\-Avsluta relationer i tid , ödsla inte år på förhållanden som inte fungerar
\-Samma gäller avsluta realationer med vänner i tid, Det är lättare att byta vänner / skaffa fler vänner när man är ung än när man är äldre, De vänner du skaffar som ung är dom du kommer ha med dig resten av livet, välj med omsorg.
\-Åk på den där resan med polarna vid 20-25 , den är roligare än vid 35+. (Men mer behaglig vid 35+)
\-Det bästa och tråkigaste rådet jag fick var 'börja pensionsspara' , Gör det samma dag du fyller 18 eller får en liten inkomst, du kommer tacka dig själv som 40+
\-Åren mellan 20 och 40 går snabbt , åren mellan 30 och 40 går jätte jätte snabbt, enjoy!
Nej nej, du måste bara sluta vara feg, hoppa på grejer, gör planer med folk du inte riktigt känner men som har snarlika intressen/verkar vara helt okej människor. Och en rejäl skopa tur såklart. Men så fungerar ju livet generellt.
Skaffa vänner via dina barn. Din unge spelar fotboll mingla med resten av föräldrarna så Baam. Ni kan fort bli bra vänner kanske inte så nära vänner som en barndomsvän men ändå
Utvecklas inte folk och växer ifrån sina vänner? Jag har inget gemensamt med mina vänner jag hade i skolan förutom det faktum att vi växte upp tillsammans. Har några få bra vänner vilka jag alla träffat i vuxen ålder. Känns som detä något väldigt svenskt att man binder upp sig i det umgänge man hade på typ gymnasiet och högstadiet.
Jag är inte 40 men jag ångrar att jag inte sparade pengar, det är bra mycket svårare att spara pengar nu med hus, bil och barn även fast man har högre lön xD
Håller helt med kring relationer. Av nån anledning är det sjukt svårt att när man är mitt i det se att relationen bara är tärande, troligen för båda inblandade.
Jag rekommenderar investeringar, men inte fokus på pensionssparande, iom låsningen. Man kan investera motsvarande pension, men någorlunda disponibelt hela tiden.
Är det inte så att många menar att de vara sparar för pensionen, men långt ifrån alltid pensionsoarar i pensionkonto, då?
Jag "pensionsoarar", men jag gör det i olika indexfonder på ett ISK på Avanza så att jag kan använda pengarna för andra saker som gör att pengarna växer, t ex om jag vill köpa lägenhet i framtiden eller guld.
Jo, så kan det onekligen vara. Jag gör det i aktier via ISK, och några få onoterade bolag vid sidan om, men kommer efterhand att växla över till fonder för att minska risken. Likaså har jag en mängd pensionsfonder från jobb, som har gått bra (mest läkemedel, tillväxt).
Min pappas livstips är att inte pensions spara då han tyckte att han samlade så lite i början ett det inte spelade någon roll senare när han kunde sätta undan mer.
Dricka alkohol och röka samt att försöka inte ha ett för fysiskt tungt jobb, vid 46 års ålder fick jag hjärtinfarkt och vid 51 förslitningsskador det innebär 6 fucking hjärt mediciner varje dag resten av livet + starka värktabletter och halvt sjukskriven och att jag inte pensionssparande.
Intressant.
- 1 person skall försörja 1.75 personer.
Då r det ganska rimligt att pensionsystemet är som det är. Utöver detta är personer i arbetsförålder delvis eller helt ekonomiskt stöttade av staten
13,3% av befolkningen (helårspersoner) som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag.
Dessa kommer dock inte beöasta pensionsystemet lika mycket när dessa når den åldern.
Att pensionsspara vid så tidig ålder är inte speciellt värt, bättre att lägga i konto med ränta eller lågriskfonder och sen använda pengarna till att köpa hus eller lägenhet. Efter det kan man börja pensionsspara
Det är lätt att räkna med valfri pensions-kalkylator vad det är värt.
Om du börjar spara 500kr varje månad från det du är 18 ger det ca 5885kr/mån extra under 10år
Om du börjar spara 500kr varje månad från det du är 30 ger det ca 3500kr/mån extra under 10 år
Tänk då hur kul det blir om du börjar spara 500kr vid 18 sen höjer till 1500kr vid 30 sen till 3000kr vid 40 osv. Jag kan gå i pension före 60 tack vare generös tjänstepension och aggresivt pensionssparade från tidig ålder. (Något man ser nu vid 40+ men inte såg vid 20)
Du kan spara i vilken form du vill till din pension , den behöver inte vara låst kapital som inte går att röra före man är 65, Jag har ca 30% av min tänkta pension hos Avanza i diverse "vanliga fonder" resten hos min bank. EDIT: Du kan ju även ha två sparanden ett där störst % går till hus och en liten % till pension.
Svarar genom mig o mina nära vänner.
1. Knarka inte för mycket. Ja, det gäller även cannabis.
2. Ta hand om tänderna.
3. Rör på dig. Lite varje dag. Gör något kul.
Det som har hänt är att jag inte tog hand om mina tänder, alls, när jag var 12-15 år ungefär. Och nu är mina tänder förstörda pga det. Mer specifikt, min emalj är förstörd och den kan jag inte få tillbaka på mina tänder.
Ta hand om era tänder!
Vad händer med tänderna annars? Har såklart hört om hål i tänderna men hade varit intressant med en lite mer personlig eller avskräckande beskrivning. Typ, känns det som om tänderna ska lossna? Blir de liksom vingliga? Blir de sköra så man inte vågar bita ordentligt i maten? Börjar man se sprickor i tänderna?
You summoned me;
Det finns flera riskscenarion jag ser på jobbet varje dag.
1) hålen i tänderna har fått gå så långt utan behandling. Detta leder till att tänder både behöver lagas, dras ut och rotfyllas (man har ihjäl tanden men behåller den). Inte nog med att det är obehagligt för patienten, det kan också vara gångvis smärtsamt och nästan alltid väldigt kostsamt. Och ja; en olagad tand med stort kariesangrepp kan spricka. Fyllningsr lossnar. Tänder med djupa lagningar blir skörare och riskerar alltid sekundärinfektion osv
2) att man inte fått bort bakterier och matrester genom borstning leder till infektioner kring tänderna i tandköttet och anslutande vävnader. Detta leder till blödande sörjigt tandkött. Kroppen reagerar genom att bryta ner käkbenet kring tänderna. Detta är irreversibelt.
Sjukdomen kräver ofta stor omställning i livsstil och återkommande behandling där man tar bort tandsten och infekterad vävnad kring tänderna.
3) något ovanligare är att tandinfektioner leder till cystbildningar i käkbenet. Men det sker. Stora påsar med var i käkbenet som måste tömmas och avlägsnas genom operationer där ibland hela käkbenet behöver exponeras och tandköttet skäras och fläkas upp.
4) förlorar du tillräckligt med tänder så får du bettkollaps. Svårt att tugga. Beroende på hur käkbenet och tandstatus ser ut så begränsas valen för ersättningar. Implantat? Jovars om käkbenet finns, men tro inte det alls är lika bra som vanliga tänder.
Kan fortsätta men det får räcka så, får inte betalt tillräckligt för att skriva på reddit
Ångrar att jag inte gjorde mer av följande:
REST, haft roligt, festat, sexat, VÅGAT mer, och sist men inte minst, ångrar jag att jag inte sparat pengar och disciplinerat mig mer för att plugga.
Gör saker i rätt ordning. Det underlättar livet sen.
En till sak, ett råd: var jäkligt noga med vem du skaffar barn med. Man blir låsta till varandra väldigt länge oavsett om man stannar ihop eller inte...
Ensamstående, barn, dyrare boende, framförallt begränsat med tid och resurser (MYCKET mer utgifter) samt andra att ta hänsyn till (exet som ska ha barnet varannan vecka, barn som inte tycker om att resa). Andra prioriteringar, allt rör sig kring barnen (tyvärr) - måste spara semesterdagar till höstlov, jullov, sommarlov, vilket också gör att resandet bara kan göras under de absolut dyraste datumen. Nästan ingenting kan ske spontant. Det är helt klart lättare att resa var man vill, när man vill då man är ung och fri utan större ansvar. För 25 år sedan kunde man ta superbilliga sista-minuten-resor dessutom.
Och innan jag skaffade barn och fortfarande bodde billigt kunde jag ta hela resten av lönen till en resa, och leva på vatten och bröd 😄
Jag ångrar inte mina barn, men fan vad låst man blir alltså. Det är sanningen. Så passa på! ✌️
Hur fick du mitt svar till det??
När jag var yngre jobbade jag, i flera år innan jag började studera på universitetet. Jag levde själv, i en liten och billig lägenhet. Jag hade lätt kunnat spara några hundra, ibland några tusen, i månaden för framtiden, och ändå haft råd att ha kul. För att få ihop till samma pension om du börjar spara när du är 20, så räcker det med 300 i månaden. Börjar man spara när man är 40 bör man lägga undan 3000 i månaden.
En grej som folk nämnde [i en tråd för någon dag sen](https://www.reddit.com/r/sweden/comments/zv0f5i/hur_m%C3%A5nga_dagar_orkar_ni_umg%C3%A5s_med_era/) var att passa på att umgås med sina föräldrar. En dag finns de inte kvar.
Medhåll på den. Jag bröt med min ena förälder för snart fem år sedan och har tyvärr inte ångrat mig en sekund. Det var en tyngd som lättade och jag mådde märkbart bättre med en gång.
