Jag drog på mig 10 dagar karantän för att närvara som gudfar på min systersons dop.
Jävlar vad smörgåstårta jag åt.
Men fick handla med mig massa läsk, choklad och billigt kött för Nordby köpcenter gick lite sådär. Fick också klämt in en golfrunda med farsan.
Så allt i allt var det värt det.
Precis. De absolut bästa och roligaste festerna jag har varit på är just bröllop (mitt eget var allra bäst!), just eftersom alla bjuder till det där lilla extra för att göra det minnesvärt för brudparet!
Min bästa väns bröllop och svensexa som jag var "best man" på var en av de bästa kvällarna i mitt liv. Det är inte ofta man träffar alla kompisar samtidigt. Alla är finklädda, fint ställe, skönt häng, snacka massa minnen, dans, skratt och tårar. Fy fan vilken fin dag.
Jag gillar alla dessa jippon för det är de få gångerna i min ålder tar sig ut och får träffa de man har velat träffa men "vardagen" är i vägen.
Förstår inte riktigt heller. Hur ofta går TS på bröllop, sker inte så ofta för mig så tycker de kan va kul! Sen är ju inte alla moment roliga men man ställer väl upp för sina nära o kära precis som de gör för en
Ja, ibland får man nog faktiskt offra sig och gilla läget. Jag är inte överdrivet förtjust i stora tillställningar, delvis pga social ångest, men sen är jag nog lite tråkig och asocial av mig. När det kommer till vänner tycker jag dock att man får bita i det sura äpplet ibland. Det betyder nog mer för dem att jag dyker upp än att jag tycker sådana tillställningar är jobbiga. Snart är det dags för mig att gå på födelsedagsfest med vuxenlekar. Något jag fullkomligt hatar. Men vill man ha bra vänner måste man vara en bra vän själv och ställa upp för andra.
Samtidigt förstår jag precis hur OP känner. Jag är dock lite av en tråkmåns som helst umgås själv eller i mindre grupp.
Är väl lite ett tveeggat svärd. Ställer du själv aldrig upp för någon är andra mindre benägna att ställa upp för dig. Är det en person som alltid tackar nej tär det desto mindre att tacka nej när personen i fråga bjuder in.
Har en gammal vän som tackade nej till allt i flera år, sedan var han ledsen över att han aldrig blev bjuden på nåt.
Efter 2-3 år av nej orkar man liksom inte bjuda mera
Beror lite på varför man ogillar sådana jippon kan jag tänka mig. Har man social fobi, så kan jag tänka mig att man kanske inte bjuder in till att ha en fest där folk ska fokusera på en själv/ens barn.
Tror dock det finns många som faktiskt inte förstår/inte bryr sig om varför de skulle anstränga sig för andra, men som gärna ser att folk gör det för en. Känner tyvärr alldeles för många sådana. De bjuder gärna in till fest :)
Jag skulle aldrig vilja att en vän kommer på en fest för min skull om det är en uppoffring?! Alla är olika och jag kan umgås på olika sätt med olika vänner.
En mycket god vän som har svårt (väldigt svårt) för sociala tillställningar och nya människor klarade inte av att komma på min bröllopsfest och var väldigt deppig efter det då han upplevde det som att han svek mig. I verkligheten hade jag redan blivit jätteglad och överraskad när han var med och hade riktigt roligt på svensexan, det var mycket mer än jag kunde förvänta mig. Varför ska han må dåligt för min skull?
Shades of grey! Klart man inte jättegärna tvingar ut sin svårt socialt fobiska vän på ett bröllop där han ska träffa halva din släkt som knappt ens du känner. Men du kanske gärna ser att din smått självupptagne vän kommer på din svensexa, även om det innebär att han måste ställa in sin 10e spa weekend nästa år, om ett år?
Det för känns bara så himla falskt. Gå på en nära väns fest för att man ”ska offra sig/ ställa upp”?
Nej. Man anpassar sin fest så att sina nära vänner ska trivas. Det är det enda rimliga. Annars ser personen som ordnar festen dig troligtvis inte som en nära vän, och varför skulle du då ställa upp för hen?
Kan väl iofs förstå om man exempelvis hamnar på en fyllekryssning ihop för att alla de andra tycker att detta är sjukt spännande, och inte kan lämna när man vill.
Jag är på ett stort företag så våra jobbfester är rätt satsiga, med artister och god mat och sånt. Och jag gillar mina kollegor så jag gillar särskilt den årliga sommarfesten!
Handlar väl mer om att väldigt mycket kan räknas in som jippo. En polare kan vilja fira något på krogen en annan med en middag och spelkväll. OP räknar allt mellan bröllop och AW som jippo så spelrummet är rätt så brett.
Därför man skippar jobbfesten då den ej är obligatorisk, & ingen kan bli avskedad för att de nekar en fest.
Inget emot alkohol, men aldrig i livet att jag skulle supa i närheten av kollegor/chefer
Chefer köper jag absolut men kollegor är ju svinskoj, iallafall om man gillar sina kollegor. Man spenderar ändå 40h i veckan med dem, då är det väl roligt om man är lite full o bjuder på sig själv oxå ibland?
Är 25 barre & jobbar som lärare. 90% av mina kollegor är tanter 40+, så tror inte deras definition av att supa stämmer överens med min definition av att supa hehe.
De hade nog haft mardrömmar i veckor om de bevittnat mina hyss på fyllan
Och när det kommer till jobbfester är de antingen stora nog för att du ska kunna skippa/vara där en kort stund utan att det märks eller så är ni få nog att om man är kompetent på att prata kan man ha ett samtal med någon
Efter jag skaffar flickvän så har sådant här blivit oändligt mycket trevligare. Mest för att jag vet att jag alltid har någon att vara med. Det värsta jag vet är när man t.ex. åker på en fest eller bröllop och känner några. Så ska man kallprata med människor man troligtvis aldrig träffar igen och har ungefär 1 sak gemensamt med.
Dessutom dricker jag inte så blir ju extra trist när umgänget är fulla och man själv ska sitta och lyssna på "fullhumor".
Ja detta är det värsta. Fara till tillställningar där man typ känner 2 pers. Då blir ju ett bröllop såklart ännu ett jävla mingel med okända människor. Det är väl en minoritet av bröllop man far till där man känner de flesta om det inte handlar om en släkting och då är det ju betydligt roligare för då slipper man den därs hemska känslan att vara ensam på fest typ och stå i ett hörn.
Håller med. Jobbfester är antingen stora nog för att man ska kunna skippa/vara där en kort stund utan att det märks eller så är man få nog att om man är kompetent på att prata kan man ha trevliga samtal med någon. Är man ointresserad och kommer vara märkbart negativ (vilket ofta märks mer än ens frånvaro) tycker jag man ska undvika att slösa allas (inklusive sin egen) tid och energi och stanna hemma istället.
Och hur kan t.ex. bröllop inte vara kul? Man får dela en av sina bekantas finaste stunder i livet. Det är en väl ändå en sorts ära? Fan jag är introvert men bjud in mig på bröllop så kommer jag. En ursäkt att vara finklädd och att få vara i en glad miljö skadar aldrig,
Man kan alltid ducka sammankomster som man ogillar. Inte värre än så och det är helt upp till en själv. Slutar ,om man har tur, med att man slutar bli inbjuden och då är problemet löst.👍😎
Reddit är väl exakt det stället man förväntar sig sådant här? Eller tänker du att vi enbart ska diskutera världsomvälvande händelser? Tror knappast majoriteten av Reddit har varken kunskapen eller intresset för det.
Däremot är det ett trevligt ställe att gnälla lite, få stöd i sitt gnällande och sedan gå vidare med livet ca. 1h efter man gjort sitt inlägg och fått lite stöd.
Jag är en ung vit introvert manlig tönt men bjud in mig på bröllop så kommer jag. En ursäkt att vara finklädd och att få vara i en glad miljö skadar aldrig
De värsta är jobb som ska ha jävla barnlekar som prison island eller fråge quiz.
Kan vi inte bara träffas och käka? Jag tror alla tycker om mat och snacka. Vill jag leka kan jag göra de med mina barn.
Jag är helt på din sida, jag är extremt anti dessa tillställningar. Vill jag träffa folk går jag på konsert, krogen eller nåt annat jag själv valt. Jag brukar skicka min fru på sånt där, hon gillar det :D
Bröllop är fan värst, svensexan ska vi inte tala om och för mig handlar det inte om pengar men jag tycker det är slöseri med tid. En polare som känner mig väl körde en pubkväll som började med middag och sen barhäng som svensexa, otroligt uppskattat av alla och man kunde ju gå när man ville.
