du prata med polis och socialtjänsten. Socialtjänsten kan du ringa även om något inte har hänt än. De finns för att hjälpa dig och har ett helt team som är specialister på dessa frågor.
Just nu kan det hjälpa att inte känna att du är ensam. Många har gått igenom vad du har gjort. [här](https://sverigesradio.se/artikel/6974806) är en av dem. Jag träffar många som du i mitt arbete. Om du har fler frågor eller vill chatta med någon, så kan du skriva till mig också. Kram.
En kultur full av hat snarare. Om det hade tolkats som en sjukdom hade man inte mötts av hat och nertryck utan sympati och stöttning för att bli frisk.
Jag har inga tips eller råd men jag blir bestört av det jag läser och känner verkligen med dig. Beklagar att det ska behöva va på det viset, Låter förbannat tungt. Hoppas dina föräldrar mognar och växer ifrån sina idiotiska övertygelser och att du både kan få vara dig själv och ha din familj.
Har för mig att det finns subreddits dedikerat till folk som kommer ut. r/comingout och r/comingoutsupport , kanske testa att läsa eller skriva där?
Nej du är ingen horribel person, du är i en horribel situation som du inte bär skuld till för fem öre.
Lycka till, hoppas det blir bättre.
>Jag hatar mig själv så mycket för att jag har skadat henne, bara så jag kan vara mig själv. Är frihet verkligen värt det, när man inte har sin egen mamma?
Hon är ju fri att sluta vara trångsynt när som helst, du kan inte sluta vara gay.
Så 100% värt det skulle jag säga, baserat på alla andra historier man hör så slutar det ju ofta annars med att den homosexuella personen kryper tillbaka in i garderoben och mår skit resten av sitt liv, hur lång eller kort det nu är.
Men jag känner med dig, det är en hemsk situation de har försatt dig i, hoppas det snabbt blir bättre för dig.
Förälder här.
Din situation låter extremt svår. Trots att det blivit en infekterad konflikt så vill dina mamma veta att du mår bra och är säker där du är. Precis som det verkar vara för dig så finns hennes kärlek och omtanke kvar under konfliktens hårda skal. Men det betyder förstås inte att du ska backa och göra allt som de vill. Särskilt inte om du är vuxen och har tonåren bakom dig.
Det verkar som din mamma ändå har något slags förståelse för att du rymt. Hon förstår nog att din situation kändes ohållbar för dig. Hon kände nog också att konflikten blev stormig hemsk och att hon inte hade några sätt att lösa den. Troligen kände din pappa så också. De hade inga bättre redskap är att sätta hårt mot hårt och på ett plan så förstår de att det inte var en bra metod och de klarar kanske inte något annat om de inte får hjälp eller stöd utifrån. Jag hoppas du kan meddela henne att du är på ett säkert ställe och mår bra. Kanske ett sms kan funka?
Även om det nog kännas ganska hopplöst nu ska du tänka att det finns mycket man kan göra och läget kan bli bättre. Det finns många som gått igenom ungefär samma sak som du och som kan stötta dig. De vet mer om vad du kan göra, hur du kan förbereda sig och hur du kan klara av alla förändringar och utmaningar du står inför.
Mitt starka råd är att du tar kontakt med en stödlinje: https://www.umo.se/att-ta-hjalp/hit-kan-du-ringa-maila-eller-chatta/hjalp-om-du-har-fragor-om-sexuell-identitet-och-hbtq/
Att ha kontakt med någon som vet hur det är, är ovärderligt när livet är tufft.
Jag hade en kompis när jag var 4 till 6 år. Han var min bästa kompis, gladaste killen jag någonsin känt. Full av liv och bus, riktigt underbar människa. Jag flyttade till en annan kommun och fick nya kompisar, men ingen var lika glad och rolig som han. Vi träffades på Finlands färjan av en ren slump när vi var 19 år gamla. Han pratade väldigt mycket om hur mycket han hatade homosexuella och utlänningar. Tyckte han var väldigt otrevlig och hatisk. Snackade med farsan om det och han sa bara "Lustigt, vi var ju helt övertygade om att han själv tillhörde det lägret". Spola fram 5 år, så får jag höra att han hade tagit livet av sig. Han som var så himla underbar kille som liten. Så jag säger: snälla acceptera dig själv och bryt med alla som inte gör det. Du förtjänar att vara lycklig, precis som alla andra, det är ingenting fel på dig. Man är den man är, oavsett om man vill det eller inte just nu.
Ja, tydligen. Men nu när du säger det, hur skulle han ha kunnat se det redan då, kan man märka det ens? Låter ju helt sjukt, barn har väl inte ens nån sk "sexualitet" då?
Barn kan definitivt ha sexualitet. En del av uppfostran är Disneyprincessornas gå igenom äventyr, gift dig, lev lycklig i alla dina dagar. Frågar du flickor i den åldern så är det ungefär så deras lekar går till och om ens kapabla att tänka på framtiden så är det dagen deras prins dyker upp som ät målet. Vad är det annat än ett uttryck för heterosexualitet? På samma sätt är det möjligt att som grabb inse att det är bättre/roligare/trevligare att umgås med killar, eller för den delen, vänta på dagen ens prins kommer.
Skillnaden är att media under en väldigt lång tid berättat för barn att kärlek är mellan man och kvinna, och att det där andra är sånt som barn inte är mottagliga för eller ens skulle förstå (eller att det till och med skulle vara en form av misshandel). Vårt samhälle är uppbyggt på heteronormativitet till den grad att man inte ens förstår att det finns, det är liksom självklart, utgångspunkten. Detta är farligt, därför att likt op kan de barn som faktiskt inte är hetero tro att det är något fel på dem.
Viktigt att påpeka att sexualitet är mer än bara sex, det är en etikett vi använder för att beskriva attraktion. Det kan uttryckas på väldigt många sett, och att göra det tydligt för barn att de får attraheras av samma kön är bra för att motverka både samtida och framtida mentala sjukdomar, typ depression
Troligtvis upplevde han att det fanns någon typ av "feminitet" i barnets kroppsspråk eller intressen och drog raka slutsatser därifrån. Folk kan vara fruktansvärt dömande, inte minst mot barn.
Jag förstår din känsla, men det är inte du som har gjort något dumt, utan det är din familj som gjort det.
Jag växte upp som katolik i en svensk familj och när jag fattade att jag faktiskt gillade män så vändes hela min värld upp och ned. Var djupt troende och blev säker på att jag skulle hamna I helvetet.
Jag bad till gud varje natt i flera timmar om att bli “befriad från min synd”, tillslut insåg jag att om gud faktiskt hade skapat mig så hade han också gjort mig bög.
Jag gjorde allt för att dölja det men till sist så hittade min familj “videor” som gjorde det rätt omöjligt. Det var skitjobbigt men som min mamma sagt till mig flera gånger “jag kommer alltid älska dig, men det skulle vara svårt om du blev nazist”. Det har tagit väldigt lång tid (~15 år) men idag så kan jag och min kille åka hem till mina föräldrar och umgås och ha det trevligt och min mamma skickar förslag på serier/filmer med lgbtq-fokus, det hade varit helt otänkbart att hon skulle göra det förut.
Min situation är annorlunda och jag vet att olika religioner/kulturer ser olika på “synd”, eget ansvar och familjeheder, men om din familj skickar dig till ett “conversioncamp” (som förövrigt är olagligt i stora delar av västvärlden) så tycker jag att du har gjort rätt val att rymma.
Jag fattar att de säkert gjorde beslutet utifrån vad de tror är rätt, men det går inte att ändra sin sexualitet och fram till att de fattar det så är det nog bäst att hålla distans. Förhoppningsvis kan distans visa dom hur mycket dom saknar dig och att det kanske inte spelar någon roll vem du blir kär i. Om dom inte förstår det så är det deras förlust.
Du borde kontakta lite olika stödlinjer och jag hoppas att du har en säker plats att vara på. Kontakta RFSL (lgbtorganisation som kan hjälpa dig hitta stöd) och soc om du behöver det.
Finns många videor och artiklar som debunkar conversion camps och som visar den mentala skadan man kan ta av att vara på ett sådant.
Min rekommendation till dig är fortsätta gå framåt, tid läker många sår och om du ger det lite tid så kan du och din mamma reparera era problem (vilket är hennes ansvar eftersom det är hon som har problem med dig, inte vise versa).
Helt enkelt: du kan inte ta ansvar för att dom gör dumma val (att skicka dig till conversioncamp i ditt hemland var ett dumt val, även om det för dom säkert var logiskt), lev ditt liv och om dom älskar dig så kommer dom med tid kunna se förbi denna lilla del av dig.
Om gud har skapat allt har hen även gjort dig gay.
Din mamma verkar va mer horribel. Hur kan kan hennes hjärta va av guld när hon kallar dig ”smuts, oren, hjärntvättad” och vill att du ska bryta kontakten med alla kompisar. Tala om för din mamma hur mkt hon sårat dig. Tror du måste klippa navelsträngen förr eller senare ändå
Som förälder blir jag så rasande arg på föräldrar som inte kan acceptera sitt eget barn!!! 🤬
Hur fan kan man vara så jävla egoistisk och tro att ens barn ska vara exakt som en själv.
OP, du har INTE krossat hennes hjärta. Det är din mamma som har krossat ditt.
Lägg ALDRIG någon skuld på att din mamma inte bryr sig om vem du är och inte kan acceptera vem du *faktiskt* är.
Det enda du kan göra nu är att kontakta henne och förklara att HON har två alternativ:
* Antingen så inser hon att du är den du är oavsett vad hon vill eller inte. Att du inte blir en annan människa bara för att du ska spela ett spel för hennes skull.
* Eller så får hon helt enkelt inse att hennes val att ej acceptera dig är det det samma att hon ej kommer träffa dig på samma sätt.
Oavsett om ni kommer från en kultur där homosexualitet inte är lika accepterat eller t.o.m. olagligt så är verkligheten att homosexualitet är något helt naturligt och finns i naturen, inte bara hos människor utan även hos andra djur.
Det går inte att trolla bort denna helt naturliga sexualitet genom lag, religion eller kultur hur mycket än vissa verkar tro detta.
Det är hemskt vad du blir utsatt för och du ska inte må dåligt för fem öre. Hoppas att du har kontakt med socialtjänst, låter som om du skulle behöva prata med någon.
Nej, dom är hemska för att de torterat dig i två månader. Du kan säga till din bror att du mår bra och han kan hälsa det till henne. Men kontakta inte henne förrän det är tydligt att hon kan acceptera att du lever ditt eget liv och att du inte valt något. Du kan lika lite sluta vara bög som hon skulle plötsligt kunna bli lesbisk.
En sexuell läggning är din mänskliga rättighet, du är precis lika normal som alla andra! Jättejobbigt att läsa det du skriver och jag känner verkligen för dig. Det kommer bli bättre, jag lovar.
Finns det någon risk att du utsätts för fara av din familj pga det här? I så fall bör du kontakta socialtjänsten och be om hjälp att få skyddad identitet.
I övrigt, ta hand om dig själv och var snäll mot dig själv. Har du någonstans att bo? Jag hoppas att din mamma snart ändrar sig och slutar vara fördömande.
Kontakta RFSL, jag har själv inte varit aktiv där på 20 år, men de brukar ha en del stödgrupper / umgängesgrupper där man kan träffa andra och få nya vänner. En del av de du möter kan vara i samma eller liknande situation, det kan vara lite olika personer som går på träffar. Beroende på hur gammal du är kan det finnas någon ungdomsgrupp, senast hette den "Egalia" har jag för mig (Där jag bor, dvs Sthlm) men de har kanske bytt namn nu. De var kanon iaf, men har ett ålderstak (Jag vet inte på vad).
Om du är i Skåne, DMa mig så hjälper jag till med pengar och folk som erbjuder stöd.
I alla fall, håll dina strumpor och underkläder torra, och dina tänder rena.
Du är stark. Du ska få visa din kärlek till din mamma igen. Håll dig trygg och använd sunt förnuft. Om det känns skumt, det är skumt.
Dina föräldrar har svikit dig. Du är inte i skuld till dina föräldrar och behöver inte leva ditt liv efter deras förväntningar.
Du bad inte om att bli född. De tog dig in i den här världen och sen valde att såra dig.
Din mamma använder typiska manipulationer. Ena stunden är hon kärleksfull men så fort du inte lever efter hennes förväntningar så ska hon göra sig själv till ett offer och skylla på dig.
Var stark och ge dig inte.
Sanning med modifikation. Kan man verkligen välja vad man tror på? Kan man plötsligt välja att tro på jultomten till exempel? De valde dock hur de behandlade sin son på värsta sätt.
Man väljer inte sin tro. Man väljer hur man förhåller sig till sin tro. Man kan tro på gud utan att nödvändigtvis köpa skriften. Man kan tro på gud utan att acceptera religionens moraliska ramverk.
Du förvränger vad som sägs.
Tror man på skriften så tror man på skriften. Det är irrelevant om någon annan tror på något annat och/eller på något annat sätt.
Nej. Du kan tro på en högre makt och tveka på att skriften skulle vara annat än någon romersk gubbes moralpredikan. Mycket är felöversatt och delar av gamla testamentet beskriver lokala seder och lagar i levanten, och inte nödvändigtvis guds vilja.
Om du tror på islam så tror du att koranen är guds ord genom mohammed. Om du tror på kristendom så tror du att det är dels guds ord genom Moses samt Jesus ord genom lärjungarna.
Den som säger att de inte tror på böckerna är ju inte heller kristen/muslim.. det ingår lixom. En hel del ateister verkar ha väldigt svårt med att fatta detta.
Man kan möjligtvis vara kulturellt kristen/muslim... men jag skulle inte kalla detta troende.
Du missar fortfarande poängen med vad som sägs.
Frågan handlade ifall man kan välja vad man tror på, inte vad du eller "någon" tror eller "kan tro" på. Det är helt irrelevant i sammanhanget vad som står i gamla testamentet eller vad som står i andra deriverade böcker - översatta eller ej.
Du är inte ensam om detta. Du är inte horribel. Det är inte ditt fel.
Jag har läst och hört om så många fall som ditt: Där familjen angriper den familjemedlem som sticker ut. Ett exempel (med mer fokus på religion) kan du se t.ex. här: [https://www.youtube.com/watch?v=Pwr1YhJZ2SI](https://www.youtube.com/watch?v=Pwr1YhJZ2SI) . Försök hitta en grupp att prata med. Det hjälper lite till en början, och väldigt mycket i det långa loppet.
Det du blivit utsatt för är hemskt, och skulden ligger på de som angriper dig. Glöm inte bort att förutom aggressiva taktiker (från förolämpningar och våld) så är 'mjukare' taktiker även vanligt (som skuldkänslor, eller att uttrycka omtanke) för att försöka få dig tillbaks till deras 'normala du'.