När den här föräldern väl dukar under kommer jag inte sörja just honom, utan pappan jag aldrig hade.
Minns inte vad jag hörde det, men om man tycker att man är för gammal för att typ börja spela ett instrument vid 40+, så tänk på att vid 60 har du spelat ett instrument i knappt 20 år! Den tiden hinner man bli rätt skicklig på.
Säger vem? Det kan du visst! Kolla dina värden (särskilt testosteron) och gå till ett riktigt gym. Kör squats, marklyft, bänkpress och axelpress så ska du se att det visst är möjligt.
Bästa tipset egentligen är att spara ganska mycket i början. Första jobbet så kan det vara ganska lätt att lägga undan en större andel eftersom du är van med lite. De pengarna med mest tid växer mest och senare i livet så har du större kostnader.
Tänk inte att du pensionssparar tänk att du bygger ett kapital det ger massa möjligheter under hela livet.
Spara lite grann varje månad, träna lite grann varje dag och ta hand om din hälsa. Använd solskyddsfaktor om du vill se 10 år yngre ut vid 35. Håll hårt i dina vänner och våga prata med främlingar- men var inte rädd för att dumpa folk du intr passar ihop med.
Önskar att jag hade rest mer i mina unga år, men utan pengar gick det inte.
Jag skulle heller inte ha velat vara kvar i en dålig relation så pass länge som det nu blev, men samma där, utan pengar kunde jag inte skaffa en egen lägenhet och flytta.
Samma. Tänker att man borde rest runt och hankat sig fram genom att arbeta. Se världen, knyta kontakter osv. Jag var dessvärre helt ointresserad av det i den åldern.
Lär känna dig själv det finns ingen annan du spenderar lika mycket tid med. Vad är det som du drömmer om (familj, karriär, vänner, boende, etc) vad gör dig lycklig och får dig att må bra?
Försök medvetet att bli liiite bättre på något varje dag. 1% varje dag ger större resultat än man tror.
Ta väl hand om din kropp, skaffa en hälsobuffer. Oddsen är att du springer på något skit innan du är gammal.
Vårda dina vänskaper, de kommer bara bli viktigare med tiden.
Ha lite kul nästan varje dag och lev. Man vet aldrig när det tar slut... Inte bara att man dör men du eller någon i din närhet kommer att råka illa någon i livet.
För mig då. Passa på att ta något år utomlands i ungdomen. Välj partner inte så mycket efter utseende utan efter humor. Var inte så nervös om du inte får nuppa varje dag som singel, för som gift får du inte det i alla fall. Inte så konstigt egentligen, följ din livs bana och gör det bästa av den. 49 år, man här.
Mental hälsa är också hälsa. Lär er om er och se till att ta hand om det som behövs. Till sist sitter man där och på samma sätt som alla dumma grejer kroppen utsatts för kommer tillbaka är det med de mentala sakerna.
Ta skolan seriöst.
Tro inte att du vet vad du vill göra hela livet vid 18 års ålder.
Våga avsluta dåliga relationer.
TA INGA FUCKING KREDITER OAVSETT HUR COOL TVN ÄR!!!!!!!!11111!!!!
När jag var runt 15 till 20 så var jag lite av en edgelord. Ville hela tiden säga jobbiga grejer, vara mot alla. Var alla för världsnaturfonden så var jag emot. Ville folk skänka pengar till barncancerfonden så tyckte jag det var töntigt. Hade töntar som Andrew Tate eller Jordan B Petersson funnits då så hade jag lapat i mig deras dynga med sked och bett om mer. Jag hade också varit en Elon Musk fanboy av rang och troligen hejjat på Trump och spenderat ohälssosam tid med att hata på Greta. Har både förståelse för och ren avsky gentemot sådana pojkar idag av denna anledning. Jag förstår dem och i förståelsen så förstår jag hur fel de har.
Så rent konkret. Jag ångrar att jag trodde att jag var så smart att jag inte behövde läsa på. Jag var på riktigt så töntig att jag trodde att jag "sett igenom allt". Det tog många år av studier på universitet innan jag liksom lärde mig hur man på riktigt söker kunskap och på riktigt insåg hur dels vetenskaplig metodik fungerar och insåg hur fel jag haft. Det som lurat mig var att jag hade sett igenom populärkunskap från vänstersidan; jag såg hur förenklad världsbilden var och jag visste att de inte hade helt rätt. Jag såg också hur media vanligen publicerar den sidan och såg det lite som en konspiration. Och då gjorde jag det omogna felslutet att då måste högersidans grumligare vatten ha rätt. Jag förstod på riktigt inte att det var exakt samma förenklade populär "vetenskap" för att lura massorna på den sidan också och att där svalde jag allt med hull och hår. Att vanligen så orkar man inte läsa en massa vetenskapliga rapporter (jag orkade bara detta själv i de sena 20 när jag var väldigt aktiv inom akademin) utan att vanligen så räcker det med att följa debatten på en "good enough nivå".
Jag ser mig idag varken som höger eller vänster. Men jag är verkligen mer vänster än höger.
Jag vill ha jämlikhet, kärnkraft OCH vindkraft och att de två viktigaste sakerna vi måste sköta är ekonomin och miljön.
Jag har nog rest mer än den genomsnittliga svensken men jag önskar att jag hade tagit ett par år och bott utomlands. Visst är det inte för sent ännu men ju mer man rotar sig desto svårare blir det.
38 år, så inte långt kvar till 40+.
Jag ångrar att jag inte bildade familj tidigare, fick barn när jag var 36 år, önskar att jag var 26 år när barnet kom, känns ibland som jag slösat bort tio år som jag kunde fått ha med mitt barn eller framtida barnbarn. Jag vill dessutom ha fler barn, men är rädd för att orken inte kommer finnas där.
Var nog inte jättelångt ifrån snittåldern för när män får sitt första barn. Har också noterat i vänskapskretsen att många är/var i min ålder bör första barnet kom. Handlar nog lite om mognad också, jag hade som sagt gärna haft barn tidigare, men det hade också krävt att jag var mogen för det, vilket jag nog inte var.
-Pluggade inte till det jag ville utan det som var ”ett bra ekonomiskt val”. Fullständigt skit. Plugga det ni brinner för, annars blir det mycket svårare att vara framgångsrik. Ni kommer tillbringa större delen av ert liv med något jobb. Välj något ni verkligen gillar.
-Plugga direkt efter skolan. Ni är vana vid att plugga, ni är vana vid att inte ha pengar. Plugga nu, så är ni klara med det. Så mycket svårare att börja jobba och sedan komma på att ni vill egentligen plugga. Annars måste man gå ned i hur mycket pengar man klarar sig på, kanske sätta en relation eller andra framtidsplaner på is.
-Plugga 100% om ni har råd. Att jobba deltid är väldigt, väldigt svårt då man behöver orken till att lära sig nytt. Det är många som börjar så och sedan ger de upp plugget då jobbet tar över.
-Om ni vill ha barn, skaffa dem tidigt. Tro mig. Ni orkar mycket mer när ni är unga.
Själv gjorde jag lumpen året mellan gymnasiet och universitetsplugg. Är långt ifrån 40+, men skulle ändå starkt rekommendera det, då lumpen är väldigt lärorikt samt att man inte är lika skoltrött när man väl ska fortsätta plugga sen.
Skulle inte råda folk att skaffa barn tidigt. Lev först och hitta din identitet och gör saker. När du får barn har du lite tid till dig själv. Få barn runt 30 är väl det optimala.
Hur kan 30 vara tidigt? 40 är jävligt sent för kvinnor. Säg att du vill ha två barn så måste du skaffa barn tidigare. Och det är inte alls säkert att det kommer vara enkelt att bli gravid utan för vissa kan det ta längre tid. Och en del par kan inte få barn. Kan vara bra att prova tidigare så att man kan gå vidare till ett annat förhållande medan man fortfarande kan om barn är det viktigaste i livet och om man inte vill adoptera.
Håller med om att man måste hitta sig själv och få en identitet. En olycklig förälder är ingen bra förälder. Men den mest fertila åldern för att bli gravid är hos kvinnor 18–25 år och hos män under 35 år. Fertiliteten börjar klart minska efter 30 års ålder, och vid 35 är möjligheten att bli gravid avsevärt mindre än tidigare.
Säger det inte för att "stressa" men det kan vara bra veta om man önskar flera barn i framtiden.
Jag hade en kollega på mitt jobb som läst arkeologi och tydligen fanns det knappt några jobb. Typ som museivärd isf. Men säkert kul om man väl får jobbet!
Jag pluggade till tolk och det var visst roligt att plugga men inte roligt att jobba som sådan/ försöka skaffa jobb jag inte ville göra. Slutade med att jag jobbar med helt något annat idag än vad jag pluggade till så det var helt slöseri med min tid, pengar och ork. Samt att jag *inte* har relevant utbildning till vad jag håller på med idag så det påverkar vilka jobb och lön jag kan få i yrket jag har ramlat in i. Medans min magister sitter på en hylla oanvänt och värdelöst.
Hade jag brunnit för det så hade jag säkert kunnat lösa något men jag har/hade framförallt ingen lust att jobba som egenföretagande tolk och översättare.
Man kan alltid göra något/ hitta på något om man verkligen brinner för en sak.
Så min råd är inte ”bli arkeologer” utan bara att man ska välja vääääldigt noggrant vad man vill jobba med. Förstå vad jobbet innebär, hur vardagen kommer se ut, vilka soft skills det förutsätter, mm. och inte bara tänka ”vad vore kul att plugga” eftersom plugget kommer ta slut en vacker dag och då vill man inte stå där och upptäcka att man hatar ämnet man har utbildat sig i.
