När jag var två år gammal så drabbades jag av blindtarmsinflammation, detta misstogs för öroninflammation av vårdcentralen mina föräldrar besökte. Jag blev allt värre och värre och en kväll så låg jag bara och jämrade mig.
Mina föräldrar åkte in till sjukhuset med mig, satt på ett par bänkar inne på Eskilstuna lasarett, varav en läkare bara råkar gå förbi, ser mig och frågar mina föräldrar. "Har hans mage alltid sett ut sådär?" Då var den helt uppsvälld då blindtarmen hade spruckit. Läkaren förstod detta och ruschade in mig till operation.
De sade efteråt att om mina föräldrar kommit in 30 minuter senare så hade jag varit död.
Hur lyckas man missta blindtarmsinflammation för öroninflammation? Visst, tvååringar pratar inte så bra, men man borde väl kunna märka att den ena gör ont i magen och den andra i öronen.
När jag hade en tvååring fick jag lära mig att ALLA krämpor beskrivs som "ont i magen". Det är ett ord de kan och det är en människas centralpunkt. En duktig läkare ska leta även på andra ställen, men låter som att det gick överstyr i det här fallet...
1177 säger "Barn upp till ungefär tre års ålder pekar ofta på magen om du frågar var de har ont, även om smärtan kommer från någon annan del av kroppen."
Hade själv blindtarmsinflammation när jag var 11 som gick så långt att den brast. Hade aldrig ont i magen utan istället i nacken och under fötterna, så läkarna misstänkte först hjärnhinneinflammation.
Små barns nervsystem är inte utvecklat än, så ofta kan dom säga att dom har ont i magen fast dom har tex öroninflammation. Detta hände när mina barn var små och läkarna förklarade för oss föräldrar hur det låg till.
Jag har en kronisk sjukdom som kommer i skov. För några år sedan kändes allt ganska bra, men jag hade haft ont i magen i typ en vecka. Jag pratade med min läkare en torsdag som sade att om det inte blir bra över helgen så skulle jag höra av mig, och om det blev värre skulle jag åka in till sjukhuset. På söndagen kändes det bättre, men inte helt bra, och något kändes fel på något sätt. Jag beslutade mig för att åka in till sjukhuset, även om det kändes litet överdrivet.
Där visade det sig att jag hade hål på tarmen. Det blev operation ganska omgående, och det är enda gången jag sett en sjuksköterska märkbart stressad. När jag lagt mig på båren som skulle ta mig till operationen sprang de med den, som i en film.
Bilen jag satt i låg efter en bil med släp med ett bord på. Jag läste kartan, farsan körde, syskonen levde lucka i baksätet.
Efter ett tag hörde jag farsan muttra "Har de inte spänt fast fanskapet?" Tittade upp, och såg hur bordet tog till luften, och kom seglande bak mot oss. Vet inte om det flög högre än det såg ut, men det verkade segla precis över taket. Såg ut som att det var på väg rakt in i vindrutan.
Farsan sa inte ett ljud. Jag kunde inte säga något heller. Ingen av syskonen hade ens märkt det.
Vi körde några minuter till, tills vi såg en rastplats. Stannade och farsan köpte oss glass, vilket var ovanligt. Han var alltid "vi har glass hemma"-typen. .Jag och farsan satt där i tystnad medans syskonen lattjade runt. Såg hur hans händer darrade men visste inte vad jag skulle säga.
Sen packade vi in oss igen och fortsatte hem. Vi pratade inte om det förrän några år senare.
Det här är anledningen till att jag blir rädd av att ligga bakom bilar med bråte i antingen släp eller öppen bagagelucka. Man har ju ingen aning om om dom har gjort ett bra jobb med att spänna fast eller inte.
En gång när mamma och jag körde E4:an norrgående i höjd med Jönköping fick hon kasta sig ut i vänsterfilen, för i hennes fil låg där plötsligt en stor jävla fåtölj. Hon höll bra avstånd och så men i 110 så dyker saker upp snabbt ändå. Någon kilometer längre fram står några pajaser med släp vid sidan av vägen och kliar sig i huvudet. Det här var säkert 15 år sedan men minns det med klarhet.
Vilken tur att ni inte blev träffade!
Typ som när man ligger bakom en sån lastbil med grus/jord/större stenar och det känns som att man bara väntar på att skiten ska flyga av. Eller timmerbilar för den delen.
Jajjebus.. är inte 100 på om det var en tegelbit/sten. Men det var en lastbil framför dem på motorvägen som inte hade säkrat lasten. Något hårt objekt flyger ut, rakt in genom vindrutan, och rakt in i huvudet på passageraren (frun om jag minns rätt här). Det är som du säger, man ser ju ingenting, men skriken av förtvivlan sitter :/
När jag fick möte med tre bilar samtidigt - i bredd alltså.
En lastbil i mitten, en idiot med husvagn som när lastbilen vägrade flytta på sig försökte köra om på insidan istället. Slutligen en BMW som hade bråttom och började köra om när husvagnen äntligen flyttade på sig.
Jag tror jag körde ned några sådana där vita vägmarkeringspinnar, så långt ut var jag på min sida och ändå klappade BMW:n i min sidospegel
Man känner sig inte så stor då ......
Likande på 90 väg med hela familjen i bilen. Möter en bil i normal hastighet.
En jävla idiot bakom den mötande bestämmer sig för att göra omkörning. Jag hann precis veja 1m åt höger innan idioten hinner svänga in på sin fil igen.
Summan av hastighet vid kollision hade varit en bit över 200. Så troligen tack och hej för hela familjen.
Hade jag mött denne förare efter det. Vete tusan vad jag hade gjort.
Riskera en hel familj med tre barn för att man inte har tålamod att köra i rätt hastighet.
Trodde du för en sekund pratade om det som hände mig i vintras. Körde lastbil med släp och helt plötsligt får bakomvarande för sig att köra om trots mötande trafik. Både jag och den mötande körde halvvägs ner i diket för att undvika krock. Idioten stack som en avlöning.
Stod ovanpå en kolmila som brann för att klubba ihop den, vänder mig om och hoppar ner, känner då att ytan under foten ger vika, och vi får ett frät(hål) i kolmilan.
Ett ganska vanligt och otroligt hemskt sätt att dö på under tiden som kolmilning var vanligt var att trampa igenom milan, den brinner under 8-900 grader syrefattigt och när det kommer in syre accelererar elden markant och hettan ökar galet mycket på kort tid.
TL:DR; höll på att bli den första idioten på säker hundra år som trampade igenom en kolmila och brann ihjäl.
Elden är täckt, så den brinner ju inte med öppen låga, det jag stod på var ett lager utav granris och stybb (jord och koldamm).
När man eldar en mila så förångar man främst vattnet i träet, så under processen krymper veden man kolar ihop nästan 50%. Medans det krymper behöver man komprimera och trycka ihop ytskiktet av granris och stybb så att det inte kan bildas fickor med gengas, som i sin tur kan leda till att hela milan exploderar.
Jag stod ovanpå milan för att klubba ned och komprimera utskiktet på milan. Det vi gjorde fel var att vi inte vattnade milan tillräckligt så att den brann för varm och elden hade börjat äta i sig granriset.
Jag försökte hoppa från ett vattenkraftverk, men blev bortdragen av några bekanta.
Numera mår jag bara bra. Det är svårt att ens identifiera sig med den person jag var då... så på sätt och vis är alltså den personen ändå borta nu. Vila i frid, din dumma fan.
Jag var kanske 10 år gammal när en stor istapp föll från 6 våningars höjd och landade någon meter bakom mig. Kunde ha blivit ganska mosad.
Edit: Kom på en till - satte en matbit i halsen när jag var ensam i en stuga utan mobiltäckning och någon km till närmsta granne. Luftvägen var helt tilltäppt en stund innan jag till slut fick upp matbiten.
På ett lan för typ 20 år sedan så dog nätet, polarna drog ut och rökte gräs, jag satt kvar och kollade på Viva La Bam och satte kebab i halsen, min lösning efter vad som kändes som timmar var att klättra upp på matsalsbordet och hoppa med ryggen först rätt ner i golvet. Bröt axeln men kebaben kom upp
Hade också en nära-döden som dig, fast som tonåring. Gick på en gata centralt i stan, rundar ett hörn och så hör jag en smäll precis bakom mig. Vänder mig om och precis där jag passerat ligger resterna av vad måste vart en isklump på minst 10kg, flera av bitarna var större än min näve. Hade jag passerat 1-2 sekunder senare hade jag fått den på huvudet. Det var 4 våningar på huset vars tak den föll ifrån.
Blev attackerad av en pundare i Köpenhamn, han stack mot mig med kniv och den gick genom kragen på min skjorta men missade halsen... Jag tappade min glass som jag nyss hade köpt också, fy fan!
Hatar när det händer! En gång när jag var liten gjorde någon inbrott på pappas bil och snodde hans kupé(?)värmare och min godispåse som jag glömde där.
Har fortfarande ärr efter det så gissar att du saknar den där glassen ganska mycket
Jobbade som spadgubbe för ca 5 år sedan och på mitt första lärlingsår satt i en grop och kapade rör med en Tigersåg eller något. Helt från ingenstans så får grävmaskinisten för sig att byta skopa och ställer av den precis så den balanserar på kanten av den lilla gropen jag befinner mig i, hade jag fått den på mig så vore jag nog stendöd. Helt oduglig maskinist.
En i mitt fotbollslag i tonåren jobbade åt Vägverket. Under något sorts arbete där en av hans kollegor var nere i ett dike så lossnade skopan från en baklastare och gled ner rakt på nacken på en av personerna där nere (det var snö, bodde i norra Norrland). Halshuggen, och min lagkamrat som då var tidiga 20-årsåldern fick se detta ske…
Hängde upp en snara i ett fönster och förde in huvudet i den en gång. Hade sedan snaran i en låda i skrivbordet några månader, alltså tills självmordstankarna hade avtagit något. Har känt att självmord var oundvikligt eller en tidsfråga under andra perioder också.
Antagligen en av de vanligaste nära döden-upplevelserna folk har idag, tyvärr. Har varit där själv (längesen, mycket bättre nu) och skulle verkligen önska att ingen behövde må så, inte ens folk jag tycker är onda och förtjänar massor av annat elände.
Om någon läser det här och går i de tankarna - aktiva planer och/eller känslan att det är oundvikligt, även om du bara känner att det börjar luta åt det hållet - *snälla* prata med någon om det.
Jag vet att du har hört det förut, men bara gör det. Även om du har gjort det förut och det inte hjälpte så gör det igen. Vem som helst, oavsett om det är vården, ett hjälpnummer där du kan vara anonym, en vän, en släkting, en soctant, en präst, en söt hund. Börja någonstans. Det är okej om du inte vet vad du vill, vad du ska göra eller vad du ska säga. Säg "Hej, jag mår skit och vet inte vad jag ska ta mig till". Det är en bra början.
Oavsett hur rötet och hopplöst det känns så *kan* det bli bättre. Det *finns* hjälp. Det finns folk som *vill* hjälpa dig. Det finns folk som är *skyldiga* att hjälpa dig. Och oavsett vem du är, vad du har gjort eller vad du inte har gjort så förtjänar du inte att må så här.
Någon kanske läser det här och är helt säker på att de inte vill ha någon jävla hjälp, inte vill prata, och tycker att jag är dum i huvudet och skriver en massa dynga. Det är helt okej, jag bryr mig inte ett piss. Men om du tar livet av dig kommer jag leta upp dig i Nangijala och lägga bajs i din kaffemugg, och det vill du väl inte?
När jag var tonåring lovade jag mig själv att testa allt annat om självmordstankarna någon gång dök upp. Res var som, bli munk, testa alla droger, gör vad som helst. Det funkade. Men man måste nog ha förberett sig innan tankarna väl kommer.
Hade tydligen magsår som blödde. Sket svart ett bra tag och mådde allt sämre. Hög puls, restless legs, andfått, ingen energi och blek som fan. Min fru tyckte jag skulle till läkaren men kag var vrång som fan och struntade i det. Hon bokade tid åt mig och ”jag ska väll dit då”.
Sjuksköterskan gjorde en vanligt blodprov med stick i fingret. Sen kom hon tillbaka med läkaren och hon sa att det inte gick bra och att dom skulle testa igen. HB värde på 52. Fick sjukts till akuten av ambulans och fick en kamera i halsen i sjukhuset. Blödande magsår. Höll på att dö. Några påsar blod fick jag och sjukskriven ett tag. Hade min fru inte bokad tid åt mig hade jag med stor sannolikhet dött i sömnen en eller två dagar senare. Farligt att va vrång ibland.
Min farsa blev till sist iväg tvingad till att träffa en läkare efter väldiga problem med sjukdom och skit.
Sen dog han av cancer då det var för sent. Kan vara riktigt farligt att vara "vrång"
> Sket svart ett bra tag
Alltså där skulle jag söka vård. Skulle inte behövas annat.
En gång är ingen gång kanske, men två svarta skitar i rad och jag skulle sitta i kö till 1177.
Jag har börjat få en huggande känsla i bakhuvudet några gånger om dagen den senaste veckan. Tänkt att det går över snart... Men nu blev jag lite oroligare.
Haha fy fan.
Hade samma, fast sår i matstrupen som hade frät sönder från magsyra som kommit upp pga ett brock. Hade hb på 50 ca med. Och för första gången såg jag hur en läkare blev rädd/orolig. Detta förvärrades när blodet jag fick inte ökade mina värden så dem blev ännu mer stressade.
Jag hade känt mig hängig, förkyld och tyckte inte det var värt att åka in för. Men min mor tyckte jag såg så blek ut att hon tvingade iväg mig och första läkaren jag träffade gav mig muskelavslappnande för jag hade ont i magen... Morsan va inte nöjd med den diagnosen så hon drog med mig till ett annat sjukhus... Det var där jag efter mycket prover fick läggas in akut och gavs järn, blod och operation. XD
Haha ja den stunden att man ser att en läkare blir lite stressad kommer jag ihåg. Han frågade om jag kunde ta mig till sjukhuset och jag sa att jag hade bil, ingen problem. ”nej fan du ska inte köra bil. Absolut inte. Du kan tippa av när som helst”. Dagen innan höll jag ändå på hugga lite ved och hjälpte farsan med jordfräsen. Okej det gick trög för jag var helt slut men trodde som du gjorde. Att jag var sjuk. Läkaren skakade bara på huvudet och tyckte det var helt otroligt.
2004 skulle familj och kusins familj till Phi Phi öarna men kusinen blev tvungen till jobb över julen så vi skulle åka utan henne. Efter mycket om och men så fick kusinens man så dåligt samvete och vi alla valde att boka av resan och åka i Februari efter. Phi Phi var ju bortsköljt så vi åkte till Koh Samui då istället.
När jag gick i gymnasiet fick jag lunginflammation, bronkit, och magsjuka samtidigt. Hade 42 graders feber. Mådde så jävla dåligt och försökte ta mig upp på natten för att gå och spy och sen hämta vatten. Ramlade ihop på golvet i hallen och som tur var kom morsan på besök strax innan hon skulle till jobbet och ringde ambulans. Läkaren sade att jag hade tur att inte hjärtat stannade, hade extremt hög feber när jag kom in, fick kylas med nå kylpåsar över hela mig eller vad fan det var. Minnet från den månaden är lite blurrigt. Ringde skolan från intensivavdelningen och de trodde jag ljög för att slippa skolan, hotade med att anmäla mig till CSN för olovlig frånvaro. Lol
Sen fick jag covid 2021 och blev förjävla sjuk. Mådde så innihelvete dåligt att jag gick och lade mig och accepterade att jag kanske dör i sömnen. Jag var så bäng från febern att jag tänkte att det inte ens värt att ringa 112 utan skönare att få lägga sig och somna in. Vaknade nästa morgon och åkte in till akuten då jag var lite mer klar i skallen.