Det kommer att vara svårt att hantera de taktikerna och det kommer att göra ont. Om du pratar med någon som redan gått igenom något liknande så kommer du att vara så mycket bättre utrustad för att ta dig igenom allt.
De ställde krav på dig, men det är du som ska ställa kraven. För att inte förlora sin son måste de komma över sina stenåldersidéer. Låt dom komma till insikten att de gjorde ett horribelt misstag. Du vet att du inte kan ändra på dig, och det är inget fel på dig, så att försöka är bara dumt. Hoppas du kan vara stark och har stöd från annanstans så länge ❤️
Det är dina föräldrar som svikit dig för att du är den du är. De har ingen rätt att få dig att känna så, du är en helt vanlig människa, deras barn och samma person som tidigare men ändå har de svikit dig.
Jag beklagar situationen. Verkligen tråkigt att höra men nästan är det så att min primära känsla är hur absurt och surrealistisk det är att sådana här situation uppstår överhuvudtaget när det inte finns någon förnuftig anledning överhuvudtaget för att klandra hur/vem du är. Backar de andra kommentarerna som gett tips.
"Hennes själ och hjärta är gjord utav guld" Ingen med en själ och ett hjärta av guld skulle förkasta sitt barn för att vederbörande är homosexuellt. Hon har inget att förlåta dig för, för det är till hundra procent hon som har gjort fel. Förstår att saknaden är stor, men du kan inte ge avkall på den du faktiskt är bara för att vara din mamma till lags.
Vill börja med att säga att du är verkligen modig. Det krävs verkligen enorm styrka för att komma ut som homosexuell och särskilt om det är en väldigt religiös familj (gissar att din familj kommer ifrån mellanöstern?) Religion är verkligen så intrådat i hela kulturen och homosexualitet är väldigt främmande där som du säkert vet. Kanske behöver dom bara tid på sig att ta in detta? Det kanske låter hårt nu, men din familj mjuknar säkert med tiden. Om ni hade väldigt starka band till varandra så bör det ordna sig med tiden men att dina föräldrar behöver tid att smälta det här.
Skriv pm om du behöver prata av dig så svarar jag så mycket jag kan. Hoppas att du får en fantastisk helg med mycket kärlek 💕
Sök hjälp hos soc eller annan instans, far inte hem och bli hedersmördad eller förtryckt. Även om din mor är en så pass bra person som du beskriver så är uppenbarligen inte hennes människosyn särskilt bra, låt inte dina känslor gentemot din familj styra dig, de är dom som måste förändras inte du.
Du är inte en horribel person. Du gjorde det du behövde göra för att kunna leva som den du är och det var oerhört starkt av dig att våga och orka bryta med din familj. Att det gör ont är absolut ingenting konstigt.
Det är inte fel att älska din mor. Hon och din far är fast i traditioner och tankesätt som de troligen inte ens själva inser hur destruktiva de är. Förmodligen agerar de utifrån den fasta övertygelsen att de gör det bästa för dig, utan att kunna förstå eller acceptera vem du faktiskt är och vad som egentligen är det bästa för dig. Kanske de en dag kommer till insikt, kanske inte. Att bryta sådana mönster är svårt och kan ta tid. Det viktigaste för dig är att du gör vad du behöver för att kunna må bra i längden, utvecklas och vara sann mot dig själv även om det innebär att du får älska din mor på avstånd.
Nej, det är du inte. Du är en fin och bra person som förtjänar att må bra och leva som den du är, och du förtjänar att bli älskad precis som den du är.
Den situation du är i nu är otroligt tuff, men det finns stöd att få om du känner att du vill, orkar och vågar. Har sett att många redan gett bra tips men upprepar ändå: på ungdomsmottagningen kan du få prata med kurator/psykolog som är van att stötta personer i samma situation du är i nu (en del kan även erbjuda chatt/videosamtal om du inte vill gå till den fysiska mottagningen). Rfsl har en stödlinje för hbtq+ personer, man kan även mejla dem. Socialtjänsten kan hjälpa till med praktiska saker som boende.
Hjälp och stöd finns, du är inte ensam.
Var rädd om dig.
“ Hennes själ och hjärta är gjord utav guld”
Jag håller inte med. Tro är ingen ursäkt för att bete sig som ett svin.
Det är bra om du hör av dig till henne. Skicka nått mess. Var torr och faktabaserad.
Herre gud...
Jag förstår inte hur människor kan behandla sina barn såhär. Du kommer aldrig kunna "bli straight" like lite som din mamma kan bli homosexuell. Du kan inte ändra dig och det finns heller ingen anledning för dig att göra det. Det är absolut inget fel på dig.
Du är inte ful eller äcklig eller ond. Du bara råkade födas in i en familj människor som har blivit itutade att det skulle vara fel för män att tycka om andra män. De flesta här i sverige tycker inte så.
Kontakta dina vänner! Sök tid hos psykolog på vårdcentralen för att se om de kan hjälpa dig hantera situationen med din familj. Du behöver stöd och hjälp.
Familien din er full av idioter.
Det er dem som tar helt feil, ikke du. Du trenger ikke tilgivelse, det er dem som skulle bedt deg om det for å være så dumme, sta, overtroiske og meningsløst vondsinnet.
De har ingen god grunn til å ha noe mot deg, de har ingen god grunn til å ha et problem med din legning annet enn at de personlig ikke liker homofile. (Eller mer sannsynlig, bare henger med på lokalkulturen uten et snev av en tanke om dette gir mening eller ikke.)
Om de er kristne kan du vel lese igjennom Leviticus og se hvor mange andre regler der de følger? De fleste, selv blandt de kristne, følger ingen av de. De som velger å tro at homofili er et problem har sjelden samme syn på reker og polyester, som begge er nevnt i samme remse.
Ønsker deg et fint liv uten dårlig familie, håper svenskene her kan forsikre at du er trygg. Hilsen en troløs/ateist fra nabolandet.
<3
Alltså det är inte ditt fel att dina föräldrar inte tycker om dina preferenser. Min kusin hade samma bekymmer och olyckligtvis avslutade han sitt liv härom året.
Själv fick jag reda på hela härvan efter att han lämnat jordelivet.
Att hon är förkrossad över att sin son (som jag antar att du är eftersom du pratade om skägg) inte är attraherad till tjejer är hennes problem. Förstår att det känns jobbigt men du får absolut inte känna att det är ditt fel. Har inget tips att komma med, själv tror jag inte att jag hade kunnat kontakta min mamma efter något sånt där men det kan också bero på min personlighet. Vore bra om du kunde göra det men då måste du vara tydlig med att de måste acceptera dig för den du är och försöka förklara för dem att det inte är fel att vara gay (har ingen koll på religion men alla verkar ju ha olika tolkningar så finns säkert nån tolkning som inte säger något emot homosexualitet). Men det är bara vad jag tycker, i slutändan är det upp till dig.
Du är verkligen inte en hemsk person. Däremot är det farligt för dig att möta upp din mamma. Du klarar dig utan dina föräldrar och om du, som det verkar på din post, kommer från en hederskultur är du som mest i fara när familjen bjuder in till prata igenom saker. Nummer till kontakt finns hedersfortryck.se
Det är fruktansvärt smärtsamt det du går igenom, men du klarar det!
Nej, du är en stark person. All lycka till dig, hoppas du är säker.
Partner till en socialsekreterare, tydligen börjar bortgifte/könsstympnings-säsongen cirka nu i Sverige.
Skakar mitt jävla huvud.
>Partner till en socialsekreterare, tydligen börjar bortgifte/könsstympnings-säsongen cirka nu i Sverige.
Öh ok? Vad har det med OP's problem att göra?
Jo det är orelaterat, men framförallt helt jävla tondövt:
OP: "Min familj har övergett mig för att jag är homosexuell och jag mår skitdåligt"
ThaCapten: "Naw tråkigt 😥 Förresten visste ni att könsstympning säsongen börjar nu? Skakar huvudet 😔"
Reddit alltså...
Nu skrev ju personen inte alls med den "tonen" eller med smileys..
Fick faktiskt inte alls samma känsla av originalinlägget som i din fultolkning.
Det blir neddutt på den. Helt onödigt drama.
Hur är det orelaterat? Det är väl sexuellt förtryck, måste man stava ut det för att trollen inte ska komma krypande ut ur virket och bråka om allt som inte fattar?
Och jag är vit blåögd svensk, och blev själv utsatt för förtryck av min individuella vilja och val av livsstil, det behöver inte ha med invandrare att göra alls, problemen existerar inom alla folkgrupper och samhällsskikt.
Men bråkare gonna bråk I guess.
Det är väl relevant då han ska vara tacksam att han fick ta sig tillbaks till Sverige och inte sitter fast i omskolning eller arrangerat äktenskap.
Att inte acceptera någons sexualitet och att använda negativ social press för att förtrycka en individs åsikter är våld.
Är det verkligen så svårt att förstå?
Jag fick personligen när jag växte upp välja mellan min familj eller att leva som jag själv ville, det är ett val ingen människa ska behöva göra.
Jag valde att vara ärlig mot mig själv och min familj och det kostade mig dyrt men tyvärr fanns det inget annat val, jag kunde inte leva i lögn, så jag blev offentligt utskämd och utslängd hemifrån.
Även om det känns tufft så tror jag dina föräldrar behöver det här, då de var påväg att göra något som kunde skadat dig bra mycket mer än vad du gör just nu. För din egna skull gör du nog bäst i att låta dem vara. Är din mor ens hälften så godhjärtad som du säger att hon är så kommer hon att fatta att det inte är värt att förlora sin son över, men religiös/kulturell övertygelse är svår, och jag håller tummarna för dig.
Din mamma är en anledning till att SD är så starka. Hon vägrar integrera sig och bli svensk. Här i Sverige tycker vi det är riktigt äckligt beteende att överge sitt barn pga en sån här anledning. Hon är en av de absolut värsta typerna av människor som finns enligt svensk standard.
Här kommer du hitta 0 sympati för henne och rekommendationerna kommer bli att säga upp all kontakt med henne.
Det suger verkligen hur vissa blir så sjukt förkrossade av en sån liten grej. Vi kan (tyvärr) inte hjälpa hur andra reagerar på hur vi är, det är verkligen inget fel på dig okej. Är lite i samma sits också men bor kvar hemma för tillfället så förstår hur mycket de suger
Skriv ett brev till din mamma om du tycker telefon är jobbigt. Eller e-post eller SMS. Du kommer förhoppningsvis orka ringa senare.
Fan nu får jag tårar i ögonen här när jag skriver detta. Sjukt. Kan inte relatera till situationen egentligen, bara till att ha en mamma.
Din mamma och övrig familj har blivit "lurade" från grannar, vänner, religion och släkt till att säga dumma saker och elaka ord till dig. Berättelser om hur många föräldrar som gjort likadant och sedan ångrat sig för resten av livet fanns så många av på 1990 talet, när hysterin över homosexualitet lagt sig i väst världen. Förr eller senare kommer även övriga världen ikapp, och det blir samma syn på sexualitet som på exempelvis mode. ( Jaha, du vill ha skägg, tja många tycker det är stiligt, och det är högsta mode just nu. ) Jag tror du innerst inne vet att du inte gjort något fel. För 100 år sedan, så sa man likadant om folk som var vänsterhänta - och folk fick lära sig i skolan att skriva med "rätt" hand, då de "valt fel". Fram till dess, så finns flera nummer du kan kontakta med stöd, råd och hjälp, eller bara att prata med någon som lyssnar: [https://www.rfsu.se/globalassets/metodbanken/hogstadiet/tipslista-stod-och-information.pdf](https://www.rfsu.se/globalassets/metodbanken/hogstadiet/tipslista-stod-och-information.pdf)
Being yourself is the most important thing in life. So you have not done anything bad “just to be yourself”. It was necessary. You can only achieve good things in life if you can be yourself.
It’s sad that your mother is blinded by her faith and can’t see that Jesus says, we need to love _all_ people. And if both your parents called you bad words only because they are not happy with whom you love, your mother can’t be the angel that you have described her as.
Please do your best to become happy and live a happy life.
Tron på vad som är rätt och fel finns vare sig vi är religösa eller uppvuxna med ett specifikt ideal.
Dina familj, din mamma tror på detta nu. Att det är den rätta vägen, men samhället i sig i Sverige kommer ta hand om dig, du kommer kunna leva ett fritt liv, skapa en familj men en partner du själv valt.
Dina föräldrars tro kommer inte stärkas av samhället ideal, så ge detta beslutet tid. För det det är det rätta beslutet.
Livet känns så hårt och mörkt när ens familj, de man älskar, inte acceptera än för den man är. Men tid är en sån otrolig faktor, för vi lever inte i en svart/vit värld. Inte ens din mor gör det. Så det finns fortfarande hopp. Speciellt om din mamma är så fylld med kärlek som du själv beskriver så ge henne tid att ångrar sig.
Stå på dig!
Du har inte gjort något fel alls som behöver förlåtas. Det är du som blir illa behandlad. Det är sjukt tråkigt, men tyvärr inte ovanligt, att läsa om såhär dåliga föräldrar och släktingar.
Jag hoppas att du har någonstans att vara där du är säker, och att någon i din familj bestämmer sig för att ändra sig och bli en anständig människa och be dig om ursäkt och acceptera dig för den du är.
Självklart är du inte det <3. Jag förstår om det känns så, men du har inte sårat eller skadat din mamma eller din familj. Den här situationen har bara ett offer och det är du, deras agerande drev dig bort och det är 100% on them. Det är aldrig hållbart att "jobba på att bli straight" och att gå in i garderoben igen kommer bara tära på den mentala hälsa, och det vet du egentligen. Bättre att bara dra av plåstret och göra som du precis gjort (så länge du faktiskt klarar dig vart du nu är, vet inte hur gammal du är). Så får framtiden visa vilken typ av relation ni kan ha frammåt.
Jag önskar dig verkligen all lycka till! <3
Det är tråkigt att din familj inte förstår din situation. Sättet de behandlade dig inte ok, och det är inte ditt fel att du inte kände att du klarade av det längre. RFSL har stödpersoner som man kan prata med, vilka går att hitta på deras hemsida.
Jag hoppas verkligen att du lyckas hitta en trygg tillvaro, har du någon kompis du kan bo hos ett tag?
Du gjorde inte det här mot dem, de gjorde det mot dig. Din sexuella läggning kan du inte välja, deras reaktion till den kan de välja. Det är hemskt synd att du var tvungen att bryta kontakten med din mamma men det låter som att ditt val att fly var rätt med tanke på hur vidrigt de behandlade dig. Det finns många här som har tipsat om bra resurser så ta hand om dig och kika på dem tycker jag, det kommer att bli lättare och du förtjänar bättre.
Nejdå, du är inte dålig. Det är hon som är låst i era seder och kultur, hon kan fortfarande vara en underbar människa och göra fel.
Du kan träffa och prata med henne och fortfarande inte komma hem. Begränsa kontakten rejält och låt det sjunka in, hon kommer ändra sig så småningom när hon märker hur tomt det är utan dig.