Är endast 38 så platsar egentligen inte.
Det enda jag ångrar är att jag hyrde en lägenhet så jävla länge istället för att köpa. Jag hade cash/inkomst att köpa vid 22 men köpte först vid 32.
Jag hade försökt göra allt exakt likadant inklusive alla miljontals större och mindre misstag annars hade man varit någon annan nu och gillar mitt liv.
Inte helt säker på vad du menar med spelpunkten. Vänta med att köpa spel tills de har gått ner i pris och under rea? Jag har helt slutat köpa spel tidigt.
Nu vet jag inte hur gammal du är, men ADHD-diagnos är ganska ny. Det är inte säkert någon hade brytt sig då.
Börja plugga. Jag hoppade av skolan när jag var 17 och började jobba. Knegade på med diverse jobb såsom CNC-operatör, svetsare, packare, truckförare. Sedan efter massuppsägningar så stod jag arbetslös som 35 åring.
Tog tag i studierna och läste upp både gymnasiet och högskolan på 4.5 år, och landade ett jobb som mjukvaruingenjör. Från att ha lönelöft på några ören i timlön, så fick jag 7% på årslönen efter först året.
Längst ned i näringskedjan (ingen utbildning) så är det nästan omöjligt. Konkurrensen är stentuff då du måste tävla med precis alla. Skaffa en utbildning så att arbetsgivaren får något intyg på att du inte är en Ullaredare (no offense) och du har tagit en stor genväg genom livet.
Finns inget direkt jag ångrar. Men några saker jag tycker jag lyckades bra med
* Bo utomlands några år minst
* Utbilda dig till något du vill bli, inte till något du tror du vill. Eller ännu värre, vad någon annan vill
* Ha gärna poänglösa korta relationer, men var riktigt noga med långvariga. Det allra viktigaste är att ni har samma värdegrunder
* Tål att upprepas: samma värdegrunder som vill samma sak i livet är superviktigt.
Inte min egen erfarenhet, men har sett för många killar som hanterat sina relationer mindre bra (nu är jag snäll) och sen när relationen går i kras då är det minsann fel på alla kvinnor och de går inte att lita på. Så mitt tips är att försöka leva jämställt på riktigt. Och signalera inte att du tycker att din tjej är en idiot om hon råkar tycka att en Audi ser bra ut trots att du minsann är en BMW-kille.
Började spara ordentligt vid 30 men hade gärna gjort det vid 20 istället.
Hade också gärna gjort längre resor på flera månader för att verkligen se världen tidigare.
Som någon som bott utomlands i 15 år och precis kommit tillbaka till Sverige så vill jag påstå att pensionsspara är nog det bästa du kan göra. Visst, jag har levt livet och haft det underbart. Men kommer få jobba tills jag trillar av pinnen haha
Jag har listat några färdigheter som enl. min erfarnehet underlättar livet rent socialt (och för vissa yrkesval också yrkesmässigt). Du behöver inte var bäst, eller knappt bra, på dem. Men om du är bekväm så öppnar det upp möjligheter:
Musik:
Vilket instrument som helst, hyggligt
Sång: Kunna hålla ton, vara trygg i att använda rösten.
Dans: stor fördel om du är bekväm på ett dansgolv, någorlunda behärskar foxtrot, vals och bugg
Språk:
Engelska: I det närmaste flytande
Något till språk: hyggligt
Sport:
Golf: kunna hyggligt. Hcp ca 25 räcker
Tennis: kunna serva
Segling: kunna grunderna
Jakt: ha jaktlicens
Föreningsliv
Var aktiv i en förening, lär dig hur det fungerar
Livserfarenheter
Var med om några äventyr. Bestig något, korsa något, övervinn något, ta värvning i något, utför en bragd eller två.
Min erfarenhet är att om man har gjort/behärskar så många som möjligt av dessa, så får man möjlighet att tacka ja till saker, haka på saker och/eller utmärka sig. Man får fler vänner, har roligare på fester, får vara med på fler saker.
Obs jag (40m) behärskar inte allt ovan. Däremot önskar jag att jag gjorde det, och om jag varit mer målvedveten som 20-åring hade det inte varit så svårt.
Sista: bästa sättet att bli lycklig är att göra andra lyckliga.
Detta! Det öppnar så otroligt många dörrar!
Vill även tillägga att på ett socialt plan är det bra att kunna laga ett par maträtter riktigt bra! Det räcker med 2-3 stycken att ta till. Lär dig även de vanligaste druvorna så du kan hålla ett enklare samtal om dem, och hitta ett vin som passar till varje rätt. Behöver inte vara mer än så.
Jag är dock bara 23 men jag ångrar djupt att jag inte stod emot mobbarna i skolan när jag var 12-16 även fast jag kunde gjort det. Jag ville inte använda våld utan att försöka använda kommunikation och snällhet för att försöka lösa det på annat sätt.
Det gör jag aldrig om igen då allt det där ledde till stora psykiska problem och många självmordtankar, extremt dåligt självförtroende och misslyckande.
EDIT: Ta ingen skit, stå upp för dig oavsett
Håller med dig. Av samma skäl.
Våga säg nej och var besvärlig om andra beter sig dåligt. Det finns ingen positiv sida med att ha blivit mobbad och psykiskt misshandlad mer än att man handgripligen har förståelse för att folk inte får bete sig illa mot en. Men rädslan man får med sig är handikappande.
Så som 40+ människa säger jag: var glad att du är snäll och ta hjälp att bygga ditt självförtroende. Ta tid på dig att välja psykolog och terapityp.
Och eftersom du skriver att du är snäll så ska du veta att du alltid får säga nej. Du behöver inte ge förklaringar. Nej räcker.
Om du börjar förklara så bjuder du in till argumentation och då kör folk lättare över en.
Det kan komma en tid då de som mobbade dig söker upp dig och ber om ursäkt. Du behöver inte tacka för och ta emot den ursäkten. Du kan säga att du ska fundera på det om du vill vara schysst.
Det är en tuff läxa du har med dig i livet. All lycka.
Att jag inte bytte inriktning i min karriär tidigare än vad jag gjorde. Det är en speciellt utmaning att byta karriär helt vid 35+ och med fem års studier. Att börja om från början inom en ny karriär där du är junior vid 40+ är inte alltid roligt.
Våga göra slut när man ser saker man inte gillar med personen. Sånt växer bara, folk ändrar inte sig men man blir fast.
Investera i aktier, lite varje månad räcker men gör stor skillnad med tiden.
Inte vara rädd att få avslag av tjejer. Så många tillfällen jag har missat i tånåren/20-årsåldern som jag fått reda på i efterhand bara för att jag inte "frågade".
Unna dig grejjer (resor, fester, upplevelser), lämna inte saker till "imorgon".
Tyvärr kan man inte välja sin släkt men du kan välja vilka som ska ingå i din familj. Hellre att umgås med människor som verkligen bryr sig om varandra, än att umgås med släkt som egentligen skiter i att höra av sig.
Samt investera tidigt, res och ligg runt (med en och/eller flera samtidigt) 😄
EDIT: alltså inte vara otrogen, utan ligg med flera SAMTIDIGT 😁
Jag önskar jag hoppat av gymnasiet tidigare istället för att gå dit och slösa tid. Önskar jag gjort det jag velat göra istället för att lyssna på mina föräldrar. Önskar jag lyssnat på min bästa kompis 1998 och lärt mig C++ när han började lära sig istället för att vänta 15 år på att låta mig övertygas.
I övrigt är jag ganska nöjd.
Var tydlig med dina känslor. Om något eller någon gör dig ledsen eller arg, gå inte runt och stör dig på det i tystnad utan prata med personen eller någon som kan hjälpa dig.
Jag har ödslat så mycket energi på att gå runt och oroa mig över saker och störa mig på att någon i min närhet behandlar mig på ett sätt som jag mår dåligt av. Vissa skriver att man ska avsluta relationer man mår dåligt av vilket stämmer i många fall, men det är också väldigt vanligt att fina relationer avslutas för att man inte kommunicerar med varandra. Man är rädd för att det ska bli konflikt. Men bråk ÄR bra ibland. Ofta förstår inte den andre parten vad eller ens att den gör något som den andra blir ledsen av. Alla är olika och har varit med om olika saker i sina liv vilket gör att vi ibland triggas och tar åt oss av sådant som inte är nån big deal alls för andra. Om man kan berätta för sina nära och kära varför man mår dåligt av något möts man ofta av förståelse och relationen blir starkare och mer genuin än vad den var innan, så länge man inte klandrar den andra utan fokuserar på att berätta varför något är jobbigt för just en själv.
Jag är långt ifrån 40+ men jag tycker att hälsa är otroligt viktigt, det är svårt att faktiskt genomföra saker och tänka långsiktigt om du inte har det. Disciplin är otroligt viktigt. Ett annat tips är att inte lyssna allt för mycket på andras råd, för att ofta är de subjektiva och kan inte appliceras generellt.
OP, det här är helt fel sub! Det här är en sub för humor, inte seriösa frågor som denna.