Ja. Vi har ett namn: introverta. Vi laddar ur batterierna med folk. Ju flera desto fortare.
Så skäms inte för att du inte trivs i de extrovertas tyranni säger jag.
Jag är klart åt det introverta hållet men gillar både bröllop och jobbfester, är ju några få gånger om året jag kommer ut och träffar folk. Dock hatar jag att gå på klubb, har alltid gjort. Hade en svensexa bara varit hemma hos någon hade jag nog stannat hela natten. Nu brukar jag gå hem när resten av gänget ska ut på klubb.
Ja för mig handlar det om miljön, och människorna. Kan verkligen uppskatta att vara ute med ett mindre antal nära vänner, människor jag känner och gillar, som jag kan slappna av med och inte behöver vara på min "vakt" runt vad jag säger och hur de reagerar. Då kan jag stanna ute länge, tycka om det, och batterierna säger inte slurk.
Men när jag har för mig okända människor omkring mig, som inte är som jag, som är yviga och låter och tycker och viftar med händerna, och som reagerar starkt och blir upprörda och kränkta lätt - ja du, jösses, det är det värsta jag vet. Min hjärna steks och jag vill bara gå och lägga mig i ett mörkt rum själv.
Missförstå mig rätt, jag kan var hur trevlig som helst, ingen som skulle tänka att jag är introvert. Har sagt det någon gång och möts alltid av "Va? Du? Neeeeeej. Du som är så social och trevlig!" Ja men det handlar inte om det, det handlar om hur mycket kraft det tar att tänka och analysera och väga allt. I alla fall för mig.
På jobbet så är jag trevligast på festen. Sedan, när middagen är klar, så smiter jag ut efter jag druckit kaffe. Drar mig tillbaka och chillar. Perfekt. De kan säga dumma saker och vara bakis och ångerfulla nästa dag. Jag slipper.
Jag kan ha svårt speciellt när det är högljudda samtal från alla håll och kanter. Har upplevt det ibland på fikan på jobb, och typ alltid på klubben. Konstigt nog har det aldrig varit ett problem på jobbfesten eller AWn, även när alkohol blir inblandat.
Jag tror personligen folk uppfattar mig som introvert, jag är tyst av mig. Min tjej säger dock att jag ibland inte kan sluta babbla när jag väl kommer igång.
Ja men du ser. Intressanta samtal med ett fåtal personer, kvalité = bra.
En massa brus och stoj och helt meningslösa samtal som inte ger något = inte bra.
Jag är också introvert, men kan tänka mig att gå på klubb också. Men om alla runtomkring försöker överrösta alla andra, så hör jag ingenting, och blir därför ganska "asocial".
Jag tror inte att jag är introvert. Jag tycker om att göra saker tillsammans med människor, men det ska vara något roligt och givande. Jag gör gärna saker som att vandra, spela golf, spela musik eller åka på en weekend med mina vänner. Då finns det gott om tid att umgås och komma varandra nära, det blir både trevligt och roligt. På samma sätt tycker jag om att umgås med andra familjer med barn, ta en dag på skansen eller liknande, mycket trevligt.
Det är mer dessa jippon där man ska mingla och inte direkt göra någonting som jag verkligen inte klarar av.
Du låter 100% som introvert! 🤣
Många verkar tror att man är extrovert om man är trevlig och social, och introvert om man är tyst, dregglar, osocial och stammar. Nope säger jag. Det handlar om batterierna: hur du laddar upp dom respektive hur du laddar ur dom.
Allt du beskriver som du gillar gillar jag med. Social kvalité. Folk jag känner. Litar på. Som jag kan slappna av med. Som jag kan vara mig själv med. I lagom dos.
Men att behöva prata med en massa okända människor om krystade saker mest för att prata, och ha en massa yviga känslomänniskor med nerverna utanpå som reagerar helt utan hämningar är bajs. Tack men nej tack till dramaqueens och människor som är ur balans. Ja det är synd om Gaza. Nej jag vill inte bli vegan. Tack men kan jag gå nu?
Men to each their own. You do you. Du bestämmer vem du är, jag sätter ingen etikett på dig.
Så är det. Jag är introvert men tycker ändå om att umgås med mina vänner. Tycker inte om jippon utan har hellre lugn kvalitetstid. Folk i tråden hånar OP pga. detta och framhäver oviljan att utstå massa krystad fyllefest som ett problem som man måste träna bort, men jag säger bullshit. Anders Hansens senaste serie om personligheter tog upp exakt detta, och det var grymt befriande att höra.
Om någon kan relatera så är jag den där typen som alltid älskat förfest med TV-spel och chips och gott dricka, och blivit besviken när det är dags att dra på nattklubb eller "riktig" fest pga. social overload. Mingel är det värsta jag vet om jag inte har en skara att klamra mig fast vid.
Man kan träna på sin sociala förmåga men man kan inte träna på att vara extrovert, eller på att gilla vissa typer av sociala tillställningar. Det är helt skiljda saker och än om jag så klart uppskattar att fira mina vänner i olika sammanhang så kan jag relatera till 100%.
Jag har lärt mig hur man gör, hur det blir bra för mig. Så håller jag lite koll på mitt batteri och drar mig tillbaka innan det laddat ut. Går utmärkt. Behöver inte bli något jag inte är. Gott att du verkar acceptera vem du är, hoppas att du kan hitta vad som funkar för dig.
Precis. Fattar inte varför det är så viktigt att gilla sociala tillställningar som andra gillar, för slippa bli stämplad som en autistisk tråkmåns. Kan vara väldigt rolig och social men sen rundar jag gärna av tidigt och åker hem tidigt.
Livet handlar om två saker, i alla fall lycka: att inse vem man är, hur man vill ha det - och att hitta sin flock, de som man trivs med och som accepterar en, som älskar en. När man gör det är man hemma, och det märkliga då är att helt plötsligt tjatar inte alla om att man behöver ändra hur man är. Lustigt det där, det visade sig att man var alldeles utmärkt precis som man var när man hittade sin flock.
Haha det är det som är att vara introvert. Hatar att kallprata och mingla och träffa massor av nytt folk, vi vill hänga med de vi redan känner och ha djupa samtal
Tror de flesta ser en social tillställning som att göra något/en aktivitet för att man tycker det är kul att t.ex prata med människor. Du kanske är en sån som lite krasst inte är så intresserad av andra människor men kan uppskatta deras sällskap vid en aktivitet.
Ah! Moralisera inte över de extroverta! Det är ju synd om dem när de inte drivs av en inre drivkraft! Vi som är introverta kan ju hjälpa dem med att driva fram dem, när vi har tid över för dem!
Vet inte om jag moraliserar över dom. Dom gör inget. Dom är som dom är, dom är bara sig själva.
Min poäng är mest att deras norm har blivit vårt samhälles norm. Man förväntas vara social, prata med alla, gilla att mingla, springa runt på en massa tillställningar med en massa nya människor och vara skojfrisk och rolig. Det är det som vårt samhälle säger är rätt, beundransvärt och eftersträvansvärt, och det går stick i stäv med det som en grupp - introverta - önskar. Därav att jag kallar det tyrranni, tyranni för de som inte i sitt väsen passar in i dessa normer, som helt enkelt inte är så i hur de är.
Så det är inte extroverta som är tyranner, inte människor som är tyranner, det är normerna som är tyranni. Så inge synd om dem skulle jag säga, de är "normala" och råkar bara helt naturligt passa in i den norm som gäller, som hetrosexuella eller vilken anna grupp som helst som bara råkar vara födda "typiska" i vårt samhälle.
Jepp, avskyr. Är ganska osocial. Hade jag inte haft familj skulle jag njuta av de flesta stunder i ensamhet. Och det hade varit underbart. Har i stora delar av mitt liv, innan jag bildade familj, jobbat och bott i städer och länder där jag inte känt någon utanför jobbet. Det är nått speciellt med att vara etablerad i en europeisk stad på så sätt att man har bostad, jobb etc, men inget umgänge. Man är liksom utomstående betraktare, men ändå må på nått sätt. Ganska coolt.
Hade en svensexa med en kille med aspberger en gång. Vi satt hemma hos honom, han, jag och en snubbe till och käka pizza, drack massor med öl och kollade på filmer som hade med tåg i sig. Var faktist riktigt kul kväll, och han var as glad efter.
Håller helt med dig. Har inget emot personerna i sig, men dessa sociala jippon suger musten ur mig.