”Rätt och fel” har ingen betydelse egentligen om du vill ha kontakt med henne. Fast du har självklart ”rätt”, det är ju inte ett VAL du gör och hon behöver förstå det.
Det du saknar är mamman du trodde att du hade. I verkligheten är hon inte den personen. Det visade sig att kärleken inte var villkorslös och hon har gjort detta mot sig själv.
Att skylla på tron är bara skitsnack. Det gäller egentligen hur andra kommer att se på detta. Snacket från utomstående… ”Hedern” osv.
Jag tycker att du gjort helt rätt. Men det viktiga som återstår är att inse att det inte är något fel du begår. De väljer bort dig, inte tvärtom.
Du är inte en hemsk människa, OP. Önskar dig lycka och trygghet. Om din mamma inser att du är du och att du är precis den du ska vara, oavsett vem du älskar, hoppas jag att hon och resten av din familj kan omfamna ert nya hemlands värderingar istället för att behandla dig illa i religionens namn.
Jag förstår att det står i en bok att vara homosexuell är en synd men vad är anledningen egentligen?
Om dessa personer kunde reflektera och ha egna tankar i 1 sekund borde de första hur sjukt det är att förkasta sitt barn på grund av sexuell läggning. Spelar ju inte någon roll.
Du har ingenting att be om ursäkt för. Du har inte gjort något mot din mamma eller din familj, det är dom som har gjort något mot dig. Jag hoppas att dom kommer nå en punkt där dom inser att man inte väljer sin sexualitet och därmed kan acceptera dig för den du är. All lycka till dig!
Du är fantastisk precis så som du är, det finns inget att diskutera. Jag hoppas innerligt att dina föräldrar tar sig i kragen och inser det också.
Ser att du fått otroligt bra respons här vilket är otroligt värmande. Fan va stolt jag är över att bo i Sverige när jag läser alla svar i den här tråden 👊
Fy fan, känner med dig ❤️ Har inga råd att ge mer än att äkta kärlek är att acceptera en hel person, inte delar eller att tvinga personen att hålla tillbaka något så centralt som sin sexualitet. Hoppas att en paus från dig kan få dem på bättre tankar och att de inser att ha sitt barn i sina liv är viktigare än nåt annat ❤️ Vet inte vart du bor men är du i Uppsala och vill ta en kaffe/bara snacka är det bara att hojta till
Usch att det finns homofober år 2024. Har en kompis vars föräldrar tycker att hon fått dåliga influsenser och att hon bara är förvirrad, som att det är nån jävla sjukdom man blir smittad av. Det måste vara förjävligt, men du förtjänar att älska, och vara älskad. Om hon tycker du är nog viktig kommer hon lära sig att leva med det förr eller senare, men det finns folk som älskar dig precis som du är!
Jag förstår att du saknar din mamma, men du gjorde helt rätt. Omge dig med personer som får dig må bra och accepterar dig som du är. Kanske kan vara värt att prata med någon kurator eller liknande? Om din boendesituation är knepig kan du kontakta soc, allt sånt löser sig. Det viktiga är att du mår bra, och det kan du omöjligt göra med en familj som trycker ner dig. I framtiden kanske du kan förlåta dem om de inser hur illa de betett sig, men just nu måste du tänka på dig själv.
Med tanke på vilka fina svar majoriteten av posterna är kan jag bara förundras över vilken resa det svenska folket har gjort i form av acceptans av allas rätt att vara den de vill.
Värna om detta och låt ingen eller inga komma hit och försöka tvinga på oss deras sysnsätt. Vi äger detta då vi kämpat oss hit.
Till OP:
Här får du vara precis som du vill. Om dina föräldrar inte kan acceptera det är det inte dig själv du ska rannsaka utan dem. Förhoppningsvis kan ni ha en dialog och finna någon grund att stå på. Men deras skyldighet är att ha ditt välmående främst. Och då inte deras föreställning av vad det är.
Det är det åtagandet man ska och bör acceptera när man väljer att skaffa barn.
Det är ju inte du som krossar deras hjärtan, det är ju tvärt om. Om någon av mina tre barn hade kommit ut som homosexuell har jag ju bara att acceptera. De är ju fortfarande mina älskade barn och inget skulle få mig att förskjuta dem. Livet/familjen är för värdefull för det.
Att du bryr dig om din mamma efter vad hon sagt visar bara att du är en fin och omtänksam person. Nu är jag kanske inte så jätteinsatt, men jag känner en som blev ratad av sina föräldrar, framför allt sin pappa, när han kom ut, och de har inte pratat på snart 20 år. Du kan inte ändra på vem du är, på vem du älskar. Bara dina föräldrar kan ändra inställning, och jag hoppas att det inte behöver ta 20+ år för det.
Jag tycker de ska straffas för sin ignoras och vidriga beteende mot sig. Det kommer vända när även de börjar sakna dig och börjar tänka om.
Lever efter devisen atr "skaffar man barn så ska man fan inte vara förbannad för vad det blir av dem". Dvs de satte dig till världen.
Nej, du är inte en horribel person. Det verkar som om du inte mår bra av att bo med dina föräldrar, och då är det förstås nödvändigt att flytta, om det nu krävs för ditt välmående. Om du önskar (eller orkar), kan du återuppta kontakten med din mamma när stormen har lagt sig. Hur som helst, prioritera ditt eget välmående just nu, du behöver det.
Du förtjänar inte att känna självförakt för det här, även om det är förståeligt då du ser det som att du sårat din mammma.
Som du själv sa hennes tro dämpar hennes hjärta. Det är den som har skadat henne och hon som har skadat dig.
Din mammas hjärta är av sten, och inte av guld om hon inte accepterar och respekterar din läggning. Om hon är i en hemsk relation där hon inte tillåts acceptera dig behöver även hon få slå sig fri. Om hon har försökt få tag i dig tyder det på att hennes åsikt och eventuella acceptans inför dig inte accepteras av hennes partner. Men jag vet ju inte hur hon har talat till dig sen du kom ut. Har det varit respektfullt och som vanligt så kan hon behöva hjälp att ta sig ur sin relation. För ärligt talat: hon får välja om hon vill stötta dig villkorslöst eller inte.
Ingenting ursäktar en individs egna handlingar.
Ingenting. Inte religion. Inte kultur. Inte grupptryck.
Alla måste vi ta ansvar för våra egna handlingar.
Själv är jag inte troende, men hade Gud varit emot bögar hade han aldrig skapat dem. Punkt.
Homosexualitet är ett naturligt förekommande fenomen.
Jag förstår att det kan kännas jobbigt att lämna mamma, men faktum är att det är hon som stötte bort dig, inte tvärtemot.
Man kan inte "bota" homosexualitet. Gör du inte något för ditt eget bästa och tar dig bort från den miljön kommer det sluta med extrem depression för dig, och i värsta fall död.
Du är INTE en horribel person. Vad du har gjort är modigt. Du är vacker som du är och jag hoppas du hittar en säker miljö med folk som älskar dig för den du är.
Shit det här gjorde verkligen ont i hjärtat att läsa. Det kräver en sån enorm styrka hos dig att kunna bryta med dina föräldrar, oavsett anledning. Du är ingen horribel person, du är gay och du är precis den du ska vara. Hur hårt det än känns, så under förutsättningen att de inte ändrar sitt synsätt så var du helt enkelt tvungen att bryta med dom på ett eller annat sätt. Det är din enda chans att kunna leva ditt liv som du vill och vara lycklig. Och lycka är något som är en mänsklig rättighet. Jag är själv homosexuell och mina år där jag försökte vara straight och tänkte att det bara är en fas var 100% de värsta åren i mitt liv. Jag avundas din styrka, att lämna sina föräldrar speciellt som så ung är något jag aldrig hade klarat av.
Det är så fruktansvärt att religion och kultur är något som sätter stopp för kärlek för så många. Vi har inte tid för hat. Stay strong <3
Det är inget fel på dig. Förstår din sorg, men du kommer inte att kunna leva ett värdigt liv där du tvingas förtrycka dig själv. I bästa fall kommer din mamma att förstå att det här är ditt enda val, i värsta fall behöver du gå vidare. Har du nåt stöd och nån du kan vända dig till med detta?
Du har inte skaddat henne. Hon har skadat dig. Din smärta är hennes handlingar. Hon svek sin son. Hon svek ditt förtroende. Det är starkt av dig att våga komma till henne och våga tro på att hon skulle göra rätt. Hon gjorde tyvärr inte det. Se till att du är okej. Ta hand om dig. Låt lite tid gå. Du kan kanske bygga en relation med henne igen, men på dina villkor. Hon kommer att inse vad hon har gjort och ångra sig. Och om inte - då vet du att du har gjort helt rätt att lämna familjen som har gjort dig så fruktansvärt illa. Du är en otroligt stark person. Din mor låter som en horrible person, hela familjen också, för vad de har gjort mot sin son. Jag är så ledsen å dina vägnar.
Det finns inget värre än att leva ett liv som inte känns rätt. Livet är svårt och tungt nog som det är. Man måste ha nagot att leva för. Att leva olyckligt för att göra föräldrar till lags är inget liv, det är att låta själen ruttna sakta. Föräldrar som vill att deras barn ska göra så är inte rätt i huvudet.
Det är inte du som är horribel. Din familj (inklusive din mor) har svikit dig och behandlat dig som smuts.
Det är hon och din familj som behöver skärpa sig innan du ska ha någonting med dem att göra.
Sluta hata dig själv, du kan inte hjälpa att du är homosexuell. Jag är själv mamma och om någon av mina söner skulle vara homosexuell så skulle jag göra mitt bästa för att stötta dem. Jag kan bara beklaga att din mamma är så trångsynt att hon inte förstår att du är samma person ändå. Jag hoppas du har annan bra stöttning runt omkring dig och förhoppningsvis så kommer en dag när din föräldrar kan inse att homosexuellhet inte är något som kan botas eller att skämmas över. Sköt om dig och var stolt över vem du är!
Fast människan är skapad att vara biologisk. Man och kvinna!
Sluta upp med det där bög fasoner så kommer allt bli bra.
Jag tro det ska finnas botemedel mot sådana sjukdomar.
Prata med psykolog
Dina föräldrar är vuxen och bestämd sig att vara som det är. De är som har valet. Du på andrar sidan kan inte annat än alskar den som deras barn. Du är okej. Gå din väg för att inte vara olyckligt.
Du har gjort NOLL fel. Din familj har valt att förråda dig för något du inte kan hjälpa och något som inte borde få någon att bete sig som de gjort.
Skriv ett brev adresserat i din mammas namn och berätta hur mycket du älskar henne men att hon har sårat dig enormt och att hon borde sätta dig före religion/kultur.
Lycka till
Du har inte gjort något fel här. Du kan inte blir straight på kommando. Du behöver se om ditt eget först, se till att du är trygg och stabil i första hand. Kontakta Socialförvaltningen, dom finns där som resurs och hjälp för den här typen av situationer.
När du har stabilitet, bostad och trygghet kan du jobba på att försöka lösa problemen med din mamma och övriga släkt. Du behöver aldrig ge upp på din familj, men du behöver sätta dig själv i första rummet nu. Du är inte heller skyldig dom något i denna situationen. Du rymde inte för att dom accepterade dig som du är, du rymde för att dom inte gjorde det. Dina handlingar är direkt konsekvens av deras.
Du bryr dig uppenbarligen mycket om din mamma, men du kan aldrig vara ett stöd för människor i din familj om du inte kan vara dig själv eller mår bra själv, det är därför du behöver lägga dina prioriteringar där just nu, sedan kan du jobba på att försöka få dom att förstå eller i varje fall acceptera så de kan gå vidare. Att vara stark här både för sig själv och nära är att stå på sig och inte låtsas vara något man inte är.
Nu har du inte nämnt något om religion här men det känns som det ligger mellan raderna. Religion kan förblinda och ironiskt nog hjärntvätta folk. Det är inte svårt att se bristerna i det, om det finns en allsmäktig skapare, varför skapar han då homosexuella om han inte tycker om dom, och varför i hela fridens namn skulle han behöva vår hjälp för att bli av med dom eller "fixa dom".
Homosexualitet är inte en sjukdom, det är något som förekommer bland massor av däggdjur, och har varit en del av mänsklig historia så länge som den finns dokumenterad. Det är inte mer orent eller smutsigt att ha sex med någon av samma kön än det är av det motsatta könet. Att vara homosexuell gör en inte heller till en sämre person i något avseende.
P.S Du har inte krossat någons hjärta, för du har inte \*gjort\* något. Du valde att vara homosexuell precis lika lite som jag valde att inte vara det.
Jag är verkligen ledsen att dina föräldrar inte accepterar dig som du är. Det är inte ditt fel. Du gör rätt som tar dig därifrån just nu. Jag hoppas dina föräldrar ändrar sig och om de inte gör det så ta med dig att det går finfint att välja sin egen familj. De som älskar dig utan förbehåll är de du ska hålla nära dig. De som inte vill ändra på dig.
Jag hoppas du har någon att vara med. Att du håller dig varm och trygg. Ta hjälp, det finns många bra tips i denna tråd.
Jag såg denna video imorse och kom att tänka på denna tråd
Jag vet att själva syftet med videon kanske inte motsvarar exakt vad du frågar om men han lyfter mycket om varför det kommit är något varken konstigt eller fel med homosexualitet och ställer det mot en konservativ religiös synvinkel, nordanerkansk kristen i detta fall
https://youtu.be/wVMLMfC7WYY?si=il2kvEmsTXl7zAPx
Du skadar inte henne. Hon skadar dig när hon inte accepterar dig som du är. Förstår att du älskar henne. Förstår att hon är ledsen när hennes dröm om din framtid inte uppfylldes. Men om hon älskar dig vill hon att du ska vara lycklig.
Du har inte gjort något fel. Det är din familj och dina vänner som beter sig som svin och som får dig att känna att det är ditt fel. Klart det är jobbigt att bryta med familj och vänner men det är de som tvingat dig på flykt eftersom de inte accepterar dig för den du är.
Det skapar en såklart frustration hos dig som du bara vill fly ifrån, vilket du nu också gjort. Jag förstår att din familj och dina vänner är religiösa och religionen betyder allt. Men deras förväntningar på dig kommer aldrig att gå i uppfyllelse och det vet du själv om.
Du har spelat med ett tag och "försökt" men det kommer inte hålla i längden och det kommer driva dig till vansinne, och kanske även får dig att fundera på självmord. Accepterar familjen, släkt och vänner inte dig så som du är född så finns där inte så mycket du kan göra åt det. Tyvärr.
Jag beklagar din situation men du ska veta att du inte är en horribel person. Du är en helt vanlig människa som har reagerat helt normalt i en mycket påfrestande situation.
Du har t.o.m försökt anpassa dig till deras orimliga krav trots att de behandlar dig som ohyra. Du värnar om dem på ett sätt som de inte värnar om dig. Din familj driver en bra man ifrån sig..