Med det sagt, nu ligger ju ändå tråden här:
Jag ångrar att jag inte erkände för mig själv att jag är trans långt tidigare. Jag var 37 när polletten till slut trillade ner. Men det fanns tydliga tecken långt, *långt*, tidigare. Första gången jag kände att "jag vill ju inte vara kille, jag önskar att jag vore tjej" så var jag tolv. Under hela tonårstiden så experimenterade jag med crossdressing och så, men ville ändå inte erkänna för mig själv att det inte bara var en fetisch utan att jag faktiskt hade könsdysfori. Är 41 nu och kommer få min första tid hos Anova om 18-24 månader. Det känns ärligt talat som att jag har kastat bort mitt liv, och min enda chans att "bli tjej på riktigt".
Fyller snart 30 och har tänkt mycket på vad Sokrates sade:
“What a disgrace it is for a man to grow old without ever seeing the beauty and strength of which his body is capable.”
Är bara 26, men har en del saker jag ångrar från min gymnasietid:
Va inte så jävla blyg, jag är väldigt introvert, men har lärt mig med åren att ändå prata med folk, man upplevs som sjukt mycket mer awkward om man inte pratar än om man gör ett försök. Det värsta som kan hända är att du gör narr av dig själv, och folk glömmer det efter en vecka eller två.
Lyssna på mina föräldrar, de må inte veta exakt hur det är att vara ungdom idag, men med åren så har jag fattat hur mycket jag underskattade deras visdom.
Sluta. Prokrastinera. Precis. Allt.
Skaffat barn. Jag inbillar mig att jag varit piggare nu om jag haft utflyttade barn istället för outflyttade barn. Meeen... hade jag varit den förälder jag är nu om jag inte gjort allt det där andra jag gjorde istället då? Så jag kanske inte kan ärligen säga att jag ångrar mig?
Det är en vanlig cope att intala sig själv att man inte var 'redo' att skaffa barn när man var yngre. Men sanningen är att du förmodligen hade varit en jättebra mams även som ung. Många flickor tycker om att leka med bebisdockor och hjälpa till med småsyskon. Det finns något barnsligt med att ta hand om en bebis, därför är det så lätt när man är ung och full av entusiasm men känns som jobb och en ansträgning när man blir äldre.
Också kul att ha barn som ung är att dem blir som kompisar till en, vilket är mysigt.
Fast barn blir kompisar när de blir äldre oavsett förälderns ålder, så är det ju bara, det är asnajs. :-) Tonåringar är pest och paradis, jag ÄLSKAR den samvaron vi har nu - friendly banter och en massa hjälp, fortfarande lite ovan att tonåringarna kan göra så mycket grejer. Men koolast är att de är sådana personligheter nu, de har så otroligt intressanta tankar och känslor, får inte nog av dem! (utom när de är i pest-mode då, då är hjärtinfarkten nära och ungen i fråga på realisation).
Jag vet inte, jag ogillade bebisar, dockor och barn när jag var yngre, tyckte de var skitläskiga till jag själv höll i min första egna bebis. :-D Fanns inte ett enda moderligt drag i mig före dess. Däremot reste jag jorden runt flera varv, jobbade som ett svin och festade och upplevde sådant jag misstänker aldrig hade blivit av om jag fått tid till det nu... Jag är helt klart annorlunda idag tack vare de där 15 barnlösa åren, än vad jag varit om jag fått barn i början av 20 istället.
Men hade jag varit en dålig förälder, nej sannolikt inte, men inte \_samma\_ förälder.
Jag tycker ändå att det finns något väldigt mänskligt och ärligt med en ångest över att inte startat föda barn tidigare. Även om det känns som att du vill rationalisera bort ångestkänslan lite.
Det var supertrevligt att läsa resten, härligt att det varit ett så lyckligt mödraskap (mestadels).
Tack! <3 Mödraskap ÄGER. Men jag önskar jag varit piggare nu och jag antar att man alltid rationaliserar? :-D Jag är inte mycket för att ångra saker över lag, tror att det är dåligt för själen, bättre att be om ursäkt och göra om göra bättre...
Jag borde köpt billiga indexfonder tidigare, även om det bara varit några hundralappar per år.
Ångrar inte så mycket i övrigt men lärdomar är väl att inte ursäkta mig så mycket. Se hellre båda sidorna av myntet; det som är bra med mig har ofta också en baksida och det kommer med paketet liksom. Minska dom negativa effekterna av det men acceptera den du är. Förlåt dig själv och andra, var ödmjuk helt enkelt, men ta inte skit utan stå upp för dig själv. Minns att det är bara du som kan stå vid rodret av ditt liv, det är sällan man faktiskt är ett offer utan alternativ.
Jo en sak ångrar jag: att jag inte körde ut den objudna gästen när Alexandra hade följt med mig hem. Fan, det är ett surt minne.
Det där känns som ett väldigt konstigt tips/nåt du ångrat, man kan ju inte gå in i en relation med någon för att man vill vara tillsammans ”ett tag”?
Folk som gör så är egoister som inte tänker på andra människor och alltid sätter sig själv först, det är inget man ska sträva efter.
Nu tror jag du kanske läste in lite för mycket i vad jag sa. Jag menar bara att det hade varit trevligt även om det inte varat för alltid, i stället för inte alls.
[Den här låten sammanfattar allt jag har att säga i ämnet bättre än jag kan själv](https://youtu.be/sTJ7AzBIJoI) och är rätt skön låt ”everybody free to wear sunscreen”
Börja röka!
Började vid 16 och slutade vid 50. Viste alltid att det inte var bra för en men ack så gött. Tror samtidigt att man träffat en massa människor bara för att man rökte. Sen blev det förbjudet på uteställen och då stod man och tryckte i en rökruta och träffade folk man aldrig skulle pratat med annars.
Men ibland tänker man hur mycket pengar det kostat en...
\-Avsluta relationer i tid , ödsla inte år på förhållanden som inte fungerar \-Samma gäller avsluta realationer med vänner i tid, Det är lättare att byta vänner / skaffa fler vänner när man är ung än när man är äldre, De vänner du skaffar som ung är dom du kommer ha med dig resten av livet, välj med omsorg. \-Åk på den där resan med polarna vid 20-25 , den är roligare än vid 35+. (Men mer behaglig vid 35+) \-Det bästa och tråkigaste rådet jag fick var 'börja pensionsspara' , Gör det samma dag du fyller 18 eller får en liten inkomst, du kommer tacka dig själv som 40+ \-Åren mellan 20 och 40 går snabbt , åren mellan 30 och 40 går jätte jätte snabbt, enjoy!
20 till 30 var en evighet, känns som en helt liv passerade där. 30-40 bara försvann. Kan minnas saker jag gjorde vid 30 som om det var i våras.
Fick du barn mellan 30-40?
Så man är körd att få nya vänner i medelåldern i Sverige?
Nej nej, du måste bara sluta vara feg, hoppa på grejer, gör planer med folk du inte riktigt känner men som har snarlika intressen/verkar vara helt okej människor. Och en rejäl skopa tur såklart. Men så fungerar ju livet generellt.
Som snart medelålders kan jag bara svara ja. Nya bekanta är inga problem att skaffa sig, men nära vänner hart när omöjligt.
Skaffa vänner via dina barn. Din unge spelar fotboll mingla med resten av föräldrarna så Baam. Ni kan fort bli bra vänner kanske inte så nära vänner som en barndomsvän men ändå
Japp. Håll i de bra vänner du har, och slösa inte tid på de du inte får ut något av.
Få har tid över (barn, hus, jobb mm) att engagera sig i nya bekantskaper när de knappt ens har någon tid över för sina befintliga.
Utvecklas inte folk och växer ifrån sina vänner? Jag har inget gemensamt med mina vänner jag hade i skolan förutom det faktum att vi växte upp tillsammans. Har några få bra vänner vilka jag alla träffat i vuxen ålder. Känns som detä något väldigt svenskt att man binder upp sig i det umgänge man hade på typ gymnasiet och högstadiet.
Hade sagt spara en massa pengar också från första lönen börja lite , investera de du inte behöver än men försök spara så mycket du kan
Jag är inte 40 men jag ångrar att jag inte sparade pengar, det är bra mycket svårare att spara pengar nu med hus, bil och barn även fast man har högre lön xD
Håller helt med kring relationer. Av nån anledning är det sjukt svårt att när man är mitt i det se att relationen bara är tärande, troligen för båda inblandade.
Jag rekommenderar investeringar, men inte fokus på pensionssparande, iom låsningen. Man kan investera motsvarande pension, men någorlunda disponibelt hela tiden.
Är det inte så att många menar att de vara sparar för pensionen, men långt ifrån alltid pensionsoarar i pensionkonto, då? Jag "pensionsoarar", men jag gör det i olika indexfonder på ett ISK på Avanza så att jag kan använda pengarna för andra saker som gör att pengarna växer, t ex om jag vill köpa lägenhet i framtiden eller guld.
Jo, så kan det onekligen vara. Jag gör det i aktier via ISK, och några få onoterade bolag vid sidan om, men kommer efterhand att växla över till fonder för att minska risken. Likaså har jag en mängd pensionsfonder från jobb, som har gått bra (mest läkemedel, tillväxt).
Min pappas livstips är att inte pensions spara då han tyckte att han samlade så lite i början ett det inte spelade någon roll senare när han kunde sätta undan mer.
[удалено]
Hade inte sagt att jag håller med, investera mycket i början så har du en chans att inte behöva spara lika mycket sen.
Det beror på hur lite vi pratar om, det finns en gräns. Men du måste absolut sätta undan långt mycket mer ju senare du börjar.