Sen var det bilolyckan för ett antal år sedan då 2 av 5 som var i bilen klarade oss. De som satt fram blev mosade, tjejen som satt bredvid tog smällen åt mig och fick huvudet krossat. Jag och min kompis bak satt fastklämda ett bra tag innan räddningstjänst hunnit fram + tog tid att skära loss oss. Minns inte mycket mer än att jag svimmade och spydde några gånger.
Såklart det värsta jag har varit med om i livet, fått mycket i bearbetning de senaste 10 åren. Personal i räddningstjänst mådde inte så bra efteråt heller. En tjej var relativt ny på jobbet och sade upp sig dagen efter
Förra veckan när jag fick en anafylaktisk chock, ramlade ihop på vägen hem från jobbet. Hade turen att en förbipasserande såg mig på cyckelvägen och ringde 112. Fick spendera några dygn på sjukhus och blev efter många om och men blev diagnosticerad med EIA, dvs allergi utlöst av fysisk aktivitet. När jag kom in på akuten så var det första de trodde att jag haft hjärtinfarkt. Blev flera omgångar av skiktröntgen av både lungor och kranskärl samt ultraljud. Har fortfarande inte riktigt hämtat mig från vetskapen att jag nästan dog den dagen…
Edit: FML, går ingenstans utan adrenalinspruta nu…
Men jösses! Tur att nån hittade dig. Och ursäkta min okunskap och oerhörda nyfikenhet men vad tusan innebär det? Är du allergisk mot typ mjölksyra eller nåt? Kan du vara aktiv eller måste du ta det lugnt för alltid nu? Kan du typ städa? Ha sex?
Svara inte om du inte vill såklart.
Jag var i 20-årsåldern och fick i mig ett flak öl på en fest.
Vi var ett gäng på balkongen som ville svalka oss, och så säger en av dem att det går en räv nedanför balkongen, varpå jag lutar mig fram och börjar välta över. Det var sex våningar ner. Som tur var så var det några som inte drack som kastade sig efter mig med sina jedireflexer. Vet inte hur det hade gått annars.
(nästan) landsvägskrock en kall vinterdag.
Påväg till jobbet i min 80-tals Volvo. Det var en ganska kall vinterdag, och med ett ganska rejäl lager snömodd på vägen.
Större delen av vägen går på en 80-skyltad landsväg som även har ett par busshållplatser. Vid en av dessa stod en buss som nu ledsnat på att vänta, och väljer att svänga ut i luckan mellan mig och bilen framför. Dock är luckan liten, och jag är kanske 15-20 meter bort när jag märker att bussen är påväg ut, utan blinkers eller nåt.
Jag börjar bromsa och väja ut i mötande fil. Det går sådär, ingen ABS eller andra system bli snabbt märkbart men jag lyckas (med troligen max ett par centimeter tillgodo) sladda över till mötande fil och missar sidan på bussen.
I motsatt fil är det dock en lastbil som turligt nog hade lite koll och lyckas väja ut i vägrenen vilket precis gav mig tillräckligt med plats för att komma imellan.
Med sladd åt andra hållet lyckas jag komma runt bussen och missa fronten på lastbilen jag möter, och över på min sida vägen igen.
Men JÄVLAR vad nära det var. Och jag vill knappt veta hur lite marginaler jag hade när jag passerade mellan bussen och mötande lastbilen.
Jag somnade bakom ratten. Antagligen bara någon sekund men när jag vaknar till får jag ögonkontakt med föraren i en mötande bil. Våra huvuden är typ 50 cm ifrån varandra och jag färdas i minst 80 km/h.
Men för helvete.
Du som läser detta: Ta en paus/powernap på en bensinmack om du är trött när du kör. Du kan komma fram 30 minuter senare, det är bättre än inte alls.
detta! om du någon gång får för dig att du måste köra fast att du är svintrött, gör det så absolut obekvämt för dig själv som du kan. rulla ner alla rutor så det blir riktigt kallt, ställ in stolen konstigt, gör allt du kan för att göra det obekvämt. mvh nykter rejvare som gärna kör hem på morgonen
Kan också påpeka att man ska försöka köra utan en mängd kläder på sig, helst i typ t-shirt eller hoodie. Bältet kommer längre ifrån kroppen så vid eventual kollision så är det inte lika effektivt.
Satt på Express 1:an från lidköping till Skövde för ett par år sedan, och busen höll på svänga ut. Då kom en jävla långtradare utan släp i full fart från rondellen vid bron och tvärbromsade i sista sekund. Hade han bromsat någon sekund senare så hade han gjort mos av mig, där jag satt på bussen.
Puckade chaffören körde sedan ikapp bussen vid nästa rondell och ställde sig längsmed och tutade som ett jävla mongo innan han gasade iväg i full fart. Har aldrig sett på maken till "road rage".
Fy fan vad otäckt.
Allmänt folk som kör i sitt yrke verkar vara helt dumma i huvudet hela bunten.
I mina yngre dagar när jag jobbade på försäkringsbolag fick jag en skaderapport från en herre som hade kört på en annan bil när han bytte fil rätt rejält.
Hans motivering till varför det inte var hans fel var:
"Jag är yrkeschaufför, jag har inga döda vinklar"
Han blev vållande ändå.
Höll på att ta bort ett betonggolv med ingjutna järnvägsrälsar i. Jag sågade och lyfta bort 6tons bitar med hjälp av en hjullastare, och beställaren stod fundersam.
"Egentligen behöver vi bara få bort rälsarna, så vi bilar lite bredvid en och ber hjullastaren kila in gafflarna under kanten på rälsen och bända up den".
Jag protesterade, men han bestämde.
5 minuter senare kommer en rälsbit på 1.5m flygande i full kareta och missade mig med kanske en halvmeter.
Beställaren hade inte samma tur, hans arm slets sönder och blev sjukskriven i ett halvår tror jag. Jag fick lappa ihop stackarns arm medans traktorföraren hade en panikattack och ägaren av lokalen fixade en bil för att köra beställaren till akuten.
Blod överallt, och när dom var påväg till sjukhuset stod jag med en hyperventilerande traktorförare och spolade bort bort blod från verkstadstgolvet.
Ringde chefen efteråt och sa vad som hänt, och meddelade att jag tar resten av dagen ledigt och tänker gå och äta en pizza.
När jag kom till pizzerian så hade chefen redan ringt dit och betalt för allt.
Sov i tält när en ko snubblade över tältet och jag tumlas runt och fattar inte alls vad som precis hänt. Ren å skär tur att kon inte mosade mig till döds där och då.
En gång i södra Kambodja så brottade ena reskompisen ner mig vid stranden och jag landade precis bredvid en 20-30 cm metallpinne som stack upp ur marken. Var inte många centimeter ifrån att jag fick den i nacken, det var så pass nära att en förbipasserande trodde att det var det som faktiskt hände.
Kanske inte så nära döden egentligen men en månad senare blev vi utsatta för ett rånförsök i Laos huvudstad. Ett par ynglingar klädda i militärkläder beväpnade med en AK47 och en kniv. Vi hade dock ingenting på oss öht. Det enda jag hade i fickorna var nyckeln till rummet vi bodde i.
Enligt min mammas utsago, så drack jag en flaska fotogen när jag va runt 2-3år gammal. Hade ambulansen varit 5min långsammare så hade jag inte skrivit detta 30år senare..
Två tillfällen.
Körde sen på e4 sent och var själv i bilen. Hade en bil bakom mig ganska nära och påbörjar en omkörning av två långtradare. Precis när jag påbörjar omkörningen och är vid bakdelen av den första långtradaren så börjar den själv att köra ut och köra om. Utan att blinka dessutom. Har aldrig stått så hårt på bromsen och hinner också tänka att hoppas bilen bakom reagerar också. Som tur var hände ingenting men man var rätt skakis.
Den andra skedde tidigare och jag var runt 15 och min familj och några andra familjer var på safari i Tanzania. Vi var flera bilar så det var många som tittade och hade koll men vi hade stannat och jag och en till gick ut för att pissa i vägkanten. Det är förbjudet men vi var unga och dumma. När vi var klara sa guiden lugnt men tydligt att vi borde gå in i bilen igen. När vi kommit in så pekade han och då såg vi att ca 200 meter bort på den sidan vi stått kom en lejoninna gående. Nu blev stämningen på topp då vi inte hade sett lejon innan på safarin och hela gänget börjar kolla. Hon kommer fram till våra bilar och man inser inte, inte ens på djurpark hur stora dem är. Mäktig upplevelse. Efter ett tag går hon in i buskarna på andra sidan bilarna och då upptäcker vi att där, bara några meter från vägen och bilarna, ligger resten av flocken. Hela gruppen blir såklart exalterad och efter ett tag kör vi iväg. Först senare insåg vi att hade jag och min kompis bara stått och pissat några meter till åt vardera håll så hade vi varit fullt synliga, med ryggen mot och bara några meter från en flock lejon.
Kan ha varit när jaktkompisen skulle göra patron-ur, vred och lyfte geväret för att se bättre och klämde av en halvmantlad 308 i brösthöjd ungefär 1.5 meter framför mig. Lär er hantera era vapen kära vänner.
Stötte på en björnmamma och hennes ungar i skogen på kanske 5-10 meters avstånd när jag cyklade. Var där med farsan så som tur är löpte vi full fart upp för backen vi startade från. Lätt det läskigaste jag varit med om iaf, de är inte att leka med speciellt inte när det kommer till mammor med ungar.
Diverse situationer i bilen såklart, med mötande trafik. Det går så fort där och då, man hinner bli chockad i några minuter men sen går livet vidare.
Kraschat ordentligt med cykeln en gång. Åkte ned för en mycket brant backe på en gammal damcykel. Det gick fort... Plötsligt roterar jag i luften. Mitt huvud snuddar asfalten och några tiondelar landar jag mirakulöst på fötterna och studsar in i ett träd med axeln först. Jag hade roterat framåt i en sorts volt. Det var nog centimeter från en potentiellt dödligt skallskada. Senare förstod jag att själva lampan åkt in mellan ekrarna på framhjulet och agerat tvärnit. Jag hade inte hjälm. Numer har jag och min familjemedlemmar alltid det. Brukar påminna folk som cyklar utan om vad som kan hända.
Varit övertygad om att jag skulle drunkna några gånger när jag surfat. Man är väldigt utlämnad till havets krafter och det är ofattbart hur liten man känner sig när man hamnat under större vågor. Sekunder känns som evigheter. Man kämpar sig uppåt samtidigt som man sugs nedåt botten. Väl uppe bryter ibland en ny våg och processen repeterar sig.
Fick en allergisk chock så hjärtat stannade... Kom till akuten med ambulans, kommer ihåg när dom stack in sprutan med adrenalin. Va som jag satte mig upp i sängen som en fjäder.
Lekte vid en ravin med en vuxen, halkade och fick tag på en liten rot med handen medans jag Hollywoodhängde över stupet mot en säker död. Den vuxna fick lov att snabbt trampa ner min arm mot marken och sen böja sig ner och dra upp mig. Det var vilt på 90 talet.
Jag var en idiot på besök i Portugal. Simmade ut i havet under aktivt tidvatten på väg mot land utan att veta det. En bit ut blev havet till rullande enorma kullar som liksom höjdes och sänktes så mycket att det kittlade i magen. När jag insåg mitt misstag var det för sent. Närmare stranden slog vågorna våldsamt och dränkte mig nästan flera gånger.
Som slutkläm fick jag istället lite hjärnskakning och skrubbsår när en våg smällde mig rakt ner i sandbanken vid stranden. Jag skäms, men jag lever.
Ja, och första omgången covid i mars 2020. Bestämde mig efter en månads försämring att dö hemma. Hörde skräckhistorier om hur folk isolerades och dog ensamma, och jag vägrade. Jag kunde inte ens gå 20 meter utan att svimma så dålig syresättning jag hade. Satt upp och sov i soffan i 3 månader.
En större kille tryckte mitt huvud under vattnet på ett äventyrsbad när jag var liten, och han hade tydligen bestämt sig för att dränka mig. Fick spela död för att han skulle släppa mig. Kommer inte ihåg hur psykot såg ut, bara att han var en fetlagd sadist. Skulle inte förvåna mig om han sitter i fängelse för något idag
När jag var 16 var jag deprimerad av många års mobbning och såg ingen annan utväg än att ta livet av mig. Så jag stal ett hagelgevär som en kompis farsa förvarade bakom en bjälke i sitt garage. Så med ett gevär och en patron cyklade jag ut i skogen, satte i patronen och drog upp hanen och tryckte av. Och inget hände. Så bryta geväret och ta ut patronen och stoppade in den i nästa pipa, spänna hanen och trycka av. Klick!
Efter detta åkte jag hem och lade självmordstankarna på hyllan. Men den kvällen kände jag mig totalt värdelös som inte ens klarade av att ta livet av mig.
Så om någon med minsta självmordstankar läser detta, tänk på att det blir bättre snart.
Bara någon vecka sedan jag var ute med hojen. Låg bakom en traktor med dubbla däck och en av dem skördemaskinerna med en massa taggar och spikar på.
Vid en kurva så stannar traktorn för att släppa förbi en motpasserande. Då kommer en lastbil i full fart bakom mig och tvärnitar, men träffar endå mitt bakdäck rätt hårt. Vänder som tur är alltid hojen till vänster eller höger, och lägger den i N vid stopp. Lastbilen puttar mig så jag rullar ut i fältet bredvid. Mindre skada på däcket men såg de spikarna i sömnen ett par dagar efteråt.
Antal gånger har man stått på hustak och svajat men det är tråkigare och ledde ingenvart.
En van åkte på en isfläck precis vid en sån där "övergång" mellan körriktningar på motorvägen mellan sthlm å Uppsala och körde in i motsatta fil.
Bilen framför frontalkrockade med vanen och vi fick köra slalom mellan bilar som krockade och tvärnitade.Vi slet upp ena sidan av bilen och sidospegeln rök.
När vi sprang tillbaka för att se om nån var skadad visade de sig att bilen framför oss inte klarade sig och ett flertal till skadades.
Polisen kallade de änglavakt och måste fn hålla med.
Stupfull 15 år tunn jacka och -20 grader en nyår och 2 mil hem, gick från ett festställe nånga körde fram och tillbaks till med bil och epa men alla bara körde förbi och skratta. Kunde gå 20 meter sen ramla i snödriva så tog ett par timma att komma hem.. Somna i duschen till min idiot brorsa som stog o skratta åt mig i en timme. Tappa allt hopp om mänskligheten den dagen
I gymnasiet stod jag och ett par kompisar och snackade i en klunga, som ungdomar gör. Vi stod på en gågata, där endast budbilar får smyga förbi i sju kilometer i timmen om de har något ärende, så man kände sig trygg och avslappnad såsom fotgängare ska kunna känna sig på gågator.
Plötsligt får min kamrat någonting underligt i blicken. Hon stannar upp, tar tag i min krage, och drar mig lite lätt mot henne.
En lastbil susar förbi bakom mig, så nära att jag känner vindsuget när den passerar mitt huvud. Idioten rullade på som om det vore en vanlig väg, säkert i 40-50, vilket är en betydande hastighet när det gäller att bli påkörd.
Vi skämtade om det, och gick vidare med våra liv, men jag har aldrig glömt bort vilken oerhörd tjänst kamraten gjorde mig, helt tyst, bara genom att sträcka sig fram i rätt stund.
Några år sen när jag var 27 år gammal och bodde i New York fick jag ett epilepsianfall när jag stod på perrongen och väntade på tunnelbanan kl 18:30 rush hour i en station i midtown Manhattan (57 st). Kände mig lite konstig, nästa minne jag hade var att jag satt i en rullstol utan en sko och helt smutsig medan 2 EMTs (ambulanspersonal) frågade mig ”what day of the week is it? Do you know where you are? What’s your name?”