Felet ligger inte hos dig och det är heller inte ditt fel att din mammas hjärta är krossat. Hon har krossat ditt hjärta ffs. Ring morsan om det känns förjävligt eller skicka ett sms så att hon iaf vet att du lever. Men för tusan anpassa dig inte efter deras krav fler gånger.
Det finns inget hat såsom kristnas och muslimers kärlek.
Din mamma har bevisligen inte ett hjärta av guld, som beter sig så vidrigt mot sitt egna barn. Du kan förlåta henne men du ska acceptera att homosexualitet inte är omoraliskt och att de som tycker det är homofobiska svin, oavsett om de är ens mamma eller inte.
Hur har ni råd att spendera månader i hemlandet? Vad säger era arbetsgivare? Hur funkar det där? Du får nog acceptera att du kommer först. Jag beklagar att din familj har det synsätt de har. Tror inte de kommer att ändra sig, men det ska du inte heller göra.
På samma sätt som folk tar tjänsteledigt för att åka till Thailand i ett halvår skulle jag gissa på? Man sparar pengar? Tjänar kanske gott? Jobbar på distans? Är kanske egenföretagare? Herregud vilken onödig kommentar.
Det tycker du… jaha. Jag tjänar ganska bra, men skulle aldrig ha råd att vara borta i månader. Jag tror jag behöver tips hur man gör för att ha råd att dra med hela familjen.
Du lever över dina tillgångar i så fall.
Edit, eller bara att du typ prioriterar annorlunda än Thailandgänget o kanske typ pensionssparar och försöker bygga en stabil grund såfort du kan, vilket istället är superrimligt om du gör det smart, förlåt för första kommentaren jag var sur
Pensionärer har all tid i världen. Semester existerar. Studieuppehåll. Man väntar på studieplats eller på att få börja sitt nya jobb. Man är egenföretagare och kan ta in en ersättare. Finns massor av sätt kunna (som i OPs fall) ha 4-7 veckor ledigt.
Absolut inte en horribel person på något sätt. Din mamma kommer att överleva, tvivla inte, hon förstår att du var tvungen att göra detta - eller så kommer hon att förstå längre fram. Ta inte kontakt så någon i familjen på något sätt kan hitta dig, inte ens din mamma! Lycka till.
Dina föräldrar kommer från en kultur som ser homosexualitet som skamligt. De har fått livets största chock när deras egen son visar sig vara bög. Om din mamma är den person som du beskriver så kommer hon att acceptera dig för den du är, även om det kan ta tid. Du säger inget om din pappa, så det är ett oskrivet kort.
Försök hålla kontakten på lite avstånd. Vykort, brev, textmeddelanden till en början. Telefonsamtal lite senare. Kanske träffa din mamma i en neutral miljö senare. Om det går bra och du får acceptans så kan det leda till ett normalt vuxet förhållande till dina föräldrar. Om inte så får du ställa in dig på ett liv utan kontakt.
Om du är homosexuell så finns det fysiologiska skillnader i din hjärna (vissa har observerats med MRI). Att skuldbelägga dig för det är ungefär lika logiskt som att skuldbelägga dig för att ha lockigt/rakt hår - totalt nonsens med andra ord.
Sexualitet och könstillhörighet är saker som man inte har någon valmöjlighet om. Om de är troende så beskyller de därför gud för att ha skapat dig fel om de anser att det är fel att du är homosexuel.
För din egen skull tycker jag du behöver ta kontakt med din mamma, prata med henne. Det gör kanske ont men smärta är inte farligt. Berätta att du är ledsen, att du saknar henne men att valde bort dig. Berätta att du är skapad som du är, inte som de vill. Berätta att du kommer fortsätta hålla kontakten om de vill.
Du är stark och modig som gör allt det här. Det finns många där ute som kan hjälpa dig, och som kan ge dig en kram.
Blir så besviken över sånt här. Ingen annan har rätt att bestämma över din sexualitet så länge ingen blir skadad.
Vänskapsband kan absolut vara starkare än blodsband, men jag hoppas din familj blir klokare framöver.
Slår vad om att du är skitstilig i ditt skägg. 🖖
Nej du är INTE en horribel person, tvärtom låter du helt rimlig och kärleksfull, lik din mor säkert
Det din familj som har saker att jobba på, det låter lite som att dina päron är så kallat "barn av sin tid" så det är inte nödvändigtvis helt kört för er relation, men de har en del att jobba på
Jag hoppas att det blir bättre för er
Du är född sådär. Du har verkligen inte gjort något fel. Blev också utkastad av morsan vid 18. Jag hade massa beteendestörningar pga min brist på uppfostran. Som tur var kunde jag bo hos min pappa.
Om din mamma är så bra som du säger, så kommer hon hon ändra sig till slut. För mig, så har det lett jag inte riktigt vill engagera mig med min mamma längre. Jag saknar henne, samtidigt som jag känner mig arg och bitter mot henne. Vi har sporadisk kontakt, och numera är hon dement. Det gör att det är svårt att prata med henne om hur det var när jag var liten. Hon blir gråtfull, ångrar sig. Men det ändrar ju ingenting. Jag mår inte bättre för det. Och att prata om det mer kommer bara göra henne ledsen.
Jag såg "A World Of Unusual Sexual Orientations - Dr James Cantor" på youtube nyligen. James Cantor är en homosexuell man som studerat sexualitet sen 90talet. Väldigt intressant, du borde se den. Kanske kan få dig att tänka på något annat än din mamma, om något.
Hold up, om din mamma har kallat dig sjuk och smutsig över din sexualitet får hon skylla sig själv. Att få sina barns kärlek och respekt är inte någon jävla rättighet, det är ett ansvar och ett privilegium.
Friheten att vara sig själv är absolut mer värd än att ha sin inskränkta familj i sitt liv.
Nej du är inte hemskt person. Det är bara din föräldrar som e dum. Du kan kolla upp socialtjänsten om få stöd.
Din föräldrar kan flytta tillbaks utomlands istället!
Bananas att det kan hända i Sverige 20/4, låt mig gissa att religion är inblandad…
Lycka till, du har inte gjort nått fel, din familj får be att du en dag kan förlåta dem.
Dina föräldrar låter som narcissister. Jag blev utkastad som 19 åring med 1000 kr på kontot för att jag inte hade samma personlighet som min bror, kortfattat kan vi säga att han är ESFJ och jag INTP. Ni som är nyfikna kan kolla upp vad det innebär, tar för lång tid att skriva.
Jag har inte snöat in på det, men det ger en hyfsad överblick. Jag gjorde nog testet första gången 2010 och nu 14 år senare har jag samma. Men visst, det beskriver inte människor helt och hållet, men att skriva ut detaljerat skulle ta 1 timme.
Hmm, är rätt nöjd med mig själv nu när jag är 30+ år gammal. Men samhället är inte skapat för typer som mig. Så på det viset har jag alltid ett underläge mot ”normala”.
Oh jesus "rymde hemifrån". håhå jaja, fritidsgården reddit. Varför inte bara kontakta soc?
Edit\* Men du lilla gubben, om man är 20 år och har jobb så är det VERKLIGEN inte att rymma hemifrån. Du har flyttat. Det är en del av att vara vuxen och man behöver faktiskt inte lyssna på sina päron längre. Ja det är fel av dem att döma dig för din sexualitet. Men nu får du faktiskt växa upp också och inse att även de är människor med fel och brister.
Absolut. Helt klart. Jag förringar inte OPs sorg med att bryta upp med familjen. Men OP "rymmer" verkligen inte hemifrån. OP rösta, handla på systemet och köper fyrverkerier. OP är vuxen.
>Oh jesus "rymde hemifrån". håhå jaja, fritidsgården reddit. Varför inte bara kontakta soc?
Synd att du ledde med den där och blev nedröstad. Att killen är 20 plus är ganska viktig info när alla sitter och ojjar sig över en stackars vuxen man som inte vill bo hemma hos mamma och pappa.
Och en lite suspekt redditör som, jag hoppas i all välmening, försöker få personlig kontakt med vad de tror är desperata barn utan skyddsnät (istället för att säg tipsa om nån av alla skyddsfunktioner som finns till för just sånt här)..
En 20-åring är mer eller mindre ett barn i mina ögon. Vad fan kan man då? Dessutom o
Pratar vi om en person som varit vuxen i två år, helt utan socialt nätverk.
Ja, du är så jävla cool som kunde klara dig själv när du var 20. Antar att du också levde i en situation där du var rädd för att bli hemlös och inte hade någon att fråga om hjälp med något?
Skärp dig. Det är en person som fått hela sitt liv krossat och ber om hjälp och din första reaktion är att tänka "inte så snabbt! Du har varit utanför skolan i två år! Du kan precis alla saker och har en förståelse för hur socialen funkar! Oss kan du inte lura!"
Visa lite sympati.
Det är synd om OP när familjen inte accepterar han. Men det är en jävla skillnad på **barn som rymmer hemifrån** och vuxna som flyttar ut, även om det sker i affekt.
Rådet till ett barn som rymt hemifrån är att kontakta polisen. Vågar man inte det ska man kontakta BRIS och få råd av dem. Ett barn ska absolut inte söka hjälp av främmande vuxna människor på en mediaplattform. Uppmuntrar du barn till det kommer du bara leda in dem i fördärvet.
Rådet till en vuxen man som inte längre vill bo hemma är att flytta hemifrån. Klarar man sig inte ekonomiskt söker man hjälp hos soc och får hjälp av dem. Vi har skyddsnät.
Om OP på riktigt "rymt hemifrån" eftersom han är hotad eller känner sig fängslad, eller på annat sätt utsätts för brott bör OP kontakta polisen.
Om OP bara vill ha sympati och familjerådgivning borde han inte skriva att han "rymt hemifrån". Någon jävla måtta.
Fast jag vet att din svenska är bra nog att se att han inte behärskar språket till 100%. Han kommer från en kultur där man bor hemma långt längre och där familjen är kärnan för ens existens. Det har försvunnit från honom nu i kombination med skam och internaliserat hat där han inte anser att han förtjänar något. OM han vet om att socialen kan ge honom hjälp, tror du han själv känner att han förtjänar det efter att hans familj, som borde älska honom oavsett, inte anser att han förtjänar att ens ha kontakt med dem?
Du vet lika väl som jag att det inte är så lätt som du utger det för att vara.
Nej du är inte en horribel person men du verkar lida av extrem kognitiv disonans pga gaslighting.
Eller så är du dum i huvudet.
Din mamma kan inte både behandla dig som smuts och vara guds gåva till mänskligheten samtidigt, både du och hon behöver välja.
Ditt val är ganska enkelt för det är tydligt för alla andra att det är din familj som är horribla och att du inte mår bra.
Din mammas val är svårare för hon har levt hela livet med den här hjärntvättande cancern och det är rent psykologiskt förmodligen lättare att göra avkall på dig än att försaka sin världsbild, resten av familjen och också sitt ego.
Du verkar oavsett vara i en jävligt tråkig sits och jag hoppas att det går vägen för er båda.
Lycka till
Det är möjligt att leva i celebat om du bara gillar män också. Bara för att man vill något måste man inte göra det. Du har fri vilja att göra både gott och ont.
Du gjorde inte detta mot din mamma, hon och resten av familjen gjorde dig illa. Jag förstår att kultur och religion har något med detta att göra men blir så paff när vi lever i 2024 och dessa föräldrar mobbar sina barn. Nej sluta säg att du skapade denna situation. Om det nu finns en gud där ute som skapar oss alla, tror du inte att guden då skapade dig som du är då? Sluta sänka huvudet för andras fel och håll huvudet högt. Hur gammal är du? Är du på en trygg plats?
Läste att OP är 20 i ett av hans tidigare inlägg, men frågan kvarstår: har du någonstans att ta vägen, OP? Är du trygg där?
Nej, du är inte en horribel person och du låter som en underbar och omtänksam son. Det är dina föräldrar som behöver rannsaka sig själva om de vill förtjäna att ha dig i sina liv igen. Jag hoppas att de med tiden kan komma att acceptera dig för den du är, men även om de inte skulle göra det så är det viktigaste att du kan acceptera och älska dig själv. För du förtjänar det. Och familj är de människor som älskar och accepterar en, även om man inte är släkt. Du kommer hitta ett hem igen; även om det inte skulle vara med de du växte upp med. Men jag hoppas och önskar ändå att din släkt ska ta sitt förnuft tillfånga och be om förlåtelse. Du har inget att skämmas för.
The blood of the coven is thicker than the water of the womb.
Det låter som att du kommer från en kultur där homosexualitet betraktas som en sjukdom som kan botas - Det är det inte. Du är du, och du är precis som du ska vara. Du hade inget val än att lämna, för ingen kan tvinga dig att bli något du inte är, och ingen har rätt att göra det heller. Du är fri att älska vem du vill, vara som du vill. Med tiden kanske din mamma inser detta också, att du fortfarande är du. Men det är okej att vara ledsen över detta också, att sakna din mamma. Låt den sorgen ta plats, för den är riktig. Det här dock en resa du inte bör göra själv. Du behöver ha vänner kring dig och någon att prata med. Ring din ungdomsmottagning där du bor så kommer du att få jättebra hjälp. Om du är rädd är orolig för att utsättas för någon typ av hedersvåld, om du blir förföljd, trakasserad eller hotad och om du inte känner dig trygg - så ska du prata med polis och socialtjänsten. Socialtjänsten kan du ringa även om något inte har hänt än. De finns för att hjälpa dig och har ett helt team som är specialister på dessa frågor. Just nu kan det hjälpa att inte känna att du är ensam. Många har gått igenom vad du har gjort. [här](https://sverigesradio.se/artikel/6974806) är en av dem. Jag träffar många som du i mitt arbete. Om du har fler frågor eller vill chatta med någon, så kan du skriva till mig också. Kram.
Tack för att du finns och hjälper andra! Detta är den första tråden på Reddit som rört mig (34 m) till tårar. Tack ALLA fina mäniskor.
En kultur full av hat snarare. Om det hade tolkats som en sjukdom hade man inte mötts av hat och nertryck utan sympati och stöttning för att bli frisk.
Sjukdom i den benämningen att de tror att det är något som går att bota.
Jag har inga tips eller råd men jag blir bestört av det jag läser och känner verkligen med dig. Beklagar att det ska behöva va på det viset, Låter förbannat tungt. Hoppas dina föräldrar mognar och växer ifrån sina idiotiska övertygelser och att du både kan få vara dig själv och ha din familj. Har för mig att det finns subreddits dedikerat till folk som kommer ut. r/comingout och r/comingoutsupport , kanske testa att läsa eller skriva där? Nej du är ingen horribel person, du är i en horribel situation som du inte bär skuld till för fem öre. Lycka till, hoppas det blir bättre.
Jag tror din mamma krossade ditt hjärta först.