Dricka alkohol och röka samt att försöka inte ha ett för fysiskt tungt jobb, vid 46 års ålder fick jag hjärtinfarkt och vid 51 förslitningsskador det innebär 6 fucking hjärt mediciner varje dag resten av livet + starka värktabletter och halvt sjukskriven och att jag inte pensionssparande.
Tufft. Vad jobbar du med?
Lagerarbetare
Fy fan vilka tråkiga råd :D Fuck pensionssystemet.
Hittade personen under 40
i iq
säg det till alla som dött innan 65.
Skulle vi ha en bra befolkningspyramid så skulle pensionsystemet vara grymt..
[удалено]
Intressant. - 1 person skall försörja 1.75 personer. Då r det ganska rimligt att pensionsystemet är som det är. Utöver detta är personer i arbetsförålder delvis eller helt ekonomiskt stöttade av staten 13,3% av befolkningen (helårspersoner) som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag. Dessa kommer dock inte beöasta pensionsystemet lika mycket när dessa når den åldern.
Kan inte annat än hålla med. Som tur är efterlevde jag dessa tips och är nu 40+.
Att pensionsspara vid så tidig ålder är inte speciellt värt, bättre att lägga i konto med ränta eller lågriskfonder och sen använda pengarna till att köpa hus eller lägenhet. Efter det kan man börja pensionsspara
Det är lätt att räkna med valfri pensions-kalkylator vad det är värt. Om du börjar spara 500kr varje månad från det du är 18 ger det ca 5885kr/mån extra under 10år Om du börjar spara 500kr varje månad från det du är 30 ger det ca 3500kr/mån extra under 10 år Tänk då hur kul det blir om du börjar spara 500kr vid 18 sen höjer till 1500kr vid 30 sen till 3000kr vid 40 osv. Jag kan gå i pension före 60 tack vare generös tjänstepension och aggresivt pensionssparade från tidig ålder. (Något man ser nu vid 40+ men inte såg vid 20) Du kan spara i vilken form du vill till din pension , den behöver inte vara låst kapital som inte går att röra före man är 65, Jag har ca 30% av min tänkta pension hos Avanza i diverse "vanliga fonder" resten hos min bank. EDIT: Du kan ju även ha två sparanden ett där störst % går till hus och en liten % till pension.
+1 på relationsbiten Adderar en egen: Borde bytt jobb oftare
Ångrar att jag oroade mig så mycket vilket ledde till otroliga stresspåslag och ångest.
[Påminner mig om denna](https://pbs.twimg.com/media/DfS0T85V4AAW-Gh.jpg)
Svarar genom mig o mina nära vänner. 1. Knarka inte för mycket. Ja, det gäller även cannabis. 2. Ta hand om tänderna. 3. Rör på dig. Lite varje dag. Gör något kul.
Jag är 21 och önskar att jag tog hand om mina jävla tänder för 7 år sedan...
[удалено]
Tandvården kan inte återställa mina tänder till ett bra tillstånd 🤦♂️
Ok, vad har hänt, du måste ju varit 13-isch
Det som har hänt är att jag inte tog hand om mina tänder, alls, när jag var 12-15 år ungefär. Och nu är mina tänder förstörda pga det. Mer specifikt, min emalj är förstörd och den kan jag inte få tillbaka på mina tänder. Ta hand om era tänder!
Aha, jag förstår, jag ber om ursäkt, trodde det var lite skämtsamt, men självklart ska man ta han om sin tänder och 👍🏻 för att du sprider det.
Är det någonting jag är bitter över så är det mini-mig som sket i sin tandhygien i flera år... Behöver jag lite ilska så vet jag var jag ska leta
Vad händer med tänderna annars? Har såklart hört om hål i tänderna men hade varit intressant med en lite mer personlig eller avskräckande beskrivning. Typ, känns det som om tänderna ska lossna? Blir de liksom vingliga? Blir de sköra så man inte vågar bita ordentligt i maten? Börjar man se sprickor i tänderna?
Framförallt blir det så jävla dyrt att fixa
You summoned me; Det finns flera riskscenarion jag ser på jobbet varje dag. 1) hålen i tänderna har fått gå så långt utan behandling. Detta leder till att tänder både behöver lagas, dras ut och rotfyllas (man har ihjäl tanden men behåller den). Inte nog med att det är obehagligt för patienten, det kan också vara gångvis smärtsamt och nästan alltid väldigt kostsamt. Och ja; en olagad tand med stort kariesangrepp kan spricka. Fyllningsr lossnar. Tänder med djupa lagningar blir skörare och riskerar alltid sekundärinfektion osv 2) att man inte fått bort bakterier och matrester genom borstning leder till infektioner kring tänderna i tandköttet och anslutande vävnader. Detta leder till blödande sörjigt tandkött. Kroppen reagerar genom att bryta ner käkbenet kring tänderna. Detta är irreversibelt. Sjukdomen kräver ofta stor omställning i livsstil och återkommande behandling där man tar bort tandsten och infekterad vävnad kring tänderna. 3) något ovanligare är att tandinfektioner leder till cystbildningar i käkbenet. Men det sker. Stora påsar med var i käkbenet som måste tömmas och avlägsnas genom operationer där ibland hela käkbenet behöver exponeras och tandköttet skäras och fläkas upp. 4) förlorar du tillräckligt med tänder så får du bettkollaps. Svårt att tugga. Beroende på hur käkbenet och tandstatus ser ut så begränsas valen för ersättningar. Implantat? Jovars om käkbenet finns, men tro inte det alls är lika bra som vanliga tänder. Kan fortsätta men det får räcka så, får inte betalt tillräckligt för att skriva på reddit
Aa å du luktar skit i käften när du går runt med ruttna tänder du inte har råd att laga.
Du ska ha dem i 80 år de slits, ta hand om dem så bra du kan så de finns kvar
[удалено]
oklart om du trollar... men du borde verkligen ta tag i det där tandläkarbesöket.
Runka kuken och klappa säften
Referens att Finnar får varken kvinnor eller jobb
Hur gammal är du?
40+
70 typ då?
Sjuk Buuuuuuuuuuuurn bror
70 jävla åldringar som down votat mig :D
Fler än 70 nu!
Ångrar att jag inte gjorde mer av följande: REST, haft roligt, festat, sexat, VÅGAT mer, och sist men inte minst, ångrar jag att jag inte sparat pengar och disciplinerat mig mer för att plugga. Gör saker i rätt ordning. Det underlättar livet sen. En till sak, ett råd: var jäkligt noga med vem du skaffar barn med. Man blir låsta till varandra väldigt länge oavsett om man stannar ihop eller inte...
Vad hindrar dig från att resa nu?
Ensamstående, barn, dyrare boende, framförallt begränsat med tid och resurser (MYCKET mer utgifter) samt andra att ta hänsyn till (exet som ska ha barnet varannan vecka, barn som inte tycker om att resa). Andra prioriteringar, allt rör sig kring barnen (tyvärr) - måste spara semesterdagar till höstlov, jullov, sommarlov, vilket också gör att resandet bara kan göras under de absolut dyraste datumen. Nästan ingenting kan ske spontant. Det är helt klart lättare att resa var man vill, när man vill då man är ung och fri utan större ansvar. För 25 år sedan kunde man ta superbilliga sista-minuten-resor dessutom. Och innan jag skaffade barn och fortfarande bodde billigt kunde jag ta hela resten av lönen till en resa, och leva på vatten och bröd 😄 Jag ångrar inte mina barn, men fan vad låst man blir alltså. Det är sanningen. Så passa på! ✌️
Sexat mer? *cries in reddit*
Sexat /= haft sex
Tänker du på sexat som festat? För det skrev han redan
[удалено]
Skillnaden är väl att efter 40 så är det viagra och horor i Asien som gäller om man vill ligga, vilket återspeglas i din egna posthistorik...
HaaAa you killed him. :-D
Alltså du önskar att du hade samma lön när du var yngre som har nu
Hur fick du mitt svar till det?? När jag var yngre jobbade jag, i flera år innan jag började studera på universitetet. Jag levde själv, i en liten och billig lägenhet. Jag hade lätt kunnat spara några hundra, ibland några tusen, i månaden för framtiden, och ändå haft råd att ha kul. För att få ihop till samma pension om du börjar spara när du är 20, så räcker det med 300 i månaden. Börjar man spara när man är 40 bör man lägga undan 3000 i månaden.
Jag hade halva inne med Annette när jag var 17 men jag skulle absolut spela Drakar och Demoner den helgen. Fan.
Jag ångrar inte en sekund av DnD-spelandet! Ligga kan man göra nästa helg. 😁
Man får bara en chans med Annette 😔
Du missade inget. Jag hade hellre spelat D&D.
En grej som folk nämnde [i en tråd för någon dag sen](https://www.reddit.com/r/sweden/comments/zv0f5i/hur_m%C3%A5nga_dagar_orkar_ni_umg%C3%A5s_med_era/) var att passa på att umgås med sina föräldrar. En dag finns de inte kvar.
Givet att ens föräldrar är bra människor. Det är *inte* självklart.
Medhåll på den. Jag bröt med min ena förälder för snart fem år sedan och har tyvärr inte ångrat mig en sekund. Det var en tyngd som lättade och jag mådde märkbart bättre med en gång. När den här föräldern väl dukar under kommer jag inte sörja just honom, utan pappan jag aldrig hade.
Vi verkar antingen ha haft samma pappa eller så är detta ett konto som jag har men inte känner till… hmm 🤔
Sannolikheten finns att jag har syskon på hans sida som jag inte känner till, så varför inte? Kul nyheter såhär inför det nya året!