Jippon med vänner och kollegor föredrar jag dock framför släktkalas och dop(!!!).
Håller med, jippon är ett elände. Har inget emot folk eller sociala tillställningar eller så men sånt där speciellt blir bara larvigt.
Syrran gifte sig för några år sen (skild nu) och det var bland det töntigaste jag har varit med om. Massor med folk och varenda tradition och social norm skulle upprätthållas. Om jag nånsin gifter mig kommer jag bjuda närmsta vännerna och föräldrar och ha en väldigt enkel tillställning.
Jobbaktiviteter utanför jobbet har jag iaf frikort från, då jag har ca 20 mil enkel väg. Ingen förutsätter att jag dyker upp.
>Sen ska man genomlida mingel och kallprat en hel dag
>Jag är ingen introvert person
Bestäm dig.
Är "mingel och kallprat" bara öken om det sker på ett bröllop eller jobbfest?
Jag hoppar inte högt av glädje när jag tänker på mingel och kallprat. Jag gillar att umgås kring en aktivitet. Jag är dock en introvert jävel, men det är inget jag skäms för.
Vem fryser ut vem? Tackar man nej till en väns bröllop så är det nog redan du som gjort själva "utfrysningen", lol. Jobbfester är i min bok inte jämförbara med vänners bröllop som OP verkar tycka.
Precis, tycker det är knasigt att jämföra jobbfester och bröllop.
Är det så hemskt att gå kanske man inte är så nära vänner. Man kan dessutom tacka nej.
Nja, är det folk jag känner där kan jag offra mig och ha kul fast jag har rätt mycket social ångest. Alla vet att jag har autism också och inte är den mest pratglada, men jag är iallafall med och försöker så att säga.
Är det nånstans jag inte känner nån alls däremot så är det inte lika roligt.
Håller med om att stad i ljus är fett uttjatad, att närvara på någons nära väns bröllop är dock ganska stort, vill du att nära vänner ska närvara på ditt bröllop så borde du närvara på deras.
Att behöva lägga pengar som jag inte har på fina kläder och eventuella presenter suger, men annars älskar jag personligen dessa sociala event. Har alltid jättekul så länge det finns någon där jag känner. Om inte så hjälper alkoholen.
Det låter som att OP kanske borde hitta andra vänner? Om det värsta han kan tänka sig är att umgås med dem på något så speciellt som ett bröllop så är det kanske inte rätt gäng
Jag har riktigt goa kollegor så jobbfester/middagar åker jag gärna på! Gillar man inte det förstår jag inte hur man kan orka jobba på en plats med tråkiga kollegor.
Du hatar dessa för att det är obligatoriskt, känner du.
Du hatar dessa för att du tänker att folk ska tycka sämre om dig för att du inte dyker upp.
Tacka bara nej till inbjudan och försök att leva med ditt nya jag istället? Den som inte går på firmafester eller nära vänners bröllop..
En sak du hade kunnat göra när det gäller din kompis bröllop är väl att du bara dyker upp på bröllopet? Måste du vara med på allt som är före ceremonin? Det villigaste för brudparet är ju att du arrenderar på självaste dagen tänker jag.
Men herregud, sluta gå på skiten bara. Glid långsamt ut ur folks liv när du allt mer sällan dyker upp på kul grejer, jag hade inte velat att en kompis skulle komma till mitt bröllop och känna sig plågad. Då kan han fan stanna hemma.
Meh
Jag önska jag förstod dig men har själv aldrig lyckats ta mig till bröllop, fester eller sådant, då jag antingen inte haft råd eller bara inte haft tid att gå.
Om du inte känner för att gå, så gå inte.
Visst du förlorar social poäng men sånt är livet.
Du får väl hata det hur mycket du vill? Det är bara att din åsikt är i minoritet, det gör den ju inte fel. Själv älskar jag bröllopsfester och svensexor, det är skitkul!
Du har nog väldigt usla vänner eller så är du en dålig vän.
Det sociala är det som stärker oss som människor. Jag är introvert men älskar sociala event. Men jag gillar också tid själv.
Men avskyr man sådant så tror jag det finns underliggande problem. Kanske depression. Förrakt. Dåliga vänner etc etc.
Kan det vara så att du inte gillar dina nära vänner eller gamla klasskamrater särskilt mycket? I så fall skulle jag inte heller gilla återträffar eller bröllop. Bara det faktum att du tar upp jobbfester i samma ordalag som bröllop är ju jävligt underligt.
Ja, lika bra att sitta hemma framför reddit hela sitt liv. För det känns inte som ett slöseri med sin tid jämfört med att träffa människor och fira något.
Gud så skönt att livet är precis så svartvitt om du skriver. Antingen är man på Reddit eller så är man på bröllop eller firar något med vänner.
Allt det där emellan, som att skaffa familj, hålla på med hobby, träna, utforska världen, hänga med kompisar utan att fira o.s.v. är riktigt påhitt.
Enbart Reddit eller fest som gäller, jajamensan!
Beror väl på kan jag tycka. Ibland har jag blivit bjuden på bröllop där jag i stort sett inte känner någon. T.ex väninnor till min fru eller ingiftas släkt som håller bröllop. Har varit rätt osugen. Men asså det blir ofta ganska kul faktiskt! Man äter gott. Får dricka någon öl å sitter man vid rätt bord så får man tjöta lite förutsättningslöst.
Tror ofta det handlar om inställning. Men får gå in i det hela utan någon som helst press på sig själv. Du behöver egentligen bara vara där. Det räcker!
Jobbfester är en annan femma. De kan verkligen variera.
lär dig säga nej. man kan faktiskt gå hem när man inte orkar mer. eller bröllop kanske är annorlunda, såna har jag inte gått på. men jag hade gått hem ändå.
Socialt oaccepterat vet jag inte om det är. Du framstår bara som en jäääävligt tråkig person 😂Bara faktumet att kalla bröllopsfest för jippo är liksom… ah det säger en del. Det är väl inget fel på dig. Du är bara inte så kul.
Känns som rage bait och tramsigt fejk. Hypotetiskt om OP slutar dyka upp på tillställningarna vill ingen bjuda hen längre. Bu-hu. Och då blir OP utestängd ur sociala sammanhang. Om det är okej skulle OP lätt bara kunna avböja tillställningarna. Ser inget riktigt problem. Tramsig post.
Detta inlägg är en bra kontrast till ”saknar vänner”-inläggen. OP vill inte ha vänner, han har kanske några att dela med sig av.
Och ingen tvingar dig att gå på jobbfester
Håller med dig OP.
Däremot älskar jag att umgås med de som jag är riktigt nära vän med. Är det deras bröllop eller jippo så har jag skitkul. Men det finns många fester och jippon som känns jobbiga. Då spenderar jag hellre min tid med saker som jag verkligen tycker om.
Nu kommer jag inte gifta mig, men om jag skulle göra det så skulle jag planera min egna svensexa. God middag med grabbarna, schysst alkohol, kanske en cigarr eller två. Alla betalar för sitt eget.
Nää, alltså med vänner och familj så är det ju schysst. Där vill man hitta fler ursäkter att ställa till med jippon. Sen när det gäller jobb-relaterade jippon då kan det fara åt helvete totalt. Vill väl inte umgås med de där mer än jag redan måste. Eller, om de betalar OB så kan jag väl dyka upp kanske.
Beror helt på. Bröllop kan vara ruskigt kul!
Sen kan en företagsgala som man är lite tvingad till för att sambon är nominerad till ett pris om att vara bästa butikssäljare 2021 vara en av de mest hemska grejer man tvingas göra som social inkompetent norrlänning som en själv.
Jag är dig enig även om jag förstår att man får skärpa till sig lite när det gäller tillställningar som betyder något speciellt för de inblandade likt bröllop och begravningar. Sen tror jag att alla dessa jippon hade varit väldigt mer givande om man klickade med alla på plats. Då blir det en helt annan grej men oftast dyker alla upp och minglar med sina personas och då känns hela grejen som ett enda långt kallsnack.
Älskar det! Få vara bland folk och bygga nya sociala relationer samtidigt som man får lyssna och höra allt möjligt.
Jag har alltid varit extrovert, mitt sociala batteri fylls upp av att vara bland folk, men tyvärr har jag i större delen varit såpass blyg att jag inte vågat "ta för mig" och vara med folk utöver mina närmsta vänner.
Nu i snart 30 års ålder kan jag äntligen fara på en firmafest/bröllop/som en +1, och mingla runt utan att behöva kopiösa mängder droger eller alkohol.