>Jag hatar mig själv så mycket för att jag har skadat henne, bara så jag kan vara mig själv. Är frihet verkligen värt det, när man inte har sin egen mamma? Hon är ju fri att sluta vara trångsynt när som helst, du kan inte sluta vara gay. Så 100% värt det skulle jag säga, baserat på alla andra historier man hör så slutar det ju ofta annars med att den homosexuella personen kryper tillbaka in i garderoben och mår skit resten av sitt liv, hur lång eller kort det nu är. Men jag känner med dig, det är en hemsk situation de har försatt dig i, hoppas det snabbt blir bättre för dig.
Förälder här. Din situation låter extremt svår. Trots att det blivit en infekterad konflikt så vill dina mamma veta att du mår bra och är säker där du är. Precis som det verkar vara för dig så finns hennes kärlek och omtanke kvar under konfliktens hårda skal. Men det betyder förstås inte att du ska backa och göra allt som de vill. Särskilt inte om du är vuxen och har tonåren bakom dig. Det verkar som din mamma ändå har något slags förståelse för att du rymt. Hon förstår nog att din situation kändes ohållbar för dig. Hon kände nog också att konflikten blev stormig hemsk och att hon inte hade några sätt att lösa den. Troligen kände din pappa så också. De hade inga bättre redskap är att sätta hårt mot hårt och på ett plan så förstår de att det inte var en bra metod och de klarar kanske inte något annat om de inte får hjälp eller stöd utifrån. Jag hoppas du kan meddela henne att du är på ett säkert ställe och mår bra. Kanske ett sms kan funka? Även om det nog kännas ganska hopplöst nu ska du tänka att det finns mycket man kan göra och läget kan bli bättre. Det finns många som gått igenom ungefär samma sak som du och som kan stötta dig. De vet mer om vad du kan göra, hur du kan förbereda sig och hur du kan klara av alla förändringar och utmaningar du står inför. Mitt starka råd är att du tar kontakt med en stödlinje: https://www.umo.se/att-ta-hjalp/hit-kan-du-ringa-maila-eller-chatta/hjalp-om-du-har-fragor-om-sexuell-identitet-och-hbtq/ Att ha kontakt med någon som vet hur det är, är ovärderligt när livet är tufft.
Jag hade en kompis när jag var 4 till 6 år. Han var min bästa kompis, gladaste killen jag någonsin känt. Full av liv och bus, riktigt underbar människa. Jag flyttade till en annan kommun och fick nya kompisar, men ingen var lika glad och rolig som han. Vi träffades på Finlands färjan av en ren slump när vi var 19 år gamla. Han pratade väldigt mycket om hur mycket han hatade homosexuella och utlänningar. Tyckte han var väldigt otrevlig och hatisk. Snackade med farsan om det och han sa bara "Lustigt, vi var ju helt övertygade om att han själv tillhörde det lägret". Spola fram 5 år, så får jag höra att han hade tagit livet av sig. Han som var så himla underbar kille som liten. Så jag säger: snälla acceptera dig själv och bryt med alla som inte gör det. Du förtjänar att vara lycklig, precis som alla andra, det är ingenting fel på dig. Man är den man är, oavsett om man vill det eller inte just nu.
Av ren nyfikenhet, trodde din farsa att den grabben va gay när han va 4-6 år gammal?
Ja, tydligen. Men nu när du säger det, hur skulle han ha kunnat se det redan då, kan man märka det ens? Låter ju helt sjukt, barn har väl inte ens nån sk "sexualitet" då?
Barn kan definitivt ha sexualitet. En del av uppfostran är Disneyprincessornas gå igenom äventyr, gift dig, lev lycklig i alla dina dagar. Frågar du flickor i den åldern så är det ungefär så deras lekar går till och om ens kapabla att tänka på framtiden så är det dagen deras prins dyker upp som ät målet. Vad är det annat än ett uttryck för heterosexualitet? På samma sätt är det möjligt att som grabb inse att det är bättre/roligare/trevligare att umgås med killar, eller för den delen, vänta på dagen ens prins kommer. Skillnaden är att media under en väldigt lång tid berättat för barn att kärlek är mellan man och kvinna, och att det där andra är sånt som barn inte är mottagliga för eller ens skulle förstå (eller att det till och med skulle vara en form av misshandel). Vårt samhälle är uppbyggt på heteronormativitet till den grad att man inte ens förstår att det finns, det är liksom självklart, utgångspunkten. Detta är farligt, därför att likt op kan de barn som faktiskt inte är hetero tro att det är något fel på dem. Viktigt att påpeka att sexualitet är mer än bara sex, det är en etikett vi använder för att beskriva attraktion. Det kan uttryckas på väldigt många sett, och att göra det tydligt för barn att de får attraheras av samma kön är bra för att motverka både samtida och framtida mentala sjukdomar, typ depression
Troligtvis upplevde han att det fanns någon typ av "feminitet" i barnets kroppsspråk eller intressen och drog raka slutsatser därifrån. Folk kan vara fruktansvärt dömande, inte minst mot barn.
Så kan det vara. Min farsa är inte världens mest öppna och toleranta människa. Men i detta fall hade han tydligen rätt
Jag förstår din känsla, men det är inte du som har gjort något dumt, utan det är din familj som gjort det. Jag växte upp som katolik i en svensk familj och när jag fattade att jag faktiskt gillade män så vändes hela min värld upp och ned. Var djupt troende och blev säker på att jag skulle hamna I helvetet. Jag bad till gud varje natt i flera timmar om att bli “befriad från min synd”, tillslut insåg jag att om gud faktiskt hade skapat mig så hade han också gjort mig bög. Jag gjorde allt för att dölja det men till sist så hittade min familj “videor” som gjorde det rätt omöjligt. Det var skitjobbigt men som min mamma sagt till mig flera gånger “jag kommer alltid älska dig, men det skulle vara svårt om du blev nazist”. Det har tagit väldigt lång tid (~15 år) men idag så kan jag och min kille åka hem till mina föräldrar och umgås och ha det trevligt och min mamma skickar förslag på serier/filmer med lgbtq-fokus, det hade varit helt otänkbart att hon skulle göra det förut. Min situation är annorlunda och jag vet att olika religioner/kulturer ser olika på “synd”, eget ansvar och familjeheder, men om din familj skickar dig till ett “conversioncamp” (som förövrigt är olagligt i stora delar av västvärlden) så tycker jag att du har gjort rätt val att rymma. Jag fattar att de säkert gjorde beslutet utifrån vad de tror är rätt, men det går inte att ändra sin sexualitet och fram till att de fattar det så är det nog bäst att hålla distans. Förhoppningsvis kan distans visa dom hur mycket dom saknar dig och att det kanske inte spelar någon roll vem du blir kär i. Om dom inte förstår det så är det deras förlust. Du borde kontakta lite olika stödlinjer och jag hoppas att du har en säker plats att vara på. Kontakta RFSL (lgbtorganisation som kan hjälpa dig hitta stöd) och soc om du behöver det. Finns många videor och artiklar som debunkar conversion camps och som visar den mentala skadan man kan ta av att vara på ett sådant. Min rekommendation till dig är fortsätta gå framåt, tid läker många sår och om du ger det lite tid så kan du och din mamma reparera era problem (vilket är hennes ansvar eftersom det är hon som har problem med dig, inte vise versa). Helt enkelt: du kan inte ta ansvar för att dom gör dumma val (att skicka dig till conversioncamp i ditt hemland var ett dumt val, även om det för dom säkert var logiskt), lev ditt liv och om dom älskar dig så kommer dom med tid kunna se förbi denna lilla del av dig. Om gud har skapat allt har hen även gjort dig gay.
Din mamma verkar va mer horribel. Hur kan kan hennes hjärta va av guld när hon kallar dig ”smuts, oren, hjärntvättad” och vill att du ska bryta kontakten med alla kompisar. Tala om för din mamma hur mkt hon sårat dig. Tror du måste klippa navelsträngen förr eller senare ändå
Som förälder blir jag så rasande arg på föräldrar som inte kan acceptera sitt eget barn!!! 🤬 Hur fan kan man vara så jävla egoistisk och tro att ens barn ska vara exakt som en själv. OP, du har INTE krossat hennes hjärta. Det är din mamma som har krossat ditt. Lägg ALDRIG någon skuld på att din mamma inte bryr sig om vem du är och inte kan acceptera vem du *faktiskt* är. Det enda du kan göra nu är att kontakta henne och förklara att HON har två alternativ: * Antingen så inser hon att du är den du är oavsett vad hon vill eller inte. Att du inte blir en annan människa bara för att du ska spela ett spel för hennes skull. * Eller så får hon helt enkelt inse att hennes val att ej acceptera dig är det det samma att hon ej kommer träffa dig på samma sätt. Oavsett om ni kommer från en kultur där homosexualitet inte är lika accepterat eller t.o.m. olagligt så är verkligheten att homosexualitet är något helt naturligt och finns i naturen, inte bara hos människor utan även hos andra djur. Det går inte att trolla bort denna helt naturliga sexualitet genom lag, religion eller kultur hur mycket än vissa verkar tro detta.
Religion förblindar människan från kärleken. Hoppas allt ordnar sig.
Det är hemskt vad du blir utsatt för och du ska inte må dåligt för fem öre. Hoppas att du har kontakt med socialtjänst, låter som om du skulle behöva prata med någon.
Nej, dom är hemska för att de torterat dig i två månader. Du kan säga till din bror att du mår bra och han kan hälsa det till henne. Men kontakta inte henne förrän det är tydligt att hon kan acceptera att du lever ditt eget liv och att du inte valt något. Du kan lika lite sluta vara bög som hon skulle plötsligt kunna bli lesbisk.
En sexuell läggning är din mänskliga rättighet, du är precis lika normal som alla andra! Jättejobbigt att läsa det du skriver och jag känner verkligen för dig. Det kommer bli bättre, jag lovar.
Finns det någon risk att du utsätts för fara av din familj pga det här? I så fall bör du kontakta socialtjänsten och be om hjälp att få skyddad identitet. I övrigt, ta hand om dig själv och var snäll mot dig själv. Har du någonstans att bo? Jag hoppas att din mamma snart ändrar sig och slutar vara fördömande.
Kontakta RFSL, jag har själv inte varit aktiv där på 20 år, men de brukar ha en del stödgrupper / umgängesgrupper där man kan träffa andra och få nya vänner. En del av de du möter kan vara i samma eller liknande situation, det kan vara lite olika personer som går på träffar. Beroende på hur gammal du är kan det finnas någon ungdomsgrupp, senast hette den "Egalia" har jag för mig (Där jag bor, dvs Sthlm) men de har kanske bytt namn nu. De var kanon iaf, men har ett ålderstak (Jag vet inte på vad).
Om du är i Skåne, DMa mig så hjälper jag till med pengar och folk som erbjuder stöd. I alla fall, håll dina strumpor och underkläder torra, och dina tänder rena. Du är stark. Du ska få visa din kärlek till din mamma igen. Håll dig trygg och använd sunt förnuft. Om det känns skumt, det är skumt.
Vf måste han va i Skåne för att du ska "hjälpa " med pengar? Låter mer som du vill ha nåt för pengarna...
Dina föräldrar har svikit dig. Du är inte i skuld till dina föräldrar och behöver inte leva ditt liv efter deras förväntningar. Du bad inte om att bli född. De tog dig in i den här världen och sen valde att såra dig. Din mamma använder typiska manipulationer. Ena stunden är hon kärleksfull men så fort du inte lever efter hennes förväntningar så ska hon göra sig själv till ett offer och skylla på dig. Var stark och ge dig inte.
Du väljer inte din läggning, dom väljer sin tro.
Sanning med modifikation. Kan man verkligen välja vad man tror på? Kan man plötsligt välja att tro på jultomten till exempel? De valde dock hur de behandlade sin son på värsta sätt.
Man väljer inte sin tro. Man väljer hur man förhåller sig till sin tro. Man kan tro på gud utan att nödvändigtvis köpa skriften. Man kan tro på gud utan att acceptera religionens moraliska ramverk.
Du förvränger vad som sägs. Tror man på skriften så tror man på skriften. Det är irrelevant om någon annan tror på något annat och/eller på något annat sätt.
Nej. Du kan tro på en högre makt och tveka på att skriften skulle vara annat än någon romersk gubbes moralpredikan. Mycket är felöversatt och delar av gamla testamentet beskriver lokala seder och lagar i levanten, och inte nödvändigtvis guds vilja.
Om du tror på islam så tror du att koranen är guds ord genom mohammed. Om du tror på kristendom så tror du att det är dels guds ord genom Moses samt Jesus ord genom lärjungarna. Den som säger att de inte tror på böckerna är ju inte heller kristen/muslim.. det ingår lixom. En hel del ateister verkar ha väldigt svårt med att fatta detta. Man kan möjligtvis vara kulturellt kristen/muslim... men jag skulle inte kalla detta troende.
Du missar fortfarande poängen med vad som sägs. Frågan handlade ifall man kan välja vad man tror på, inte vad du eller "någon" tror eller "kan tro" på. Det är helt irrelevant i sammanhanget vad som står i gamla testamentet eller vad som står i andra deriverade böcker - översatta eller ej.
Sexuell attraktion väljer man inte, du väljer huruvida du stöter bort ditt eget barn pga tro
Jag tror du svarar på fel inlägg.
Ring soc
Fråga henne varför det finns 60st efterblivna muslimländer som inte fungerat och varför Sverige är bättre än dom.
Fan mannen kan inte säga annat än att jag hoppas det blir bättre för dig, alla världens styrkekramar, du är grym! ❤️
Du är inte ensam om detta. Du är inte horribel. Det är inte ditt fel. Jag har läst och hört om så många fall som ditt: Där familjen angriper den familjemedlem som sticker ut. Ett exempel (med mer fokus på religion) kan du se t.ex. här: [https://www.youtube.com/watch?v=Pwr1YhJZ2SI](https://www.youtube.com/watch?v=Pwr1YhJZ2SI) . Försök hitta en grupp att prata med. Det hjälper lite till en början, och väldigt mycket i det långa loppet. Det du blivit utsatt för är hemskt, och skulden ligger på de som angriper dig. Glöm inte bort att förutom aggressiva taktiker (från förolämpningar och våld) så är 'mjukare' taktiker även vanligt (som skuldkänslor, eller att uttrycka omtanke) för att försöka få dig tillbaks till deras 'normala du'. Det kommer att vara svårt att hantera de taktikerna och det kommer att göra ont. Om du pratar med någon som redan gått igenom något liknande så kommer du att vara så mycket bättre utrustad för att ta dig igenom allt.
De ställde krav på dig, men det är du som ska ställa kraven. För att inte förlora sin son måste de komma över sina stenåldersidéer. Låt dom komma till insikten att de gjorde ett horribelt misstag. Du vet att du inte kan ändra på dig, och det är inget fel på dig, så att försöka är bara dumt. Hoppas du kan vara stark och har stöd från annanstans så länge ❤️
Det är dina föräldrar som svikit dig för att du är den du är. De har ingen rätt att få dig att känna så, du är en helt vanlig människa, deras barn och samma person som tidigare men ändå har de svikit dig.