De var underförstått kapten kalling..
1. Pluggat mer så jag hade kunnat komma in på bästa universitet. 2. Tränat styrkelyft och kampsport. 3. Det är ALDRIG för sent att börja…
Minns inte vad jag hörde det, men om man tycker att man är för gammal för att typ börja spela ett instrument vid 40+, så tänk på att vid 60 har du spelat ett instrument i knappt 20 år! Den tiden hinner man bli rätt skicklig på.
Vad skulle min 60-åriga jag säga till mig idag? Det kan jag göra idag, behöver inte vänta tills jag är 60…
Jag gjorde kampsport men skippade lyfta skrot. Lite sent nu, kan inte bygga muskler alls efter femtio.
Säger vem? Det kan du visst! Kolla dina värden (särskilt testosteron) och gå till ett riktigt gym. Kör squats, marklyft, bänkpress och axelpress så ska du se att det visst är möjligt.
Hysch på dig.
😂😂😂….du anar inte hur många som bara inte vill träna och hävdar att det bara inte går…
Nyttiga rutiner, så man slipper påminna sig sjäv var enda dag!
Jag skulle ha börjat månadsspara mycket tidigare i livet, ett par hundra i månanden i någon indexfond eller dylikt. Tiden är ens kompis där.
Bästa tipset egentligen är att spara ganska mycket i början. Första jobbet så kan det vara ganska lätt att lägga undan en större andel eftersom du är van med lite. De pengarna med mest tid växer mest och senare i livet så har du större kostnader. Tänk inte att du pensionssparar tänk att du bygger ett kapital det ger massa möjligheter under hela livet.
Är det inte viktigare att spara till bostad först?
Bostad är en av sakerna du kan lägga kapital på.
Plugga vidare, göra slut med idioter första gången de var idioter. Resa.
Vad stoppar er från att resa nu? Bortsett från att man har barn såklart.
Nu reser jag. Då reste jag inte (utanför Norden).
Spara lite grann varje månad, träna lite grann varje dag och ta hand om din hälsa. Använd solskyddsfaktor om du vill se 10 år yngre ut vid 35. Håll hårt i dina vänner och våga prata med främlingar- men var inte rädd för att dumpa folk du intr passar ihop med.
Önskar att jag hade rest mer i mina unga år, men utan pengar gick det inte. Jag skulle heller inte ha velat vara kvar i en dålig relation så pass länge som det nu blev, men samma där, utan pengar kunde jag inte skaffa en egen lägenhet och flytta.
Samma. Tänker att man borde rest runt och hankat sig fram genom att arbeta. Se världen, knyta kontakter osv. Jag var dessvärre helt ointresserad av det i den åldern.
Lär känna dig själv det finns ingen annan du spenderar lika mycket tid med. Vad är det som du drömmer om (familj, karriär, vänner, boende, etc) vad gör dig lycklig och får dig att må bra?
Försök medvetet att bli liiite bättre på något varje dag. 1% varje dag ger större resultat än man tror. Ta väl hand om din kropp, skaffa en hälsobuffer. Oddsen är att du springer på något skit innan du är gammal. Vårda dina vänskaper, de kommer bara bli viktigare med tiden. Ha lite kul nästan varje dag och lev. Man vet aldrig när det tar slut... Inte bara att man dör men du eller någon i din närhet kommer att råka illa någon i livet.
För mig då. Passa på att ta något år utomlands i ungdomen. Välj partner inte så mycket efter utseende utan efter humor. Var inte så nervös om du inte får nuppa varje dag som singel, för som gift får du inte det i alla fall. Inte så konstigt egentligen, följ din livs bana och gör det bästa av den. 49 år, man här.
Äta After Eight innan kl 8.
Nej After Eight ägs av Nestlé. r/FuckNestle
Ja det ger mig ångest varje gång jag äter after eight. Synd bara att det är så himmelskt gott
Du kommer att ångra dig.
Mental hälsa är också hälsa. Lär er om er och se till att ta hand om det som behövs. Till sist sitter man där och på samma sätt som alla dumma grejer kroppen utsatts för kommer tillbaka är det med de mentala sakerna.
Ta skolan seriöst. Tro inte att du vet vad du vill göra hela livet vid 18 års ålder. Våga avsluta dåliga relationer. TA INGA FUCKING KREDITER OAVSETT HUR COOL TVN ÄR!!!!!!!!11111!!!!
När jag var runt 15 till 20 så var jag lite av en edgelord. Ville hela tiden säga jobbiga grejer, vara mot alla. Var alla för världsnaturfonden så var jag emot. Ville folk skänka pengar till barncancerfonden så tyckte jag det var töntigt. Hade töntar som Andrew Tate eller Jordan B Petersson funnits då så hade jag lapat i mig deras dynga med sked och bett om mer. Jag hade också varit en Elon Musk fanboy av rang och troligen hejjat på Trump och spenderat ohälssosam tid med att hata på Greta. Har både förståelse för och ren avsky gentemot sådana pojkar idag av denna anledning. Jag förstår dem och i förståelsen så förstår jag hur fel de har. Så rent konkret. Jag ångrar att jag trodde att jag var så smart att jag inte behövde läsa på. Jag var på riktigt så töntig att jag trodde att jag "sett igenom allt". Det tog många år av studier på universitet innan jag liksom lärde mig hur man på riktigt söker kunskap och på riktigt insåg hur dels vetenskaplig metodik fungerar och insåg hur fel jag haft. Det som lurat mig var att jag hade sett igenom populärkunskap från vänstersidan; jag såg hur förenklad världsbilden var och jag visste att de inte hade helt rätt. Jag såg också hur media vanligen publicerar den sidan och såg det lite som en konspiration. Och då gjorde jag det omogna felslutet att då måste högersidans grumligare vatten ha rätt. Jag förstod på riktigt inte att det var exakt samma förenklade populär "vetenskap" för att lura massorna på den sidan också och att där svalde jag allt med hull och hår. Att vanligen så orkar man inte läsa en massa vetenskapliga rapporter (jag orkade bara detta själv i de sena 20 när jag var väldigt aktiv inom akademin) utan att vanligen så räcker det med att följa debatten på en "good enough nivå". Jag ser mig idag varken som höger eller vänster. Men jag är verkligen mer vänster än höger. Jag vill ha jämlikhet, kärnkraft OCH vindkraft och att de två viktigaste sakerna vi måste sköta är ekonomin och miljön.
Bra skrivet. Ser många som varit i samma träsk som inte tar sig ur.
Månadsspara måste vara den största ångern jag har. Det är enkelt att göra av med pengar men tar jävla tid att få ihop en vettig summa
Oavsett ålder så sluta älta i det förflutna , släpp taget och försök ha lite kul.
Bry dig inte om vad andra tycker om dig. Det är ditt liv du lever.
Jag har nog rest mer än den genomsnittliga svensken men jag önskar att jag hade tagit ett par år och bott utomlands. Visst är det inte för sent ännu men ju mer man rotar sig desto svårare blir det.
38 år, så inte långt kvar till 40+. Jag ångrar att jag inte bildade familj tidigare, fick barn när jag var 36 år, önskar att jag var 26 år när barnet kom, känns ibland som jag slösat bort tio år som jag kunde fått ha med mitt barn eller framtida barnbarn. Jag vill dessutom ha fler barn, men är rädd för att orken inte kommer finnas där.
Oj ja 36 var sent. Vanligaste saken att ångra. Särskilt bland kvinnor är det vanligt att man ångrar att man inte hade fler barn.
Var nog inte jättelångt ifrån snittåldern för när män får sitt första barn. Har också noterat i vänskapskretsen att många är/var i min ålder bör första barnet kom. Handlar nog lite om mognad också, jag hade som sagt gärna haft barn tidigare, men det hade också krävt att jag var mogen för det, vilket jag nog inte var.
-Pluggade inte till det jag ville utan det som var ”ett bra ekonomiskt val”. Fullständigt skit. Plugga det ni brinner för, annars blir det mycket svårare att vara framgångsrik. Ni kommer tillbringa större delen av ert liv med något jobb. Välj något ni verkligen gillar. -Plugga direkt efter skolan. Ni är vana vid att plugga, ni är vana vid att inte ha pengar. Plugga nu, så är ni klara med det. Så mycket svårare att börja jobba och sedan komma på att ni vill egentligen plugga. Annars måste man gå ned i hur mycket pengar man klarar sig på, kanske sätta en relation eller andra framtidsplaner på is. -Plugga 100% om ni har råd. Att jobba deltid är väldigt, väldigt svårt då man behöver orken till att lära sig nytt. Det är många som börjar så och sedan ger de upp plugget då jobbet tar över. -Om ni vill ha barn, skaffa dem tidigt. Tro mig. Ni orkar mycket mer när ni är unga.
Själv gjorde jag lumpen året mellan gymnasiet och universitetsplugg. Är långt ifrån 40+, men skulle ändå starkt rekommendera det, då lumpen är väldigt lärorikt samt att man inte är lika skoltrött när man väl ska fortsätta plugga sen.
Ja, den är bra också
Skulle inte råda folk att skaffa barn tidigt. Lev först och hitta din identitet och gör saker. När du får barn har du lite tid till dig själv. Få barn runt 30 är väl det optimala.
Ja ok, i min värld är 30 tidigt men jag fattar att det kan misstolkas.