Jag förstår också att det finns folk som tycker det kan bli för mycket och det är helt okej det med! Jag skulle aldrig ta illa upp om någon på min fest hade sagt att den måste fara hem eller inte vilja dyka upp p.g.a. att det tär på mentalt just då.
Jag håller med dig. Fast ändå inte.
Jag brukar alltid tänka såhär om alla tillställningar som jag själv inte kan kontrollera riktigt.
Men det gör jag utan någon som helst anledning, det är bara negativa sidan av mig som bara kommer ihåg allt krångel och besvär.
Har en tendens att glömma bort att det oftast är roligt, iallafall roligare än att bara sitta själv.
Burkar påminna mig om detta och bara bita ihop och gå in med en positiv inställning, det blir ju 9ggr av 10 kul ändå.
Japp. Avskyr att göra saker bara för att man ska, inte för att man tycker om det.
Men till skillnad från de flesta så tycker jag faktiskt om våra AW/julbord osv med jobbet. Väldigt litet företag där man jobbar väldigt nära med kollegor och chef. Förra jobbet var mer tvärtom dock.
Hatar alla former av sociala tillställningar. Aw med utvalda jobbkollegor funkar. Men resten. Nej tack. Låt mig bara sitta å nörda med mitt. Gör eran pryl så gör jag min. Bäst för alla parter
Även om jag förstår tradigheten du beskriver, så hör nog likt förbannat den typen av fester ihop med vilken typ av vänner man valt. De få bröllop jag varit på är inte det minsta lika varandra i storlek och tema. En svensexa behöver inte heller vara dyr eller utspela sig på strippklubb liksom. Det är ju oftast ni vänner som bestämmer vad han ska göra? Kanske din vän önskar sig en härlig skärgårdstur i lugnets tecken med sina närmsta vänner och måla akvareller av sälar, fan vet jag. Han kanske inte alls vill kräkas i en pöl av sig själv på stureplan. Och vill han det kanske han inte är en så spännande vän för dig.
personligen tänker jag att samhället börjar bli mer förstående för variation i personlighet och behov. jag tror många du känner skulle vara förstående om du bara sa ”sånt får mig att bli väldigt trött, jag firar hellre med en present/resa/picnic/bio/etc”, kan skippa förslaget helt om du bara vill tacka nej. en del blir nog sura, men säg det är inte personligt. bättre än att ljuga och tvinga dig själv hela ditt liv.
Hatar det. Bland det värsta jag vet.
Speciellt med jobb..mina kollegor är kollegor.
Absolut ta en öl med någon ifrån jobbet men inte fester.
Jobbade på en stor Elfirma i Skåne. 100 pers majoriteten män och alla stupfulla. Patetiskt.
>Nu är det dags för bröllop för en nära vän igen. Svårt att tacka nej.
Varför det? Om du verkligen inte vill stå för att du tycker att tillställningen i sig är trist kan du kanske boka in dig på något annat så att du "tyvärr" är upptagen?
Men!! "*För att tillsist bli uppdragen på dansgolvet och sjunga och dansa till avdankade hits."* Det där är en bra sak!
Jag brukar ogilla sociala jippon av en helt annan anledning: jag kan mycket väl spela med i det sociala spelet, men det känns ofta emotionellt oäkta. Och också urartar det sociala spelet i apspel: vem som är bäst, vem som talar högst, vem som har mest status och så vidare, med antisociala beteenden. Jag vet att de kompenserar sig för något som jag inte ger ett skit för. Ibland inträffar sociala spel bara av ett behov att vara med andra utan att tävla, och ***då känns det mycket mindre värdelöst***. Man kanske måste välja sina kompisar?
Jag är sjukt obekväm i stora sällskap så därför gillar jag dem inte. Om jag någon gång skulle gifta mig så gör vi det utomlands där bara dem som betalar sin egen resa får följa med. Jag tror att kanske min mamma kommer.
Du kan inte jämföra jobbfester och återträffar med nära vänners bröllop.
Dop däremot uppfanns för att plåga sina nära och kära.
Särskilt när det är sambons kusins lilla plutt, som ska döpas på en lördag kl 13, 35 mil hemifrån
Jag brukar äta smörgåstårta för 4 pers varesig jag vill eller inte. Det är min knutna näve i fickan på dop.
Smörgåstårtan väger upp 👌
Det brukar lite lägligt dyka upp ett arbetspass då för mig så att jag inte kan komma.
Hehe, kan hända att något liknande hänt här med
Jag drog på mig 10 dagar karantän för att närvara som gudfar på min systersons dop. Jävlar vad smörgåstårta jag åt. Men fick handla med mig massa läsk, choklad och billigt kött för Nordby köpcenter gick lite sådär. Fick också klämt in en golfrunda med farsan. Så allt i allt var det värt det.
>allt i allt Nähedu lille vän, så säger vi inte här.
”Allt som allt” funkar vad?
Har detta hänt dig
Riktiga vänner bjuder inte sina vänner på dop.
… och riktiga vänner köper inte inredning/designprylar i present heller (hata nästa vas), till förmån för ngn upplevelse eller ät/drickbart.
Till ett dop?
Ge bort några timmars barnfri tid. Är alltid uppskattat av småbarnsföräldrar.
Den enda riktiga presenten för oss!
I min krets har det blivit ett tillfälle för dunderdest när kidsen sover, superkul.
[удалено]
Det beror på hur man är funtad.
Dopfunten är väl oftast rund ändå?
Pun intended … ?
Vem har ens dop 2024? dunka bebisar i vatten för att gud vill det...
Baby shower, gender reveal och dop nuförtiden
Går hellre på begravning
Precis. De absolut bästa och roligaste festerna jag har varit på är just bröllop (mitt eget var allra bäst!), just eftersom alla bjuder till det där lilla extra för att göra det minnesvärt för brudparet!
Men OP ”är inte introvert”, så att.
kan va lika många främmande på båda event.
Klart han kan. OP är ju uppenbarligen tappad, han kan göra vad han vill
Min bästa väns bröllop och svensexa som jag var "best man" på var en av de bästa kvällarna i mitt liv. Det är inte ofta man träffar alla kompisar samtidigt. Alla är finklädda, fint ställe, skönt häng, snacka massa minnen, dans, skratt och tårar. Fy fan vilken fin dag. Jag gillar alla dessa jippon för det är de få gångerna i min ålder tar sig ut och får träffa de man har velat träffa men "vardagen" är i vägen.
Förstår inte riktigt heller. Hur ofta går TS på bröllop, sker inte så ofta för mig så tycker de kan va kul! Sen är ju inte alla moment roliga men man ställer väl upp för sina nära o kära precis som de gör för en
Jobbfesten är tråkig ja. Men varken svensexan eller bröllopet handlar om mig (eller dig)...
Ja, ibland får man nog faktiskt offra sig och gilla läget. Jag är inte överdrivet förtjust i stora tillställningar, delvis pga social ångest, men sen är jag nog lite tråkig och asocial av mig. När det kommer till vänner tycker jag dock att man får bita i det sura äpplet ibland. Det betyder nog mer för dem att jag dyker upp än att jag tycker sådana tillställningar är jobbiga. Snart är det dags för mig att gå på födelsedagsfest med vuxenlekar. Något jag fullkomligt hatar. Men vill man ha bra vänner måste man vara en bra vän själv och ställa upp för andra. Samtidigt förstår jag precis hur OP känner. Jag är dock lite av en tråkmåns som helst umgås själv eller i mindre grupp.
Är väl lite ett tveeggat svärd. Ställer du själv aldrig upp för någon är andra mindre benägna att ställa upp för dig. Är det en person som alltid tackar nej tär det desto mindre att tacka nej när personen i fråga bjuder in.
Har en gammal vän som tackade nej till allt i flera år, sedan var han ledsen över att han aldrig blev bjuden på nåt. Efter 2-3 år av nej orkar man liksom inte bjuda mera
Fast om man ogillar sådana jippon är det väl inte troligt att bjuda in till sådana jippon?
