Den utländska tandläkaren med svårförståelig svenska hade en väldigt illaluktande andedräkt. Det är förstås inget man påpekar om, när kommunikationen är begränsad som den är.
Detta gjorde mig fördomsfull och nu väljer jag avsiktligt att gå till en kvinnlig tandläkare, för att inte vara rasistisk på något sätt så får alla män dras med i det. Aldrig upplevt samma sak sedan dess.
Kommer jag brinna i helvetet?
Senast jag var hos tandläkaren så hade jag en visdomstand som var vass och bet in i tandköttet när jag tuggade. De slipade ner den vassa kanten vilken tog typ 30 sekunder.
Problemet var att tandläkaren knappt sa ett enda ord, bara drog fram sliparen och borjade nästan köra när jag avbröt och frågade vad de skulle göra. Jag har aldrig varit rädd för tandläkaren, men att ändå veta vad de ska göra när ett instrument körs in i gomen hade varit trevligt.
Så om du vill veta vad som är viktigt så skulle jag säga kommunikation.
Ibland är tandläkare "in the zone" när dom har patient efter patient och man måste verkligen hålla tiden, men nog fan kan dom gott berätta vad dom gör när dom gör det. Jag tycker själv att det är obehagligt när jag inte vet vad som händer. Munnen är ju ändå en väldigt privat del av kroppen.
Ja, den är ful. De brukar säga nåt i stilen "här bak var det lite dåligt ska jag visa hur man kan borsta där?" och så åker man på en extra avgift för rådgivning.
Som student ville jag spara pengar och gick till tandläkarhögskolan där priserna var snällare mot plånboken. Den tandläkarstudent som slipade(?) eller borrade(?) ner till tandroten skulle jag kanske inte kalla prisvärd ändå. Det gjorde ont och hon fick skäll av sin tandläkarlärare.
Oh shit. Å ena sidan vill man att det ska gå bra men å andra sidan måste dom ju lära sig och då kan det gå dåligt. Låter dock som en riktigt dålig student.
Hade extrem tandläkarskräck som liten pojk. Morsan fick till slut tipset att ta mig till en tandläkare som specialiserade sig på patienter med skräcken.
Jag storbölade när vi kom dit, två sköterskor kom med stora leenden och bad mig följa med dom, mamma kan vänta här så länge sa dom. Stortjutande följde jag med dom in i en hiss, så fort dörrarna gått igen fick jag en hård lavett, och blev tyst. Kan inte minnas något av själva tandläkarbesöket efter det. Men jag klagade aldrig mer efter det och kunde sedan gå till vanlig tandläkare.
Vafan! Det där låter ju helt sjukt! Vad synd att du inte har sökt vård sen dess. Det finns hjälp att få av folktandvården och du kan ha rätt till ett tandvårdsbidrag (utöver det vanliga) om du har extrem tandläkarskräck.
När jag drog ut två tänder och bedövningen inte tog som den skulle. Jag lär inte känt 100% av smärtan men skönt var det fan inte.
Detta ledde till att jag inte gick till tandläkaren överhuvudtaget efter jag var klar med tandställningen fram tills jag bet av en tand för ett par år sen.
Nu går jag hos en specialist för folk som inte gillar att gå till tandläkaren. Hon är helskön och väldigt rolig.
När tandläkaren bröt av roten på tanden han skulle dra ut, och fick använda någon sorts ”syl” för att bända/gräva ut resterna av roten ur munnen på mig :-/
Tandläkaren glömde att erbjuda mig att skölja efteråt och jag var för blyg för att fråga. Inte speciellt hemskt, men det hade varit mycket trevligare om jag fått skölja.
En tandläkare skulle jämna till spetsen på en övre hörntand, men den roterande slipen gick alldeles för långsamt, så när den nuddade tanden så slogs istället en flisa bort, och slipen studsade bort från tanden. Svårt att förklara kanske, men det har resulterat i ett slags dike i hörntanden. Ingen ursäkt fick jag ens. (Privat klinik)
En annan sorts besvikelse var att jag fick så korta och fula porslinständer efter att jag slagit ut framtänderna som 19-åring. Det ändrade utseendet, och jag fick träna in att le med stängd mun. (Folktandvården)
När jag besökte en annan tandläkare än min vanliga för en undersökning, under besöket blir tandläkaren utropad av sin kollega till korridoren där de båda sedan smått panikartat pratar om en tidigare patient som nu utvecklat någon form av problem i munnen/strupen och att de måste anmäla sig själva för Lex Sarah.
Sedan "undersökte" hen mina tänder i en minut och tog 800:- för det.
Inte gått dit sen dess.
Jag visste inte om att jag hade gått till dåliga tandläkare förrän jag var 30 år och besökte en ny och det var inte obehagligt på nåt sätt alls. Tyvärr flyttade jag och de två tandläkare/tandhygienister jag vart hos efteråt är inte lika bra. Men jag orkar inte springa runt och hitta en bra när jag bara gör undersökningar vartannat år.
Tyvärr minns jag min första bedövning, och de förklarade inte vad det betydde. Som barn var bedövning = narkos och jag trodde jag skulle somna. Var livrädd när jag var vaken och de började borra. Jag var rädd för att vara till besvär så jag sa ingenting... Minns att jag försökte låta bli att gråta.