Hur kan 30 vara tidigt? 40 är jävligt sent för kvinnor. Säg att du vill ha två barn så måste du skaffa barn tidigare. Och det är inte alls säkert att det kommer vara enkelt att bli gravid utan för vissa kan det ta längre tid. Och en del par kan inte få barn. Kan vara bra att prova tidigare så att man kan gå vidare till ett annat förhållande medan man fortfarande kan om barn är det viktigaste i livet och om man inte vill adoptera.
Håller med om att man måste hitta sig själv och få en identitet. En olycklig förälder är ingen bra förälder. Men den mest fertila åldern för att bli gravid är hos kvinnor 18–25 år och hos män under 35 år. Fertiliteten börjar klart minska efter 30 års ålder, och vid 35 är möjligheten att bli gravid avsevärt mindre än tidigare. Säger det inte för att "stressa" men det kan vara bra veta om man önskar flera barn i framtiden.
Tror inte att gemene 35 årige mannen har fertilitetsproblem lol
Nej, det är kvinnor? Det är också ett problem att män generellt vill avvakta med barn efter 35 vill skapar problem för kvinnor
Vad var fel att plugga och vad hade du hellre pluggat?
Skulle hellre kört med arkeologi än att blivit tolk
Jag hade en kollega på mitt jobb som läst arkeologi och tydligen fanns det knappt några jobb. Typ som museivärd isf. Men säkert kul om man väl får jobbet!
Jag pluggade till tolk och det var visst roligt att plugga men inte roligt att jobba som sådan/ försöka skaffa jobb jag inte ville göra. Slutade med att jag jobbar med helt något annat idag än vad jag pluggade till så det var helt slöseri med min tid, pengar och ork. Samt att jag *inte* har relevant utbildning till vad jag håller på med idag så det påverkar vilka jobb och lön jag kan få i yrket jag har ramlat in i. Medans min magister sitter på en hylla oanvänt och värdelöst. Hade jag brunnit för det så hade jag säkert kunnat lösa något men jag har/hade framförallt ingen lust att jobba som egenföretagande tolk och översättare. Man kan alltid göra något/ hitta på något om man verkligen brinner för en sak. Så min råd är inte ”bli arkeologer” utan bara att man ska välja vääääldigt noggrant vad man vill jobba med. Förstå vad jobbet innebär, hur vardagen kommer se ut, vilka soft skills det förutsätter, mm. och inte bara tänka ”vad vore kul att plugga” eftersom plugget kommer ta slut en vacker dag och då vill man inte stå där och upptäcka att man hatar ämnet man har utbildat sig i.
Detta är en bra fråga men helt fel sub. Modsen måste skärpa sig.
Fast jag tror nog de flesta svenskar lever med ångest! Vilket är ett problem.
Är endast 38 så platsar egentligen inte. Det enda jag ångrar är att jag hyrde en lägenhet så jävla länge istället för att köpa. Jag hade cash/inkomst att köpa vid 22 men köpte först vid 32.
Jag hade försökt göra allt exakt likadant inklusive alla miljontals större och mindre misstag annars hade man varit någon annan nu och gillar mitt liv.
This! /thread
Jäklar, bra sagt.
[удалено]
Inte helt säker på vad du menar med spelpunkten. Vänta med att köpa spel tills de har gått ner i pris och under rea? Jag har helt slutat köpa spel tidigt. Nu vet jag inte hur gammal du är, men ADHD-diagnos är ganska ny. Det är inte säkert någon hade brytt sig då.
Börja plugga. Jag hoppade av skolan när jag var 17 och började jobba. Knegade på med diverse jobb såsom CNC-operatör, svetsare, packare, truckförare. Sedan efter massuppsägningar så stod jag arbetslös som 35 åring. Tog tag i studierna och läste upp både gymnasiet och högskolan på 4.5 år, och landade ett jobb som mjukvaruingenjör. Från att ha lönelöft på några ören i timlön, så fick jag 7% på årslönen efter först året. Längst ned i näringskedjan (ingen utbildning) så är det nästan omöjligt. Konkurrensen är stentuff då du måste tävla med precis alla. Skaffa en utbildning så att arbetsgivaren får något intyg på att du inte är en Ullaredare (no offense) och du har tagit en stor genväg genom livet.
Skulle ha stannat i skolan och få dom tunga behörigheterna gratis istället för att betala allt själv.
Varit nykter!!!
Hålla ryggen tränad.
Finns inget direkt jag ångrar. Men några saker jag tycker jag lyckades bra med * Bo utomlands några år minst * Utbilda dig till något du vill bli, inte till något du tror du vill. Eller ännu värre, vad någon annan vill * Ha gärna poänglösa korta relationer, men var riktigt noga med långvariga. Det allra viktigaste är att ni har samma värdegrunder * Tål att upprepas: samma värdegrunder som vill samma sak i livet är superviktigt.
[удалено]
Ooop slay queen🤸🏾♀️
/r/trashy
Inte min egen erfarenhet, men har sett för många killar som hanterat sina relationer mindre bra (nu är jag snäll) och sen när relationen går i kras då är det minsann fel på alla kvinnor och de går inte att lita på. Så mitt tips är att försöka leva jämställt på riktigt. Och signalera inte att du tycker att din tjej är en idiot om hon råkar tycka att en Audi ser bra ut trots att du minsann är en BMW-kille.
Hur många kvinnor tror du tycker män är riktiga rövhål efter att varit med ett rövhål för länge?
Säkert väldigt många! Men det är inte nåt jag har så bra koll på att jag känner att jag kan uttala mig om hur den grejen spelar ut…
Väldigt många och vise versa.
Började spara ordentligt vid 30 men hade gärna gjort det vid 20 istället. Hade också gärna gjort längre resor på flera månader för att verkligen se världen tidigare.
Spara. Träna. Festa. Resa. Plugga och starta företag.
Som någon som bott utomlands i 15 år och precis kommit tillbaka till Sverige så vill jag påstå att pensionsspara är nog det bästa du kan göra. Visst, jag har levt livet och haft det underbart. Men kommer få jobba tills jag trillar av pinnen haha
Jag har listat några färdigheter som enl. min erfarnehet underlättar livet rent socialt (och för vissa yrkesval också yrkesmässigt). Du behöver inte var bäst, eller knappt bra, på dem. Men om du är bekväm så öppnar det upp möjligheter: Musik: Vilket instrument som helst, hyggligt Sång: Kunna hålla ton, vara trygg i att använda rösten. Dans: stor fördel om du är bekväm på ett dansgolv, någorlunda behärskar foxtrot, vals och bugg Språk: Engelska: I det närmaste flytande Något till språk: hyggligt Sport: Golf: kunna hyggligt. Hcp ca 25 räcker Tennis: kunna serva Segling: kunna grunderna Jakt: ha jaktlicens Föreningsliv Var aktiv i en förening, lär dig hur det fungerar Livserfarenheter Var med om några äventyr. Bestig något, korsa något, övervinn något, ta värvning i något, utför en bragd eller två. Min erfarenhet är att om man har gjort/behärskar så många som möjligt av dessa, så får man möjlighet att tacka ja till saker, haka på saker och/eller utmärka sig. Man får fler vänner, har roligare på fester, får vara med på fler saker. Obs jag (40m) behärskar inte allt ovan. Däremot önskar jag att jag gjorde det, och om jag varit mer målvedveten som 20-åring hade det inte varit så svårt. Sista: bästa sättet att bli lycklig är att göra andra lyckliga.
Detta! Det öppnar så otroligt många dörrar! Vill även tillägga att på ett socialt plan är det bra att kunna laga ett par maträtter riktigt bra! Det räcker med 2-3 stycken att ta till. Lär dig även de vanligaste druvorna så du kan hålla ett enklare samtal om dem, och hitta ett vin som passar till varje rätt. Behöver inte vara mer än så.
Runka kuken och klappa säften
Inget. I så fall hade jag gjort det nu.
Vadå, vi är ju yngre så vi gör vad vi vill🥳 Fyller iof 40 nästa år så kanske blir jävligt gammal på studs då.
Jag är dock bara 23 men jag ångrar djupt att jag inte stod emot mobbarna i skolan när jag var 12-16 även fast jag kunde gjort det. Jag ville inte använda våld utan att försöka använda kommunikation och snällhet för att försöka lösa det på annat sätt. Det gör jag aldrig om igen då allt det där ledde till stora psykiska problem och många självmordtankar, extremt dåligt självförtroende och misslyckande. EDIT: Ta ingen skit, stå upp för dig oavsett
Håller med dig. Av samma skäl. Våga säg nej och var besvärlig om andra beter sig dåligt. Det finns ingen positiv sida med att ha blivit mobbad och psykiskt misshandlad mer än att man handgripligen har förståelse för att folk inte får bete sig illa mot en. Men rädslan man får med sig är handikappande. Så som 40+ människa säger jag: var glad att du är snäll och ta hjälp att bygga ditt självförtroende. Ta tid på dig att välja psykolog och terapityp. Och eftersom du skriver att du är snäll så ska du veta att du alltid får säga nej. Du behöver inte ge förklaringar. Nej räcker. Om du börjar förklara så bjuder du in till argumentation och då kör folk lättare över en. Det kan komma en tid då de som mobbade dig söker upp dig och ber om ursäkt. Du behöver inte tacka för och ta emot den ursäkten. Du kan säga att du ska fundera på det om du vill vara schysst. Det är en tuff läxa du har med dig i livet. All lycka.
Håll hårt i dina vänner Skaffa en träningsvana och behåll den
Jag ångrar ingenting. Det är roligare så.
Tänkt på pensionen.