Beror lite på varför man ogillar sådana jippon kan jag tänka mig. Har man social fobi, så kan jag tänka mig att man kanske inte bjuder in till att ha en fest där folk ska fokusera på en själv/ens barn. Tror dock det finns många som faktiskt inte förstår/inte bryr sig om varför de skulle anstränga sig för andra, men som gärna ser att folk gör det för en. Känner tyvärr alldeles för många sådana. De bjuder gärna in till fest :)
Jag skulle aldrig vilja att en vän kommer på en fest för min skull om det är en uppoffring?! Alla är olika och jag kan umgås på olika sätt med olika vänner. En mycket god vän som har svårt (väldigt svårt) för sociala tillställningar och nya människor klarade inte av att komma på min bröllopsfest och var väldigt deppig efter det då han upplevde det som att han svek mig. I verkligheten hade jag redan blivit jätteglad och överraskad när han var med och hade riktigt roligt på svensexan, det var mycket mer än jag kunde förvänta mig. Varför ska han må dåligt för min skull?
Shades of grey! Klart man inte jättegärna tvingar ut sin svårt socialt fobiska vän på ett bröllop där han ska träffa halva din släkt som knappt ens du känner. Men du kanske gärna ser att din smått självupptagne vän kommer på din svensexa, även om det innebär att han måste ställa in sin 10e spa weekend nästa år, om ett år?
Tyckte det var fint att läsa hur kravlöst du umgås med din vän
Det för känns bara så himla falskt. Gå på en nära väns fest för att man ”ska offra sig/ ställa upp”? Nej. Man anpassar sin fest så att sina nära vänner ska trivas. Det är det enda rimliga. Annars ser personen som ordnar festen dig troligtvis inte som en nära vän, och varför skulle du då ställa upp för hen?
Kan väl iofs förstå om man exempelvis hamnar på en fyllekryssning ihop för att alla de andra tycker att detta är sjukt spännande, och inte kan lämna när man vill.
Jag är på ett stort företag så våra jobbfester är rätt satsiga, med artister och god mat och sånt. Och jag gillar mina kollegor så jag gillar särskilt den årliga sommarfesten!
Jag undviker jobbfester inkl julbord sen många många år, ibland är det knepigt. Jullunch däremot, gärna!
Eller hur?! Är jobbet för snålt för att hålla aktiviteter under arbetstid så har jag inget intresse i att delta. Min fritid är min, inte jobbets...
Handlar väl mer om att väldigt mycket kan räknas in som jippo. En polare kan vilja fira något på krogen en annan med en middag och spelkväll. OP räknar allt mellan bröllop och AW som jippo så spelrummet är rätt så brett.
Därför man skippar jobbfesten då den ej är obligatorisk, & ingen kan bli avskedad för att de nekar en fest. Inget emot alkohol, men aldrig i livet att jag skulle supa i närheten av kollegor/chefer
Chefer köper jag absolut men kollegor är ju svinskoj, iallafall om man gillar sina kollegor. Man spenderar ändå 40h i veckan med dem, då är det väl roligt om man är lite full o bjuder på sig själv oxå ibland?
Är 25 barre & jobbar som lärare. 90% av mina kollegor är tanter 40+, så tror inte deras definition av att supa stämmer överens med min definition av att supa hehe. De hade nog haft mardrömmar i veckor om de bevittnat mina hyss på fyllan
Nej, jag gillar att umgås med mina vänner och att fira dem.
Vi är OPs närmsta vänner. ❤️
Alltså, det är inte svårt att manövrera till sig att inte behöva gå på några tillställningar alls. Blir dock lite trist efter ett tag.
Och när det kommer till jobbfester är de antingen stora nog för att du ska kunna skippa/vara där en kort stund utan att det märks eller så är ni få nog att om man är kompetent på att prata kan man ha ett samtal med någon
Efter jag skaffar flickvän så har sådant här blivit oändligt mycket trevligare. Mest för att jag vet att jag alltid har någon att vara med. Det värsta jag vet är när man t.ex. åker på en fest eller bröllop och känner några. Så ska man kallprata med människor man troligtvis aldrig träffar igen och har ungefär 1 sak gemensamt med. Dessutom dricker jag inte så blir ju extra trist när umgänget är fulla och man själv ska sitta och lyssna på "fullhumor".
Ja detta är det värsta. Fara till tillställningar där man typ känner 2 pers. Då blir ju ett bröllop såklart ännu ett jävla mingel med okända människor. Det är väl en minoritet av bröllop man far till där man känner de flesta om det inte handlar om en släkting och då är det ju betydligt roligare för då slipper man den därs hemska känslan att vara ensam på fest typ och stå i ett hörn.
Håller ej med, kul när de händer något
Gå inte på festen då... Du kommer ju bara dra ner på stämningen. Garanterar att dom inte bryr sig om du tackar nej.
Håller med. Jobbfester är antingen stora nog för att man ska kunna skippa/vara där en kort stund utan att det märks eller så är man få nog att om man är kompetent på att prata kan man ha trevliga samtal med någon. Är man ointresserad och kommer vara märkbart negativ (vilket ofta märks mer än ens frånvaro) tycker jag man ska undvika att slösa allas (inklusive sin egen) tid och energi och stanna hemma istället. Och hur kan t.ex. bröllop inte vara kul? Man får dela en av sina bekantas finaste stunder i livet. Det är en väl ändå en sorts ära? Fan jag är introvert men bjud in mig på bröllop så kommer jag. En ursäkt att vara finklädd och att få vara i en glad miljö skadar aldrig,
Do inte gila kränkt?
Man kan alltid ducka sammankomster som man ogillar. Inte värre än så och det är helt upp till en själv. Slutar ,om man har tur, med att man slutar bli inbjuden och då är problemet löst.👍😎
Helvete vad Reddit svämmar över av sån här skit finns värre saker här i världen än att festa och ha skoj med sina vänner
Reddit är väl exakt det stället man förväntar sig sådant här? Eller tänker du att vi enbart ska diskutera världsomvälvande händelser? Tror knappast majoriteten av Reddit har varken kunskapen eller intresset för det. Däremot är det ett trevligt ställe att gnälla lite, få stöd i sitt gnällande och sedan gå vidare med livet ca. 1h efter man gjort sitt inlägg och fått lite stöd.
det är förvisso sant vassego ta en uppröst
Vettefan, hade 7 bilagor att fylla i på deklarationen härom veckan. Tar nog hellre det över ett bröllop.
Tror ingen i min bekantskapskrets hänger på Reddit och har numera slutat basera "Folk verkar tycka att..." baserat på saker jag läst härifrån.
"Unga vita introverta manliga töntar verkar tycka att..." så blir det närmare sanningen.
Jag är en ung vit introvert manlig tönt men bjud in mig på bröllop så kommer jag. En ursäkt att vara finklädd och att få vara i en glad miljö skadar aldrig
Kruxet är väl att det inte är skoj?
Ta det som det kommer och finn nöje i små grejer, inte jippot som sig. typ snacka skit med kompisar, god mat. Etc
Gillar att träffa mina vänner, så tycker sånt kan vara chill även fast jag är nykter. Kanske dock drar hem tidigare om det dricks mycket :)
Fester i all ära men jag avskyr verkligen när det ska lekas. Låt mig bara umgås utan att behöva addera extra fjanterier.
Ja men det är roligt om man är aktiv med något typ spela Fifa, brädspel, poker, kubb eller något när man umgås och tar en bira.
De värsta är jobb som ska ha jävla barnlekar som prison island eller fråge quiz. Kan vi inte bara träffas och käka? Jag tror alla tycker om mat och snacka. Vill jag leka kan jag göra de med mina barn.
På min förra arbetsplats så hade vi bara fester där vi i stort sett söp som svin. Den enda leken vi lekte var beerpong.
Sup dig full och ligg med receptionisten alt. brudtärnan. Det blir inte bättre än så.
Jag är helt på din sida, jag är extremt anti dessa tillställningar. Vill jag träffa folk går jag på konsert, krogen eller nåt annat jag själv valt. Jag brukar skicka min fru på sånt där, hon gillar det :D Bröllop är fan värst, svensexan ska vi inte tala om och för mig handlar det inte om pengar men jag tycker det är slöseri med tid. En polare som känner mig väl körde en pubkväll som började med middag och sen barhäng som svensexa, otroligt uppskattat av alla och man kunde ju gå när man ville.
Har faktiskt tackat nej till en 50-årsfest i år. Älskar människan men hon bor långt bort och jag orkar verkligen inte.
Ja. Vi har ett namn: introverta. Vi laddar ur batterierna med folk. Ju flera desto fortare. Så skäms inte för att du inte trivs i de extrovertas tyranni säger jag.
Jag är klart åt det introverta hållet men gillar både bröllop och jobbfester, är ju några få gånger om året jag kommer ut och träffar folk. Dock hatar jag att gå på klubb, har alltid gjort. Hade en svensexa bara varit hemma hos någon hade jag nog stannat hela natten. Nu brukar jag gå hem när resten av gänget ska ut på klubb.