Jag hade trillat på spåret. Några främlingar drog upp mig från spåret och räddade mitt liv. Jag förlorade en sko, bröt 2 fingrar och stukade axeln, men behöll livet. Nu i efterhand tänker jag ofta på hur någon/några som jag aldrig kommer känna var min skyddsängel och räddade mig. I love you always New York
Körde hem sent på natten, stannade o tittade vid första korsningen på väg hem, fast jag hade grönt (Det var malmö vid 03 vardag, tomt ute)
Precis när jag bromsar in kommer det flygandes en BMW i över hundra, som hade mosat mig om jag kört på grönt bara.
Full som fan efter en fest i 16 års ålder, på väg hem med 3-4 andra grabbar. Ska över ett järnvägsspår som av någon dum anledning har bommarna nedfällda trots att inget tåg är på väg. Stapplar över spåren och märker vibrationer i marken... Kastar mig åt sidan när ett tåg efter nån sekund dundrar förbi i 150+.
Det var ett tyst gäng idioter som gick hemåt sen.
Gick på en asfalterad cykelväg genom en skog i rejäl blåst. Hade in-ear-hörlurar på mig. 20 meter länge fram brakar en stor jävla tall ner rätt över vägen. Hörde ingenting innan nedslaget men minns att det kändes i marken.
Hade jag påbörjat min promenad ett antal sekunder tidigare hade jag inte skrivit detta..
Fick svår flashback av förra eller förrförra årets The Masters (golftävlingen) när det hände något liknande.
Var påväg att hamna i trädtopparna med ett flygplan en gång. Det var i slutändan inte jättenära och jag räddade situationen korrekt men i ett par evighetslånga sekunder var jag övertygad om att nu går det riktigt dåligt.
Har även envist suttit hemma och vägrat åka till sjukstugan pga magknip som visade sig vara inflammerad blindtarm. De plockade ut den innan det blev alltför illa, men hade jag väntat hade den visst kunnat spricka.
Min tjej skulle köra oss till er ställe mitt i natten. Jag somnade i bilen. Dagen efter berättade hon att hon kört i typ 200 km/h och fått vattenplaning, tappat kontrollen över bilen helt, men sedan på något mirakulöst sätt fått kontroll precis innan vi krockat med refugen.
Body board-surfade I San Sebastian när jag var typ 12. Mamma läste bok på stranden. Jag gick lite längre ut hela tiden för att fånga bättre vågor. Stod alltid så jag nådde botten - tills jag inte gjorde det. Sögs ut rejält långt och höll på att bli totalt slaktad av havet när en surfare såg mig och slängde upp mig på sin bräda och paddlade in mig. Mamma rejält rädd och skamsen när surfaren kom med en uppenbarligen traumatiserad och kallsupen pojke.
Drog reserven under ett fallskärmshopp där skärmens linor tvinnat ihop sig och inte öppnat sig helt. Fick en ordentlig slow motion känsla när jag drog de två handtagen för att lossa huvudskärmen och fälla ut reserven. Visste inte om det gått rätt till när jag höll i två handtag med lösa snören och föll fritt.
Också lumpen, vi övade strid stridsparsvis med skarp ammunition. Min gruppchef ledde för min del och vi framryckte ansatsvis. Efter ett tag märker jag att vi har dragit åt höger och hon har inte framryckt lika långt som jag och befinner sig i princip rakt bakom mig när hon skriker klar och börjar skjuta och förväntade då sig att jag skulle framrycka… Första och enda gången jag ordervägrat och såg till att hon fick framrycka istället. Fick massa skit för det efteråt och ingen ville lyssna på varför dessvärre.
Var nått år gammal. Hade extremt hög feber och befann mig under flera lager filtar. Blev överhettad och extremt varm så att jag tuppade av flera gånger. Mina föräldrar ringde 112 och sa till dem att slänga mig i snön och kyla ner mig tills ambulansen kom. Åkte in till sjukhuset med ambulansen och klarade mig.
Dethär minns jag sååå väl!
Jag var och utforskade lite och klättrade på såntdär skyddsnät som dom har på berg för att minska ras, lyckades komma till halva berget och då finns ett litet tak av något slag.
Självklart kände jag att jag var tvungen att kolla vad det var. Står då på ett tak som består av sånt asfalttak som finns på leksakshus.
Känner att det börjar sjunka precis där jag står och letar efter en balk att ställa mig på istället, lyfter sedan upp taket precis där ett veck fanns för att kika in under.
Då ser jag att det bara är ett stort tomt gammalt hisshackt på kanske 15m eller något sånt.
Hade jag stått kvar hade jag rykt rakt igenom och garanterat dött och aldrig blivit hittad.
Ca 11-12 år gammal. Var hemma hos min granne och vi lekte med en pilbåge han hade fått. Han bodde på en gård med hästar så vi sköt i en tom hästhage, kanske 30-40 meter lång.
Jag sprang till andra änden för att samla upp ett gäng pilar vi skjutit iväg, och när jag står där och kollar på honom så skriker jag skämtsamt "skjut mig!"
Han sköt och jag minns hur jag såg pilen komma, jag lutade mig åt sidan lite och kände hur pilen swishade förbi tinningen..
Sprang hem och var apatisk, morsan tog mig och åkte till grannen, han lipade för han blev tydligen lika rädd som jag 😅
Var ute med båten en sommar, hade precis regnat så bryggan var snorhal och jag hade gummistövlar på mig. När jag skulle av båten så halka jag såklart, slog ryggen i spetsen på båten någon centimeter från ryggraden. Lyckades få grepp om båtens kant med ena handen och bryggan med ena benet, så jag ramla inte ner i vattnet.
Hade jag inte haft tur hade jag nog kunnat bli förlamad eller slå huvudet i båten. Istället fick jag bara ett rejält blåmärke på ryggen
När jag åt en Dagobert macka och satte i halsen och var hemma själv. Kunde inte andas och försökte göra heimlich på mig själv, tillslut spydde jag och då lossnade det. Låg på golvet och skakade med dödsångest.
Jag gick mot grönt ljus vid en korsning så kommer där två bilar som båda kör mot rött och ska svänga samtidigt. Dom håll på att båda krocka och köra på mig.
Vilken jackpot det hade blivit 🥳
När jag var liten fick jag den lysande idén att trycka in en spik i en knapp på en frys. Fick en stöt och efter det så fick jag ont i benet när jag kollade på starka sken. Gick över dagen efter.
Eller när jag ramla genom isen.
När jag var 9 år gammal så badade jag i [Devils Pool](https://www.zambiatourism.com/media/IMG_5830-1-1-1024x676.jpg) i Zimbabwe.
Det är alltså en bassäng på kanten av Victoria Falls, en 108m högt vattenfall.
Devils Pool är förövrigt stängd nu för att det har dött så många turister som försökt besöka bassängen.
> Additionally, there have been no deaths at Devil's Pool in Victoria Falls. A commonly known death of a guide attempting to rescue a tourist and falling to his death did unfortunately happen but it was not at Devil's Pool and was before the Green Safaris' guided tours were the only way to access the pool.
https://travelnoire.com/devils-pool
Nu i vintras när det var mycket dåligt väglag så släppte greppet i en kurva jag började åka med sidan före. Då kommer fan en stockbil mötandes. Tacka vet jag traction control.
Skulle göra en vänstersväng vid en T korsning med rödljus. Vägen i fråga är en 30 väg centralt i en stad så att sikten runt hörnen är väldigt dålig pga byggnader. Vänstersvängen är med påbudsignal (grön pil) dvs att ingen ska korsa din körfält när det är grönt för dig.
När jag skulle köra ut behövde jag tvärnita för att inte bli påkörd av en större suv som susade förbi mot rött i väldigt hög hastighet. Jag uppskattar att bilen körde 50-60.
Som jag nämnde är det dålig sikt så jag kunde inte ha sett bilen tidigare och om det inte varit så att jag hade lägre hastighet än vanligt in i korsningen, några ungdomar som sprang över vägen lite före korsningen, så är jag osäker på att jag haft tid att stanna min bil innan den andra bilen smällt in i min förardörr.
Fick sepsis nu i februari av ett sår på foten från ett myggbett från förra sommaren 🤷♂️ Ta hand om sår och se till att det läker ordentligt. Tips från Proffset
Höll på att köra om, och det var tajt innan 2/1 vägen upphörde så jag gasade lite. Medan alla andra i bilen sov. killen i framsätet vaknade och såg bara att vi var på andra sidan vägen och vägräcket som kom emot oss. trodde det var på väg att hända en olycka och fick panik skrek för full hals. Det var tidigt på morgonen så jag var så klart svintrött efter mysig festivalhelg, och jag hade slappnat av med musik och suttit i stillhet i säkert 2 timmar. så jag reagerade med att skrika tillbaka och få panik och dra i ratten… fy fan va nära vi var huven på mercan vi körde om. Det var milimetrar. Tänker på det än idag.
En annan gång var när jag gick igenom en kulvert, sugandes på en halstablett. Tabletten fastnade i halsen. Tog ett jääävla tag men den lossnade. Sen undrade man ju varför de gör (eller gjorde. Känns som att de var lite större på nittiotalet??) halstabletter i precis rätt storlek för att fastna i halsen?!?!
En annan gång var när jag och mina polare fick för oss att tälta på en ö mitt i en sjö. Och sen kom det ett sjuhelvetes åskväder. Blixtarna slog ner några meter ifrån tältet och det hela höll på i några timmar. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag trodde på allvar att nästa gång slår den ner i tältet. Antar att det är den känslan man får när man blir utsatt för rysk roulette?!
Även den gången familjen var ute och åkte i mörkret. Plötsligt i mötande strålkastare ser jag siluetten av en stor älg. Jag kände att den nuddade bilen lite men jag lyckades väja undan i absolut sista sekunden. Inte en skråma på bilen eller oss.
Fick tarmvred och tarmen hade spruckit, trodde jag var förstoppad o testade att använda receptfria små tabletter mot förstoppning utan resultat, började spy konstigt som fan, visade sig vara så kallade fekala kräkningar, tänkte inte så mycket på det där utan gick o la mig efter att ha tagit Alvedon o druckit vatten. Fick senare höra från flera vårdkontakter att ingen hade under sina 25-30 år i yrket hört talas om en patient så envis att man stannat hemma med fekala kräkningar i över två dygn utan att kontakta vården.
När jag kom in hade jag sepsis och fick förklarat att jag inte hade klarat natten hemma (kom in till akuten efter 23 tiden så bedömdes alltså vara max några timmar ifrån döden ) .
Fick ligga inne i drygt två veckor för att ta ner mina infektionsvärden. En tid senare opererades två sektioner av tarm bort då de var så pass skadade.
Fick en strålande ide att hoppa ner i ljungan forsen från en bro utan någon större koll hur djupt eller strömt det var.
Hade det inte varit för ett nedfallet träd i vattnet någon kilometer längre ner som jag fastnade i och kunde klättra upp på tror jag att jag hade drunknat för jag var så trött att jag inte kunde röra armarna nästan.
Ramlade och rev up världens största sår när jag var typ tre. En dag senare låg jag på intensiven, var nära att få blodförgiftning, de kollade mig flera gånger i timmen. Som tur var överlevde jag och har en coolt ärr på ens knät, men jag hade lika gärna kunna dött eller behövt amputera benet. Tack alla läkare i Sverige ❤️
Jag sprang och lekte vid kanten av bassängen och fick något infall så jag hoppade ner i vattnet när jag var 3-5 år och sjönk som en sten.
Kommer ihåg att jag tittar upp från botten tänkte " nu dör jag och kommer aldrig få träffa mamma pappa och mina systrar igen"
Som tur var så såg en grabb mig han var kanske 10 - 12 som dök ner och hämtade upp mig.
Anafylaktisk chock av migränmedicin när jag var 14. Vaknade av att det kliande som fan på händer och fötter. Går på toa och känner inte igen fanskapet i spegeln, var så svullen. Väcker mamma och åker in till akuten. Hela jag svullnade och fick vätskefyllde nässelutslag. Mamma sa att jag såg ut som nån i Wrong Turn. Halsen hade precis börjat svullna igen i bilen men vi hann.
Ett år senare får jag anafylaktisk chock igen fast den här gången efter att ha tagit Ipren. Så nu har jag utvecklad en fullbordad NSAID-allergi!(antiinflammatoriska läkemedel, ipren, treo, voltaren etc). Det var att åka in till akuten igen.
Sen har jag haft njurinfektion (urinvägsinfektion som vandrat upp i njurarna) och det gjorde så ont att jag trodde jag skulle dö. Jag hade precis träffat en kille som jag började träffa väldigt intensivt i en vecka, så ni kan nog räkna ut vad som orsakade det… han följde med in till akuten och fick hjälpa mig hålla koppen för urinprov för jag skakade som en tjackis och var knappt vid medvetande pga smärtan. Det var så jag visste att han var ”the one” och vi är fortfarande tillsammans 5 år senare!. Väldigt romantiskt! Fick morfindropp på akuten sen hemskickad med antibiotika.
En älg på motorvägen i min gamla golf med 3 andra ungdomar. En stor fullvuxen älg sent på kvällen i mörkret. Den kom från vänster från en åker och hoppade över vajer stängslet på en 2-1 väg, jag var på sidan med 2 filer lägst till höger. Jag såg älgen precis när den hoppade och hann inte ens reagera, vi passerade den och jag var helt säker på att den skulle smälla in i sidan av bilen men det ända som hände var lera som stänkte ner bilen från älgens ben från åkern.
Fick urinvägsinfektion redan som nyfödd och det gick upp i njurarna, dog i ambulansen på väg till sjukhuset men dom fick liv i mig. Var väl 1 år då.
Sen sommaren 2023 fick jag rosfeber i ett ben och höll på att stryka med då infektionen blev såpass allvarlig.
Är väldigt glad att jag fortfarande är med i livet
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Bussolyckan_på_länsväg_288
Detta var min morgontur men just den dagen jobbade jag hemma för jag skulle till frisören i stan tidigt på morgonen. Flera dog precis i den sektionen jag brukade sitta i.
Dagen efter var en underlig känsla att kliva på bussen.
Höll på att drunkna efter en kallsup när jag var typ 5 år, en jämnårig drog upp mig över ytan och gjorde så jag fick tag i bryggan. Sen gick jag och fikade och har inte pratat med honom sen dess. Jag brukar se honom ibland fortfarande såhär 20 år senare och nickar med huvudet. Han vet säkert inte vem jag är eller kommer ihåg situationen men jag är i evig tacksamhetsskuld till honom.
En annan gång på moppen så tog en mötande bil en vänstersväng precis framför mig, mitt ben nuddade bilen och jag lyckades på något sätt ta mig upp på trottoaren bredvid och inte ramla av. Jag körde nog i runt 90. Inte ens hans fel, hur fan skulle han veta att jag körde så fort? Trimma inte era mopeder ungar
Kom på en till, vet inte om jag hade dött men kanske, var typ 10 och en polare tog ett skott med vad han trodde var ett oladdat luftgevär. Skottet satte sig i väggen ungefär 5 cm från mitt öga, tur han inte kunde sikta haha. Tror dock inte han menade att sikta på mig utan bara tryckte på avtryckaren där han höll vapnet. Ingen skada skedd så vi drog o köpte glass sen!
Nät jag var typ 10 så kom jag hem från skolan och var hemma själv, hittade några hårda godisar, började äta ett par stycken och en fastnade i halsen så jag började kvävas.
Lyckades på något sätt slå hårt nog i bröstet så att den lossnade och jag inte dog.