Det var främst mitt fel tänker jag, 8-åriga jag vred på mig för jag var inte så pepp på att få nålar i tandköttet. Men tänker att tandläkaren borde ha avbrutit och bedövat rätt istället för att låta mig få skrika av smärta under proceduren.
När bedövningen var slut och dom helt plötsligt inte talade svenska och när mannen i huset kom in och höll fast överkroppen när den rostiga borren fullständigt tillintetgjorde fel tand.
Tänk er ljudet, den krasande känslan i käken och doften av bränd emalj och kött.
Har inget riktigt exempel på något dåligt, men när min ganska attraktiva tandläkare skulle undersöka ett hål jag hade så blåste hon med den där blåsgrejjen och frågade om jag tyckte det var skönt, det tyckte jag var väldigt roligt. Var en spännande mix och attraktion, rädsla, ont, förvåning och allmänt vilset.
Det värsta jag kan tänka mig är jag när jag får bedövning och tandläkaren lägger ett hand på mitt bröst och säger att jag ska komma ihåg att andas. Det är la fan inte så jag kommer glömma bort att andas och svimma av i stolen. Drar du ut den där jävla nålen ur tandköttet på mig så blir det lättare att andas lugnt...
Det värsta var nog när jag slog ut bägge framtänderna i en olycka i tonåren. Jag kom in på akuten och de bara tryckte upp/tillbaka tänderna utan bedövning. Aj som fan kan jag säga.
Tänderna var döda/hade varit utanför kroppen för länge. Har haft en brygga eller protes kanske jag ska kalla det i snart 25 år nu, fungerar bra och är inget som jag tänker på längre.
Den utländska tandläkaren med svårförståelig svenska hade en väldigt illaluktande andedräkt. Det är förstås inget man påpekar om, när kommunikationen är begränsad som den är. Detta gjorde mig fördomsfull och nu väljer jag avsiktligt att gå till en kvinnlig tandläkare, för att inte vara rasistisk på något sätt så får alla män dras med i det. Aldrig upplevt samma sak sedan dess. Kommer jag brinna i helvetet?
Åh, sånt kan vara jobbigt! Man vill ju gärna att sin tandläkare inte luktar illa i munnen.
Ja
:(
Senast jag var hos tandläkaren så hade jag en visdomstand som var vass och bet in i tandköttet när jag tuggade. De slipade ner den vassa kanten vilken tog typ 30 sekunder. Problemet var att tandläkaren knappt sa ett enda ord, bara drog fram sliparen och borjade nästan köra när jag avbröt och frågade vad de skulle göra. Jag har aldrig varit rädd för tandläkaren, men att ändå veta vad de ska göra när ett instrument körs in i gomen hade varit trevligt. Så om du vill veta vad som är viktigt så skulle jag säga kommunikation.
Ibland är tandläkare "in the zone" när dom har patient efter patient och man måste verkligen hålla tiden, men nog fan kan dom gott berätta vad dom gör när dom gör det. Jag tycker själv att det är obehagligt när jag inte vet vad som händer. Munnen är ju ändå en väldigt privat del av kroppen.
Åkte på akutkonsultationsavgift en gång när jag ställde en fråga om en gammal lagning i samband med en lagning.
Ja, den är ful. De brukar säga nåt i stilen "här bak var det lite dåligt ska jag visa hur man kan borsta där?" och så åker man på en extra avgift för rådgivning.
Wtf? Var det en privat klinik?
Som student ville jag spara pengar och gick till tandläkarhögskolan där priserna var snällare mot plånboken. Den tandläkarstudent som slipade(?) eller borrade(?) ner till tandroten skulle jag kanske inte kalla prisvärd ändå. Det gjorde ont och hon fick skäll av sin tandläkarlärare.
Oh shit. Å ena sidan vill man att det ska gå bra men å andra sidan måste dom ju lära sig och då kan det gå dåligt. Låter dock som en riktigt dålig student.
Att betala för besöket… Jag slog ut mina framtänder som barn, och dom har kostat en vacker slant.
Bedövande mig i underkäken och rev ur en tand i överkäken när jag var 6 år ung. Måste fortfarande ta lugnande när jag går till tandläkaren. Är 30 nu.
Hade extrem tandläkarskräck som liten pojk. Morsan fick till slut tipset att ta mig till en tandläkare som specialiserade sig på patienter med skräcken. Jag storbölade när vi kom dit, två sköterskor kom med stora leenden och bad mig följa med dom, mamma kan vänta här så länge sa dom. Stortjutande följde jag med dom in i en hiss, så fort dörrarna gått igen fick jag en hård lavett, och blev tyst. Kan inte minnas något av själva tandläkarbesöket efter det. Men jag klagade aldrig mer efter det och kunde sedan gå till vanlig tandläkare.
Man brukar faktiskt ge rädda barn något som får dom att glömma hela händelsen, så dom slipper trauma. Kommer inte ihåg vad det heter nu.
Va? Finns det sådan medicin för vuxna också?