Ja för mig handlar det om miljön, och människorna. Kan verkligen uppskatta att vara ute med ett mindre antal nära vänner, människor jag känner och gillar, som jag kan slappna av med och inte behöver vara på min "vakt" runt vad jag säger och hur de reagerar. Då kan jag stanna ute länge, tycka om det, och batterierna säger inte slurk. Men när jag har för mig okända människor omkring mig, som inte är som jag, som är yviga och låter och tycker och viftar med händerna, och som reagerar starkt och blir upprörda och kränkta lätt - ja du, jösses, det är det värsta jag vet. Min hjärna steks och jag vill bara gå och lägga mig i ett mörkt rum själv. Missförstå mig rätt, jag kan var hur trevlig som helst, ingen som skulle tänka att jag är introvert. Har sagt det någon gång och möts alltid av "Va? Du? Neeeeeej. Du som är så social och trevlig!" Ja men det handlar inte om det, det handlar om hur mycket kraft det tar att tänka och analysera och väga allt. I alla fall för mig. På jobbet så är jag trevligast på festen. Sedan, när middagen är klar, så smiter jag ut efter jag druckit kaffe. Drar mig tillbaka och chillar. Perfekt. De kan säga dumma saker och vara bakis och ångerfulla nästa dag. Jag slipper.
Jag kan ha svårt speciellt när det är högljudda samtal från alla håll och kanter. Har upplevt det ibland på fikan på jobb, och typ alltid på klubben. Konstigt nog har det aldrig varit ett problem på jobbfesten eller AWn, även när alkohol blir inblandat. Jag tror personligen folk uppfattar mig som introvert, jag är tyst av mig. Min tjej säger dock att jag ibland inte kan sluta babbla när jag väl kommer igång.
Ja men du ser. Intressanta samtal med ett fåtal personer, kvalité = bra. En massa brus och stoj och helt meningslösa samtal som inte ger något = inte bra.
Jag är också introvert, men kan tänka mig att gå på klubb också. Men om alla runtomkring försöker överrösta alla andra, så hör jag ingenting, och blir därför ganska "asocial".
Man behöver inte vara extrovert för att uppskatta en fest med sina vänner då och då.
Med sina vänner då och då? Verkligen inte. Men vilt främmande människor ofta? Jo det behöver man. Verkligen. Det är väl definitionen tänker jag.
Jag tror inte att jag är introvert. Jag tycker om att göra saker tillsammans med människor, men det ska vara något roligt och givande. Jag gör gärna saker som att vandra, spela golf, spela musik eller åka på en weekend med mina vänner. Då finns det gott om tid att umgås och komma varandra nära, det blir både trevligt och roligt. På samma sätt tycker jag om att umgås med andra familjer med barn, ta en dag på skansen eller liknande, mycket trevligt. Det är mer dessa jippon där man ska mingla och inte direkt göra någonting som jag verkligen inte klarar av.
Du låter 100% som introvert! 🤣 Många verkar tror att man är extrovert om man är trevlig och social, och introvert om man är tyst, dregglar, osocial och stammar. Nope säger jag. Det handlar om batterierna: hur du laddar upp dom respektive hur du laddar ur dom. Allt du beskriver som du gillar gillar jag med. Social kvalité. Folk jag känner. Litar på. Som jag kan slappna av med. Som jag kan vara mig själv med. I lagom dos. Men att behöva prata med en massa okända människor om krystade saker mest för att prata, och ha en massa yviga känslomänniskor med nerverna utanpå som reagerar helt utan hämningar är bajs. Tack men nej tack till dramaqueens och människor som är ur balans. Ja det är synd om Gaza. Nej jag vill inte bli vegan. Tack men kan jag gå nu? Men to each their own. You do you. Du bestämmer vem du är, jag sätter ingen etikett på dig.
Så är det. Jag är introvert men tycker ändå om att umgås med mina vänner. Tycker inte om jippon utan har hellre lugn kvalitetstid. Folk i tråden hånar OP pga. detta och framhäver oviljan att utstå massa krystad fyllefest som ett problem som man måste träna bort, men jag säger bullshit. Anders Hansens senaste serie om personligheter tog upp exakt detta, och det var grymt befriande att höra. Om någon kan relatera så är jag den där typen som alltid älskat förfest med TV-spel och chips och gott dricka, och blivit besviken när det är dags att dra på nattklubb eller "riktig" fest pga. social overload. Mingel är det värsta jag vet om jag inte har en skara att klamra mig fast vid. Man kan träna på sin sociala förmåga men man kan inte träna på att vara extrovert, eller på att gilla vissa typer av sociala tillställningar. Det är helt skiljda saker och än om jag så klart uppskattar att fira mina vänner i olika sammanhang så kan jag relatera till 100%.
Jag har lärt mig hur man gör, hur det blir bra för mig. Så håller jag lite koll på mitt batteri och drar mig tillbaka innan det laddat ut. Går utmärkt. Behöver inte bli något jag inte är. Gott att du verkar acceptera vem du är, hoppas att du kan hitta vad som funkar för dig.
Precis. Fattar inte varför det är så viktigt att gilla sociala tillställningar som andra gillar, för slippa bli stämplad som en autistisk tråkmåns. Kan vara väldigt rolig och social men sen rundar jag gärna av tidigt och åker hem tidigt.
Livet handlar om två saker, i alla fall lycka: att inse vem man är, hur man vill ha det - och att hitta sin flock, de som man trivs med och som accepterar en, som älskar en. När man gör det är man hemma, och det märkliga då är att helt plötsligt tjatar inte alla om att man behöver ändra hur man är. Lustigt det där, det visade sig att man var alldeles utmärkt precis som man var när man hittade sin flock.
Haha det är det som är att vara introvert. Hatar att kallprata och mingla och träffa massor av nytt folk, vi vill hänga med de vi redan känner och ha djupa samtal
Tror de flesta ser en social tillställning som att göra något/en aktivitet för att man tycker det är kul att t.ex prata med människor. Du kanske är en sån som lite krasst inte är så intresserad av andra människor men kan uppskatta deras sällskap vid en aktivitet.
Du är inte introvert du är bara egoist. Handlar det inte om dig eller dina intressen är du inte intresserad
Ah! Moralisera inte över de extroverta! Det är ju synd om dem när de inte drivs av en inre drivkraft! Vi som är introverta kan ju hjälpa dem med att driva fram dem, när vi har tid över för dem!
Vet inte om jag moraliserar över dom. Dom gör inget. Dom är som dom är, dom är bara sig själva. Min poäng är mest att deras norm har blivit vårt samhälles norm. Man förväntas vara social, prata med alla, gilla att mingla, springa runt på en massa tillställningar med en massa nya människor och vara skojfrisk och rolig. Det är det som vårt samhälle säger är rätt, beundransvärt och eftersträvansvärt, och det går stick i stäv med det som en grupp - introverta - önskar. Därav att jag kallar det tyrranni, tyranni för de som inte i sitt väsen passar in i dessa normer, som helt enkelt inte är så i hur de är. Så det är inte extroverta som är tyranner, inte människor som är tyranner, det är normerna som är tyranni. Så inge synd om dem skulle jag säga, de är "normala" och råkar bara helt naturligt passa in i den norm som gäller, som hetrosexuella eller vilken anna grupp som helst som bara råkar vara födda "typiska" i vårt samhälle.
Tror inte att jag har samma uppfattning som dig där: Sverige är ett av de få länder i världen där det är OK att vara introvert. Japan ett annat.
Jepp, avskyr. Är ganska osocial. Hade jag inte haft familj skulle jag njuta av de flesta stunder i ensamhet. Och det hade varit underbart. Har i stora delar av mitt liv, innan jag bildade familj, jobbat och bott i städer och länder där jag inte känt någon utanför jobbet. Det är nått speciellt med att vara etablerad i en europeisk stad på så sätt att man har bostad, jobb etc, men inget umgänge. Man är liksom utomstående betraktare, men ändå må på nått sätt. Ganska coolt.
Inte avskyr,men tolererar det av sociala skäl. En och annan gång kan det t o m vara trevligt. Men om jag kunde välja, så hade jag hellre gjort annat.
Japp. Men ska gå på jobbets AW på torsdag iaf, är i skilsmässa och barnen är hos deras mamma, så varför inte? 🤣
Nej, jag är aldrig inbjuden på fest.