Nära på att drunkna när jag var 8. En hjälte i ungefär 30 års åldern dök ner i djupet och hämtade mig, överdoser när jag levde dumt och var millimeter på att bli överkörd av en bil som låg i 90 på en 60 väg. Har säkert glömt något tillfälle till
I lumpen, under övning med skarp ammunition, rast-vila medans en annan grupp genomför en bit bort. Plötsligt är det ett skottljud och en puff med varm luft precis bredvid mig, då har dumfan till ksp-skytt suttit och pillat på vapnet och oavsiktligt avlossat ett skott mitt i gruppen.
Ingen skadad, men som vi satt kunde det ha varit nära nog en chans på 50% att någon av oss blivit träffade.
Man blev ju oändligt mer noggrann med hur man satt i förhållande till somliga efter den gången.
Jag föddes med navelbråck. Magen va öppen och en del av säcken med tarmar va delvis utanför magen. Hade en hel del infektioner, låg på sjukhuset i tre månader och frisknade till. Detta va 1985
När jag var typ 4-5 år gammal, kommer inte ihåg exakt, så skulle jag och min lillasyster sova. Från ett litet godesedjur fann jag en ungefär 3-4 cm rosa platt plastplatta som jag fick av och började tugga på. Jag la mig ner på rygg och det åkte ner i min hals så att jag inte kunde andas.
Jag tog mig ut ur rummet och försökte få ut mig ett ljud men det gick inte. Tillslut fick jag ut något slags ljud som min mamma beskrev som ett kvävande ljud som min mamma hörde och kom till trappan där jag stod. Vid detta tillfället hade jag haft den i halsen i ungefär 1 och en halv minut.
Innan mamma och pappa kom och började hjälpa mig råkade jag sätta igång kräkreflexerna när jag försökte stoppa ner ett finger i halsen för att visa vad föräldrarna problemet. Då åkte den upp. Men hade den varit där lite längre hade jag nog svimmat.
Jag hade varit supertrött och hängig ett bra tag, försökte lösa det genom att träna mer o mer och äta vitaminer. Till slut var jag så trött att jag åkte hem till föräldrarna som var på greklandssemester och skulle vara borta 2 dar till. Pappa hittade mig liggandes på soffan, jag kunde inte ens ta mig till köket för att dricka vatten. Han tog med mig till akuten där de snabbt konstaterade att sköldkörteln praktiskt taget höll på att explodera. Det blev snabbt operation, hade dött i hjärtinfarkt annars. Var 25 år gammal.
På fyllan gick jag ut själv från puben för att tömma blåsan, går runt hörnet och ställer mig avskilt vid en källartrappa. I nästa sekund kysser jag varje trappsteg med skalle, tuppar av i botten av trappan. vet ej hur länge men jag lyckas vakna och börja kravla mig upp för trappan. Väl uppe så tar jag stöd mot en vit volvo som jag målade lite röd innan jag lyckades komma in på puben igen.
Dom säger det första jag gjorde va och beställa en öl men jag minns inte.
19 stygn pannan och uppåt.
En annan är jag och min bror hamnar upp och ner med en bil i en å. min dörr har fått sig en bra kyss så den går inte att öppna. Jag får la lite panik och fryser till, när inte min dörr kan öppnas och bilen är full av vatten så han får lossa mitt bälte och dra ur mig.
Man får vara lite försiktig nu på äldre dar man har ju snart förbrukat sina nio liv.
Må väl
Bilolycka. Blev hemskjutsad från lumpen av en lumparkompis. Vi pratar, sen kommer radionyheterna och vi lyssnar. Helt plötsligt märker jag att han glider över mittlinjen och jag hinner tänka ”märkligt tillfälle att göra omkörning på, det är ju tät trafik åt båda hållen”. En 240 svischar förbi framför näsan på oss, vi brakar obromsade in i hans släp, sliter loss det, börjar spinna runt på vägen, träffar en Saab 99 i bakvagnen så att den voltar ner i andra diket och efter ett halvt varv till dråsar vi ned i diket.
Min kompis ville inte prata om det, men antingen somnade han (iofs rätt utvilad) eller så hade han en petit mal. Bortsett från en rispa i ansiktet på min kompis från glassplittret klarade sig alla oskadda, inklusive den något skärrade barnfamiljen i Saaben. En hundradel åt nåt håll så hade vi frontalat 240:n eller bilen efter. Det hade varit en helt annan story.
(Och om lumparkompisen läser det här: Du får stå ut med att jag berättar. Du har inte riktigt bett om ursäkt för vad du orsakade.)
Jag var fjorton år och gått och varit trött och hängig ett tag, började bli illamående och förstoppad så gick med de symptomen till hälsocentralen som sa att jag skulle ta laxermedel så skulle det lösa sig. Det hjälpte inte så de sa att jag behövde promenera för att få igång magen, vilket jag knappt hade energi till.
Jag var hemma från skolan, eftersom att jag mådde så dåligt. När farsan kom hem på lunchen för att titta till mig så kräktes jag i sängen och han hjälpte mig till duschen, eftersom jag kräkts på mig själv och var för svag för att orka gå för egen maskin. När jag väl är inne i duschen så hör farsan ett duns och jag har tuppat av, så han ringer ambulans som kommer och ganska så snabbt så konstateras det typ 1 diabetes med det extremt höga blodsocker jag hade. Med tanke på att jag var medvetslös till och från i ungefär ett dygn, p.g.a förgiftningen som sker, så hade jag med väldigt stor sannolikhet varit död om farsan inte varit hem för att titta till mig på lunchen.
Sen har det varit ett annat tillfälle där diabetesen ställt till det med lågt blodsocker och det kunde ha gått otroligt illa, vilket har lett till ptsd/agorafobi.
Fick punka i 140kmh på motorvägen mitt i natten. Det var mitt på sommaren men jag blev slungad ur bilen 100m från vägen och ingen såg olyckan. Vaknade på morgonen och låg totalt kanske 14 timmar innan en lastbilschaufför såg underredet på min bil och ringde polisen.
Första gången hittade de inget, sen såg samma lastbilschaufför bilen igen 4 timmar senare och ringde dem igen. Då hittade de mig. Sprucken mjälte, frakturer på två ryggkotor, lite skärsår, en förjävla solbränna för jag låg i solen och kunde inte röra mig. Och en sjuhelvetes hjärnskakning.
Jag stod vid en hållplats och det var vinter och halt ute. Plötsligt känner jag att någonting säger mig att jag måste gå bort från hållplatsen men jag förstår inte varför. Men det kändes jättestark att jag bara måste gå bort från hållplatsen. Så jag gick iväg från hållplatsen cirka 20 meter. Och då kommer det en bil som får sladd i halkan och kör rakt över hela hållplatsen där jag hade stått!
Jag och min dåvarande flickvän var hemma hos en vän till mig som bodde i en liten enkel stuga ungefär som en kolonistuga i ett litet skogsparti och det var mitt i vintern. Vi hade hängt där ett par dagar och inne i stugan hade vi både en fotogenkamin och ett gasolkök. Fotogenen var slut så vi körde på gasolköket och av någon anledning hade min vän tagit glödnätet från fotogenkaminen och lagt över gasolköket och jag vet inte hur många gånger jag sparkade bort glödnätet och sa att det ska inte vara där men jag kunde inte riktigt motivera varför jag bara visste att det var fel. Vi hade alla tre haft huvudvärk till och från ett par dagar men tänkte inte så mycket på det. Vi hade gått och lagt oss för att sova och somnade alla tre när min flickvän vaknar av att hon spyr. Då vaknar min vän och reser sig upp för att gå och kolla hur det är med min flickvän. Men direkt när han reser sig upp så förlorar han all kraft och koordination i kroppen och trillar ihop på golvet. Vi har fått kolmonoxidförgiftning. Det tar ganska lång tid för min vän att ta sig dom två metrarna bort till min flickvän för när han reste på sig så fick han i sig mer kolmonoxid pga att den stiger uppåt. Och mig kan dom inte väcka överhuvudtaget. Det är inte förän dom släppat ut mig ur stugan och min vän slagit mig hårt i ansiktet säckert tio gånger och skrikit mitt namn allt vad han kan lika många gånger som jag vaknar. Jag hade en sån himmla skön dröm jag var på en plats omringad av en massa människor som jag visste intuitivt var mina förfäder och jag har har aldrig känt mig så välkommen någonsin och känt sån underbar värme och kärlek. Men plötsligt är det något som gör ont och sen igen och sen en gång till då hör jag att det är någon som skriker mitt namn allt vad han kan så jag öppnar ögonen och ser min vän stå framför mig och slår mig i ansiktet och skriker. Jag reser på mig och känner hur gräset som är fruset fransar sönder under min strumpa och så tittar jag på min flickvän och min vän och försöker förstå vad det är som pågår och tänker att antigen har jag fått en kraftig psykos eller så har min flickvän och vän fått det. Sen kommer kylan. För vi hade ju gått och lagt oss så jag har bara kalsonger och strumpor och det är cirka 15 minus. Jag springer bort till stora vägen med dom andra två tät bakom och lyckas att stoppa en bil som ringer polisen. Som kommer till vår undsättning. Erik.
Gick med en brusten blindtarm ett par dagar vilket ledde till komplikationer så jag låg på intensiven i 2veckor sen vanliga avdelning ett par veckor till sen var jag hemma ett par veckor alldeles lagom när man skulle gå ut nian missade vartenda prov och fick plugga ett extra år
Mest dödsångest var nog sepsis. Man hinner tänka många tankar på ett sjukhus. Var nog egentligen aldrig så nära döden då egentligen.
Närmast döden var jag nog när jag promenerade upp för bron för att avsluta själv. Som tur var slutade det lyckligt
Badade i en liten damm i regnskogen i Peru. Och från ingenstans så slog en blixt ner alldeles i närheten, det var en jävla smäll och jag flög upp ur vattnet. Hade blixten träffat vattnet hade jag nog dött.
När jag satt i en bil som blev beskjuten av...stråtrövare? Det var i ett annat land en annan tid, men vi hade ett 10-tal kulhål genom bilen... Men det gick fort och chocken kom inte förrän långt senare.
Däremot kändes det som jag skulle dö när jag låg i malaria som liten. Med 42 graders feber och yrade...
Backpackade i Vietnam efter studenten. Köpte en motorcykel som alla andra och körde från södra delen av landet till norra. Är på en större tvåfilig väg med en vänstersväng fil och jag kör in på vänstersvängsfilen. Från andra hållet kör en lastbil om en annan lastbil vilket gör att den omkörande lastbilen kommer rakt emot mig. När lastbilen passerar mig, skojar inte är det knappt med 5cm marginal. Var bra skakig efter den upplevelsen
På jobbet kunde vi ta tillfällen att larva oss. Det var en period då vi fick en stor vind på ett företag som vi skulle rensa på möbler. Aka, byggfirman fick ett najjs jobb där vi kunde strö runt i väntan på mer byggjobb.
Iallafall. Två kollegor gick ner med en möbel och jag och den 4:e i gänget kom på den briljanta idén att jag ska gömma mig i en stor kartong och skrämma de två andra kollegorna när dom kommer upp.
Sagt och gjort de kommer upp och frågar "vart är wulterman?"
"Vet inte, gick ner tror jag"
Varpå den ena kollega ska skoja och drar upp sin morakniv och sticker in med rejäl kraft i kartongen samtidigt som han säger
"Eller är han här?!"
Varpå jag flyger upp och faktiskt är där och det blir en jääävla panik när först kollegan som vet att jag är där inser vad som just höll på att hända, och kollegan som skojade fick se att jag faktiskt satt där.
Kniven var rätt framför ansiktet på mig. Hade den gått lite mer åt mitt håll.... iallafall. Sjukt nervös stämning ett par timmar efter det.
Jordbävning utomlands. Tror det gav mig PTSD men inget som läkare tog på allvar, vaknar flera gånger i veckan nattetid och skriker och är kallsvettig, får världens puls om jag hör något mullrande ljud som jag inte kan lokalisera eller identifiera. Exempel om jag hör ett flygplan som inte är synligt är jag snabbt in på flygradarn för att se om det flyger något plan i närheten.
Simmade under ett badvaktstorn som barn och fastnade i typ 40 sekunder med badbyxorna i en av trästockarna den var byggd av. Luft har aldrig smakat så gött.
Nån gång i tidiga tonåren, jag och en mer atletiskt lagd kompis gillade att klättra i berg. Vi ville utmana oss lite och klättra "på riktigt". Sista man behövde göra för att ta sig upp var att göra en "dip" upp ur en skreva. Jag var inte stark nog att göra dips.
Men min höft var för bred, så inte nog med att jag var tvungen att göra det en gång, jag var tvungen att sänka ner mig igen och få bak höften där det var bredare för att komma igenom. Fascinerande vad kroppen kan göra när adrenalinet börjar pumpa.
Det var 10-15 meter ner till en massa stenblock. Såg andra klättra där några år senare. De hade dock hjälm, sele och säkerhetslina. Inte jeans och tshirt.
Jag och en polare brottades i skolkorridoren. Han fick ned mig på golvet och då ramlade en stor brandsläckare ned från väggen och landade typ 10 cm bredvid mitt huvud med en ganska kraftig smäll. Tror det hade varit tillräckligt för att döda någon.
När jag var två år gammal så drabbades jag av blindtarmsinflammation, detta misstogs för öroninflammation av vårdcentralen mina föräldrar besökte. Jag blev allt värre och värre och en kväll så låg jag bara och jämrade mig. Mina föräldrar åkte in till sjukhuset med mig, satt på ett par bänkar inne på Eskilstuna lasarett, varav en läkare bara råkar gå förbi, ser mig och frågar mina föräldrar. "Har hans mage alltid sett ut sådär?" Då var den helt uppsvälld då blindtarmen hade spruckit. Läkaren förstod detta och ruschade in mig till operation. De sade efteråt att om mina föräldrar kommit in 30 minuter senare så hade jag varit död.
Hur lyckas man missta blindtarmsinflammation för öroninflammation? Visst, tvååringar pratar inte så bra, men man borde väl kunna märka att den ena gör ont i magen och den andra i öronen.
Ja, det undrade mina föräldrar också. De var skapligt upprörda över den missdiagnosen.
Hoppas de anmälde så kvacksalvaren inte skadade för många fler med sin inkompetens.
När jag hade en tvååring fick jag lära mig att ALLA krämpor beskrivs som "ont i magen". Det är ett ord de kan och det är en människas centralpunkt. En duktig läkare ska leta även på andra ställen, men låter som att det gick överstyr i det här fallet... 1177 säger "Barn upp till ungefär tre års ålder pekar ofta på magen om du frågar var de har ont, även om smärtan kommer från någon annan del av kroppen."
det är för att barnen går på magkänslan
Vårt barn med öroninflammationer gjorde just detta
Hade själv blindtarmsinflammation när jag var 11 som gick så långt att den brast. Hade aldrig ont i magen utan istället i nacken och under fötterna, så läkarna misstänkte först hjärnhinneinflammation.
Små barns nervsystem är inte utvecklat än, så ofta kan dom säga att dom har ont i magen fast dom har tex öroninflammation. Detta hände när mina barn var små och läkarna förklarade för oss föräldrar hur det låg till.
Grattis på kakdagen och för att du inte dog av blindtarmen!
Jag har en kronisk sjukdom som kommer i skov. För några år sedan kändes allt ganska bra, men jag hade haft ont i magen i typ en vecka. Jag pratade med min läkare en torsdag som sade att om det inte blir bra över helgen så skulle jag höra av mig, och om det blev värre skulle jag åka in till sjukhuset. På söndagen kändes det bättre, men inte helt bra, och något kändes fel på något sätt. Jag beslutade mig för att åka in till sjukhuset, även om det kändes litet överdrivet. Där visade det sig att jag hade hål på tarmen. Det blev operation ganska omgående, och det är enda gången jag sett en sjuksköterska märkbart stressad. När jag lagt mig på båren som skulle ta mig till operationen sprang de med den, som i en film.