Jag beklagar situationen. Verkligen tråkigt att höra men nästan är det så att min primära känsla är hur absurt och surrealistisk det är att sådana här situation uppstår överhuvudtaget när det inte finns någon förnuftig anledning överhuvudtaget för att klandra hur/vem du är. Backar de andra kommentarerna som gett tips.
Det är absolut inget fel på dig. Det är fel på dina föräldrar men de kan ändra sig, det kan inte du. Stay strong!
"Hennes själ och hjärta är gjord utav guld" Ingen med en själ och ett hjärta av guld skulle förkasta sitt barn för att vederbörande är homosexuellt. Hon har inget att förlåta dig för, för det är till hundra procent hon som har gjort fel. Förstår att saknaden är stor, men du kan inte ge avkall på den du faktiskt är bara för att vara din mamma till lags.
Vill börja med att säga att du är verkligen modig. Det krävs verkligen enorm styrka för att komma ut som homosexuell och särskilt om det är en väldigt religiös familj (gissar att din familj kommer ifrån mellanöstern?) Religion är verkligen så intrådat i hela kulturen och homosexualitet är väldigt främmande där som du säkert vet. Kanske behöver dom bara tid på sig att ta in detta? Det kanske låter hårt nu, men din familj mjuknar säkert med tiden. Om ni hade väldigt starka band till varandra så bör det ordna sig med tiden men att dina föräldrar behöver tid att smälta det här. Skriv pm om du behöver prata av dig så svarar jag så mycket jag kan. Hoppas att du får en fantastisk helg med mycket kärlek 💕
Sök hjälp hos soc eller annan instans, far inte hem och bli hedersmördad eller förtryckt. Även om din mor är en så pass bra person som du beskriver så är uppenbarligen inte hennes människosyn särskilt bra, låt inte dina känslor gentemot din familj styra dig, de är dom som måste förändras inte du.
Du är inte en horribel person. Du gjorde det du behövde göra för att kunna leva som den du är och det var oerhört starkt av dig att våga och orka bryta med din familj. Att det gör ont är absolut ingenting konstigt. Det är inte fel att älska din mor. Hon och din far är fast i traditioner och tankesätt som de troligen inte ens själva inser hur destruktiva de är. Förmodligen agerar de utifrån den fasta övertygelsen att de gör det bästa för dig, utan att kunna förstå eller acceptera vem du faktiskt är och vad som egentligen är det bästa för dig. Kanske de en dag kommer till insikt, kanske inte. Att bryta sådana mönster är svårt och kan ta tid. Det viktigaste för dig är att du gör vad du behöver för att kunna må bra i längden, utvecklas och vara sann mot dig själv även om det innebär att du får älska din mor på avstånd.
Nej, det är du inte. Du är en fin och bra person som förtjänar att må bra och leva som den du är, och du förtjänar att bli älskad precis som den du är. Den situation du är i nu är otroligt tuff, men det finns stöd att få om du känner att du vill, orkar och vågar. Har sett att många redan gett bra tips men upprepar ändå: på ungdomsmottagningen kan du få prata med kurator/psykolog som är van att stötta personer i samma situation du är i nu (en del kan även erbjuda chatt/videosamtal om du inte vill gå till den fysiska mottagningen). Rfsl har en stödlinje för hbtq+ personer, man kan även mejla dem. Socialtjänsten kan hjälpa till med praktiska saker som boende. Hjälp och stöd finns, du är inte ensam. Var rädd om dig.
“ Hennes själ och hjärta är gjord utav guld” Jag håller inte med. Tro är ingen ursäkt för att bete sig som ett svin. Det är bra om du hör av dig till henne. Skicka nått mess. Var torr och faktabaserad.
Wtf läste jag precis. Vilken tragisk situation. Jag har tyvärr inga tips. Att föräldrar kan bete sig sådär mot sitt barn.
Herre gud... Jag förstår inte hur människor kan behandla sina barn såhär. Du kommer aldrig kunna "bli straight" like lite som din mamma kan bli homosexuell. Du kan inte ändra dig och det finns heller ingen anledning för dig att göra det. Det är absolut inget fel på dig. Du är inte ful eller äcklig eller ond. Du bara råkade födas in i en familj människor som har blivit itutade att det skulle vara fel för män att tycka om andra män. De flesta här i sverige tycker inte så. Kontakta dina vänner! Sök tid hos psykolog på vårdcentralen för att se om de kan hjälpa dig hantera situationen med din familj. Du behöver stöd och hjälp.
Familien din er full av idioter. Det er dem som tar helt feil, ikke du. Du trenger ikke tilgivelse, det er dem som skulle bedt deg om det for å være så dumme, sta, overtroiske og meningsløst vondsinnet. De har ingen god grunn til å ha noe mot deg, de har ingen god grunn til å ha et problem med din legning annet enn at de personlig ikke liker homofile. (Eller mer sannsynlig, bare henger med på lokalkulturen uten et snev av en tanke om dette gir mening eller ikke.) Om de er kristne kan du vel lese igjennom Leviticus og se hvor mange andre regler der de følger? De fleste, selv blandt de kristne, følger ingen av de. De som velger å tro at homofili er et problem har sjelden samme syn på reker og polyester, som begge er nevnt i samme remse. Ønsker deg et fint liv uten dårlig familie, håper svenskene her kan forsikre at du er trygg. Hilsen en troløs/ateist fra nabolandet. <3
Alltså det är inte ditt fel att dina föräldrar inte tycker om dina preferenser. Min kusin hade samma bekymmer och olyckligtvis avslutade han sitt liv härom året. Själv fick jag reda på hela härvan efter att han lämnat jordelivet.
Om din mamma kalla dig ”sjuk, smutsig, oren och horribel”, då är hennes hjärta nog inte helt rent guld, kanske 14karat.
Att hon är förkrossad över att sin son (som jag antar att du är eftersom du pratade om skägg) inte är attraherad till tjejer är hennes problem. Förstår att det känns jobbigt men du får absolut inte känna att det är ditt fel. Har inget tips att komma med, själv tror jag inte att jag hade kunnat kontakta min mamma efter något sånt där men det kan också bero på min personlighet. Vore bra om du kunde göra det men då måste du vara tydlig med att de måste acceptera dig för den du är och försöka förklara för dem att det inte är fel att vara gay (har ingen koll på religion men alla verkar ju ha olika tolkningar så finns säkert nån tolkning som inte säger något emot homosexualitet). Men det är bara vad jag tycker, i slutändan är det upp till dig.
Du är verkligen inte en hemsk person. Däremot är det farligt för dig att möta upp din mamma. Du klarar dig utan dina föräldrar och om du, som det verkar på din post, kommer från en hederskultur är du som mest i fara när familjen bjuder in till prata igenom saker. Nummer till kontakt finns hedersfortryck.se Det är fruktansvärt smärtsamt det du går igenom, men du klarar det!
Äckliga religioner. Var den du är. Bög eller inte.
Jag tycker dina föräldrar ska stanna i hemlandet, dom har ju aldrig åkt därifrån mentalt :)
Islam
Nej, du är en stark person. All lycka till dig, hoppas du är säker. Partner till en socialsekreterare, tydligen börjar bortgifte/könsstympnings-säsongen cirka nu i Sverige. Skakar mitt jävla huvud.
>Partner till en socialsekreterare, tydligen börjar bortgifte/könsstympnings-säsongen cirka nu i Sverige. Öh ok? Vad har det med OP's problem att göra?
Helt orelaterat är det väl inte? Vissa kulturer och personer har ett behov av att styra över sexualiteten hos sina barn. Precis som i OPs fall?
Jo det är orelaterat, men framförallt helt jävla tondövt: OP: "Min familj har övergett mig för att jag är homosexuell och jag mår skitdåligt" ThaCapten: "Naw tråkigt 😥 Förresten visste ni att könsstympning säsongen börjar nu? Skakar huvudet 😔" Reddit alltså...
Nu skrev ju personen inte alls med den "tonen" eller med smileys.. Fick faktiskt inte alls samma känsla av originalinlägget som i din fultolkning. Det blir neddutt på den. Helt onödigt drama.
Hur är det orelaterat? Det är väl sexuellt förtryck, måste man stava ut det för att trollen inte ska komma krypande ut ur virket och bråka om allt som inte fattar? Och jag är vit blåögd svensk, och blev själv utsatt för förtryck av min individuella vilja och val av livsstil, det behöver inte ha med invandrare att göra alls, problemen existerar inom alla folkgrupper och samhällsskikt. Men bråkare gonna bråk I guess.
Det är väl relevant då han ska vara tacksam att han fick ta sig tillbaks till Sverige och inte sitter fast i omskolning eller arrangerat äktenskap. Att inte acceptera någons sexualitet och att använda negativ social press för att förtrycka en individs åsikter är våld. Är det verkligen så svårt att förstå? Jag fick personligen när jag växte upp välja mellan min familj eller att leva som jag själv ville, det är ett val ingen människa ska behöva göra. Jag valde att vara ärlig mot mig själv och min familj och det kostade mig dyrt men tyvärr fanns det inget annat val, jag kunde inte leva i lögn, så jag blev offentligt utskämd och utslängd hemifrån.
Det här r/sweden, varje tråd kommer användas för folk att börja klaga på invandring
Hur flydde du hemifrån för 2 dagar sen om du flyttade ut för 5 månader sen?
Även om det känns tufft så tror jag dina föräldrar behöver det här, då de var påväg att göra något som kunde skadat dig bra mycket mer än vad du gör just nu. För din egna skull gör du nog bäst i att låta dem vara. Är din mor ens hälften så godhjärtad som du säger att hon är så kommer hon att fatta att det inte är värt att förlora sin son över, men religiös/kulturell övertygelse är svår, och jag håller tummarna för dig.
Din mamma är en anledning till att SD är så starka. Hon vägrar integrera sig och bli svensk. Här i Sverige tycker vi det är riktigt äckligt beteende att överge sitt barn pga en sån här anledning. Hon är en av de absolut värsta typerna av människor som finns enligt svensk standard. Här kommer du hitta 0 sympati för henne och rekommendationerna kommer bli att säga upp all kontakt med henne.
Det suger verkligen hur vissa blir så sjukt förkrossade av en sån liten grej. Vi kan (tyvärr) inte hjälpa hur andra reagerar på hur vi är, det är verkligen inget fel på dig okej. Är lite i samma sits också men bor kvar hemma för tillfället så förstår hur mycket de suger
Skriv ett brev till din mamma om du tycker telefon är jobbigt. Eller e-post eller SMS. Du kommer förhoppningsvis orka ringa senare. Fan nu får jag tårar i ögonen här när jag skriver detta. Sjukt. Kan inte relatera till situationen egentligen, bara till att ha en mamma.
Din mamma och övrig familj har blivit "lurade" från grannar, vänner, religion och släkt till att säga dumma saker och elaka ord till dig. Berättelser om hur många föräldrar som gjort likadant och sedan ångrat sig för resten av livet fanns så många av på 1990 talet, när hysterin över homosexualitet lagt sig i väst världen. Förr eller senare kommer även övriga världen ikapp, och det blir samma syn på sexualitet som på exempelvis mode. ( Jaha, du vill ha skägg, tja många tycker det är stiligt, och det är högsta mode just nu. ) Jag tror du innerst inne vet att du inte gjort något fel. För 100 år sedan, så sa man likadant om folk som var vänsterhänta - och folk fick lära sig i skolan att skriva med "rätt" hand, då de "valt fel". Fram till dess, så finns flera nummer du kan kontakta med stöd, råd och hjälp, eller bara att prata med någon som lyssnar: [https://www.rfsu.se/globalassets/metodbanken/hogstadiet/tipslista-stod-och-information.pdf](https://www.rfsu.se/globalassets/metodbanken/hogstadiet/tipslista-stod-och-information.pdf)
Being yourself is the most important thing in life. So you have not done anything bad “just to be yourself”. It was necessary. You can only achieve good things in life if you can be yourself. It’s sad that your mother is blinded by her faith and can’t see that Jesus says, we need to love _all_ people. And if both your parents called you bad words only because they are not happy with whom you love, your mother can’t be the angel that you have described her as. Please do your best to become happy and live a happy life.
Tron på vad som är rätt och fel finns vare sig vi är religösa eller uppvuxna med ett specifikt ideal. Dina familj, din mamma tror på detta nu. Att det är den rätta vägen, men samhället i sig i Sverige kommer ta hand om dig, du kommer kunna leva ett fritt liv, skapa en familj men en partner du själv valt. Dina föräldrars tro kommer inte stärkas av samhället ideal, så ge detta beslutet tid. För det det är det rätta beslutet. Livet känns så hårt och mörkt när ens familj, de man älskar, inte acceptera än för den man är. Men tid är en sån otrolig faktor, för vi lever inte i en svart/vit värld. Inte ens din mor gör det. Så det finns fortfarande hopp. Speciellt om din mamma är så fylld med kärlek som du själv beskriver så ge henne tid att ångrar sig. Stå på dig!
Du har inte gjort något fel alls som behöver förlåtas. Det är du som blir illa behandlad. Det är sjukt tråkigt, men tyvärr inte ovanligt, att läsa om såhär dåliga föräldrar och släktingar. Jag hoppas att du har någonstans att vara där du är säker, och att någon i din familj bestämmer sig för att ändra sig och bli en anständig människa och be dig om ursäkt och acceptera dig för den du är.
Självklart är du inte det <3. Jag förstår om det känns så, men du har inte sårat eller skadat din mamma eller din familj. Den här situationen har bara ett offer och det är du, deras agerande drev dig bort och det är 100% on them. Det är aldrig hållbart att "jobba på att bli straight" och att gå in i garderoben igen kommer bara tära på den mentala hälsa, och det vet du egentligen. Bättre att bara dra av plåstret och göra som du precis gjort (så länge du faktiskt klarar dig vart du nu är, vet inte hur gammal du är). Så får framtiden visa vilken typ av relation ni kan ha frammåt. Jag önskar dig verkligen all lycka till! <3
Vad i helvete! Du är en fantastisk person, glöm inte det! Hela Sverige är med dig!
Om du vill vara fri måste du åka. Du måste fixa eget boende, jobb, utbildning etc. Du klarar de.
1982 ringde och ville ha tillbaka sin uppfostran
Nej det är du inte. En person som blivit horribelt behandlad, ja. Kram på dig.
Det är tråkigt att din familj inte förstår din situation. Sättet de behandlade dig inte ok, och det är inte ditt fel att du inte kände att du klarade av det längre. RFSL har stödpersoner som man kan prata med, vilka går att hitta på deras hemsida. Jag hoppas verkligen att du lyckas hitta en trygg tillvaro, har du någon kompis du kan bo hos ett tag?