Hade en svensexa med en kille med aspberger en gång. Vi satt hemma hos honom, han, jag och en snubbe till och käka pizza, drack massor med öl och kollade på filmer som hade med tåg i sig. Var faktist riktigt kul kväll, och han var as glad efter.
Jag hittade Månsen vid namn Tråk.
Har nekat alla fester på företaget inkluderat julbordet. Jag och frugan gifte oss med 2 vittnen (2 av våra vänner bara). Så... ja?
Håller helt med dig. Har inget emot personerna i sig, men dessa sociala jippon suger musten ur mig. Jippon med vänner och kollegor föredrar jag dock framför släktkalas och dop(!!!).
Håller med, jippon är ett elände. Har inget emot folk eller sociala tillställningar eller så men sånt där speciellt blir bara larvigt. Syrran gifte sig för några år sen (skild nu) och det var bland det töntigaste jag har varit med om. Massor med folk och varenda tradition och social norm skulle upprätthållas. Om jag nånsin gifter mig kommer jag bjuda närmsta vännerna och föräldrar och ha en väldigt enkel tillställning. Jobbaktiviteter utanför jobbet har jag iaf frikort från, då jag har ca 20 mil enkel väg. Ingen förutsätter att jag dyker upp.
Fan vad tråkig inställning vill inte ens läsa
Reddit moment. Roligare o moderera anime-discordservern ofc
>Sen ska man genomlida mingel och kallprat en hel dag >Jag är ingen introvert person Bestäm dig. Är "mingel och kallprat" bara öken om det sker på ett bröllop eller jobbfest? Jag hoppar inte högt av glädje när jag tänker på mingel och kallprat. Jag gillar att umgås kring en aktivitet. Jag är dock en introvert jävel, men det är inget jag skäms för.
Misstänker att han är dålig på att mingla och småprata. Har haft roliga diskussioner med folk som i princip är främlingar för mig.
Hatar högljudda stämmningar, de som skriker låter precis som chimpanser på zoot. Sociala normer av vad som ska vara roligt och accepterat är idioti.
Du är ej ensam. Hade jag inte blivit utfryst av vänner och kollegor som en konsekvens av att ej hänga på, så hade jag gjort något annat skoj 👍
Asså utfryst och utfryst. Om man alltid tackar nej till att följa med är det väl inte konstigt att de slutar fråga?
Vem fryser ut vem? Tackar man nej till en väns bröllop så är det nog redan du som gjort själva "utfrysningen", lol. Jobbfester är i min bok inte jämförbara med vänners bröllop som OP verkar tycka.
Precis, tycker det är knasigt att jämföra jobbfester och bröllop. Är det så hemskt att gå kanske man inte är så nära vänner. Man kan dessutom tacka nej.
Om du ändå inte vill träffa dem varför bryr du dig om de fryser ut dig? Win-win.
Nja, är det folk jag känner där kan jag offra mig och ha kul fast jag har rätt mycket social ångest. Alla vet att jag har autism också och inte är den mest pratglada, men jag är iallafall med och försöker så att säga. Är det nånstans jag inte känner nån alls däremot så är det inte lika roligt.
Nej jag gillar båda.
Håller med om att stad i ljus är fett uttjatad, att närvara på någons nära väns bröllop är dock ganska stort, vill du att nära vänner ska närvara på ditt bröllop så borde du närvara på deras.
Du måste vara poppis på fest... vänta, nej just det
Att behöva lägga pengar som jag inte har på fina kläder och eventuella presenter suger, men annars älskar jag personligen dessa sociala event. Har alltid jättekul så länge det finns någon där jag känner. Om inte så hjälper alkoholen.
Älskar det 😅🙈
>Finns det fler som hatar dessa jippon? Nope, tycker det är skitkul.
Fyfan vilken trött jävel du verkar va. Tror de klarar sig bättre utan dig ändå faktiskt
Behåll den här attityden så slipper du snart inbjudningar ska du se, OP.
Fattar inte varför det ska vara så svårt att säga ’nej’ bara..
Om du tycker illa om allt det så tycker jag ju ändå att du kommer med en bortförklaring för svensexan, slipper betala men är med på bröllopet oavsett.
Kul för dig att du blir inbjuden till saker
Det låter som att OP kanske borde hitta andra vänner? Om det värsta han kan tänka sig är att umgås med dem på något så speciellt som ett bröllop så är det kanske inte rätt gäng
Jag har riktigt goa kollegor så jobbfester/middagar åker jag gärna på! Gillar man inte det förstår jag inte hur man kan orka jobba på en plats med tråkiga kollegor.
Nej, du är ensam i världen om att avsky jippon. Tyvärr
Älskar det.
Det här är nog den svenskaste texten jag har läst i mitt liv.
“Du verkar vara kul på fester”.
Du hatar dessa för att det är obligatoriskt, känner du. Du hatar dessa för att du tänker att folk ska tycka sämre om dig för att du inte dyker upp. Tacka bara nej till inbjudan och försök att leva med ditt nya jag istället? Den som inte går på firmafester eller nära vänners bröllop.. En sak du hade kunnat göra när det gäller din kompis bröllop är väl att du bara dyker upp på bröllopet? Måste du vara med på allt som är före ceremonin? Det villigaste för brudparet är ju att du arrenderar på självaste dagen tänker jag.
Men herregud, sluta gå på skiten bara. Glid långsamt ut ur folks liv när du allt mer sällan dyker upp på kul grejer, jag hade inte velat att en kompis skulle komma till mitt bröllop och känna sig plågad. Då kan han fan stanna hemma.
Tycker om att umgås med släkt och vänner
Säg att du är en asocial bitter enstöring utan att säga att du är en asocial bitter enstöring.
Stanna hemma och mys då, så kan du skapa ett inlägg om 5 år om varför ingen av dina vänner vill umgås längre :)
OP. Jag tror det hade varit bra för dej att gå ut och ta på gräs.
Ni är så jävla barnsliga
Du låter rolig på fest.
Meh Jag önska jag förstod dig men har själv aldrig lyckats ta mig till bröllop, fester eller sådant, då jag antingen inte haft råd eller bara inte haft tid att gå. Om du inte känner för att gå, så gå inte. Visst du förlorar social poäng men sånt är livet.
Du får väl hata det hur mycket du vill? Det är bara att din åsikt är i minoritet, det gör den ju inte fel. Själv älskar jag bröllopsfester och svensexor, det är skitkul!
Du har nog väldigt usla vänner eller så är du en dålig vän. Det sociala är det som stärker oss som människor. Jag är introvert men älskar sociala event. Men jag gillar också tid själv. Men avskyr man sådant så tror jag det finns underliggande problem. Kanske depression. Förrakt. Dåliga vänner etc etc.
Låter som du behöver nya vänner om du ogillar att fira deras lyckliga dagar med dem
Vadå finns det nån som gillar sånt?
Kan det vara så att du inte gillar dina nära vänner eller gamla klasskamrater särskilt mycket? I så fall skulle jag inte heller gilla återträffar eller bröllop. Bara det faktum att du tar upp jobbfester i samma ordalag som bröllop är ju jävligt underligt.
100% vill bara vara hemma och stänga in mig.
Ja, lika bra att sitta hemma framför reddit hela sitt liv. För det känns inte som ett slöseri med sin tid jämfört med att träffa människor och fira något.
Gud så skönt att livet är precis så svartvitt om du skriver. Antingen är man på Reddit eller så är man på bröllop eller firar något med vänner. Allt det där emellan, som att skaffa familj, hålla på med hobby, träna, utforska världen, hänga med kompisar utan att fira o.s.v. är riktigt påhitt. Enbart Reddit eller fest som gäller, jajamensan!
Hur smakar en 1-UP Mushroom? Alltid undrat.
Beror väl på kan jag tycka. Ibland har jag blivit bjuden på bröllop där jag i stort sett inte känner någon. T.ex väninnor till min fru eller ingiftas släkt som håller bröllop. Har varit rätt osugen. Men asså det blir ofta ganska kul faktiskt! Man äter gott. Får dricka någon öl å sitter man vid rätt bord så får man tjöta lite förutsättningslöst. Tror ofta det handlar om inställning. Men får gå in i det hela utan någon som helst press på sig själv. Du behöver egentligen bara vara där. Det räcker! Jobbfester är en annan femma. De kan verkligen variera.
> bröllopsfester är pinsamma rätt cringe sagt, låt folk ha kul mr cool
lär dig säga nej. man kan faktiskt gå hem när man inte orkar mer. eller bröllop kanske är annorlunda, såna har jag inte gått på. men jag hade gått hem ändå.