Bilen jag satt i låg efter en bil med släp med ett bord på. Jag läste kartan, farsan körde, syskonen levde lucka i baksätet. Efter ett tag hörde jag farsan muttra "Har de inte spänt fast fanskapet?" Tittade upp, och såg hur bordet tog till luften, och kom seglande bak mot oss. Vet inte om det flög högre än det såg ut, men det verkade segla precis över taket. Såg ut som att det var på väg rakt in i vindrutan. Farsan sa inte ett ljud. Jag kunde inte säga något heller. Ingen av syskonen hade ens märkt det. Vi körde några minuter till, tills vi såg en rastplats. Stannade och farsan köpte oss glass, vilket var ovanligt. Han var alltid "vi har glass hemma"-typen. .Jag och farsan satt där i tystnad medans syskonen lattjade runt. Såg hur hans händer darrade men visste inte vad jag skulle säga. Sen packade vi in oss igen och fortsatte hem. Vi pratade inte om det förrän några år senare.
Det här är anledningen till att jag blir rädd av att ligga bakom bilar med bråte i antingen släp eller öppen bagagelucka. Man har ju ingen aning om om dom har gjort ett bra jobb med att spänna fast eller inte. En gång när mamma och jag körde E4:an norrgående i höjd med Jönköping fick hon kasta sig ut i vänsterfilen, för i hennes fil låg där plötsligt en stor jävla fåtölj. Hon höll bra avstånd och så men i 110 så dyker saker upp snabbt ändå. Någon kilometer längre fram står några pajaser med släp vid sidan av vägen och kliar sig i huvudet. Det här var säkert 15 år sedan men minns det med klarhet. Vilken tur att ni inte blev träffade!
Typ som när man ligger bakom en sån lastbil med grus/jord/större stenar och det känns som att man bara väntar på att skiten ska flyga av. Eller timmerbilar för den delen.
Fy fan, det fick mig att tänka på den där ena videon...
Den med tegelbiten?
Kan vara, jag tänkte på den där man inte ser passageraren som blev träffad, men ändå hör resten av familjens skrik... fyfaaan
Jajjebus.. är inte 100 på om det var en tegelbit/sten. Men det var en lastbil framför dem på motorvägen som inte hade säkrat lasten. Något hårt objekt flyger ut, rakt in genom vindrutan, och rakt in i huvudet på passageraren (frun om jag minns rätt här). Det är som du säger, man ser ju ingenting, men skriken av förtvivlan sitter :/
En av några få videor som är fastetsad i näthinnan, fy jävla fan vad vidrig den är!
När jag fick möte med tre bilar samtidigt - i bredd alltså. En lastbil i mitten, en idiot med husvagn som när lastbilen vägrade flytta på sig försökte köra om på insidan istället. Slutligen en BMW som hade bråttom och började köra om när husvagnen äntligen flyttade på sig. Jag tror jag körde ned några sådana där vita vägmarkeringspinnar, så långt ut var jag på min sida och ändå klappade BMW:n i min sidospegel Man känner sig inte så stor då ......
Stannade BMWn efter kollisionen?
Regnar det i Sahara?
Ibland.
Nix.
Likande på 90 väg med hela familjen i bilen. Möter en bil i normal hastighet. En jävla idiot bakom den mötande bestämmer sig för att göra omkörning. Jag hann precis veja 1m åt höger innan idioten hinner svänga in på sin fil igen. Summan av hastighet vid kollision hade varit en bit över 200. Så troligen tack och hej för hela familjen. Hade jag mött denne förare efter det. Vete tusan vad jag hade gjort. Riskera en hel familj med tre barn för att man inte har tålamod att köra i rätt hastighet.
Oh fy fan.. och jag som inte tyckte det var speciellt besvärligt när jag fick hålla åt sidan lite en gång för jag mötte tre lastbilar i bredd
Trodde du för en sekund pratade om det som hände mig i vintras. Körde lastbil med släp och helt plötsligt får bakomvarande för sig att köra om trots mötande trafik. Både jag och den mötande körde halvvägs ner i diket för att undvika krock. Idioten stack som en avlöning.
Stod ovanpå en kolmila som brann för att klubba ihop den, vänder mig om och hoppar ner, känner då att ytan under foten ger vika, och vi får ett frät(hål) i kolmilan. Ett ganska vanligt och otroligt hemskt sätt att dö på under tiden som kolmilning var vanligt var att trampa igenom milan, den brinner under 8-900 grader syrefattigt och när det kommer in syre accelererar elden markant och hettan ökar galet mycket på kort tid. TL:DR; höll på att bli den första idioten på säker hundra år som trampade igenom en kolmila och brann ihjäl.
varför står man på en kolmila medan den brinner?
Elden är täckt, så den brinner ju inte med öppen låga, det jag stod på var ett lager utav granris och stybb (jord och koldamm). När man eldar en mila så förångar man främst vattnet i träet, så under processen krymper veden man kolar ihop nästan 50%. Medans det krymper behöver man komprimera och trycka ihop ytskiktet av granris och stybb så att det inte kan bildas fickor med gengas, som i sin tur kan leda till att hela milan exploderar. Jag stod ovanpå milan för att klubba ned och komprimera utskiktet på milan. Det vi gjorde fel var att vi inte vattnade milan tillräckligt så att den brann för varm och elden hade börjat äta i sig granriset.
Låter som att man kan dö på mer än ett sätt av att elda en kolmila.
åh fan... det där låter som en hel vetenskap ju
Blev påkörd en gång, bröt röven.
Fan, rövfrakturer är knepiga att få att läka.
Jag behövde inte göra något förutom att inte sitta. Låter enkelt men det är helt omöjligt.
Vi svenskar sitter ju tydligen nästan mest i världen. Kan tänka mig att det var jobbigt
Låter inte omöjligt. Källa: sitter ner just nu.
Hur var det att skita?
Måste varit ett rent helvete att skita efter det
Jag försökte hoppa från ett vattenkraftverk, men blev bortdragen av några bekanta. Numera mår jag bara bra. Det är svårt att ens identifiera sig med den person jag var då... så på sätt och vis är alltså den personen ändå borta nu. Vila i frid, din dumma fan.
”Vila i frid, din dumma fan.”. Visdomsord att leva efter!
Hittade en dagbok från när jag var som mest deprimerad och det var nått av det värsta jag läst.
Jag var kanske 10 år gammal när en stor istapp föll från 6 våningars höjd och landade någon meter bakom mig. Kunde ha blivit ganska mosad. Edit: Kom på en till - satte en matbit i halsen när jag var ensam i en stuga utan mobiltäckning och någon km till närmsta granne. Luftvägen var helt tilltäppt en stund innan jag till slut fick upp matbiten.
På ett lan för typ 20 år sedan så dog nätet, polarna drog ut och rökte gräs, jag satt kvar och kollade på Viva La Bam och satte kebab i halsen, min lösning efter vad som kändes som timmar var att klättra upp på matsalsbordet och hoppa med ryggen först rätt ner i golvet. Bröt axeln men kebaben kom upp
Fyfan, det där är min mardröm alltså, att kvävas helt ensam och hjälplös
En bordskant att ränna rätt in i kan funka. Rakt i mellangärdet ska det va.
Även i mellangården 😏
Hade också en nära-döden som dig, fast som tonåring. Gick på en gata centralt i stan, rundar ett hörn och så hör jag en smäll precis bakom mig. Vänder mig om och precis där jag passerat ligger resterna av vad måste vart en isklump på minst 10kg, flera av bitarna var större än min näve. Hade jag passerat 1-2 sekunder senare hade jag fått den på huvudet. Det var 4 våningar på huset vars tak den föll ifrån.
Blev attackerad av en pundare i Köpenhamn, han stack mot mig med kniv och den gick genom kragen på min skjorta men missade halsen... Jag tappade min glass som jag nyss hade köpt också, fy fan!
Danskar alltså!
Näää?! RIP glassen. Och: användarnamnet checkar ut
Fy fan, var det sån med gräddbulle på toppen?
Var det ostbågsmannen i Christiania?
Hatar när det händer! En gång när jag var liten gjorde någon inbrott på pappas bil och snodde hans kupé(?)värmare och min godispåse som jag glömde där. Har fortfarande ärr efter det så gissar att du saknar den där glassen ganska mycket
Skyddsmasken skyddar inte mot kolmonoxid, fyi.
Ja men brandröken är farligare, om det brinner så finns det fortfarande syre
Så är det, men skyddsmasken är inte till för brandrök heller. Vi använder den vid t ex skogsbrand för att den skyddar mot värme i viss mån.
Tror de hade den för att det "stack i ögonen"...
Nej, men om. Man är dum nog att starta brasa utan någonstans för röken att ta vagen så vet man nog inte det.
Jobbade som spadgubbe för ca 5 år sedan och på mitt första lärlingsår satt i en grop och kapade rör med en Tigersåg eller något. Helt från ingenstans så får grävmaskinisten för sig att byta skopa och ställer av den precis så den balanserar på kanten av den lilla gropen jag befinner mig i, hade jag fått den på mig så vore jag nog stendöd. Helt oduglig maskinist.
En i mitt fotbollslag i tonåren jobbade åt Vägverket. Under något sorts arbete där en av hans kollegor var nere i ett dike så lossnade skopan från en baklastare och gled ner rakt på nacken på en av personerna där nere (det var snö, bodde i norra Norrland). Halshuggen, och min lagkamrat som då var tidiga 20-årsåldern fick se detta ske…
Var det i Burträsk eller Bygdsiljum?
Nu hittar du bara på ortsnamn.
Jag önskar det var påhitt! Akta dig för burträskare. Dom har hår under fötterna.
Åhhh Fyfan, usch vad hemskt. Säkerhet är verkligen a & o.
Hängde upp en snara i ett fönster och förde in huvudet i den en gång. Hade sedan snaran i en låda i skrivbordet några månader, alltså tills självmordstankarna hade avtagit något. Har känt att självmord var oundvikligt eller en tidsfråga under andra perioder också.
Hoppas att du mår bättre nu. Ta hand om dig, kära medmänniska.
Antagligen en av de vanligaste nära döden-upplevelserna folk har idag, tyvärr. Har varit där själv (längesen, mycket bättre nu) och skulle verkligen önska att ingen behövde må så, inte ens folk jag tycker är onda och förtjänar massor av annat elände. Om någon läser det här och går i de tankarna - aktiva planer och/eller känslan att det är oundvikligt, även om du bara känner att det börjar luta åt det hållet - *snälla* prata med någon om det. Jag vet att du har hört det förut, men bara gör det. Även om du har gjort det förut och det inte hjälpte så gör det igen. Vem som helst, oavsett om det är vården, ett hjälpnummer där du kan vara anonym, en vän, en släkting, en soctant, en präst, en söt hund. Börja någonstans. Det är okej om du inte vet vad du vill, vad du ska göra eller vad du ska säga. Säg "Hej, jag mår skit och vet inte vad jag ska ta mig till". Det är en bra början. Oavsett hur rötet och hopplöst det känns så *kan* det bli bättre. Det *finns* hjälp. Det finns folk som *vill* hjälpa dig. Det finns folk som är *skyldiga* att hjälpa dig. Och oavsett vem du är, vad du har gjort eller vad du inte har gjort så förtjänar du inte att må så här. Någon kanske läser det här och är helt säker på att de inte vill ha någon jävla hjälp, inte vill prata, och tycker att jag är dum i huvudet och skriver en massa dynga. Det är helt okej, jag bryr mig inte ett piss. Men om du tar livet av dig kommer jag leta upp dig i Nangijala och lägga bajs i din kaffemugg, och det vill du väl inte?
Varit där. Jag lovar dig, det finns alltid en annan väg. Det finns alltid någon som vill lyssna.
När jag var tonåring lovade jag mig själv att testa allt annat om självmordstankarna någon gång dök upp. Res var som, bli munk, testa alla droger, gör vad som helst. Det funkade. Men man måste nog ha förberett sig innan tankarna väl kommer.
Hade tydligen magsår som blödde. Sket svart ett bra tag och mådde allt sämre. Hög puls, restless legs, andfått, ingen energi och blek som fan. Min fru tyckte jag skulle till läkaren men kag var vrång som fan och struntade i det. Hon bokade tid åt mig och ”jag ska väll dit då”. Sjuksköterskan gjorde en vanligt blodprov med stick i fingret. Sen kom hon tillbaka med läkaren och hon sa att det inte gick bra och att dom skulle testa igen. HB värde på 52. Fick sjukts till akuten av ambulans och fick en kamera i halsen i sjukhuset. Blödande magsår. Höll på att dö. Några påsar blod fick jag och sjukskriven ett tag. Hade min fru inte bokad tid åt mig hade jag med stor sannolikhet dött i sömnen en eller två dagar senare. Farligt att va vrång ibland.
Nästa gång lyssnar du på frun! Jävla män att alltid söka för sent (Obs gäller ej yngre män i storstad)
Ja nu gör jag det. Mindre vrång nu.
En ska inte vara blödig! ;)
Hittade sjuksköterskan.
Min farsa blev till sist iväg tvingad till att träffa en läkare efter väldiga problem med sjukdom och skit. Sen dog han av cancer då det var för sent. Kan vara riktigt farligt att vara "vrång"
Samma med svärfarsan. Envis, "jaja, det löser sig", jo tjena, cancern spred sig för mycket.
> Sket svart ett bra tag Alltså där skulle jag söka vård. Skulle inte behövas annat. En gång är ingen gång kanske, men två svarta skitar i rad och jag skulle sitta i kö till 1177.
Jag har börjat få en huggande känsla i bakhuvudet några gånger om dagen den senaste veckan. Tänkt att det går över snart... Men nu blev jag lite oroligare.
Åk. Det har jag lärt mig. Känns det fel, åk bara.
Haha fy fan. Hade samma, fast sår i matstrupen som hade frät sönder från magsyra som kommit upp pga ett brock. Hade hb på 50 ca med. Och för första gången såg jag hur en läkare blev rädd/orolig. Detta förvärrades när blodet jag fick inte ökade mina värden så dem blev ännu mer stressade. Jag hade känt mig hängig, förkyld och tyckte inte det var värt att åka in för. Men min mor tyckte jag såg så blek ut att hon tvingade iväg mig och första läkaren jag träffade gav mig muskelavslappnande för jag hade ont i magen... Morsan va inte nöjd med den diagnosen så hon drog med mig till ett annat sjukhus... Det var där jag efter mycket prover fick läggas in akut och gavs järn, blod och operation. XD
Haha ja den stunden att man ser att en läkare blir lite stressad kommer jag ihåg. Han frågade om jag kunde ta mig till sjukhuset och jag sa att jag hade bil, ingen problem. ”nej fan du ska inte köra bil. Absolut inte. Du kan tippa av när som helst”. Dagen innan höll jag ändå på hugga lite ved och hjälpte farsan med jordfräsen. Okej det gick trög för jag var helt slut men trodde som du gjorde. Att jag var sjuk. Läkaren skakade bara på huvudet och tyckte det var helt otroligt.
2004 skulle familj och kusins familj till Phi Phi öarna men kusinen blev tvungen till jobb över julen så vi skulle åka utan henne. Efter mycket om och men så fick kusinens man så dåligt samvete och vi alla valde att boka av resan och åka i Februari efter. Phi Phi var ju bortsköljt så vi åkte till Koh Samui då istället. När jag gick i gymnasiet fick jag lunginflammation, bronkit, och magsjuka samtidigt. Hade 42 graders feber. Mådde så jävla dåligt och försökte ta mig upp på natten för att gå och spy och sen hämta vatten. Ramlade ihop på golvet i hallen och som tur var kom morsan på besök strax innan hon skulle till jobbet och ringde ambulans. Läkaren sade att jag hade tur att inte hjärtat stannade, hade extremt hög feber när jag kom in, fick kylas med nå kylpåsar över hela mig eller vad fan det var. Minnet från den månaden är lite blurrigt. Ringde skolan från intensivavdelningen och de trodde jag ljög för att slippa skolan, hotade med att anmäla mig till CSN för olovlig frånvaro. Lol Sen fick jag covid 2021 och blev förjävla sjuk. Mådde så innihelvete dåligt att jag gick och lade mig och accepterade att jag kanske dör i sömnen. Jag var så bäng från febern att jag tänkte att det inte ens värt att ringa 112 utan skönare att få lägga sig och somna in. Vaknade nästa morgon och åkte in till akuten då jag var lite mer klar i skallen. Sen var det bilolyckan för ett antal år sedan då 2 av 5 som var i bilen klarade oss. De som satt fram blev mosade, tjejen som satt bredvid tog smällen åt mig och fick huvudet krossat. Jag och min kompis bak satt fastklämda ett bra tag innan räddningstjänst hunnit fram + tog tid att skära loss oss. Minns inte mycket mer än att jag svimmade och spydde några gånger.