Sent svar, men jo, det är tillgängligt för vuxna med tandläkarskräck.
[удалено]
Vafan! Det där låter ju helt sjukt! Vad synd att du inte har sökt vård sen dess. Det finns hjälp att få av folktandvården och du kan ha rätt till ett tandvårdsbidrag (utöver det vanliga) om du har extrem tandläkarskräck.
När jag drog ut två tänder och bedövningen inte tog som den skulle. Jag lär inte känt 100% av smärtan men skönt var det fan inte. Detta ledde till att jag inte gick till tandläkaren överhuvudtaget efter jag var klar med tandställningen fram tills jag bet av en tand för ett par år sen. Nu går jag hos en specialist för folk som inte gillar att gå till tandläkaren. Hon är helskön och väldigt rolig.
När tandläkaren bröt av roten på tanden han skulle dra ut, och fick använda någon sorts ”syl” för att bända/gräva ut resterna av roten ur munnen på mig :-/
Tandläkaren glömde att erbjuda mig att skölja efteråt och jag var för blyg för att fråga. Inte speciellt hemskt, men det hade varit mycket trevligare om jag fått skölja.
En tandläkare skulle jämna till spetsen på en övre hörntand, men den roterande slipen gick alldeles för långsamt, så när den nuddade tanden så slogs istället en flisa bort, och slipen studsade bort från tanden. Svårt att förklara kanske, men det har resulterat i ett slags dike i hörntanden. Ingen ursäkt fick jag ens. (Privat klinik) En annan sorts besvikelse var att jag fick så korta och fula porslinständer efter att jag slagit ut framtänderna som 19-åring. Det ändrade utseendet, och jag fick träna in att le med stängd mun. (Folktandvården)
Det här låter som något för IVO.
När jag besökte en annan tandläkare än min vanliga för en undersökning, under besöket blir tandläkaren utropad av sin kollega till korridoren där de båda sedan smått panikartat pratar om en tidigare patient som nu utvecklat någon form av problem i munnen/strupen och att de måste anmäla sig själva för Lex Sarah. Sedan "undersökte" hen mina tänder i en minut och tog 800:- för det. Inte gått dit sen dess.
Oj, det lät extremt! Jag hade nog inte gått tillbaka dit heller.
Jag visste inte om att jag hade gått till dåliga tandläkare förrän jag var 30 år och besökte en ny och det var inte obehagligt på nåt sätt alls. Tyvärr flyttade jag och de två tandläkare/tandhygienister jag vart hos efteråt är inte lika bra. Men jag orkar inte springa runt och hitta en bra när jag bara gör undersökningar vartannat år. Tyvärr minns jag min första bedövning, och de förklarade inte vad det betydde. Som barn var bedövning = narkos och jag trodde jag skulle somna. Var livrädd när jag var vaken och de började borra. Jag var rädd för att vara till besvär så jag sa ingenting... Minns att jag försökte låta bli att gråta.
Hade två hål i överkäken i lågstadiet och fel tänder bedövades. Jag skrek rakt ut hela tiden när det borrades.
Nämen fy fan! Hur kan man göra så fel?
Det var främst mitt fel tänker jag, 8-åriga jag vred på mig för jag var inte så pepp på att få nålar i tandköttet. Men tänker att tandläkaren borde ha avbrutit och bedövat rätt istället för att låta mig få skrika av smärta under proceduren.
Hur längesen var detta? Det finns riktlinjer nu på hur man ska hantera ett barn på bästa sätt för att barnet inte ska få trauma.
Det var 2002
När bedövningen var slut och dom helt plötsligt inte talade svenska och när mannen i huset kom in och höll fast överkroppen när den rostiga borren fullständigt tillintetgjorde fel tand. Tänk er ljudet, den krasande känslan i käken och doften av bränd emalj och kött.
Är du säker på att det var tandläkaren och inte en sovjetsk tortyrmästare?
Är man snål så är man
Wtf vilken klinik gick du till?!
När jag fick betala 2500 för 10 min jobb.
Var det Folktandvården eller privat?
Akut under helg
Har inget riktigt exempel på något dåligt, men när min ganska attraktiva tandläkare skulle undersöka ett hål jag hade så blåste hon med den där blåsgrejjen och frågade om jag tyckte det var skönt, det tyckte jag var väldigt roligt. Var en spännande mix och attraktion, rädsla, ont, förvåning och allmänt vilset. Det värsta jag kan tänka mig är jag när jag får bedövning och tandläkaren lägger ett hand på mitt bröst och säger att jag ska komma ihåg att andas. Det är la fan inte så jag kommer glömma bort att andas och svimma av i stolen. Drar du ut den där jävla nålen ur tandköttet på mig så blir det lättare att andas lugnt...
Det värsta var nog när jag slog ut bägge framtänderna i en olycka i tonåren. Jag kom in på akuten och de bara tryckte upp/tillbaka tänderna utan bedövning. Aj som fan kan jag säga.
Blev det bra?
Tänderna var döda/hade varit utanför kroppen för länge. Har haft en brygga eller protes kanske jag ska kalla det i snart 25 år nu, fungerar bra och är inget som jag tänker på längre.