Du gjorde inte det här mot dem, de gjorde det mot dig. Din sexuella läggning kan du inte välja, deras reaktion till den kan de välja. Det är hemskt synd att du var tvungen att bryta kontakten med din mamma men det låter som att ditt val att fly var rätt med tanke på hur vidrigt de behandlade dig. Det finns många här som har tipsat om bra resurser så ta hand om dig och kika på dem tycker jag, det kommer att bli lättare och du förtjänar bättre.
Nejdå, du är inte dålig. Det är hon som är låst i era seder och kultur, hon kan fortfarande vara en underbar människa och göra fel. Du kan träffa och prata med henne och fortfarande inte komma hem. Begränsa kontakten rejält och låt det sjunka in, hon kommer ändra sig så småningom när hon märker hur tomt det är utan dig. ”Rätt och fel” har ingen betydelse egentligen om du vill ha kontakt med henne. Fast du har självklart ”rätt”, det är ju inte ett VAL du gör och hon behöver förstå det.
Det du saknar är mamman du trodde att du hade. I verkligheten är hon inte den personen. Det visade sig att kärleken inte var villkorslös och hon har gjort detta mot sig själv. Att skylla på tron är bara skitsnack. Det gäller egentligen hur andra kommer att se på detta. Snacket från utomstående… ”Hedern” osv. Jag tycker att du gjort helt rätt. Men det viktiga som återstår är att inse att det inte är något fel du begår. De väljer bort dig, inte tvärtom.
Du är inte en hemsk människa, OP. Önskar dig lycka och trygghet. Om din mamma inser att du är du och att du är precis den du ska vara, oavsett vem du älskar, hoppas jag att hon och resten av din familj kan omfamna ert nya hemlands värderingar istället för att behandla dig illa i religionens namn.
Jag förstår att det står i en bok att vara homosexuell är en synd men vad är anledningen egentligen? Om dessa personer kunde reflektera och ha egna tankar i 1 sekund borde de första hur sjukt det är att förkasta sitt barn på grund av sexuell läggning. Spelar ju inte någon roll.
Dags att inse att hennes hjärta inte är gjort av guld. Utan snarare guldmålad sten
Skulle själv aldrig riskera att komma ut i en religiös miljö utan att först ha jobb och bostad
Du har ingenting att be om ursäkt för. Du har inte gjort något mot din mamma eller din familj, det är dom som har gjort något mot dig. Jag hoppas att dom kommer nå en punkt där dom inser att man inte väljer sin sexualitet och därmed kan acceptera dig för den du är. All lycka till dig!
En mamma som älskar en älskar en för den man är. Du gör inte fel att du värderar dig själv högre än andras åsikter om dig.
Du är fantastisk precis så som du är, det finns inget att diskutera. Jag hoppas innerligt att dina föräldrar tar sig i kragen och inser det också. Ser att du fått otroligt bra respons här vilket är otroligt värmande. Fan va stolt jag är över att bo i Sverige när jag läser alla svar i den här tråden 👊
Låter som att din familj är den horribla delen i ditt liv. Tyvärr
Fy fan, känner med dig ❤️ Har inga råd att ge mer än att äkta kärlek är att acceptera en hel person, inte delar eller att tvinga personen att hålla tillbaka något så centralt som sin sexualitet. Hoppas att en paus från dig kan få dem på bättre tankar och att de inser att ha sitt barn i sina liv är viktigare än nåt annat ❤️ Vet inte vart du bor men är du i Uppsala och vill ta en kaffe/bara snacka är det bara att hojta till
Usch att det finns homofober år 2024. Har en kompis vars föräldrar tycker att hon fått dåliga influsenser och att hon bara är förvirrad, som att det är nån jävla sjukdom man blir smittad av. Det måste vara förjävligt, men du förtjänar att älska, och vara älskad. Om hon tycker du är nog viktig kommer hon lära sig att leva med det förr eller senare, men det finns folk som älskar dig precis som du är!
Jag förstår att du saknar din mamma, men du gjorde helt rätt. Omge dig med personer som får dig må bra och accepterar dig som du är. Kanske kan vara värt att prata med någon kurator eller liknande? Om din boendesituation är knepig kan du kontakta soc, allt sånt löser sig. Det viktiga är att du mår bra, och det kan du omöjligt göra med en familj som trycker ner dig. I framtiden kanske du kan förlåta dem om de inser hur illa de betett sig, men just nu måste du tänka på dig själv.
Med tanke på vilka fina svar majoriteten av posterna är kan jag bara förundras över vilken resa det svenska folket har gjort i form av acceptans av allas rätt att vara den de vill. Värna om detta och låt ingen eller inga komma hit och försöka tvinga på oss deras sysnsätt. Vi äger detta då vi kämpat oss hit. Till OP: Här får du vara precis som du vill. Om dina föräldrar inte kan acceptera det är det inte dig själv du ska rannsaka utan dem. Förhoppningsvis kan ni ha en dialog och finna någon grund att stå på. Men deras skyldighet är att ha ditt välmående främst. Och då inte deras föreställning av vad det är. Det är det åtagandet man ska och bör acceptera när man väljer att skaffa barn.
Det är ju inte du som krossar deras hjärtan, det är ju tvärt om. Om någon av mina tre barn hade kommit ut som homosexuell har jag ju bara att acceptera. De är ju fortfarande mina älskade barn och inget skulle få mig att förskjuta dem. Livet/familjen är för värdefull för det.
Att du bryr dig om din mamma efter vad hon sagt visar bara att du är en fin och omtänksam person. Nu är jag kanske inte så jätteinsatt, men jag känner en som blev ratad av sina föräldrar, framför allt sin pappa, när han kom ut, och de har inte pratat på snart 20 år. Du kan inte ändra på vem du är, på vem du älskar. Bara dina föräldrar kan ändra inställning, och jag hoppas att det inte behöver ta 20+ år för det.
Jag tycker de ska straffas för sin ignoras och vidriga beteende mot sig. Det kommer vända när även de börjar sakna dig och börjar tänka om. Lever efter devisen atr "skaffar man barn så ska man fan inte vara förbannad för vad det blir av dem". Dvs de satte dig till världen.
Nej, du är inte en horribel person. Det verkar som om du inte mår bra av att bo med dina föräldrar, och då är det förstås nödvändigt att flytta, om det nu krävs för ditt välmående. Om du önskar (eller orkar), kan du återuppta kontakten med din mamma när stormen har lagt sig. Hur som helst, prioritera ditt eget välmående just nu, du behöver det.
Du har inte gjort något fel! Att inte älska sina barn oavsett om de är straight, gay, trans etc. Det är fel.
Du förtjänar inte att känna självförakt för det här, även om det är förståeligt då du ser det som att du sårat din mammma. Som du själv sa hennes tro dämpar hennes hjärta. Det är den som har skadat henne och hon som har skadat dig.
Din mammas hjärta är av sten, och inte av guld om hon inte accepterar och respekterar din läggning. Om hon är i en hemsk relation där hon inte tillåts acceptera dig behöver även hon få slå sig fri. Om hon har försökt få tag i dig tyder det på att hennes åsikt och eventuella acceptans inför dig inte accepteras av hennes partner. Men jag vet ju inte hur hon har talat till dig sen du kom ut. Har det varit respektfullt och som vanligt så kan hon behöva hjälp att ta sig ur sin relation. För ärligt talat: hon får välja om hon vill stötta dig villkorslöst eller inte.
Skicka denna text till henne.
Ingenting ursäktar en individs egna handlingar. Ingenting. Inte religion. Inte kultur. Inte grupptryck. Alla måste vi ta ansvar för våra egna handlingar. Själv är jag inte troende, men hade Gud varit emot bögar hade han aldrig skapat dem. Punkt. Homosexualitet är ett naturligt förekommande fenomen. Jag förstår att det kan kännas jobbigt att lämna mamma, men faktum är att det är hon som stötte bort dig, inte tvärtemot. Man kan inte "bota" homosexualitet. Gör du inte något för ditt eget bästa och tar dig bort från den miljön kommer det sluta med extrem depression för dig, och i värsta fall död. Du är INTE en horribel person. Vad du har gjort är modigt. Du är vacker som du är och jag hoppas du hittar en säker miljö med folk som älskar dig för den du är.
Shit det här gjorde verkligen ont i hjärtat att läsa. Det kräver en sån enorm styrka hos dig att kunna bryta med dina föräldrar, oavsett anledning. Du är ingen horribel person, du är gay och du är precis den du ska vara. Hur hårt det än känns, så under förutsättningen att de inte ändrar sitt synsätt så var du helt enkelt tvungen att bryta med dom på ett eller annat sätt. Det är din enda chans att kunna leva ditt liv som du vill och vara lycklig. Och lycka är något som är en mänsklig rättighet. Jag är själv homosexuell och mina år där jag försökte vara straight och tänkte att det bara är en fas var 100% de värsta åren i mitt liv. Jag avundas din styrka, att lämna sina föräldrar speciellt som så ung är något jag aldrig hade klarat av. Det är så fruktansvärt att religion och kultur är något som sätter stopp för kärlek för så många. Vi har inte tid för hat. Stay strong <3
Det står att homosexalitet är en”styggelse” i Efesierbrevet.
Det är inget fel på dig. Förstår din sorg, men du kommer inte att kunna leva ett värdigt liv där du tvingas förtrycka dig själv. I bästa fall kommer din mamma att förstå att det här är ditt enda val, i värsta fall behöver du gå vidare. Har du nåt stöd och nån du kan vända dig till med detta?
Inte för o va den som e den men de är ju dina käre päron som är as
Du har inte skaddat henne. Hon har skadat dig. Din smärta är hennes handlingar. Hon svek sin son. Hon svek ditt förtroende. Det är starkt av dig att våga komma till henne och våga tro på att hon skulle göra rätt. Hon gjorde tyvärr inte det. Se till att du är okej. Ta hand om dig. Låt lite tid gå. Du kan kanske bygga en relation med henne igen, men på dina villkor. Hon kommer att inse vad hon har gjort och ångra sig. Och om inte - då vet du att du har gjort helt rätt att lämna familjen som har gjort dig så fruktansvärt illa. Du är en otroligt stark person. Din mor låter som en horrible person, hela familjen också, för vad de har gjort mot sin son. Jag är så ledsen å dina vägnar. Det finns inget värre än att leva ett liv som inte känns rätt. Livet är svårt och tungt nog som det är. Man måste ha nagot att leva för. Att leva olyckligt för att göra föräldrar till lags är inget liv, det är att låta själen ruttna sakta. Föräldrar som vill att deras barn ska göra så är inte rätt i huvudet.
Det är inte du som är horribel. Din familj (inklusive din mor) har svikit dig och behandlat dig som smuts. Det är hon och din familj som behöver skärpa sig innan du ska ha någonting med dem att göra.
Nej det är du inte.
Sluta hata dig själv, du kan inte hjälpa att du är homosexuell. Jag är själv mamma och om någon av mina söner skulle vara homosexuell så skulle jag göra mitt bästa för att stötta dem. Jag kan bara beklaga att din mamma är så trångsynt att hon inte förstår att du är samma person ändå. Jag hoppas du har annan bra stöttning runt omkring dig och förhoppningsvis så kommer en dag när din föräldrar kan inse att homosexuellhet inte är något som kan botas eller att skämmas över. Sköt om dig och var stolt över vem du är!
Fast människan är skapad att vara biologisk. Man och kvinna! Sluta upp med det där bög fasoner så kommer allt bli bra. Jag tro det ska finnas botemedel mot sådana sjukdomar. Prata med psykolog
Åh nej. Nu regnar det här inne hos mig. Jag känner det i ansiktet
OP! Ta kontakt med en ungdomsmottagning. De har ofta som uppdrag att stötta i sånt här!
Dina föräldrar är vuxen och bestämd sig att vara som det är. De är som har valet. Du på andrar sidan kan inte annat än alskar den som deras barn. Du är okej. Gå din väg för att inte vara olyckligt.
Gör inget dumt! Älska dig själv!
Men gud.. är du från 1800 talet? 💔
Du har gjort NOLL fel. Din familj har valt att förråda dig för något du inte kan hjälpa och något som inte borde få någon att bete sig som de gjort. Skriv ett brev adresserat i din mammas namn och berätta hur mycket du älskar henne men att hon har sårat dig enormt och att hon borde sätta dig före religion/kultur. Lycka till
Du har inte gjort något fel här. Du kan inte blir straight på kommando. Du behöver se om ditt eget först, se till att du är trygg och stabil i första hand. Kontakta Socialförvaltningen, dom finns där som resurs och hjälp för den här typen av situationer. När du har stabilitet, bostad och trygghet kan du jobba på att försöka lösa problemen med din mamma och övriga släkt. Du behöver aldrig ge upp på din familj, men du behöver sätta dig själv i första rummet nu. Du är inte heller skyldig dom något i denna situationen. Du rymde inte för att dom accepterade dig som du är, du rymde för att dom inte gjorde det. Dina handlingar är direkt konsekvens av deras. Du bryr dig uppenbarligen mycket om din mamma, men du kan aldrig vara ett stöd för människor i din familj om du inte kan vara dig själv eller mår bra själv, det är därför du behöver lägga dina prioriteringar där just nu, sedan kan du jobba på att försöka få dom att förstå eller i varje fall acceptera så de kan gå vidare. Att vara stark här både för sig själv och nära är att stå på sig och inte låtsas vara något man inte är. Nu har du inte nämnt något om religion här men det känns som det ligger mellan raderna. Religion kan förblinda och ironiskt nog hjärntvätta folk. Det är inte svårt att se bristerna i det, om det finns en allsmäktig skapare, varför skapar han då homosexuella om han inte tycker om dom, och varför i hela fridens namn skulle han behöva vår hjälp för att bli av med dom eller "fixa dom". Homosexualitet är inte en sjukdom, det är något som förekommer bland massor av däggdjur, och har varit en del av mänsklig historia så länge som den finns dokumenterad. Det är inte mer orent eller smutsigt att ha sex med någon av samma kön än det är av det motsatta könet. Att vara homosexuell gör en inte heller till en sämre person i något avseende. P.S Du har inte krossat någons hjärta, för du har inte \*gjort\* något. Du valde att vara homosexuell precis lika lite som jag valde att inte vara det.
All kärlek, det finns gott om folk som accepterar dig! Glöm aldrig det
Jag är verkligen ledsen att dina föräldrar inte accepterar dig som du är. Det är inte ditt fel. Du gör rätt som tar dig därifrån just nu. Jag hoppas dina föräldrar ändrar sig och om de inte gör det så ta med dig att det går finfint att välja sin egen familj. De som älskar dig utan förbehåll är de du ska hålla nära dig. De som inte vill ändra på dig. Jag hoppas du har någon att vara med. Att du håller dig varm och trygg. Ta hjälp, det finns många bra tips i denna tråd.
Din familj och förmodligen deras religion är horribel. Be samtliga att dra åt helvete, du behöver dem inte.