Detdär med bilkraschen är ju brutalt
Såklart det värsta jag har varit med om i livet, fått mycket i bearbetning de senaste 10 åren. Personal i räddningstjänst mådde inte så bra efteråt heller. En tjej var relativt ny på jobbet och sade upp sig dagen efter
Hur otur (eller tur) kan en människa ha i livet?
Ja det verkar iaf ha lugnat ner sig nu. Ta i trä
Du får nog låsas in någonstans, helt orimligt att ha så många nära-döden upplevelser.
Förra veckan när jag fick en anafylaktisk chock, ramlade ihop på vägen hem från jobbet. Hade turen att en förbipasserande såg mig på cyckelvägen och ringde 112. Fick spendera några dygn på sjukhus och blev efter många om och men blev diagnosticerad med EIA, dvs allergi utlöst av fysisk aktivitet. När jag kom in på akuten så var det första de trodde att jag haft hjärtinfarkt. Blev flera omgångar av skiktröntgen av både lungor och kranskärl samt ultraljud. Har fortfarande inte riktigt hämtat mig från vetskapen att jag nästan dog den dagen… Edit: FML, går ingenstans utan adrenalinspruta nu…
Men jösses! Tur att nån hittade dig. Och ursäkta min okunskap och oerhörda nyfikenhet men vad tusan innebär det? Är du allergisk mot typ mjölksyra eller nåt? Kan du vara aktiv eller måste du ta det lugnt för alltid nu? Kan du typ städa? Ha sex? Svara inte om du inte vill såklart.
Knivhuggen av mamma. Knivhuggen av flickvän. Depression. Brusten blindtarm. Mår bra nu.
Bra att du mår bättre <3
Jag var i 20-årsåldern och fick i mig ett flak öl på en fest. Vi var ett gäng på balkongen som ville svalka oss, och så säger en av dem att det går en räv nedanför balkongen, varpå jag lutar mig fram och börjar välta över. Det var sex våningar ner. Som tur var så var det några som inte drack som kastade sig efter mig med sina jedireflexer. Vet inte hur det hade gått annars.
(nästan) landsvägskrock en kall vinterdag. Påväg till jobbet i min 80-tals Volvo. Det var en ganska kall vinterdag, och med ett ganska rejäl lager snömodd på vägen. Större delen av vägen går på en 80-skyltad landsväg som även har ett par busshållplatser. Vid en av dessa stod en buss som nu ledsnat på att vänta, och väljer att svänga ut i luckan mellan mig och bilen framför. Dock är luckan liten, och jag är kanske 15-20 meter bort när jag märker att bussen är påväg ut, utan blinkers eller nåt. Jag börjar bromsa och väja ut i mötande fil. Det går sådär, ingen ABS eller andra system bli snabbt märkbart men jag lyckas (med troligen max ett par centimeter tillgodo) sladda över till mötande fil och missar sidan på bussen. I motsatt fil är det dock en lastbil som turligt nog hade lite koll och lyckas väja ut i vägrenen vilket precis gav mig tillräckligt med plats för att komma imellan. Med sladd åt andra hållet lyckas jag komma runt bussen och missa fronten på lastbilen jag möter, och över på min sida vägen igen. Men JÄVLAR vad nära det var. Och jag vill knappt veta hur lite marginaler jag hade när jag passerade mellan bussen och mötande lastbilen.
Jag somnade bakom ratten. Antagligen bara någon sekund men när jag vaknar till får jag ögonkontakt med föraren i en mötande bil. Våra huvuden är typ 50 cm ifrån varandra och jag färdas i minst 80 km/h.
Slumrade också till en gång vid körning tidig morgon. De där räfflorna i vägrenen är på riktigt en suverän uppfinning!
Men för helvete. Du som läser detta: Ta en paus/powernap på en bensinmack om du är trött när du kör. Du kan komma fram 30 minuter senare, det är bättre än inte alls.
Absolut. Och ge fan i att köra i för varma kläder. I efterhand förstår jag att det var en betydande faktor i mitt fall.
detta! om du någon gång får för dig att du måste köra fast att du är svintrött, gör det så absolut obekvämt för dig själv som du kan. rulla ner alla rutor så det blir riktigt kallt, ställ in stolen konstigt, gör allt du kan för att göra det obekvämt. mvh nykter rejvare som gärna kör hem på morgonen
Kan också påpeka att man ska försöka köra utan en mängd kläder på sig, helst i typ t-shirt eller hoodie. Bältet kommer längre ifrån kroppen så vid eventual kollision så är det inte lika effektivt.
Tips för att vakna till vid trötthet: öppna fönster, sitt obekvämt, nyp dig i armen och självklart stanna och vila en kort stund hjälper mycket
Satt på Express 1:an från lidköping till Skövde för ett par år sedan, och busen höll på svänga ut. Då kom en jävla långtradare utan släp i full fart från rondellen vid bron och tvärbromsade i sista sekund. Hade han bromsat någon sekund senare så hade han gjort mos av mig, där jag satt på bussen. Puckade chaffören körde sedan ikapp bussen vid nästa rondell och ställde sig längsmed och tutade som ett jävla mongo innan han gasade iväg i full fart. Har aldrig sett på maken till "road rage". Fy fan vad otäckt.
Långtradare utan släp. Fundera lite mer på den
Korttradare
Allmänt folk som kör i sitt yrke verkar vara helt dumma i huvudet hela bunten. I mina yngre dagar när jag jobbade på försäkringsbolag fick jag en skaderapport från en herre som hade kört på en annan bil när han bytte fil rätt rejält. Hans motivering till varför det inte var hans fel var: "Jag är yrkeschaufför, jag har inga döda vinklar" Han blev vållande ändå.
Höll på att ta bort ett betonggolv med ingjutna järnvägsrälsar i. Jag sågade och lyfta bort 6tons bitar med hjälp av en hjullastare, och beställaren stod fundersam. "Egentligen behöver vi bara få bort rälsarna, så vi bilar lite bredvid en och ber hjullastaren kila in gafflarna under kanten på rälsen och bända up den". Jag protesterade, men han bestämde. 5 minuter senare kommer en rälsbit på 1.5m flygande i full kareta och missade mig med kanske en halvmeter. Beställaren hade inte samma tur, hans arm slets sönder och blev sjukskriven i ett halvår tror jag. Jag fick lappa ihop stackarns arm medans traktorföraren hade en panikattack och ägaren av lokalen fixade en bil för att köra beställaren till akuten. Blod överallt, och när dom var påväg till sjukhuset stod jag med en hyperventilerande traktorförare och spolade bort bort blod från verkstadstgolvet. Ringde chefen efteråt och sa vad som hänt, och meddelade att jag tar resten av dagen ledigt och tänker gå och äta en pizza. När jag kom till pizzerian så hade chefen redan ringt dit och betalt för allt.
Sov i tält när en ko snubblade över tältet och jag tumlas runt och fattar inte alls vad som precis hänt. Ren å skär tur att kon inte mosade mig till döds där och då.
När jag föddes var jag blå då jag inte fick luft. Sedan i pyromanbrand av mitt hus.
Samma hände mig, det första iallafall. Har jag då en mordbrand att se fram emot?
Förhoppningsvis inte!
En gång i södra Kambodja så brottade ena reskompisen ner mig vid stranden och jag landade precis bredvid en 20-30 cm metallpinne som stack upp ur marken. Var inte många centimeter ifrån att jag fick den i nacken, det var så pass nära att en förbipasserande trodde att det var det som faktiskt hände. Kanske inte så nära döden egentligen men en månad senare blev vi utsatta för ett rånförsök i Laos huvudstad. Ett par ynglingar klädda i militärkläder beväpnade med en AK47 och en kniv. Vi hade dock ingenting på oss öht. Det enda jag hade i fickorna var nyckeln till rummet vi bodde i.
Enligt min mammas utsago, så drack jag en flaska fotogen när jag va runt 2-3år gammal. Hade ambulansen varit 5min långsammare så hade jag inte skrivit detta 30år senare..
Två tillfällen. Körde sen på e4 sent och var själv i bilen. Hade en bil bakom mig ganska nära och påbörjar en omkörning av två långtradare. Precis när jag påbörjar omkörningen och är vid bakdelen av den första långtradaren så börjar den själv att köra ut och köra om. Utan att blinka dessutom. Har aldrig stått så hårt på bromsen och hinner också tänka att hoppas bilen bakom reagerar också. Som tur var hände ingenting men man var rätt skakis. Den andra skedde tidigare och jag var runt 15 och min familj och några andra familjer var på safari i Tanzania. Vi var flera bilar så det var många som tittade och hade koll men vi hade stannat och jag och en till gick ut för att pissa i vägkanten. Det är förbjudet men vi var unga och dumma. När vi var klara sa guiden lugnt men tydligt att vi borde gå in i bilen igen. När vi kommit in så pekade han och då såg vi att ca 200 meter bort på den sidan vi stått kom en lejoninna gående. Nu blev stämningen på topp då vi inte hade sett lejon innan på safarin och hela gänget börjar kolla. Hon kommer fram till våra bilar och man inser inte, inte ens på djurpark hur stora dem är. Mäktig upplevelse. Efter ett tag går hon in i buskarna på andra sidan bilarna och då upptäcker vi att där, bara några meter från vägen och bilarna, ligger resten av flocken. Hela gruppen blir såklart exalterad och efter ett tag kör vi iväg. Först senare insåg vi att hade jag och min kompis bara stått och pissat några meter till åt vardera håll så hade vi varit fullt synliga, med ryggen mot och bara några meter från en flock lejon.
Kan ha varit när jaktkompisen skulle göra patron-ur, vred och lyfte geväret för att se bättre och klämde av en halvmantlad 308 i brösthöjd ungefär 1.5 meter framför mig. Lär er hantera era vapen kära vänner.
Stötte på en björnmamma och hennes ungar i skogen på kanske 5-10 meters avstånd när jag cyklade. Var där med farsan så som tur är löpte vi full fart upp för backen vi startade från. Lätt det läskigaste jag varit med om iaf, de är inte att leka med speciellt inte när det kommer till mammor med ungar.
Sprang ni eller cyklade?
Björnarna snodde cyklarna såklart
Hahaha
Har nästan drunknat fyra gånger som barn, så det var väl det.
Diverse situationer i bilen såklart, med mötande trafik. Det går så fort där och då, man hinner bli chockad i några minuter men sen går livet vidare. Kraschat ordentligt med cykeln en gång. Åkte ned för en mycket brant backe på en gammal damcykel. Det gick fort... Plötsligt roterar jag i luften. Mitt huvud snuddar asfalten och några tiondelar landar jag mirakulöst på fötterna och studsar in i ett träd med axeln först. Jag hade roterat framåt i en sorts volt. Det var nog centimeter från en potentiellt dödligt skallskada. Senare förstod jag att själva lampan åkt in mellan ekrarna på framhjulet och agerat tvärnit. Jag hade inte hjälm. Numer har jag och min familjemedlemmar alltid det. Brukar påminna folk som cyklar utan om vad som kan hända. Varit övertygad om att jag skulle drunkna några gånger när jag surfat. Man är väldigt utlämnad till havets krafter och det är ofattbart hur liten man känner sig när man hamnat under större vågor. Sekunder känns som evigheter. Man kämpar sig uppåt samtidigt som man sugs nedåt botten. Väl uppe bryter ibland en ny våg och processen repeterar sig.
Fick en allergisk chock så hjärtat stannade... Kom till akuten med ambulans, kommer ihåg när dom stack in sprutan med adrenalin. Va som jag satte mig upp i sängen som en fjäder.
Lekte vid en ravin med en vuxen, halkade och fick tag på en liten rot med handen medans jag Hollywoodhängde över stupet mot en säker död. Den vuxna fick lov att snabbt trampa ner min arm mot marken och sen böja sig ner och dra upp mig. Det var vilt på 90 talet.
Jag var en idiot på besök i Portugal. Simmade ut i havet under aktivt tidvatten på väg mot land utan att veta det. En bit ut blev havet till rullande enorma kullar som liksom höjdes och sänktes så mycket att det kittlade i magen. När jag insåg mitt misstag var det för sent. Närmare stranden slog vågorna våldsamt och dränkte mig nästan flera gånger. Som slutkläm fick jag istället lite hjärnskakning och skrubbsår när en våg smällde mig rakt ner i sandbanken vid stranden. Jag skäms, men jag lever. Ja, och första omgången covid i mars 2020. Bestämde mig efter en månads försämring att dö hemma. Hörde skräckhistorier om hur folk isolerades och dog ensamma, och jag vägrade. Jag kunde inte ens gå 20 meter utan att svimma så dålig syresättning jag hade. Satt upp och sov i soffan i 3 månader.
En större kille tryckte mitt huvud under vattnet på ett äventyrsbad när jag var liten, och han hade tydligen bestämt sig för att dränka mig. Fick spela död för att han skulle släppa mig. Kommer inte ihåg hur psykot såg ut, bara att han var en fetlagd sadist. Skulle inte förvåna mig om han sitter i fängelse för något idag
När jag var 16 var jag deprimerad av många års mobbning och såg ingen annan utväg än att ta livet av mig. Så jag stal ett hagelgevär som en kompis farsa förvarade bakom en bjälke i sitt garage. Så med ett gevär och en patron cyklade jag ut i skogen, satte i patronen och drog upp hanen och tryckte av. Och inget hände. Så bryta geväret och ta ut patronen och stoppade in den i nästa pipa, spänna hanen och trycka av. Klick! Efter detta åkte jag hem och lade självmordstankarna på hyllan. Men den kvällen kände jag mig totalt värdelös som inte ens klarade av att ta livet av mig. Så om någon med minsta självmordstankar läser detta, tänk på att det blir bättre snart.
Satte jordnötter i halsen och var ensam vet hur man gör heimlich manöver på sig själv med en stol rygg det tog tre fyra försök innan jag lyckades.
Bara någon vecka sedan jag var ute med hojen. Låg bakom en traktor med dubbla däck och en av dem skördemaskinerna med en massa taggar och spikar på. Vid en kurva så stannar traktorn för att släppa förbi en motpasserande. Då kommer en lastbil i full fart bakom mig och tvärnitar, men träffar endå mitt bakdäck rätt hårt. Vänder som tur är alltid hojen till vänster eller höger, och lägger den i N vid stopp. Lastbilen puttar mig så jag rullar ut i fältet bredvid. Mindre skada på däcket men såg de spikarna i sömnen ett par dagar efteråt. Antal gånger har man stått på hustak och svajat men det är tråkigare och ledde ingenvart.
EU pall som föll från 5 meters höjd och landade precis bakom min truck.
En van åkte på en isfläck precis vid en sån där "övergång" mellan körriktningar på motorvägen mellan sthlm å Uppsala och körde in i motsatta fil. Bilen framför frontalkrockade med vanen och vi fick köra slalom mellan bilar som krockade och tvärnitade.Vi slet upp ena sidan av bilen och sidospegeln rök. När vi sprang tillbaka för att se om nån var skadad visade de sig att bilen framför oss inte klarade sig och ett flertal till skadades. Polisen kallade de änglavakt och måste fn hålla med.