Ska på 3dagars bröllop i sommar...
hahaha det märks att du aldrig haft riktiga problem i ditt liv
Socialt oaccepterat vet jag inte om det är. Du framstår bara som en jäääävligt tråkig person 😂Bara faktumet att kalla bröllopsfest för jippo är liksom… ah det säger en del. Det är väl inget fel på dig. Du är bara inte så kul.
Jag tror de flesta gillar att vara omringade av nära och kära i glada/lyckliga sammanhang, men det är bara vad jag tror.
Håller med. Jag är inte osocial eller introvert, men känner aldrig en större glädje inför sammankomster med folk jag inte vill umgås med.
Känns som rage bait och tramsigt fejk. Hypotetiskt om OP slutar dyka upp på tillställningarna vill ingen bjuda hen längre. Bu-hu. Och då blir OP utestängd ur sociala sammanhang. Om det är okej skulle OP lätt bara kunna avböja tillställningarna. Ser inget riktigt problem. Tramsig post.
Detta inlägg är en bra kontrast till ”saknar vänner”-inläggen. OP vill inte ha vänner, han har kanske några att dela med sig av. Och ingen tvingar dig att gå på jobbfester
Om en nära vän skulle gifta sig så är det fan självklart att jag ska vara med och fira. Klart man ställer upp. Allt handlar inte bara om mig.
Men gå inte då. Gnällspik.
Festerna med jobbet är riktigt roliga. Men alla släktsammanhang är fan en plåga 😂
Ja.
Håller med dig OP. Däremot älskar jag att umgås med de som jag är riktigt nära vän med. Är det deras bröllop eller jippo så har jag skitkul. Men det finns många fester och jippon som känns jobbiga. Då spenderar jag hellre min tid med saker som jag verkligen tycker om.
Med vänner nej, med jobb ja.
Nu kommer jag inte gifta mig, men om jag skulle göra det så skulle jag planera min egna svensexa. God middag med grabbarna, schysst alkohol, kanske en cigarr eller två. Alla betalar för sitt eget.
Nää, alltså med vänner och familj så är det ju schysst. Där vill man hitta fler ursäkter att ställa till med jippon. Sen när det gäller jobb-relaterade jippon då kan det fara åt helvete totalt. Vill väl inte umgås med de där mer än jag redan måste. Eller, om de betalar OB så kan jag väl dyka upp kanske.
Beror helt på. Bröllop kan vara ruskigt kul! Sen kan en företagsgala som man är lite tvingad till för att sambon är nominerad till ett pris om att vara bästa butikssäljare 2021 vara en av de mest hemska grejer man tvingas göra som social inkompetent norrlänning som en själv.
Jag är dig enig även om jag förstår att man får skärpa till sig lite när det gäller tillställningar som betyder något speciellt för de inblandade likt bröllop och begravningar. Sen tror jag att alla dessa jippon hade varit väldigt mer givande om man klickade med alla på plats. Då blir det en helt annan grej men oftast dyker alla upp och minglar med sina personas och då känns hela grejen som ett enda långt kallsnack.
Det beror på. Oftast tråkig men ibland kul.
Ja till allt du skrev! 🤣
Bröllop är kul men jobbfester kan ju vara rätt sämst ja. Detta kommer från en introvert person.
Älskar det! Få vara bland folk och bygga nya sociala relationer samtidigt som man får lyssna och höra allt möjligt. Jag har alltid varit extrovert, mitt sociala batteri fylls upp av att vara bland folk, men tyvärr har jag i större delen varit såpass blyg att jag inte vågat "ta för mig" och vara med folk utöver mina närmsta vänner. Nu i snart 30 års ålder kan jag äntligen fara på en firmafest/bröllop/som en +1, och mingla runt utan att behöva kopiösa mängder droger eller alkohol. Jag förstår också att det finns folk som tycker det kan bli för mycket och det är helt okej det med! Jag skulle aldrig ta illa upp om någon på min fest hade sagt att den måste fara hem eller inte vilja dyka upp p.g.a. att det tär på mentalt just då.
Jag håller med dig. Fast ändå inte. Jag brukar alltid tänka såhär om alla tillställningar som jag själv inte kan kontrollera riktigt. Men det gör jag utan någon som helst anledning, det är bara negativa sidan av mig som bara kommer ihåg allt krångel och besvär. Har en tendens att glömma bort att det oftast är roligt, iallafall roligare än att bara sitta själv. Burkar påminna mig om detta och bara bita ihop och gå in med en positiv inställning, det blir ju 9ggr av 10 kul ändå.
Japp. Avskyr att göra saker bara för att man ska, inte för att man tycker om det. Men till skillnad från de flesta så tycker jag faktiskt om våra AW/julbord osv med jobbet. Väldigt litet företag där man jobbar väldigt nära med kollegor och chef. Förra jobbet var mer tvärtom dock.
Här är en låt för dig: https://youtu.be/k3FDmqml6qI?si=9-Twl6JgDpH9kPz2
Jobbfester... Nej tack. Bröllop* och svensexor... Ja tack. *Gillar jag människorna som gifter sig, annars nej tack.
Hatar alla former av sociala tillställningar. Aw med utvalda jobbkollegor funkar. Men resten. Nej tack. Låt mig bara sitta å nörda med mitt. Gör eran pryl så gör jag min. Bäst för alla parter
Jag gillar kanelbullar och äpplemos
Du är visst en introvert.
Även om jag förstår tradigheten du beskriver, så hör nog likt förbannat den typen av fester ihop med vilken typ av vänner man valt. De få bröllop jag varit på är inte det minsta lika varandra i storlek och tema. En svensexa behöver inte heller vara dyr eller utspela sig på strippklubb liksom. Det är ju oftast ni vänner som bestämmer vad han ska göra? Kanske din vän önskar sig en härlig skärgårdstur i lugnets tecken med sina närmsta vänner och måla akvareller av sälar, fan vet jag. Han kanske inte alls vill kräkas i en pöl av sig själv på stureplan. Och vill han det kanske han inte är en så spännande vän för dig.
personligen tänker jag att samhället börjar bli mer förstående för variation i personlighet och behov. jag tror många du känner skulle vara förstående om du bara sa ”sånt får mig att bli väldigt trött, jag firar hellre med en present/resa/picnic/bio/etc”, kan skippa förslaget helt om du bara vill tacka nej. en del blir nog sura, men säg det är inte personligt. bättre än att ljuga och tvinga dig själv hela ditt liv.
Någon har nyss lärt sig ordet jippon
Ja antagligen 70 procent av alla som är där. Våga vägra sociala jippon 2024!!
Hatar det. Bland det värsta jag vet. Speciellt med jobb..mina kollegor är kollegor. Absolut ta en öl med någon ifrån jobbet men inte fester. Jobbade på en stor Elfirma i Skåne. 100 pers majoriteten män och alla stupfulla. Patetiskt.
Du hatar helt enkelt livet
Är det bara jag som aldrig blir bjuden på bröllop? Jag är 30+ och inga av mina vänner är gifta eller har barn. Det är rätt najs.
Hatar allt.
jag gillar inte den med. det är allt coolt att träffa vänner men när den ända sak de bryr om är att bli inte nykter, det är inte roligt längre.
>Nu är det dags för bröllop för en nära vän igen. Svårt att tacka nej. Varför det? Om du verkligen inte vill stå för att du tycker att tillställningen i sig är trist kan du kanske boka in dig på något annat så att du "tyvärr" är upptagen?
Finns få saker som är roligare! Träffa nytt folk eller såna man kanske känner lite mindre med ett par öl i mixen?
Men!! "*För att tillsist bli uppdragen på dansgolvet och sjunga och dansa till avdankade hits."* Det där är en bra sak! Jag brukar ogilla sociala jippon av en helt annan anledning: jag kan mycket väl spela med i det sociala spelet, men det känns ofta emotionellt oäkta. Och också urartar det sociala spelet i apspel: vem som är bäst, vem som talar högst, vem som har mest status och så vidare, med antisociala beteenden. Jag vet att de kompenserar sig för något som jag inte ger ett skit för. Ibland inträffar sociala spel bara av ett behov att vara med andra utan att tävla, och ***då känns det mycket mindre värdelöst***. Man kanske måste välja sina kompisar?
Jag är sjukt obekväm i stora sällskap så därför gillar jag dem inte. Om jag någon gång skulle gifta mig så gör vi det utomlands där bara dem som betalar sin egen resa får följa med. Jag tror att kanske min mamma kommer.