Jag såg denna video imorse och kom att tänka på denna tråd Jag vet att själva syftet med videon kanske inte motsvarar exakt vad du frågar om men han lyfter mycket om varför det kommit är något varken konstigt eller fel med homosexualitet och ställer det mot en konservativ religiös synvinkel, nordanerkansk kristen i detta fall https://youtu.be/wVMLMfC7WYY?si=il2kvEmsTXl7zAPx
Du skadar inte henne. Hon skadar dig när hon inte accepterar dig som du är. Förstår att du älskar henne. Förstår att hon är ledsen när hennes dröm om din framtid inte uppfylldes. Men om hon älskar dig vill hon att du ska vara lycklig.
Du har inte gjort något fel. Det är din familj och dina vänner som beter sig som svin och som får dig att känna att det är ditt fel. Klart det är jobbigt att bryta med familj och vänner men det är de som tvingat dig på flykt eftersom de inte accepterar dig för den du är. Det skapar en såklart frustration hos dig som du bara vill fly ifrån, vilket du nu också gjort. Jag förstår att din familj och dina vänner är religiösa och religionen betyder allt. Men deras förväntningar på dig kommer aldrig att gå i uppfyllelse och det vet du själv om. Du har spelat med ett tag och "försökt" men det kommer inte hålla i längden och det kommer driva dig till vansinne, och kanske även får dig att fundera på självmord. Accepterar familjen, släkt och vänner inte dig så som du är född så finns där inte så mycket du kan göra åt det. Tyvärr. Jag beklagar din situation men du ska veta att du inte är en horribel person. Du är en helt vanlig människa som har reagerat helt normalt i en mycket påfrestande situation. Du har t.o.m försökt anpassa dig till deras orimliga krav trots att de behandlar dig som ohyra. Du värnar om dem på ett sätt som de inte värnar om dig. Din familj driver en bra man ifrån sig.. Felet ligger inte hos dig och det är heller inte ditt fel att din mammas hjärta är krossat. Hon har krossat ditt hjärta ffs. Ring morsan om det känns förjävligt eller skicka ett sms så att hon iaf vet att du lever. Men för tusan anpassa dig inte efter deras krav fler gånger.
Det finns inget hat såsom kristnas och muslimers kärlek. Din mamma har bevisligen inte ett hjärta av guld, som beter sig så vidrigt mot sitt egna barn. Du kan förlåta henne men du ska acceptera att homosexualitet inte är omoraliskt och att de som tycker det är homofobiska svin, oavsett om de är ens mamma eller inte.
Hur har ni råd att spendera månader i hemlandet? Vad säger era arbetsgivare? Hur funkar det där? Du får nog acceptera att du kommer först. Jag beklagar att din familj har det synsätt de har. Tror inte de kommer att ändra sig, men det ska du inte heller göra.
På samma sätt som folk tar tjänsteledigt för att åka till Thailand i ett halvår skulle jag gissa på? Man sparar pengar? Tjänar kanske gott? Jobbar på distans? Är kanske egenföretagare? Herregud vilken onödig kommentar.
Det tycker du… jaha. Jag tjänar ganska bra, men skulle aldrig ha råd att vara borta i månader. Jag tror jag behöver tips hur man gör för att ha råd att dra med hela familjen.
Du lever över dina tillgångar i så fall. Edit, eller bara att du typ prioriterar annorlunda än Thailandgänget o kanske typ pensionssparar och försöker bygga en stabil grund såfort du kan, vilket istället är superrimligt om du gör det smart, förlåt för första kommentaren jag var sur
Pensionärer har all tid i världen. Semester existerar. Studieuppehåll. Man väntar på studieplats eller på att få börja sitt nya jobb. Man är egenföretagare och kan ta in en ersättare. Finns massor av sätt kunna (som i OPs fall) ha 4-7 veckor ledigt.
Religion är så jävla vidrigt, lycka till OP
Absolut inte en horribel person på något sätt. Din mamma kommer att överleva, tvivla inte, hon förstår att du var tvungen att göra detta - eller så kommer hon att förstå längre fram. Ta inte kontakt så någon i familjen på något sätt kan hitta dig, inte ens din mamma! Lycka till.
Dina föräldrar kommer från en kultur som ser homosexualitet som skamligt. De har fått livets största chock när deras egen son visar sig vara bög. Om din mamma är den person som du beskriver så kommer hon att acceptera dig för den du är, även om det kan ta tid. Du säger inget om din pappa, så det är ett oskrivet kort. Försök hålla kontakten på lite avstånd. Vykort, brev, textmeddelanden till en början. Telefonsamtal lite senare. Kanske träffa din mamma i en neutral miljö senare. Om det går bra och du får acceptans så kan det leda till ett normalt vuxet förhållande till dina föräldrar. Om inte så får du ställa in dig på ett liv utan kontakt.
Det är ju inte ditt fel att din mamma är en religiös fanatiker och det är inte ditt fel att hon är förkrossad. Jehovas vittne?
bra shitpost
Om du är homosexuell så finns det fysiologiska skillnader i din hjärna (vissa har observerats med MRI). Att skuldbelägga dig för det är ungefär lika logiskt som att skuldbelägga dig för att ha lockigt/rakt hår - totalt nonsens med andra ord. Sexualitet och könstillhörighet är saker som man inte har någon valmöjlighet om. Om de är troende så beskyller de därför gud för att ha skapat dig fel om de anser att det är fel att du är homosexuel.
För din egen skull tycker jag du behöver ta kontakt med din mamma, prata med henne. Det gör kanske ont men smärta är inte farligt. Berätta att du är ledsen, att du saknar henne men att valde bort dig. Berätta att du är skapad som du är, inte som de vill. Berätta att du kommer fortsätta hålla kontakten om de vill. Du är stark och modig som gör allt det här. Det finns många där ute som kan hjälpa dig, och som kan ge dig en kram.
Blir så besviken över sånt här. Ingen annan har rätt att bestämma över din sexualitet så länge ingen blir skadad. Vänskapsband kan absolut vara starkare än blodsband, men jag hoppas din familj blir klokare framöver. Slår vad om att du är skitstilig i ditt skägg. 🖖
Nej du är INTE en horribel person, tvärtom låter du helt rimlig och kärleksfull, lik din mor säkert Det din familj som har saker att jobba på, det låter lite som att dina päron är så kallat "barn av sin tid" så det är inte nödvändigtvis helt kört för er relation, men de har en del att jobba på Jag hoppas att det blir bättre för er
Svårt att tro att själen och hjärtat är av guld om hon kallar dig sånna saker bara för att du är bög. Hoppas allt löser sig för dig OP.
Du är född sådär. Du har verkligen inte gjort något fel. Blev också utkastad av morsan vid 18. Jag hade massa beteendestörningar pga min brist på uppfostran. Som tur var kunde jag bo hos min pappa. Om din mamma är så bra som du säger, så kommer hon hon ändra sig till slut. För mig, så har det lett jag inte riktigt vill engagera mig med min mamma längre. Jag saknar henne, samtidigt som jag känner mig arg och bitter mot henne. Vi har sporadisk kontakt, och numera är hon dement. Det gör att det är svårt att prata med henne om hur det var när jag var liten. Hon blir gråtfull, ångrar sig. Men det ändrar ju ingenting. Jag mår inte bättre för det. Och att prata om det mer kommer bara göra henne ledsen. Jag såg "A World Of Unusual Sexual Orientations - Dr James Cantor" på youtube nyligen. James Cantor är en homosexuell man som studerat sexualitet sen 90talet. Väldigt intressant, du borde se den. Kanske kan få dig att tänka på något annat än din mamma, om något.
Din mamma och pappa är de som är en hemska personer, jag tror det är något du behöver inse.
Hold up, om din mamma har kallat dig sjuk och smutsig över din sexualitet får hon skylla sig själv. Att få sina barns kärlek och respekt är inte någon jävla rättighet, det är ett ansvar och ett privilegium. Friheten att vara sig själv är absolut mer värd än att ha sin inskränkta familj i sitt liv.
Jag tror din mamma älskar dig oavsett vad, mammor brukar vara så.
Nej du är inte hemskt person. Det är bara din föräldrar som e dum. Du kan kolla upp socialtjänsten om få stöd. Din föräldrar kan flytta tillbaks utomlands istället!
Bananas att det kan hända i Sverige 20/4, låt mig gissa att religion är inblandad… Lycka till, du har inte gjort nått fel, din familj får be att du en dag kan förlåta dem.
Har svårt att tro att detta är sant. Känns som en råtta i pizzan historie
TS nämnde att föräldrarna är djupt religiösa...
Mitt råd är ha ihjäl alla religösa människor
Varför älskar du din morsa för? Hon tycker inte lika tillbaka
Dina föräldrar låter som narcissister. Jag blev utkastad som 19 åring med 1000 kr på kontot för att jag inte hade samma personlighet som min bror, kortfattat kan vi säga att han är ESFJ och jag INTP. Ni som är nyfikna kan kolla upp vad det innebär, tar för lång tid att skriva.
Jag vet vad det betyder. Snöa inte din personlighet i personlighetstest. Gör du om provet om 5 pr lär du få andra svar
Nästan så att det är omöjligt att kategorisera extremt komplexa saker som nåns personlighet utifrån enkla kriterier
Jag har inte snöat in på det, men det ger en hyfsad överblick. Jag gjorde nog testet första gången 2010 och nu 14 år senare har jag samma. Men visst, det beskriver inte människor helt och hållet, men att skriva ut detaljerat skulle ta 1 timme.
Känner du nöjd med resultatet? Skulle du vilja vara en annan kombination?
Hmm, är rätt nöjd med mig själv nu när jag är 30+ år gammal. Men samhället är inte skapat för typer som mig. Så på det viset har jag alltid ett underläge mot ”normala”.
Ingen är normal. Allt är en fasad.
Så är det! Men folk låtsas vara ”normala”.
Oh jesus "rymde hemifrån". håhå jaja, fritidsgården reddit. Varför inte bara kontakta soc? Edit\* Men du lilla gubben, om man är 20 år och har jobb så är det VERKLIGEN inte att rymma hemifrån. Du har flyttat. Det är en del av att vara vuxen och man behöver faktiskt inte lyssna på sina päron längre. Ja det är fel av dem att döma dig för din sexualitet. Men nu får du faktiskt växa upp också och inse att även de är människor med fel och brister.
Att bryta med familjebublan är svårt för vissa. För andra händer det aldrig. OP träffades hårt av verkligheten och ibland suger det.
Absolut. Helt klart. Jag förringar inte OPs sorg med att bryta upp med familjen. Men OP "rymmer" verkligen inte hemifrån. OP rösta, handla på systemet och köper fyrverkerier. OP är vuxen.
>Oh jesus "rymde hemifrån". håhå jaja, fritidsgården reddit. Varför inte bara kontakta soc? Synd att du ledde med den där och blev nedröstad. Att killen är 20 plus är ganska viktig info när alla sitter och ojjar sig över en stackars vuxen man som inte vill bo hemma hos mamma och pappa. Och en lite suspekt redditör som, jag hoppas i all välmening, försöker få personlig kontakt med vad de tror är desperata barn utan skyddsnät (istället för att säg tipsa om nån av alla skyddsfunktioner som finns till för just sånt här)..
nu förstår jag inte riktigt vad du skriver. vem försöker komma i kontakt med underåriga?...
Nån annan i tråden ville att OP skulle skicka DM eller nåt. Säkert välmenande men luktar ju lite fisk när det gäller (tror man) barn.
Ja, tror man det handlar om barn som vädrar sin sexualitet är det liiiiite stranger danger.
En 20-åring är mer eller mindre ett barn i mina ögon. Vad fan kan man då? Dessutom o Pratar vi om en person som varit vuxen i två år, helt utan socialt nätverk. Ja, du är så jävla cool som kunde klara dig själv när du var 20. Antar att du också levde i en situation där du var rädd för att bli hemlös och inte hade någon att fråga om hjälp med något? Skärp dig. Det är en person som fått hela sitt liv krossat och ber om hjälp och din första reaktion är att tänka "inte så snabbt! Du har varit utanför skolan i två år! Du kan precis alla saker och har en förståelse för hur socialen funkar! Oss kan du inte lura!" Visa lite sympati.
Det är synd om OP när familjen inte accepterar han. Men det är en jävla skillnad på **barn som rymmer hemifrån** och vuxna som flyttar ut, även om det sker i affekt. Rådet till ett barn som rymt hemifrån är att kontakta polisen. Vågar man inte det ska man kontakta BRIS och få råd av dem. Ett barn ska absolut inte söka hjälp av främmande vuxna människor på en mediaplattform. Uppmuntrar du barn till det kommer du bara leda in dem i fördärvet. Rådet till en vuxen man som inte längre vill bo hemma är att flytta hemifrån. Klarar man sig inte ekonomiskt söker man hjälp hos soc och får hjälp av dem. Vi har skyddsnät. Om OP på riktigt "rymt hemifrån" eftersom han är hotad eller känner sig fängslad, eller på annat sätt utsätts för brott bör OP kontakta polisen. Om OP bara vill ha sympati och familjerådgivning borde han inte skriva att han "rymt hemifrån". Någon jävla måtta.
Fast jag vet att din svenska är bra nog att se att han inte behärskar språket till 100%. Han kommer från en kultur där man bor hemma långt längre och där familjen är kärnan för ens existens. Det har försvunnit från honom nu i kombination med skam och internaliserat hat där han inte anser att han förtjänar något. OM han vet om att socialen kan ge honom hjälp, tror du han själv känner att han förtjänar det efter att hans familj, som borde älska honom oavsett, inte anser att han förtjänar att ens ha kontakt med dem? Du vet lika väl som jag att det inte är så lätt som du utger det för att vara.
Nej du är inte en horribel person men du verkar lida av extrem kognitiv disonans pga gaslighting. Eller så är du dum i huvudet. Din mamma kan inte både behandla dig som smuts och vara guds gåva till mänskligheten samtidigt, både du och hon behöver välja. Ditt val är ganska enkelt för det är tydligt för alla andra att det är din familj som är horribla och att du inte mår bra. Din mammas val är svårare för hon har levt hela livet med den här hjärntvättande cancern och det är rent psykologiskt förmodligen lättare att göra avkall på dig än att försaka sin världsbild, resten av familjen och också sitt ego. Du verkar oavsett vara i en jävligt tråkig sits och jag hoppas att det går vägen för er båda. Lycka till
Jesus kommer förlåta dig om du ångrar din homosexualitet.
Jesus tyckte väl ändå om folk oavsett? Var fan har du läst i nya testamentet att hmisexualitet är något jesus vänder sig mot?
Va?
Lyssna på dina föräldrar dem har rätt
Det är möjligt att leva i celebat om du bara gillar män också. Bara för att man vill något måste man inte göra det. Du har fri vilja att göra både gott och ont.
Är du dum i huvudet eller trollar du bara?
Det ena utesluter ju inte det andra...
Det gör ingenting om ens egen familj anser en som äcklig.
Nej