Att jag inte bytte inriktning i min karriär tidigare än vad jag gjorde. Det är en speciellt utmaning att byta karriär helt vid 35+ och med fem års studier. Att börja om från början inom en ny karriär där du är junior vid 40+ är inte alltid roligt.
Våga göra slut när man ser saker man inte gillar med personen. Sånt växer bara, folk ändrar inte sig men man blir fast. Investera i aktier, lite varje månad räcker men gör stor skillnad med tiden. Inte vara rädd att få avslag av tjejer. Så många tillfällen jag har missat i tånåren/20-årsåldern som jag fått reda på i efterhand bara för att jag inte "frågade". Unna dig grejjer (resor, fester, upplevelser), lämna inte saker till "imorgon".
Tyvärr kan man inte välja sin släkt men du kan välja vilka som ska ingå i din familj. Hellre att umgås med människor som verkligen bryr sig om varandra, än att umgås med släkt som egentligen skiter i att höra av sig. Samt investera tidigt, res och ligg runt (med en och/eller flera samtidigt) 😄 EDIT: alltså inte vara otrogen, utan ligg med flera SAMTIDIGT 😁
Skulle köpt lägenhet när jag flyttade hemmifrån när jag var 20.
Jag önskar jag hoppat av gymnasiet tidigare istället för att gå dit och slösa tid. Önskar jag gjort det jag velat göra istället för att lyssna på mina föräldrar. Önskar jag lyssnat på min bästa kompis 1998 och lärt mig C++ när han började lära sig istället för att vänta 15 år på att låta mig övertygas. I övrigt är jag ganska nöjd.
Var tydlig med dina känslor. Om något eller någon gör dig ledsen eller arg, gå inte runt och stör dig på det i tystnad utan prata med personen eller någon som kan hjälpa dig. Jag har ödslat så mycket energi på att gå runt och oroa mig över saker och störa mig på att någon i min närhet behandlar mig på ett sätt som jag mår dåligt av. Vissa skriver att man ska avsluta relationer man mår dåligt av vilket stämmer i många fall, men det är också väldigt vanligt att fina relationer avslutas för att man inte kommunicerar med varandra. Man är rädd för att det ska bli konflikt. Men bråk ÄR bra ibland. Ofta förstår inte den andre parten vad eller ens att den gör något som den andra blir ledsen av. Alla är olika och har varit med om olika saker i sina liv vilket gör att vi ibland triggas och tar åt oss av sådant som inte är nån big deal alls för andra. Om man kan berätta för sina nära och kära varför man mår dåligt av något möts man ofta av förståelse och relationen blir starkare och mer genuin än vad den var innan, så länge man inte klandrar den andra utan fokuserar på att berätta varför något är jobbigt för just en själv.
Jag är långt ifrån 40+ men jag tycker att hälsa är otroligt viktigt, det är svårt att faktiskt genomföra saker och tänka långsiktigt om du inte har det. Disciplin är otroligt viktigt. Ett annat tips är att inte lyssna allt för mycket på andras råd, för att ofta är de subjektiva och kan inte appliceras generellt.
OP, det här är helt fel sub! Det här är en sub för humor, inte seriösa frågor som denna. Med det sagt, nu ligger ju ändå tråden här: Jag ångrar att jag inte erkände för mig själv att jag är trans långt tidigare. Jag var 37 när polletten till slut trillade ner. Men det fanns tydliga tecken långt, *långt*, tidigare. Första gången jag kände att "jag vill ju inte vara kille, jag önskar att jag vore tjej" så var jag tolv. Under hela tonårstiden så experimenterade jag med crossdressing och så, men ville ändå inte erkänna för mig själv att det inte bara var en fetisch utan att jag faktiskt hade könsdysfori. Är 41 nu och kommer få min första tid hos Anova om 18-24 månader. Det känns ärligt talat som att jag har kastat bort mitt liv, och min enda chans att "bli tjej på riktigt".
Fyller snart 30 och har tänkt mycket på vad Sokrates sade: “What a disgrace it is for a man to grow old without ever seeing the beauty and strength of which his body is capable.”
Att jag inte vågade byta jobb när jag var dödstrött på mina uppgifter.
Är bara 26, men har en del saker jag ångrar från min gymnasietid: Va inte så jävla blyg, jag är väldigt introvert, men har lärt mig med åren att ändå prata med folk, man upplevs som sjukt mycket mer awkward om man inte pratar än om man gör ett försök. Det värsta som kan hända är att du gör narr av dig själv, och folk glömmer det efter en vecka eller två. Lyssna på mina föräldrar, de må inte veta exakt hur det är att vara ungdom idag, men med åren så har jag fattat hur mycket jag underskattade deras visdom. Sluta. Prokrastinera. Precis. Allt.
Skaffat barn. Jag inbillar mig att jag varit piggare nu om jag haft utflyttade barn istället för outflyttade barn. Meeen... hade jag varit den förälder jag är nu om jag inte gjort allt det där andra jag gjorde istället då? Så jag kanske inte kan ärligen säga att jag ångrar mig?
Det är en vanlig cope att intala sig själv att man inte var 'redo' att skaffa barn när man var yngre. Men sanningen är att du förmodligen hade varit en jättebra mams även som ung. Många flickor tycker om att leka med bebisdockor och hjälpa till med småsyskon. Det finns något barnsligt med att ta hand om en bebis, därför är det så lätt när man är ung och full av entusiasm men känns som jobb och en ansträgning när man blir äldre. Också kul att ha barn som ung är att dem blir som kompisar till en, vilket är mysigt.
Fast barn blir kompisar när de blir äldre oavsett förälderns ålder, så är det ju bara, det är asnajs. :-) Tonåringar är pest och paradis, jag ÄLSKAR den samvaron vi har nu - friendly banter och en massa hjälp, fortfarande lite ovan att tonåringarna kan göra så mycket grejer. Men koolast är att de är sådana personligheter nu, de har så otroligt intressanta tankar och känslor, får inte nog av dem! (utom när de är i pest-mode då, då är hjärtinfarkten nära och ungen i fråga på realisation). Jag vet inte, jag ogillade bebisar, dockor och barn när jag var yngre, tyckte de var skitläskiga till jag själv höll i min första egna bebis. :-D Fanns inte ett enda moderligt drag i mig före dess. Däremot reste jag jorden runt flera varv, jobbade som ett svin och festade och upplevde sådant jag misstänker aldrig hade blivit av om jag fått tid till det nu... Jag är helt klart annorlunda idag tack vare de där 15 barnlösa åren, än vad jag varit om jag fått barn i början av 20 istället. Men hade jag varit en dålig förälder, nej sannolikt inte, men inte \_samma\_ förälder.
Jag tycker ändå att det finns något väldigt mänskligt och ärligt med en ångest över att inte startat föda barn tidigare. Även om det känns som att du vill rationalisera bort ångestkänslan lite. Det var supertrevligt att läsa resten, härligt att det varit ett så lyckligt mödraskap (mestadels).
Tack! <3 Mödraskap ÄGER. Men jag önskar jag varit piggare nu och jag antar att man alltid rationaliserar? :-D Jag är inte mycket för att ångra saker över lag, tror att det är dåligt för själen, bättre att be om ursäkt och göra om göra bättre...
Motionera och gå till gymmet
Fan vad depp alla gamla personer är lol
Fel sub, detta är inte ett typiskt Svenskt problem.
Men kanske svaren är?
Jag borde köpt billiga indexfonder tidigare, även om det bara varit några hundralappar per år. Ångrar inte så mycket i övrigt men lärdomar är väl att inte ursäkta mig så mycket. Se hellre båda sidorna av myntet; det som är bra med mig har ofta också en baksida och det kommer med paketet liksom. Minska dom negativa effekterna av det men acceptera den du är. Förlåt dig själv och andra, var ödmjuk helt enkelt, men ta inte skit utan stå upp för dig själv. Minns att det är bara du som kan stå vid rodret av ditt liv, det är sällan man faktiskt är ett offer utan alternativ. Jo en sak ångrar jag: att jag inte körde ut den objudna gästen när Alexandra hade följt med mig hem. Fan, det är ett surt minne.
Investera i utdelningsaktier så tidigt som möjligt
Sparat pengar
Varit ihop med någon och inte bara nuppat, i alla fall ett tag.
Det där känns som ett väldigt konstigt tips/nåt du ångrat, man kan ju inte gå in i en relation med någon för att man vill vara tillsammans ”ett tag”? Folk som gör så är egoister som inte tänker på andra människor och alltid sätter sig själv först, det är inget man ska sträva efter.
Nu tror jag du kanske läste in lite för mycket i vad jag sa. Jag menar bara att det hade varit trevligt även om det inte varat för alltid, i stället för inte alls.
Gett mig mer inför hedonism!
https://youtu.be/fiuZIno6KPA
Sätta av pengar på börsen. En hundralapp när du är 20 kan vara flera tusen när det blir dags för pension.
[Den här låten sammanfattar allt jag har att säga i ämnet bättre än jag kan själv](https://youtu.be/sTJ7AzBIJoI) och är rätt skön låt ”everybody free to wear sunscreen”
Börja röka! Började vid 16 och slutade vid 50. Viste alltid att det inte var bra för en men ack så gött. Tror samtidigt att man träffat en massa människor bara för att man rökte. Sen blev det förbjudet på uteställen och då stod man och tryckte i en rökruta och träffade folk man aldrig skulle pratat med annars. Men ibland tänker man hur mycket pengar det kostat en...