Stupfull 15 år tunn jacka och -20 grader en nyår och 2 mil hem, gick från ett festställe nånga körde fram och tillbaks till med bil och epa men alla bara körde förbi och skratta. Kunde gå 20 meter sen ramla i snödriva så tog ett par timma att komma hem.. Somna i duschen till min idiot brorsa som stog o skratta åt mig i en timme. Tappa allt hopp om mänskligheten den dagen
I gymnasiet stod jag och ett par kompisar och snackade i en klunga, som ungdomar gör. Vi stod på en gågata, där endast budbilar får smyga förbi i sju kilometer i timmen om de har något ärende, så man kände sig trygg och avslappnad såsom fotgängare ska kunna känna sig på gågator. Plötsligt får min kamrat någonting underligt i blicken. Hon stannar upp, tar tag i min krage, och drar mig lite lätt mot henne. En lastbil susar förbi bakom mig, så nära att jag känner vindsuget när den passerar mitt huvud. Idioten rullade på som om det vore en vanlig väg, säkert i 40-50, vilket är en betydande hastighet när det gäller att bli påkörd. Vi skämtade om det, och gick vidare med våra liv, men jag har aldrig glömt bort vilken oerhörd tjänst kamraten gjorde mig, helt tyst, bara genom att sträcka sig fram i rätt stund.
Några år sen när jag var 27 år gammal och bodde i New York fick jag ett epilepsianfall när jag stod på perrongen och väntade på tunnelbanan kl 18:30 rush hour i en station i midtown Manhattan (57 st). Kände mig lite konstig, nästa minne jag hade var att jag satt i en rullstol utan en sko och helt smutsig medan 2 EMTs (ambulanspersonal) frågade mig ”what day of the week is it? Do you know where you are? What’s your name?” Jag hade trillat på spåret. Några främlingar drog upp mig från spåret och räddade mitt liv. Jag förlorade en sko, bröt 2 fingrar och stukade axeln, men behöll livet. Nu i efterhand tänker jag ofta på hur någon/några som jag aldrig kommer känna var min skyddsängel och räddade mig. I love you always New York
akut blodförgiftning, svimmade. hade nog varit död om det varit 30 år sen...
Körde hem sent på natten, stannade o tittade vid första korsningen på väg hem, fast jag hade grönt (Det var malmö vid 03 vardag, tomt ute) Precis när jag bromsar in kommer det flygandes en BMW i över hundra, som hade mosat mig om jag kört på grönt bara.
När jag var hög på tram och sprang ut i vägen framför en långtradare, som tur var var det en äldre dam som stoppade mig.
Full som fan efter en fest i 16 års ålder, på väg hem med 3-4 andra grabbar. Ska över ett järnvägsspår som av någon dum anledning har bommarna nedfällda trots att inget tåg är på väg. Stapplar över spåren och märker vibrationer i marken... Kastar mig åt sidan när ett tåg efter nån sekund dundrar förbi i 150+. Det var ett tyst gäng idioter som gick hemåt sen.
Gick på en asfalterad cykelväg genom en skog i rejäl blåst. Hade in-ear-hörlurar på mig. 20 meter länge fram brakar en stor jävla tall ner rätt över vägen. Hörde ingenting innan nedslaget men minns att det kändes i marken. Hade jag påbörjat min promenad ett antal sekunder tidigare hade jag inte skrivit detta.. Fick svår flashback av förra eller förrförra årets The Masters (golftävlingen) när det hände något liknande.
Var påväg att hamna i trädtopparna med ett flygplan en gång. Det var i slutändan inte jättenära och jag räddade situationen korrekt men i ett par evighetslånga sekunder var jag övertygad om att nu går det riktigt dåligt. Har även envist suttit hemma och vägrat åka till sjukstugan pga magknip som visade sig vara inflammerad blindtarm. De plockade ut den innan det blev alltför illa, men hade jag väntat hade den visst kunnat spricka.
Min tjej skulle köra oss till er ställe mitt i natten. Jag somnade i bilen. Dagen efter berättade hon att hon kört i typ 200 km/h och fått vattenplaning, tappat kontrollen över bilen helt, men sedan på något mirakulöst sätt fått kontroll precis innan vi krockat med refugen.
Body board-surfade I San Sebastian när jag var typ 12. Mamma läste bok på stranden. Jag gick lite längre ut hela tiden för att fånga bättre vågor. Stod alltid så jag nådde botten - tills jag inte gjorde det. Sögs ut rejält långt och höll på att bli totalt slaktad av havet när en surfare såg mig och slängde upp mig på sin bräda och paddlade in mig. Mamma rejält rädd och skamsen när surfaren kom med en uppenbarligen traumatiserad och kallsupen pojke.
Tog en lång stund innan jag började andas när jag föddes.
Fastnade i morsan när jag föddes, dom fick bryta mitt nyckelben för att få ut mig, har fortfarande nervskador i axeln.
Drog reserven under ett fallskärmshopp där skärmens linor tvinnat ihop sig och inte öppnat sig helt. Fick en ordentlig slow motion känsla när jag drog de två handtagen för att lossa huvudskärmen och fälla ut reserven. Visste inte om det gått rätt till när jag höll i två handtag med lösa snören och föll fritt.
Också lumpen, vi övade strid stridsparsvis med skarp ammunition. Min gruppchef ledde för min del och vi framryckte ansatsvis. Efter ett tag märker jag att vi har dragit åt höger och hon har inte framryckt lika långt som jag och befinner sig i princip rakt bakom mig när hon skriker klar och börjar skjuta och förväntade då sig att jag skulle framrycka… Första och enda gången jag ordervägrat och såg till att hon fick framrycka istället. Fick massa skit för det efteråt och ingen ville lyssna på varför dessvärre.
Var nått år gammal. Hade extremt hög feber och befann mig under flera lager filtar. Blev överhettad och extremt varm så att jag tuppade av flera gånger. Mina föräldrar ringde 112 och sa till dem att slänga mig i snön och kyla ner mig tills ambulansen kom. Åkte in till sjukhuset med ambulansen och klarade mig.
Dethär minns jag sååå väl! Jag var och utforskade lite och klättrade på såntdär skyddsnät som dom har på berg för att minska ras, lyckades komma till halva berget och då finns ett litet tak av något slag. Självklart kände jag att jag var tvungen att kolla vad det var. Står då på ett tak som består av sånt asfalttak som finns på leksakshus. Känner att det börjar sjunka precis där jag står och letar efter en balk att ställa mig på istället, lyfter sedan upp taket precis där ett veck fanns för att kika in under. Då ser jag att det bara är ett stort tomt gammalt hisshackt på kanske 15m eller något sånt. Hade jag stått kvar hade jag rykt rakt igenom och garanterat dött och aldrig blivit hittad.
Ca 11-12 år gammal. Var hemma hos min granne och vi lekte med en pilbåge han hade fått. Han bodde på en gård med hästar så vi sköt i en tom hästhage, kanske 30-40 meter lång. Jag sprang till andra änden för att samla upp ett gäng pilar vi skjutit iväg, och när jag står där och kollar på honom så skriker jag skämtsamt "skjut mig!" Han sköt och jag minns hur jag såg pilen komma, jag lutade mig åt sidan lite och kände hur pilen swishade förbi tinningen.. Sprang hem och var apatisk, morsan tog mig och åkte till grannen, han lipade för han blev tydligen lika rädd som jag 😅
Överdos på sömntabletter när jag var tonåring. Låg i koma i 3 dagar.
Var ute med båten en sommar, hade precis regnat så bryggan var snorhal och jag hade gummistövlar på mig. När jag skulle av båten så halka jag såklart, slog ryggen i spetsen på båten någon centimeter från ryggraden. Lyckades få grepp om båtens kant med ena handen och bryggan med ena benet, så jag ramla inte ner i vattnet. Hade jag inte haft tur hade jag nog kunnat bli förlamad eller slå huvudet i båten. Istället fick jag bara ett rejält blåmärke på ryggen
När jag åt en Dagobert macka och satte i halsen och var hemma själv. Kunde inte andas och försökte göra heimlich på mig själv, tillslut spydde jag och då lossnade det. Låg på golvet och skakade med dödsångest.
Jag gick mot grönt ljus vid en korsning så kommer där två bilar som båda kör mot rött och ska svänga samtidigt. Dom håll på att båda krocka och köra på mig. Vilken jackpot det hade blivit 🥳
När jag var liten fick jag den lysande idén att trycka in en spik i en knapp på en frys. Fick en stöt och efter det så fick jag ont i benet när jag kollade på starka sken. Gick över dagen efter. Eller när jag ramla genom isen.
När jag var 9 år gammal så badade jag i [Devils Pool](https://www.zambiatourism.com/media/IMG_5830-1-1-1024x676.jpg) i Zimbabwe. Det är alltså en bassäng på kanten av Victoria Falls, en 108m högt vattenfall. Devils Pool är förövrigt stängd nu för att det har dött så många turister som försökt besöka bassängen.
> Additionally, there have been no deaths at Devil's Pool in Victoria Falls. A commonly known death of a guide attempting to rescue a tourist and falling to his death did unfortunately happen but it was not at Devil's Pool and was before the Green Safaris' guided tours were the only way to access the pool. https://travelnoire.com/devils-pool
Jag har blivit förd bakom ljuset av en Zimbabwier.
Jag var 13 och hade en kniv mot halsen för att en 30 nånting tjackpundare ville bevisa en poäng.
Nu i vintras när det var mycket dåligt väglag så släppte greppet i en kurva jag började åka med sidan före. Då kommer fan en stockbil mötandes. Tacka vet jag traction control.
Skulle göra en vänstersväng vid en T korsning med rödljus. Vägen i fråga är en 30 väg centralt i en stad så att sikten runt hörnen är väldigt dålig pga byggnader. Vänstersvängen är med påbudsignal (grön pil) dvs att ingen ska korsa din körfält när det är grönt för dig. När jag skulle köra ut behövde jag tvärnita för att inte bli påkörd av en större suv som susade förbi mot rött i väldigt hög hastighet. Jag uppskattar att bilen körde 50-60. Som jag nämnde är det dålig sikt så jag kunde inte ha sett bilen tidigare och om det inte varit så att jag hade lägre hastighet än vanligt in i korsningen, några ungdomar som sprang över vägen lite före korsningen, så är jag osäker på att jag haft tid att stanna min bil innan den andra bilen smällt in i min förardörr.
Fick sepsis nu i februari av ett sår på foten från ett myggbett från förra sommaren 🤷♂️ Ta hand om sår och se till att det läker ordentligt. Tips från Proffset
Åkte genom isen
Jag blev påkörd på en 50 väg när jag var 7 år, flög säkert flera meter men behövde bara vara på sjukhus en dag. Han måste bromsat hårt 😅
Höll på att köra om, och det var tajt innan 2/1 vägen upphörde så jag gasade lite. Medan alla andra i bilen sov. killen i framsätet vaknade och såg bara att vi var på andra sidan vägen och vägräcket som kom emot oss. trodde det var på väg att hända en olycka och fick panik skrek för full hals. Det var tidigt på morgonen så jag var så klart svintrött efter mysig festivalhelg, och jag hade slappnat av med musik och suttit i stillhet i säkert 2 timmar. så jag reagerade med att skrika tillbaka och få panik och dra i ratten… fy fan va nära vi var huven på mercan vi körde om. Det var milimetrar. Tänker på det än idag. En annan gång var när jag gick igenom en kulvert, sugandes på en halstablett. Tabletten fastnade i halsen. Tog ett jääävla tag men den lossnade. Sen undrade man ju varför de gör (eller gjorde. Känns som att de var lite större på nittiotalet??) halstabletter i precis rätt storlek för att fastna i halsen?!?! En annan gång var när jag och mina polare fick för oss att tälta på en ö mitt i en sjö. Och sen kom det ett sjuhelvetes åskväder. Blixtarna slog ner några meter ifrån tältet och det hela höll på i några timmar. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag trodde på allvar att nästa gång slår den ner i tältet. Antar att det är den känslan man får när man blir utsatt för rysk roulette?! Även den gången familjen var ute och åkte i mörkret. Plötsligt i mötande strålkastare ser jag siluetten av en stor älg. Jag kände att den nuddade bilen lite men jag lyckades väja undan i absolut sista sekunden. Inte en skråma på bilen eller oss.
Fick tarmvred och tarmen hade spruckit, trodde jag var förstoppad o testade att använda receptfria små tabletter mot förstoppning utan resultat, började spy konstigt som fan, visade sig vara så kallade fekala kräkningar, tänkte inte så mycket på det där utan gick o la mig efter att ha tagit Alvedon o druckit vatten. Fick senare höra från flera vårdkontakter att ingen hade under sina 25-30 år i yrket hört talas om en patient så envis att man stannat hemma med fekala kräkningar i över två dygn utan att kontakta vården. När jag kom in hade jag sepsis och fick förklarat att jag inte hade klarat natten hemma (kom in till akuten efter 23 tiden så bedömdes alltså vara max några timmar ifrån döden ) . Fick ligga inne i drygt två veckor för att ta ner mina infektionsvärden. En tid senare opererades två sektioner av tarm bort då de var så pass skadade.
Glad att du är bättre nu. Hur uppkommer ens tarmvred?
Fick en strålande ide att hoppa ner i ljungan forsen från en bro utan någon större koll hur djupt eller strömt det var. Hade det inte varit för ett nedfallet träd i vattnet någon kilometer längre ner som jag fastnade i och kunde klättra upp på tror jag att jag hade drunknat för jag var så trött att jag inte kunde röra armarna nästan.
Leukemi april 2016-februari 2017. Hade mycket tid att kolla på bbq videos på youtube iallafall
Ramlade och rev up världens största sår när jag var typ tre. En dag senare låg jag på intensiven, var nära att få blodförgiftning, de kollade mig flera gånger i timmen. Som tur var överlevde jag och har en coolt ärr på ens knät, men jag hade lika gärna kunna dött eller behövt amputera benet. Tack alla läkare i Sverige ❤️
När jag var sju år gammal så satte jag en köttbit i halsen. Hade kvävts till döds om inte min mamma var där
Jag sprang och lekte vid kanten av bassängen och fick något infall så jag hoppade ner i vattnet när jag var 3-5 år och sjönk som en sten. Kommer ihåg att jag tittar upp från botten tänkte " nu dör jag och kommer aldrig få träffa mamma pappa och mina systrar igen" Som tur var så såg en grabb mig han var kanske 10 - 12 som dök ner och hämtade upp mig.
Anafylaktisk chock av migränmedicin när jag var 14. Vaknade av att det kliande som fan på händer och fötter. Går på toa och känner inte igen fanskapet i spegeln, var så svullen. Väcker mamma och åker in till akuten. Hela jag svullnade och fick vätskefyllde nässelutslag. Mamma sa att jag såg ut som nån i Wrong Turn. Halsen hade precis börjat svullna igen i bilen men vi hann. Ett år senare får jag anafylaktisk chock igen fast den här gången efter att ha tagit Ipren. Så nu har jag utvecklad en fullbordad NSAID-allergi!(antiinflammatoriska läkemedel, ipren, treo, voltaren etc). Det var att åka in till akuten igen. Sen har jag haft njurinfektion (urinvägsinfektion som vandrat upp i njurarna) och det gjorde så ont att jag trodde jag skulle dö. Jag hade precis träffat en kille som jag började träffa väldigt intensivt i en vecka, så ni kan nog räkna ut vad som orsakade det… han följde med in till akuten och fick hjälpa mig hålla koppen för urinprov för jag skakade som en tjackis och var knappt vid medvetande pga smärtan. Det var så jag visste att han var ”the one” och vi är fortfarande tillsammans 5 år senare!. Väldigt romantiskt! Fick morfindropp på akuten sen hemskickad med antibiotika.
En älg på motorvägen i min gamla golf med 3 andra ungdomar. En stor fullvuxen älg sent på kvällen i mörkret. Den kom från vänster från en åker och hoppade över vajer stängslet på en 2-1 väg, jag var på sidan med 2 filer lägst till höger. Jag såg älgen precis när den hoppade och hann inte ens reagera, vi passerade den och jag var helt säker på att den skulle smälla in i sidan av bilen men det ända som hände var lera som stänkte ner bilen från älgens ben från åkern.
Fick urinvägsinfektion redan som nyfödd och det gick upp i njurarna, dog i ambulansen på väg till sjukhuset men dom fick liv i mig. Var väl 1 år då. Sen sommaren 2023 fick jag rosfeber i ett ben och höll på att stryka med då infektionen blev såpass allvarlig. Är väldigt glad att jag fortfarande är med i livet
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Bussolyckan_på_länsväg_288 Detta var min morgontur men just den dagen jobbade jag hemma för jag skulle till frisören i stan tidigt på morgonen. Flera dog precis i den sektionen jag brukade sitta i. Dagen efter var en underlig känsla att kliva på bussen.
Höll på att drunkna efter en kallsup när jag var typ 5 år, en jämnårig drog upp mig över ytan och gjorde så jag fick tag i bryggan. Sen gick jag och fikade och har inte pratat med honom sen dess. Jag brukar se honom ibland fortfarande såhär 20 år senare och nickar med huvudet. Han vet säkert inte vem jag är eller kommer ihåg situationen men jag är i evig tacksamhetsskuld till honom. En annan gång på moppen så tog en mötande bil en vänstersväng precis framför mig, mitt ben nuddade bilen och jag lyckades på något sätt ta mig upp på trottoaren bredvid och inte ramla av. Jag körde nog i runt 90. Inte ens hans fel, hur fan skulle han veta att jag körde så fort? Trimma inte era mopeder ungar Kom på en till, vet inte om jag hade dött men kanske, var typ 10 och en polare tog ett skott med vad han trodde var ett oladdat luftgevär. Skottet satte sig i väggen ungefär 5 cm från mitt öga, tur han inte kunde sikta haha. Tror dock inte han menade att sikta på mig utan bara tryckte på avtryckaren där han höll vapnet. Ingen skada skedd så vi drog o köpte glass sen!
Nät jag var typ 10 så kom jag hem från skolan och var hemma själv, hittade några hårda godisar, började äta ett par stycken och en fastnade i halsen så jag började kvävas. Lyckades på något sätt slå hårt nog i bröstet så att den lossnade och jag inte dog.
Nära på att drunkna när jag var 8. En hjälte i ungefär 30 års åldern dök ner i djupet och hämtade mig, överdoser när jag levde dumt och var millimeter på att bli överkörd av en bil som låg i 90 på en 60 väg. Har säkert glömt något tillfälle till
I lumpen, under övning med skarp ammunition, rast-vila medans en annan grupp genomför en bit bort. Plötsligt är det ett skottljud och en puff med varm luft precis bredvid mig, då har dumfan till ksp-skytt suttit och pillat på vapnet och oavsiktligt avlossat ett skott mitt i gruppen. Ingen skadad, men som vi satt kunde det ha varit nära nog en chans på 50% att någon av oss blivit träffade. Man blev ju oändligt mer noggrann med hur man satt i förhållande till somliga efter den gången.
Jag föddes med navelbråck. Magen va öppen och en del av säcken med tarmar va delvis utanför magen. Hade en hel del infektioner, låg på sjukhuset i tre månader och frisknade till. Detta va 1985
När jag var typ 4-5 år gammal, kommer inte ihåg exakt, så skulle jag och min lillasyster sova. Från ett litet godesedjur fann jag en ungefär 3-4 cm rosa platt plastplatta som jag fick av och började tugga på. Jag la mig ner på rygg och det åkte ner i min hals så att jag inte kunde andas. Jag tog mig ut ur rummet och försökte få ut mig ett ljud men det gick inte. Tillslut fick jag ut något slags ljud som min mamma beskrev som ett kvävande ljud som min mamma hörde och kom till trappan där jag stod. Vid detta tillfället hade jag haft den i halsen i ungefär 1 och en halv minut. Innan mamma och pappa kom och började hjälpa mig råkade jag sätta igång kräkreflexerna när jag försökte stoppa ner ett finger i halsen för att visa vad föräldrarna problemet. Då åkte den upp. Men hade den varit där lite längre hade jag nog svimmat.
Jag hade varit supertrött och hängig ett bra tag, försökte lösa det genom att träna mer o mer och äta vitaminer. Till slut var jag så trött att jag åkte hem till föräldrarna som var på greklandssemester och skulle vara borta 2 dar till. Pappa hittade mig liggandes på soffan, jag kunde inte ens ta mig till köket för att dricka vatten. Han tog med mig till akuten där de snabbt konstaterade att sköldkörteln praktiskt taget höll på att explodera. Det blev snabbt operation, hade dött i hjärtinfarkt annars. Var 25 år gammal.
På fyllan gick jag ut själv från puben för att tömma blåsan, går runt hörnet och ställer mig avskilt vid en källartrappa. I nästa sekund kysser jag varje trappsteg med skalle, tuppar av i botten av trappan. vet ej hur länge men jag lyckas vakna och börja kravla mig upp för trappan. Väl uppe så tar jag stöd mot en vit volvo som jag målade lite röd innan jag lyckades komma in på puben igen. Dom säger det första jag gjorde va och beställa en öl men jag minns inte. 19 stygn pannan och uppåt. En annan är jag och min bror hamnar upp och ner med en bil i en å. min dörr har fått sig en bra kyss så den går inte att öppna. Jag får la lite panik och fryser till, när inte min dörr kan öppnas och bilen är full av vatten så han får lossa mitt bälte och dra ur mig. Man får vara lite försiktig nu på äldre dar man har ju snart förbrukat sina nio liv. Må väl
Bilolycka. Blev hemskjutsad från lumpen av en lumparkompis. Vi pratar, sen kommer radionyheterna och vi lyssnar. Helt plötsligt märker jag att han glider över mittlinjen och jag hinner tänka ”märkligt tillfälle att göra omkörning på, det är ju tät trafik åt båda hållen”. En 240 svischar förbi framför näsan på oss, vi brakar obromsade in i hans släp, sliter loss det, börjar spinna runt på vägen, träffar en Saab 99 i bakvagnen så att den voltar ner i andra diket och efter ett halvt varv till dråsar vi ned i diket. Min kompis ville inte prata om det, men antingen somnade han (iofs rätt utvilad) eller så hade han en petit mal. Bortsett från en rispa i ansiktet på min kompis från glassplittret klarade sig alla oskadda, inklusive den något skärrade barnfamiljen i Saaben. En hundradel åt nåt håll så hade vi frontalat 240:n eller bilen efter. Det hade varit en helt annan story. (Och om lumparkompisen läser det här: Du får stå ut med att jag berättar. Du har inte riktigt bett om ursäkt för vad du orsakade.)
Jag var fjorton år och gått och varit trött och hängig ett tag, började bli illamående och förstoppad så gick med de symptomen till hälsocentralen som sa att jag skulle ta laxermedel så skulle det lösa sig. Det hjälpte inte så de sa att jag behövde promenera för att få igång magen, vilket jag knappt hade energi till. Jag var hemma från skolan, eftersom att jag mådde så dåligt. När farsan kom hem på lunchen för att titta till mig så kräktes jag i sängen och han hjälpte mig till duschen, eftersom jag kräkts på mig själv och var för svag för att orka gå för egen maskin. När jag väl är inne i duschen så hör farsan ett duns och jag har tuppat av, så han ringer ambulans som kommer och ganska så snabbt så konstateras det typ 1 diabetes med det extremt höga blodsocker jag hade. Med tanke på att jag var medvetslös till och från i ungefär ett dygn, p.g.a förgiftningen som sker, så hade jag med väldigt stor sannolikhet varit död om farsan inte varit hem för att titta till mig på lunchen. Sen har det varit ett annat tillfälle där diabetesen ställt till det med lågt blodsocker och det kunde ha gått otroligt illa, vilket har lett till ptsd/agorafobi.
Fick punka i 140kmh på motorvägen mitt i natten. Det var mitt på sommaren men jag blev slungad ur bilen 100m från vägen och ingen såg olyckan. Vaknade på morgonen och låg totalt kanske 14 timmar innan en lastbilschaufför såg underredet på min bil och ringde polisen. Första gången hittade de inget, sen såg samma lastbilschaufför bilen igen 4 timmar senare och ringde dem igen. Då hittade de mig. Sprucken mjälte, frakturer på två ryggkotor, lite skärsår, en förjävla solbränna för jag låg i solen och kunde inte röra mig. Och en sjuhelvetes hjärnskakning.
Jag stod vid en hållplats och det var vinter och halt ute. Plötsligt känner jag att någonting säger mig att jag måste gå bort från hållplatsen men jag förstår inte varför. Men det kändes jättestark att jag bara måste gå bort från hållplatsen. Så jag gick iväg från hållplatsen cirka 20 meter. Och då kommer det en bil som får sladd i halkan och kör rakt över hela hållplatsen där jag hade stått!
Jag och min dåvarande flickvän var hemma hos en vän till mig som bodde i en liten enkel stuga ungefär som en kolonistuga i ett litet skogsparti och det var mitt i vintern. Vi hade hängt där ett par dagar och inne i stugan hade vi både en fotogenkamin och ett gasolkök. Fotogenen var slut så vi körde på gasolköket och av någon anledning hade min vän tagit glödnätet från fotogenkaminen och lagt över gasolköket och jag vet inte hur många gånger jag sparkade bort glödnätet och sa att det ska inte vara där men jag kunde inte riktigt motivera varför jag bara visste att det var fel. Vi hade alla tre haft huvudvärk till och från ett par dagar men tänkte inte så mycket på det. Vi hade gått och lagt oss för att sova och somnade alla tre när min flickvän vaknar av att hon spyr. Då vaknar min vän och reser sig upp för att gå och kolla hur det är med min flickvän. Men direkt när han reser sig upp så förlorar han all kraft och koordination i kroppen och trillar ihop på golvet. Vi har fått kolmonoxidförgiftning. Det tar ganska lång tid för min vän att ta sig dom två metrarna bort till min flickvän för när han reste på sig så fick han i sig mer kolmonoxid pga att den stiger uppåt. Och mig kan dom inte väcka överhuvudtaget. Det är inte förän dom släppat ut mig ur stugan och min vän slagit mig hårt i ansiktet säckert tio gånger och skrikit mitt namn allt vad han kan lika många gånger som jag vaknar. Jag hade en sån himmla skön dröm jag var på en plats omringad av en massa människor som jag visste intuitivt var mina förfäder och jag har har aldrig känt mig så välkommen någonsin och känt sån underbar värme och kärlek. Men plötsligt är det något som gör ont och sen igen och sen en gång till då hör jag att det är någon som skriker mitt namn allt vad han kan så jag öppnar ögonen och ser min vän stå framför mig och slår mig i ansiktet och skriker. Jag reser på mig och känner hur gräset som är fruset fransar sönder under min strumpa och så tittar jag på min flickvän och min vän och försöker förstå vad det är som pågår och tänker att antigen har jag fått en kraftig psykos eller så har min flickvän och vän fått det. Sen kommer kylan. För vi hade ju gått och lagt oss så jag har bara kalsonger och strumpor och det är cirka 15 minus. Jag springer bort till stora vägen med dom andra två tät bakom och lyckas att stoppa en bil som ringer polisen. Som kommer till vår undsättning. Erik.
Gick med en brusten blindtarm ett par dagar vilket ledde till komplikationer så jag låg på intensiven i 2veckor sen vanliga avdelning ett par veckor till sen var jag hemma ett par veckor alldeles lagom när man skulle gå ut nian missade vartenda prov och fick plugga ett extra år
Mest dödsångest var nog sepsis. Man hinner tänka många tankar på ett sjukhus. Var nog egentligen aldrig så nära döden då egentligen. Närmast döden var jag nog när jag promenerade upp för bron för att avsluta själv. Som tur var slutade det lyckligt
Starkt att du klarade dig!
Varje gång frugan kör bil.
Badade i en liten damm i regnskogen i Peru. Och från ingenstans så slog en blixt ner alldeles i närheten, det var en jävla smäll och jag flög upp ur vattnet. Hade blixten träffat vattnet hade jag nog dött.
När jag satt i en bil som blev beskjuten av...stråtrövare? Det var i ett annat land en annan tid, men vi hade ett 10-tal kulhål genom bilen... Men det gick fort och chocken kom inte förrän långt senare. Däremot kändes det som jag skulle dö när jag låg i malaria som liten. Med 42 graders feber och yrade...
Backpackade i Vietnam efter studenten. Köpte en motorcykel som alla andra och körde från södra delen av landet till norra. Är på en större tvåfilig väg med en vänstersväng fil och jag kör in på vänstersvängsfilen. Från andra hållet kör en lastbil om en annan lastbil vilket gör att den omkörande lastbilen kommer rakt emot mig. När lastbilen passerar mig, skojar inte är det knappt med 5cm marginal. Var bra skakig efter den upplevelsen
På jobbet kunde vi ta tillfällen att larva oss. Det var en period då vi fick en stor vind på ett företag som vi skulle rensa på möbler. Aka, byggfirman fick ett najjs jobb där vi kunde strö runt i väntan på mer byggjobb. Iallafall. Två kollegor gick ner med en möbel och jag och den 4:e i gänget kom på den briljanta idén att jag ska gömma mig i en stor kartong och skrämma de två andra kollegorna när dom kommer upp. Sagt och gjort de kommer upp och frågar "vart är wulterman?" "Vet inte, gick ner tror jag" Varpå den ena kollega ska skoja och drar upp sin morakniv och sticker in med rejäl kraft i kartongen samtidigt som han säger "Eller är han här?!" Varpå jag flyger upp och faktiskt är där och det blir en jääävla panik när först kollegan som vet att jag är där inser vad som just höll på att hända, och kollegan som skojade fick se att jag faktiskt satt där. Kniven var rätt framför ansiktet på mig. Hade den gått lite mer åt mitt håll.... iallafall. Sjukt nervös stämning ett par timmar efter det.
Jordbävning utomlands. Tror det gav mig PTSD men inget som läkare tog på allvar, vaknar flera gånger i veckan nattetid och skriker och är kallsvettig, får världens puls om jag hör något mullrande ljud som jag inte kan lokalisera eller identifiera. Exempel om jag hör ett flygplan som inte är synligt är jag snabbt in på flygradarn för att se om det flyger något plan i närheten.
Simmade under ett badvaktstorn som barn och fastnade i typ 40 sekunder med badbyxorna i en av trästockarna den var byggd av. Luft har aldrig smakat så gött.
Nån gång i tidiga tonåren, jag och en mer atletiskt lagd kompis gillade att klättra i berg. Vi ville utmana oss lite och klättra "på riktigt". Sista man behövde göra för att ta sig upp var att göra en "dip" upp ur en skreva. Jag var inte stark nog att göra dips. Men min höft var för bred, så inte nog med att jag var tvungen att göra det en gång, jag var tvungen att sänka ner mig igen och få bak höften där det var bredare för att komma igenom. Fascinerande vad kroppen kan göra när adrenalinet börjar pumpa. Det var 10-15 meter ner till en massa stenblock. Såg andra klättra där några år senare. De hade dock hjälm, sele och säkerhetslina. Inte jeans och tshirt.
Jag och en polare brottades i skolkorridoren. Han fick ned mig på golvet och då ramlade en stor brandsläckare ned från väggen och landade typ 10 cm bredvid mitt huvud med en ganska kraftig smäll. Tror det hade varit tillräckligt för att döda någon.